Polisfrågor

Anf. 60 Karl Gustav Abramsson (S)

Fru talman! Det är att konstatera att detta betänkande är mindre skarpt än vad det hade kunnat vara om det byggt på någon proposition från regeringen. Vi ska i varje fall hantera de förslag som kommit under den allmänna motionstiden. Några allmänna synpunkter som ligger utanför vad som egentligen behandlades i utskottet kanske man i varje fall får tillåta sig. En sak som jag vill beröra lite grann längre fram är utredningen om polisutbildningen som vi redan skulle ha fått se. Jag hade hoppats att vi hade haft en utredning som Anders Danielsson gjort. Den skulle ha lagts fram den 30 mars. Men av olika anledningar tror jag inte att vi får se någonting förrän i mitten på april månad då han har tillfälle att lämna ifrån sig utredningen till ministern. Före valet diskuterades polisfrågorna väldigt mycket och rättsväsendefrågor över huvud taget. Man kunde konstatera att framför allt Moderaterna hade väldigt mycket pengar att satsa på polisen. Om jag inte minns fel var det fråga om i storleksordningen 3 miljarder mer än vad Socialdemokraterna hade. Vi kunde se vad det löftet var värt. När man hade förhandlat färdigt var det en kvarts miljard kvar, 250 miljoner. Det var en tiondel av vad man hade lovat. Jag vill också påminna om att trots att vi har fått mycket kritik och trots att man har försökt överbevisa oss när det gäller att vi inte har satsat på polisen och på rättsväsendefrågorna satsade vi under förra mandatperioden mer än 5 miljarder. Det mesta av de pengarna gick till polisen. Dessutom vidtogs det åtgärder på utbildningsområdet, där den socialdemokratiska regeringen såg till att flytta utbildningarna ut i landet. Vi fick två nya utbildningsorter - Umeå och Växjö. Vi har konstaterat att det har varit mycket enklare att rekrytera poliser efter det att vi decentraliserade polisutbildningen. Det tror jag var viktigt. Det blev 4 000 nya poliser under förra mandatperioden. Vi fick nya regler på lagstiftningsområdet som gäller nya verktyg för poliserna och som har inneburit bättre möjligheter att agera och att bedriva den brottsbekämpande verksamheten. Jag tycker att vi nu är hyggligt överens om att om vi ska ha fler poliser så måste vi ha mer pengar. Det behövs inte bara pengar till löner och personlig utrustning, utan de nya poliserna ska också ha någonstans att vara. De ska ha lokaler, bilar och mycket mer. Jag har roat mig med att se på Rikspolisstyrelsens anslagsframställning för perioden fram till 2011. Där kan man se att någonting besvärligt kommer att inträffa i slutet på perioden. Om man tittar på det som är föreslaget och delvis beslutat kan man se att det vid utgången av 2011 kommer att fattas 2 miljarder kronor. Det är 2 000 miljoner kronor! Det är ganska mycket pengar. Om man översätter det till poliser är det en enorm massa poliser som man i så fall skulle bli kvitt. Det skulle vara bra att få höra vad alliansföreträdarna säger om den utvecklingen. Vi är överens om att vi ska ha fler poliser. Vi har ställt upp på 20 000 poliser, och jag är inte ens säker på att det räcker med det. Men vi måste också kunna betala för dem. Det finns en annan fråga som jag har funderat över och som jag tycker är underlig. Jag vet inte huruvida regeringen har pekat finger, men Rikspolisstyrelsen har alldeles nyligen sagt att man ska dra ned på polisutbildningen. I både Umeå och Växjö halverar man i stort sett polisutbildningen. Man drar också ned mycket på polishögskolan i Solna. Jag tror att de som har startat utbildningarna - Umeå och Växjö universitet - måste ta sig en funderare över om det är rimligt att ha en institution i gång för 40-50 polisaspiranter - elever som ska bli poliser. Det äventyrar den reform som vi genomförde och som jag tror att ni också egentligen har ställt upp på. Hur kan man hålla ut? Går det verkligen att bedriva en polisutbildning med så få elever? Jag tror att det blir väldigt svårt. En annan fråga är att vi kan se att det finns ambitioner inom polisen att bredda rekryteringen till polisyrket. Det ska vara en jämnare könsfördelning och mer fokus på mångfald. Men det går liksom inte att hålla i frågan riktigt. Vissa år når man ambitionerna och nivåerna. Vissa år gör man det inte alls. Det måste finnas något mer uthålligt i det här. Dessutom finns det en ambition inom polisen att öka andelen kvinnor i chefsbefattningar. Där går det väldigt trögt. Jag tror inte att någon myndighet i det här landet av de 21 som vi har lyckas särskilt väl med det. Jag tror att det behövs särskilda insatser för att klara ut det. Det behövs fler kvinnor i chefs- och ledningsjobb. Jag utgår ifrån - jag kan inte tänka mig något annat - att Anders Danielsson har med någonting om de här frågorna om han följer de direktiv han har fått. Det handlar om hur man ska bredda utbildningen, öka mångfalden och jämna ut det hela mellan män och kvinnor. Det är trist att vi inte fick se delar av utredningen om den nya utbildningen. Men ni vet ju att vi socialdemokrater har hävdat att vi ska höja utbildningsnivån och att vi ska göra hela eller delar av polisutbildningen till en högskoleutbildning. Vi kallar det för att akademisera utbildningen. Jag hoppas att ni ställer upp på det. Tyvärr har justitieministern varit lite slarvig när hon, i varje fall tidigare, har uttalat sig om det här. Jag vill inte säga att Beatrice Ask har sagt så, men det låter som om huvudsaken är att vi har poliser som är ute och slåss på gator och torg. Den typen av poliser vill vi inte ha; det är jag ganska övertygad om. Jag hoppas att vi så småningom kan komma överens i den delen. Vi ska nå högre när det gäller polisens kompetens och utbildning. Jag tänker på att vi för några veckor sedan hade en hearing om den ekonomiska brottsligheten - den som sprider sig över världen och som vi inte är befriade ifrån. Alla de inlägg som där gjordes pekar på att polisarbetet blir mer och mer komplext. Det finns ett allt större behov av specialister och av hög kunskapsnivå. Det talar hela tiden för att vi måste reformera utbildningen på något sätt. Fru talman! En annan fråga som har varit på tapeten är ordningsvakternas situation och hur man hanterar folk på krogarna. Jag tycker att det är ganska tydligt att man måste göra någonting. Man måste vara mer noggrann när man utbildar ordningsvakter och när man rekryterar. Jag skulle kunna tänka mig samma typer av urvalskriterier som när man rekryterar poliser. Man ska verkligen se till personers lämplighet så att man får dem som rätt kan hantera sådant här. Beroendefrågorna till krögarna är lite besvärande. Ibland tror jag att det kan vara så som bland andra JK och Länsstyrelsen i Stockholm har tagit upp - att man underlåter helt enkelt att ingripa även om man ser att det pågår brottslig verksamhet. Det är svårt att säga vilka syften man har, men tyvärr tror jag att det kan ligga någonting i detta. Vi måste tillskapa någon sorts oberoendeinstitut när det gäller ordningsvaktssidan. Då slipper vi lojalitetskonflikterna. Fru talman! Jag vill ta upp en speciell motion som Helén Pettersson i Umeå har skrivit och som vi har behandlat i utskottet. Den handlar om vapenlagstiftningen. Hon har skrivit motionen mot bakgrund av att vi har ganska många naturbruksgymnasier som utbildar jakt- och viltvårdselever. Med de EU-direktiv som man nu håller på att jobba med skulle det så småningom bli omöjligt för dem som är under 18 år att få dispens för jaktvapen. Det skulle innebära att utbildningarna skulle bli mindre intressanta. Vi tycker att det är viktigt att den möjligheten står öppen, för här kan man skapa både jobb och utkomster för människor. Om man plockar bort den möjligheten tror jag att intresset kommer att minska i någon utsträckning, och det är inte bra. Jag tycker att vi borde hålla emot här så att vi kan komma ifrån detta. Om man inte kan klara ett vapendirektiv på EU-nivå borde man kunna klara det på nationell nivå, fru talman. Regeringen borde se till att de här möjligheterna finns. Jag tycker att utskottsmajoriteten har tagit det här lite grann med en klackspark när man har sagt att det här nog får ordna sig. Uppsiktsjakt och sådant är tillåtet. Men det här är en utbildningsfråga som man särskilt måste beakta. Fru talman! Slutligen yrkar jag bifall till reservation 5 om breddad rekrytering till polisyrket. Det är klart att vi står bakom alla våra reservationer, men för att inte reta upp kammaren yrkar vi bifall bara till den reservationen. Vi står naturligtvis också bakom de reservationer vi har tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Anf. 61 Lena Olsson (V)

Fru talman! Jag vill inte heller reta upp kammaren. Jag får väl nöja mig med att yrka bifall till reservation nr 11. Vänsterpartiet anser att polisen har en mycket viktig uppgift för att förebygga brott och upprätthålla lag och ordning. Jag kan instämma i det mesta av det som K G Abramsson säger. Det blir inte så lätt att hålla ett långt anförande om dessa frågor som vi också driver i Vänsterpartiet. Det är viktigt för Vänstern att polisen har en så bra utbildning som möjligt eftersom de ställs inför att möta människor i olika krissituationer. Utbildningen är också viktig för att tillgodose landsbygden, precis som K G Abramsson säger. Det hade också den gamla majoriteten i åtanke när vi jobbade tillsammans. Vi tillförde också polisen mer resurser. Det är viktigt att den här distansutbildningen blir kvar. Vi driver också frågan om högskoleutbildning. Det är nödvändigt, och även Polisförbundet prioriterar den frågan. Den utredning som den förra majoriteten tillsatte avsatte den nuvarande regeringen tyvärr. Den skulle ha presenterats den 30 mars. Nu blir det tyvärr ytterligare förseningar, vilket får till följd att nödvändig utbildning av poliser troligen inte blir av denna mandatperiod. Detta beklagar Vänsterpartiet djupt med tanke på hur många som utbildas just nu. En enkel fråga blir: När kommer den här utbildningen? Om den hade varit klar på utsatt datum hade den nog upptagit en hel del av den här debatten. Man kan ställa sig frågan: Varför ligger den inte här? När kommer den? Polisen har fått stora resurstillskott de senaste åren genom den gamla majoriteten. Även den nya majoriteten har tillfört resurser. Men jag tycker ändå att det på senare tid har skenat i väg lite väl mycket. Man har glömt att titta på strukturfrågor och hur pengar används. Vi har haft ett sådant här snabbförfarande, en förenklad beredning, och vi i Vänsterpartiet har i många år sagt att vi vill att polisens resurser ska användas så effektivt som möjligt. I reservation 1 tar Vänstern bland annat upp frågan om verksamheten ska vara planerad eller händelsestyrd. Den rätta vägen ligger så klart någonstans däremellan, men frågan är var man ska sätta ned foten. Även det är en grannlaga uppgift. Vi tycker att man i alltför stor utsträckning går mot det händelsestyrda arbetet. Det som blir lidande är synligheten i människors vardag och det långsiktiga brottsförebyggande arbetet. Hårt drabbad av detta blir så klart landsbygden. Ett nära angränsande fenomen är den så kallade pinnjakten. Det har vi väl alla hört talas om när vi har varit ute på studiebesök. Den diskuteras ganska friskt i poliskretsar. Det handlar om att man åläggs att göra ett visst antal alkoholkontroller på vägar eller att ta ett visst antal urinprover på missbrukare. Det har kommit en studie från polisforskaren Stefan Holgersson som visar att många poliser upplever detta som ett dåligt sätt att arbeta och att det faktiskt blir problem. Det har resulterat i att lusten att jobba minskar. Det har också påverkat de nyrekryterade poliserna. Vi i Vänstern tycker att regeringen ska sätta stopp för den här utvecklingen. Det spelar ingen roll hur många miljarder man pumpar in om man inte sätter mer fokus på och styr upp polisens arbetssätt. Man måste också titta mer på hur pengarna används. Jag tror att alla kan hålla med oss om att det går att använda resurser mer effektivt och därmed få ut mer synlighet också. Jag vill också ta upp frågan om ordningsvakter. Med jämna mellanrum kommer det rapporter om att de brister i sitt sätt att agera. Justitiekanslern har granskat saken, och besluten innehåller många allvarliga konstateranden som bekräftar farhågor som vi i Vänsterpartiet har haft. Det handlar om alltför många fall av övervåld som inte leder till åtal. Svartarbetet inom branschen är omfattande, och lojaliteten till företagen kan ofta innebära olämpliga ageranden. Bevakningsbranschen och Yrkes- och arbetsmiljönämnden, Bya, har krävt att lagstiftningen kring ordningsvakter ska ses över. Enligt dem finns det ett behov av att i vissa fall se över anställningsförhållanden och ställa krav på att personal är anställd av auktoriserade bevakningsföretag eller organiserade av auktoriserade ordningsvaktsföreningar i stället för att det företag som behöver bevakningen ska stå för anställningen. Detta skulle skapa bättre strukturer för kontroll och utbildning. Bya menar också att ordningsvaktsutbildningen bör vara betydligt längre än den är i dag och i själva verket vara en påbyggnad på den grundläggande väktarutbildning som finns. Vi i Vänsterpartiet instämmer i Byas krav. I reservation nr 10 har vi också tagit upp bevakningsbranschen och nödvändigheten av att en utredning får se över lagstiftningen för denna. Vi menar att när denna verksamhet blir allt större måste man vidta åtgärder och ställa krav på utbildning och lämplighetsbedömning för dessa yrken och på länsstyrelsernas tillsyn. Vi menar att det ankommer på regeringen att skyndsamt tillsätta denna utredning.

Anf. 62 Anders Hansson (M)

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Polisens verksamhet är och förblir en av de viktigaste hörnstenarna i vårt samhälle. Vårt samhälle är uppbyggt på lagar och regler, och det är polisens uppgift att se till att dessa demokratiskt framtagna lagar också efterföljs. För att de ska kunna utföra sin verksamhet på bästa sätt krävs att staten ger polisen resurser som står i proportion till kravet som vi ställer på dem. En ytterligare förutsättning är självfallet att de medel som polisen blir tilldelade används på det effektivaste sättet. Vad som är det effektivaste sättet är en ständig fråga för debatt, men samtidigt också en viktig indikator på det engagemang som många människor känner avseende vårt polisväsende. Vi vill känna oss trygga på våra gator och torg. Vi vill bli väl bemötta av polistjänstemän om vi utsätts för brott. Polisens verksamhet måste också vara decentraliserad och nära medborgarna. Polisen måste vara tillgänglig och synlig för medborgarna. Polismyndigheten i bland annat Stockholms län och mitt hemlän Skåne genomför för tillfället en försöksverksamhet med mobila poliskontor. Kontoren placeras i centrum under fredags- och lördagskvällar. Valet av platser görs utifrån brottsstatistik på orten och antalet personer i rörelse. Försöket har mottagits mycket positivt av såväl medborgare som näringsidkare och ordningsvakter. Försöket ska utvärderas och därefter eventuellt permanentas. Vi medborgare ställer också krav på att polisutredningen ska gå fort och att förövare ska gripas och lagföras. En grundläggande förutsättning för att detta ska kunna ske är att polisen fysiskt har möjlighet att vara på plats. Alliansen hade som vallöfte att antalet poliser år 2010 ska vara 20 000, det vill säga en ökning med 2 500 poliser jämfört med i dag, då vi har 17 500. Till vår glädje har ansökningarna till polishögskolorna aldrig tidigare varit så många som de är nu. Årligen slås nya rekord i antalet ansökningar, och antalet intagna ligger högt. För vårterminen 2008 ökade antalet studenter på polishögskolan med hela 70 procent jämfört med tidigare år. Kulmen för studenterna nås under hösten detta år, då sammanlagt 1 600 polisstudenter beräknas gå på polishögskolan. Alliansens vallöfte om 20 000 poliser år 2010 kommer därmed med stor sannolikhet att uppfyllas. Efter kulmen på antalet intagna studenter kommer antalet platser på polishögskolan att återgå till ett årligt normalintag i syfte att kunna bibehålla minst 20 000 poliser inom polisväsendet. En stängning av någon polishögskola, som den tidigare socialdemokratiska regeringen genomförde i mitten av 1990-talet under hela tre terminer, är således icke aktuellt. Jag kan dela K G Abramssons oro för fördelningen mellan polishögskolorna. Att innehållet i polisutbildningen är tillfredsställande och ändamålsenligt är självfallet väldigt viktigt. Nya krav ställs på poliser i framtiden, och därmed måste polisutbildningen uppdateras och anpassas till de nya krav som samhället ställer. Här kan nämnas just specialisering och behovet av specialistkompetens. En utredning om polisutbildningen som genomförs av tidigare länspolismästaren i Skåne och nuvarande Säpochefen Anders Danielsson ska redovisas på Justitiedepartementet inom kort, närmare bestämt den 16 april, har jag fått reda på. I utredningen ska presenteras konkreta förslag på hur polisutbildningen på bästa sätt kan reformeras för att klara framtidens krav. Jag får dela Lena Olssons och K G Abramssons åsikt om att det hade varit skönt om vi hade haft den i dag och kunnat debattera den, men vi får ge oss till tåls. Självfallet ställs inte kraven på nytänkande och anpassning bara på studenterna vid polishögskolan. Även aktiva poliser måste självfallet, precis som i alla andra yrken, vara anpassningsbara och mottagliga för nya rön och intryck i polisarbetet. Rikspolisstyrelsen genomför återkommande utbildningsinsatser för att höja polisens förmåga att upptäcka, bekämpa och utreda hatbrott, brott som rör HBT, familjevåld och brott med främlingsfientliga och/eller homofobiska motiv. Fru talman! I massmedier har vi kunnat läsa om attentat mot åklagare i Trollhättan och i Malmö. I det första fallet placerades en bomb utanför åklagarens dörr, och i det andra fallet avfyrades ett antal skott in genom lägenhetsfönstret i åklagarens bostad. Båda åklagarna hade engagerat sig i kampen mot den organiserade brottsligheten. Justitieminister Beatrice Ask tog under hösten 2007 ett initiativ till nationell mobilisering gentemot just den organiserade brottsligheten. Samtliga myndigheter inom rättsväsendet tillsammans med Tullverket, Skatteverket, Socialstyrelsen, Försäkringskassan, Kustbevakningen, Migrationsverket och inte minst Sveriges Kommuner och Landsting medverkade alla i ett gemensamt möte om vikten av att våra myndigheter samverkar mot denna form av brottslighet. Den organiserade brottsligheten utgör ett mycket allvarligt samhällsproblem, som i slutändan till och med kan vara systemhotande. Då den kriminella verksamheten ofta berör olika myndigheters ansvarsområden är det av yttersta vikt att myndigheterna samarbetar. Arbetet har fortsatt under början av 2008 med att en expertgrupp har tillsatts bestående av länspolismästarna i Skåne och Stockholms län, åklagare på den internationella åklagarkammaren i Stockholm, Säkerhetspolisens chef, Riks-krimchefen samt generaldirektören för Ekobrottsmyndigheten. Dessa personer ska föreslå konkreta åtgärder för hur den organiserade brottsligheten ska bekämpas på effektivaste sätt. Organiserad brottslighet är oftast gränsöverskridande. Därmed ställer vi stora krav på att vi samarbetar med andra länder utanför vår egen landsgräns. Vårt engagemang inom EU utgör en god grund för ett effektivt samarbete. Åklagarsamverkansorganet Eurojust är tillsammans med Europol två mycket viktiga organ för gränsöverskridande samarbete mot organiserad brottslighet. Genom införande av det så kallade Prümfördraget kan Sverige också underlätta för våra brottsbekämpande myndigheter att snabbt erhålla bland annat registerupplysningar om utländska medborgare med avseende på bland annat dna, fingeravtryck och fordon som varit föremål för brottsutredning. Alliansregeringen avser även att göra en översyn av vilka behov som finns av att inom ramen för det nordiska polissamarbetet skapa bättre möjligheter för de nordiska ländernas polismyndigheter att samarbeta operativt över gränserna. Av denna anledning bifalls i betänkandet en motion med detta innehåll delvis, vilket min kollega Krister Hammarbergh kommer att berätta mer om. Fru talman! Ett väl fungerande rättssystem måste vara effektivt och ha korta handläggningstider. Tiden mellan när brottet är begånget och till dess dom meddelas måste göras så kort som möjligt. Den svåra balansgången är att bibehålla en mycket hög rättssäkerhet samtidigt som man på kortaste tid gör en fullgod förundersökning. Handläggningstiden i våra domstolar ska också bli väsentligt kortare. Det är orimligt för såväl brottsoffer som gärningsman att få vänta på en rättegång i tingsrätten i nästan över ett år. Det pågår för närvarande försöksverksamhet vid Stockholms tingsrätt, vilken sedan 2007 utökats till att även omfatta Helsingborgs och Uppsala tingsrätter, med att minska de totala genomströmningstiderna för så kallad mängdbrottslighet. Här innefattas bland annat misshandel, skadegörelse och trafikbrott av mindre komplicerad karaktär. I försöket ingår även en lagreglerad möjlighet till utökning av användandet av förenklad delgivning i domstol, vilket är en av källorna till de långa handläggningstiderna. Regeringen gav i februari 2007 Åklagarmyndigheten i uppdrag att i samråd med Rikspolisstyrelsen, Domstolsverket, Kriminalvården och Rättsmedicinalverket redovisa de åtgärder som har vidtagits inom försöket för att säkerställa och analysera effektiviteten och dess påverkan på övrig verksamhet. Resultatet av försöksverksamheten ska redovisas senast den 30 juni i år. Mycket är på gång, och fler utredningar och försöksverksamheter ska redovisas under 2008 i syfte att förbättra vårt rättsväsende och den polisiära verksamheten. Tillsammans med regeringens stora satsning på rättsväsendet, den stora ökningen av antalet studenter som sökt och antagits till polishögskolan, de krafttag som tagits mot den organiserade brottsligheten och inte minst intresset för hur våra framtida poliser ska utbildas och arbeta ser jag mycket positivt på den framtida polisverksamheten i Sverige. Vår polis genomför dagligen ett mycket bra arbete i vårt samhälle, och det arbetet ska vi förbättra ytterligare genom att polisen blir mer synlig och får mer resurser och att deras utbildning är ändamålsenlig. Synlighet, effektivitet och trygghet - det blir ledorden för den framtida polisens verksamhet. (Applåder) I detta anförande instämde Inge Garstedt och Krister Hammarbergh (båda m).

Anf. 63 Karl Gustav Abramsson (S)

Fru talman! Jag har några frågor till Anders Hansson. Först vill jag konstatera en sak om stängningen av polishögskolan under 90-talet. Jag kanske skulle påminna Anders Hansson om att det hade att göra med att vi hade förött Sveriges ekonomi under ett antal år. I början av 90-talet vet du säkert också vem som hade ansvaret för att regera Sverige. De tre, fyra, kanske fem terminer som polishögskolan var stängd var ett bidrag till att sanera Sveriges ekonomi. Det är klart att i sig var det ett misstag, därför att vi fick ett glapp där, men många andra grupper fick också ta väldigt mycket stryk då. Anders Hansson talar om antalet poliser, 20 000. Finns det något klart underlag som visar att vi genom pensionsavgångar, andra typer av avgångar och tillförsel skulle kunna hålla nivån 20 000 poliser? Det är det ena. Det andra gäller kommentaren att man kanske skulle nödgas lägga ned de decentraliserade utbildningarna, de i Växjö och Umeå, som varit väldigt framgångsrika när det gällt att rekrytera poliser. Jag hör ett sympatiskt anslag från Anders Hanssons sida beträffande hur vi ska utbilda de framtida poliserna. Kanske finns det en chans att vi kan komma överens. Slutligen vill jag be Anders Hansson svara på frågan om mer resurser till polisen. Han nämnde det i slutet av sitt anförande. Om man tittar på anslaget, som är flerårsfördelat, och på Rikspolisstyrelsens anslagsframställan ser man att det fattas nästan 2 miljarder vid utgången av 2011. Hur tänker alliansen lösa det?

Anf. 64 Anders Hansson (M)

Fru talman! Jag tänkte börja med frågan om polisutbildningen. Vi får in väldigt många poliser i verksamheten, och enligt alliansregeringen ska de flesta poliser vara i yttre tjänst så att vi får en synlig polis på våra gator och torg. Naturligtvis är det oroväckande om man pensionerar poliser samtidigt som man tar in nya. Då får vi inget resultat av det hela. Det vore ytterst olämpligt om polisen skulle förtidspensionera erfarna poliser, som då tog med sig både sina erfarenheter och kunskaper, något som ju behövs när vi får in många nya poliser. Några uppgifter om det kan jag tyvärr inte ge K G Abramsson i dag, men intentionen är att man inte ska förtidspensionera poliser för då får vi, som sagt, inte någon nettoeffekt av den satsning som vi gjort på polisväsendet. Vad gäller polisutbildningen kan jag, som jag sade i mitt huvudanförande, dela K G Abramssons oro om det skulle innebära en centralisering. Det kan emellertid varken K G Abramsson eller jag i dag uttala oss om, eftersom den utredning om polisutbildningen som Anders Danielsson gjort ännu inte presenterats för oss. Vi har tre utbildningsorter - Umeå, Växjö och Stockholm. Jag tycker att det är bra. Vi ska inte centralisera, det verkar dumt, men det är naturligtvis upp till Rikspolisstyrelsen att fördela platserna. Min förhoppning är att de fördelas över hela landet.

Anf. 65 Karl Gustav Abramsson (S)

Fru talman! När jag nämnde pensioneringarna tänkte jag kanske inte i första hand på förtidspensionering, alltså att pensionera poliser för att få in nya fräscha poliser. Jag tror att medelpensionsåldern för poliser ligger under 60 år, vilket till stor del beror på att de har ett krävande jobb. Det är både fysiskt och psykiskt ansträngande, och få, åtminstone i yttre tjänst, klarar av att nå normal pensionsålder. Det handlar både om den utgångspunkten och om att man vill få in fräschare poliser och kanske lite annan kompetens. Därför är det viktigt att veta att antagningen till polisutbildningen sker på ett sådant sätt att man kan uppehålla nivån om minst 20 000 poliser, något som ju även vi ställer upp på. Ibland funderar vi till och med om det räcker med 20 000 poliser. Vi får väl se framöver hur det blir. Jag är glad att Anders Hansson markerar att vi ska ha en decentraliserad polisutbildning. Anledningen till det är att vi ska kunna ha poliser i hela landet. När vi rekryterat poliser till Norrland har polisutbildningen i Umeå haft stor betydelse. Det har inte varit några egentliga problem utom på någon enstaka ort. Tidigare fanns däremot stora bekymmer. Med den lösning som vi nu har klarar man av att i huvudsak fylla de rekryteringsbehov som finns. Jag ställde i min förra replik en fråga till Anders Hansson som jag tyckte var mycket viktig. Det gällde finansieringen. Som det ser ut i dag kommer det nämligen vid utgången av 2011 att saknas 2 000 miljoner för att vi ska kunna hålla i gång det svenska polisväsendet med 20 000 poliser.

Anf. 66 Anders Hansson (M)

Fru talman! Jag hade den frågan på min lista över frågor att besvara och ber om ursäkt för att jag missade den i min tidigare replik. Den handlade om mer resurser till polisen, och jag ska svara på den nu i stället. Vi lägger inte femårsplaner i Sverige. Vi har ett budgetarbete som går i gång. Vi lägger inte femårsplaner. Att ponera vad vi eventuellt kan få 2011 tycker jag blir ganska svårt i sammanhanget. Alliansregeringen har sagt att det ska finnas 20 000 poliser. Självfallet ska det därmed också finnas medel till att hålla 20 000 poliser anställda. Med tanke på de satsningar vi gör skulle det förvåna mig väldigt om det inte fanns pengar till det. Pensionsavgångarna var vi också inne på. Återigen vill jag betona att polisen måste se till att hålla kvar den goda kompetens som finns hos äldre poliser. Det är inte bra att förtidspensionera kvinnor och män som är knappt 60 år fyllda. De har för mycket erfarenhet och kunskap för att vi ska släppa i väg dem och de därmed inte kan träna de nya poliser som kommer in samt ledsaga dem i det yrke som de valt.

Anf. 67 Lena Olsson (V)

Fru talman! Först säger du, Anders Hansson, att du är för en decentraliserad utbildning, och då blir jag jätteglad. Men i slutet av ditt svar till Karl Gustav Abramsson säger du att det är RPS som fördelar platserna. Det får mig, som är från landsorten, att reflexmässigt undra om du kan garantera att utbildningen i Växjö och Umeå blir kvar - särskilt med tanke på att den nuvarande regeringen tagit ifrån oss mycket statlig verksamhet. Det har stor betydelse för rekryteringen av poliser från landsbygden som sedan vill jobba på landsbygden. Vad gäller polisutredningen går det inte att komma ifrån att det är sorgligt att den ännu inte kommit. Vi tyckte att det var bråttom. När den nuvarande regeringen bestämde sig för att avbryta den tidigare utredningen när endast en månad återstod och i stället tillsätta en ny som sedan blir försenad blir man naturligtvis orolig. Det är nödvändigt med en ny polisutbildning, men med tanke på alla de poliser som nu har utbildats undrar jag: Hur ska de kompenseras för den utbildning de fått? Hur snabbt kan den nya utbildningen sjösättas? Nu finns mängder med människor som nyligen gått utbildningen, och då kommer det en ny. Hur betydelsefull var den egentligen, och hur ska de kompenseras?

Anf. 68 Anders Hansson (M)

Fru talman! Lena Olsson frågar om jag kan garantera att utbildningen blir kvar i Umeå, Växjö och Stockholm - eller i Umeå, som jag antar att det handlar om i detta fall. Nej, det kan jag inte stå här och garantera. Det vore dumt av mig att föregripa en utredning som ska redovisas den 16 april och där det står utredaren fritt att just göra bedömningen om vi ska ha tre utbildningsorter. Jag kan inte föregripa den utredningen, tyvärr. Lena Olsson tar upp att det tidigare gjorts en utredning om polisutbildningen. Det är helt rätt, och den ingår i den utredning som gjorts av Anders Danielsson och som inom kort kommer att redovisas. Den ingår där. Vi har alltså inte kasserat det som fanns i den tidigare utredningen, utan det finns med i Danielssons utredning. Vi tyckte nämligen att direktiven till den första utredningen inte var bra, om jag uttrycker mig milt. Rekryteringen av poliser till glesort är väldigt viktig. Det är självfallet så att vi ska ha poliser över hela landet. Problematiken med att få poliser att arbeta i glesort är svår, men alliansregeringen tar detta på största allvar.

Anf. 69 Lena Olsson (V)

Fru talman! Jag tackar Anders Hansson för det svaret. Det är bra att du tycker att det är väldigt viktigt att det ska finnas poliser även i landsorten, för det har ni sagt när jag har tagit upp det i talarstolen och i replikskiften för att man inte ska glömma av det här. Man har ett parti i alliansen som i alla fall med mun värnar landsbygden väldigt mycket. Det är Centerpartiet. Det här är viktigt. När den förra majoriteten utvidgade utbildningarna till Växjö och Umeå gjorde man det med tanke på att landsbygdens behov av poliser skulle tillgodoses. Distansutbildningen har likaså varit jättelyckad. Det finns all anledning att värna det man har sagt. Man har lovat oppositionen att landsbygden och glesbygden är väldigt viktiga och att även landsortens människor har rätt att se poliser, så att säga. Du tar på slutet upp det här om mer resurser. I ditt anförande talar du också om domstolsväsendet och åklagarna. Jag kan passa på att göra detsamma. Det har varit en ganska likriktad satsning, en väldigt stor satsning på polisen. Sedan är det annat som blir lidande. Balansen i rättskedjan måste finnas för att det ska slå så väl ut som möjligt. Det kan jag väl få en kommentar till.

Anf. 70 Anders Hansson (M)

Fru talman! Det är svårt för oss att stå och prata om innehållet i den utredning om polisutbildningen som ska komma. Det är svårt för oss att uttala oss innan vi har sett vad den innehåller. Den kan komma att innehålla alldeles förträffliga saker både för Lena Olsson och för mig, så att vi blir alldeles till oss. Men vi får helt enkelt avvakta detta. Jag tror att både Lena Olsson och jag ser fram emot att läsa utredningen av Anders Danielsson om polisutbildningen. Angående satsningen på poliser har Lena Olsson helt rätt. Alliansregeringen har satsat väldigt mycket pengar på polisen. Det är vår ambition att ha 20 000 poliser år 2010. Att det blir fler synliga poliser som kan utreda och få fast brottslingar innebär naturligtvis att det ställs krav på hela rättskedjan. Hela rättskedjan beaktas. Samtliga myndigheter i rättskedjan får större anslag. Men visst: Polisen får mest för tillfället, för vi behöver fler poliser på våra gator och torg. Jag måste understryka det sista jag sade i mitt anförande: Synlighet, effektivitet och trygghet är de ledord som vi måste trycka på när det gäller framtidens polis. Polisen påverkar självfallet hela rättskedjan. Därför kommer detta också att tillgodoses.

Karin Nilsson (C)

Anf. 71 Karin Nilsson (C)

Fru talman! Att befinna sig i trygghet är ett av de många mänskliga behov som man återfinner på Maslows behovstrappa och som också de flesta betraktar som självklara. Det handlar om trygghet för sitt eget liv, för familjen, för vännerna och för de saker man ägnat sin tid åt att skapa. För den som har upplevt otrygghet i form av hot, våld och stöld är inte längre tryggheten självklar, men givetvis högt eftertraktad. Många är beredda att ge upp sina tidigare liv och sina bostäder för att söka trygghet eller tryggare förutsättningar för sina barn att växa upp. Det kan inte heller vara meningen att pensionärer ska tvingas förlägga sitt sociala liv till dagtid för att de inte vågar röra sig ute på gator och torg när det har blivit mörkt. För resten är det redan mörkt under tidig eftermiddag halva delen av året. En förutsättning för att man ska uppnå eller uppleva trygghet är att rättsväsendet upprätthålls. I detta sammanhang är det polisen och dess organisation som är det civila samhällets synligaste redskap och trygghetsskapare. Fru talman! Hemma i mitt län, Kronoberg, har det saknats poliser. Vi har säkert haft vår beskärda del, men det har absolut inte känts tillräckligt. På minst sju mindre orter har befolkningen helt ideellt i flera år kört runt på nätterna och patrullerat. Det har blivit många varv runt jordklotet med bil. På en hel del håll har det börjat kännas tungt att fortsätta verksamheten, medan andra på grund av otryggheten har startat nya patruller. På någon ytterligare ort har det delvis eller tidvis nästan gränsat till medborgargarden, vilket är långt ifrån önskvärt. Trots att Kronobergs län har bland de lägsta siffrorna i brottsstatistiken i landet vad gäller grövre brott upplever man otrygghet och är beredd att offra tid och pengar för att göra något åt det. När jag har träffat länspolismästaren och tillsammans med honom nattpatrullare har vi alla uttalat jättestora förväntningar på det tillskott av omkring ett fyrtiotal nya poliser som blir länets andel då vi uppnår alliansregeringens målsättning på 20 000 poliser i landet 2010. Om polisen dessutom kan få beta av en del brott av mer ringa karaktär har det säkert också en dämpande effekt på övergången till grövre brottslighet. Ofta är det ungdomar som testar gränser och begår de enklare brotten. Klarar man av att gripa unga lagöverträdare och ställa dem till svars i domstol på ett snabbt och effektivt sätt har man förhoppningsvis förebyggt fortsatta kriminella handlingar. Med målsättningen om fler poliser ges förutsättningar för att ingripa mot brott, slutföra brottsutredningar på kortare tid och uppnå den effektivitet som efterfrågas. Att antalet poliser ökar innebär också att de blir synligare i samhället, vilket också skapar en känsla av trygghet. Denna känsla ska absolut inte underskattas. Fru talman! Jag har själv en motion, som behandlas i betänkandet. Den handlar om utvidgade polisiära befogenheter för tullen, om att de i sin brottsbekämpande verksamhet också ska ha rätten att stoppa och kvarhålla fordon som är på väg ut ur landet med stöldgods. När jag i höstas pratade med tullen vid Lernacken vid Öresundsbrons svenska brofäste förstod jag att tullpersonalen var tacksam för alla former av legitimitet för att stoppa bilar som passerar gränsen. Från den 1 juli nu i sommar får Tullverket och Kustbevakningen ökade befogenheter i och med att de får ta alkotester för att komma åt rattfulla förare. Det ger dem en förevändning för att skapa tidsutrymme och samtidigt göra en bedömning av vad det är för ekipage som är på väg att ta sig över gränsen. Även om jag inte har fått exakt det svar jag önskade på min motion har ändå oppositionen med den utökade rätten för tulltjänstemän att ta alkoholutandningsprover till viss del tillmötesgått mitt syfte med motionen. Fru talman! När jag ändå står häruppe i talarstolen och talar om tull och polis vill jag också uttrycka en lättnad över att det kommer att tillskjutas pengar, så att inte den brottsbekämpande verksamheten inom tullen avlövas. Det skulle få stora negativa konsekvenser för polisens arbete. De här frågorna hör definitivt ihop. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Anf. 72 Lena Olsson (V)

Fru talman! Det går inte att inte komma in på tullen eftersom den brottsbekämpande delen gränsar till polisen. Jag skulle vilja ställa en fråga till Karin Nilsson. Det förslag som ligger kommer att ha stor inverkan på polisens arbete om man undandrar den brottsbekämpande delen inom tullen. Det sade man också på den utfrågning som vi hade när det gäller den organiserade brottsligheten. Det blir resultatet. Jag hade en interpellationsdebatt med justitieministern om vad hon avsåg att göra när det gäller tullens och polisens samarbete. Det har gått ut från finansministern att det ska bli något mer resurser, men väldigt luddigt. Då tänker jag så här: Polis och tull samarbetar. Det har man till exempel gjort i mitt län sedan 1995. Skulle tullen komma bort där kommer också polisen bort, eller vice versa. Vad har då Centern för krav i den här alliansregeringen för att se till att den brottsbekämpande delen inom tullen blir kvar för att inte anstränga polisverksamheten? De kan ju inte praktiskt utföra allt det som tullen gör.

Karin Nilsson (C)

Anf. 73 Karin Nilsson (C)

Fru talman! Jag tackar för frågan. Tullen ligger inte under justitieministerns ansvar. Därför kan inte justitieministern lova några pengar, däremot givetvis samverkan. Jag vet att det finns en oro från det hållet också när det gäller tullen. Därför är finansministerns löfte om mer pengar till tullen oerhört viktigt. Jag har varit och träffat tullen i Lernacken i Malmö, i Karlskrona och i Karlshamn under de senaste åren och nu givetvis i samband med just detta förslag. Förslaget uppskattar inte jag heller som politiker från Centerpartiet. Jag ser att löftena om tillskjutna medel kommer väldigt väl till pass och kommer att förändra den situation som utredningen hade kommit fram till. Jag hoppas att den inte står fast utan kan förändras på grund av de tillskjutna medlen.

Cecilia Wigström i Göteb (Fp)

Anf. 74 Lena Olsson (V)

Fru talman! Finansministern säger att man ska tillskjuta vissa resurser, men vi vet inte vilka det blir, hur lite eller hur mycket pengar det blir, hur mycket eller hur lite i tullens brottsbekämpning som blir kvar. Den här frågan har även att göra med polisen, eftersom polisens verksamhet kommer att bli drabbad av det här. Följden blir att man tömmer Norrlands inland och hela gränsen mot Norge. Det kommer att bli tomt på den brottsbekämpande delen från Eda och längs hela den norska gränsen uppöver. Det är väl att svika landsbygden. Kan du, Karin Nilsson, berätta för oppositionen vad Centern kommer att ställa för krav i alliansregeringen för att det här inte kommer att ske, så att även landsbygden ska kunna ha en bra brottsbekämpning när det gäller tull och polis? Det är ju så när det gäller tullen och polisen att man tar andra vägar. Där man drar in går brottsligheten in i stället såklart. Det är inte svårt att räkna ut. Jag vill ha garantier från er i Centern. Vad kommer ni att göra för Norrlands inland och vid den norska gränsen?

Karin Nilsson (C)

Anf. 75 Karin Nilsson (C)

Fru talman! Jag tycker också att tullfrågan hänger ihop med polisen, eftersom de är besläktade med varandra. Men precis som jag inte kan gå in i och styra Tullverkets användning av budgetmedel kan jag heller inte styra eller peta i Rikspolisstyrelsens användning av budgetmedel när det gäller polisutbildningen. Det är samma sak egentligen. Det är två myndigheter som har fått sina pengar, men självklart kan jag ha en åsikt, en uppfattning. Det har jag i båda fallen. Jag är glad för de pengar som är lovade till Tullverket. Jag kommer givetvis att ha en uppfattning i behandlingen av dem. Det blir i form av debattartiklar, diskussioner och hearingar här, men jag kan inte vara med och peta och styra i det slutliga beslutet så att man verkligen använder de pengarna till den brottsbekämpande verksamheten till fotfolket ute vid gränsen som jag hoppas. Men en åsikt om att det ska bli så har jag givetvis. Den rätten anser jag mig kunna ha. Jag vill också gärna flika in om polisutbildningen att där har jag en åsikt. Jag har skrivit ett öppet brev till Rikspolisstyrelsen. Från min sida skulle jag vilja se att man fördelade det mer jämnt över landet när man nu gör en neddragning. Att man gör en neddragning har jag fått förklarat, och jag kan förstå förklaringen också. Men just att man fördelar det så ojämnt har jag lite svårt att acceptera. Därför har jag en annorlunda åsikt än det förslag som utredaren har kommit fram till. Jag hoppas att beslutet inte kommer att se ut som utredningen. Vi har den 16 april framför oss med det nya förslaget på polisutbildning. Jag hoppas att det också kan skapa möjlighet och förutsättningar för att man ska behålla kompetensen ute på de skolor som blir av med rätt många av sina platser.

Anf. 76 Cecilia Wigström i Göteb (Fp)

Fru talman! Alliansens största satsning vad gäller polisen är att se till att medborgarna blir mer trygga genom att öka antalet poliser med 2 500 till 20 000 poliser år 2010. Eftersom den här satsningen är så viktig för oss åker jag runt i landet och har som mål att besöka alla länspolismyndigheter före nästa val. Senast var jag i Norrbotten. Det var väldigt intressant. Speciellt var det intressant att höra hur man jobbar i ett gränsområde. Vi har många systerstäder som går utmed Torne älv på svensk sida och motsvarande städer på den finska sidan. Vi har Haparanda och Torneå som är mest kända, men hela vägen längs Torne älv finns det systerstäder på båda sidor gränsen. Där har människor gift sig med varandra. Man jobbar på den andra sidan gränsen kanske. Man kan säga att Sverige och Finland är tätt sammanflätade. Vi har till exempel Ikea som nu byggs nästan precis på gränsen i Haparanda. Men polisen får inte jobba lika sammanflätat. Svensk polis och finsk polis får inte jobba lika sammanflätat som människorna i Norrbotten gör i sin vardag. De är sammanflätade på båda sidor gränsen. Det är brottslingar också. EU-regler tillåter polisen i viss mån att samarbeta. Man kan förfölja en flyende brottsling in på den andres gräns till exempel. Man kan också i brottsutredningar få spana om man har begärt tillstånd i förväg. Polisen berättar för mig att när samhällena på båda sidor gränsen är så sammantvinnade det självklart finns behov från polisens sida att samarbeta ytterligare och mer med den finska polisen. De nämnde som exempel om det skulle bli ett stort bråk i Pajala, ett stort slagsmål, det var fara för liv och den svenska polisen kanske var upptagen - Norrbotten är ett väldigt stort län - och alldeles för långt borta för att hinna dit snabbt. Tänk då om den finska polisen som är bara ett stenkast ifrån på andra sidan gränsen skulle kunna gripa in för att rädda liv. Det såg den svenska polisen som något väldigt positivt. Jag sade till alla att det tycker Folkpartiet vore bra. Det tycker vi i alliansen vore väldigt bra. Men det kräver en grundlagsändring om vi ska få till stånd ett så tätt polissamarbete. Då måste vi ha en trefjärdedelsmajoritet här i riksdagen. Tyvärr är Socialdemokraterna emot. Det var vad jag sade till alla uppe i Norrbotten när jag var där för några veckor sedan. Därför blir jag väldigt glad när Socialdemokraterna nu har gjort en kovändning. Vi gjorde ju ett tillkännagivande i justitieutskottet förra veckan om att delvis bifalla en motion och ge i uppdrag till Justitiedepartementet att utreda inte bara behovet av samarbete mellan svensk och finsk polis utan också behov av samarbete med dansk och norsk polis. Där var vi eniga i utskottet. Socialdemokraterna motsätter sig alltså inte längre den möjligheten. Det är mycket positivt att de har gjort den här kovändningen och insett vad som behövs på marken, vad polisen och medborgarna tycker är rimligt. En annan sak jag fick information om i Norrbotten var den organiserade brottsligheten. För drygt tio år sedan fick den fäste i Skåne. Nu är det uppenbart att den också finns ända uppe i Norrbotten. Som Anders Hansson var inne på är detta en systemhotande brottslighet. Man ger sig på åklagare och domare och hotar vittnen. Man ger sig på rättsstaten. Utan en fungerande rättsstat kan inte vår demokrati fungera, så det här är ett mycket allvarligt problem. Polisen kunde berätta om ett positivt samarbete vid ett tillslag som man nyligen hade gjort - man kallade det för Operation gränsland - mot en liga som hade smugglat in obeskattad diesel till Sverige och blandat upp den med stulen diesel. Sedan hade man sålt den, inte bara i Norrbotten utan i hela Norrland och tjänat miljoner på det. Polisen har nu kunnat stoppa de personerna tack vare samarbete med andra myndigheter som tullen och Skatteverket. Dessutom skedde ett tillslag parallellt på den finska sidan. Precis så vill regeringen att vi ska arbeta mer framöver när nu regeringen har beslutat att vi ska mobilisera mot den grova och organiserade brottsligheten. Nu förstärker vi polisen. Vi ser till att det blir 20 000 poliser. Vi ger polisen nya metoder som buggning och möjlighet att förverka stulen egendom. Men polisen kan inte klara den här kampen själv. Vi måste mobilisera hela samhällets resurser. Jag har också nyligen besökt något som heter Regionalt underrättelsecentrum. Där samverkar polismyndigheterna i de tre storstäderna ännu mer än vad man gör i Norrbotten - inte bara på projektbasis. Man sitter i samma rum - skattemyndigheten, tullen, kronofogden, åklagare med flera. Det är något väldigt positivt som vi i Folkpartiet länge har sagt att vi vill se i hela landet. Min förhoppning är att resultatet av den mobilisering som regeringen har fattat beslut om blir att hela landet kommer att verka på det här sättet över myndighetsgränserna för att jaga yrkeskriminella. Al Capone, den store grovt kriminelle i USA på 20-talet, blev ju aldrig fälld för alla mord han låg bakom. Däremot sattes han i fängelse i flera år tack vare att han blev fälld för skattebrott. Vi måste jaga de yrkeskriminella på helt andra sätt och se till att sätta dem bakom lås och bom. En annan sak som är viktig att ta upp, särskilt om detta direktsänds i tv, är att allmänheten också kan hjälpa till i det här arbetet. I fallet med den svarta diesel som de organiserade brottslingarna krängde i Norrbotten och hela Norrland handlade det ju om att hitta köpare, det vill säga medborgare som ville ha tag i billig diesel. Den svarta ekonomin, som också Lena Olsson berörde, är ett problem. Vi har haft alldeles för stor acceptans i det svenska samhället för svartarbete. Man tar hem en hantverkare som fixar lite på villan och gör det svart. Krogar kan servera billig öl på grund av att de har svartarbetare. Den svarta ekonomin utnyttjas av den organiserade brottsligheten. Man får hållhakar på företagare och kan utpressa dem. Genom att vi medborgare har accepterat detta i alltför stor utsträckning har man hittat en marknad för sina illegala aktiviteter. Vi måste inse att vi i Sverige måste ändra attityd till svartarbete och svarta pengar. Det är en grogrund för den organiserade brottsligheten. Jag är övertygad om att vi med den mobilisering som nu är på gång kommer att lyckas stoppa utvecklingen. Jag tror kanske inte att vi kan dra tillbaka utvecklingen, men jag tror att vi kan stoppa utvecklingen och utbredningen av den organiserade brottsligheten. Om vi tillsammans jobbar åt ett och samma håll är vi tusen gånger starkare än fåtalet kriminella. Det arbetet borde förstås ha inletts för länge sedan. Det förebyggande arbetet för att få stopp på detta borde ha inletts redan när de satte foten på svenskt territorium i mitten av 90-talet under den socialdemokratiska regeringen. Nu sker det saker genom alliansregeringen. Jag får kanske möjlighet att återkomma till frågor om polisutbildningen och så vidare som har varit uppe i debatten. Det viktiga, fru talman, är att vi nu satsar på att få 20 000 poliser. Vi ser till att ge svensk polis möjlighet att samarbeta med finsk polis, dansk polis och norsk polisk. Vi mobiliserar mot den grova organiserade brottsligheten för att öka tryggheten för alla oss medborgare i Sverige. I detta anförande instämde Krister Hammarbergh (m) och Otto von Arnold (kd).

Cecilia Wigström i Göteb (Fp)

Anf. 77 Karl Gustav Abramsson (S)

Fru talman! Jag ska göra några konstateranden. Det låter på Cecilia Wigström som om vi inte vore för samarbete med andra myndigheter och samarbete över landgränser. Jag förstår inte var Cecilia Wigström har fått det ifrån. Det är inte riktigt hederligt att åka till Norrbotten och säga till Norrbottenspolisen att sossarna är emot gränsöverskridande samarbete. Vi står enhälligt bakom ett tillkännagivande till regeringen om att utreda bättre förutsättningar för gränsöverskridande samarbete. Cecilia Wigström kommer med ett falskt påstående. Jag skulle vilja ha en förklaring till varför Cecilia Wigström har sagt så. Det tycker jag är väldigt fel. Det låter som om alliansregeringen har skaffat fram många nya verktyg. Förslagen om de nya verktyg som vi nu har beslutat om i Sveriges riksdag kom ju till på vår tid. Ni sade nej till dem, men när ni kommer tillbaka och tittar på hur verkligheten ser ut och vad vi måste göra för att det ska fungera är ni plötsligt beredda att ställa upp och gå i den riktning som vi har anvisat. Jag undrar om den samarbetsfunktion som Cecilia Wigström pratar om är det som kallas för Operativa rådet. Operativa rådet består av personer från olika myndigheter och från olika delar av Sverige. Det omfattar inte bara Stockholm, utan hela landet. Där kan man alltså diskutera polisoperativa och andra åtgärder för att nå framgång när det gäller att komma åt till exempel organiserad brottslighet. På tal om Al Capone finns det svenska Al Caponer också, även om de inte bor i Sverige. De finns faktiskt.

Anf. 78 Cecilia Wigström i Göteb (Fp)

Herr talman! Det skulle vara intressant att höra vilket Karl Gustav Abramsson menar är det svenska ordet för Al Capone. Jag vet att man till exempel kan säga att Pierre är detsamma som Peter, men jag förstod inte vilket namn som är den svenska motsvarigheten till Al Capone. Det var en bisak. Jag besökte polisen i Norrbotten innan vi hade enats i utskottet om att be regeringen att utreda ökade möjligheter för polisen att samarbeta med Finland. Anledningen till att jag berättade för polisen där uppe att ni var emot det var helt enkelt att ni har varit det. Vi har ju haft de här diskussionerna i utskottet tidigare. Vi har i EU-nämnden diskuterat ökat polissamarbete över gränserna. Vi har till exempel det så kallade Prümfördraget. Då har ni varit emot den här typen av samarbete som EU har velat fatta beslut om. Därför har jag på goda grunder sagt att ni har varit motståndare till den här typen av samarbete över gränserna. Jag är mycket glad över att ni nu har gjort en kovändning och tycker att det är bra med ökat polissamarbete över gränserna. Det är jättebra. Jag hinner inte nämna alla organ som finns. Det operativa rådet är också ett bra organ där myndigheter samarbetar och samverkar. Nu får Karl Gustav Abramsson förklara sig. Du säger att vi tidigare har varit emot något som ni har föreslagit. Det har vi inte varit från Folkpartiets sida. Det är ändå nu saker händer. Ni har haft tolv år på er. Det är nu vi får 2 500 fler poliser. Det är nu vi får en rättssäker buggningslagstiftning och så vidare. Den nationella mobiliseringen mot den organiserade brottsligheten kommer nu.

Cecilia Wigström i Göteb (Fp)

Anf. 79 Karl Gustav Abramsson (S)

Herr talman! När jag säger att vi har svenska motsvarigheter till Al Capone skulle jag kunna nämna namn, men jag gör inte det därför att jag tycker att det skulle kännas väldigt obehagligt. Vi har ett antal organisationer som leds av kända personer som säkert opererar på samma områden som Al Capone gjorde. Det vore bra om Cecilia Wigström ringde ett telefonsamtal; nu är väl Seppo Wuori inte kvar i Norrbotten men det finns väl någon annan som hon kan tala om för att nu är sossarna för det här. Krister Hammarbergh kanske kunde lämna den hälsningen. Sådana här missuppfattningar om vad vi är för och vad vi inte är för ska inte spridas. Sedan tycker jag att det är lite fel att Cecilia Wigström drar upp Prümfördraget, därför att det vi förmodligen aldrig kommer att ställa upp på är att utländska polisstyrkor utan svensk kunskap och utan ett svenskt medgivande ska operera på svenskt territorium. Såtillvida har Cecilia Wigström rätt, och det är det vi har sagt när det gäller Prümfördraget. Vi kan inte tillåta en ingående operativ verksamhet från utländsk polis utan att vi från svensk sida, från svenska myndigheter, själva kan styra den. Förslaget har vi inte fått. Det är ett regeringsuppdrag som vi har lämnat, och regeringen ska återkomma med hur det gränsöverskridande samarbetet ska kunna ske. Att vi skulle lämna carte blanche på något vis är ju helt uteslutet. Jag tror att man kan säga det redan i dag. Det måste finnas andra sätt att klara ut detta. Sedan kan jag möjligen tillstå att jag inte i detalj har studerat hur Folkpartiet har agerat när det gäller de förslag till skarpa verktyg som vi så småningom har kunnat besluta om. Nu klumpar jag kanske ihop alliansen lite för vårdslöst. Det får vi väl reda ut sedan. Men som alliansregering, med kollektivt ansvar, får förmodligen Folkpartiet också vara med.

Anf. 80 Cecilia Wigström i Göteb (Fp)

Herr talman! Vad gäller missuppfattning eller inte vill jag säga att det inte är någon missuppfattning. Ni har ju varit emot Prümsamarbetet. Nu börjar Karl Gustav Abramsson slira på orden och säga att ni inte har varit emot det under förutsättning att man har kunnat styra polisen från svenskt håll. Det är ju självklart för oss i alliansen. Det har det varit hela tiden. Självklart ska ett samarbete mellan svensk polis och finsk polis gå till så att när finsk polis kommer över på svenskt territorium och jobbar här ska det vara under svenskt polisbefäl. Det har varit självklart hela tiden, och ni har varit emot när de här tankarna på polissamarbete över gränserna har diskuterats inom EU i form av Prümfördraget. Nu har ni vänt och är positiva. Jag hoppas att ni också står för era ord när ni nu säger att ni är positiva till detta och att ni också blir positiva till Prümfördraget så att samarbetet underlättas inom EU:s ram. Det var väl de frågorna du ställde. Jag kan väl få säga att vi i Folkpartiet är väldigt nöjda med allianssamarbetet. Vi i Folkpartiet har drivit rättsfrågorna under en lång rad av år i opposition och kritiserat er för att vi har haft för få poliser i Sverige. Vi har haft rättsotryggheten för medborgarna. Med alliansregeringen får vi kompromissa ibland - vi får inte alltid igenom alla våra förslag, till exempel att förstärka Rikskriminalpolisen i kampen mot den organiserade brottsligheten - men i stort har vi en otrolig samsyn i alliansen. Vi ser nu till att förstärka polisen så att vi får 20 000 fler poliser. Vi ger rättssäkra redskap till polisen i den här kampen. Vi ser också till att vi nu mobiliserar hela samhället mot den grova organiserade brottsligheten, och det borde ni ha gjort för länge sedan, redan när de satte sin fot på svenskt territorium i mitten av 90-talet. Jag kan också bara säga att jag är glad att vi är så samspelta medan ni ju har partners som till skillnad från er vill ta bort ½ miljard från polisens budget, nämligen Vänsterpartiet. På den sidan är det väldigt spretande vad gäller er politik och möjligheten i framtiden att kunna genomföra någonting.

Otto von Arnold (Kd)

Anf. 81 Otto von Arnold (Kd)

Herr talman! Med det här betänkandet lägger alliansen fram förslag till en kugge i rättsmaskineriet för att få en effektivare polis, för att få en bättre styrning av polisen, för att få en bättre och effektivare rättskedja och för att på ett effektivare sätt kunna bekämpa den grova brottsligheten. Polisen är ingen statisk verksamhet. Den ändras hela tiden och anpassar sig efter samhällets behov. Vi ökar till 20 000 poliser år 2010. Det är en nödvändighet att vi har en synlig polis, att vi har en effektiv polis och att vi har en kunnig polis. Det vi inte gör är att ändra de 21 myndigheterna. Dem har vi kvar. Det skapar en stabilitet. Men vi har en ansvarsutredning på gång som kanske kommer att ändra på det. Men den tiden, den sorgen. Polisen måste hela tiden se till de trender som finns i samhället. Man måste se att vi har en äldre befolkning. Vi har en ökad glesbygd och segregation. Det sker hela tiden en anpassning av polisen till det här. Den styrmodell som regeringen använder är mer att ge direktiv till självständiga myndigheter. Det är väldigt viktigt. Vi ska inte ha tillbaka den gamla öronmärkningen av pengar utan vi ger dem ramar som de styr efter. De kan då själva leda sin verksamhet. Självklart måste vi gå in genom årsbudgetar och styra upp verksamheten. Den effektiva rättskedjan är en förutsättning för acceptansen av rättssamhället. Att allting ska fungera på ett smidigt och bra sätt finns också med i betänkandet: att ha en snabb lagföring, samarbetet som vi har mellan RPS och åklagarmyndigheterna, de mobila poliskontoren, där vi ökar synligheten, och samverkan mellan sociala myndigheter och polisen. I dagarna håller det på att träffas ett antal avtal mellan kommuner och lokala polismyndigheter. Jag kan nämna ett i Landskrona till exempel där man försöker samordna och titta på hur man ska kunna bekämpa framför allt ungdomsbrottsligheten. Här får polisen och de sociala myndigheterna en möjlighet att öka tryggheten i samhället och få unga brottslingar att tidigt komma av den så kallade brottsliga banan. Den stora oron har vi faktiskt när det gäller den grova och organiserade brottsligheten. Här finns, precis som Cecilia Wigström säger, ett antal regionala underrättelsetjänster som gör en väldigt stor och fin insats i verksamheten. Man får en kraftsamling mellan åklagare, Säkerhetspolisen, Skatteverket, tullen, EBM och Brå. Samtidigt har vi en pågående lagstiftning på EU-nivå som sammanfaller väl med den svenska. Tullen har ju, som har nämnts ett antal gånger i den här kammaren, en icke oväsentlig del i det hela. Förhoppningsvis får vi lita till Anders Borgs löfte om att det blir mer pengar till den verksamheten. För övrigt anser jag att den interna utredningen bör förstöras, för att tala med Cato. Vi får en ny polisutbildning också som vi ser fram emot med spänning. Den som väntar på något gott tycker vi nog kan vänta fjorton dagar. Det ska vi nog kunna klara av. Utbildningen ger en förstärkning av kompetensen. Vi kan förhoppningsvis få ett bredare urval, men jag tror också att kvaliteten i den utbildning som kommer att föreslås kommer att öka. Sammantaget vill jag yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på reservationerna. (Applåder)

Anf. 82 Krister Hammarbergh (M)

Herr talman! Jag hoppas att vi får en diskussion med Socialdemokraterna strax härefter. Nu är inte Socialdemokraternas talesman i rättsfrågor här - justitieutskottets ordförande. Han brukar inte vara det när det är arbetsplenum. Men han har väl andra uppdrag. Men K G Abramsson kan säkert redogöra för den position som Socialdemokraterna har vad gäller Prümrådsbeslutet. Herr talman! Det är inte varje dag man kommer att få bifall på en motion i den här församlingen. Jag känner mig nöjd över att min motion kommer att bifallas denna dag. Det är lite grann av en diskussion som har förevarit. Jag är också glad att Cecilia Wigström har besökt Norrbotten. Jag bor i Norrbotten, och jag tycker att fler borde besöka Norrbotten. Jag ska bara göra ett litet påpekande. Den svarta dieseln är röd - röd finsk diesel. Grundproblemet är att Sverige har haft en felaktig beskattning på röd finsk diesel, och Sverige har fällts för det i EU:s domstol. Det har också inneburit att organiserad kriminalitet naturligtvis har tjänat pengar på det. Nog om detta. Det har pratats mycket om nordiskt samarbete och europeiskt samarbete. Det är viktigt om vi ska bekämpa den organiserade brottsligheten. Det Prümrådsbeslut som fattades för en tid sedan, som nu ska börja behandlas av utskottet och sedan av kammaren redan nästa vecka, är en viktig del av detta. Det handlar om att utbyta information på ett lättare och smidigare sätt samt att ha ett nära samarbete, till exempel vid stora idrottsevenemang. Den lagstiftning som gjorde att svenska poliser kunde operera i Tyskland och ta hand om svenskar som var på väg att göra något dumt är en lagstiftning som vi saknar i Sverige. Det innebär att tyska poliser inte kan ta hand om tyskar i Sverige vid samma typ av arrangemang. Det handlar om all den typen av beslut som är viktiga för att bekämpa både organiserad brottslighet, till exempel trafficking, och andra ordningsfrågor. Det finns också i mindre delar behov av ett nära samarbete. Just gränstrakter är ett typexempel, och just Tornedalen i mitt hemlän Norrbotten är ett tydligt exempel. Den största delen av våra gränstrakter är glest bebyggd. Det innebär att trots att vi ser till att det blir fler poliser i Sverige än någonsin tidigare kan man inte alltid räkna med att det finns en polis på plats när det händer någonting. Just i fråga om Tornedalen kan det stå en polis två kilometer bort - på fel sida av gränsen - som inte kan ingripa medan den svenska polisen kan vara nio mil bort. Ibland kan det vara så att medborgarna inte kan få den fulla trygghet de annars skulle kunna ha. Det har länge efterfrågats i Norrbotten att lösa gränsproblemet, och på samma sätt i andra gränsområden i Sverige. Det har pratats om Prüm. Vad är Prüm? Prüm är en stad. Där skrev ett antal länder på en konvention om ett närmare samarbete. Sverige har aldrig undertecknat den, men Finland har gjort det. I konventionen finns artikel 25. Den artikeln innebär att en polisman, en poliskvinna, ska kunna ingripa över gräns utan att behöva kontakta polismyndigheten i det andra landet i ett särskilt fall, nämligen att avvärja omedelbar fara för liv och hälsa. Prümkonventionen har gett mersmak - så pass mycket mersmak att den har blivit föremål för förhandlingar inom Europeiska unionen, och ett så kallat Prümrådsbeslut har fattats. Det är den propositionen vi nu kommer att behandla vartefter. Tyvärr har det visat sig att artikel 25, att kunna avvärja omedelbar fara för liv och hälsa, föll bort under förhandlingarna. I det läget valde jag, herr talman, att väcka en motion om att starta bilaterala förhandlingar med Finland för att skapa oss denna möjlighet i dessa gränstrakter. Jag är glad över att utskottet inte bara tillstyrker utan också utvidgar motionen, på det sättet att vi ska föra den typen av diskussion med samtliga nordiska gränsländer och även titta på andra åtgärder, till exempel sampatrullering. Det är uppenbart att det här är viktigt. I praktiken kan en finsk polis vid övergången till Övertorneå, eller i Haparanda - den som har varit där har sett hur nära gränsen är och svårt det är att över huvud taget upptäcka gränsen - i nuläget stå och titta på en pågående misshandel eller våldtäkt utan att få ingripa. Det är därför vi behöver få lagförändringar på plats. Vad polisen kan göra är att om gärningsmannen råkar utföra brottet på den sidan gränsen polisen är förfölja gärningsmannen efter att brottet har skett. Men om brottet sker på fel sida av gränsen kan polisen inte ingripa. Därför behövs uppdraget. Därför är Prümrådsbeslutet viktigt. Det handlar om den typen av beslut. Jag är lite förvånad över oppositionen. I våra diskussioner om Prümbeslutet har Vänstern och Miljöpartiet kategoriskt bromsat samarbetet. Socialdemokraterna har velat lite grann fram och tillbaka vad gäller olika typer av åtgärder. K G Abramsson har angett ett skäl som han aldrig skulle kunna tänka sig, vilket gör mig lite frågande. I slutändan har Socialdemokraterna helt bromsat Prümrådsöverenskommelserna i slutförhandlingarna. Vad som nu händer är att vi har ett enigt utskott, som öppnar för den princip som K G Abramsson sade sig vara emot. Därför måste jag ta någon minut, herr talman, för att läsa upp vilket beslut vi har full enighet om: "Det kan därför, som motionären anför, finnas ett värde i att möjliggöra för svensk och finsk polis att bistå varandra med att ingripa över gränsen för att genom tillfälliga åtgärder avvärja sådan omedelbar fara." Ett enhälligt utskott har fattat beslut om detta. Det är hela innebörden i beslutet. Det är någonting som K G Abramsson nyss sade sig aldrig kunna ställa upp på. Men ni har ställt upp på det, och Vänsterpartiet och Miljöpartiet har ställt upp på det. Sedan säger majoriteten, även oppositionen: "Utskottet vill inte heller begränsa de överväganden som bör göras i dessa frågor till att endast omfatta ingripanden för att avvärja omedelbar fara för liv och hälsa." Vad är det ni inte har förstått eftersom ni lät bli att reservera er? I slutändan velade Vänstern och Miljöpartiet eftersom de reserverade sig, men ångrade sig sedan samma dag och drog tillbaka reservationen. Alltså har vi ett enigt utskott. Jag skulle vilja fråga K G Abramsson från Socialdemokraterna och Lena Olsson från Vänsterpartiet, men jag kan tyvärr inte fråga Miljöpartiet eftersom de inte är här: Hur uppfattar ni innebörden i detta beslut? Hur kommer ni att agera när det gäller den proposition som kommer de närmaste dagarna? Det handlar precis om samma saker som ni nu har sagt ja till. (Applåder) I detta anförande instämde Inge Garstedt (m).

Anf. 83 Karl Gustav Abramsson (S)

Herr talman! Jag tror att Krister Hammarbergh är så upprymd över att han kommer att få sin motion bifallen att han är lite vårdslös med tolkningarna. I fråga om att åse pågående misshandel eller våldtäkt har envar som ser sådant både möjligheter och rättigheter att ingripa. Det behövs inga grundlagsändringar, fördragstexter eller sådana beslut för det. Jag skulle vilja att Krister Hammarbergh förklarar för mig hur vi i Sveriges riksdag, innan vi har fattat beslut om att beställa en utredning, redan vet hur saker och ting ska gå till. Jag kan kort citera utskottets förslag: "Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen bör låta genomföra en översyn av vilka behov som finns att, inom ramen för det nordiska samarbetet, skapa bättre möjligheter för de nordiska ländernas polismyndigheter att samarbeta operativt över gränserna. Därmed bifaller riksdagen delvis motion Ju289." Vi ska väl ändå avvakta regeringens förslag i det här avseendet innan vi börjar dra slutsatser? Det trodde jag att Krister Hammarbergh hade respekt för. Vi kommer att ta ställning till det regeringsförslag som kan komma på den här beställningen den dagen det ligger på riksdagens bord. Försök inte blanda in Prümfrågan! Det är en särskild fråga. Den ska behandlas i utskottet och så småningom behandlas i riksdagen. Dra inte in den i den här diskussionen!

Anf. 84 Krister Hammarbergh (M)

Herr talman! Tyvärr måste jag meddela K G Abramsson att vi måste delta i besluten varje gång. Det gäller i dag också. Om det har samma innehåll som de beslut som kan tänkas komma måste man stå för det, annars får man byta uppfattning. Ni har bytt uppfattning, eller också har ni inte läst hela texten. Jag vet inte vilket. Låt mig återigen läsa vad ni har ställt er bakom: "Utskottet vill inte heller begränsa de överväganden som bör göras i dessa frågor till att endast omfatta ingripanden för att avvärja omedelbar fara för liv och hälsa." Visst är gången den att riksdagen gör en beställning till regeringen. Men riksdagen har i det här fallet varit väldigt tydlig i bakgrundstexten och i sina slutsatser om vad det är för beställning man egentligen lägger. Jag hoppas att ni har tagit del av det. Jag ser fram emot att ni inte kommer att försöka stoppa Prümrådsbeslutet här i riksdagen, därför att det är en viktig del i att bekämpa brottsligheten och göra det tryggare för medborgarna.

Anf. 85 Karl Gustav Abramsson (S)

Herr talman! Jag skulle inte behöva upprepa det, men jag har i varje fall respekt för hur riksdagen jobbar. Om vi fattar beslut om det här i eftermiddag kommer vi att lämna ett uppdrag till regeringen, och regeringen ska genomlysa problematiken och komma tillbaka med förslag till riksdagen. Sedan ska vi fatta beslut. Det ska beredas i vanlig ordning, och det ska fattas beslut om det. Jag läste upp det stycke som sammanfattar utskottets beställning för Krister Hammarbergh, och jag tycker att det är tydligt nog. Vi kan inte ta ställning i en fråga som regeringen inte har lagt fram förslag om. Vi har beställt saker och ting. Vi har beställt efter det förslag som baserar sig på en motion. Hur förslaget kommer att se ut kan vi inte veta i dag. Det måste Krister Hammarbergh ha respekt för. Om Krister Hammarbergh tror att han här i kammaren nu i samband med det här polisbetänkandet kan avkräva oss någon sorts slutligt ställningstagande till beslutet om Prümrådsfördraget har han absolut misstagit sig. Den debatten ska vi ta sedan. Det hoppas jag att Krister Hammarbergh har respekt för.

Anf. 86 Krister Hammarbergh (M)

Herr talman! Då ska jag bara läsa en gång till för K G Abramsson. Det heter "Utskottets ställningstagande". Det beslut och den debatt du i dag deltar i innebär ett ställningstagande från utskottet. Du har valt att läsa det sista stycket, men du hoppade över det första stycket. Om det är ett misstag får ni själva svara för det inom den socialdemokratiska gruppen. Det som jag har läst upp är ett ställningstagande som ni också har varit delaktiga i. Man ska definitivt ha respekt för riksdagsordningen och hur saker och ting sköts. Om man har en avvikande mening skriver man en reservation, annars har man gjort samma ställningstagande. Jag ska be att få återkomma när debatten om Prüm kommer upp, därför att nu har ni tagit ställning för att vi ska öppna inom svensk polis för att se till att det finns möjligheter även för en polismakt eller någon annan makt att avvärja omedelbar fara för liv och hälsa. Det är det som står i den här texten.

Anf. 87 Lena Olsson (V)

Herr talman! Jag måste sälla mig till Abramssons anförande. Krister Hammarbergh funderar på hur vi har läst det här. Jag har läst det mer än en gång, och vi har kommit fram till att det gäller det sista. Jag ska inte stå och läsa något mer, för det har Abramsson gjort. Uppdraget är att regeringen ska göra en översyn och fortfarande komma med förslag. Debatten om Prümrådsbeslutet ska vi ha sedan, och jag tycker inte heller att man kan sammanblanda den med den här frågan. Jag hade också samtal med kanslipersonalen efter att ha ringt x gånger för att få det här bekräftat, och vi hade också samtalet uppe i utskottet. Enligt min bestämda uppfattning ska man vara sjyst. Men okej då! Gör en översyn av det här och så får regeringen komma med förslag! Det kan man väl inte ha någonting emot? Jag tycker inte heller att man ska blanda in någonting annat.

Anf. 88 Krister Hammarbergh (M)

Herr talman! Jag tror att det när det gäller nordiskt samarbete blir väldigt svårt för oppositionen att försöka förklara för medborgarna varför man inte ska ha ett samarbete. Om man lägger in det som en EU-fråga kan man putta bort den. Nu är det här väldigt konkret och nära för många människor. Jag tror inte att ni hade vågat titta era partikamrater i Tornedalen i ögonen om ni sagt nej till detta. Jag tror - det får då dementeras - att det är bakgrunden till att det inte blev några reservationer. Återigen: Rubriken heter "Utskottets ställningstagande". I andra stycket finns det en beställning till regeringen. Men i första stycket finns det ett motiv. Ni måste ha tänkt igenom det här från Vänsterpartiet eftersom ni hade en reservation men drog tillbaka den. Men ni hade haft möjlighet att lämna ett yttrande och ett annat motiv. Det gjorde ni inte heller.

Anf. 89 Lena Olsson (V)

Herr talman! Krister Hammarbergh står här och tror och tror. Jag behöver inte upprepa det jag redan har sagt, men jag och Vänsterpartiet med mig anser att det som står i sista stycket är ett uppdrag till regeringen att göra en översyn. Jag tycker inte att man behöver reservera sig eller, som jag också övervägde, göra ett särskilt yttrande i den här frågan. Okej! Låt dem komma med ett förslag, så ska vi titta på det och sedan agera utan att blanda in andra saker. Jag har ingenting mer att tillägga. Jag anser att det här är ett betänkande. Vad vi sedan kommer fram till när det gäller Prüm får vi återkomma till.