Öresundsförbindelserna

Betänkande 1988/89:TU3

Trafikutskottets betänkande
1988/89:TU3

Öresundsförbindelserna

1988/89
TU 3

Sammanfattning

I betänkandet behandlas sex motioner som väcktes under den allmänna
motionstiden i januari 1988.

Enligt de svenska och danska Öresundsdelegationerna, som avlämnade en
rapport i juli 1987, talar de trafikala bedömningarna entydigt för att en
kombinerad järnvägs- och vägförbindelse byggs mellan Malmö och Köpenhamn.
Rapporten har remissbehandlats. Många av remissinstanserna redovisar
klara ställningstaganden för eller emot delegationernas slutsatser om en
kombinerad förbindelse medan andra tillstyrker en sådan förbindelse endast
under förutsättning att den inte medför någon negativ miljöpåverkan.
Delegationerna utför för närvarande ett visst kompletterande utredningsarbete.
Bl.a. studeras ett alternativ med enbart en borrad tunnel för järnvägstrafik.

I avvaktan på att de kompletterande studierna blir färdiga och på
regeringens ställningstagande i frågan om Öresundsförbindelserna föreslår
utskottet att samtliga motioner lämnas utan särskild åtgärd från riksdagens
sida.

I en gemensam reservation framhåller c, vpk och mp att riksdagen av
miljöskäl bör slå fast att en bilbro över Öresund inte bör byggas. Reservanterna
menar vidare att frågan om Sveriges kontinentförbindelser allsidigt bör
prövas i en parlamentarisk utredning.

I en m-reservation framhålls att en fast förbindelse och då i första hand en
kombinerad väg- och järnvägsförbindelse mellan Malmö och Köpenhamn
snarast bör byggas. Regeringen bör skyndsamt ta upp överläggningar med
den danska regeringen i syfte att nå en sådan överenskommelse.

Motionerna

1987/88:T66 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

30. (delvis) att riksdagen beslutar att avbryta alla planer på Scan-Linkprojektet
inkl. Öresundsbron,

31. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning
tillsätts med uppgift att studera förutsättningarna för en borrad järnvägstunnel
under Öresund.

1 Riksdagen 1988189.15sami. Nr 3

1987/88:T89 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbindelserna över Öresund.

1987/88:T213 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fasta förbindelser över Öresund.

1987/88:T331 av Viola Claesson (vpk) vari yrkas

2. (delvis) att riksdagen beslutar att planerna på en Öresundsbro och
motorvägsprojektet Scandinavian Link skall avbrytas samt att detta skall
gälla för överskådlig tid.

1987/88:T908 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om satsningar på båt- och färjeförbindelser i Öresund,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning av en järnvägstunnel mellan Malmö och Köpenhamn.

1987/88:T909 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avvisa Öresundsbrodelegationernas förslag till
fast broförbindelse mellan Malmö och Köpenhamn,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk beredning
tillsätts för att allsidigt beslysa frågan om Sveriges kontinentförbindelser i
enlighet med de riktlinjer som anges i motionen.

Bakgrund

Beträffande hur frågan om fasta förbindelser över Öresund tidigare har
behandlats av riksdagen hänvisas till utskottets betänkande TU 1987/88:3.

1984 års danska och svenska Öresundsdelegationer fick i augusti 1986 i
uppdrag att uppdatera de huvudförslag som hade lagts fram år 1985 i
rapporten Öresundsförbindelser (Ds K 1985:7). Dessa förslag var dels en
järnvägstunnel med enkelspår mellan Helsingborg och Helsingör, dels en
motorvägsförbindelse med fyra körfält mellan Malmö och Köpenhamn.

Delegationerna skulle också utvärdera ett förslag till en kombinerad
motorvägs- och järnvägsförbindelse mellan Malmö och Köpenhamn. Vidare
skulle en ny genomgång av miljökonsekvenserna göras liksom en översiktlig
värdering av lämpligheten att förlägga en järnvägs- och vägförbindelse söder
om Helsingborg och Helsingör.

Resultatet av de förnyade övervägandena finns redovisade i rapporterna
Fasta Öresundsförbindelser (SOU 1987:41) och Miljökonsekvenser av fasta
Öresundsförbindelser (SOU 1987:42). Kommunikationsdepartementet har
utarbetat en sammanställning av remissynpunkterna på de båda rapporterna
(Ds 1988:39).

Enligt delegationerna skulle fasta förbindelser över Öresund medföra
stora trafikala och ekonomiska fördelar jämfört med fortsatt färjedrift. De
trafikekonomiska och företagsekonomiska kalkyler som redovisas i rapporterna
visar på god lönsamhet för såväl en kombinerad väg- och järnvägsförbindelse
mellan Köpenhamn och Malmö som för alternativet med en

1988/89 :TU3

2

vägförbindelse mellan Malmö och Köpenhamn och en järnvägstunnel mellan
Helsingborg och Helsingör.

De trafikala bedömningarna talar entydigt enligt delegationerna för en
kombinerad väg- och järnvägsförbindelse mellan Malmö och Köpenhamn.
En sådan förbindelse skulle göra det möjligt att fånga upp en större
marknadsandel för järnvägen, och Köpenhamns Lufthamn skulle då bli
järnvägsanknuten både från svensk och dansk sida. Delegationerna anser
vidare att det är möjligt att åstadkomma oförändrad vattengenomströmning i
Öresund och vidta kompenserande åtgärder för luftföroreningar och buller.

Sammanlagt har över 150 yttranden, brev och skrivelser avgivits med
anledning av delegationernas förslag. Många remissinstanser redovisar klara
ställningstaganden för eller emot delegationernas slutsatser om en kombinerad
förbindelse mellan Köpenhamn och Malmö. Andra tillstyrker en sådan
förbindelse endast under förutsättning att den inte medför någon negativ
miljöpåverkan.

Regeringen beslutade den 5 maj 1988 att utvidga Öresundsdelegationens
uppdrag. I tilläggsdirektiv (Dir. 1988:24) anför departementschefen att ett
slutligt val av förbindelsealternativ kräver att det hittills framtagna utredningsmaterialet
kompletteras. I första hand bör därvid alternativet med
enbart en borrad tunnel för järnvägstrafik mellan Malmö och Köpenhamn
studeras. Departementschefen framhåller vidare i direktiven att det är av
intresse att undersöka möjligheterna att utföra alternativet med en kombinerad
väg- och järnvägsförbindelse mellan Malmö och Köpenhamn i etapperförst
en järnvägsförbindelse och senare en vägdel - på det sätt som avses i
fråga om den numera beslutade fasta förbindelsen över Stora Bält.

Utskottet

Utskottet behandlar i det följande sex motioner, som väcktes under den
allmänna motionstiden i januari 1988, och i vilka frågan om fasta förbindelser
över Öresund tas upp.

I motion T89 (m) framhålls att goda förbindelser är av central betydelse för
Sveriges kontakter med den europeiska kontinenten. För att möta framtidens
krav på hög trafikstandard krävs enligt motionärerna att en fast
kombinerad väg- och järnvägsförbindelse byggs mellan Sverige och Danmark.
Frågan är mycket grundligt utredd. Motionärerna anser därför att
regeringen snarast bör ta upp överläggningar med den danska regeringen i
syfte att nå en överenskommelse om fasta förbindelser för bil- och
järnvägstrafik över Öresund.

Även i motion T213 (m) framhålls att en fast förbindelse skulle förbättra
kommunikationsmöjligheterna avsevärt och att en sådan förbindelse bör
omfatta såväl spårbunden trafik som vägtrafik. Förbindelsen bör gå mellan
Malmö- och Köpenhamnsområdena. Ambitionen bör vara att projektet blir
klart senast vid mitten av 1990-talet.

1 motion T909 (c) yrkas att riksdagen beslutar avvisa Öresundsdelegationernas
förslag till fast broförbindelse mellan Malmö och Köpenhamn.
Miljöpåverkan vad gäller såväl utsläpp från trafiken som ingrepp i landskapet
skulle enligt motionärerna bli helt oacceptabla. De anser att delegationerna

1988/89:TU3

3

nonchalerat miljöfrågorna. Som ytterligare skäl för att avvisa en broförbindelse
anför motionärerna den längre körsträckan, den ökade sårbarheten för
landet, konsekvenserna för Sveriges transoceana trafik samt svårigheterna
att med avgifter finansiera en fast förbindelse.

Motionärerna framhåller vidare att frågan om en borrad tunnel för
järnvägstrafik mellan Malmö och Köpenhamn noga bör studeras och att en
parlamentarisk beredning bör tillsättas som bl.a. skall studera möjligheterna
att utveckla färjetrafiken och mera ingående belysa miljökonsekvenserna.

I motion T908 (c) framhålls att förbindelserna över Öresund måste
förbättras och att detta kan göras genom att sätta in moderna färjor och
båtar. Enligt motionärerna är det nödvändigt att ha ett miljövänligare
alternativ än en bro. Motionärerna föreslår att en utredning om en
järnvägstunnel mellan Malmö och Köpenhamn tillsätts.

I motion T66 (vpk) yrkas att riksdagen beslutar avbryta alla planer på en
bro över Öresund samt att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift
att studera förutsättningarna för och behovet av en borrad järnvägstunnel
under Öresund. Miljökonsekvenserna liksom konsekvenserna för hamnverksamheten,
färjetrafiken och den regionala arbetsmarknaden på kort och
lång sikt måste enligt motionärerna utredas förutsättningslöst.

Även i motion T331 (vpk) yrkas att planerna på en Öresundsbro avbryts.

Utskottet behandlade senast i november 1987 motionsyrkanden om fasta
förbindelser över Öresund (TU 1987/88:3). Remissbehandlingen av Öresundsdelegationernas
rapporter var vid detta tillfälle inte avslutad. I
avvaktan härpå och på regeringens ställningstagande i frågan ansåg utskottet
att yrkandena borde lämnas utan särskild åtgärd från riksdagens sida.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.

Utskottet anser det angeläget, i likhet med vad som framhålls i motionerna
T908 (c) och T909 (c), att färjetrafiken till kontinenten och Danmark
utvecklas och moderniseras. Att så sker är av avgörande betydelse för våra
möjligheter att upprätthålla en effektiv utrikeshandel. Det är självklart även
betydelsefullt för passagerartrafiken.

På senare år har ett flertal nya färjelinjer etablerats mellan Sverige och
Danmark och direkt mellan Sverige och kontinenten. Det gäller tågfärjeförbindelsen
Dan Link mellan Helsingborg och Köpenhamn, som med utökad
kapacitet ersatt tidigare godstågstrafik mellan Helsingborg och Helsingör,
samt förbindelserna Malmö-Travemiinde och Göteborg-Fredrikshavn. De
två senare linjerna trafikeras med kombinerade färjor som förutom passagerare
kan transportera både lastbilar och järnvägsvagnar. Kombinerade färjor
trafikerar sedan tidigare lederna Trelleborg-Sassnitz och Ystad-Swinoujscie.
Sassnitz och Swinoujscie ligger i DDR resp. Polen.

Färjetrafiken med gods har ökat kraftigt i samband med de senaste årens
goda konjunkturförhållanden. Järnvägsgodset ökade under år 1987 med ca
6 % till drygt 7,5 miljoner ton. Hittills under år 1988 har dock en viss
minskning av dessa transporter ägt rum. Den stora utbyggnad som skett av
färjetonnaget innebär att den totala kapaciteten för järnvägsgods uppgår till
ca 13 miljoner ton. En betydande överkapacitet finns sålunda.

Utskottet har vidare erfarit att det finns planer på en betydande utbyggnad

1988/89: TU3

4

och förnyelse av färjetonnaget. En ny kombinerad färja (passagerare,
lastbilar och järnvägsvagnar) har nyligen satts in på leden TrelleborgTravemiinde.
Inom kort kommer ytterligare en kombinerad färja att tas i
drift på denna led. Färjelägena i Trelleborg och Travemunde är dock ännu
inte färdigställda för att ta emot järnvägsvagnar från dessa färjor. En
överenskommelse har vidare träffats mellan berörda parter i Sverige och
Danmark som bl.a. innebär att två nya storfärjor skall tas i drift år 1991 på
leden Helsingborg-Helsingör. Kapaciteten kommer därmed att öka med 20
% jämfört med dagsläget. Överenskommelsen innebär vidare att nya
terminaler skall byggas. En modernisering av tonnaget planeras också på
lederna Trelleborg-Sassnitz och Ystad-Swinoujscie.

Sammantaget finner utskottet färjesituationen för närvarande vara tillfredsställande
och kan inte heller finna att några problem skall uppstå under
den tid som nu kan överblickas.

Som framgår av den tidigare redovisningen beslutade regeringen i maj
1988 att ge den svenska Öresundsdelegationen tilläggsdirektiv. Delegationen
skall bl.a. närmare studera ett alternativ med enbart en borrad tunnel för
järnvägstrafik mellan Köpenhamn och Malmö. En sådan tunnel skall i
trafikmässigt, ekonomiskt och miljömässigt hänseende jämföras med alternativet
med en kombinerad väg- och järnvägsförbindelse i samma läge.
Vidare skall undersökas möjligheterna att utföra den senare förbindelsen i
etapper, först en järnvägsförbindelse och senare en vägdel.

Utskottet anser det angeläget att dessa studier genomförs eftersom frågan
om Öresundsförbindelserna bör ges en så allsidig belysning som möjligt.
Mycket viktigt är det att noga undersöka vilka miljökonsekvenser som olika
alternativ ger upphov till liksom påverkan av regionalpolitisk karaktär.
Utskottet kan konstatera att kravet, som framförs i flera av motionerna, på
en utredning som skall studera förutsättningarna för en borrad järnvägstunnel
mellan Malmö och Köpenhamn synes vara tillgodosett.

Enligt vad utskottet erfarit kommer de kompletterande studierna att vara
avslutade i början av nästa år. I avvaktan härpå och på regeringens
ställningstagande i frågan bör de nu behandlade motionsyrkandena kunna
lämnas utan särskild åtgärd från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen lämnar motionerna 1987/88:T66 (vpk) yrkandena 30 i
denna del och 31, 1987/88:T89 (m) yrkande 13, 1987/88:T213 (m)
yrkande 1,1987/88:T331 (vpk) yrkande 2 i denna del, 1987/88:T908 (c)
samt 1987/88:T909 (c) utan särskild åtgärd.

Stockholm den 15 november 1988
På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

1988/89:TU3

5

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Ove Karlsson (s),
Sven-Gösta Signell (s), Margit Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove
Sundström (s), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Viola
Claesson (vpk). Roy Ottosson (mp), Anneli Hulthén (s), Tom Heyman (m),
Anita Jönsson (s), Anders Castberger (fp), Rune Thorén (c) och Eva Rydén
(c).

Reservationer

1. Öresundsförbindelserna

Viola Claesson (vpk), Roy Ottosson (mp), Rune Thorén (c) och Eva Rydén
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Sammantaget
finner” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Av den tidigare redovisningen framgår att de svenska och danska
Öresundsdelegationerna anser att de trafikala bedömningarna entydigt talar
för en kombinerad väg- och järnvägsförbindelse mellan Malmö och Köpenhamn.
Delegationerna menar att tillfredsställande lösningar går att finna på
de miljöproblem som kan uppstå.

Många av remissinstanserna underkänner de miljöanalyser som ligger till
grund för Öresundsdelegationernas förslag om en kombinerad förbindelse.
Stark kritik mot miljöbeskrivningarna förs också fram i flera av de motioner
som utskottet nu har att behandla. Bl.a. efterfrågas i motion T909 (c) en
utförligare analys av hur en fast förbindelse påverkar strömmar och
vattenföring i hela Östersjön.

Utskottet instämmer för sin del i denna kritik. Öresundsdelegationernas
förslag leder oundgängligen till ökad biltrafik och därmed till att de redan i
dag stora miljöproblemen förvärras. Någon försämring av miljön kan inte
accepteras. Tvärtom behöver skyndsamma åtgärder vidtas för att en
förbättring omedelbart skall kunna komma till stånd.

Den gångna sommaren inträffade flera händelser i Västerhavet som måste
betraktas som en ekologisk katastrof. Den giftiga algblomningen innebar
massdöd av fiskar. Många bottnar blev helt döda. Den omfattande säldöden
orsakades av ett virus som framkallar akut lunginflammation. Flera forskare
hävdar att de stora mängder föroreningar som släpps ut i havet har skadat
sälarnas immunförsvar och gjort dem mottagliga för viruset. Vidare har flera
badstränder på västkusten stängts på grund av föroreningar.

Övergödningen av havet med kväve är sannolikt en av de viktigaste
orsakerna till algblomningen. Trafiken svarar för en stor del av kväveoxidutsläppen
i landet. Händelserna i sommar visar på nödvändigheten av att
handla snabbt för att begränsa de miljöfarliga utsläppen. Enligt utskottets
mening bör därför riksdagen nu slå fast att en bilbro över Öresund inte skall
byggas.

Utskottet anser vidare att det är nödvändigt att frågan om Sveriges
kontinentförbindelser prövas och belyses mer allsidigt än vad som hittills
skett. Inriktningen bör därvid vara att så långt möjligt föra över biltransporter
till mer miljövänliga transportmedel såsom järnväg och sjöfart. Vidare

1988/89: TU3

6

måste arbetet med att utveckla färjorna till ett miljövänligt och modernt
transportmedel påskyndas.

Utskottet anser att en parlamentarisk utredning bör tillsättas som får i
uppdrag att allsidigt belysa frågan om Sveriges kontinentförbindelser i
enlighet med de riktlinjer som utskottet angivit.

I det föregående har redovisats att den svenska Öresundsdelegationen har
fått tilläggsdirektiv att studera förutsättningarna för en borrad tunnel för
järnvägstrafik mellan Malmö och Köpenhamn. En sådan förbindelse skulle
enligt utskottets mening medföra avsevärda fördelar för såväl person- som
godstrafiken genom de tidsbesparingar och den ökade trafikintensitet som
därvid skulle kunna uppnås. Det är sannolikt på det sättet att en borrad
järnvägstunnel skulle ha stor betydelse för järnvägens fortsatta utvecklingsmöjligheter.

Öresundsdelegationerna blir klara med sina studier av en borrad järnvägstunnel
i början av år 1989. Dessa studier kan då bilda underlag för det
utredningsarbete om Sveriges kontinentförbindelser som den parlamentariska
utredningen skall bedriva.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T66 (vpk), T331
(vpk), T908 (c) och T909 (c), i nu behandlade delar, i allt väsentligt blir
tillgodosedda, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden
avstyrks.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:T66 (vpk)
yrkande 30 i denna del och 31, 1987/88:T331 (vpk) yrkande 2 i denna
del, 1987/88:T908 (c) och 1987/88:T909 (c) samt med avslag på
motionerna 1987/88:T89 (m) yrkande 13 och 1987/88:T213 (m)
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om Öresundsförbindelserna.

2. Öresundsförbindelserna

Rolf Clarkson, Sten Andersson i Malmö och Tom Heyman (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Sorn framgår”
och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Goda förbindelser över Öresund är av central betydelse för Sveriges
kontakter med den europeiska kontinenten. En hög trafikstandard är en
viktig förutsättning för att vår utrikeshandel och levnadsstandard skall kunna
utvecklas på ett positivt sätt.

Frågan om fasta förbindelser över Öresund har varit föremål för ingående
utredningar från dansk och svensk sida under flera decennier. Som framgår
av den tidigare redovisningen presenterade de danska och svenska Öresundsdelegationerna
i juli 1987 utredningen Fasta Öresundsförbindelser. Enligt
delegationerna talar de trafikala bedömningarna entydigt för en kombinerad
väg- och järnvägsförbindelse mellan Köpenhamn och Malmö. Delegationerna
menar också att tillfredsställande lösningar går att finna på de miljöproblem
som kan uppstå till följd av en fast förbindelse.

Utskottet anser att frågan om fasta förbindelser är grundligt utredd. Såsom

1988/89: TU 3

7

framhålls i motionerna T89 (m) och T213 (m) bör snarast en fast förbindelse
byggas och då i första hand en kombinerad väg- och järnvägsförbindelse
mellan Köpenhamn och Malmö. En sådan förbindelse skulle förstärka de
nordiska ländernas delaktighet i den europeiska utvecklingen och förbättra
näringslivets utvecklingsmöjligheter.

Enligt utskottets mening kan en fast förbindelse byggas utan att det medför
någon försämring av miljön. Detta hävdas också av Öresundsdelegationerna
i sin rapport. Till detta förhållande bidrar den katalytiska avgasreningen samt
att den kombinerade lösningen skapar förutsättningar för en satsning på den
spårbundna trafiken.

Regeringen bör snarast ta upp överläggningar med den danska regeringen i
syfte att nå en överenskommelse om fasta förbindelser. Ett snabbt beslut är
nödvändigt inte bara för att åstadkomma rationellare transporter utan även
för att undanröja den oklarhet som nu råder. Denna oklarhet verkar och har
verkat hämmande på investeringsviljan hos både trafikföretag och andra
företag i regionen.

Av den föregående framställningen framgår att Öresundsdelegationen har
fått tilläggsdirektiv att utföra vissa kompletterande studier om bl.a. en
borrad järnvägstunnel mellan Köpenhamn och Malmö. Utskottet förutsätter
att det kompletterande utredningsarbetet genomförs skyndsamt och att ett
beslut om fast förbindelse därmed ej försenas.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T89 (m) och T213
(m) tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Övriga
nu behandlade motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:T89 (m) yrkande 13
och 1987/88:T213 (m) yrkande 1 samt med avslag på motionerna
1987/88:T66 (vpk) yrkandena 30 i denna del och 31, 1987/88:T331
(vpk) yrkande 2 i denna del, 1987/88:T908 (c) och 1987/88:T909 (c)
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
Öresundsförbindelserna.

Särskilt yttrande

Öresundsförbindelserna

Hugo Bergdahl och Anders Castberger (fp) anför:

Vi anser att ett eventuellt brobygge måste förenas med stränga miljövillkor
för vattenströmningen mellan Öresund och Östersjön och för biltrafiken.
Innan ett beslut tas om en fast förbindelse måste vissa frågor utredas
ytterligare. Det gäller vilka konsekvenser som muddringen ger upphov till
samt konsekvenserna för salthalten i Östersjön av det beslutade brobygget
över Stora Bält. Vi förutsätter att Öresundsdelegationerna analyserar dessa
frågor i samband med de kompletterande studier som nu pågår.

1988/89:TU3

gotab Stockholm 1988 16107

8