Överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag eller deras bostäder

Betänkande 1996/97:BoU7

Bostadsutskottets betänkande 1996/97:BOU07

Överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag eller deras bostäder

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1996/97
BoU7

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen
godkänner vad regeringen förordat om
möjligheterna till breddat ägande av
allmännyttiga bostadsföretag, om
återkallande av godkännande av sådant
företag och om förlust av räntestöd vid
vissa förändringar av ägandet till
sådana företag och med dem jämställda
eller deras bostäder.
I en reservation (m, fp, c, kd)
föreslås att riksdagen avslår
propositionen. I en annan reservation
(v) föreslås ett uttalande om
allmännyttans ställning. Denna fråga tas
också upp i ett särskilt yttrande (mp).

Propositionen

Regeringen har i proposition 1996/97:38
föreslagit riksdagen att godkänna
1. vad regeringen har förordat om
möjligheterna till breddat ägande av
allmännyttiga bostadsföretag,
2. vad regeringen förordat om
återkallande av godkännande som
allmännyttigt bostadsföretag,
3. vad regeringen förordat om förlust
av räntestöd vid vissa förändringar av
ägandet till allmännyttiga och med dessa
i vissa avseenden jämställda
bostadsföretag eller deras bostäder.

Motionerna

I betänkandet behandlas

dels de med anledning av proposition
1996/97:38 väckta motionerna

1996/97:Bo14 av Carl Bildt m.fl. (m)
vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag i enlighet med vad
som anförts i motionen.

1996/97:Bo15 av Owe Hellberg m.fl. (v)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om de kommunala
bostadsföretagens ställning på
bostadsmarknaden,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om Vänsterpartiets generella
inställning till utförsäljning av
kommunala bostadsfastigheter,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utförsäljningar av
fastigheter i kommunala bostadsföretag i
avvaktan på ny utredning,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett breddat ägande av
kommunala bostadsföretag.

1996/97:Bo16 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)
vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag om borttagande av
statligt räntestöd vid överlåtelser av
allmännyttiga bostadsföretag eller deras
bostäder.

1996/97:Bo17 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) vari yrkas att riksdagen
avslår regeringens förslag i proposition
1996/97:38 i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1996/97:Bo18 av Ulf Björklund m.fl. (kd)
vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens proposition 1996/97:38.

1996/97:Bo19 av Erling Bager m.fl. (fp)
vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens proposition 1996/97:38
Överlåtelser av allmännyttiga
bostadsföretag eller deras bostäder.

dels de under allmänna motionstiden 1996
väckta motionerna

1996/97:Bo201 av Carl Bildt m.fl. (m)
vari yrkas
25. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunala bostadsbolag.

1996/97:Bo234 av Anita Johansson m.fl.
(s) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om allmännyttans ställning.

1996/97:Fi207 av Gunnar Hökmark m.fl.
(m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnittet Boende med
valfrihet och möjligheter.

Muntliga synpunkter i ärendet har
lämnats av företrädare för Svenska
Kommunförbundet och de allmännyttiga
bostadsföretagens organisation, SABO.
Skrivelser har inkommit från Danderyds
kommun och Svenska Bankföreningen.

Sammanfattning av förslaget i
propositionen och i motionerna

Propositionen

I propositionen föreslås att ägandet i
ett allmännyttigt bostadsföretag skall
kunna breddas till att omfatta även
andra ägare än kommunen utan att
företagets ställning som allmännyttigt
förloras eller villkoren för räntestöd
förändras. Upphör kommunens bestämmande
inflytande över företaget skall
allmännyttigförklaringen återkallas och
räntestöd inte längre lämnas för
företagets bostäder.
I propositionen föreslås vidare att
räntestöd inte längre skall lämnas om
ett allmännyttigt bostadsföretag
avhänder sig mer än 25 % av det bestånd
av de bostäder företaget ägde den 11
oktober 1996. Enligt förslaget skall
dock regeringen, om det finns särskilda
skäl, kunna medge att fortsatt räntestöd
lämnas även om den uppställda gränsen 25
% passeras. Förlorar företaget rätten
till räntestöd för sitt återstående
bestånd, skall också godkännandet som
allmännyttigt bostadsföretag återkallas.
Medgivande från regeringen för säljare
och köpare att behålla räntestödet även
efter överlåtelse som medför att den
uppställda gränsen 25 % passeras anges i
propositionen kunna bli aktuellt om
- överlåtelsen är ett inslag i en
nödvändig rekonstruktion av företaget
och det inte rimligen kan begäras att
kommunen skall ytterligare öka sina
åtaganden i företaget,
- överlåtelsen tillsammans med tidigare
överlåtelser är ett led i en strukturell
omdaning av företaget, som syftar till
att företaget bättre skall kunna möta
olika boendes behov,
- överlåtelsen tillsammans med andra
åtgärder kan ses som en sista utväg att
sanera kommunens ekonomi.
Bestämmelserna föreslås tillämpas på
ägarförändringar och överlåtelser som
sker under tiden den 12 oktober 1996-den
31 december 1997. Regeringen avser att
senare - efter en särskild utredning om
vilka villkor som bör gälla på längre
sikt - återkomma till riksdagen med
förslag till permanenta bestämmelser i
frågan.
Riksdagen föreslås godkänna vad i
propositionen förordats om möjligheterna
till breddat ägande av de allmännyttiga
bostadsföretagen, om återkallande av
godkännande som sådant företag och om
förlust av räntestöd i vissa fall vid
förändringar av ägandet till
allmännyttiga och med dem i vissa
avseenden jämställda bostadsföretag
eller deras bostäder.

Som motiv för de nu redovisade förslagen
anförs i propositionen bl.a. följande:

Den svenska bostadspolitiken har under
mer än femtio år grundats på en
uppgiftsfördelning där staten svarar för
att legala och finansiella instrument
finns tillgängliga för bostadsbyggandet
och där kommunerna tar det fulla
ansvaret för att de bostäder som behövs
också kan erbjudas kommunens invånare.
Staten har därutöver lämnat olika former
av produktionsstöd som täckt en
betydande del av kapitalkostnaderna för
de bostäder som producerats under denna
tid. Staten har även - tidvis
tillsammans med kommunerna - lämnat
olika grupper av hushåll ett direkt
ekonomiskt stöd för att dessa på den
öppna bostadsmarknaden skall kunna
efterfråga bostäder som svarar mot deras
behov.
De kommunägda allmännyttiga företagen
kom att bli ett av de mest centrala
verktygen för kommunerna i deras
strävanden att utveckla en väl
fungerande bostadsförsörjning som når
alla medborgare. Företagens bostäder är
till för alla utan gränser eller villkor
när det gäller inkomst eller
familjestorlek. Också i detta avseende
skiljer sig den svenska bostadspolitiken
från vad som gäller i flertalet övriga
industrialiserade länder, där det
samhällsstödda byggandet oftast har
förbehållits särskilda grupper.
Nära 1/4 av alla bostäder som nu finns
har producerats av dessa företag. Genom
dem har kommunernas
bostadsförsörjningsplaner kunnat
genomföras under demokratisk kontroll
och utan att byggandet styrts av
enskilda vinstintressen. Merparten av
landets hyresbostäder har därför kunnat
upplåtas till priser som inte överstiger
självkostnaden. Genom
hyresförhandlingssystemet och den
jämförelseprövning som vid tvister om
hyran skall göras mot hyrorna i de
allmännyttiga företagen har sedan lång
tid en administrativ hyresre-glering
kunnat undvikas för marknaden i dess
helhet. Det saknar också motsvarighet i
de flesta andra länder.

I propositionen konstateras bl.a. att
den ekonomiska krisen under senare år
inneburit kraftiga påfrestningar för
många kommuner och bostadsföretag; inte
minst för olika privata
hyresbostadsföretag och
bostadsrättsföreningar. Som grupp
betraktad har de allmännyttiga
bostadsföretagen klarat lågkonjunkturens
påfrestningar väsentligt bättre. För att
dessa företag skall kunna möta
framtiden, behöver enligt propositionen
det egna kapitalet i flera fall höjas.
Efter detta konstaterande görs i
propositionen följande bedömning.

Som ägare måste det vara kommunens sak
att pröva vad som bäst gagnar företaget
och dess uppgifter. Statsmakterna har
emellertid också ett direkt intresse av
vad som sker med dessa företag. Det
handlar inte bara om vad som händer med
de ansenliga ekonomiska resurser som
staten över åren tillfört företagen.
Statens intresse gäller i första hand
att kommunerna även fortsättningsvis
kommer att kunna fullgöra de
skyldigheter och åtaganden inom
bostadsförsörjningens område som är
grunden för den nuvarande
ansvarsfördelningen inom
bostadspolitiken. Starka och väl
förvaltade självkostnadsbaserade företag
som är öppna för alla grupper av
medborgare och kan tillgodose deras
behov är även fortsatt en nödvändig
tillgång. Sådana företag har också i
ljuset av de senaste årens erfarenheter
visat sig vara en starkt stabiliserande
faktor på den svenska bostadsmarknaden.
Under senare tid har inom en rad
kommuner olika förändringar
aktualiserats i fråga om ägandet i de
allmännyttiga bostadsföretagen och av
deras bostäder. Med hänsyn till statens
intressen är det därför motiverat att nu
snabbt klargöra i vilka fall som sådana
förändringar bör påverka företagens
ställning som allmännyttiga
bostadsföretag. Det finns samtidigt
anledning att ta ställning till i vilken
omfattning som kommunerna och företagen,
trots att de allmännyttiga företagen
eller deras bostäder helt eller delvis
avyttras, genom försäljningarna skall
kunna tillgodogöra sig värdet av
framtida statliga räntesubventioner.

Motionerna

I de med anledning av propositionen
väckta motionerna 1996/97:Bo14 (m),
1996/97:Bo16 (c), 1996/97:Bo17 (m),
1996/97:Bo18 (kd) och 1996/97:19 (fp)
yrkas avslag på propositionen.
I partimotionen 1996/97:Bo14 (m) anförs
att regeringens förlag innebär att
kommunala bostadsbolag diskrimineras och
inte tillåts verka på samma villkor som
privata bostadsföretag. Genom införande
av en regel som innebär att räntestödet
dras in om bolaget säljer en viss andel
av sina fastigheter hamnar dessa företag
och deras hyresgäster i en sämre
position än privata bostadsföretag och
deras hyresgäster. Det kommunala
bostadsbolaget ges inte samma
möjligheter att omstrukturera sitt
bostadsbestånd, till exempel i syfte att
frigöra kapital för upprustning av
kvarvarande bestånd. Förslaget innebär
därmed en begränsning av konsumenternas
möjlighet att erhålla de lägenheter som
efterfrågas. Regeringen diskriminerar
genom sitt förslag de kommunala
bostadsbolagen som inte i likhet med
privata ges möjlighet att försälja
fastigheter utan att förlora
räntebidragen. Till sist drabbas
hyresgästerna i de kommunägda
bostadsbolagen. Kommunerna skall
koncentrera sig på de uppgifter i det
lokala samhället som bör lösas
gemensamt. Ägande och uthyrning av
bostäder är inte en sådan fråga.
Marknaden för hyreslägenheter fungerar
till och med bättre med flera mindre
privata hyresvärdar än om det finns ett
stort, ofta dominerande, kommunalt
bostadsbolag. Det är anmärkningsvärt att
regeringen visar så liten respekt för
den lokala demokratin. Förslagets syfte
är att styra kommunernas handlande. Även
om förslaget inte uttryckligen kan sägas
strida mot lagstiftningen, är det
uppenbart att det leder till ett
faktiskt intrång i det kommunala
självstyret.
Ett liknande resonemang som det nu
refererade förs i motion 1996/97: Bo17
(m), i den under allmänna motionstiden
1996 väckta partimotionen 1996/97:Bo201
(m) och i den likaledes under allmänna
motionstiden 1996 väckta motionen
1996/97:Fi207 (m).
I fp-motionen 1996/97:Bo19 anförs att
ett genomförande av regeringsförslaget
är en inskränkning i den kommunala
självstyrelsen och ett försök att
konservera en struktur på
bostadsmarknaden som redan överlevt sig
självt. Motionärernas inriktning är den
motsatta. De tror på ett större inslag
av privat ägande på bostadsmarknaden. De
anser att många allmännyttiga
bostadsföretag är välskötta men i ett
övergripande perspektiv framstår det
omfattande kommunala fastighetsägandet i
Sverige som ett stort problem. En
uppenbar brist med kommunala bolag är,
enligt dem, avsaknaden av demokratisk
insyn. För offentlig verksamhet som
drivs i förvaltningsform finns klara
regler som möjliggör insyn och debatt,
men bolag drivs enligt aktiebolagslagen
och kan tillämpa en omfattande
sekretess. Andra invändningar mot
kommunala bolag är att de snedvrider
konkurrensen, hotar dränera kommunen på
skattemedel och därmed skapar ekonomiska
problem.
I motion 1996/97:Bo18 (kd) sägs att
kommunerna själva är de som bäst kan
avgöra huruvida en spridning av ägandet
respektive en utförsäljning av det
kommunala bostadsföretaget är den bästa
lösningen, för bostadsföretaget och för
kommunen som helhet. Regeringen lägger i
sitt förslag in möjligheter till
undantag från reglerna. I praktiken
innebär det att rätten och möjligheten
till beslut i en kommunal fråga flyttas
från den kommunala nivån till den
statliga nivån, vilket är en direkt
inskränkning av den kommunala
självstyrelserätten.
Motionärerna bakom motion 1996/97:Bo16
(c) anför att de allmännyttiga företagen
spelar en viktig roll för utvecklingen
av en social bostadspolitik. Det
allmännyttiga bostadsbeståndet främjar
rörlighet på bostadsmarknaden.
Centerpartiet har en positiv
inställning till allmännyttan. Däremot
motsätter sig partiet det förslag som
regeringen framför i propositionen.
Förslaget kringskär i stor utsträckning
kommunernas självbestämmanderätt.
Kommunernas ekonomiska situation är
grunden för att det allmännyttiga
bostadsbeståndet skall vara långsiktigt
ekonomiskt hållbart. Kommunernas
allmännyttiga bostadsbestånd är i många
fall i behov av förnyelse för att på ett
bra sätt kunna utgöra basen i en social
bostadspolitik. En sådan förnyelse kan
ställa krav på avyttring av fastigheter,
vilket därför inte bör förhindras.
Vidare är det på många håll nödvändigt
att sälja ut en del av beståndet för att
trygga existensen för det allmännyttiga
företaget i fråga. Det är viktigt att
den i dag på många håll alltför låga
solidariteten i de allmännyttiga
bostadsföretagen kan höjas. Det är av
avgörande betydelse för kommunernas
möjligheter att tillgodose det
ekonomiska behovet för olika
kärnverksamheter, som enligt lag skall
tillhandahållas.
Den föreliggande propositionen anses ge
uttryck för ett stort misstroende
gentemot de ansvariga
kommunalpolitikerna runtom i landet.
Motionärerna anser att de
förtroendevalda bör ha största möjliga
frihet att ta sitt ansvar som rätteligen
utsedda i kommunalval.
I motion 1996/97:Bo15 (v) anförs att de
kommunala bostadsföretagen skall ha en
stark ställning på bostadsmarknaden dels
för att kunna tillgodose människors
efterfrågan av en bostad, dels för att
kunna vara hyresledande med en god
tillämpning av bruksvärdessystemet. De
kommunala bostadsföretagen utgör en
hörnsten i kommunernas sociala
bostadspolitik. Det mesta av det
allmännyttiga bostadsbeståndet är byggt
med ett omfattande statligt stöd. Att
sälja ut är i praktiken att flytta över
statliga subventioner från gemensamt
ägande till privat ägo. Det har, enligt
motionen, inte varit avsikten och är
något som motionärerna generellt är
motståndare till. Däremot kan enligt dem
strategiska försäljningar av enskilda
fastigheter i syfte att t.ex.
effektivisera bostadsförvaltningen eller
byta till sig mark naturligtvis vara
sunda åtgärder för att det kommunala
bostadsföretaget skall få en god ekonomi
och klara sin framtida
bostadsförsörjning. Motionärerna
föreslår att försäljning av mer än
enstaka fastigheter inte tillåts i
avvaktan på fastare spelregler i frågan.
Regeringen föreslår vidare att ägandet i
de kommunala bostadsföretagen skall
kunna breddas till att omfatta andra
ägare än kommunen. Kommunen skall dock
behålla majoriteten av ägandet.
Motiveringen är att det är ett sätt att
skaffa ett större eget kapital och få in
en ökad kompetens i bolagsstyrelse och
ledning. Möjligheten att tillföra
kunskap och kompetens finns redan i dag
eftersom kommunfullmäktige utser
bolagsstyrelsen. Där kan kompetens och
erfarenhet av fastighetsförvaltning vara
grund för att bli utsedd i ett kommunalt
bostadsföretags styrelse. Motionärerna
föreslår därför att de kommunala
bostadsföretagen även i fortsättningen
skall ägas av kommunerna.
Även i den under allmänna motionstiden
1996 väckta motionen 1996/97:Bo234 (s)
tas upp frågan om försäljning av de
allmännyttiga bostadsföretagen m.m.
Motionärerna erinrar om att en rad
särregler som allmännyttan haft slopades
i början av 1990-talet. I denna nya
situation vill ledningen i många
allmännyttiga bostadsföretag inte längre
att företagen skall betraktas som
allmännyttiga. Företagen skall vara som
vilka privata företag som helst. I ett
sådant läge finns det knappast
anledning för kommunerna att äga
bostäder över huvud taget. De
allmännyttiga bostadsföretagen skall ha
ett socialt ansvar och ej verka utifrån
marknadsprinciper, där vinstmaximering
är det främsta målet. Att allmännyttan
inte längre är vad den varit bekräftas
också av den ökade utförsäljningen.
Under 1990-talet har det sålts en rad
allmännyttiga bostäder, både till
privata fastighetsägare för fortsatt
uthyrning och till
bostadsrättsföreningar för ombildning
till bostadsrätter. Bara i Stockholms
län uppgår försäljningen enligt
motionärerna till mer än 13 000
lägenheter.

Utskottet

Den politik som under lång tid varit
utgångspunkt för samhällets insatser på
bostadsområdet kan sägas har sin grund i
beslut som ligger mera än femtio år
tillbaka i tiden. Uppgiftsfördelning
avseende denna politik kan översiktligt
beskrivas så att statsmakterna har
ansvaret för den lagstiftning som behövs
för att genomföra bostadsbyggandet.
Statsmakterna har också ansvaret för de
finansiella instrument som ansetts
behövas. Kommunerna har i vid mening
ansvaret för att de bostäder som behövs
verkligen kommer till stånd.
Vad nu översiktligt beskrivits om
ansvarsfördelningen inom
bostadspolitiken mellan staten och
kommunerna har tidigare inte föranlett
invändningar i bostadsutskottet eller i
riksdagen. Bostadsutskottet har inte
heller nu anledning anta att riksdagens
uppfattning sett ur detta översiktliga
perspektiv härvidlag förändrats.
Vad som däremot brukar föranleda att
denna enighet byts i sin motsats gäller
bl.a. frågan om på vilket sätt det
kommunala ansvaret skall förverkligas.
En fråga av vikt är därvid om de
kommunala företagens förekomst,
ställning och roll är nödvändig och
önskvärd för en väl fungerande
bostadsförsörjning. Här kan utvecklingen
beskrivas efter två huvudlinjer.
Å ena sidan hävdas att de kommunägda
allmännyttiga bostadsföretagen kommit
att bli och fortfarande är mycket
betydelsefulla när det gäller att
tillgodose alla medborgares rätt till en
god bostad. Det hävdas också att dessa
företag är nödvändiga för ett
bostadsbyggande under demokratisk
kontroll styrt utan enskilda
vinstintressen. Det framhålls också som
positivt att de allmännyttiga
bostadsföretagen genom den
jämförelseprövning som vid hyrestvister
skall göras mot hyrorna hos dessa
företag inneburit hyresnivåer som i
princip är baserade på självkostnaden
hos dem.
Å andra sidan brukar det föras fram
motiv som går ut på att kommunerna skall
koncentrera sig på uppgifter som bör
lösas gemensamt. Ägande av bostäder
anses inte vara en sådan kommunal
uppgift. Andra invändningar mot de
kommunala bostadsföretagen är att de
anses snedvrida konkurrensen på
bostadsmarknaden. Slutligen hävdas att
det är kommunerna själva som skall
besluta i vilka former ett kommunalt
ansvar för bostadsförsörjningen skall
förverkligas.
Dessa första synsätt kan sägas
representera det förslag regeringen för
fram i den nu aktuella propositionen
medan det andra förs fram i
partimotionerna 1996/97:Bo14 (m) och
1996/97:Bo201 (m) yrkande 15 samt
motionerna 1996/97:Bo17 (m) och
1996/97:Bo19 (fp), 1996/97:Fi207 (m)
yrkande 3. I de tre motioner som väckts
med anledning av propositionen yrkas
avslag på regeringsförslaget. Motivet
för avslagsyrkandet är huvudsakligen att
kommunerna inte bör vara ägare till
bostadsföretag. I de två andra
motionerna föreslås ett riksdagens
tillkännagivande till regeringen av
innebörd att kommunerna bör sälja sina
bostadsföretag.
I de två med anledning av propositionen
väckta motionerna 1996/97:Bo16 (c) och
1996/97:Bo18 (kd) i vilka också yrkas
avslag på regeringsförslaget är motivet
annorlunda än i de ovan refererade m-
och fp- motionerna. I c- och kd-
motionerna riktas inte kritik mot att
kommunerna genom sina bostadsföretag tar
ett bostadspolitiskt ansvar. Tvärtom
anförs i c-motionen att de allmännyttiga
bostadsföretagen spelar en viktig roll
för utvecklingen av en social
bostadspolitik. Avslagsyrkandet i dessa
båda motioner motiveras bl.a. med att
ett genomförande av regeringsförslaget
innebär ett ingrepp i den kommunala
demokratin och med att en många gånger
nödvändig ägarspridning och därmed ofta
ökad ekonomisk stabilitet förhindras
eller fördröjs. Liknande argument förs i
och för sig fram även i m- och fp-
motionerna även om det principiella
resonemanget om att kommunerna inte bör
äga bostadsföretag får anses utgöra
huvudinvändningen.
Förslaget i propositionen och i
motionerna har tämligen ingående
redovisats ovan. Utskottet hänvisar till
denna redovisning.
Med anledning av regeringsförslaget och
de motionerna i vilka yrkas avslag på
detta samt de båda under allmänna
motionstiden väckta motionerna
1996/97:Bo201 (m) yrkande 25 och
1996/97:Fi207 (m) yrkande 3 får
utskottet anföra följande.
Som framgått av vad nu anförts finns
uppenbarligen skilda uppfattningar om de
allmännyttiga bostadsföretagens roll när
det gäller att förverkliga den
bostadspolitiska målsättningen. Om denna
målsättning som sådan råder i riksdagen
närmast total enighet. Det synsätt som
representeras av förslaget i
propositionen innebär ordagrant enligt
propsitionen bl.a. beträffande de
allmännytttiga bostadsföretagen att de
kommunägda allmännyttiga
bostadsföretagen kom att bli ett av de
mest centrala verktygen för kommunerna i
deras strävanden att utveckla en väl
fungerande bostadsförsörjning som når
alla medborgare . I regeringsförslaget
anförs också att det finns goda skäl för
en kommun att i olika avseenden förändra
och utveckla ett allmännyttigt
bostadsföretag. Starka och väl
fungerande sådana företag är enligt
propositionen fortfarande en nödvändig
tillgång.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om
att en bred majoritet i det av
Bostadspolitiska utredningen nyligen
avgivna slutbetänkandet Bostadspolitik
2000 (SOU 1996:156 s. 38) förs fram en
liknande uppfattning. Vad utskottet
åsyftar är följande avsnitt:

En nödvändig del av kommunernas
bostadspolitiska ansvar är att ta ett
tydligt ägaransvar för sina
bostadsföretag och ta ställning till
företagens roll i respektive kommuns
boendepolitik. Kommunala bostadsföretag
måste ha ett klart bostadspolitiskt
uppdrag vid sidan av kraven på en sund
fastighetsekonomi. Som förvaltare av
bostäder har de kommunala
bostadsföretagen en nyckelroll för att
skapa ett gott boende i befintliga
boendemiljöer. Detta gäller särskilt vid
utvecklingsarbete i utsatta
bostadsområden.

Detta synsätt delas för övrigt av
motionärerna bakom motionerna
1996/97:Bo15 (v) och 1996/97:Bo234 (s).
Även i c-motionen 1996/97:Bo16 ges
uttryck för en liknande uppfattning.
I propositionen anförs vidare att såväl
staten som kommunerna har ett intresse
av en väl fungerande allmännytta.
Kommunernas intresse fokuseras främst på
deras roll som ägare och på de
möjligheter som därigenom står till buds
när det gäller att förverkliga de
bostadspolitiska intentionerna. Statens
intresse är, enligt propositionen, i
första hand att kommunerna även
fortsättningsvis kommer att kunna
fullgöra de skyldigheter och åtaganden
inom bostadsförsörjningens område som är
grunden för den nuvarande
ansvarsfördelningen inom
bostadspolitiken.
Det andra synsättet - det som
representeras av vissa motioner -
innebär antingen att kommunerna utan
statlig inblandning själva är bäst
skickade att bedöma om ett breddat
ägande eller försäljning av de
allmännyttiga bostadsföretagen bäst
gagnar kommunens invånare eller att
kommunerna över huvud taget inte bör äga
bostadsföretag.
Utskottet anser att det synsätt som
legat till grund för regeringsförslaget
också är det som framöver bör väga
tyngst när det gäller de allmännyttiga
bostadsföretagen. Utskottet har
redovisat att den ordning regeringen nu
förespråkar föreslås tillämpas på
ägarförändringar och överlåtelser som
sker under tiden den 12 oktober 1996-den
31 december 1997 och att regeringen,
efter särskild utredning, ämnar
återkomma till riksdagen med förslag
till permanenta bestämmelser i frågan.
Enligt utskottets mening bör den i
propositionen temporära ordningen
tillämpas under de förutsättningar som
där anges.
Med det anförda avstyrker utskottet de
med anledning av propositionen väckta
motionerna 1996/97:Bo14 (m),
1996/97:Bo16 (c), 1996/97:Bo17 (m),
1996/97:Bo18 (kd) och 1996/97:Bo19 (fp)
om avslag på propositionen. Utskottets
ställningstagande ovan om de
allmännyttiga bostadsföretagens roll är
inte förenligt med förslagen i de under
allmänna motionstiden väckta motionerna
1996/97:Bo201 (m) yrkande 25 och
1996/97:Fi207 (m) yrkande 3 varför
utskottet avstyrker även dessa förslag.
Utskottet övergår nu till att behandla
förslagen i motion 1996/97:Bo15 (v)
yrkandena 2-4. I dessa föreslås
riksdagen göra tre tillkännagivanden
till regeringen. I yrkande 2 föreslås
ett tillkännagivande om att en
försäljning av allmännyttiga
bostadsföretag i praktiken är att
flytta över statliga subventioner från
gemensamt till privat ägande, något som
motionärerna inte accepterar.
Tillkännagivandena i yrkandena 3 och 4
går ut på att försäljning av mera än
enstaka fastigheter inte skall tillåtas
i avvaktan på fastare spelregler.
Motionärerna accepterar alltså inte
förslaget i propositionen om att - som
en huvudregel - högst 25 % av det
bestånd som bostadsföretaget ägde den 11
oktober skall kunna försäljas utan att
räntestöd förloras.
Av utskottets ställningstagande i det
föregående framgår att utskottet delar
uppfattningen i propositionen om att ett
breddat ägande av de allmännyttiga
bostadsföretagen kan vara väl motiverat
och ibland eftersträvansvärt. Utskottet
har, som också framgått ovan, ingen
erinran mot den temporära lösning som
föreslås gälla för tiden fram till den 1
januari 1998 varken vad gäller 25-
procentsregeln eller de särskilda
förutsättningar (se s. 3 ovan) som skall
vara för handen för att regeringen skall
kunna medge att räntestödet får behållas
trots att överlåtelsen omfattar mer än
25 % av företagets lägenheter. Den
betydelse för bostadspolitiken som
motionärerna tillmäter allmännyttan
delas av utskottet. Utskottet är
emellertid inte berett att tillmötesgå
förslagen i yrkandena 2-4. En ordning
enligt den som där förordas är enligt
utskottets mening alltför rigid. Det bör
vara möjligt att inom ramen för det
tillvägagångssätt som regeringen
föreslår och som utskottet ställt sig
bakom finna acceptabla lösningar av de
ärenden om förändrat ägaransvar som kan
bli aktuella att bedöma. I den mån
motion 1996/97:Bo15 (v) yrkandena 2-4
inte kan anses tillgodosedda med vad nu
anförts avstyrks de av utskottet.
Utskottet tillstyrker alltså regeringens
förslag om förutsättningar för
överlåtelser av allmännyttiga
bostadsföretag eller deras bostäder.
Två motionsyrkanden återstår att
behandla nämligen yrkande 1 i motion
1996/97:Bo15 (v) och yrkande 4 i motion
1996/97:Bo234 (s). I båda dessa yrkanden
föreslås ett riksdagens tillkännagivande
till regeringen av vad i motionerna
anförts om allmännyttans ställning.
Motionärerna poängterar allmännyttans
betydelse från ett bostadssocialt
perspektiv. I v-motionen anförs att
allmännyttan skall ha en stark ställning
på bostadsmarknaden medan i s-motionen
sägs att allmännyttan varit en viktig
del i bostadsförsörjningen.
Att utskottet delar motionärernas
uppfattning om de allmännyttiga
bostadsföretagens betydelse torde framgå
av vad anförts ovan i detta betänkande.
Att även regeringen anser de
allmännyttiga bostadsföretagen
betydelsefulla framgår klart av
propositionen. Detta framgår också av
den sammanfattning av propositionen som
lämnats i detta betänkande (se s. 2-4).
Det råder således en bred samsyn mellan
regeringen och motionärerna när det
gäller de allmännyttiga
bostadsföretagens ställning. Ett
tillkännagivande till regeringen kan
därför inte anses erforderligt. De båda
motionsyrkandena bör därför avslås av
riksdagen. Utskottet har positivt
noterat att den inställning till de
allmännyttiga bostadsföretagen som
utskottet i detta betänkande givit
uttryck för delas av en bred majoritet
av ledamöterna som deltagit i det
utredningsarbete som nyligen avslutats
av Bostadspolitiska utredningen.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande regeringens
förslag om förutsättningar för
överlåtelser av allmännyttiga
bostadsföretag eller deras bostäder
m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1996/97:38 och med avslag
på motionerna 1996/97:Bo14,
1996/97:Bo15 yrkandena 2-4, 1996/97:
Bo16, 1996/97:Bo17, 1996/97:Bo18,
1996/97:Bo19, 1996/97:Bo201 yrkande
25 och 1996/97:Fi207 yrkande 3
godkänner vad regeringen förordat om
a) möjligheterna till breddat ägande
av allmännyttiga bostadsföretag,
b) återkallande av godkännande som
allmännyttigt bostadsföretag,
c) förlust av räntestöd vid vissa
förändringar av ägandet till
allmännyttiga bostadsföretag och med
dessa i vissa avseenden jämställda
bostadsföretag eller deras bostäder,
res. 1 (m, c, fp,
kd)
res. 2 (v)

2. beträffande de allmännyttiga
bostadsföretagens ställning
att riksdagen avslår motionerna
1996/97:Bo15 yrkande 1 och
1996/97:Bo234 yrkande 4.
res. 3 (m, c, fp,
kd) -motiv
res. 4 (v)

Stockholm den 19 november 1996

På bostadsutskottets vägnar

Lennart Nilsson

I beslutet har deltagit: Lennart Nilsson
(s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin
(s), Marianne Carlström (s), Rigmor
Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig
Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena
Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian
Virgin (s), Inga Berggren (m), Per Lager
(mp), Ulf Björklund (kd), Carina Moberg
(s), Peter Weibull Bernström (m) och
Ulla Löfgren (m).

Reservationer

1. Regeringens förslag om
förutsättningar för överlåtelser av
allmännyttiga bostadsföretag eller deras
bostäder m.m. (mom. 1)

Rigmor Ahlstedt (c), Stig Grauers (m),
Erling Bager (fp), Inga Berggren (m),
Ulf Björklund (kd), Peter Weibull
Bernström (m) och Ulla Löfgren (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 8 börjar med Som framgått och
på s. 10 slutar med deras bostäder
bort ha följande lydelse:
Det råder förvisso delade meningar om
de allmännyttiga bostadsföretagens
nuvarande och framtida roll som ett
instrument för bostadspolitiken. I de
motioner från (m), (fp), (c) och (kd) i
vilka yrkas avslag på regeringens
förslag finns emellertid en bred samsyn
på ansvarsfördelningen mellan staten och
kommunerna när det gäller de kommunala
bostadsföretagen. Utskottet vill
punktvis redovisa motiven i motionerna
på följande sätt.
Ett genomförande av regeringens förslag
innebär
- att kommunala bostadsföretag
diskrimineras och inte tillåts verka på
samma villkor som privata,
- att hyresgästerna hos de kommunala
bostadsföretagen kommer i en sämre
position än hyresgästerna hos privata
bostadsföretag om de allmännyttiga
bostadsföretagen förlorar sitt
räntestöd,
- ett faktiskt intrång i det kommunala
självstyret,
- att ombildning från hyresrätt till
bostadsrätt försvåras eller förhindras,
- att nödvändiga och väl motiverade
omstruktureringar av de kommunala
bostadsföretagen inte kommer att kunna
genomföras.
Att regeringen och motionärerna har
helt olika syn på var och av vem
besluten om en eventuell omstrukturering
av de allmännyttiga bostadsföretagen
skall fattas torde stå helt klart.
Utskottet finner det liksom
motionärerna naturligt att besluten
fattas av ägarna till dessa företag,
nämligen kommunerna, medan regeringen
tydligen de facto anser sig bättre
skickad än företagens ägare att fatta
dessa beslut. Ett synsätt som bygger på
ett centralt beslutsfattande går på
tvärs mot den ordning som statsmakterna
i andra sammanhang hävdar och som
innebär att besluten skall fattas så
nära som möjligt dem som är berörda
därav. Det borde inte råda någon tvekan
om att ärenden som rör de allmännyttiga
bostadsföretagens ägarprofil bäst kan
bedömas i ett kommunalpolitiskt
perspektiv och inte mot bakgrund av
någon mer eller mindre ideologisk
centralistisk doktrin .
Vad nu anförts är en anslutning till de
m-, fp-, c- och kd-motioner i vilka
yrkas avslag på propositionen. Utskottet
tillstyrker med det nu anförda dessa
motioner och avstyrker
regeringsförslaget. De under allmänna
motionstiden 1996 väckta m- och fp-
motionerna i vilka tas upp frågan om de
allmännyttiga bostadsföretagen får anses
delvis tillgodosedda med vad nu anförts.
Dessa motioner bör inte nu föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Utskottet övergår (=utskottet)
räntestöd förloras.
Med hänvisning till vad utskottet ovan
anfört om att regeringsförslaget bör
avslås finns inte anledning att i sak
granska förslagen i motion 1996/97:Bo15
(v) yrkandena 2-4 om den närmare
handläggningen i regeringens kansli av
frågor om utförsäljning av allmännyttiga
bostadsföretag.

dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande regeringens förslag
om förutsättningar för överlåtelser
av allmännyttiga bostadsföretag eller
deras bostäder m.m.
att riksdagen med anledning av
motionerna 1996/97:Bo14, 1996/97:
Bo16, 1996/97:Bo17, 1996/97:Bo18,
1996/97:Bo19 och med avslag på
proposition 1996/97:38 inte godkänner
vad i denna förordats samt avslår
motionerna 1996/97:Bo15 yrkandena
2-4, 1996/97:Bo201 yrkande 25 och
1996/97:Fi207 yrkande 3,

2. Regeringens förslag om
förutsättningar för överlåtelser av
allmännyttiga bostadsföretag eller deras
bostäder m.m. (mom. 1)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 9 börjar med Av utskottets
och på s. 10 slutar med deras bostäder
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion
1996/97:Bo15 (v) om att de kommunala
bostadsföretagen skall ha en stark
ställning på bostadsmarknaden bl.a. för
att kunna tillgodose människors
efterfrågan på en bostad och för att
kunna vara hyresledande inom
bruksvärdessystemets ram. En
utförsäljning av allmännyttan är i
praktiken att flytta statliga
subventioner från gemensamt till privat
ägande. Däremot kan strategiska
försäljningar av enskilda fastigheter i
syfte att t.ex. effektivisera
bostadsförvaltningen eller byta till sig
mark vara sunda åtgärder för att det
kommunala bostadsföretaget skall få en
god ekonomi och klara sin framtida
bostadsförsörjning.
Utskottet delar också motionärernas
uppfattning om att utförsäljning av
kommunägda bostadsfastigheter endast bör
tillåtas avseende enstaka fastigheter;
detta i avvaktan på fastare och mer
långsiktiga regler.
Med de förbehåll som nu gjorts anser
utskottet att riksdagen bör godkänna
regeringsförslaget.
Utskottet föreslår att riksdagen med
anledning av propositionen och motion
1996/97:Bo15 (v) yrkandena 2-4 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet nu anfört. Övriga motioner som
behandlas i detta avsnitt avstyrks av
utskottet.

dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande regeringens förslag
om förutsättningar för överlåtelser
av allmännyttiga bostadsföretag eller
deras bostäder m.m.
att riksdagen med anledning av
proposition 1996/97:38 och motion
1996/97:Bo15 yrkandena 2-4 samt med
avslag på motionerna 1996/97:Bo14,
1996/97:Bo16, 1996/97:Bo17,
1996/97:Bo18, 1996/ 97:Bo19,
1996/97:Bo201 yrkande 25 och
1996/97:Fi207 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om de regler som bör
tillämpas i sammanhanget,

3. De allmännyttiga bostadsföretagens
ställning (mom. 2, motiveringen)

Rigmor Ahlstedt (c), Stig Grauers (m),
Erling Bager (fp), Inga Berggren (m),
Ulf Björklund (kd), Peter Weibull
Bernström (m) och Ulla Löfgren (m) anser
att den del av utskottets yttrande som
på s. 10 börjar med Att utskottet och
slutar med Bostadspolitiska
utredningen bort ha följande lydelse:
Ovan har regeringens och motionärernas
uppfattning om de allmännyttiga
bostadsföretagen redovisats. Det saknas
tillräcklig anledning att föreslå
riksdagen att nu göra ett
tillkännagivande till regeringen om
dessa företags ställning. Med det
anförda avstyrker utskottet v- och s-
motionerna i frågan.

4. De allmännyttiga bostadsföretagens
ställning (mom. 2)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 10 börjar med Att utskottet
och slutar med Bostadspolitiska
utredningen bort ha följande lydelse:
Som framgår av v-motionen 1996/97:Bo15
och s-motionen 1996/97: Bo234 har de
allmännyttiga bostadsföretagen varit en
viktig del av bostadsförsörjningen.
Tyvärr har förutsättningarna för dessa
företag radikalt förändrats till det
sämre inte minst beroende på att de
särregler som allmännyttan hade har
slopats på förslag av den senaste
borgerliga regeringen.
Även om förhållandena på
bostadsmarknaden förändrats under senare
år, eller kanske just därför, är det av
vikt med en stark allmännyttig
bostadssektor. Allmännyttiga
bostadsföretag är otvivelaktigt en
viktig del av den sociala
bostadspolitiken. Allmännyttan skall
drivas utan enskilt vinstintresse,
hyrorna skall vara baserade på
självkostnaden, den skall erbjuda
demokratiskt inflytande och
hyressättningen skall ske efter
bruksvärde. Den allmännyttiga
hyresrätten fyller också en funktion
därför att den genom bruksvärdessystemet
sätter ett tak för hyrorna i de privata
hyresrätterna. Bruksvärdessystemet får
inte urholkas. Det behövs för att hålla
hyrorna på en rimlig nivå.
De förändringar som allmännyttiga
bostadsföretag i flera fall tvingats
till under den senaste tiden gör det
viktigt för riksdagen att klargöra sin
uppfattning om dessa företag. Dessa
företag är av central betydelse när det
gäller att genomföra den sociala
bostadspolitiken.
Vad utskottet nu anfört är en
anslutning till de båda nu behandlade s-
och v-motionerna. Utskottet föreslår att
riksdagen med anledning av dem som sin
mening ger regeringen till känna vad nu
anförts om de allmännyttiga
bostadsföretagens ställning.

dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:
2. beträffande de allmännyttiga
bostadsföretagens ställning
att riksdagen med anledning av
motionerna 1996/97:Bo15 yrkande 1
och 1996/97:Bo234 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Kommunernas ansvar för
bostadsförsörjningen m.m.

Per Lager (mp) anför:

Jag vill sammanfattningsvis redovisa
Miljöpartiets syn på kommunernas
socialpolitiska ansvar i vid mening.
Miljöpartiet vill förstärka och
utveckla det kommunala självstyret, men
också stödet till utsatta människor.
Med alltför snabba utförsäljningar av
kommunala bostadsföretag finns risken
att det kommunala
bostadsförsörjningsansvaret och
berättigade sociala behov inte blir
tillräckligt väl tillgodosedda. Det
finns därför skäl att under en kort
övergångstid, och medan utredning pågår,
fram till den 31 december 1997 begränsa
takten i vilka överlåtelser som bör
medges.
Miljöpartiet accepterar inte permanenta
inskränkningar i kommunernas självstyre.
Bland annat skattestopp och statens
pålagor i övrigt har tvingat fram
försäljningar av kommunala verksamheter
och neddragningar av kommunernas ansvar
och service. Det gäller i stället att
återge kommunerna förutsättningarna så
att de själva kan ta beslut om viktiga
samhällsfrågor. Staten har tidigare
gröpt ur kommunernas ekonomi. Det är där
grundfelet ligger. Jag anser därför att
det är mycket angeläget med ytterligare
ekonomiska lättnader för kommunsektorn.
Miljöpartiets budgetförslag för år 1997
innebär bl.a. att kommuner och landsting
får 2,8 miljarder kronor mer än vad
regeringen föreslår. För 1998 och 1999
innebär förslaget att kommunsektorn får
4,7 och 7,6 miljarder kronor mer än vad
regeringen beräknat. [Se motion
1996/97Fi213 (mp)].
Först med bestående ekonomiska
lättnader för de enskilda kommunerna
såsom Miljöpartiet föreslagit kan man
kräva ett ansvar fullt ut.
Innehåll

Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 1
Sammanfattning av förslaget i
propositionen och i motionerna 2
Propositionen 2
Motionerna 4
Utskottet 7
Hemställan 10
Reservationer 11
1. Regeringens förslag om
förutsättningar för överlåtelser av
allmännyttiga bostadsföretag eller
deras bostäder (m, fp, c, kd) 11
2. Regeringens förslag om
förutsättningar för överlåtelser av
allmännyttiga bostadsföretag eller
deras bostäder (v) 12
3. De allmännyttiga
bostadsföretagens ställning (m, fp,
c, kd) 13
4. De allmännyttiga
bostadsföretagens ställning (v) 13
Särskilt yttrande 14
Kommunernas ansvar för
bostadsförsörjningen m.m. (mp) 14