Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning ochutvisning

Betänkande 2002/03:SFU3

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
13 november 2002

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

DOCX
Ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning ochutvisning(docx, 82 KB)
PDF
Bilaga: bet_200203_sfu_3(pdf, 248 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2002/03:3 Ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning ochutvisning

Beslut

Ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning och utvisning (SfU3)

Den 1 december 2002 införs en ny grund för avvisning i utlänningslagen. Beslutet gör det möjligt att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning meddelat antingen av en annan stat som ingår i EU eller av Norge eller Island. Avvisning enligt denna grund ska prövas av Migrationsverket i första instans. Vidare beslutades att beslut om avvisning eller utvisning grundade på hot mot den allmänna ordningen eller inre säkerheten under vissa förutsättningar ska få läggas till grund för beslut om återkallelse av ett svenskt uppehållstillstånd.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 3
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2002-10-10
Justering: 2002-10-22
Trycklov till Gotab och webb: 2002-10-29
Trycklov: 2002-10-29
Reservationer: 1
Betänkande 2002/03:SFU3

Alla beredningar i utskottet

2002-10-10

Ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning och utvisning (SfU3)

Socialförsäkringsutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag att en ny grund för avvisning förs in i utlänningslagen. Förslaget gör det möjligt att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning meddelat antingen av en annan stat som ingår i EU eller av Norge eller Island. Avvisning enligt denna grund ska prövas av Migrationsverket i första instans. Vidare föreslås att beslut om avvisning eller utvisning grundade på hot mot den allmänna ordningen eller inre säkerheten under vissa förutsättningar ska få läggas till grund för beslut om återkallelse av ett svenskt uppehållstillstånd. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2002.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2002-11-13
Stillbild från Debatt om förslag 2002/03:SFU3, Ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning ochutvisning

Debatt om förslag 2002/03:SFU3

Webb-tv: Ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning ochutvisning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

saknar porträttfoto
Sven Brus (Kd)
Anf. 128 Sven Brus (Kd)
Fru talman! Vi upplever i dag att den svenska flyktingpolitiken är ifrågasatt, och det utifrån olika perspektiv. Någon tycker att vår hållning är för gene- rös, någon annan att den är alltför restriktiv. Den debatten måste få föras i ett öppet samhälle. Det finns skäl för oss som representerar de demokratiska parti- erna med en humanistisk människosyn att engagera oss i den debatten och ta människors frågor på allvar men att också vara med och påverka opinionen. På det sättet skapar vi det trygga samhället för alla. Av och till är vi med om att enskilda händelser sätter fokus på de former inom vilka vi bedriver flyk- tingpolitik, och det är inte alltid som de konkreta exemplen på enskilda och utsatta människors möte med svensk flyktingpolitik känns riktigt bra. Trots goda målsättningar om humanitet och rättssäkerhet och ett förhållningssätt som sätter den enskilda män- niskan i centrum brister det ibland. Nu är det bara så att på det här området kan vi inte hålla oss med någon tolerans emot felhantering. Människoliv går nämligen inte i repris. Jag skulle vilja ta dessa grundläggande värdering- ar som utgångspunkt för det ärende vi nu har att han- tera. Jag vill också återge några meningar ur de vär- deringar som Migrationsverket antagit för sitt ageran- de i mötet med människor. De lyder så här: I vårt agerande mot andra ska vi sätta den enskilda människan i centrum. Vi ska respektera människors förutsättningar, gränser och okränkbarhet. Vi ska möta människors behov av att veta och förstå. Vi ska stödja den sökande att tillvarata sin rätt. Vi ska ge likvärdig behandling och fatta förutsägbara beslut. Fru talman! Med detta som utgångspunkt vill jag komma in på det ärende vi har att hantera i dag. Re- geringen föreslår i sin proposition en ändring i utlän- ningslagen där en ny grund för avvisning ska tillföras. Det ska göras möjligt att verkställa avvisnings- eller utvisningsbeslut som har fattats i ett annat EU-land eller av Norge eller Island. Vidare föreslås att de beslut som fattas i de länderna om avvisning eller utvisning på grund av hot mot den allmänna ordning- en eller den inre säkerheten i dessa länder i vissa fall också ska få ligga till grund för beslut i vårt land om att återkalla personers uppehållstillstånd. Det kan, ytligt sett, synas som att förslaget ut- trycker en rimlig hållning mot bakgrund av Schenge- navtalet och det nödvändiga samarbete som före- kommer i Europa i flyktingfrågor. Men den kritik som vi kristdemokrater riktar mot förslaget tillsam- mans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet och vårt gemensamma avslagsyrkande ansluter till de påpe- kanden som flera remissinstanser också har gjort. Det finns nämligen i dag, trots samarbete och vis- sa harmoniseringssträvanden, stora skillnader mellan medlemsstaternas praxis och hantering av asyl- och flyktingärenden. Vi ser också att det finns skillnader i tolkningen av själva flyktingbegreppet i de olika medlemsstaterna i EU. Olika tolkningar av begreppet leder naturligtvis också till olika hantering när man kommer till de enskilda ärendena. Advokatsamfundets uppfattning är att det inte fö- religger någon skyldighet att genomföra direktivet i Sverige. Ändamålet är, enligt Advokatsamfundets remissyttrande, att möjliggöra ett erkännande av and- ra medlemsstaters beslut men som sagt ingen skyl- dighet för Sverige i dag. Nu pågår en process inom EU som syftar till en harmonisering av asyl- och immigrationslagstiftning- en. Det är bra, och det finns anledning att stödja den processen från svensk sida. Då är det också rimligt att Sverige avvaktar utfallet av denna harmoniserings- process och det arbete som pågår och inte här och nu fattar ett beslut om att lagstifta om verkställighet av andra länders beslut. Vi anser att skyddsreglerna måste komma upp på en högre miniminivå. Genèvekonventionen och Eu- ropakonventionen om mänskliga rättigheter måste tillämpas på en hög miniminivå i alla EU-stater. Först därefter kan diskussionen tas upp om vilket land som ska ansvara för prövning av asylansökan eller om erkännande av andra staters beslut. Ett eventuellt beslut om att återkalla ett uppe- hållstillstånd är ett oerhört starkt ingrepp i en männi- skas liv. Det är nödvändigt med en mycket hög nivå av rättssäkerhet och mycket välgrundat underlag om och när så drastiska beslut måste fattas. Även här anser vi att Sverige ska avvakta den harmoniserings- process som pågår. Det finns inte heller något for- mellt skäl som skulle påskynda ett beslut i dag. Fru talman! Med hänvisning till det som jag här anfört och återigen till de värderingar som ligger till grund för vår flyktingpolitik om att sätta den enskilda människan i centrum, att respektera människors för- utsättningar samt att stödja den sökande att ta till vara sin rätt konstaterar jag att det finns alltför många osäkerhetsfaktorer i det förslag till beslut som före- läggs riksdagen i dag. Jag yrkar därför avslag på propositionen enligt den reservation som vi gemen- samt har ställt oss bakom från Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
saknar porträttfoto
Kalle Larsson (V)
Anf. 129 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Dagens betänkande är ytterligare ett steg i byggandet av en gemensam asyl- och migra- tionspolitik inom EU. Enligt Vänsterpartiets grund- läggande uppfattning är detta ett område som inte bör hanteras överstatligt. Det har vi också markerat när frågorna genom Amsterdamfördraget flyttades över från den mellanstatliga tredje pelaren till den över- statliga första pelaren. Vi var - och är fortfarande - helt enkelt oroliga för att svensk flyktingpolitik skulle komma att hårdna. Vi tycker att vi på flera punkter har fått se att vi tyvärr har fått rätt i den farhågan. Visserligen genomfördes detta beslut trots våra pro- tester, men det betyder inte att Sverige är skyldigt att lägga sig platt varje gång ett nytt förslag överlämnas av EU. Fru talman! Avsikten med förslaget är att genom- föra rådsdirektivet om ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning av medborgare i tredje land. Direktivet utgör en del av det batteri av repressiva åtgärder mot asylsökande och invandrare som EU:s medlemsstater nu enar sig om i allt snabba- re takt, allteftersom högerextrema och främlingsfi- entliga partier vinner framgång i nya medlemsländer. Det blåser visserligen hårda vindar i Europa, men för oss vänsterpartister - och uppenbarligen för flera partier i denna kammare - är det mer oklart varför Sverige viker sig och inte i stället står upp för rättssä- kerhet och argumenterar tydligare för en mer human politik. Fru talman! Vi menar att det är lika bakvänt och ologiskt att i nuvarande skede av harmoniseringen av asyl- och immigrationslagstiftningen lagstifta om verkställighet av andra länders avvisningsbeslut som det var att 1997 träffa avtal om Dublinkonventionen. Först måste skyddsreglerna och mottagningsvillkoren komma upp på en hög miniminivå med en fullständig och korrekt tillämpning av bland annat Genèvekon- ventionen och Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Därefter kan man möjligen börja diskutera regler om vilken stat som ska vara ansvarig för att pröva en asylansökan eller verkställa andra staters avvisningsbeslut. De olika länder som förväntas anta det direktiv som vi diskuterar i dag har helt olika tolkningar av vilka som bör omfattas av Genèvekon- ventionen, av subsidiärt skydd och humanitära skäl för asyl. Det betonas visserligen i betänkandet att förslaget inte innebär en skyldighet utan en möjlighet. Men man måste också se till hur sådana möjligheter i tidi- gare fall har använts. Att döma av Migrationsverkets och Utlänningsnämndens praxis beträffande Dublin- konventionen, som också innebär en möjlighet, har det i praktiken handlat om automatisk tillämpning av reglerna om andra staters återtagandeskyldighet utan prövning av om den skyddssökande kommer att er- bjudas ett effektivt skydd i det landet, i enlighet med gällande regler i utlänningslagen, Genèvekonventio- nen och Europakonventionen. Man kan också förut- sätta att samma automatik beträffande verkställande av avvisningsbeslut som meddelats av andra EU- stater kommer att bli verklighet. Den påstådda frivil- ligheten, som är ett av huvudargumenten i utskotts- betänkandet, brukar dessvärre, i alla fall när det gäller de repressiva åtgärderna, alltför ofta helt glömmas bort när det kommer till svensk praxis. Fru talman! Betänkandet innehåller också ett and- ra förslag, om möjligheten att återkalla ett uppehålls- tillstånd i Sverige vid avvisningsbeslut i ett annat EU- land grundat på allvarligt hot mot den allmänna ord- ningen eller inre säkerheten. Det är ett mycket allvar- ligt förfaringssätt. Vi menar att detta öppnar möjlig- heter för godtycke och politisk repression, om man så vill, mot till exempel miljöaktivister och globalise- ringsmotståndare. Förutsättningarna för återkallande av uppehållstillstånd är både vida och mycket vaga och ger tillämpande myndigheter ett betydande ut- rymme för politisk repression. De får ses som ytterli- gare ett steg i Fort Europas försök att kriminalisera protester mot sina egna tillkortakommanden och medlemsländernas fullständigt misslyckade politik på en del områden. Det är därför som vi, tillsammans med ett par andra partier, har valt att yrka avslag på utskottets förslag i betänkandet. Jag vill därför yrka bifall till den gemensamma reservationen.
saknar porträttfoto
Mona Jönsson (Mp)
Anf. 130 Mona Jönsson (Mp)
Fru talman! Man föreslår i betänkandet att en ny grund för avvisning förs in i utlänningslagen. Det gör det möjligt att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning beslutat av en annan stat som ingår i den europeiska unionen. Dessutom föreslås att beslut om avvisning och ut- visning grundat på hot mot den allmänna ordningen eller inre säkerheten får läggas till grund för beslut om återkallelse av ett svenskt uppehållstillstånd om det finns särskilda skäl. Miljöpartiet anser att detta öppnar möjligheter till godtycke, och att det även kan komma att användas vid uttryck av politiska åsikter. Genom Amsterdamfördraget fördes frågor om asyl och invandring till gemenskapens behörighets- område, vilket kräver att unionen utarbetar en gemen- sam politik för asyl- och invandringsfrågor. Införandet av Schengensamarbetet innebär enligt Miljöpartiet bland annat att det blivit mycket svårt att på ett lagligt sätt ta sig in via EU:s yttre gränser. Vi kan se det bland annat genom den ökande smuggling- en av människor. Vi menar därför att ju strängare kontroll, desto mer bäddar man för samvetslösa män- niskosmugglare. Det förhållandet att svenska beslut om avvisning och utvisning kan komma att verkställas av andra medlemsstater föranleder ingen lagändring. En la- gändring måste däremot göras om det ska vara möj- ligt att verkställa beslut om avvisning eller utvisning som beslutats av en annan stat inom EU. Här finns verkligen skäl att vara betänksam. Mil- jöpartiet menar att det är ytterst viktigt att ta reda på om personen det gäller har fått sin prövning utifrån samma kriterier som finns i Sverige, eftersom be- dömningarna kan vara strängare i ett annat EU-land. Amnesty International och många andra har beto- nat vikten av likvärdiga rättskrav i samtliga Scheng- enländer. I nuläget finns inga likvärdiga rättskrav. Miljöpartiet yrkar därför avslag på förslaget i be- tänkandet och bifall till reservationen från Miljöparti- et, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna.
saknar porträttfoto
Anita Jönsson (S)
Anf. 131 Anita Jönsson (S)
Fru talman! Vi behandlar nu socialförsäkringsut- skottets betänkande SfU3. Propositionen, som betän- kandet bygger på, gäller införandet av ett direktiv från EU som antogs våren 2001 om ömsesidigt er- kännande av beslut om avvisning eller utvisning av medborgare i tredjeland. Vad är då avvisning respektive utvisning enligt lagstiftningen? En person kan bli avvisad om han eller hon inte har eller har haft uppehållstillstånd efter att han eller hon kommit till Sverige. Utvisad från Sverige kan en utlänning bli som har haft uppehålls- tillstånd, men inte fått det förlängt eller fått det åter- kallat. Dessutom kan den som har begått brott av viss svårighetsgrad bli utvisad. Den fria rörligheten för personer har länge varit en av hörnstenarna i EG:s inre marknad. Ett viktigt steg i utvecklingen att underlätta den fria rörligheten är Schengenavtalet och Schengenkonventionen. Där vill staterna avskaffa personkontroller vid de gemen- samma gränserna. Det pågår ett mycket intensivt harmoniseringsar- bete i EU med anledning av Amsterdamfördraget. Genom detta fördrag överfördes frågor om asyl och migration från den mellanstatliga tredje pelaren till den överstatliga första pelaren. Enligt fördraget ska fri rörlighet för personer ha genomförts senast den 1 maj 2004. Personer ska inte kunna undgå att avvisas eller ut- visas från Schengenområdet genom att förflytta sig mellan EU-länderna. Utskottet har tidigare framhållit vikten av att Sverige aktivt arbetar för att påverka utformningen av de gemensamma reglerna inom EU på detta område. För att uppnå målsättningen att ut- veckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa behövs, enligt utskottet, en gemensam politik för invandring och en gemensam asylpolitik. Enligt ut- skottets mening bör flyktingpolitiken bygga på flyk- tingars rättigheter, internationell solidaritet och full respekt för internationella åtaganden. Direktivet, som vi diskuterar i dag, innebär att Sverige inom sina gränser kan avvisa eller utvisa någon, då beslutet för den invandrade har fattats i något annat EU-land. Det är viktigt att betona att det är en möjlighet och inte på något sätt en skyldighet. Direktivet gäller för tredjelandsmedborgare. Avvisning och utvisning regleras redan i dag i ut- länningslagstiftningen, och direktivet innebär inte någon större förändring mot nuvarande svenska be- stämmelser om avvisning och utvisning. Det som finns i dag kan dock inte anses vara tillräckligt, efter- som direktivet är en rättsakt och medlemsstaterna är skyldiga att i sina regelverk genomföra direktivet på ett sätt som säkerställer att ändamålet uppnås. Den nuvarande svenska bestämmelsen om avvisning och utvisning är alltså i detta fall inte tillräcklig. Även de ekonomiska anspråk som kan behöva gö- ras med anledning av denna förändring kräver att vi gör förändringen i lagstiftningen. Utskottet föreslår därför att en ny grund för avvis- ning förs in i utlänningslagstiftningen, som gör det möjligt att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning som har meddelats av en annan stat som ingår i den europeiska unionen. Den ömsesidiga överenskommelsen ska gälla be- slut - vi har hört det tidigare - som grundar sig på att den berörda ska ha begått brott som är ett allvarligt och aktuellt hot mot allmän ordning eller inre säker- het, eller om personen dömts för ett brott vars påföljd är frihetsstraff på minst ett år i den beslutande med- lemsstaten, eller om personen skäligen kan befaras ha begått grova brottsliga handlingar, eller det föreligger konkreta indicier på att han eller hon avser att begå sådana handlingar på en medlemsstats territorium. Det här handlar om administrativa beslut som gäller inom staterna. Det är sålunda fråga om dom- stolsbeslut. Prövningen av ärenden ska göras av Migrationsverket i första instans. Ytterligare en förändring föreslås i utlänningslag- stiftningen; det gäller rätten att återkalla uppehållstill- stånd. I dag är det möjligt att återkalla ett uppehålls- tillstånd om det finns särskilda skäl och utlänningen har registrerats på en så kallad spärrlista. Förslaget innebär att utländska beslut om avvis- ning eller utvisning, som är grundade på hot mot den allmänna ordningen eller inre säkerheten, ska få ligga till grund för beslut om att återkalla uppehållstillstånd om det finns särskilda skäl. Länderna som är berörda måste samråda med var- andra. Rättssäkerheten garanteras genom att utlän- ningslagens vanliga regler gäller, bland annat rätten att överklaga. Utskottet gör bedömningen att förslagen inte kommer att medföra några större kostnader. Till betänkandet finns en reservation där reser- vanterna avslår förslaget i propositionen. De anser att vi ska vänta med att harmonisera den delen av direk- tivet som vi nu ska fatta beslut om här i kammaren, och avvakta de andra frågorna inom flyktingpolitiken innan vi gör denna lösning om ömsesidigt erkännande av avvisning och utvisning. I artikel 3.2 föreskrivs att direktivet ska genomfö- ras med iakttagande av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Som framhålls i propositionen är det inte sanno- likt att antalet personer som kommer att avvisas eller utvisas från Sverige enbart med stöd av direktivet kommer att bli särskilt stort. De flesta fall där en tredjelandsmedborgare rör sig mellan medlemsstater- na täcks i dag av Dublinkonventionen. Det är viktigt, som reservanterna också betonar, att vid all gemensam lagstiftning på flyktingområdet slå vakt om de mänskliga rättigheterna och ha en hög rättssäkerhet. Jag anser därför till skillnad från reser- vanterna, precis som majoriteten i utskottet, att ut- formningen av lagstiftningen, som egentligen är en liten förändring i förhållande till dagens lagstiftning, garanterar rättstrygghet och rätten till asyl, eftersom det är utlänningslagens regelsystem som gäller. Jag vill också betona att det ursprungliga förslaget var formulerat så att ett erkännande av andra med- lemsstaters beslut skulle vara obligatoriskt. Detta förändrades under förhandlingarna, vilket innebär att Sverige kan ta hänsyn till sin nationella lagstiftning. Utskottet gör i likhet med propositionen även be- dömningen att det i de allra flesta fall inte kommer att vara den föreslagna avvisningsgrunden som ensamt kommer att ha betydelse utan att även andra omstän- digheter gör att det blir beslut om avvisning. Jag yrkar därför avslag på reservationen och bifall till utskottets förslag i betänkandet.
saknar porträttfoto
Kalle Larsson (V)
Anf. 132 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Det handlar om frihet, säkerhet, rätt- visa och internationell solidaritet. Det är stora ord som Anita Jönsson tar till för att beskriva den pågå- ende harmoniseringsprocessen av migrationspolitiken inom EU. Många av de människor som stängs ute utanför fästningsmurarna i Fort Europa skulle nog beskriva den pågående processen med helt andra uttryck och ord. Men låt oss lämna det därhän tills vidare. Det är inte heller ett särskilt stort antal som Anita Jönsson bedömer kommer att behöva omfattas eller drabbas av de nya bestämmelserna. Men detta gäller rättssäkerhet och människors möjligheter att röra sig fritt. Nog trodde jag att den principen var viktigare än att man skulle mäta antalet. Konstaterar man sedan att det inte är så många går det ganska bra att införa den här typen av bestämmelser. Jag har två frågor till Anita Jönsson. Den första frågan är: Menar Socialdemokraterna att det är nöd- vändigt att i dag genomföra detta beslut, eller är det möjligt att avvakta? Först efter det att vi vet om man anser att det är absolut nödvändigt nu, eller om vi kan vänta ett år eller två om vi så skulle önska, är det möjligt att veta vilket beslut riksdagen bör fatta i dag. Min andra fråga är: Anser Anita Jönsson att har- moniseringen i övrigt när det gäller trygghet, skydds- behov och mottagandevillkor har kommit så långt att vi nu också bör bygga vidare på de repressiva insla- gen i den gemensamma migrationspolitiken?
saknar porträttfoto
Anita Jönsson (S)
Anf. 133 Anita Jönsson (S)
Fru talman! När det gäller tidpunkten för införan- det av detta direktiv har utskottet precis som rege- ringen funnit att det finns all anledning att göra detta införlivande av direktivet i lagstiftningen i dag. Man får därmed ett effektivare instrument mellan länderna samtidigt som man kan garantera den rättstrygghet som också Kalle Larsson efterlyser. När det gäller den andra frågan om den fortsatta harmoniseringen av flyktingpolitiken vet Kalle Lars- son mycket väl, eftersom han varit med när vi har fått information från Utrikesdepartementet om de olika direktiv och förslag som diskuteras, att Sverige ligger på en hög nivå sett till de mänskliga rättigheterna och möjligheten att få samma rättigheter i sitt eget land i förhållande till andra länder inom Europa. Utifrån min grundsyn som socialdemokrat tycker jag att det är bra att vi i Sverige som har en så stark flyktingpolitik har möjlighet att försöka påverka även andra länder i Europa som inte har kommit lika långt i dessa frågor att i varje fall höja sina miniminivåer medan vi i Sverige kan fortsätta att ha en högre am- bition inom flyktingpolitiken.
saknar porträttfoto
Kalle Larsson (V)
Anf. 134 Kalle Larsson (V)
Fru talman! På den första frågan får jag svaret: Det finns all anledning att göra det i dag. Men det var inte svar på min fråga. Min fråga handlade snarare om det var nödvändigt att göra det i dag. Det är tre partier här i kammaren som ifrågasätter om det är läge att göra det precis nu. Borde vi inte i stället av- vakta och se hur den övriga harmoniseringsprocessen först går till? I stället för att tala om vad Socialdemokraterna tycker att man borde göra frågar jag alltså Anita Jöns- son om det är nödvändigt att genomföra detta i dag. Flera remissinstanser har avvisat den tanken och anser att man bör kunna vänta. Det gäller även i juri- dik bevandrade remissinstanser. Sedan skulle jag vilja ställa ytterligare en fråga. Det handlar om möjlighet respektive skyldighet, som var en av de bärande delarna i Anita Jönssons anfö- rande. Det är riktigt att detta innebär en möjlighet. Men i andra sammanhang, till exempel när Dublin- konventionen år 1997 blev en del av svensk lagstift- ning, har vi därefter sett att denna möjlighet i det närmaste alltid omvandlas till en skyldighet eller per automatik blir gällande. Jag skulle vilja höra om Anita Jönsson bedömer det som att vi i det här fallet mer sällan kommer att använda bestämmelsen och om hon kan ge exempel på fall där Dublinkonventionens möjlighet har an- vänts så att vi inte bara per automatik låtit det vara gällande för de fall som kan falla inom ramen för Dublinkonventionen.
saknar porträttfoto
Anita Jönsson (S)
Anf. 135 Anita Jönsson (S)
Fru talman! Jag har även tittat på vad de olika re- missinstanserna säger. Jag har inte riktigt samma bild som flera av talarna gett uttryck för här i kammaren att flera av instanserna har sagt nej till propositionen. De flesta remissinstanser har tvärtom tyckt att det är ett bra förslag och att det kan genomföras nu. Det är egentligen bara Advokatsamfundet, som Sven Brus relaterade, som har sagt definitivt nej till att genomföra det nu. Även olika människorättsorga- nisationer som har svarat på remissen om propositio- nen har ställt sig bakom förslaget. Det gör mig också övertygad om att det är rätt att fatta beslutet nu. Det är lite grann ett spel om vilket ordval man ska använda, om det ska vara nödvändigt eller om det handlar om andra faktorer. Jag tycker att vi ska införa ändringen utifrån att vi på bästa sätt kan garantera rättstryggheten för de människor som rör sig inom EU, där den fria rörligheten har en stor betydelse.
saknar porträttfoto
Karin Enström (M)
Anf. 136 Karin Enström (M)
Fru talman! Som har sagts tidigare här i dag är det den fria rörligheten för personer inom EU som ställer till det lite för oss. För mig är den fria rörligheten för personer inom EU en av de viktigaste grundtankarna i hela Europasamarbetet. Det innebär oerhört stora möjligheter för oss alla att resa, arbeta och studera inom Europa. Men avskaffandet av de inre gränskon- trollerna och den fria rörligheten innebär också att det blir lättare att illegalt förflytta sig mellan de olika länderna. För att få en balans och för att den fria rörligheten ska kunna fungera i praktiken har vi infört Schenge- navtalet och Schengenkonventionen. Samtidigt har man funnit det nödvändigt att tillsammans i EU skapa en gemensam asyl- och migrationspolitik. Det tror vi moderater är bra. Vi vill också betona vikten av att vi härifrån Sverige hela tiden aktivt arbetar för att på- verka utformningen av de gemensamma reglerna på asyl- och migrationsområdet. Här finns det stora skillnader mellan länder. Vår förhoppning är att den svenska inställningen ska påverka även de andra länderna. Det ärende som vi behandlar i dag innebär att det ska införas en ny grund för avvisning i utlänningsla- gen. Som tidigare sagts gör den det möjligt att verk- ställa ett beslut om avvisning eller utvisning meddelat av ett annat medlemsland eller av Norge eller Island. Vi moderater håller med om bedömningen att det är rimligt att personer inte ska kunna undgå att avvisas eller utvisas ur Schengenområdet genom att bara förflytta sig till ett annat medlemsland, Vi kan inte överpröva andra länders beslut i det här fallet. Första asylland bör gälla. Det är också viktigt att komma ihåg, som har sagts tidigare i de- batten, att detta innebär en möjlighet men inte en skyldighet för Sverige att verkställa andra länders avlägsnandebeslut. När det gäller frågan om återkallelse av uppe- hållstillstånd delar vi också utskottets uppfattning, och vill här också understryka att det måste krävas mycket starka skäl för att göra detta. Någon skyldig- het finns inte heller på detta område, utan det ska göras en bedömning i varje enskilt fall. Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till ut- skottets förslag i betänkandet och avslag på reserva- tionerna.
saknar porträttfoto
Kalle Larsson (V)
Anf. 137 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Karin Enström säger att det finns sto- ra skillnader mellan länderna med avseende på migrationspolitiken. Det är ju just det som är en av delarna i vår invändning från tre partier, vågar jag kanske säga i det här fallet. Vi anser att det finns så stora skillnader mellan ländernas praxis och lagstift- ning när det gäller rättssäkerheten i migrationslag- stiftningen att man helt enkelt inte bör genomföra denna lagstiftning. Det hela har ju gått automatiskt, eller i det närmaste automatiskt, som vi tidigare har sett när man har haft möjligheten att genomföra en avvisning eller utvisning i enlighet med Dublinkon- ventionen. Jag skulle vilja fråga: Hur går det här egentligen ihop för Karin Enström och Moderaterna? Det finns stora skillnader mellan länderna, och ändå bör vi alltså utan egen prövning godkänna de beslut som fattas i andra länder. Är det också på andra lagstift- ningsområden lämpligt att göra på det sättet?
saknar porträttfoto
Karin Enström (M)
Anf. 138 Karin Enström (M)
Fru talman! Det är just därför arbetet med att harmonisera asyl- och migrationspolitiken inom EU är så viktigt. Det är också viktigt att vi från Sveriges sida arbetar aktivt. Om man läser betänkandet ser man att det på s. 6 står så här angående själva direktivet: Om vi följer direktivet så ska vi senast den 2 december 2002 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. Vi gör bedömningen att det är förenligt med både rättssäkerhet och ndividuell prövning att godkänna direktivet och föra in ändringarna i utlänningslagen. Det är svårt för oss i Sverige att överpröva andra länders beslut. Vi är en del av Dublinkonventionen - den har vi ju tagit till oss. Jag ser detta som en möjlighet, men ingen absolut skyldighet. Därför ser vi inte några hinder för att vi ska kunna följa direktivet.
saknar porträttfoto
Kalle Larsson (V)
Anf. 139 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Det finns i Karin Enströms anförande såväl som i utskottsmajoritetens text en dubbeltydig- het. Antingen är vi skyldiga att genomföra detta nu - då behöver man inte argumentera särskilt mycket i sak för att det vore bra eller lämpligt, utan bara kon- statera att det är nödvändigt att detta görs - eller så är det bra att göra detta nu. Det var det som jag tidigare försökte få svar på i en replikrunda. Jag skulle vilja få reda på en sak av Moderaternas företrädare i debatten. Anser ni att vi gör detta därför att det är nödvändigt, eller går det att vänta? Eller gör ni detta för att det anses vara bra? Vi är ju helt eniga om att det vore alldeles utmärkt om vi kunde få en mycket hög nivå i EU, för all del, men också i hela den övriga världen när det gäller mottagandevillkor, rättssäkerhet och så vidare. Sveri- ge bör aktivt driva på i den processen. Men när Karin Enström själv säger att det finns stora skillnader mellan länderna i dag så måste denna fråga trots allt besvaras. Om det finns det så stora skillnader mellan länderna i dag - är det då läge att nu säga att vi ska godkänna andra länders beslut utan en självständig egen prövning? Ännu har jag inte fått svar på den frågan heller, och jag väntar ivrigt på att få höra svaret.
saknar porträttfoto
Karin Enström (M)
Anf. 140 Karin Enström (M)
Fru talman! Kalle Larsson väljer att tolka allt det som sägs och som inte överensstämmer med hans synpunkter på sitt eget sätt. I grunden är väl inte Kalle Larsson positiv till att harmonisera lagstiftning- en inom EU - det gäller både på det här området och på andra områden - och detta är en reflexion av de åsikterna.
saknar porträttfoto
Erik Ullenhag (Fp)
Anf. 141 Erik Ullenhag (Fp)
Fru talman! Låt mig inledningsvis säga att jag och Folkpartiet delar den kritik som förs fram mot svensk och europeisk flyktingpolitik från Kalle Larsson och andra. Jag känner en djup oro över ett Europa - inte i första hand EU i det här fallet - och Europas länder som successivt stänger sina gränser. Till skillnad från Anita Jönsson från Socialdemokraterna, som talar om att Sverige har en stark flyktingpolitik, så skäms jag över ett Sverige som gång på gång de senaste åren har skärpt sin flyktingpolitik. Med det sagt ska man då fundera på det beslut som vi ska fatta i dag. Jag och Folkpartiet håller ock- så med om att vi har gjort detta lite i lite omvänd ordning. Till att börja med borde man få gemensam- ma minimiregler för vem som ska betraktas som flykting och gemensamma skyddsregler i Europa, och sedan borde man gå över till verkställighetsreglerna. Det är en kritik som vi har fört fram vid flera tillfäl- len. Men just detta beslut ser inte Folkpartiet som spe- ciellt allvarligt. Det är en möjlighet, men inte en skyldighet, att verkställa avvisnings- och utvisnings- beslut som har fattats av andra länder. Det viktiga i sammanhanget är att vi inte ställer EU vid skampålen i detta läge. Det viktiga i sammanhanget är att vi hela tiden granskar vad den svenska regeringen gör. Det är klart att det finns en möjlighet - Kalle Larsson har varit inne på den - att gömma sig bakom EU-direktiv, som man har gjort i Dublin. Det finns en möjlighet att detta inte blir en möjlighet, utan en skyldighet för Sverige därför att den svenska rege- ringen väljer att tolka det så. Jag var därför tacksam för att Anita Jönsson sade, och betonade, att detta ska vara en möjlighet och inte en skyldighet. Jag hoppas att regeringen också ser till att det blir så i praktisk politik. Till allra sist ska man väl ta ett konkret exempel. Den fråga som är riktigt svår är denna: Ska man kun- na återkalla ett uppehållstillstånd på grunden att ett annat land har fattat ett avvisnings- eller ett utvis- ningsbeslut? Säg att någon har gjort sig skyldig till allmänfarliga brott i något av våra grannländer, att en person har begått mycket allvarliga brott och på den grunden har fått ett beslut om utvisning och att man tror att det finns en risk för att personen kommer att begå den typen av brott i Sverige också. Då ska man - om det inte finns verkställighetshinder i form av att personen i ett land utanför unionen riskerar att drab- bas av tortyr, dödsstraff eller annan omänsklig be- handling - kunna erkänna ett sådant beslut från ett annat land. Där ligger Folkpartiets ståndpunkt. Vi yrkar därför bifall till förslaget i utskottets betänkan- de.
saknar porträttfoto
Kalle Larsson (V)
Anf. 142 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Vi har en tradition i kammaren av att samarbeta över partigränser - inte minst mellan Vänstern och Folkpartiet - när det gäller att förbättra svensk flyktingpolitik. Jag kan garantera Erik Ullen- hag att vi inte bara kommer att kritisera EU:s lagstift- ning när den utgör ett hot mot rättssäkerheten, utan också att mycket hårt och kritiskt bevaka den svenska regeringens göranden och låtanden. Jag måste ändå ställa några frågor till Erik Ullen- hag. De handlar för det första om det som jag har ställt frågor om tidigare till andra företrädare. Det görs en skillnad mellan möjlighet och skyldighet här. Låt mig säga att det är utmärkt att man har lyckats förbättra texten så att det inte längre är en skyldighet att utvisa eller avvisa efter andra länders beslut. Men är skillnaden särskilt stor i praktiken? Jag skulle vilja fråga Erik Ullenhag om han kan ge något konkret exempel - eller gärna fler - på ett tillfälle där Dublinkonventionens möjlighet att användas inte har använts och där det inte har blivit en automatisk över- föring av den person som har sökt asyl i ett annat land. Det skulle i alla fall ge en viss bärighet till den förhoppning som Erik Ullenhag bär på om att detta också blir så i praktiken, det vill säga att det är en möjlighet och inte en skyldighet. Min konkreta fråga är: Finns det några sådana exempel?
saknar porträttfoto
Erik Ullenhag (Fp)
Anf. 143 Erik Ullenhag (Fp)
Fru talman! Jag har inte några sådana konkreta exempel nu, för att svara rakt på frågan. Det var ock- så därför jag i mitt inledningsanförande kritiserade det faktum att man har genomfört Dublinkonventio- nen - eller Dublin 1, som det heter, för det kommer ju också en Dublin 2 - på det viset att Sverige i princip alltid tillämpar den när man faktiskt inte har den skyldigheten. Dublinkonventionen är en möjlighet att skicka tillbaka en person som har sökt asyl i ett annat land för prövning där. Det finns ett antal situationer där jag menar att man inte skulle ha utnyttjat den möjligheten. Men återigen är det viktigt att se vem vi ska hålla vid skampålen. När det gäller Dublin är det inte förord- ningen som sådan som i grunden är problemet, utan problemet är hur den svenska regeringen har sett till att den tillämpas i praktiken. Jag har en stor förhoppning om att vi de närmaste åren tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Kristdemokraterna och andra kan fortsätta att driva Socialdemokraterna framför oss när det gäller flyk- tingpolitiken. Jag hoppas att Vänsterpartiet även fortsättningsvis kommer att våga att stå upp och vara tuff mot sin samarbetspartner socialdemokratin. Jag kanske hade önskat att man redan i de samtal som man nu har fört hade nått någon framgång på det här området, men det har man inte gjort, man har inte klarat det i för- handlingarna med Socialdemokraterna. Men då lovar jag att det kommer att finnas en hjälpande hand från Folkpartiet för att se till att vi kan driva Socialdemo- kraterna framför oss för humanitet, solidaritet och tolerans.
saknar porträttfoto
Kalle Larsson (V)
Anf. 144 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Hjälpande händer är välkomna, men man bör också i sitt sinnelag ha insikter om att det inte är nödvändigt att välja antingen den ena som gör fel att kritisera eller den andra som gör fel att kritise- ra. Om svensk lagstiftning eller svensk praxis är in- human, är rättsosäker, låt oss kritisera det. Men låt oss också se att harmoniseringen inom EU i dag sker på helt andra villkor än vad jag vill att det ska ske och vad Erik Ullenhag hävdar att han vill ska ske. Låt oss vara kritiska i alla sammanhang där vi kan och bör vara kritiska och där rättssäkerheten ifrågasätts och urholkas alldeles oavsett om det råkar vara inom ett projekt som Erik Ullenhag och hans parti i övrigt tror står för fred, frihet och en massa andra fina saker. Jag noterade att svaret på frågan är att vi inte, i alla fall inte vi gemensamt, här i riksdagens kammare i dag kan komma på särskilt många exempel på där man inte har använt Dublinkonventionen efter det att den infördes 1997, trots att det i den lagstiftningen står att det är en möjlighet och inte en skyldighet att använda den. Erik Ullenhag och jag skiljer oss möjli- gen på den punkten att Erik Ullenhag hoppas att det här ska bli ett exempel på en annan version, att praxis här ska bli en annan. Jag är inte lika hoppfull när det gäller svensk praxis på flyktingområdet. Där kan vi vara oense men trots det säkert göra mycket gemen- samt för att kritisera svensk flyktingpolitik och den hårdnande flyktingpolitiken inom "Fort Europa".
saknar porträttfoto
Erik Ullenhag (Fp)
Anf. 145 Erik Ullenhag (Fp)
Fru talman! Då är vi ändå ense om mycket. Jag tror inte att det bara handlar om att kritisera. Vi har en unik möjlighet i de samtal som nu ska föras mellan Jan O Karlsson och varje enskilt parti under de kom- mande veckorna för att driva fram de förändringar som vi vill ha. Vad jag också sade var att jag inte har något pro- blem med det här direktivet. Jag har inget problem med att en person som har gjort sig skyldig till ett allmänfarligt brott i ett annat europeiskt land kan riskera att förlora sitt uppehållstillstånd i Sverige ifall det är den typ av personer som vi utvisar från Sverige på grund av att de begår mycket grova brott. Det är bakgrunden till att Folkpartiet inte landar i den reser- vation som de här tre partierna har gjort. Det är riktigt och viktigt att påpeka att detta är en möjlighet och inte en skyldighet. Nu har en person som representerar Socialdemokraterna i dagens kammare också betonat detta. Man brukar inte vara så tydlig på att betona det vad gäller Dublinkonventio- nen. Ganska ofta brukar det tyvärr vara så att Social- demokraterna och regeringen lite grann döljer sig bakom EU när de fattar beslut som inte alltid bär humanitetens prägel.
saknar porträttfoto
Birgitta Carlsson (C)
Anf. 146 Birgitta Carlsson (C)
Fru talman! När vi här i kammaren diskuterar frå- gor som berör människor som av olika anledningar har tagit sin tillflykt till vårt land har vi ofta olika uppfattningar. Men den här gången delar vi i stora drag regeringens åsikter i propositionen, som handlar om ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning och utvisning. Därför stöder vi förslaget i betänkande SfU3. Centerpartiet anser att vi ska ha en generös in- vandrar- och flyktingpolitik, att vi ska eftersträva ett mångkulturellt samhälle som bygger på respekt för varandra, att de personer som söker sig till vårt land ska behandlas på ett värdigt sätt, att vårt sätt att be- möta dem ska harmonisera med konventionen om mänskliga rättigheter. Fru talman! Det skrivs i betänkandet att ett beslut om avvisning eller utvisning aldrig får verkställas till ett land om det finns skälig anledning att tro att utlän- ningen där skulle vara i fara att straffas med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och inte heller till ett land där han eller hon inte är skyddad mot att sändas vidare till ett land där utlänningen skulle vara i sådan fara. En utlänning får inte heller sändas till ett land där han eller hon riskerar att utsättas för förföljelse eller till ett land där utlänningen inte är skyddad mot att sändas vidare till ett land där han eller hon löper risk för förföljelse. Vi har fri rörlighet för alla personer boende inom EU, och för att uppnå målet att utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa behövs en gemensam flyktingpolitik för invandring och en gemensam asyl- politik. Flyktingpolitiken måste bygga på flyktingars rättigheter, internationell solidaritet och full respekt för internationella åtaganden. Den gemensamma politiken bör utgöras av miniminormer som ligger på en så hög nivå som möjligt. Om den fria rörligheten inom EU ska fungera på ett tillfredsställande sätt är det viktigt att vi i Sverige arbetar med att vi i hela EU ska ha en öppen och generös invandrar- och flyktingpolitik. Det kommer inte att fungera i längden om skillnaderna är stora mellan länderna i EU. Herr talman! Till sist vill jag lyfta fram en fråga om är mycket aktuell men inte direkt behandlas i det här betänkandet. Det gäller rättstrygghet för de perso- ner som sökt asyl här i Sverige men fått avslag på sin ansökan. Centerpartiet begär nu en särskild debatt här i kammaren på grund av den behandling som asylsö- kande återigen nyligen utsatts för. De greps av poli- sen i samband med besök på Migrationsverket. Det är inte tillfredsställande att en statlig myndighet sätter rättstryggheten för asylsökande på undantag genom att förespegla att de ska komma till ett möte på Migrationsverket men där detta möte senare visar sig syfta till att få den asylsökande gripen av polis. Det är mycket olyckligt att detta har hänt igen, och vi i Centerpartiet kan inte acceptera detta. Allra sist yrkar jag bifall till förslaget i betänkan- de SfU3.
saknar porträttfoto
Birgitta Carlsson (C)
Anf. 146 Birgitta Carlsson (C)
av talmannen därefter till ajourneringen kl. 15.38 och av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut. Innehållsförteckning

Beslut, Genomförd

Beslut: 2002-11-13
Förslagspunkter: 1, Acklamationer: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Utländska beslut om avvisning eller utvisning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    • Reservation 1 (kd, v, mp)

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.