om anslag till domstolsväsendet m.m. (prop. 1980/81:100 bil. 5, D, jämte motioner)

Betänkande 1980/81:JuU28

JuU 1980/81:28

Justitieutskottets betänkande
1980/81:28

om anslag till domstolsväsendet m. m. (prop. 1980/81:100 bil. 5, D,
jämte motioner)
ANDRA HUVUDTITELN
Domstolsväsendet m. m.

1. Domstolsverket. Utskottet tillstyrker regeringens i proposition 1980/
81:100 bilaga 5 (justitiedepartementet) underpunkt D 1 (s. 52-54) framlagda
förslag och hemställer

att riksdagen till Domstolsverket för budgetåret 1981/82 anvisar ett
förslagsanslag av 42 500 000 kr.

2. Allmänna domstolarna. Regeringen har under punkt D 2 (s. 54-58)
föreslagit riksdagen att dels bemyndiga regeringen att vid Svea hovrätt
inrätta en ordinarie tjänst för hovrättslagman och en ordinarie tjänst för
hovrättsråd, tillika vice ordförande på avdelning, båda tjänsterna med
beteckningen o och lön enligt chefslöneavtalet, dels bemyndiga regeringen
att vid Malmö tingsrätt inrätta en ordinarie tjänst för chefsrådman med
beteckningen o och lön enligt chefslöneavtalet, dels till Allmänna domstolarna
för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 745 200 000 kr.

Motioner

I motion 1980/81:196 av Allan Ekström (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om utredning rörande begränsning av nämndemäns
medverkan i hovrätt.

I motion 1980/81:347 av Blenda Littmarck (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådana regler för inställelse till huvudförhandling
inför domstol att förseningar i görligaste mån undviks.

Utskottet

Budgetfrågor m. m.

Regeringen har för ett halvt budgetår beräknat medel för 40 tjänster som
avses bli tillförda domstolarna med anledning av en föreslagen reformering
av utsökningsväsendet (prop. 1980/81:8).

Regeringens förslag under denna punkt innebär vidare att det i Svea
hovrätt inrättas en ordinarie tjänst för hovrättslagman och en ordinarie tjänst
för hovrättsråd, tillika vice ordförande på avdelning, i utbyte mot motsva1
Riksdagen 1980/81. 7 sami. Nr 28

JuU 1980/81:28

2

rande göromålsförordnanden. Härigenom kan vid hovrätten ordinariesättas
en extra avdelning som tillkom år 1975. Förslaget innebär vidare bl. a. att det
inrättas en ordinarie tjänst för chefsrådman vid Malmö tingsrätt.

Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag.

Nämndemän i hovrätt

I motion 196 begärs en utredning för att begränsa nämndemäns medverkan
i hovrätt. Enligt motionären torde det inte kunna göras gällande att
tillkomsten av nämndemän i hovrätt har ökat rättssäkerheten i rättskipningen
där. Motionären uttalar vidare att han inte har mött uppfattningen att
allmänhetens insyn blivit större efter reformen eller att hovrättens rättskipning
omfattas med större förtroende från allmänhetens sida jämfört med
tiden då nämndemän inte deltog i hovrätt. Enligt motionären finns det av
samhällsekonomiska skäl anledning att begränsa nämndemäns medverkan i
hovrätt.

Sedan den 1 januari 1977 deltar nämndemän i rättskipningen i hovrätterna.
Reglerna i detta hänseende innebär i huvudsak följande. I brottmål är
hovrätt domför med tre lagfarna domare och två nämndemän. Om anledning
inte förekommer att döma till svårare straff än böter är hovrätten domför
med fyra lagfarna domare (2 kap. 4 § rättegångsbalken). Nämndemän deltar
också i vissa familjemål, bl. a. i mål om äktenskapsskillnad, faderskap,
vårdnad, umgängesrätt och underhållsbidrag (15 kap. 30 a § och 15 kap. 29 §
giftermålsbalken samt 20 kap. 1 § föräldrabalken).

Totalt finns det ca 8 000 nämndemän i landets tingsrätter, länsrätter,
hovrätter och kammarrätter. Statens kostnad för deras arvoden, traktamenten
och resor var år 1980 ca 40 milj. kr. Av nämndemännen tjänstgör 372 i
hovrätterna (SFS 1976:696; ändrad senast 1980:551). Motsvarande kostnad
för dessa var ca 2 milj. kr.

Ärendet om införande av nämndemän i hovrätt behandlades av justitieutskottet
år 1976. Utskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande
(JuU 1975/76:44 s. 17) bl. a. följande:

Utskottet ansluter sig till den vid remissbehandlingen allmänt omfattade
uppfattningen att medverkan av nämndemän i rättskipningen i hovrätt och
kammarrätt får anses vara av stort värde, när det gäller att tillgodose
allmänhetens intresse av insyn i domstolarnas verksamhet. En reform i sådan
riktning är också ägnad att vidmakthålla förtroendet för domstolarna och
förebygga misstankar om bristande objektivitet och ovidkommande hänsyn
vid dömandet. Den ligger också i linje med utvecklingen att lekmannainflytande
ges utrymme på allt fler områden och bör möjliggöra att överinstanserna
tillförs erfarenheter och synpunkter, som kan vara av värde framför allt
vid bedömningen av bevisvärderings- och påföljdsfrågor.

Överväganden som gäller rättegångsförfarandet pågår f. n. i skilda
sammanhang. -

JuU 1980/81:28

3

År 1977 tillkallade sålunda chefen för justitiedepartementet en kommitté
med uppdrag att se över rättegångsförfarandet vid allmän domstol, i första
hand tingsrätterna (rättegångsutredningen, Ju 1977:06). Departementschefen
överväger f. n. enligt vad som uppges i årets budgetproposition att
utvidga uppdraget till att även avse rättegångsförfarandet i hovrätterna.
Härvid kan frågan om hovrätts domförhet komma att aktualiseras. Inom
regeringskansliet övervägs också frågan om reglerna för nämndemäns
deltagande i rättskipningen i tingsrätt (prop. 1980/81:100, bil. 5 s. 56 och 57).
Visst rationaliseringsarbete som bl. a. gäller domförhetsreglerna i hovrätt
pågår inom domstolsverket (Domstolsverket informerar 1980:13).

Enligt utskottets mening kan bärkraften i de skäl som anfördes i
lagstiftningsärendet när lekmannamedverkan i hovrätt infördes inte ifrågasättas.
Med utgångspunkt i den nuvarande rättegångsordningen kan inte
heller riktas några principiella invändningar mot den omfattning av
lekmannamedverkan som då beslutades. Utskottet avstyrker därför bifall till
motionen.

Inställda huvudförhandlingar

I motion 347 begärs förslag till sådana regler för inställelse till huvudförhandling
inför domstol att förseningar i görligaste mån undviks. Enligt
motionären måste ett stort antal av de planerade brottmålsrättegångarna
uppskjutas. Detta beror enligt motionären bl. a. på att tilltalade, målsägande
och vittnen inte inställer sig.

En grundläggande princip i rättegångsbalken är att den tilltalade skall vara
personligen närvarande vid huvudförhandlingen. Den tilltalade skall normalt
få en skriftlig kallelse till huvudförhandlingen. I kallelsen föreläggs den
tilltalade vanligen vite. Om han inte inställer sig, trots att han fått kallelsen,
och det inte går att avgöra målet i hans utevaro skall rätten förelägga nytt vite
eller förordna att han skall hämtas. Liknande bestämmelser gäller för vittnen
och för målsägande som skall höras med anledning av åklagarens talan.

Riksdagen har vid flera tillfällen tagit upp problemet med att huvudförhandlingar
måste ställas in för att de som kallats uteblir. År 1978 uttalade
justitieutskottet med anledning av en motion att svårigheten att få parter och
vittnen att inställa sig i domstol utgör ett allvarligt problem. Utskottet ansåg
dock med hänvisning till pågående utredningsarbete - bl. a. den översyn som
görs av den förut nämnda rättegångsutredningen - att det inte fanns någon
anledning till åtgärder från riksdagens sida (JuU 1977/78:22 p. 2).

År 1979 behandlade riksdagen en motion i vilken efterlystes ökade
möjligheter för hovrätt att förklara vadetalan förfallen då den tilltalade inte
inställt sig. Justitieutskottet uttalade att den tilltalades uteblivande från
huvudförhandlingen i hovrätten oftast innebär att förhandlingen får ställas in
och att domstolen och andra deltagare i processen därigenom orsakas besvär
och kostnader. Olägenheterna härvid utgjorde enligt utskottets mening ett

JuU 1980/81:28

4

allvarligt problem för rättskipningen. Med hänvisning till pågående utredningsarbete
avstyrkte utskottet dock bifall till motionen (JuU 1979/
80:13).

Problemet har också tagits upp i samband med behandling av motioner om
ersättningen till vittnen. Det skedde senast år 1979. Utskottet fann då att
bestämmelserna om ersättning till vittnen är behäftade med vissa brister.
Bestämmelsernas utformning kunde bl. a. leda till en minskad effektivitet
och säkerhet i rättskipningen, eftersom vittnenas benägenhet att medverka
till utredningar kan vara beroende av ersättningssystemets utformning.
Riksdagens ställningstagande till motionerna innebar att reglerna om
ersättning till vittnen borde ses över (JuU 1979/80:14, rskr 124, se också JuU
1979/80:27 p. 2). Med anledning av riksdagens beslut har regeringen
uppdragit åt domstolsverket att göra en inledande kartläggning inom ramen
för den översyn som riksdagen begärde (prop. 1980/81:100 bil. 5, s. 83).
Denna översyn har aktualiserats i utskottet tidigare i år (se JuU 1980/81:18

p. 2).

Den tidigare nämnda rättegångsutredningen skall enligt sina direktiv bl. a.
behandla problemet med att så många utsatta huvudförhandlingar måste
ställas in för att parter eller vittnen uteblir från förhandlingen (kommittéberättelsen
1978 del II s. 26). Rättegångsutredningen räknar med att lägga
fram sitt huvudbetänkande under år 1981. Utredningen har i februari 1981 till
chefen för justitiedepartementet överlämnat en promemoria i vilken föreslås
sådana ändringar i rättegångsbalken att mål skall kunna avgöras i den
tilltalades ute varö i flera fall än f. n.

I promemorian betonas att den bara behandlar ett av många medel att öka
effektiviteten i domstolsväsendet. Utredningen planerar också att lägga fram
ett förslag om att brottmål skall kunna avgöras utan huvudförhandling, dvs.
efter ett skriftligt förfarande. Också andra effektiviseringsåtgärder, t. ex. i
fråga om vites- och hämtningsinstituten, övervägs av utredningen.

Utskottet anser i likhet med motionären att åtgärder påkallas för att
komma till rätta med det problem som tas upp i motionen. Som framgår av
redovisningen i det föregående pågår av riksdagen och regeringen initierat
arbete i sådant syfte. I avbidan på resultatet av detta arbete erfordras enligt
utskottets mening inte några åtgärder från riksdagens sida med anledning av
motionen.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inrättande av tjänster

att riksdagen bemyndigar regeringen dels att vid Svea hovrätt
inrätta en ordinarie tjänst för hovrättslagman och en ordinarie
tjänst för hovrättsråd, tillika vice ordförande på avdelning,
båda tjänsterna med beteckningen o och lön enligt chefslöne -

JuU 1980/81:28

5

avtalet, dels att vid Malmö tingsrätt inrätta en ordinarie tjänst
för chefsrådman med beteckningen o och lön enligt chefslöneavtalet,

2. beträffande medelsberäkningen

att riksdagen till Allmänna domstolarna för budgetåret 1981/82
anvisar ett förslagsanslag av 745 200 000 kr.,

3. beträffande nämndemän i hovrätt

att riksdagen avslår motion 1980/81:196,

4. beträffande inställda huvudförhandlingar
att riksdagen avslår motion 1980/81:347.

3. Allmänna förvaltningsdomstolarna. Regeringen har under punkt D 3
(s. 58-62) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga regeringen att vid
länsrätten i Stockholms län inrätta en ordinarie tjänst för chefsrådman med
beteckningen o och lön enligt chefslöneavtalet, dels till Allmänna förvaltningsdomstolarna
för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av
242 100 000 kr.

Utskottet

Riksdagen har tidigare fattat ett principbeslut som innebär att den
mellankommunala skatterätten skall brytas ut från riksskatteverket. Regeringen
har genom en nyligen beslutad proposition (prop. 1980/81:143)
föreslagit att beslutet verkställs och att den mellankommunala skatterätten
ges ställning av allmän förvaltningsdomstol och därigenom faller under
justitiedepartementets ansvarsområde. Vid medelsberäkningen under denna
punkt har regeringen räknat in den ökning av anslaget som en ändring av
mellankommunala skatterättens ställning medför. Regeringens förslag
under denna punkt innebär vidare bl. a. att en tjänst för rådman, tillika vice
ordförande på avdelning, vid länsrätten i Stockholms län byts ut mot en tjänst
för chefsrådman.

I budgetpropositionen uttalar departementschefen att länsrätternas balanssituation
alltjämt är bekymmersam. Det hundratal personer som f. n.
finns som förstärkningsorganisation får enligt departementschefen tas i
anspråk för att möta också tillströmningen av fastighetstaxeringsmål med
anledning av 1981 års allmänna fastighetstaxering. Departementschefen
uttalar vidare att han mot bakgrund av arbetssituationen vid länsrätterna inte
finner det tillrådligt att nu sätta i gång en mera omfattande utredning av
frågan om en omlokalisering av länsrätter.

Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att vid länsrätten i
Stockholms län inrätta en ordinarie tjänst för chefsrådman med

JuU 1980/81:28

beteckningen o och lön enligt chefslöneavtalet,

2. att riksdagen till Allmänna förvaltningsdomstolarna för budgetåret
1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 242 100 000 kr.

4. Bostadsdomstolen och hyresnämnderna m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt D 4 (s. 62-64) och hemställer

att riksdagen till Bostadsdomstolen och hyresnämnderna m. m. för
budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 30 340 000
kr.

5. Utrustning till domstolar m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt D 5 (s. 64) och hemställer

att riksdagen till Utrustning till domstolar m. m. för budgetåret
1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.

6. Byggnadsarbeten för domstolsväsendet. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt D 6 (s. 64-66) och hemställer

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om byggnadsarbeten
för domstolsväsendet inom de kostnadsramar som
förordats i propositionen,

2. att riksdagen till Byggnadsarbeten för domstolsväsendet för
budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 6 500 000
kr.

Stockholm den 31 mars 1981

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Eric
Jönsson (s), Hans Petersson i Röstånga (fp), Arne Nygren (s), Björn Körlof
(m), Gunilla André (c), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Göte Jonsson
(m), Helge Klöver (s), Ella Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson (s) och
Bonnie Bernström (fp).

GOTAB 66798 Stockholm 1981