Prisinformation

Betänkande 1991/92:LU15

Lagutskottets betänkande 1991/92:LU15

Prisinformation

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1991/92
LU15

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag till ändring i
prisinformationslagen (prop. 1991/92:55). Förslaget innebär att den särskilda
bestämmelsen om artikelprismärkning av dagligvaror som tillhandahålls genom
självbetjäning (11 §) slopas. Den föreslagna ändringen avses träda i kraft
samtidigt som prisinformationslagen, dvs. den 1 januari 1992.

Vidare behandlas sex med anledning av propositionen väckta motioner (fp, s,
v, nyd, c).

I samband med behandlingen har företrädare för Sveriges
livsmedelshandlareförbund och Synskadades riksförbund inför utskottet redovisat
synpunkter på regeringens förslag. I ärendet har inkommit tre skrivelser, en
från Sveriges köpmannaförbund, en från konsumentberedningen och en från
Sveriges livsmedelshandlareförbund, Kooperativa förbundet, ICA-förbundet, Axel
Johnson AB och D-gruppen.

Utskottet avstyrker bifall till regeringens förslag och tillstyrker därmed
fem av motionerna (s, v, nyd, c). Den sjätte motionen (fp) avstyrks. I fråga om
ikraftträdandet av prisinformationslagen föreslår utskottet den ändringen att
lagen skall träda i kraft den 1 april 1992.

Till betänkandet har fogats två reservationer (m, fp, c, kds resp. nyd).

Propositionen

I proposition (1991/92:55) föreslår regeringen (civildepartementet) att
riksdagen antar ett i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i
prisinformationslagen (1991:601).

Lagförslaget återfinns i bilaga till betänkandet.

Motionerna

1991/92:L5 av andre vice talmannen Christer Eirefelt (fp) vari hemställs att
riksdagen beslutar upphäva prisinformationslagen.

1991/92:L6 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar
att proposition 1991/92:55 avslås.

1991/92:L7 av Lars Werner m.fl. (v) vari hemställs att riksdagen avslår
proposition 1991/92:55 i dess helhet.

1991/92:L8 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari hemställs att riksdagen
beslutar avslå proposition 1991/92:55.

1991/92:L9 av Ian Wachtmeister och Lars Andersson (nyd) vari hemställs att
riksdagen avslår förslaget i proposition 1991/92:55 om ändring i
prisinformationslagen.

1991/92:L10 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) vari hemställs att
riksdagen i avvaktan på en översyn av marknadsföringslagen avslår
propositionens krav att upphäva 11 § prisinformationslagen.

Utskottet

Riksdagen beslutade den 30 maj 1991 att anta den dåvarande regeringens
förslag om en prisinformationslag (prop. 1990/91:171, LU36, rskr. 333, SFS
1991:601). Lagen träder i kraft den 1 januari 1992.

Enligt prisinformationslagen är näringsidkare i detaljistledet skyldiga att
lämna information om priset på de varor och tjänster som de tillhandahåller
konsumenterna. Prisinformationen skall i regel lämnas när näringsidkare
marknadsför bestämda varor och tjänster. Priset på varor och tjänster skall
anges korrekt och tydligt. Jämförpriser skall anges beträffande sådana varuslag
för vilka konsumentverket har fastställt särskilda beräkningsgrunder. Om det
slutliga priset för en tjänst inte kan uppges, skall i stället för priset anges
grunderna för beräkningen av priset. Priset för en vara skall anges antingen på
själva varan eller i dess omedelbara närhet.

I 11 § prisinformationslagen föreskrivs att i butiker som tillhandahåller
dagligvaror genom sjävbetjäning priset i regel skall anges på varan eller dess
förpackning (artikelprismärkning). Priset får dock anges på hyllkantsetikett
eller skylt om det finns praktiska hinder mot prismärkning på varan eller dess
förpackning. Prismärkning med hyllkantsetikett eller med skylt är också
tillåten om prisinformationssystemet i butiken gör det möjligt för konsumenten
att på ett enkelt sätt beräkna den sammanlagda kostnaden för varorna före
betalningen och kontrollera att det pris som betalas stämmer överens med
prisangivelsen i butiken, om inte detta redan är tekniskt säkerställt.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om
vad som skall anses utgöra praktiska hinder mot att priset anges på varan eller
dess förpackning och om kraven för att kontroll skall vara obehövlig (12 §).

Vid underlåtenhet att följa prisinformationslagens bestämmelser skall
regelsystemet i marknadföringslagen (1975:1418) tillämpas.

I augusti 1991 tillkallade den dåvarande regeringen en utredare för att göra
en översyn av marknadsföringslagen (dir 1991:70). Utredaren skall därvid
undersöka om marknadföringslagens syften tillgodoses på bästa sätt inom ramen
för dess nuvarande bestämmelser och vid behov föreslå förändringar samt i
övrigt lämna sådana förslag till förändringar av marknadsföringslagstiftningen
som behövs för att tillgodose konsumenternas och näringsidkarnas intressen av
väl fungerande spelregler på marknaden. Vidare skall utredaren lämna de förslag
som behövs för att den svenska marknadsföringslagstiftningen skall stå i
överensstämmelse med EGs regler. Utredaren bör enligt direktiven redovisa sina
överväganden och förslag som rör EG-harmoniseringen av de svenska
marknadsföringsreglerna senast den 1 mars 1992 samt uppdraget i övrigt senast
den 31 december 1992.

I propositionen föreslås att den särskilda bestämmelsen i 11 §
prisinformationslagen om artikelprismärkning av dagligvaror som tillhandahålls
genom självbetjäning slopas. Förslaget föranleder också följdändringar i 12 §.
Avsikten är att lagändringen skall träda i kraft samtidigt som
prisinformationslagen, dvs. den 1 januari 1992.

I ärendet har väckts sex motioner. I motion L5 anser andre vice talmannen
Christer Eirefelt (fp) att de argument som redovisas i propositionen för att
slopa bestämmelsen om artikelprismärkning i flera avseenden också kan användas
för att upphäva lagen i dess helhet. Motionären menar att prisinformationslagen
är en detaljreglering som medför betydande kostnader för konsumenten. Den
pågående översynen av marknadsföringslagen, som för närvarande styr
prisinformationen, är enligt motionären en tillräcklig åtgärd. I motionen
yrkas att prisinformationslagen skall upphävas.

I de övriga fem motionerna som väckts i ärendet yrkas att propositionen skall
avslås. Maj-Lis Lööw m.fl. (s) anser i motion L6 att prisinformationslagen
skall träda i kraft i sin helhet den 1 januari 1992. Motionärerna anför att
konsumenterna och deras organisationer i många år krävt ett bättre
prisinformationssystem med bl.a. prislappar på varorna.

Lars Werner m.fl. (v) kan i motion L7 inte se att det under sommaren eller
hösten 1991 framkommit några skäl att ändra riksdagens beslut från i våras om
prisinformationslagen.

I motion L8 anför Marianne Carlström m.fl. (s) att en god prismärkning är
nödvändig för att konsumenterna skall kunna välja den vara som har det bästa
priset i förhållande till kvaliteten samt att priset som konkurrensmedel
förutsätter prismärkning.

Ian Wachtmeister och Lars Andersson (båda nyd) menar i motion L9 att en
verklig priskonkurrens förutsätter prismärkning, i vart fall så länge
kommunernas planmonopol på dagligvaruhandeln kvarstår. Enligt motionärernas
mening kan en omprövning av frågan bli aktuell när verklig konkurrens råder i
branschen. I avvaktan härpå skall folk på ett betryggande sätt kunna jämföra
priser.

I motion L10 anför Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (båda c) att kravet på
prislappar skall finnas kvar i avvaktan på den pågående översynen av
marknadsföringslagen.

Vad först gäller motion L5 anser utskottet att en god prisinformation har
stor betydelse för konkurrensen på marknaden. Prisinformationen är också ett
konkurrensmedel. För företagen är det därför en naturlig åtgärd att så tydligt
och effektivt som möjligt informera konsumenterna om priset på de varor och
tjänster som de tillhandahåller. Mot denna bakgrund kan utskottet i och för sig
ha förståelse för syftet med motionen. Enligt utskottets mening är det dock
befogat att det i lag uppställs vissa grundläggande krav på prisinformation. Av
denna anledning anser utskottet att det inte finns skäl att upphäva
prisinformationslagen i dess helhet i avvaktan på resultatet av den pågående
översynen av marknadsföringslagen. Denna översyn har också ett annat syfte än
att förbättra prisinformationen. Utskottet kan alltså inte dela motionärens
uppfattning att prisinformationslagen nu bör upphävas. Något förslag med en
sådan inriktning har regeringen inte heller lagt fram.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L5.

Vad härefter angår förslaget i propositionen och övriga motioner vill
utskottet erinra om att konsumentverket och envar av de största intressenterna
inom dagligvaruhandeln år 1986 träffade likalydande överenskommelser om
prisinformationen för dagligvaror i butiker med datakassor. Överenskommelserna
gick ut på att dagligvaror i normalfallet borde artikelprismärkas. Undantag
gjordes för vissa varor som traditionellt prismärks på annat sätt.
Överenskommelserna innebar vidare att ett antal s.k. testbutiker kunde få
minska omfattningen av artikelprismärkningen för att pröva alternativa system
för prisinformation. År 1988 sade några av handelns företrädare upp sina
överenskommelser.

Marknadsdomstolen har därefter i ett år 1991 meddelat beslut (MD 1991:3)
prövat frågan om prismärkning av dagligvaror i självbetjäningsbutiker.
Domstolen har därvid slagit fast att marknadsföringslagen inte innefattar en
skyldighet att prismärka varje sådan vara i butik med självbetjäning om butiken
använder hyllkantsmärkning som uppfyller vissa krav.

I propositionen 1990/91:171 om en prisinformationslag framhölls att -- trots
omfattande insatser för att förbättra prisinformationen i detaljhandeln --
informationen inom vissa områden uppvisade stora brister. Förhållandena hade
kritiserats av bl.a. konsumentverket. Kritiken avsåg särskilt att ordningen med
förhandlingar mellan verket och näringslivet var trög samt att man, trots att
marknadsföringslagen varit i kraft under en lång tid, inte hade fått en fast
och täckande praxis på prisinformationsområdet. Svårigheterna att dra mer
generella slutsatser av marknadsdomstolens avgöranden framhölls också.

Mot bakgrund av vad som sålunda anfördes i propositionen ansåg utskottet i
sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. 1990/91:LU36) att det var angeläget
att åtgärder vidtogs i syfte att tillförsäkra konsumenterna en fullgod
prisinformation. Särskilt betydelsefullt var enligt utskottets mening att
prisinformationen om dagligvaror i självbetjäningsbutiker förbättrades. Den
standard på informationen som enligt marknadsdomstolens ovan redovisade beslut
kunde krävas i butiker som övergått från artikelprismärkning till
hyllkantsmärkning kunde enligt utskottets mening inte till fullo anses motsvara
vad som behövdes för att konsumenternas intresse på området skulle kunna
tillgodoses. Utskottet delade således den dåvarande regeringens uppfattning att
marknadsföringslagens regelsystem borde kompletteras med lagbestämmelser som
klarlägger vilka grundläggande krav som ställs på prisinformationen till
konsumenterna. En lagstiftning om prisinformation borde dock inte enligt
utskottet göras mer långtgående och detaljerad än som oundgängligen erfordrades
med hänsyn till konsumenternas behov av skydd. En avvägning måste även göras
gentemot handelns behov av rationell hantering och ökad effektivitet. Viktigt
var också, framhöll utskottet, att en lagreglering inte utformades så att
framtagandet av nya tekniska lösningar för prisinformation motarbetades liksom
att de anställdas arbetsmiljö beaktades.

Beträffande kostnadsaspekterna framhöll utskottet att det otvivelaktigt
förhöll sig så att artikelprismärkningen kommer att medföra kostnadsökningar
för de självbetjäningsbutiker som upphört med sådan prismärkning. Det kunde
emellertid enligt utskottets mening inte med någon större säkerhet beräknas hur
stora dessa kostnader blir. I betydande utsträckning är kostnaderna, framhöll
utskottet, beroende av sådana faktorer som hur ofta varorna måste märkas om,
exempelvis i samband med extrapriserbjudanden. Mot den nackdel som vissa
kostnadsökningar kan medföra måste ställas de fördelar för konsumenterna som en
bättre prisinformation ger. Om prisinformationen förbättras ökar konsumenternas
prismedvetenhet och därmed deras möjlighet att göra väl avvägda val. Vidare
framhöll utskottet att en lättillgänglig prisinformation sparar tid för
konsumenterna.

Sammantaget ansåg utskottet att övervägande skäl talade för att en
prisinformationslag borde genomföras. Utskottet konstaterade också att det då
aktuella lagförslaget låg väl i linje med de synpunkter utskottet anfört och
även med de önskemål som framförts i flera motioner.

Vad utskottet sålunda uttalade våren 1991 äger fortfarande giltighet. Några
skäl till antagande att man inom handeln frivilligt skulle vidta åtgärder för
att radikalt förbättra prisinformationen har inte framkommit. Bestämmelsen om
artikelprismärkning behövs således i syfte att tillförsäkra konsumenterna en
fullgod prisinformation. I propositionen anförs att bestämmelsen leder till en
hämmad konkurrens och s.k. prisstelhet. Liknande synpunkter har i ärendet
framförts av företrädare för dagligvaruhandeln. Enligt utskottets mening är
dessa farhågor, som för övrigt också framfördes vid behandlingen av förslaget
till prisinformationslagen våren 1991, överdrivna. Under alla förhållanden
medför en förbättrad prisinformation att konsumenternas prismedvetenhet ökar
och därmed deras möjligheter att göra väl avvägda köp, vilket i sin tur är
konkurrensbefrämjande. Inte heller kan utskottet se att kravet på
artikelprismärkning, såsom anförs i propositionen, skulle leda till att den
tekniska utvecklingen inom dagligvaruhandeln låses fast vid nuvarande
lösningar. Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till att
konkurrenskommittén i sitt betänkande (SOU 1990:106), Prisinformation till
konsumenter, ansett att det borde vara möjligt för handeln att utveckla metoder
för en mer rationell prislappsmärkning eller system som gör det möjligt för den
kund som så önskar att i anslutning till den plats där varan exponeras på ett
enkelt sätt själv prismärka sina varor. Vad som anförs i propositionen som skäl
för att avskaffa kravet på artikelprismärkning inom dagligvaruhandeln var
dessutom väl känt för utskottet redan när prisinformationslagen antogs. Enligt
utskottets mening har det således sedan lagen antogs våren 1991 inte framkommit
några omständigheter som innebär att riksdagen bör frångå sitt tidigare
ställningstagande.

Med hänvisning till vad sålunda anförts anser utskottet att regeringens
förslag om slopandet av bestämmelsen i prisinformationslagen om
artikelprismärkning av dagligvaror som tillhandahålls genom självbetjäning inte
kan godtas. Ställningstagandet innebär att utskottet tillstyrker bifall till
motionerna L6, L7, L8, L9 och L10.

Som tidigare sagts är avsikten att prisinformationslagen skall träda i
kraft den 1 januari 1992. Av 12 § följer att vissa tillämpningsföreskrifter
skall utfärdas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Enligt
vad utskottet inhämtat kommer detta författningsarbete inte att hinna slutföras
före årsskiftet. Med hänsyn härtill bör ikraftträdandet skjutas upp något, och
utskottet föreslår att ikraftträdandedagen bestäms till den 1 april 1992.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande upphävande av prisinformationslagen
att riksdagen avslår motion 1991/92:L5,

2. beträffande prismärkning i dagligvaruhandeln
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:L6, 1991/92:L7, 1991/92:L8,
1991/92:L9 och 1991/92:L10 avslår regeringens förslag till lag om ändring i
prisinformationslagen (1991:601),
res. 1 (m, fp, c, kds)
res. 2 (nyd) - motiv.

3. beträffande prisinformationslagens ikraftträdande
att riksdagen antar följande

Förslag till
Lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601)

Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmelsen till lagen (1991:601)
om prisinformation skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1992.

Denna lag träder i kraft
den 1 april 1992.

Stockholm den 28 november 1991

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per
Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson
(fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar
Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Lena Boström (s), Stig Rindborg (m),
Carin Lundberg (s) och Stina Eliasson (c).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Prismärkning i dagligvaruhandeln (mom. 2)

Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m) Margareta Gard (m), Bengt Harding
Olson (fp), Bertil Persson (m), Stig Rindborg (m) och Stina Eliasson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Vad
härefter" och på s. 6 slutar med "och L10" bort ha följande lydelse:

En lagstiftning om prisinformation bör inte vara mer ingående och detaljerad
än vad som är erforderligt med hänsyn till lagens ändamål. En avvägning måste
också göras gentemot handelns behov av rationell hantering och ökad
effektivitet. Viktigt är också att en lagreglering inte utformas så att
framtagandet av nya tekniska lösningar för prisinformation motarbetas. Vid
bestämmande av kraven på prisinformationen måste också kostnadsaspekterna
ställas i relation till informationsbehovet. Kraven får inte utformas så att de
leder till att konsumenterna drabbas av negativa effekter i form av
prisökningar samt utslagna närbutiker och nedlagda glesbygdsbutiker.

Som redovisas i propositionen ingår redan nu prisinformation till
konsumenterna som en mycket viktig del i dagligvaruhandelns marknadsföring. Det
är en naturlig och rationell åtgärd för dagligvaruhandeln att så tydligt och
effektivt som möjligt informera konsumenterna om priset på de varor som den
tillhandahåller. Prisinformationen i sig utgör också ett konkurrensmedel. Om
konsumenterna finner prisinformationen bristfällig torde de självfallet vända
sig till ett annat dagligvaruföretag.

Med hänsyn till det sagda anser utskottet att utgångspunkten skall vara att
det med förtroende kan överlämnas åt företagen själva att utifrån kundernas
önskemål och behov avgöra hur prisinformationen skall vara utformad i detalj.
Endast vissa grundläggande krav behöver således läggas fast i lagstiftningen.

Enligt utskottets mening finns det en påtaglig risk att kravet på
artikelprismärkning inom dagligvaruhandeln kommer att få effekter som lagen är
avsedd att motverka. Som framhålls i propositionen låser man fast den tekniska
utvecklingen vid nuvarande lösningar. Kravet på artikelprismärkning leder också
till att konkurrensen hämmas och att det uppkommer s.k. prisstelhet, vilket i
sin tur leder till en högre prisnivå för konsumenterna. Det är inte bara
företrädare för handeln och näringslivet i övrigt utan också de
konkurrensvårdande myndigheterna -- näringsfrihetsombudsmannen (NO) och statens
pris- och konkurrensverk (SPK) -- som uttalat att en detaljerad reglering
hämmar konkurrensen och leder till prisstelhet med risk för höjda priser för
konsumenterna. I sammanhanget måste också beaktas de ökade kostnaderna för
handeln, vilka i sista hand även drabbar konsumenterna. För att uppfylla
prisinformationslagens krav i dessa hänseenden krävs således att personal
avdelas för att prismärka varje enskild vara.

Utskottet anser också att det är angeläget att den personal som är sysselsatt
med prismärkning inte drabbas av arbetsskador.

I sammanhanget måste också beaktas att propositionens förslag om slopande av
bestämmelsen om artikelprismärkning inte innebär att skyldigheten att ge
prisinformation på dagligvaruområdet upphör. De krav som i övrigt ställs upp i
prisinformationslagen blir nämligen tillämpliga också i fråga om dagligvaror
som säljs i självbetjäningsbutiker. Priset på sådana varor skall således få
anges, förutom på varan eller dess förpackning, på hyllkantsetikett eller
skylt, så att risk inte föreligger för förväxling med pris på andra varor. Om
det finns praktiska hinder mot att priset anges på sådant sätt får det anges i
prislista, prisfrågeterminal eller liknande. Härtill kommer att
marknadsdomstolens avgörande år 1991 (MD 1991:3) om prismärkning av dagligvaror
i butiker med självbetjäning blir vägledande för prisinformationen. Domstolen
slog i beslutet fast att hyllkantsmärkning kan godkännas under vissa
förutsättningar, nämligen att prisuppgifterna anges med stora och tydliga
siffror, att det klart framgår vilken vara som en etikett avser, att
etiketterna är väl synliga och inte placerade vid den nedre kanten på en
golvhylla, att det i butiken finns en pristerminal eller annat hjälpmedel som
gör det möjligt för konsumenten att lätt kontrollera vilket pris som kassan
kommer att registrera för olika varor samt att prismärkningen på ett
tillförlitligt sätt är samordnad med priserna i datakassan, så att risken för
att kassan registrerar ett högre pris är liten.

Utskottet konstaterar således att ett slopande av kravet på
artikelprismärkning i många fall kan leda till en tydligare prisinformation än
vad som är möjligt att ge med en prislapp på varje enskild vara. Vidare vill
utskottet understryka att det inom prisinformationslagens och
marknadsföringslagens ramar är möjligt för marknadsdomstolen att ytterligare
precisera kraven på prisinformation.

Enligt utskottets mening är det därvid viktigt att beakta att
prisinformationen utformas så att speciell hänsyn tas till personer med olika
typer av handikapp eller personer som av någon anledning har särskilda behov på
prisinformationsområdet.

Som framgår av det anförda har utskottet den inställningen att det varken är
lämpligt eller nödvändigt med en sådan detaljreglering rörande
prisinformationen att dagligvaror i självbetjäningsbutiker skall
artikelprismärkas. Det finns inte heller något som tyder på att konsumenter
skulle efterfråga en sådan bestämmelse. Av den sammanfattning som var bifogad
till proposition 1990/91:171 om prisinformationslag framgår att 86 % av
konsumenterna är nöjda med prisinformationen i sin butik. Beträffande butiker
med datakassor som saknar prislappar är antalet nöjda konsumenter något mindre
men skillnaden är liten.

Vad särskilt gäller motion L9 vill utskottet peka på att regeringen i
proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik föreslagit kompletteringar i
plan- och bygglagen (1987:10) i syfte att främja näringsfrihet och effektivitet
i kommunernas planering. Som skäl för förslaget anförs att den lokala
konkurrensen bör stimuleras genom friare etableringsrätt för handeln, i
synnerhet livsmedelshandeln. Den föreslagna lagändringen är avsedd att träda i
kraft den 1 februari 1992. Vad som anförts i motionen till stöd för ett
bibehållande av kravet på artikelprismärkning saknar således numera enligt
utskottets mening all relevans.

Med hänsyn till det anförda finner utskottet att övervägande skäl talar för
att bestämmelsen i prisinformationslagen om obligatorisk artikelprismärkning
inom dagligvaruhandeln slopas. Utskottet tillstyrker således bifall till
propositionen. Ställningstagandet innebär att utskottet avstyrker bifall till
motionerna L6, L7, L8, L9 och L10.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande prismärkning i dagligvaruhandeln
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:L6, 1991/92:L7, 1991/92:L8,
1991/92:L9 och 1991/92:L10 antar regeringens förslag till lag om ändring i
prisinformationslagen (1991:601).

2. Prismärkning i dagligvaruhandeln (mom. 2, motiveringen)

Lars Andersson (nyd) anser att den del av utskottets yttrande på s. 4 som
börjar med "Vad härefter" och på s. 6 slutar med "tidigare ställningstagande"
bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslår regeringen, som tidigare sagts, att den särskilda
bestämmelsen om artikelprismärkning av dagligvaror i självbetjäningsbutiker
slopas.

Utskottet konstaterar att syftet med den bestämmelse som föreslås upphävd är
att ge konsumenten upplysningar om hur mycket en vara kostar, att möjliggöra
försummering samt att medge efterkontroll. Kostnaderna för
artikelprismärkningen, som angetts uppgå till 0,7 % av varornas värde, måste
för den enskilde konsumenten anses vara rimliga och kan enligt utskottets
mening inte anses utgöra tillräckliga skäl för att nu slopa kravet på
prismärkning inom dagligvaruhandeln. Inte heller i övrigt anser utskottet att
det i propositionen anförts sådana omständigheter att den från
konsumentsynpunkt viktiga bestämmelsen om artikelprismärkning bör slopas. I
sammanhanget vill utskottet särskilt erinra om att prislappen medger att
efterkontroller och prisjämförelser på ett enkelt sätt kan göras i hemmet.

Som framhålls i motion L9 förutsätter en verklig priskonkurrens att
kommunernas planmonopol på dagligvaruhandeln avskaffas. Regeringen har nyligen
i proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik föreslagit kompletteringar
i plan- och bygglagen (1987:10) i syfte att främja näringsfrihet och
effektivitet i kommunernas planering. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1
februari 1992. Enligt utskottets mening är emellertid dessa förslag inte
tillräckligt långtgående för att man skall kunna slopa kravet på
artikelprismärkning i prisinformationslagen.

I proposition 1991/92:55 framlagt lagförslag

Bilaga