Övergrepp i rättssak

Betänkande 1996/97:JuU19

Justitieutskottets betänkande 1996/97:JUU19

Övergrepp i rättssak

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1996/97
JuU19

Sammanfattning

I detta betänkande tillstyrker utskottet ett regeringsförslag om skärpning av
straff för övergrepp i rättssak. Förslaget innebär att straffmaximum för
normalgraden av brottet höjs från ett till två års fängelse. För grovt brott
höjs straffminimum från sex månader till ett års fängelse och straffmaximum
från fyra till sex års fängelse. Utskottet avstyrker två motioner som väckts
med anledning av förslaget och ett motionsyrkande väckt under den allmänna
motionstiden år 1996; samtliga yrkanden innebär ytterligare skärpningar av
straffskalan. I denna del finns två reservationer (m och kd samt c). Vidare
behandlas i betänkandet ett antal motionsyrkanden som väckts under den
allmänna motionstiden år 1996 och som rör olika åtgärder till skydd för
målsägande och vittnen. Utskottet avstyrker bifall till dessa motioner med
hänvisning till det rådande beredningsläget. I denna del finns tre
reservationer (c och mp, c samt fp) och ett särskilt yttrande (c).

Propositionen

I proposition 1996/97:135 har regeringen (Justitiedepartementet) föreslagit
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i brottsbalken.
Lagförslaget, som har granskats av Lagrådet, har fogats till betänkandet, se
bilaga.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen
1996/97:Ju34 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
om ändring i den av regeringen föreslagna lydelsen av 17 kap. 10 §
brottsbalken i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Ju35 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag,
2. att riksdagen beslutar om ändring av 17 kap. 10 § brottsbalken i enlighet
med vad som anförts i motionen.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden
1996/97:Ju218 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av ett särskilt paket för vittnesskydd.
1996/97:Ju903 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om trygghetsplaner på domstolar,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fängelsestraff för övergrepp i rättssak,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förundersökningskungörelsen,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om permanent identitetsbyte,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flyttkostnader för hotade personer.
1996/97:A806 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att möjligheterna att ge brottsoffer skyddad identitet bör stärkas.

Utskottet

Bakgrund
Den dåvarande justitieministern beslutade den 15 september 1994 att låta
undersöka vilka åtgärder som kan förbättra situationen för vittnen och måls-
ägande i domstol och lämna förslag till åtgärder (Ju 1994:J).
Uppdraget redovisades i departementspromemorian Vittnen och målsägande i
domstol (Ds 1995:1) som har remissbehandlats. I departementspromemorian lämnas
en rad förslag till åtgärder för att förbättra förhållandena för vittnen och
målsägande. Flera av dessa bereds i Justitiedepartementet.
Brottsofferutredningen (dir. 1995:94) har i uppdrag att bl.a. undersöka frågor
om skyddet för vittnen och målsägande. I den nu aktuella propositionen
behandlas endast förslaget att skärpa straffskalan för övergrepp i rättssak.
Regeringen gav genom beslut den 28 mars 1996 i uppdrag till Riksåklagaren,
Domstolsverket och Rikspolisstyrelsen att remittera rapporten Ökat skydd för
anställda inom domstolarna och åklagarväsendet (Åklagarväsendet rapport
1995:7) till åklagarmyndigheter, domstolar respektive polismyndigheter. Vidare
uppdrog regeringen åt Riksåklagaren att i samverkan med Domstolsverket och
Rikspolisstyrelsen sammanställa synpunkterna från remissförfarandet. Uppdraget
redovisades till regeringen den 29 oktober 1996. I remissammanställningen
berörs bl.a. frågan om straffskalans utformning för övergrepp i rättssak.
Departementspromemorian och i den nyssnämnda rapporten inkomna synpunkter
ligger till grund för förslaget i propositionen.

Gällande rätt
Straffbestämmelsen för övergrepp i rättssak finns i 17 kap. 10 § brottsbalken.
Avsikten med bestämmelsen är att ge särskilt straffrättsligt skydd för
intresset att den som utför talan eller avger utsaga vid domstol eller
myndighet inte påverkas på ett otillbörligt sätt.
För övergrepp i rättssak döms den som uppsåtligen med våld eller hot om våld
angriper någon för att denne hos en domstol eller någon annan myndighet gjort
en anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål eller annars vid förhör avgett en
utsaga eller för att hindra honom från en sådan åtgärd. Detsamma gäller den
som med någon annan gärning som medför lidande, skada eller olägenhet eller
med hot om en sådan gärning angriper någon för att denne avlagt vittnesmål
eller annars avgett en utsaga vid förhör hos en myndighet eller för att hindra
honom från att avge en sådan utsaga.
Straffskalan är för normalgraden av brottet böter eller fängelse i högst ett
år och för grovt brott fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att straffet för brottet övergrepp i rättssak skärps.
Förslaget innebär att straffmaximum för normalgraden av brottet höjs från
ett till två års fängelse. För grovt brott föreslås straffminimum höjt från
sex månader till ett års fängelse och straffmaximum höjt från fyra till sex
års fängelse.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.

Överväganden

Straffskalan för övergrepp i rättssak
Vid vissa former av allvarlig brottslighet har angrepp på rättssystemet i form
av hot och repressalier mot vittnen, målsägande och parter närmast satts i
system. Vid utredning och lagföring av brottslighet med anknytning till
kriminella motorcykelgäng har systematiska och organiserade övergrepp av
sådant slag förekommit. Också i samband med grov narkotikabrottslighet och
annan organiserad brottslighet har sådant hot och våld ökat.
Det är uppenbart att rättssystemet är sårbart för den typen av angrepp. En
rättssäker och effektiv brottmålsprocess förutsätter att allmänheten medverkar
vid utredningen av brott. Om vittnen och målsägande systematiskt skräms till
tystnad eller pressas att lämna falska uppgifter angrips fundamenten till
rättsordningen. En utveckling i denna riktning kan ytterst leda till att vissa
grupper finner att det lönar sig att systematiskt sabotera och blockera
rättssystemet. Härigenom kan förutsättningarna för att lagföra allvarlig
brottslighet minska dramatiskt.
För att rättsordningen inte skall hotas är det av vikt att de som medverkar
i rättsprocessen skyddas mot olika former av övergrepp. Bestämmelsen i 17 kap.
10 § brottsbalken om övergrepp i rättssak är av central betydelse för detta
skydd. Mot bakgrund av den här angivna utvecklingen framstår en skärpt syn på
detta brott som motiverad. Utskottet kan alltså redan här konstatera att
utskottet ställer sig positivt till regeringsförslagets inriktning.
I motion Ju35 (m) föreslås att straffmaximum för normalgraden av brottet
skall höjas till fängelse fyra år och att straffskalan för grovt brott skall
höjas till fängelse i lägst två och högst åtta år. Syftet är att övergrepp i
rättssak skall tillmätas samma straffvärde som mened.
Då brottsbalken trädde i kraft var straffskalan för övergrepp i rättssak
böter eller fängelse i högst två år. Den särskilda straffskalan vid grovt
brott tillkom år 1982, och för grovt brott stadgades då fängelse i högst fyra
år. Straffskalan fick sin nuvarande utformning den 1 juli 1993. Den blev då
för normalgraden av brottet böter eller fängelse i högst ett år och för grovt
brott fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Dessa ändringar innebar
bl.a. en sänkning av straffmaximum för normalgraden av brottet, vilket syftade
till att minska överlappningen av straffskalorna.
Straffskalan för mened i 15 kap. 1 § brottsbalken har varit oförändrad sedan
brottsbalkens tillkomst. För normalgraden av brottet stadgas fängelse i högst
fyra år och för grovt brott i lägst två och högst åtta år. Är brottet ringa
döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
Den nu föreslagna höjningen av straffmaximum för övergrepp i rättssak
innebär att straffvärdet för denna brottstyp närmar sig straffvärdet för
mened. Ändringen medför att straffmaximum för övergrepp i rättssak
sammanfaller med vad som gäller för grovt olaga tvång enligt 4 kap. 4 § andra
stycket brottsbalken och kommer att överstiga straffmaximum för grovt olaga
hot enligt 4 kap. 5 § andra stycket brottsbalken, för vilket brott
straffmaximum är fängelse i högst fyra år. Med hänsyn till det intresse som
bestämmelsen om övergrepp i rättssak är avsedd att skydda anser utskottet, i
likhet med regeringen, att de nu angivna effekterna av förslagen framstår som
väl motiverade. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju35.
I motion Ju34 (c) och Ju903 (c) yrkas att regeringens förslag skall godtas
med den justeringen att bötesstraffet utmönstras ur straffskalan. Syftet är
att övergrepp i rättssak i princip alltid skall leda till ett fängelsestraff.
Straffen för övergrepp i rättssak varierar avsevärt, från böter till långa
fängelsestraff. Detta speglar det förhållandet att straffvärdet av brottet kan
vara mycket olika. Enligt utskottets mening måste det därför även
fortsättningsvis finnas en möjlighet att bestämma påföljden till böter i de
fall där straffvärdet inte är så högt att ett fängelsestraff bör följa på
brottet.
I sammanhanget bör också nämnas att det av påföljdspraxis framgår att
domstolarna i stor utsträckning väljer fängelse som påföljd när straffvärdet
av brottet ligger över böter. Villkorlig dom och skyddstillsyn väljs således i
endast ringa utsträckning som påföljd. Härav kan dras slutsatsen att övergrepp
i rättssak är en brottstyp vars art ofta talar för fängelsepåföljd. Någon
ändring av detta förhållande är inte avsedd.
Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju34 och Ju903 i denna del.
Utskottet tillstyrker alltså, som redan framgått, regeringens förslag. I
detta sammanhang vill utskottet understryka att avsikten inte är att påverka
den nyanserade straffmätning efter brottets straffvärde som förekommer i dag.
Tvärtom bör straffskalans utvidgning kunna medföra förutsättningar för
ytterligare nyansering vid påföljdsbestämningen. Det bör dock samtidigt
understrykas att de nu företagna förändringarna skall ses som en generell
uppgradering av straffvärdet för brott av förevarande slag. Detta bör leda
till generellt något strängare straff för dessa brott. En sådan förändring
torde ha relativt liten betydelse för brott som hittills ansetts ligga på
bötesnivå, medan en mer markerad uppjustering av straffvärdet av mer
allvarliga former av övergrepp i rättssak bör komma till stånd. Även
fortsättningsvis bör dock straffskalan för grovt brott reserveras för fall när
gärningsmannen har visat särskild hänsynslöshet och betydande men för det
allmänna eller någon enskild har uppkommit eller riskerat att uppkomma till
följd av gärningen (se prop. 1981/82:141 s. 34 f).

Trygghetsplaner vid domstol
I motion Ju903 yrkas att domstolarna skall utarbeta trygghetsplaner över
åtgärder som skall vidtas för att tillgodose målsägandes och vittnens behov av
trygghet vid rättegången. Som exempel nämns eget väntrum och rutiner för ett
gott mottagande av målsägande och vittnen.
I promemorian Vittnen och målsägande i domstol (Ds 1995:1) diskuteras bl.a.
hur domstolsmiljön skall kunna göras mer anpassad för målsägande och vittnen.
Det bör enligt promemorian inte vara obligatoriskt för domstolarna att inrätta
särskilda väntrum för målsägande och vittnen i de nuvarande
domstolsbyggnaderna. När domstolsbyggnader byggs om bör man dock ägna frågan
uppmärksamhet. Tills vidare bör enligt promemorian domstolarna ha beredskap
för att ordna ett särskilt väntrum när behovet uppstår. Även frågan om
bemötande av målsägande och vittnen tas upp i promemorian.
De berörda frågorna är aktuella i Brottsofferutredningen. Det finns enligt
utskottets mening inte anledning att nu ta något initiativ i frågan. Utskottet
avstyrker bifall till motion Ju903 i nu behandlad del.

Övriga åtgärder till skydd för målsägande och vittnen
Under den allmänna motionstiden år 1996 har det framställts ett antal
motionsyrkanden om att olika åtgärder skall vidtas för att stärka skyddet för
vittnen mot att utsättas för hot och våld. I motion Ju218 (fp) begärs ett
särskilt paket med administrativa åtgärder för vittnesskydd så att man snabbt
skall kunna ordna namnbyte, ny bostad, m.m. I motion Ju903 (c) yrkas att det i
förundersökningskungörelsen skall tas in en bestämmelse om att polisen alltid
skall ange om en hotbild föreligger i syfte att underlätta bedömningen av
behovet av skyddsåtgärder, att frågan om möjlighet till permanent
identitetsbyte i stället för fingerade personuppgifter bör övervägas och att
samhället bör stödja hotade personer genom att hjälpa dem med flyttkostnader.
Slutligen föreslås i motion A806 att möjligheten att ge brottsoffer en skyddad
identitet bör stärkas.
Frågan om åtgärder till skydd för målsägande och vittnen har tidigare vid
flera tillfällen behandlats i utskottet (senast i bet. 1995/96:JuU14 s. 3 f).
Våren 1995 tog riksdagen, efter ett initiativ från utskottet, ställning för
ett tillkännagivande om behovet av en utvärdering av åtgärderna för att stärka
brottsoffrens ställning (1994/95:JuU13 s. 18 f, rskr. 261). Med anledning
härav tillsatte regeringen i juni 1995 en utredning, Brottsofferutredningen
(dir. 1995:94), med uppgift att utvärdera åtgärderna på brottsofferområdet och
redovisa förslag till förändringar av lagstiftningen och andra åtgärder som
kan vara befogade.
I utredningens direktiv anförs beträffande hot mot målsägande och vittnen
att sådana hot utgör ett allvarligt hinder för en fungerande rättskipning.
Utredningen skall undersöka om omfattningen av hot mot vittnen m.fl. har ökat
och om någon förändring har skett när det gäller arten av de hot som
förekommer. I uppdraget ingår att undersöka i vilken omfattning de problem som
finns skulle kunna lösas med möjlighet till anonymitet för vittnen m.fl. och i
vilken omfattning andra åtgärder krävs. Uppdraget skall redovisas före
utgången av år 1997.
Regeringen beslutade den 29 juni 1995 att tillkalla en särskild utredare med
uppgift att se över lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter samt vissa
frågor med anknytning till folkbokföringslagen (1991:481). Utredningen
överlämnade i april 1996 sitt betänkande Några folkbokföringsfrågor (SOU
1996:68). I betänkandet behandlas frågan om identitetsbyte. Vad gäller frågan
om permanent identitetsbyte konstaterar utredningen att ett sådant bl.a. kan
medföra att skyddsåtgärden kommer att bestå trots att hotet har upphört.
Enligt utredningens mening är detta till nackdel både för den enskilde,
myndigheterna och tredje man. Utredningen har bedömt att det nuvarande
tidsbestämda identitetsbytet bör behållas. Om det behövs kan identitetsbyte
efter förnyad prövning medges för mer än en period. Förslaget bereds nu i
Finansdepartementet.
Mot bakgrund av det arbete som pågår behövs enligt utskottets mening inte
något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionerna Ju218, Ju903
och A806 i nu aktuella delar. Motionerna avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande straffskalan för övergrepp i rättssak
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:135 och med avslag på
motionerna 1996/97:Ju34, 1996/97:Ju35 och 1996/97:Ju903 yrkande 33 antar
regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken,
res. 1 (m, kd)
res. 2 (c)
2. beträffande trygghetsplaner vid domstol
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju903 yrkande 29,
res. 3 (c, mp)
3. beträffande övriga åtgärder till skydd för målsägande och
vittnen
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju218 yrkande 3, 1996/97: Ju903
yrkandena 34-36 samt 1996/97:A806 yrkande 13.
res. 4 (c)
res. 5 (fp)

Stockholm den 22 april 1997

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe
Sörestedt (s), Göthe Knutson (m), Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c),
Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie
Fagerström (s), Alice Åström (v), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Rolf
Åbjörnsson (kd), Helena Frisk (s) och Cinnika Beiming (s).

Reservationer

1. Straffskalan för övergrepp i rättssak (mom. 1)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m)
och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:
Vi delar regeringens uppfattning att statsmakterna kraftfullt måste markera
mot brottet övergrepp i rättssak. Sambandet mellan organiserad grov
brottslighet och ökningen av antalet fall där vittnen utsatts för våld eller
hot om våld framstår allt tydligare. Den rädsla som många medborgare i dag
känner för att vittna mot t.ex. medlemmar av kriminella motorcykelgäng som
misstänks för brott måste tas på största allvar. I annat fall riskerar vi att
kriminella som valt att leva utanför lagen kommer att uppfatta sig själva som
segrare över systemet samtidigt som de människor som råkar ut för deras hot
och repressalier kommer att känna sig svikna av rättssamhället.
Vi anser att straffvärdet för övergrepp i rättssak bör vara lika högt som
straffvärdet för mened. Båda brotten utgör allvarliga angrepp på såväl
rättssamhället som enskilda. Vid övergrepp i rättssak utsätts den enskilde för
repressalier eller hot om sådana i syfte att förmå honom eller henne att tiga
om t.ex. ett begånget brott. Mened kan i värsta fall innebära att en
medborgare blir oskyldigt dömd för ett allvarligt brott eller att ett
brottsoffer går miste om skadestånd då gärningsmannen felaktigt friats från
ansvar för brott. I båda fallen hotas rättssäkerheten och förutsättningarna
för att skipa rätt. Övergrepp i rättssak och mened tillhör således samma art
av brott och bör bedömas lika i ljuset av den utveckling som har föranlett
propositionen.
Mot denna bakgrund anser vi att övergrepp i rättssak och mened bör tillmätas
samma straffvärde. Härmed uppnås en klar och otvetydig uppgradering av brottet
övergrepp i rättssak som i enlighet med vad som anförs i motion Ju35 bättre
torde avspegla den stränga syn som statsmakten måste ha på angrepp på
rättsordningen, liksom på angrepp på vittnen och målsägande. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagändring. Vad vi nu
anfört med anledning av motion Ju35 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna medan motion Ju34 däremot inte bör föranleda någon riksdagens
åtgärd. I avvaktan på ett nytt förslag bör regleringen förbli oförändrad.
Propositionen avstyrks.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande straffskalan för övergrepp i rättssak
att riksdagen dels med bifall till motion 1996/97:Ju35 yrkande 1 och med
avslag på proposition 1996/97:135 samt motionerna 1996/97:Ju34 och
1996/97:Ju903 yrkande 33 avslår regeringens förslag till lag om ändring i
brottsbalken, dels med anledning av motion 1996/97:Ju35 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 1,

2. Straffskalan för övergrepp i rättssak (mom. 1)
Ingbritt Irhammar (c) anför:
Antalet hot mot målsägande och vittnen har under senare tid ökat, vilket är
mycket allvarligt ur rättssäkerhetsperspektiv. Det finns en risk att om detta
fortsätter att öka så kommer det att bli svårt att få människor att anmäla
brott. Det kommer också att bli än svårare att få människor att vittna.
Centerpartiet välkomnar därför att regeringen nu väljer att skärpa straffen
för övergrepp i rättssak.
Att med våld eller hot om våld angripa någon för att denne gjort en anmälan
eller avlagt vittnesmål i domstol eller vid annan myndighet är ett mycket
allvarligt brott som måste stävjas på ett kraftfullt sätt. Från Centerpartiets
sida har vi därför under lång tid arbetat för att lagstiftningen på området
utformas så att fängelsestraff alltid blir aktuellt vid straffmätningen. Jag
anser därför att den av regeringen föreslagna ändringen i 17 kap. 10 §
brottsbalken bör justeras så att böter utmönstras ur straffskalan. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagändring. Vad jag nu
anfört med anledning av motion Ju34 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Motion Ju35 bör däremot inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande straffskalan för övergrepp i rättssak
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ju34 och 1996/97: Ju903
yrkande 33 samt med avslag på motion 1996/97:Ju35 antar det i proposition
1996/97:135 framlagda förslaget till lag om ändring i brottsbalken med
den ändringen att orden ?böter eller? tas bort,

3. Trygghetsplaner vid domstol (mom. 2)
Ingbritt Irhammar (c) och Kia Andreasson (mp) anför:
Ofta kan det kännas obehagligt för ett brottsoffer att tvingas möta
gärningsmannen i väntan på rättegång i domstolen. Målsäganden bör därför kunna
erbjudas ett eget väntrum, och vid varje domstol bör det finnas rutiner för
ett gott mottagande för målsägande och vittnen. Domstolarna bör utarbeta
trygghetsplaner över de åtgärder som skall vidtas för att tillgodose dessa
behov. Frågan har behandlats i departementspromemorian Vittnen och måls-ägande
i domstol (Ds 1995:1). Det är nu hög tid att dessa angelägna åtgärder vidtas
på domstolarna. Det får ankomma på regeringen att se till att detta genomförs.
Vad vi med anledning av motion Ju903 i nu behandlad del anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande trygghetsplaner vid domstol
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju903 yrkande 29 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 3,

4. Övriga åtgärder till skydd för målsägande och vittnen (mom. 3)
Ingbritt Irhammar (c) anför:
Möjligheterna till särbehandling av ett ärende under förundersökning och
rättegång är ett sätt att begränsa en hotbild. Det bör därför åligga polisen
att under förundersökningen särskilt beakta om en sådan hotbild föreligger
eller kan förväntas föreligga. För att betona detta utredningskrav bör det
övervägas att i förundersökningskungörelsen ta in en bestämmelse om att det
alltid skall anges om en sådan hotbild föreligger. Det ankommer på regeringen
att se till att frågan blir utredd. Vad jag nu anfört med anledning av motion
Ju903 i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. När
det gäller motion Ju903 i övrigt samt motionerna Ju218 och A806 i nu aktuella
delar kan den pågående beredningen avvaktas. Dessa yrkanden bör således inte
nu föranleda någon riksdagens åtgärd.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande övriga åtgärder till skydd för målsägande och vittnen
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju903 yrkande 34 och med
avslag på motionerna 1996/97:Ju218 yrkande 3, 1996/97:Ju903 yrkandena 35
och 36 samt 1996/97:A806 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts i reservation 4,

5. Övriga åtgärder till skydd för målsägande och vittnen (mom. 3)
Siw Persson (fp) anför:
Den oro och rädsla som ett hotat vittne kan känna kan och måste man i
görligaste mån försöka lindra. Detta förutsätter att en mängd praktiska saker
löses på ett enkelt och smidigt sätt. För att ett vittnesskydd skall fungera i
praktiken bör ett särskilt ?paket? med administrativa åtgärder för
vittnesskydd utarbetas. Syftet med ett sådant är att man på ett enkelt sätt
skall kunna ordna namnbyte, ny bostad, m.m. Ett särskilt konto för utgifter
som uppstår på grund av vittnesmålet bör också inrättas. Vad jag nu anfört med
anledning av motion Ju218 i denna del bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. När det gäller motionerna Ju903 och A806 i nu aktuella
delar bör däremot den pågående beredningen avvaktas. Dessa yrkanden bör
således inte nu föranleda någon riksdagens åtgärd.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande övriga åtgärder till skydd för målsägande och vittnen
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju218 yrkande 3 och med avslag
på motionerna 1996/97:Ju903 yrkandena 34-36 och 1996/97:A806 yrkande 13
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 5,

Särskilt yttrande

Övriga åtgärder till skydd för målsägande och vittnen
Ingbritt Irhammar (c) anför:
Vi måste se mycket allvarligt på den senaste tidens utveckling mot att måls-
äganden och vittnen inte vågar anmäla brott eller yttra sig av fruktan för
repressalier. Samhället måste nu ingripa kraftfullt för att begränsa och om
möjligt förhindra en fortsatt negativ utveckling. De åtgärder som kan vidtas
är inte enbart sådana som riktas mot den som utövar hotet eller våldet utan
även sådana som är till för den som utsätts för hot eller våld.
Under senare år har åtgärder vidtagits för att ge särskilt skydd åt hotade
personer. I folkbokföringen har det införts en markering för särskild
sekretessprövning för att hindra att någon kan använda uppgifterna i syfte att
utöva våld eller hot. En hotad person kan också begära s.k. kvarskrivning på
den gamla folkbokföringsorten vid flyttning eller att bli folkbokförd med
fingerade personuppgifter enligt en lag från år 1991. Dessa regler bör
förbättras. I särskilt utsatta fall bör övervägas om det inte i stället för
fingerade personuppgifter bör ges möjlighet till permanent identitetsbyte.
Sådana särskilda fall kan vara då skyddsbehovet kommer att föreligga under en
lång tidsperiod eller när hotbilden är särskilt allvarlig. Samhället bör även
stödja dessa personer genom att hjälpa dem med flyttkostnader.
Hithörande frågor får prövas när den pågående beredningen avslutats.

Regeringens lagförslag

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Motionerna............................................1
Motioner väckta med anledning av propositionen......1
Motioner väckta under den allmänna motionstiden.....2
Utskottet.............................................2
Bakgrund............................................2
Gällande rätt.......................................3
Propositionens huvudsakliga innehåll................3
Överväganden........................................3
Straffskalan för övergrepp i rättssak.............3
Trygghetsplaner vid domstol.......................5
Övriga åtgärder till skydd för målsägande och vittnen5
Hemställan..........................................6
Reservationer.........................................7
1. Straffskalan för övergrepp i rättssak (mom. 1)...7
2. Straffskalan för övergrepp i rättssak (mom. 1)...8
3. Trygghetsplaner vid domstol (mom. 2).............8
4. Övriga åtgärder till skydd för målsägande och vittnen (mom. 3)9
5. Övriga åtgärder till skydd för målsägande och vittnen (mom. 3)9
Särskilt yttrande....................................10
Övriga åtgärder till skydd för målsägande och vittnen10
Bilaga
Regeringens lagförslag...............................11