Otillbörlig kurspåverkan och vissa insiderfrågor

Betänkande 1996/97:NU4

Näringsutskottets betänkande 1996/97:NU04

Otillbörlig kurspåverkan och vissa insiderfrågor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1996/97
NU4
Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1995/96:215 om
otillbörlig kurspåverkan och vissa
insiderfrågor,

dels två motioner som väckts med
anledning av propositionen.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens
förslag till förändringar i
insiderlagstiftningen. Det införs förbud
för bl.a. vissa ledande
befattningshavare i aktiebolag att göra
korttidsaffärer med aktier i bolaget. Om
aktier i bolaget har förvärvats får
dessa överlåtas tidigast tre månader
efter förvärvet. Dessutom skall
nuvarande brottspåföljder vid
överträdelser av bl.a.
anmälningsskyldigheten till
insiderregistret ersättas med
sanktionsavgifter. Vidare kriminaliseras
vissa otillbörliga förfaranden vid
handel på värdepappersmarknaden som
syftar till att påverka priset på
finansiella instrument - s.k.
otillbörlig kurspåverkan.

Till betänkandet har fogats fyra
reservationer (m, c, fp, v, mp, kd, v,
mp).

Propositionen

I proposition 1995/96:215 föreslås att
riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i insiderlagen
(1990:1342),

2. lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100),

3. lag om ändring i aktiekontolagen
(1989:827),

4. lag om ändring i lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument,

5. lag om ändring i lagen (1983:1092)
med reglemente för Allmänna
pensionsfonden,

6. lag om ändring i lagen (1988:1385)
om Sveriges riksbank,

7. lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370).

Lagförslagen återges i bilaga 1.
Lagändringarna föreslås träda i kraft
den 1 januari 1997.

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av
propositionen är följande:

1995/96:N40 av Bengt Harding Olson (fp)
vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
utformningen av insiderbrottet,

2. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
sanktionssystemet vid insiderbrott,

3. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
begränsningen av korttidsaffärer,

4. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
utformningen av brottet otillbörlig
kurspåverkan.

1995/96:N41 av Karin Falkmer m.fl. (m)
vari yrkas att riksdagen

1. avslår regeringens förslag till lag
om ändring i insiderlagen (1990:1342)
avseende 7 a och 7 b §§ i enlighet med
vad som anförts i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
handelsförbud avseende tredje part.

Utskottet

Bakgrund

Insiderlagen (1990:1342) trädde i kraft
den 1 februari 1991 och innebar skärpta
förbud mot insiderhandel på
värdepappersmarknaden. Förbudet berör i
princip alla som på något sätt får del
av icke offentliggjord information som
är ägnad att väsentligen påverka kursen
på fondpapper, dvs. i huvudsak aktier
och obligationer, samt andra i lagen
särskilt angivna finansiella instrument.
Vidare återfinns i lagen bestämmelser om
skyldighet för personer med
insynsställning i ett s.k.
aktiemarknadsbolag att anmäla innehav av
aktier i bolaget och förändringar av
innehavet. Insiderregistret förs - sedan
den 1 januari 1993 - av
Finansinspektionen.

I september 1993 beslutade regeringen
att låta tillkalla en särskild utredare
med uppdrag att studera vissa frågor
rörande insiderlagstiftningen.
Utredningen - 1993 års insiderutredning
(särskild utredare: justitierådet Johan
Munck) - överlämnade i maj 1994 till
regeringen betänkandet Otillbörlig
kurspåverkan och vissa insiderfrågor
(SOU 1994:68). Tillsammans med två
skrivelser från Finansinspektionen
bildar betänkandet utgångspunkt för
regeringens överväganden i proposition
1995/96:215. Två motioner har väckts med
anledning av regeringens förslag.

Allmänt om regeringens förslag

I propositionen föreslås att vissa
otillbörliga förfaranden vid handel på
värdepappersmarknaden som syftar till
att påverka priset på finansiella
instrument skall kriminaliseras. Det nya
brottet benämns otillbörlig
kurspåverkan, och bestämmelser härom
införs i lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument.

Vidare föreslås vissa ändringar i
insiderlagstiftningen. Enligt
regeringens förslag utvidgas förbudet
mot insiderhandel till att avse samtliga
förekommande finansiella instrument. Det
införs ett förbud för vissa ledande
befattningshavare och uppdragstagare i
aktiemarknadsbolag och dess moderföretag
att göra korttidsaffärer med aktier i
bolaget. Förbudet skall även omfatta
sådana fysiska och juridiska personer
som är närstående till dessa. Dessutom
föreslås att överträdelser av
anmälningsskyldigheten till
insiderregistret och skyldigheten att
lämna andra uppgifter till
Finansinspektionen avkriminaliseras och
att nuvarande brottspåföljder ersätts
med en sanktionsavgift. Även
överträdelser av förbudet mot
korttidshandel föreslås bli
avgiftssanktionerat. Det nuvarande
förbudet för personer med
insynsställning i aktiemarknadsbolag att
ha aktier i bolaget
förvaltarregistrerade upphävs.

Dessutom innebär regeringens förslag
att Finansinspektionen snabbare skall
kunna få uppgifter ur
avstämningsregistret hos
Värdepapperscentralen VPC AB då det
finns anledning anta att insiderlagen
eller bestämmelsen om otillbörlig
kurspåverkan har överträtts.

Lagändringarna föreslås träda i kraft
den 1 januari 1997.

Handelsförbudet

Handelsförbudet enligt 4 § insiderlagen
innebär, som nämnts, att personer som
känner till en icke offentliggjord
omständighet som är ägnad att väsentligt
påverka kursen på fondpapper inte får
handla med dessa papper innan
omständigheten har blivit allmänt känd
eller upphört att ha betydelse för
kurssättningen. En liknande bestämmelse
fanns tidigare i lagen (1985:571) om
värdepappersmarknaden.

I förarbetena till insiderlagen
uttalades att det är svårt att ange en
procentuell gräns för vad som skall
anses vara väsentlig påverkan, det s.k.
väsentlighetsrekvisitet. Det noterades
att innebörden av begreppet varierar
mellan olika marknader. Vad gäller
aktiemarknaden anslöt sig föredragande
statsrådet Erik Åsbrink till vad som
sades i förarbetena till lagen om
värdepappersmarknaden om att en
kursförändring på 10 % i allmänhet fick
anses vara väsentlig.

Finansinspektionen har hos regeringen
begärt att handelsförbudet skall inträda
vid kännedom om icke offentliggjorda
omständigheter som är ägnade att icke
oväsentligt påverka kursen på
fondpapper. Enligt inspektionen har
rättstillämpningen - vad gäller
aktiemarknaden - i alltför hög grad
kommit att ansluta sig till den 10-
procentsgräns som angetts som riktmärke
i förarbetena; det påpekas att det är
ovanligt med fall där kursutvecklingen
överstiger 10 %. Uttrycket icke
oväsentligt överensstämmer med det
begrepp som används i
inregistreringskontrakten och de
noterade bolagens avtal med Stockholms
fondbörs för att beskriva det mått av
kurspåverkan som utlöser en skyldighet
för de noterade bolagen att lämna
information om bakomliggande
omständigheter.

Enligt vad regeringen anför i
propositionen (s. 34) bör
väsentlighetsrekvisitet inte ändras. Med
hänsyn till att det är fråga om en
straffrättslig lagstiftning kvarstår
regeringen vid tidigare bedömning att
kraven för att handelsförbud skall
inträda enligt insiderlagen bör vara
högre än de som gäller för börsbolagens
informationsskyldighet enligt avtalen
med Stockholms fondbörs. Det noteras i
propositionen att
väsentlighetsrekvisitets innebörd,
såvitt regeringen bekant, inte blivit
föremål för någon vägledande prövning i
domstol. Den rigida rättstillämpning som
påtalats av Finansinspektionen och vissa
remissinstanser har således ägt rum
utanför domstolarna, sägs det. Vidare
erinras om att det av motivuttalandena
framgår att det inte är möjligt att
uttrycka väsentlighetsrekvisitets
innebörd i någon fast procentsats.
Omständigheterna kan variera från fall
till fall, varför det är svårt att
fastställa en enhetlig bedömningsnorm.
Med gällande lydelse av lagtexten och
tidigare motivuttalanden finns det
enligt regeringen tillräckligt utrymme
för att bedöma kursrörelser
understigande 10 % som väsentliga.
Dessutom, fortsätter regeringen, finns
det inget som hindrar att bedömningen
sker utifrån andra parametrar än den
procentuella kursavvikelsen. En ändring
i enlighet med Finansinspektionens
förslag framläggs sålunda inte i
propositionen.

I motion 1995/96:N40 (fp) anförs att
insiderlagstiftningen måste förbättras
på flera punkter. Motionären är kritisk
dels till att väsentlighetsrekvisitet
tillämpas för stelbent, dels till att
rekvisitet inte ändras i linje med vad
Fi-nansinspektionen föreslagit. För att
uppnå en rimlig effektivitet i
lagstiftningen bör enligt motionären
handelsförbudet inträda redan vid icke
oväsentlig påverkan på kursen. Med en
sådan förändring uppnås dessutom att
Finansinspektionen och Stockholms
fondbörs använder samma mått av kurs
påverkan, framhålls det i motionen.

Utskottet instämmer i regeringens
bedömning och avstyrker med de skäl som
redovisas i propositionen det nu
aktuella yrkandet i motion 1995/96:N40
(fp). Utskottet utgår från att
regeringen nogsamt följer utvecklingen
inom området.

I motion 1995/96:N41 (m) tas upp en
fråga som Sveriges Advokatsamfund har
berört i ett remissvar och som gäller
handelsförbud för tredje part vid
offentliga erbjudanden. Om ett bolag
avser att lämna ett offentligt bud på
aktierna i ett annat företag, och om en
företrädare för ett tredje bolag får
kunskap om detta, är detta senare
företag förbjudet att handla med aktier
i det bolag som är föremål för uppköp
innan informationen har blivit
offentlig. Om det tredje företaget
önskar handla med aktierna har företaget
enligt Advokatsamfundet endast två
alternativ, nämligen att antingen själv
lämna ett offentligt erbjudande eller
att offentliggöra den tilltänkta
köparens avsikter.

Regeringen medger i propositionen (s.
37) att handelsförbudet kan få de
konsekvenser som Advokatsamfundet
beskrivit. Eftersom frågan aktualiserats
i ett remissvar har den inte blivit
föremål för beredning. Regeringen saknar
därför förutsättningar för att i
propositionen föreslå någon lämplig
lagstiftningsåtgärd, meddelas det i
propositionen.

Det beskrivna förhållandet kan av
konkurrensskäl inte anses vara önskvärt,
sägs det i motion 1995/96:N41 (m).
Enligt motionärerna bör riksdagen uppdra
åt regeringen att snarast återkomma med
en sådan förändring av insiderlagen att
de uppmärksammade olägenheterna
undanröjs.

Enligt vad utskottet erfarit kommer
vissa ytterligare frågor rörande
insiderlagstiftningen att beredas vidare
inom regeringskansliet. Utskottet
förutsätter att den nu aktuella frågan
tas upp till prövning i samband med den
fortsatta beredningen av insiderfrågor.
Något initiativ av riksdagen i denna
fråga är således inte erforderligt,
varför utskottet avstyrker nyssnämnda
motion i denna del.

Införande av sanktionsavgifter

Som tidigare redovisats innebär
regeringens förslag (propositionen s.
46) att förseelser mot anmälnings- eller
uppgiftsskyldigheten enligt insiderlagen
skall avkriminaliseras och att det i
stället skall införas en avgiftssanktion
för sådana förseelser. Den särskilda
avgiften skall fastställas till 10 % av
vederlaget för aktierna eller, vid
benefika förvärv och överlåtelser, 15
000 kr. Vid överträdelser som inte har
anknytning till förändringar i
aktieinnehav skall avgiften vara 15 000
kr. Även för överträdelser av förbudet
mot korttidshandel skall avgifter utgå
och då fastställas till 90 % av vinsten.
Finansinspektionen skall besluta om
avgiften, som lägst skall kunna uppgå
till 15 000 kr och högst till 350 000
kr. Beloppet skall dock kunna efterges
helt eller delvis om överträdelsen är
ringa eller ursäktlig eller om det finns
synnerliga skäl.

Införandet av sanktionsavgifter
välkomnas i motion 1995/96:N40 (fp).
Emellertid anser motionären att det
föreslagna sanktionssystemet signalerar
en mildare syn på överträdelserna än vad
som nu gäller. Med erinran om framförda
remissynpunkter från Finansinspektionen
och Riksåklagaren hävdas i motionen att
det möjliga avgiftsuttaget i princip
inte bör begränsas uppåt. Om det likväl
anses att en begränsning är erforderlig
bör denna, enligt motionären, sättas på
en högre nivå än vad som föreslås i
propositionen.

Enligt uppgift från Finansdepartementet
har påföljden vid överträdelser av
anmälningsskyldigheten uteslutande
blivit böter. Endast i ett fåtal fall
har bötesbeloppet överstigit 15 000 kr.
Det högsta bötesbelopp som enligt
tillgängliga uppgifter har dömts ut är
ca 34 000 kr. Vidare gäller att den
föreslagna högsta möjliga
sanktionsavgiften - 350 000 kr - ligger
betydligt över nivån på högsta möjliga
bötesbelopp.

Av de nu redovisade uppgifterna
framgår, menar utskottet, att
avkriminaliseringen och införandet av
sanktionsavgifter inte innebär en
mildare syn på de aktuella
överträdelserna, snarare tvärtom. Genom
avkriminaliseringen uppnås en
effektivare övervakning av
bestämmelserna och ett mer
ändamålsenligt utnyttjande av
rättsväsendets resurser. Det berörda
motionsyrkandet avstyrks av utskottet.

Begränsning av korttidsaffärer

Frågan om förbud mot korttidsaffärer har
varit föremål för överväganden tidigare.
Värdepappersmarknadskommittén (SOU
1989:72) föreslog en regel om sådan
begränsning - under sex månader - för
vissa personer med insynsställning i
aktiemarknadsbolag. Förslaget ledde dock
inte till lagstiftning. I den aktuella
propositionen (prop. 1990/91:42) anförde
föredraganden - statsrådet Erik Åsbrink
- att förslaget krävde ytterligare
överväganden på grund av de
tillämpningsproblem som regeln kunde
föranleda. En annan nackdel med
förslaget ansågs vara att även legitima
affärer helt skulle utebli genom kravet
på att aktier skulle behållas i sex
månader. Mot bakgrund av synpunkterna på
Värdepappersmarknadskommitténs förslag
har Insiderutredningen kommit till
slutsatsen att det inte bör införas
något förbud mot korttidshandel. I
stället bör frågan enligt utredningen
överlämnas till självreglering.

Regeringen anför emellertid i
propositionen (s. 64) att fördelarna med
en bestämmelse som begränsar
möjligheterna att göra korttidsaffärer
är så stora att en sådan bestämmelse bör
införas. Det har i praktiken visat sig
vara svårt att lagföra överträdelser mot
insiderlagens handelsförbud, påpekas
det. Sedan år 1989 har endast fem fall
avseende insiderbrott prövats av
domstol. En regel om förbud mot
korttidshandel har fördelar ur
bevissynpunkt, anför regeringen och
menar att denna regel skall ses som ett
komplement till handelsförbudet. Enligt
regeringen kan förbudet ha viss
förebyggande effekt och den kan också
stärka allmänhetens och de olika
aktörernas förtroende för
värdepappersmarknadens sätt att fungera.

Förslaget innebär att vissa
befattningshavare i ett
aktiemarknadsbolag och dess moderföretag
skall få överlåta aktier i bolaget
tidigast tre månader efter det att
motsvarande antal aktier av samma slag
har förvärvats. Den krets som skall
omfattas är ledamöter och suppleanter i
styrelsen, verkställande och vice
verkställande direktören samt revisorer
och revisorssuppleanter. Kretsen är
därmed mindre än den som anses ha
insynsställning i aktiemarknadsbolag.
Från förbudet införs vissa
undantagsregler. Det skall sålunda vara
tillåtet att överlåta aktier dels om
kursen har fallit under
anskaffningskursen, dels om överlåtelsen
sker i enlighet med villkoren i ett
offentligt erbjudande. Det skall också
vara tillåtet att överlåta tilldelade
emissionsrätter. Finansinspektionen
skall kunna medge undantag från förbudet
även i andra fall om det finns
synnerliga skäl. Som tidigare nämnts
skall överträdelser av förbudet
avgiftssanktioneras; avgiften skall
fastställas till 90 % av vinsten.

Regeringens förslag i denna del avvisas
i motion 1995/96:N41 (m). Såväl
principiella som praktiska skäl talar
enligt motionärerna mot en reglering. De
påpekar att ett förbud skulle hindra
fullt berättigad handel. Vidare erinras
om att regler av detta slag förutom i
Förenta staterna finns endast i Finland.
Motionärerna har noterat uppgifter i
Insiderutredningen om att den finska
tillsynsmyndigheten anser att reglerna
är svårtillämpade och ofta medför behov
av dispens, och att myndigheten därför
föreslagit att de skall avskaffas.

En motsatt uppfattning till förslaget
redovisas i motion 1995/96:N40 (fp). Där
sägs att den föreslagna regleringen
getts ett alltför snävt
tillämpningsområde. Det föreslagna
förbudet gäller endast vid en
uppåtgående marknad, påpekas det. Ur
allmänhetens synpunkt är det lika illa
om en insider otillbörligen tillskansar
sig en vinst eller undandrar sig en
förlust, heter det i motionen. Dessutom
bör enligt motionären personkretsen
utvidgas till att omfatta samma personer
som insiderkretsen för att en lämplig
likformighet skall uppnås. Vidare borde
sanktionssystemet utformas så att
avgiften skall fastställas till 100 % av
vinsten.

EG:s insiderdirektiv (89/592/EEG)
innehåller inte någon bestämmelse om
korttidshandel. Dock gäller enligt EG-
direktivet om investeringstjänster inom
värdepappersområdet (93/22/EEG) att
medlemsstaterna skall införa
sundhetsregler för värdepappersföretag
och att dessa regler bl.a. skall ålägga
sådana företag att ha en
internkontrollfunktion som särskilt
innehåller regler för affärer som
genomförs av anställd personal. Enligt
föreskrifter för värdepappersinstitut
som antagits av Finansinspektionen (FFFS
1995:59), och som trädde i kraft den 1
januari 1996, skall sådana institut
införa regler rörande anställdas och
närståendes egna affärer med finansiella
instrument och utländsk valuta i syfte
att säkerställa allmänhetens förtroende
för värdepappersmarknaden. Härutöver
finns tvingande anvisningar om vad dessa
regler skall innehålla. Anvisningarna
överensstämmer i stort med
rekommendationer som utfärdats av
Svenska Fondhandlareföreningen. Enligt
dessa rekommendationer får berörda per-
soner köpa svenska och utländska
marknadsnoterade värdepapper m.m. endast
om innehavstiden överstiger tre månader.

Anledningen till att förbudet mot
korttidshandel skall drabba en mindre
krets än anmälningsskyldigheten till
insiderregistret är enligt regeringen
att förbudet är mer ingripande än
anmälningsskyldigheten. Förbudet är en
nyhet i svensk rätt och bör därför,
menar regeringen, ges en tämligen snäv
krets. För att så långt möjligt begränsa
att förbudet drabbar legitim handel
eller att regeln påverkar likviditeten i
handeln i nämnvärd grad skall förbudet
endast gälla vid en uppåtgående marknad.
Enligt regeringen skulle det dessutom
vara oskäligt att införa en regel som
generellt förbjuder försäljning av
aktier när kursen har fallit. Enligt
uppgift finns också en motsvarande
undantagsbestämmelse i de regelverk som
gäller hos bl.a. Stockholms fondbörs,
VPC och olika fondbolag.

För personal hos värdepappersinstitut
har det utfärdats föreskrifter och
rekommendationer beträffande
korttidshandel. Vidare finns det regler
om förbud mot korttidsaffärer för
anställda hos bl.a. Finansinspektionen
och Riksbanken. Däremot förekommer det
inte någon motsvarande allmän
självreglering bland
aktiemarknadsbolagen. Utskottet
tillstyrker därför förslaget i
propositionen om införande av
begränsning av korttidsaffärer för vissa
befattningshavare i sådana bolag.
Förbudet mot korttidshandel har, som
även påpekas i propositionen, fördelar
ur bevissynpunkt jämfört med
bestämmelsen om handelsförbud. Med
förbudet mot korttidsaffärer undgår man
de svårigheter som ligger i att bevisa
att en person som har genomfört en affär
har haft tillgång till
insiderinformation av sådant slag att
handelsförbud har förelegat.
Begränsningen av korttidsaffärer utgör
därför ett komplement till
handelsförbudet. Med den föreslagna
utformningen av förbudet mot
korttidshandel - som tidsmässigt är
mindre långtgående än vad
Värdepappersmarknadskommittén föreslog
år 1989 - uppnås enligt utskottets
mening en väl avvägd avgränsning av
förbudet. Med det anförda tillstyrks
förslaget i propositionen och avstyrks
motionerna 1995/96:N41 (m) och
1995/96:N40 (fp) i här aktuella delar.

Otillbörlig kurspåverkan

Det nya brottet otillbörlig kurspåverkan
skall enligt förslaget i propositionen
(s. 70) gälla vissa otillbörliga
förfaranden vid handel på
värdepappersmarknaden. Kriminaliseringen
omfattar skenavtal och dolda avtal som
ingås vid handel med finansiella
instrument med avsikt att otillbörligt
påverka priset vid allmän omsättning av
sådana instrument. Även andra avtal som
ingås eller åtgärder som vidtas i avsikt
att otillbörligt påverka priset på
finansiella instrument berörs, om
åtgärden är ägnad att vilseleda
marknaden. Straffet för brottet skall
vara böter eller fängelse i högst två
år. Är brottet grovt skall dömas till
fängelse i lägst sex månader och högst
fyra år. Finansinspektionen skall
övervaka efterlevnaden av
bestämmelserna. Dessa införs, som redan
nämnts, i lagen om handel med
finansiella instrument.

Enligt vad som sägs i motion
1995/96:N40 (fp) bör brottsrekvisitet om
prispåverkan ges en annan utformning.
Den föreslagna lydelsen med krav på att
åtgärden skall vidtas i avsikt att
otillbörligt påverka priset på det
aktuella instrumentet ställer enligt
motionären orimliga beviskrav. Han
föreslår i stället att brott skall
föreligga om aktuellt avtal eller annan
åtgärd vid handel med finansiella
instrument är ägnad att otillbörligt
påverka priset. Genom en sådan
formulering uppnås en effektivare men
likväl rättssäker brottsbekämpning,
heter det i motionen. Dessutom
tillskapas en lämplig likformighet vid
insiderbrottens bekämpning. I motionen
föreslås också att
vilseledanderekvisitet i fråga om övriga
avtal och åtgärder (7 kap. 1 § andra
stycket) skall utgå, eftersom det enligt
motionären torde ingå i bedömningen av
vad som bör anses vara otillbörligt.

I propositionen anförs att det är
angeläget att nu täcka den lucka som
finns i svensk lagstiftning vad gäller
vissa kursmanipulativa åtgärder, även om
sådana åtgärder i vissa fall torde kunna
bedömas som brott enligt brottsbalken.
Det påpekas att Sverige är ett av de få
länder som inte har någon lagstiftning
som direkt tar sikte på otillbörlig
kurspåverkan. I likhet med
Insiderutredningen föreslår regeringen
att det uppställs ett krav på direkt
uppsåt för straffbarhet. Därigenom
föreligger det enligt regeringen inte
någon risk för att fullt legitima
marknadsoperationer kan komma att
omfattas av kriminaliseringen.
Motionärens förslag beträffande
vilseledanderekvisitet överensstämmer
med utredningens förslag, där det i
författningskommentaren men inte i
lagtexten sägs att för straffbarhet
krävs att åtgärden varit vilseledande.
Under remissbehandlingen av utredningens
förslag har det emellertid anförts att
detta rekvisit klart bör framgå av
lagtexten, och regeringen har alltså
instämt i detta.

Sverige är som påpekats ett av de få
länder som inte har någon lagstiftning
som direkt tar sikte på otillbörlig
kurspåverkan. Utskottet delar
regeringens uppfattning att en sådan
lagstiftning nu bör införas. Syftet med
bestämmelserna är att motverka sådana
förfaranden som inte har något legitimt
ändamål utan enbart är avsedda att vara
vilseledande och kursmanipulativa. Också
utskottet anser att det bör krävas ett
direkt uppsåt för straffbarhet samt att
vilseledanderekvisitet beträffande
övriga avtal och åtgärder bör uttryckas
i lagtexten. Av det sagda följer att
motion 1995/96:N40 (fp) avstyrks i nu
berört avseende.

Lagförslagen i övrigt

Regeringens förslag till övriga
lagändringar tillstyrks av utskottet.
Dock föreslår utskottet två smärre
justeringar beträffande förslaget till
ändringar i insiderlagen. I regeringens
förslag till ny lydelse av 4 § har ordet
sådana bortfallit i tredje stycket.
Vidare har i den redaktionella ändring
av 8 § som regeringen föreslår orden
eller annan ledande befattningshavare
bortfallit i paragrafens första stycke
punkt 6. Utskottets förslag till ny
lydelse av berörda paragrafer framgår av
bilaga 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande
väsentlighetsrekvisitet

att riksdagen avslår motion
1995/96:N40 yrkande 1,

res. 1 (fp, v, mp,
kd)

2. beträffande handelsförbud för
tredje part vid offentliga
erbjudanden

att riksdagen avslår motion
1995/96:N41 yrkande 2,

3. beträffande införande av
sanktionsavgifter

att riksdagen avslår motion
1995/96:N40 yrkande 2,

res. 2 (fp, v, mp,
kd)

4. beträffande begränsning av
korttidsaffärer

att riksdagen med avslag på
motionerna 1995/96:N40 yrkande 3 och
1995/96:N41 yrkande 1 antar det i
proposition 1995/96:215 framlagda
förslaget till lag om ändring i
insiderlagen (1990:1342) såvitt avser
7 a, 7 b, 21 och 22 §§,

res. 3 (m, c)

res. 4 (v, mp)

5. beträffande otillbörlig
kurspåverkan

att riksdagen avslår motion
1995/96:N40 yrkande 4,

6. beträffande lagförslagen i
övrigt

att riksdagen antar de i proposition
1995/96:215 framlagda förslagen till

a) lag om ändring i insiderlagen
(1990:1342) i den mån det inte
omfattas av utskottets hemställan i
det föregående, dock med ändring att
4 och 8 §§ erhåller lydelse enligt
Utskottets förslag i bilaga 2,

b) lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100),

c) lag om ändring i aktiekontolagen
(1989:827),

d) lag om ändring i lagen (1991:980)
om handel med finansiella instrument,

e) lag om ändring i lagen
(1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden,

f) lag om ändring i lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank,

g) lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370).

Stockholm den 13 september 1996

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta
Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),
Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m),
Mikael Odenberg (m), Sylvia Lindgren
(s), Barbro Andersson (s), Chris Heister
(m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer
(v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m),
Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds),
Nils-Göran Holmqvist (s), Laila Bäck (s)
och Kerstin Warnerbring (c).

Reservationer

1. Väsentlighetsrekvisitet (mom. 1)

Christer Eirefelt (fp), Lennart Beijer
(v), Eva Goës (mp) och Göran Hägglund
(kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 4 börjar med Utskottet
instämmer och slutar med inom området
bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör
väsentlighetsrekvisitet ändras i linje
med vad Finansinspektionen -
tillsynsmyndigheten - föreslagit.
Bortsett från det uppenbara att det nu
gällande rekvisitet har tillämpats
alltför stelbent finns det skäl, menar
utskottet, för en utvidgning av det
straffbara området. Som föreslås i
motion 1995/96:N40 (fp) bör
handelsförbudet inträda redan vid icke
oväsentlig påverkan på kursen. Därigenom
uppnås också, som påpekas av motionären,
att Finansinspektionen och Stockholms
fondbörs tillämpar samma begrepp vad
gäller kurspåverkan.

Riksdagen bör anmoda regeringen att
återkomma med ett förslag till
utformning av den aktuella bestämmelsen
i insiderlagen i enlighet med vad
utskottet nu har förordat. Med det sagda
tillstyrks alltså det här berörda
yrkandet i nyssnämnda motion.

dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:

1. beträffande
väsentlighetsrekvisitet

att riksdagen med bifall till motion
1995/96:N40 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört.

2. Införande av sanktionsavgifter (mom.
3)

Christer Eirefelt (fp), Lennart Beijer
(v), Eva Goës (mp) och Göran Hägglund
(kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 5 börjar med Av de och
slutar med av utskottet bort ha
följande lydelse:

Införandet av sanktionsavgifter för
förseelser mot anmälnings- och
uppgiftsskyldigheten enligt insiderlagen
är enligt utskottets uppfattning en
riktig åtgärd för att uppnå en
effektivare övervakning av de aktuella
bestämmelserna. Med instämmande i
Finansinspektionens och Riksåklagarens
remissynpunkter anser emellertid
utskottet att den övre gränsen för
sanktionsavgifterna bör sättas högre än
vad regeringen föreslår. Som sägs i
motion 1995/96:N40 (fp) bör systemet i
princip inte förses med en begränsning
uppåt vad gäller avgiftens storlek. Om
en sådan begränsning ändå anses
erforderlig bör nivån fastställas på en
betydligt högre nivå än vad regeringens
förslag innebär. Regeringen bör på nytt
studera denna fråga och därefter
återkomma till riksdagen med ett förslag
i enlighet med vad utskottet nu anfört.
I avvaktan härpå tillstyrks förslaget i
propositionen.

dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:

3. beträffande införande av
sanktionsavgifter

att riksdagen med bifall till motion
1995/96:N40 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört.

3. Begränsning av korttidsaffärer (mom.
4)

Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m),
Chris Heister (m), Ola Karlsson (m) och
Kerstin Warnerbring (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 7 börjar med För personal
och slutar med aktuella delar bort ha
följande lydelse:

Regeringen har i motsats till
Insiderutredningen och de
remissinstanser som yttrat sig i frågan
valt att lägga fram förslag om införande
av begränsning av korttidsaffärer. Som
framhållits har frågan om förbud mot
korttidshandel varit föremål för
överväganden tidigare men med hänvisning
till redovisade tillämpningsproblem och
andra nackdelar inte lett till
lagstiftning.

Enligt utskottets uppfattning är det
naturligt att insiderreglerna successivt
anpassas till utvecklingen på
värdepappersmarknaden och till
framkomsten av nya finansiella
instrument. Samtidigt är det väsentligt
att regleringen inte sträcker sig längre
än vad syftet med lagstiftningen kräver,
nämligen att förbjuda ett otillbörligt
utnyttjande av insiderinformation. Det
nu aktuella förslaget om förbud mot
korttidshandel kommer, om det införs,
att hindra fullt legitim handel och
därmed skada riskkapitalmarknaden.
Härutöver är förbudet förenat med olika
tillämpningsproblem. Vidare gäller att
det riktas mot personer som även
omfattas av övriga insiderregler; dessa
personer blir således föremål för dubbel
förbudsreglering. Dessutom bör noteras
att EG:s insiderdirektiv inte innehåller
någon bestämmelse om korttidshandel.

Utskottet avstyrker sålunda det
aktuella förslaget i propositionen
liksom motion 1995/96:N40 (fp) i denna
del. Ett beslut av riksdagen i enlighet
härmed innebär att det berörda yrkandet
i motion 1995/96:N41 (m) blir
tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:

4. beträffande begränsning av
korttidsaffärer

att riksdagen med bifall till motion
1995/96:N41 yrkande 1 och med avslag
på motion 1995/96:N40 yrkande 3

a) avslår det i proposition
1995/96:215 framlagda förslaget till
lag om ändring i insiderlagen
(1990:1342) såvitt avser 7 a och 7 b
§§,

b) antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om
ändring i insiderlagen (1990:1342)
såvitt avser 21 och 22 §§, dock med
ändrad lydelse enligt Alternativt
förslag i bilaga 3.

4. Begränsning av korttidsaffärer (mom.
4)

Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 7 börjar med För personal
och slutar med aktuella delar bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening har den
föreslagna regleringen av
korttidsaffärer givits ett alltför snävt
tillämpningsområde. Utskottet finner
inga bärande motiv till varför kretsen
som skall omfattas av förbudet skall
vara mindre än den som anses ha
insynsställning i aktiemarknadsbolag.
Vidare bör förbudet mot korttidshandel
inte endast gälla vid uppåtgående
marknad. Som påpekas i motion
1995/96:N40 (fp) måste det betraktas som
lika illa om en insider otillbörligen
tillskansar sig en vinst eller undandrar
sig en förlust. Härutöver menar
utskottet att sanktionssystemet bör
utformas så att avgiften skall
fastställas till 100 % av vinsten - och
inte endast 90 %.

Regeringen bör framlägga förslag till
erforderliga ändringar av insiderlagen i
enlighet med vad utskottet nu anfört.
Därmed tillstyrks nyssnämnda motion i
aktuell del. Härav följer att det
berörda yrkandet i motion 1995/96: N41
(m) avstyrks av utskottet. I avvaktan på
regeringens kompletterande förslag
tillstyrks förslaget i propositionen.

dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:

4. beträffande begränsning av
korttidsaffärer

att riksdagen med bifall till motion
1995/96:N40 yrkande 3 och med avslag
på motion 1995/96:N41 yrkande 1

a) antar det i proposition
1995/96:215 framlagda förslaget till
lag om ändring i insiderlagen
(1990:1342) såvitt avser 7 a, 7 b, 21
och 22 §§,

b) som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i
insiderlagen (1990:1342)

2 Förslag till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100)

3 Förslag till lag om ändring i
aktiekontolagen (1989:827)

4 Förslag till lag om ändring i lagen
(1991:980) om handel med finansiella
instrument

5 Förslag till lag om ändring i lagen
(1983:1092) med reglemente för Allmänna
pensionsfonden

6 Förslag till lag om ändring i lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank

7 Förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)

Av utskottet föreslagna ändringar i
regeringens förslag till lag om ändring
i insiderlagen (1990:1342)

Regeringens förslag Utskottets förslag

4 §

Har någon - - - - - - här avses.

Förbudet i - - - - - - äger aktier.

Den som i annat Den som i annat
fall än som sägs fall än som sägs
förut i denna förut i denna
paragraf fått paragraf fått
kännedom om en icke kännedom om en icke
offentliggjord offentliggjord
omständighet, som omständighet, som
är ägnad att är ägnad att
väsentligt påverka väsentligt påverka
kursen på kursen på
finansiella finansiella
instrument och som instrument och som
måste ha röjts av måste ha röjts av
någon som avses i någon som avses i
första eller andra första eller andra
stycket eller på stycket eller på
annat sätt kommit annat sätt kommit
ut obehörigen, får ut obehörigen, får
inte för egen eller inte för egen eller
annans räkning köpa annans räkning köpa
eller sälja eller sälja sådana
finansiella finansiella
instrument på instrument på
värdepappersmarknad värdepappersmarknad
en innan en innan
omständigheten omständigheten
blivit allmänt känd blivit allmänt känd
eller upphört att eller upphört att
ha betydelse för ha betydelse för
kurssättningen. kurssättningen.

8 §

Följande fysiska personer anses enligt
denna lag ha insynsställning i ett
aktiemarknadsbolag:

1. ledamot eller suppleant i bolagets
eller dess moderföretags styrelse,

2. verkställande direktör eller vice
verkställande direktör i bolaget eller
dess moderföretag,

3. revisor eller revisorssuppleant i
bolaget eller dess moderföretag,

4. bolagsman i ett handelsbolag som är
bolagets moderföretag, dock inte
kommanditdelägare,

5. innehavare av annan ledande
befattning i eller annat kvalificerat
uppdrag av stadigvarande natur för
bolaget eller dess moderföretag, om
befattningen eller uppdraget normalt kan
antas medföra tillgång till icke
offentliggjord information om sådant
förhållande som kan påverka kursen på
aktierna i bolaget,
6. 6.
befattningshavare befattningshavare
eller eller
uppdragstagare uppdragstagare
enligt 1-3 i ett enligt 1-3 eller
dotterföretag, om annan ledande
denne normalt kan befattningshavare i
antas få tillgång ett dotterföretag,
till icke om denne normalt
offentliggjord in- kan

formation om sådant antas få tillgång
förhållande som kan till icke
påverka kursen på offentliggjord
aktierna i bolaget, information om
sådant förhållande
som kan påverka
kursen på aktierna
i bolaget,
7. den som äger aktier i bolaget,
motsvarande minst tio procent av
aktiekapitalet eller av röstetalet för
samtliga aktier i bolaget, eller äger
aktier i denna omfattning tillsammans
med sådan fysisk eller juridisk person
som är aktieägaren närstående på det
sätt som anges i 10 § första stycket.

Finansinspektionen skall - - - - - -
eller 6.

I reservation 3 föreslagna ändringar i
regeringens förslag till lag om ändring
i insiderlagen (1990:1342)

Regeringens förslag Alternativt förslag

21 §
Finansinspektionen skall besluta att en
särskild avgift skall tas ut, om någon

1. underlåter att inom föreskriven tid
göra anmälan enligt 9, 14 eller 15 §,
2. lämnar oriktig 2. lämnar oriktig
eller vilseledande eller vilseledande
uppgift vid uppgift vid
fullgörande av fullgörande av
anmälningsskyldighe anmälningsskyldighe
t enligt någon av t enligt någon av
nämnda paragrafer nämnda paragrafer
eller vid eller vid
fullgörande av fullgörande av
uppgiftsskyldighet uppgiftsskyldighet
som avses i 18 § som avses i 18 §
första stycket 2-4, första stycket 2-4,
6 och 7, 6 och 7.

3. överlåter
aktier i strid mot
7 a §.

22 §
Särskild avgift beräknas enligt
följande:

1. vid underlåtenhet att göra anmälan
enligt 9 § eller när oriktig eller
vilseledande uppgift har lämnats vid
fullgörande av anmälningsskyldighet
enligt samma paragraf: 10 procent av
vederlaget för aktierna eller, om
vederlag inte har utgått, 15 000 kronor,

2. vid underlåtenhet att göra anmälan
eller lämna uppgifter enligt 14 eller 15
§ eller när oriktig eller vilseledande
uppgift har lämnats vid fullgörande av
anmälningsskyldighet enligt samma
paragrafer: 15 000 kronor,
3. när oriktig 3. när oriktig
eller vilseledande eller vilseledande
uppgift har lämnats uppgift har lämnats
vid fullgörande av vid fullgörande av
uppgiftsskyldighet uppgiftsskyldighet
som avses i 18 § som avses i 18 §
första stycket 2-4, första stycket 2-4,
6 eller 7: 15 000 6 eller 7: 15 000
kronor, kronor.

4. vid Avgift enligt
överträdelse av 7 a första stycket 1
§: 90 procent av skall uppgå till
skillnaden mellan lägst 15 000 och
inköps- och högst
försäljningspriset.
350 000 kronor.
Avgift enligt
första stycket 1
eller 4 skall uppgå
till lägst 15 000
och högst 350 000
kronor.