Översvämningar, katastroffond m.m.

Betänkande 2000/01:FöU7

Försvarsutskottets betänkande 2000/01:FÖU07

Översvämningar, katastroffond m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Följdmotioner
• Utskottets överväganden
• Utskottets förslag till riksdagsbeslut

2000/01

FöU7

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottet behandlar i detta betänkande den del av
regeringens skrivelse 2000/01:52 Beredskapen mot
svåra påfrestningar på samhället i fred som handlar
om översvämningar och dammbrott jämte
följdmotionerna 2000/01: Fö7 (fp) yrkande 2 och
2000/01:Fö9 (kd) yrkande 5 till skrivelsen.
Utskottet behandlar även motioner som väckts under
den allmänna motionstiden och som rör
översvämningar, katastroffond m.m.

I ärendet har utskottet informerats av bl.a.
statssekreterare Lars Rekke, Näringsdepartementet,
generaldirektör Christina Salomonsson, Statens
räddningsverk och verkställande direktören Gunnar
Holmgren, Försäkringsförbundet.

I samband med översvämningarna hösten 2000
redovisade representanter för Försvarsdepartementet,
Länsstyrelsen i Värmland respektive i Västra
Götaland sina erfarenheter från översvämningarna i
de drabbade länen.

Sammanfattning

Försvarsutskottet behandlar i detta betänkande bl.a.
den del av regeringens skrivelse 2000/01:52
Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i
fred som handlar om översvämningar och dammbrott
jämte motioner. Utskottet behandlar även
motionsyrkanden som rör ersättningsfrågor i samband
med inträffade naturkatastrofer. Ett flertal
motioner föreslår inrättandet av en katastroffond.

Utskottet konstaterar att frågan om dammsäkerheten
och det förebyggande arbetet för att bl.a. minska
skadorna vid höga flöden har fått stor aktualitet
med anledning av förra årets allvarliga och
omfattande översvämningar i norra Svealand och södra
Norrland samt västra Sverige. De av regeringen
initierade åtgärderna på detta område ser utskottet
som absolut nödvändiga. Utskottet inser att det
påbörjade åtgärdsarbetet är omfattande och
komplicerat och bedömer att detta arbete kommer att
leda fram till att säkerheten i våra
dammanläggningar ökar och konsekvenserna av
översvämningar och höga flöden i våra vattendrag
minskar.

När det gäller ersättningsfrågan i samband med
naturkatastrofer e.d. anser utskottet att det inte
finns tillräckliga skäl att nu initiera ytterligare
åtgärder på området utan vill i första hand avvakta
resultatet av det pågående översynsarbetet m.m. inom
Regeringskansliet.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.
Vänsterpartiet har lämnat ett särskilt yttrande som
rör inrättandet av en katastroffond.

Följdmotioner

2000/01:Fö7 av Runar Patriksson och Eva Flyborg
(fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att möjliggöra
samarbete över länsgränserna vid översvämningar.

2000/01:Fö9 av Åke Carnerö m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att beredskapen
för vattenöversvämningar måste öka.

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01:Fö403 av Erik Arthur Egervärn och Ola Rask
(c, s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att genomföra en
inventering av skadade objekt eller objekt av
natur- eller kulturvärde i farozonen för
översvämningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att göra
ersättningsfrågans reglering till föremål för en
översyn.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att initiera
forskning kring översvämningsorsaker.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
lämpligheten i att inrätta en katastroffond i
Sverige.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att göra en
översyn av svensk älvsäkerhet.

2000/01:Fö701 av Birgitta Sellén och Sven Bergström
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning
för att starta en katastroffond i Sverige.

2000/01:Fö702 av Amanda Agestav (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att särskilt utreda
ansvarsförhållandena mellan staten och de
kommersiella kraftbolagen vad avser dammsäkerhet
samt att företa en allmän översyn av lagstiftningen
på detta område.

2000/01:Fö708 av Stig Sandström m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppgift att utreda förutsättningarna
för upprättandet av en katastroffond.

2000/01:Fö713 av Per-Olof Svensson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åtgärder för att förebygga
översvämningar.

2000/01:Fö715 av Per-Richard Molén (m):

Riksdagen begär att regeringen låter utreda behovet
av att en särskild katastroffond upprättas för
täckande av kostnader, som framtida översvämningar
kan åsamka enskilda personer och kommuner.

2000/01:Fö716 av Gunilla Wahlén (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en fond i samband med
katastrofer.

2000/01:Fö720 av Lars U Granberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att utreda
förutsättningar för bildande av en nationell
naturkatastroffond.

2000/01:Fö723 av Ann-Kristine Johansson och Jarl
Lander (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om bildande av en
översvämningsfond för ersättning för skador i
samband med översvämningar i reglerade vattendrag.

2000/01:N327 av Sven Bergström m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att bygga upp
regionala beredskapsdepåer med utrustning och
materiel av ny svensk teknik.

Utskottets överväganden

Översvämningar och dammbrott m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker yrkandena i motionerna.

Skrivelsen

Av regeringens skrivelse 2000/01:52 Beredskapen mot
svåra påfrestningar på samhället i fred framgår att
det enligt myndigheternas bedömningar finns ca
10 000 dammar av varierande storlek och ålder i
Sverige. Av dessa är ca 140 stycken s.k. höga dammar
med en höjd överstigande 15 meter. Dessa är
huvudsakligen kraftverks- och regleringsdammar. Det
finns dessutom ett stort antal små och äldre dammar.
Svåra översvämningar och höga flöden har genom åren
drabbat områden längs flera älvsystem och andra
vattendrag i landet. Vattenkraftsutbyggnad i en älv
medför i regel att flöden dämpas men den utgör ingen
garanti mot höga flöden och översvämningar.
Dammbrotten har hittills varit få. Målet är att
dammhaverier och därmed sammanhängande
översvämningar som orsakar personskador eller mer
omfattande egendomsskador inte skall inträffa.

Den viktigaste regleringen för den förebyggande
säkerheten i dammanläggningar finns i miljöbalken. I
samband med tillståndsprövning enligt balken
meddelas de bestämmelser som behövs beträffande
bl.a. dammsäkerheten. Det gäller exempelvis dammens
konstruktion och hållfasthet. Dammägaren har det
formella och praktiska ansvaret för dammens drift,
underhåll och tillförlitlighet. Den som är skyldig
att underhålla en dammanläggning, dvs. dammägaren,
är ansvarig för skador som orsakas vid ett
dammhaveri. Uppförande av en damm liksom ändring och
lagning av en damm är tillståndspliktig
vattenverksamhet. En ansökan om tillstånd prövas av
miljödomstolen.

Länsstyrelsen utövar tillsyn över dammanläggningar
och vattenföretag. Enligt förordningen (1997:1258)
med länsstyrelseinstruktion skall länsstyrelsen
främja länets utveckling och noga följa länets
tillstånd samt underrätta regeringen om vad som är
särskilt viktigt för regeringen att få veta om länet
och händelser som inträffat där. Räddningsinsatser i
samband med damm-olyckor och höga flöden omfattas av
räddningstjänstlagen (1986:1102). Den kommunala
räddningstjänsten ansvarar för att räddningsinsatser
förbereds för att begränsa konsekvenserna av
dammbrott. Vid omfattande insatser kan länsstyrelsen
svara för räddningstjänsten i de kommuner som berörs
av insatserna.

Affärsverket svenska kraftnät har enligt sin
instruktion (1991:2013) till uppgift att bl.a. följa
utvecklingen vad avser dammsäkerheten i landet och
att verka för att höga flöden som kan orsaka skador
begränsas vid driften av dammar. Vid Svenska
kraftnät finns ett dammsäkerhetsråd, som skall
biträda i arbetet med dammsäkerhetsfrågor.

Konsekvenserna av senare års höga sommar- och
höstflöden visar att det finns behov av ökade
insatser från samhällets sida för att förebygga
skador av höga flöden. I första hand bör staten
fortsätta och intensifiera sina insatser för en
övergripande kunskaps- och nätverksuppbyggnad som är
en viktig förutsättning för en positiv utveckling av
samhällets beredskap. Exempel på sådana insatser kan
vara vidareutveckling av älvgrupperna under
länsstyrelsernas ledning, stöd till utveckling av
älvsimulatorer för de stora älvarna, fullföljande av
den översiktliga översvämningskarteringen,
utvecklingen av SMHI:s prognos- och
varningsverksamhet samt stöd till forskning. Det
krävs också insatser på lokal nivå. Det kan vara
fråga om konkreta åtgärder, såsom utförande av
invallningar, rensningar, förstärkningar av gamla
dammar, ändrade vattenhushållningsbestämmelser i
befintliga regleringsmagasin, anläggande av nya
regleringsmagasin och inrättande av
evakueringspumpar. Det finns också behov av
planering och utredningar, särskilt fullföljande på
kommunal nivå av den översiktliga
översvämningskarteringen.

Frågor om tillstånd för att bygga i vatten och
annan vattenreglering prövas av miljödomstolarna.
Den prövning domstolarna skall göra innebär en
avvägning mellan många olika faktorer, bl.a. risken
för översvämningar. Med anledning av
översvämningarna sommaren 2000 i södra Norrland har
regeringen den 26 oktober 2000 beslutat om uppdrag
till Boverket och Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut (SMHI). Boverket skall i
samarbete med Statens räddningsverk och SMHI
undersöka i vilken omfattning risken för
översvämningar behandlas i kommunernas
översiktsplaner och om det planeringsunderlag
kommunerna har tillgång till är tillräckligt för att
risken skall kunna redovisas i översiktsplanen och
beaktas vid efterföljande beslut om användningen av
mark- och vattenområden. Boverket skall vidare i
samarbete med berörda länsstyrelser och kommuner
undersöka i vilken omfattning byggnader med bygglov
som är yngre än tio år skadats av översvämningarna i
södra Norrland sommaren 2000. Uppdraget skall
redovisas senast den 1 september 2001.

SMHI skall också göra en sammanställning av
erfarenheterna av sommarens kraftiga regn och
översvämningar och göra en bedömning av
träffsäkerheten och kvaliteten på prognoser och
varningar under den berörda perioden. SMHI skall
också redovisa hur informationen spridits till dem
som berörts. Uppdraget skall redovisas senast den 1
december 2000.

Med anledning av översvämningarna under sommaren
och hösten 2000 har även frågan om vattendomarna och
deras betydelse för de höga vattenflödena
diskuterats liksom frågan om möjligheter att inom
ramen för befintlig lagstiftning ompröva domarna.
Inom Miljödepartementet övervägs därför för
närvarande tilläggsdirektiv till Miljöbalkskommittén
(M 1999:03) med inriktning på att kommittén på
grundval av relevanta vattendomar skall utreda
behovet av ändringar i miljöbalken.

Vad beträffar dammolyckan vid gruvan i Aitik
utreds den för närvarande av Länsstyrelsen i
Norrbottens län. När utredningen är klar får
ställning tas till om ytterligare åtgärder behöver
vidtas från regeringens sida.

Flera slags åtgärder vidtas kontinuerligt i syfte
att minska riskerna för dammbrott och
översvämningar. Ägarna till dammar eller översväm-
ningshotade markområden skall identifiera och
värdera riskerna samt vidta åtgärder som eliminerar
eller begränsar dessa. Samhället kontrollerar genom
myndigheterna att riskägare fullgör sina
skyldigheter.

Det pågår sedan mitten av 1980-talet ett
långsiktigt arbete inom kraftindustrin med syfte att
förbättra dammsäkerheten med hänsyn till risken för
höga flöden. Kraftindustrin har gemensamt tagit fram
riktlinjer för dammsäkerhet, RIDAS, i vilka bl.a.
ingår anvisningar för beredskap att kunna hantera
situationer som skulle kunna leda till dammbrott med
risk för allvarliga skador på människor, egendom och
miljö.

Motioner

I flera motioner berörs dammsäkerheten och det
förebyggande arbetet för att bl.a. minska skadorna i
samband översvämningar.

I flerpartimotion Fö403 (c, s) av Erik Arthur
Egervärn och Ola Rask pekar motionärerna bl.a. på
dammolyckan vid gruvan i Aitik och menar att
sannolikheten för ett dammbrott i Sverige har ökat.
Om ett sådan dammbrott skulle inträffa får det
katastrofala konsekvenser för människor, miljö och
bebyggelse. Svensk älvsäkerhet blev föremål för
översyn år 1995 och bör därför ånyo ses över
(yrkande 7). I motion Fö702 (kd) av Amanda Agestav
anförs bl.a. att det ymniga regnandet har skapat
problem för kraftverk och dammägare som tvingats att
hantera höga vattennivåer, framför allt
kraftverksdammarna. Med dagens system för
dammsäkerheten får ägarna ta på sig ansvaret för att
säkerheten i dammarna är betryggande även under de
till synes nya förutsättningarna som råder.
Motionären framhåller att varje säkerhetskalkyl
måste konkurrera med en kommersiell bedömning och
menar bl.a. att denna ordning inte kan vara rimlig.
Det är därför av stor vikt att frågan genomlyses och
utreds för att man så snart som möjligt skall kunna
komma till rätta med problemen.

I kommittémotion Fö9 (kd) av Åke Carnerö m.fl.
anser Kristdemokraterna, speciellt med tanke på de
svåra vattenöversvämningarna som drabbade vårt land
under år 2000, att beredskapen för sådana
översvämningar måste öka. Särskilt utsatta områden
behöver kartläggas för att katastrofsituationer
skall kunna förebyggas och undvikas (yrkande 5). I
flerpartimotion Fö403 (c, s) av Erik Arthur Egervärn
och Ola Rask framhålls bl.a. att
översvämningskarteringen är en viktig åtgärd för att
finna instrument som kan bidra till att
översvämningsskador kan förebyggas. Ett annat
viktigt led i det förebyggande arbetet är att öka
kunskaperna om orsakerna till översvämningar. Det är
därför angeläget att forskning kring
översvämningsorsaker initieras (yrkande 5). I motion
Fö713 (s) av Per-Olof Svensson framhålls att
kommunerna saknar en samlad prognosbild för att
kunna vidta lokala åtgärder som förebygger skador.
SMHI, Lantmäteriet, Statens räddningsverk, Statens
geologiska undersökning m.fl. borde kunna samordna
och utveckla instrument för kommunerna. Detta arbete
bör samordnas med de redan gjorda översiktliga
översvämningskarteringarna (i denna del).

I motion Fö7 (fp) av Runar Patriksson och Eva
Flyborg sägs att en viktig fråga som behöver utredas
är hur operativt räddningsarbete skall ske över
länsgränserna när omfattande översvämningar uppstår.
Det är i dag oklart hur detta skall ske. Regeringen
bör därför möjliggöra för mer gränsöverskridande
övningar/samarbete länen emellan för att gemensamt
och mer effektivt kunna förebygga och hantera
översvämningskatastrofer (yrkande 2).

I två motioner framhålls betydelsen av regionala
beredskapsdepåer i samband med översvämningar. I
motion Fö713 (s) av Per-Olof Svensson föreslås att
staten bör ansvara för att inrätta och utrusta ett
antal regionala översvämningsförråd i landet.
Översvämningsförråden bör placeras strategiskt på
platser där översvämningar inträffar regelbundet (i
denna del). I motion N327 (c) av Sven Bergström
m.fl. framhålls att det i dag på marknaden finns ny
svensk teknik som möjliggör mycket snabbare,
billigare och enklare insatser mot hotande
översvämningar jämfört med de traditionella
sandsäckarna. Denna moderna utrustning borde kunna
lagras på strategiska ställen längs de älvdalar och
andra vattendrag som kan komma att drabbas i
framtiden (yrkande 3).

I flerpartimotion Fö403 (c, s) av Erik Arthur Egervärn och Ola
Rask framhålls att många natur- och kulturvärden
hotades och en del skadades till och med som en
följd av översvämningarna i Norrland och Dalarna
sommaren 2000. Exempelvis fick Sveriges längsta
träbro, Vikbron, i Medelpad omfattande skador. Bron
anses av experter vara en bro av mycket stort
nationellt värde. En inventering av skadade objekt
eller objekt av natur- och kulturvärde i farozonen
för översvämningar bör därför genomföras (yrkande
1).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har behandlat frågan om dammsäkerhet m.m.
vid två tidigare tillfällen, senast i mars 1999
(bet. 1998/99:FöU3). Utskottet vill med anledning av
denna fråga anföra följande.

Den viktigaste regleringen för den förebyggande
säkerheten i dammanläggningar finns i miljöbalken.
Frågor om tillstånd för att bygga i vatten och annan
vattenreglering prövas av miljödomstolarna. I
samband med tillståndsprövning enligt balken
meddelas de bestämmelser som behövs beträffande
bl.a. dammsäkerheten. Det gäller exempelvis dammens
konstruktion och hållfasthet. Dammägaren har det
formella och praktiska ansvaret för dammens drift,
underhåll och tillförlitlighet. Den prövning
domstolarna skall göra innebär en avvägning mellan
många olika faktorer, bl.a. risken för
översvämningar.

Med anledning av översvämningarna sommaren 2000 i
södra Norrland har regeringen den 26 oktober 2000
bl.a. beslutat om uppdrag till Boverket och Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI).
Boverket skall i samarbete med Statens räddningsverk
och SMHI undersöka i vilken omfattning risken för
översvämningar behandlas i kommunernas
översiktsplaner och om det planeringsunderlag
kommunerna har tillgång till är tillräckligt för att
risken skall kunna redovisas i översiktsplanen och
beaktas vid efterföljande beslut om användningen av
mark- och vattenområden.

Vad beträffar dammolyckan vid gruvan i Aitik
framgår det av regeringens skrivelse att den för
närvarande utreds av Länsstyrelsen i Norrbottens
län. När utredningen är klar får ställning tas till
om ytterligare åtgärder behöver vidtas från
regeringens sida.

I föredragningar inför utskottet den 23 november
2000 har representanter för Försvarsdepartementet,
Länsstyrelsen i Värmlands län och Länsstyrelsen i
Västra Götalands län redovisat sina erfarenheter
från översvämningarna i de drabbade länen. Vid
föredragningarna framkom bl.a. att erfarenheterna
visar att kraftbolagen är obenägna att frångå
vattendomar utan att direkt bli beordrade av en
räddningsledare i enlighet med räddningstjänstlagens
bestämmelser. Miljöbalkens
vattenregleringsbestämmelser och
räddningtjänstlagens tvingande bestämmelser i en
nödsituation klarar inte ut förhållandena innan en
nödsituation uppstår eller är nära förestående. Det
bedömdes som angeläget att detta blir föremål för
översyn.

I en föredragning inför utskottet den 27 mars 2001
av verkställande direktören för Försäkringsförbundet
betonades bl.a. betydelsen av förebyggande åtgärder
för att bl.a. minska skadorna i samband med
översvämningar samt behovet av en översyn av
gällande vattendomar.

Av regeringens skrivelse framgår att med anledning
av översvämningarna under sommaren och hösten 2000
har även frågan om vattendomarna och deras betydelse
för höga vattenflöden diskuterats liksom frågan om
möjligheter att inom ramen för befintlig
lagstiftning ompröva domarna.

Utskottet har i denna fråga erfarit att regeringen
den 29 mars 2001 i tilläggsdirektiv (dir. 2001:25)
till Miljöbalkskommittén (dir. 1999:109) beslutat om
att ge kommittén i uppdrag att gå igenom sådana
vattendomar som kan ha betydelse för riskerna för
översvämningar. Syftet med genomgången skall vara
att ta fram relevant underlag för en analys av
miljöbalkens bestämmelser om omprövning av gällande
tillstånd och villkor för vattenanläggningar och
vattenreglering. Kommittén skall bedöma om
förutsättningarna för omprövning är tillräckliga för
att förbättra möjligheterna att förebygga och
begränsa riskerna för översvämningar. Kommittén
skall också bedöma om de processuella reglerna är
ändamålsenliga. Vidare skall kommittén analysera om
ersättningsreglerna och bestämmelserna om
rättegångskostnader lägger hinder i vägen för
angelägna omprövningar som syftar till att förbättra
t.ex. dammsäkerhet och minska riskerna för och
skadeverkningarna av översvämningar. Om kommittén
vid sin analys kommer fram till att det finns behov
av lagstiftning, skall kommittén föreslå sådan.

Kommittén har också i tilläggsdirektivet bl.a.
fått i uppdrag att lämna
förslag till hur det s.k. ramdirektivet för vatten
som antagits av Europaparlamentet och rådet
(2000/60/EG) skall genomföras i svensk lagstiftning.

I en föredragning inför utskottet den 3 april 2001
har också statssekreterare Lars Rekke,
Näringsdepartementet, redovisat de ovan angivna
åtgärderna som regeringen nu initierat med anledning
av bl.a. sommarens och höstens översvämningar år
2000.

Utskottet kan konstatera att frågan om
dammsäkerheten och det förebyggande arbetet för att
bl.a. minska skadorna vid höga flöden har fått stor
aktualitet med anledning av förra årets allvarliga
och omfattande översvämningar i norra Svealand och
södra Norrland samt västra Sverige.

Miljöminister Kjell Larsson, som själv besökte de
drabbade områdena i södra Norrland, anförde bl.a. i
svar på en skriftlig fråga av Patrik Norinder (m) i
augusti 2000 att förödelsen av den art som har
drabbat privat och offentlig egendom de senaste
veckorna är vi i Sverige relativt förskonade ifrån.
Höga vattenflöden är periodiskt förekommande och
vissa forskningsrön tyder på att de på grund av
förändringar i klimatet kan bli mer frekventa i
framtiden. Miljöministern framhöll att det därför är
viktigt att försöka minska konsekvenserna av dessa
vattenflöden så att förödelsen inte blir så stor som
den nu blivit i södra Norrland.

Utskottet instämmer i detta och ser de nu av
regeringen initierade åtgärderna, som utskottet ovan
redogjort för, som absolut nödvändiga. Utskottet
inser att det påbörjade åtgärdsarbetet är omfattande
och komplicerat. Enligt vad utskottet kan bedöma
torde detta arbete leda fram till att säkerheten i
våra dammanläggningar ökar och konsekvenserna av
översvämningar och höga flöden i våra vattendrag
minskar, allt i enlighet med yrkandena i motionerna.
Något särskilt uttalande utöver vad utskottet nu
anfört anses inte påkallat. Motionerna Fö9 (kd)
yrkande 5, Fö403 (c, s) yrkandena 5 och 7, Fö702
(kd) samt Fö713 (s) i denna del avstyrks därför av
utskottet.

Med anledning av frågan om det operativa
räddningsarbetet vill utskottet anföra följande. I
samband med översvämningar är kommuner och statliga
myndigheter, som svarar för räddningstjänst enligt
räddningstjänstlagen (1986:1102), skyldiga att
samarbeta med varandra. När det fordras omfattande
insatser i kommunal räddningstjänst skall
länsstyrelsen överta ansvaret för räddningstjänsten
i den eller de kommuner som berörs av insatserna.
Ytterst kan regeringen utse en statlig myndighet att
ta över ansvaret för räddningstjänsten i flera län.
Det hålls numera också regionala
räddningstjänstövningar inom flera län samtidigt,
något som kan ha bidragit till att underlätta
insatserna i samband med förra årets översvämningar.
Översynen av räddningstjänstlagstiftningen (dir.
1999:94) kommer också in på frågor av det slag som
tas upp i motionen. Exempel på områden som skall
utredas är bl.a. ledningen vid stora
olyckshändelser.

Som utskottet ser det ligger detta i linje med vad
som efterfrågas i motionen. Utskottet anser att ett
ställningstagande bör anstå till dess pågående
utredningsarbete är avslutat och regeringen lämnat
förslag i frågan. Motion Fö7 (fp) yrkande 2 avstyrks
därför av utskottet.

Vad gäller frågan om regionala beredskapsdepåer har
regeringen i regleringsbrev för år 2001 uppdragit åt
Statens räddningsverk att bygga upp och underhålla
resursdepåer med materiel för att kunna bekämpa
skogsbränder och avhjälpa översvämningar. Uppdraget
till Räddningsverket torde till huvudsaklig del
motsvara vad som yrkas i motionerna. Motionerna
Fö713 (s) i denna del och N327 yrkande 3 avstyrks
därför av utskottet.

I motion Fö403 (c, s) pekar motionärerna på att
många natur- och kulturvärden hotades och en del
till och med skadades till följd av
översvämningarna. Utskottet vill med anledning av
detta anföra att länsstyrelsen ansvarar för frågor
rörande bl.a. kulturmiljö, naturvård och miljöskydd
i länet. I dessa uppgifter ingår bl.a. att bevara
och vårda vårt kulturarv, liksom att vårda naturen
och skydda miljön. Utskottet kan inse värdet av det
som motionärerna tar upp i sin motion och bedömer
att dessa frågor torde ligga inom länsstyrelsernas
ansvarsområde.

Utskottet utgår således ifrån att det i
länsstyrelsens uppgifter ingår att göra en
inventering av skadade objekt eller objekt av natur-
och kulturvärde i enlighet med vad som efterfrågas i
motion Fö403 (c, s). Något uttalande från riksdagen
är, som utskottet ser det, inte påkallat.
Flerpartimotion Fö403 (c, s) avstyrks därför av
utskottet (yrkande 1).

Katastroffond m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker yrkandena i motionerna.

Motioner

I sex motioner - flerpartimotion Fö403 (c, s)
yrkande 6 av Erik Arthur Egervärn och Ola Rask,
motionerna Fö701 (c) av Birgitta Sellén och Sven
Bergström, Fö708 (v) av Stig Sandström m.fl., Fö715
(m) av Per-Richard Molén, Fö716 (v) av Gunilla
Wahlén samt Fö720 (s) av Lars U Granberg m.fl. - tas
frågan upp om inrättandet av en nationell
katastroffond. I motionerna pekas bl.a. på att
ersättningsfrågan i samband med inträffade
naturkatastrofer har aktualiserats under sommaren
2000 efter översvämningarna i södra Norrland, med
åtföljande skador på byggnader, vägar, broar m.m. I
motionerna framhålls hur enskilda människor,
kommuner, företag m.fl. har drabbats av orimliga
kostnader till följd av materiella skador. Eftersom
det är svårt att med försäkringsskydd täcka
förlusterna till rimliga kostnader borde därför en
nationell fond upprättas.

I motion Fö708 (v) föreslås att fondens medel även
skall kunna användas i förebyggande syfte.
Fonduppbyggnaden kan ske över en längre tidsperiod
med medel från bl.a. det militära materielkontot,
försäkringsbolagen eller via skattemedel.

I ett par motioner pekas också på hur man i andra
länder löst ersättningsfrågan vid naturkatastrofer.
Så t.ex. finns i Norge särskilda lagar som reglerar
ersättningsvillkoren vid en naturkatastrof.

I motionerna Fö723 (s) och Fö403 (c, s) tas frågor
upp som anknyter till yrkandena i motionerna om
inrättandet av en katastroffond.

I motion Fö723 (s) av Ann-Kristine Johansson och
Jarl Lander föreslås bildandet av en
översvämningsfond för skador i samband med
översvämningar i reglerade vattendrag. Som ett
förslag föreslås fonden byggas upp genom
avsättningar av vattenkraftsindustrins vinster.
Fonden föreslås också förvaltas av kraftindustrin.

I flerpartimotion Fö403 (c, s) av Erik Arthur
Egervärn och Ola Rask ger motionärerna olika exempel
på hur orimligt och godtyckligt ersättningsfrågan
kan bli hanterad vid en översvämningskatastrof.
Enskilda och kommuner tvingas i efterhand processa
för att få ekonomisk ersättning. Ersättningsfrågans
reglering måste uppmärksammas och bli föremål för
översyn (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid två tidigare tillfällen behandlat
frågan om en nationell katastroffond (bet.
1997/98:FöU5 och bet. 1999/2000:FöU5). Utskottet har
i denna fråga bl.a. anfört att regeringen år 1999
beslutat om direktiv för en översyn av
räddningstjänstlagen m.m. (dir. 1999:94) samt att
det inom Regeringskansliet skall genomföras
departementsvisa genomgångar av åtgärder för
författningsreglering i fråga om svåra påfrestningar
på samhället i fred.

Utskottet vill med anledning av de nu väckta
motionerna också hänvisa till Sårbarhets- och
säkerhetsutredningens uppdrag (dir. 1999:63, dir.
2000:49 och dir. 2000:93), vari det bl.a. ingår att
lämna förslag för hur långt det statliga finansiella
åtagandet skall sträckas när det gäller åtgärder mot
svåra fredstida påfrestningar. Utredningen skall
vara avslutad senast den 1 maj 2001.

Vid tidigare utskottsbehandlingar har utskottet
erinrat om att det sedan år 1986 finns ett anslag på
25 miljoner kronor, som disponeras av Statens
räddningsverk för förebyggande åtgärder mot
jordskred och andra naturolyckor. Utskottet erinrade
också om att det därutöver även finns ett anslag för
ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.
För år 2001 uppgår detta anslag till 20 miljoner
kronor. Anslaget kan ge kommunen ersättning för
uppkomna kostnader vid genomförda räddningsinsatser.
Utbetalningar till kommunerna har bl.a. skett för
kostnader i samband med skogsbränder, jordskred,
översvämningar, olyckor vid transport av farligt
gods m.m.

Utskottet vill därutöver nu anföra att regeringen
på tilläggsbudget för år 2000 föreslog att högst 100
miljoner kronor av anslaget A2 Bidrag för särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting får användas
för att bistå kommuner som har haft betydande
kostnader till följd av översvämningar i juli 2000.
Riksdagen beslutade i enlighet med detta. Utskottet
har erfarit att t.o.m. december 2000 har 50 miljoner
kronor betalats ut till 15 kommuner i huvudsak i
södra Norrland för kostnader till följd av
översvämningarna.

I en föredragning inför utskottet den 27 mars 2001
har generaldirektören för Statens räddningsverk
bl.a. redovisat verkets erfarenheter av förra årets
översvämningar i norra Svealand och södra Norrland
samt västra Sverige. Vid föredragningen framkom
bl.a. att Räddningsverket har för avsikt att för
kommande budgetår begära ett högre anslag för
förebyggande åtgärder mot jordskred och andra
naturolyckor jämfört med innevarande budgetår.

Samma dag redovisade också verkställande
direktören Gunnar Holmgren, Försäkringsförbundet,
för utskottet bl.a. den internationella utvecklingen
i frågor som rör ersättning i samband med
katastrofer. Det framkom vid föredragningen att
försäkringsutbetalningarna på grund av
naturkatastrofer har ökat kraftigt under de senaste
15 åren. Sverige har dock i ett internationellt
perspektiv varit förskonat från naturkatastrofer av
de slag vi bl.a. sett exempel på på andra håll i
världen. Statistik visade bl.a. att
försäkringsbolagens utbetalade ersättningar uppgått
till 500 miljoner kronor till följd av stormskador i
södra Sverige under hösten och vintern 1998/99, till
110 miljoner kronor till följd av översvämningarna i
södra Norrland och till 100 miljoner kronor till
följd av översvämningarna runt Arvika. I
föredragningen betonades, som i tidigare avsnitt
framgått, bl.a. betydelsen av förebyggande åtgärder
för att bl.a. minska skadorna i samband med
översvämningar samt behovet av en översyn av
gällande vattendomar.

Utskottet vill också särskilt framhålla betydelsen
av det skadeförebyggande arbetet i syfte att minska
skadorna vid bl.a. naturkatastrofer. Utskottet anser
att det är viktigt att incitamenten för sådana
insatser stimuleras och inte elimineras. Yrkandena i
motionerna om en statlig garantiersättning e.d. som
löses ut vid en svår påfrestning kan - enligt
utskottets mening - försvaga sådana incitament,
vilket torde vara olyckligt.

Avslutningsvis kan utskottet konstatera att
regeringen tagit ett flertal initiativ i frågor som
rör förebyggande arbete och ersättning i samband med
svåra händelser. Utskottet har ovan under avsnittet
om översvämningar och dammbrott m.m. redovisat
regeringens initiativ i det förebyggande arbetet.
Utskottet bedömer också att de olika
frågeställningar som kommer att aktualiseras i de
utredningar som utskottet inledningsvis redogjort
för kommer att avse principer av det slag som tas
upp i motionerna.

Utskottet kan därför inte se tillräckliga skäl för
att nu initiera ytterligare åtgärder på området utan
vill i första hand avvakta resultatet av det
pågående översynsarbetet m.m. inom Regeringskansliet
innan ytterligare uttalanden görs i denna fråga.

Motionerna Fö403 (c, s) yrkandena 2 och 6, Fö701
(c), Fö708 (v), Fö715 (m), Fö716 (v), Fö720 (s) samt
Fö723 (s) avstyrks därför av utskottet.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som det särskilda yttrandet avser.

Katastroffond m.m. (punkt 5) (v)

av Stig Sandström och Berit Jóhannesson (båda v).

Frågan om en katastroffond har aktualiserats vid
inte mindre än åtta tillfällen i kammaren hittills
under riksdagsåret, vilket visar på den stora viljan
att komma framåt i denna fråga. Så gott som samtliga
partier har uttryckt förståelse och vilja att finna
en bra lösning. Samtidigt pågår, som utskottet
påpekar, olika arbeten och utredningar som syftar
till att se över hur skyddet vid stora katastrofer
kan förbättras. Vi har därför avstått från att
reservera oss denna gång och nöjer oss med detta
särskilda yttrande. Vår förhoppning är att frågan om
katastroffond och mer klargörande lagstiftning skall
ta steg framåt.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

I detta betänkande behandlar utskottet nedan
uppräknade motioner i vilka föreslås att riksdagen
fattar följande beslut.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:

1. Dammsäkerheten m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö9 yrkande
5, 2000/01:Fö403 yrkandena 5 och 7, 2000/01:Fö702
samt 2000/01:Fö713 i denna del.

2. Operativt räddningsarbete vid översvämningar

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö7 yrkande 2.

3. Regionala beredskapsdepåer vid översvämningar

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö713 i denna
del och 2000/01: N327 yrkande 3.

4. Natur- och kulturvärden vid översvämningar

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö403 yrkande 1.

5. Katastroffond m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö403
yrkandena 2 och 6, 2000/01:Fö701, 2000/01:Fö708,
2000/01:Fö715, 2000/01:Fö716, 2000/01:Fö720 samt
2000/01:Fö723.

6. Skrivelsen

Riksdagen lägger skrivelse 2000/01:52
Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i
fred i berörda delar till handlingarna.

Stockholm den 24 april 2001

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik
Landerholm (m), Tone Tingsgård (s), Christer Skoog
(s), Karin Wegestål (s), Stig Sandström (v), Åke
Carnerö (kd), Olle Lindström (m), Ola Rask (s),
Håkan Juholt (s), Berit Jóhannesson (v), Margareta
Viklund (kd), Anna Lilliehöök (m), Erik Arthur
Egervärn (c), Runar Patriksson (fp), Björn Leivik
(m) och Berndt Sköldestig (s).