Offentlighet och sekretess

Betänkande 1997/98:KU22

Konstitutionsutskottets betänkande 1997/98:KU22

Offentlighet och sekretess

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1997/98
KU22

Sammanfattning

I betänkandet behandlas åtta motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1997.
Motionerna gäller frågor om insyn i statliga bolag och i viss privat
näringsverksamhet, offentlighet vid de svenska LEADER-kontoren, översyn av
sekretesslagen, begränsning av sekretess vid brottsmisstanke, sekretess mellan
myndigheter vid misstanke om övergrepp mot barn, sekretess hos gymnasieskolas
intagningsnämnd och sekretess för avtal mellan högskola och näringsliv.
Utskottet avstyrker samtliga motioner. När det gäller frågan om en översyn av
sekretesslagen anser utskottet att det inte är tillfredsställande att en sådan
översyn ännu inte har påbörjats, trots att en utredning aviserades redan våren
1997.
Till betänkandet har fogats två reservationer (mp) om insyn i statliga bolag
och i viss privat näringsverksamhet samt om sekretess för avtal mellan högskola
och näringsliv.

Motionerna

1997/98:K403 av Chatrine Pålsson och Åke Carnerö (kd) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn
av sekretesslagen.
1997/98:K406 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn
av sekretesslagen i syfte att underlätta polisens brottsbekämpning.
1997/98:K408 av Nils-Göran Holmqvist och Håkan Strömberg (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om analys av förutsättningarna för ökad offentlighet i statliga
företag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av kraven på offentlighet för näringsverksamhet som i
huvudsak finansieras med skattemedel och/eller fullgör viktiga
myndighetsuppgifter.
1997/98:K409 av Margareta Andersson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att den i direktiven till vilka som skall ha anmälningsplikt även tar med
frågan om översyn av sekretessen mellan myndigheterna.
1997/98:K410 av Sven Bergström (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att säkra principen om
offentlighet vid de svenska Leaderkontoren.
1997/98:K411 av Lars U Granberg och Monica Öhman (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en
översyn av sekretesslagen.
1997/98:Ub477 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär att den tar fram förslag till åtgärder
så att avtal mellan högskola och näringsliv inte skall omfattas av
sekretesslagen.

Utskottet

Offentlighet i statliga bolag och i viss privat näringsverksamhet

Motionen
I motion 1997/98:K408 av Nils-Göran Holmqvist och Håkan Strömberg (s) anförs
att det är angeläget med en genomgång av möjligheterna att öka insynen i de
statliga bolagen. Erfarenheten av att tillämpa kraven på offentlighet i de
stora kommunala bolagen bör vara en viktig utgångspunkt för en sådan översyn.
Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 1).
Vidare anför motionärerna att också kraven på offentlighet i privat
verksamhet, som i huvudsak finansieras med skattemedel och/eller fullgör
viktiga myndighetsuppgifter, bör ses över. Enligt motionärerna borde det vara
lika angeläget för skattebetalarna att ha insyn i förvaltningen av medel som
handhas av t.ex. en styrelse för en privat grundskola som att ha insyn i en
kommunal skola. Motionärerna anser att det också är svårt att finna några
hållbara skäl till att betygen för varje enskild elev i en kommunal skola är
offentlig handling, medan elevernas betyg i en privat skola inte lämnas ut. Vad
som nu anförts bör ges regeringen till känna (yrkande 2).

Bakgrund

Gällande regler
I 2 kap. tryckfrihetsförordningen (TF) anges de grundläggande bestämmelserna om
allmänna handlingars offentlighet. Enligt 2 kap. 1 § skall till främjande av
ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning varje svensk medborgare ha
rätt att ta del av allmänna handlingar.
Rätten att ta del av allmänna handlingar får begränsas endast om det är
påkallat med hänsyn till skäl som anges i TF, de s.k sekretessgrunderna (2 kap.
2 §). En sådan begränsning skall anges noga i en bestämmelse i en särskild lag
eller, om det i visst fall anses lämpligare, i annan lag som den särskilda
lagen hänvisar till. Med särskild lag avses sekretesslagen (1980:100, SekrL).
Vidare anges i 2 kap. 5 § att med myndighet likställs i detta kapitel
riksdagen, kyrkomötet och beslutande kommunal församling.
Enligt 1 kap. 8 § SekrL skall vad som föreskrivs i TF om rätt att ta del av
allmänna handlingar hos en myndighet i tillämpliga delar också gälla handlingar
hos de organ som anges i bilagan till denna lag, i den mån handlingarna hör
till den verksamhet som nämns där. Bestämmelserna ger principen om allmänna
handlingars offentlighet ett vidare tillämpningsområde utanför
myndighetssektorn. Principen görs tillämplig också hos vissa aktiebolag,
föreningar och stiftelser som på statens uppdrag handhar förvaltningsuppgifter
som innefattar myndighetsutövning eller liknande. I enlighet med denna
bestämmelse är vidare sedan den 1 januari 1998 reglerna om
handlingsoffentlighet tillämpliga på de stiftelser och stiftelsehögskolor som
har bildats med medel som härrör från avvecklingen av löntagarfonderna samt
deras bolag (SFS 1997:958).
I 1 kap. 9 § SekrL anges att vad som föreskrivs i TF om rätt att ta del av
handlingar hos myndighet i tillämpliga delar också skall gälla handlingar hos
aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner
eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande.

Utredningsarbeten
Regeringen beslutade i juni 1995 att tillkalla en kommission med uppdrag att,
med utgångspunkt i nuvarande statliga åtaganden och därav följande uppgifter
för statliga myndigheter eller andra organ, bl.a. göra en analys av om
nuvarande former för organisation eller styrning av statlig förvaltning och
verksamhet är ändamålsenliga i förhållande till de uppgifter och mål som
fastlagts av regering och riksdag (dir. 1995:93). I direktiven framhöll
regeringen bl.a. vad gäller behovet av en översyn att användningen av bolags-
och stiftelseformer i statlig verksamhet förutsätter att staten inte frånhänder
sig ansvaret för och möjligheterna till styrning och kontroll av verksamheten.
En tydlig ägarpolicy och effektiva styrnings- och kontrollsystem är därför
nödvändiga. På detta område krävs enligt regeringen en ökad tydlighet.
Regeringen anförde därutöver att särskilda överväganden behöver göras för att
inte rätten till insyn i den offentliga verksamheten skall urholkas. En
utgångspunkt för kommissionens arbete skulle enligt regeringen vara de
grundläggande krav på demokratisk styrning, insyn och kontroll, rättssäkerhet,
effektivitet och tillgänglighet som måste ställas på och tillgodoses av den
statliga förvaltningen.
Kommissionen, som antog namnet Förvaltningspolitiska kommissionen, avlämnade i
april 1997 sitt betänkande I medborgarnas tjänst (SOU 1997:57). I fråga om
organiseringen av statens verksamhet ger kommissionen inte något förord för en
mera uniform organisering av statsförvaltningen. Kommissionen ser tvärtom stora
värden i mångfald, variation och flexibilitet. Enligt kommissionen bör
myndighetsformen vara självklar för större delen av det statliga åtagandet.
Kommissionen anser vidare att en utvidgning av det offentligrättsliga
regelsystemets tillämplighet till existerande organ som, utan att vara
myndigheter, utför statliga förvaltningsuppgifter bör övervägas, särskilt
frågan om insyn i statliga bolag och stiftelser. När en annan form än
myndighetsformen används anser kommissionen att riksdagen och regeringen i
varje särskilt fall skall ta ställning till det tilltänkta organets lämplighet
för uppgiften och uttryckligen ange i vilken mån det offentligrättsliga
regelsystemet skall tillämpas. Vidare anser kommissionen att
förvaltningsmyndigheternas möjligheter att ingå avtal och delta i
föreningsbildning och bolagsbildning bör klarläggas.
Enligt uppgift från Regeringskansliet är Förvaltningspolitiska kommissionens
betänkande under beredning och en proposition är att vänta under våren 1998.
Utskottet har därutöver från Justitiedepartementet inhämtat att frågan om en
utvidgning av offentlighetsprincipen till statliga bolag kommer att tas upp i
den utredning som skall behandla frågan om en anpassning av 2 kap. TF till den
nya tekniken och som aviserats i proposition 1997/98:44 Personuppgiftslag.

Tidigare riksdagsbehandling
Konstitutionsutskottet har vid flera tillfällen haft anledning att ta ställning
till frågor om ökad insyn i verksamheter som bedrivs med allmänna medel i form
av bolag eller andra associationsformer. Senast skedde detta under föregående
riksmöte då utskottet behandlade en motion med yrkande om att 1 kap. 9 § SekrL
skulle kompletteras på sådant sätt att också de statligt majoritetsägda bolagen
skulle komma att omfattas av reglerna i 2 kap. TF om handlingsoffentlighet. I
motionen begärdes också ett tillkännagivande om insyn i offentligägda bolag
(bet. 1996/97:KU23). I sin bedömning konstaterade utskottet att sekretesslagen
innehåller bestämmelser om offentlighet i vissa statliga bolag. Beträffande de
frågor i övrigt om insyn m.m. i offentligägda bolag som togs upp i motionen
ansåg utskottet att beredningen av Förvaltningspolitiska kommissionens förslag
borde avvaktas. Utskottet avstyrkte med det anförda motionen.

Utskottets bedömning
Som redovisats ovan pågår arbete med att ta fram direktiv till en utredning som
bl.a. skall ha till uppgift att behandla frågan om en anpassning av 2 kap. TF
till den nya tekniken. Utskottet utgår från att utredningen kommer att behandla
frågan om en ökad insyn i de statliga bolagen och därvid beakta bl.a. de
erfarenheter som gjorts sedan den 1 januari 1995 då handlingsoffentlighet genom
1 kap. 9 § sekretesslagen infördes i vissa kommunala företag. Enligt utskottets
mening bör vad som anförs i motion 1997/98:K408 yrkande 1 därför inte nu
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Motionen avstyrks i denna del.
I motionen anförs därutöver att en översyn bör göras av kraven på
offentlighet i privat verksamhet, som i huvudsak finansieras med skattemedel
och/eller fullgör viktiga myndighetsuppgifter (yrkande 2). Utskottet utgår från
att även denna fråga kommer att beröras i det kommande utredningsarbetet.
Enligt utskottets mening bör motionen därför avslås även i denna del.

Offentlighet vid de svenska LEADER-kontoren

Motionen
I motion 1997/98:K410 av Sven Bergström (c) konstateras att som en följd av
Sveriges medlemskap i EU har LAG-grupper etablerats inom ramen för det s.k.
LEADER-programmet, ett landsbygdsutvecklingsprogram inom EU. I dessa grupper
finns representanter för bygderåd och lokala nätverk men också kommunala och
landstingskommunala representanter. Enligt motionären är det dessa LAG-grupper
som i praktiken avgör om ett utvecklingsprojekt skall få några pengar eller
inte, även om en formell beslutsgrupp därefter bekräftar LAG-gruppernas beslut.
Syftet med verksamheten är att stötta lokala utvecklingsprojekt inom respektive
område, och det är i allmänhet flera miljoner kronor årligen som avses
fördelas. Huvuddelen av de pengar som disponeras kommer från kommuner,
landsting och länsstyrelser vid sidan av EU-pengar som utgör en mindre del.
Sammanlagt finns det tolv grupper med egna LEADER-kontor. Motionären anför att
det nu har visat sig att flera av dessa LAG-grupper med sina LEADER-kontor inte
tillämpar offentlighet för sina handlingar. Flertalet av grupperna har beslutat
att i princip tillämpa offentlighet, men uppenbarligen kan också dessa grupper
själva besluta att när som helst ta tillbaka sina ställningstaganden om
offentlighet. Vidare påpekar motionären att LEADER-kontoren dessutom kan
besluta att sekretessbelägga vissa delar av sina handlingar och då går det inte
att få detta beslut prövat i högre instans. Motionären hemställer att
regeringen ges till känna vad som anförts om att säkra principen om
offentlighet vid de svenska LEADER-kontoren.

Bakgrund
Europeiska kommissionen har den 28 juni 1996 fattat ett beslut om beviljande av
stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket
(utvecklingssektionen), Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) och
Europeiska socialfonden (ESF) för ett operationellt program under
kommissionsinitiativet LEADER[1] II i mål 5 b-områdena i Sverige (kommissionens
dokument nummer K(96)1488).
I bilaga till kommissionens beslut, som utgör en beskrivning av det
operationella programmet, anges vad gäller den regionala beslutsorganisationen
att de svenska LEADER II-planerna beslutsmässigt bör knytas till ordföranden
alternativt vice-ordföranden i respektive 5 b-område. Därutöver anges att
eftersom EU-medlen är statliga medel skall de formellt hanteras av en statlig
myndighet. Grunden för besluten skall vara LAG-gruppernas[2] egna
prioriteringar och bedömningar. När respektive grupp har beslutat om ett
färdigt förslag överlämnas det till ordföranden/vice ordföranden för respektive
bslutsgrupp. Ordföranden skall fatta det formella beslutet om användningen av
EU-medlen, och ordföranden kan endast vägra godkännandet om det strider mot EU-
förordningar, svensk lagstiftning eller det operativa programmet (LEADER-
programmet). LAG-grupperna får därmed möjlighet att arbeta på ett väldigt
självständigt sätt.
Avslutningsvis anges att ett tillägg i instruktionen (SFS 1995:1325) kommer
att göras som gör det möjligt att även fatta beslut om åtgärder inom LEADER II-
planerna.
Enligt 1 § 3 förordningen (1995:1325) med instruktion för beslutsgrupper gäller
förordningen sedan den 1 januari 1997 för beslutsgrupper som genomför det
operativa programmet för gemenskapsinitiativet LEADER II.
I 2 § anges att en beslutsgrupp har till uppgift att inom ramen för ett
fastställt samlat programdokument eller ett fastställt operativt program
besluta om stöd från EG:s strukturfonder.
Enligt 3 § skall beslutsgruppen inom ramen för de befogenheter som följer av
programdokumentet eller det operativa programmet aktivt, genom egna initiativ
och informationsspridning verka för att programmet genomförs och att de däri
angivna målen uppnås. Beslutsgruppen skall ta till vara lokal och regional
kompetens vid genomförandet av programmet.
Av 5 § framgår att regeringen beslutar vilket antal ledamöter en beslutsgrupp
skall ha. Ledamöterna samt ersättare utses av regeringen för en viss tid.
I 7 § anges att en beslutsgrupp biträds av ett sekretariat. Vidare sägs att
beträffande gemenskapsinitiativet LEADER II får beslutsgruppssekretariaten
uppdra åt sådana LAG-grupper som avses i det operativa programmet att utföra
kansligöromål åt sekretariatet.
I 8 § anges vilka bestämmelser i verksförordningen (1995:1322) som skall
tillämpas på beslutsgrupper.
Enligt 12 § tredje stycket skall en sådan beslutsgrupp som avses i 1 § 3 pröva
ärenden och utforma beslutsordningen i enlighet med det operativa programmet.
Justitieministern har den 17 september 1997 svarat på en fråga om offentlighet
vid de svenska LEADER-kontoren (prot. 1997/98:5). Frågan gällde vilka åtgärder
justitieministern var beredd att vidta för att göra klart att offentlighet
skall tillämpas inom de tolv LAG-grupperna i Sverige.
I sitt svar konstaterade justitieministern inledningsvis att beslutsgrupperna
är myndigheter, medan de s.k. LAG-grupperna däremot är ideella föreningar och
endast lämnar en ansökan eller ett förslag till beslut till beslutsgrupperna.
Justitieministern påpekade att offentlighetsprincipen inte gäller för bolag,
föreningar och andra enskilda rättssubjekt. I vissa undantagsfall har dock
offentlighetsprincipen gjorts tillgänglig på handlingar hos enskilda
rättssubjekt. Justitieministern redogjorde härvid för 1 kap. 8 § SekrL, enligt
vilken tryckfrihetsförordningens regler om rätt att ta del av handlingar hos
myndigheter också skall gälla handlingar hos de organ som anges i bilagan till
sekretesslagen. Justitieministern framhöll att det utmärkande för dessa bolag,
föreningar och stiftelser är att de för statens räkning fullgör
förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning, såsom att t.ex.
besluta om statliga medel. Enligt justitieministern bedriver inte de s.k. LAG-
grupperna myndighetsutövning. Något annat skäl att utvidga
offentlighetsprincipen till att även omfatta dessa organ fanns enligt hennes
bedömning inte.
Avslutningsvis nämnde justitieministern att varje LAG-grupp har tecknat ett
avtal med staten, genom Glesbygdsverket, där de förbundit sig att till
nationella organ, representanter från EU m.fl. ge upplysningar om bl.a.
gruppernas verksamhet och bokföring.
Kammarrätten i Sundsvall har i en dom den 2 juli 1997, som vunnit laga kraft,
prövat frågan om en s.k. LAG-grupps beslut att inte lämna ut handlingar är
överklagbart. Kammarrätten fann, i enlighet med yttranden från den aktuella
LAG-gruppen samt Glesbygdsverket, att var en ideell förening och inte en
myndighet i trycksfrihetsförordningens och sekretesslagens mening. Något
överklagbart beslut enligt dessa författningar förelåg därför inte. Med hänsyn
till detta och då LAG-gruppens beslut inte kunde prövas enligt någon annan
bestämmelse fann kammarrätten att överklagandet inte kunde tas upp till
prövning. Överklagandet avvisades därför.
Utskottet har från Närings- och handelsdepartementet inhämtat att LAGgrupperna
för närvarande utgör ideella föreningar och i ett fall ett aktiebolag. Deras
verksamhet finansieras i huvudsak genom medel från EU-kommissionen samt från
länsstyrelserna, landstingen och kommunerna.

Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att LAG-grupperna utgör ideella föreningar eller
aktiebolag. De är således enskilda rättssubjekt, för vilka principen om
allmänna handlingars offentlighet såsom huvudregel inte gäller. Principen om
handlingsoffentlighet kan dock med stöd av 1 kap. 8 § SekrL göras tillämplig
även utanför myndighetssektorn. Enligt denna bestämmelse skall
tryckfrihetsförordningens regler om handlingsoffentlighet också gälla de organ
som anges i bilagan till sekretesslagen. Genom bestämmelsen har principen om
handlingsoffentlighet gjorts tillämplig hos vissa aktiebolag, föreningar och
stiftelser som på statens uppdrag handhar förvaltningsuppgifter som innefattar
myndighetsutövning eller liknande. Utskottet konstaterar att LAG-grupperna inte
bedriver någon myndighetsutövning. Enligt utskottets mening finns inte heller
något annat skäl att låta principen om handlingsoffentlighet också omfatta
dessa grupper. Utskottet vill avslutningsvis framhålla att LAG-grupperna såsom
enskilda rättssubjekt inte heller omfattas av sekretesslagens bestämmelser och
att det således står dem fritt att offentliggöra sina handlingar. Med det
anförda avstyrker utskottet motionen.

Översyn av sekretesslagen

Motionen
I motion 1997/98:K403 av Chatrine Pålsson och Åke Carnerö (kd) anförs att det
för närvarande är huvudmannaskapet som bestämmer gränserna för
sekretessbestämmelserna. Enligt motionärerna måste detta anses förlegat,
särskilt med tanke på de huvudmannaskapsförändringar som har skett de senaste
åren. Kristdemokraterna har länge ansett att en översyn av sekretessreglerna
borde göras så att den enskilde och inte huvudmannen kommer i fokus.
Motionärerna påpekar vidare att sekretesslagstiftningen har ändrats ca 150
gånger sedan den tillkom. Så gott som varje ändring har gällt enstaka
paragrafer. Enligt motionärerna är det anmärkningsvärt att någon genomgripande
översyn av sekretesslagen inte har företagits. Vidare framhåller motionärerna
att frågan om sekretess är mycket viktig och förtjänar att hanteras med
varsamhet. Personlig integritet och rättssäkerhet måste alltid vara ledstjärna
och medborgarna måste känna fullt förtroende för myndigheterna och hur känsliga
uppgifter hanteras. Samtidigt är det enligt motionärerna viktigt att det finns
en helhetssyn i sekretesslagstiftningen som gör att frågor som t.ex. olika
huvudmannaskap inte resulterar i onödiga gränsdragningar och blir till hinder i
ett effektivt arbete. Enligt motionärernas uppfattning måste huvudfrågan när
det gäller barns rättssäkerhet vara det enskilda barnet. Barnets bästa måste
eftersträvas. Motionärerna anför att detta skulle underlättas om man gjorde en
översyn av dagens sekretesslagstiftning utifrån perspektivet att med fortsatt
beaktande av integritet och rättssäkerhet starkare betona helhetssyn och
samverkan mellan olika instanser. Vad som anförts om en översyn av
sekretesslagen bör ges regeringen till känna.

Bakgrund

Tidigare riksdagsbehandling
Under riksmötet 1995/96 behandlade konstitutionsutskottet en motion med yrkande
om att regeringen borde ges till känna vad som i motionen anförts om behovet av
att utifrån en helhetssyn se över sekretesslagstiftningen (bet. 1995/96:KU24).
Utskottet konstaterade att sekretesslagstiftningen är komplicerad och
svåröverskådlig och att det självfallet vore önskvärt att den skulle kunna
ändras på så sätt att det blev enklare att tillämpa de olika sekretessreglerna.
Enligt utskottets mening gick det emellertid inte att bortse från att
integritetshänsyn på olika områden kräver att undantag i form av
sekretessbestämmelser görs från den annars gällande principen om allmänna
handlingars offentlighet och rätten att röja uppgifter ur sådana handlingar.
Ändrade samhällsförhållanden ställer sålunda krav på en fortgående anpassning
av sekretessreglerna. Utskottet framhöll att en noggrann avvägning mellan
integritetsaspekter och behov av offentlig insyn härvid måste göras i varje
fall. Mot bakgrund av det anförda var utskottet för närvarande inte berett att
förorda en sådan översyn som begärdes i motionen och den avstyrktes därför.

Kommande utredningsarbete
Under föregående riksmöte konstaterade utskottet i betänkande 1996/97:
KU23 att det inom Justitiedepartementet planerades en översyn av sekretesslagen
med inriktning på att en utredning skulle kunna tillsättas under första
halvåret 1997. Arbetet med att ta fram direktiv pågick och avsikten var att
direktiven skulle vara färdiga under april månad 1997.
Enligt uppgift från Justitiedepartementet har den aviserade utredningen ännu
inte tillkallats. Arbete pågår alltjämt med att fastställa direktiv för
utredningens arbete. Direktiven kan förväntas vara färdiga under februari 1998.
Avsikten är att utredningen både skall ha till uppgift att göra en översyn av
sekretesslagen och att, som ovan redovisats, behandla frågan om en anpassning
av 2 kap. TF till den nya tekniken.

Utskottets bedömning
Som redovisats ovan hänvisade utskottet vid sin behandling av motioner på
sekretessområdet redan under föregående riksmöte till att en översyn av
sekretesslagen planerades inom Regeringskansliet med inriktning på att direktiv
skulle vara färdiga under april månad 1997. Utskottet kan nu konstatera att
direktiv för en sådan utredning ännu inte har beslutats och något
utredningsarbete således inte har påbörjats. Detta är inte tillfredsställande.
Utskottet har inhämtat att regeringen inom kort kommer att fastställa direktiv
för den aviserade utredningen. Utskottet utgår från att utredningen nu kommer
till stånd och att de frågor som tas upp i motionen kommer att beröras i den
kommande översynen. Motionen bör därför inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida. Utskottet avstyrker därmed motionen.

Begränsning av sekretess vid misstanke om brott

Motionen
I motion 1997/98:K406 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) anförs att en
bred kamp mot den ökande brottsligheten måste föras. Det brottsförebyggande
arbetet är viktigast. Enligt motionärerna finns det anledning att se på hur
polisens arbete skall kunna underlättas i lagstiftningen. Frågan är om
sekretesslagstiftningen har drivits därhän att brott kan begås i skydd av
lagstiftningen. Motionärerna ger följande praktiska exempel ur verkligheten.
Två ungdomar körde av vägen med en stulen bil och bilen totalförstördes. De
vårdades sedan på sjukhus, där personalen med stöd av sekretesslagen vägrade
att lämna ut deras namn till polisen. De kunde därefter lämna sjukhuset utan
chans för polisen att ingripa. Motionärerna anför att lagstiftningen i ett fall
som detta inte står i överensstämmelse med vad allmänheten uppfattar som rätt
och riktigt. I situationer där brott med sannolikhet kan misstänkas bör enligt
motionärerna sjukhuspersonalen kunna få lämna uppgifter om namn och adress. Om
inte förr så bör uppgifterna få lämnas i samband med att en starkt misstänkt
brottsling skrivs ut från sjukhuset. Motionärerna anser att sekretesslagen bör
ses över i syfte att underlätta för polisen att arbeta effektivt mot
brottsligheten i linje med vad som anförts i motionen. Detta bör ges regeringen
till känna.

**FOOTNOTES**

[1]: Liaisons Entre Actions de Développement de l´Économie
Rurale

[2]: Local Action Group
Bakgrund
Enligt 7 kap. 1 § första stycket SekrL gäller sekretess inom hälso- och
sjukvården för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga
förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller någon honom närstående lider men.
I 14 kap. 2 § fjärde stycket SekrL anges att sekretess inte hindrar att uppgift
som angår misstanke om brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller
annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för
brottet och detta kan antas föranleda annan påföljd än böter.
Därutöver anges i 14 kap. 2 § femte stycket SekrL att för uppgift som omfattas
av sekretess enligt bl.a. 7 kap. 1- 6 §§ gäller vad som föreskrivs i fjärde
stycket endast såvitt angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet
lindrigare straff än fängelse i två år (t.ex. mord, dråp, våldtäkt, grovt rån,
mordbrand och grovt narkotikabrott). Dock hindrar sekretess enligt bl.a. 7 kap.
1- 6 §§ inte att uppgift som angår misstanke om brott enligt enligt 3, 4 och 6
kap. brottsbalken (dvs. brott mot liv och hälsa, brott mot frihet och frid
resp. sexualbrott) mot någon som inte fyllt arton år lämnas till
åklagarmyndighet eller polismyndighet. Med brott avses i denna bestämmelse
fullbordat brott.
Enligt 14 kap. 1 § SekrL hindrar sekretess inte att uppgift lämnas till
regeringen eller riksdagen. Sekretess hindrar inte heller att uppgift lämnas
till annan myndighet, om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller förordning.
Vittnesplikten enligt rättegångsbalken (RB) anses vara sådan i lag föreskriven
uppgiftsskyldighet som tar över sekretessen. Bland annat 36 kap. 5 § RB avgör
vilken omfattning vittnesplikten har. Inskränkningar i vittnesplikten görs i 36
kap. 5 § RB för bl.a. viss vårdpersonal. Denna inskränkning gäller dock inte
mål angående brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än två år.
Med brott avses härvid fullbordat brott. Sedan den 1 januari 1998 gäller inte
heller inskränkningen i mål om brott mot någon som inte fyllt arton år, om det
är fråga om brott enligt 3, 4 och 6 kap. brottsbalken (SFS 1997:314).
Enligt 11 § lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och
sjukvården är hälso- och sjukvårdpersonal utöver vad som annars följer av lag
eller förordning skyldig att lämna ut bl.a. uppgift om huruvida någon vistas på
en sjukvårdsinrättning, om uppgiften för särskilt fall begärs av en domstol,
åklagarmyndighet, polismyndighet, kronofogdemyndighet eller skattemyndighet.
Även denna uppgiftsskyldighet bryter sekretessen (prop. 1981/82:186 s. 65).
I förarbetena till 11 § lagen om åligganden för personal inom hälso- och
sjukvården (prop. 1981/82:186 s. 65) anges i specialmotiveringen att
bestämmelsen innebär att personalen inom hälso- och sjukvården skall lämna
uppgift till bl.a. polis eller åklagare om huruvida någon vistas på ett
sjukhus, då uppgiften begärs för ett särskilt fall. Bestämmelsen förutsätter
inte att den efterfrågade är känd till namnet. Det skall emellertid vara en
viss person som efterfrågas. Med uttrycket ?för särskilt fall ? menas att
uppgiften begärs t.ex. med anledning av en inledd förundersökning eller som ett
led i spaningarna efter en förrymd mentalpatient. Vidare anges att det dock
inte är meningen att polisen med stöd av regeln skall ha generell tillgång till
sjukhusens patientregister. Uppgiftsskyldigheten avser den omständigheten
huruvida en enskild vistas på ett sjukhus. Även personer som söker sig till
sjukhus för öppen vård får anses vistas på sjukhus så länge de finns där.
Uppgiftsskyldigheten omfattar alltså bl.a. personer som begett sig till sjukhus
för tillfällig vård efter exempelvis ett knivslagsmål eller en trafikolycka. I
specialmotiveringen påpekas att den omständigheten att en s.k. adressuppgift
(uppgift om huruvida någon finns på en sjukhusinrättning) kan lämnas ut medför
inte utan vidare att patienten också får utsättas för förhör eller delges en
handling etc. hans hälsotillstånd kan hindra detta. Sådana frågor får bedömas
enligt andra regler.
I den allmänna motiveringen anför departementschefen bl.a. vad gäller
uppgiftsskyldighetens omfattning (s. 18) att han inte kan ansluta sig till en
ordning som innebär att polisen med stöd av en ny regel skulle få tillgång till
bostadsadresserna till patienter och andra som vistas på vårdinrättningar. En
sådan ordning skulle enligt departementschefen kunna leda till att hälso- och
sjukvårdens och socialtjänstens myndigheter kom att utnyttjas i så hög grad i
den polisiära verksamheten att förtroendet för vårdmyndigheterna rubbades.
Därtill kommer att behovet av uppgifter i första hand torde avse just uppgifter
om huruvida en viss person finns på en vårdinrättning, särskilt då en
sjukvårdsinrättning.

Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening torde vad som efterfrågas i motionen redan tillgodoses
genom den uppgiftsskyldighet som enligt gällande regler åligger personal inom
hälso- och sjukvården. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla det
betydelsfulla i att personer som är verksamma inom den offentliga sektorn har
erforderliga kunskaper i frågor om sekretess och därmed sammanhängande frågor.
Ansvaret härför när det gäller hälso- och sjukvårdsområdet åvilar i första hand
landstingen och kommunerna. Enligt utskottets mening saknas anledning för
riksdagen att vidta någon ågärd med anledning av motionen. Motionen avstyrks
därför.

Sekretess mellan myndigheter vid misstanke om övergrepp mot barn

Motionen
I motion 1997/98:K409 av Margareta Andersson (c) konstateras att man skall
utreda vilka olika människor som skall ha anmälningsplikt till socialtjänsten
när de ser något som kan misstänkas vara övergrepp mot barn på något sätt. En
faktor som enligt motionären i detta sammanhang också bör ses över är
sekretessen. Det finns lärare, poliser m.fl. som har anmälningsplikt i dag och
som gör anmälan, men sedan kan de inte följa upp den på grund av sekretessen.
Motionären anser att en översyn av lagen bör ske så att man kan följa fallet
och inte behöver fundera över om åtgärder vidtas i ärendet eller om man behöver
göra en förnyad anmälan. Enligt motionären bör riksdagen hos regeringen begära
att den i direktiven till vilka som skall ha anmälningsplikt även tar med
frågan om sekretessen mellan myndigheter.

Bakgrund

Gällande regler m.m.

Sekretessbestämmelser
I 1 kap. 3 § SekrL anges att om sekretess gäller för uppgifter hos en
myndighet, får uppgifterna inte heller röjas för andra myndigheter i andra fall
än som anges i sekretesslagen eller i en lag eller förordning till vilken
sekretesslagen hänvisar. Begränsningen i möjligheten att lämna uppgifter mellan
olika myndigheter gäller också i förhållandet mellan olika verksamhetsgrenar
inom samma myndighet, om de är att betrakta som självständiga i förhållande
till varandra.
I sekretesslagen finns flera undantagsbestämmelser, som innebär att en uppgift
får lämnas ut trots att sekretess normalt gäller för den. Enligt 1 kap. 5 §
hindrar sekretess inte att uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt för att den
utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin egen verksamhet. Bestämmelsen
skall tillämpas restriktivt och kan inte åberopas för att hjälpa en annan
myndighet att fullgöra sin verksamhet (prop. 1979/89:2 del A s. 465 och 494).
Vidare sägs i 14 kap. 1 § att sekretess inte hindrar att uppgift lämnas till
regeringen eller riksdagen. Inte heller hindrar sekretess att uppgift lämnas
till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning.
I 14 kap. 2 § finns bestämmelser som avser uppgiftslämnande i flera speciella
situationer och som innebär begränsningar i den sekretess som normalt gäller.
Uppgifter skall bl.a. kunna lämnas till annan myndighet om det behövs för
förundersökning, rättegång eller andra rättsliga förfaranden. En annan
situation som anges är att uppgift om misstanke om brott skall kunna lämnas
till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa
mot brottet. Begränsningar i denna möjlighet föreskrivs när det gäller bl.a.
hälso- och sjukvårdssekretess och socialtjänstsekretess. Uppgifter som avser
misstanke om brott enligt 3, 4 och 6 kap. brottsbalken (dvs. brott mot liv och
hälsa, mot frihet och frid och sexualbrott) kan dock utan begränsning lämnas
till åklagarmyndighet eller polismyndighet.
Enligt 14 kap. 3 § får sekretessbelagd uppgift lämnas till myndighet, om det är
uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det
intresse som sekretessen skall skydda. Bestämmelsen gäller dock inte inom
området för hälso- och sjukvårdssekretessen och socialtjänstsekretess. Skälet
till detta är att vården bygger på att den enskilde skall känna förtroende för
den som har hand om vården. En konsekvens är att samråd med andra myndigheter i
princip inte skall ske utan den enskildes samtycke (jfr prop. 1981/82:186 s. 14
f.).
I 14 kap. 4 § anges att sekretess till skydd för enskild inte gäller i
förhållande till den enskilde själv och kan i övrigt helt eller delvis efterges
av honom.

Anmälan till socialtjänsten om barn som far illa
I 71 § socialtjänstlagen (1980:620, SoL) finns bestämmelser om anmälan till
socialtjänsten när barn far illa. Bestämmelserna avser dels en generell
uppmaning om att anmälan bör göras i vissa fall, dels en skyldighet för vissa
tjänstemän att göra anmälan.
Genom en lagändring den 1 januari 1998 har 71 § första stycket SoL fått en ny
uformning (SFS 1997:313). Enligt den nya lydelsen gäller att var och en som får
kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en
underårigs skydd bör anmäla detta till nämnden. Ändringen syftar till att på
ett tydligare sätt markera att en anmälan inte förutsätter att det i det
enskilda fallet står klart att ett barn misshandlas eller annars utsätts för
skadlig behandling i hemmet (prop. 1996/97:124 s. 104).
Enligt 71 § andra stycket SoL gäller vidare sen tidigare att en skyldighet
att göra anmälan till socialtjänsten föreligger för myndigheter vars verksamhet
berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och
socialtjänsten. Genom paragrafens nya lydelse har anmälningsskyldigheten
utvidgats till att även avse personer som är verksamma inom en yrkesmässigt
bedriven enskild verksamhet som berör barn och ungdom eller inom annan
yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på
socialtjänstens område.
I 71 § fjärde stycket anges att myndigheter, befattningshavare och
yrkesverksamma som anges i andra stycket är skyldiga att lämna socialnämnden
alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av en underårigs behov
av skydd. Denna skyldighet är en sådan i lag föreskriven uppgiftsskyldighet som
enligt 14 kap. 1 § SekrL tar över sekretessen.
I proposition 1996/97:124 anför regeringen angående den föreslagna ändringen i
71 § SoL att betydelsen av samverkan mellan socialtjänsten och i synnerhet
barnomsorg och skola, men även andra i kommunen som i sin verksamhet kommer i
kontakt med barn och ungdomar, inte nog kan betonas (s. 106). Regeringen nämner
som exempel att ett förfarande som förekommer i en del kommuner i dag är att
socialtjänsten ger dem som omfattas av bestämmelserna i 71 § möjlighet att
anonymt konsultera en arbetsledare inom socialtjänsten i ärenden där det finns
oro för att barn far illa. Detta kan ske enligt en överenskommen handlingsplan
och utan att barnets identitet röjs. En sådan samverkan kan enligt regeringen
resultera i att barnet får kontakt med socialtjänsten genom att barnets
vårdnadshavare själva ansöker om hjälp i stället för att kontakten inleds genom
en anmälan till socialtjänsten.
Regeringen anför vidare att en annan form av samverkan som underlättar
arbetet med utsatta barn är det samrådsförfarande som finns närmare beskrivet i
Socialstyrelsens allmänna råd, Sexuella övergrepp mot barn (1991:3) och som
numera är praxis i de flesta kommuner i ärenden som rör misshandel eller
sexuella övergrepp.
I Socialstyrelsens allmänna råd, Sexuella övergrepp mot barn (1991:3) framhålls
att sexuella övergrepp mot barn är en typ av ärenden som ingen myndighet klarar
ensam (s. 62 f.). Det är ärenden som enligt Socialstyrelsen fordrar nära
samarbete mellan flera myndigheter. Utredningar och insatser måste samordnas. I
de allmänna råden anger Socialstyrelsen vidare hur grundprinciperna för
handläggningen kan formuleras, bl.a. att myndigheterna skall värna om
rätssäkerheten och samordna och avgränsa sina åtgärder i inledningsskedet så
att de inte hindrar eller försvårar varandras utredningar. Socialstyrelsen
anser att ett formaliserat myndighetssamarbete bör finnas när det gäller
sexuella övergrepp mot barn. Samarbetsmodellen kan se olika ut i olika delar av
landet bl.a. beroende på om det rör sig om storstads- eller glesbygdskommuner.
När det gäller samrådsgrupperna och sekretessen konstaterar Socialstyrelsen
(s. 65) att den omständigheten att flera myndigheter samverkar i samrådsgrupper
eller på annat sätt inte påverkar sekretessen. Socialstyrelsen framhåller att
ett av syftena med sekretessreglerna är att upprätthålla den enskildes
förtroende för myndighetens verksamhet. Reglerna fyller en viktig funktion inom
verksamhetsområden där insatserna ofta förutsätter nära kunskap om enskildas
personliga förhållanden. Socialstyrelsen nämner som exempel socialtjänsten och
hälso- och sjukvården, där sekretesskyddet är särskilt starkt. Socialstyrelsen
påpekar att utbyte av uppgifter inom samrådsgruppen om enskildas personliga
förhållanden därför kräver den enskildes samtycke. Föreligger inte något sådant
samtycke får sekretessen brytas endast med stöd av bestämmelse i lag. Sådan
bestämmelse finns bl.a. i 71 § SoL (jfr ovan).

Tidigare riksdagsbehandling
Konstitutionsutskottet behandlade under riksmötet 1995/96 en motion om ändring
i sekretesslagen i syfte att underlätta polisens och socialtjänstens
brottsförebyggande insatser mot ungdomar (bet. 1995/96:KU24). Utskottet
redogjorde för Justitiedepartementets promemoria Ju 1994:E Sekretess vid
samarbetet mot ungdomsbrott och ekobrott. Vidare konstaterade utskottet att
frågor om sekretess i samband med samarbetet mot ungdomsbrott var föremål för
beredning inom Regeringskansliet. Utskottet ansåg att beredningsarbetet borde
avvaktas och avstyrkte motionen.
Under föregående riksmöte behandlade konstitutionsutskottet en motion som tog
upp frågan om sekretessen mellan vissa myndigheter (bet. 1996/97:KU23). Enligt
motionären utgjorde den nuvarande utformningen av sekretesslagen en försvårande
omständighet i t.ex. samarbetet mellan barnomsorg, skola och socialtjänst. I
sin bedömning konstaterade utskottet att regeringen i proposition 1996/97:124
hade föreslagit en ändring av anmälningsskyldigheten i socialtjänstlagen.
Utskottet noterade vidare att de frågor som motionären aktualiserade kunde
komma att beröras både i beredningen av frågan om samarbetet mot ungdomsbrott
och vid den översyn av sekretesslagen som planerades inom
Justitiedepartementet. I enlighet med detta ansåg utskottet att något
tillkännagivande inte borde göras med anledning av motionen.
I samband med behandlingen av proposition 1996/97:124 jämte motioner
konstaterade socialutskottet att såväl detta utskott som justitieutskottet
nyligen hade behandlat motionsyrkanden om ändringar i sekretesslagen i syfte
att underlätta polisens och socialtjänstens samarbete (1996/97:SoU10 respektive
1996/97:JuU12). Båda utskotten hade avstyrkt motionerna med hänvisning till att
Justitiedepartementets promemoria Ju 1994:E fortfarande var under beredning i
departementet. Socialutskottet vidhöll nu denna inställning och avstyrkte en
motion med ett liknande yrkande.

Utredningsarbete
Enligt uppgift från Justitiedepartementet är promemorian Ju 1994:E, Sekretess
vid samarbetet mot ungdomsbrott och ekobrott, alltjämt föremål för beredning
vad avser frågan om ungdomsbrott. Avsikten är att denna fråga skall behandlas i
den kommande översynen av sekretesslagen.

Utskottets bedömning
Utskottet utgår från att den fråga som aktualiseras i motionen kommer att
beröras i den aviserade översynen av sekretesslagen. Någon åtgärd från
riksdagens sida bör därför inte nu vidtas med anledning av motionen. Motionen
avstyrks.

Sekretess hos gymnasieskolas intagningsnämnd

Motionen
I motion 1997/98:K411 av Lars U Granberg och Monica Öhman (s) anförs att det
finns en lucka i sekretesslagen som innebär att lagens bestämmelser om
sekretess inom skolans verksamhet inte omfattar gymnasieskolas
intagningsnämnder. Enligt motionären innebär detta i praktiken att känsliga
uppgifter, som elever tillställer intagningsnämnder och som i grund- och
gymnasieskolan är sekretessbelagda, i intagningsnämnder inte kan skyddas av
sekretesslagen och måste lämnas ut till den som så begär. Motionärerna anför
att sekretesslagen bör ses över med syfte att även känsliga uppgifter om
enskilda hos gymnasieskolans intagningsnämnder kan sekretessbeläggas. Detta bör
ges regeringen till känna.

Bakgrund

Gällande regler
Enligt 2 kap. 1 § skollagen (1985:1100) skall varje kommun och landsting som
styrelse för sitt offentliga skolväsende utse en eller flera nämnder.
I skollagens femte kapitel lämnas föreskrifter om gymnasieskolan. I 15 § anges
att styrelsen för utbildningen ansvarar för intagningen till de olika
utbildningarna som anordnas inom kommunen eller landstingen, om inte annat
följer av föreskrifter från regeringen. Intagningsorganisationen får vara
gemensam med annan kommun och gemensam för gymnasieskolan och gymnasial
vuxenutbildning.
Enligt 7 kap. 9 § SekrL gäller sekretess i grundskolan, gymnasieskolan,
särskolan, specialskolan och sameskolan samt i en kommunal riksinternatskola
för uppgift som hänför sig till psykologisk undersökning eller behandling och
för uppgift om enskilds personliga förhållanden hos psykolog eller kurator, om
det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör
eller någon honom närstående lider men.
På samma område gäller sekretess dels i skolans elevvårdande verksamhet i
övrigt för uppgift om enskilds personliga förhållanden, dels för uppgift som
hänför sig till ärende om tillrättaförande av elev eller om skiljande av elev
från vidare studier. Sekretessen gäller dock endast, om det kan antas att den
som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.
Sekretessen gäller inte beslut i elevvårdsärende eller i annat ärende som nu
har nämnts.
Sedan den 1 januari 1998 gäller vidare sekretess på samma område i annat fall
än som nämnts ovan för uppgift om enskilds identitet, adress och andra liknande
uppifter om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan
antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs
(prop. 1997/98:9, bet. 1997/98:UbU5, rskr. 1997/98:107).
I förarbetena till 7 kap. 9 § sekretesslagen (prop. 1979/80:2 Del A s. 194 f.)
konstaterade föredragande departementschefen att det är uppenbart att det inom
utbildningsväsendet kan finnas uppgifter om elevernas och deras anhörigas
personliga förhållanden som är lika skyddsvärda som motsvarande uppgifter inom
t.ex. samhällets hälso- eller socialvård. Det föreligger å andra sidan ett
betydande allmänt intresse av insyn i utbildningsväsendets sätt att fungera.
Enligt departementschefen var ett minimikrav att de uppgifter som uteslutande
rör elevers studiesituation alltid är offentliga. Hit hör bl.a. skolbetyg och
andra uppgifter om elevernas studieresultat och prestationer i övrigt.
Vidare konstaterade departementschefen att enligt promemorieförslaget (Ds Ju
1977:1 och 11) skulle uppgifter som hänför sig till en elevs studiesituation i
mera begränsad bemärkelse undantas från det sekretesskyddade området. Med
uttrycket elevvårdande verksamhet avsågs i promemorian elevvården i mera
avgränsad mening som beteckning på skolans strävanden att förebygga uppkomsten
av skolsvårigheter och andra personliga problem för den enskilde eleven och på
de särskilda åtgärder som kan vidtas för att komma till rätta med de
svårigheter som ändå uppstår. Departementschefen ansåg att det saknades
anledning att gå ifrån promemorians förslag när det gällde det sekretesskyddade
området.
För egen del anförde departementschefen att i den elevvårdande verksamheten
inom den obligatoriska skolan och i gymnasieskolan ingår insamlandet av
uppgifter om elevernas personliga förhållanden som ett grundläggande inslag.
Departementschefen konstaterade vidare att det ibland sker hänvändelse till
eller informationsutbyte med utomstående organ såsom socialvården och den
psykiska barn- och ungdomsvården. Till elevvården räknas också mer aktiva
rådgivnings- och stödåtgärder såsom t.ex. psykologisk behandling eller andra
kurativa åtgärder. Också sådana åtgärder som uttagning av elev till
stödundervisning, specialundervisning, särskild undervisning eller anpassad
studiegång fick anses höra till elevvården. Härvid påpekade departementschefen
att dylik undervisning ju sker därför att eleven har svårigheter i det vanliga
skolarbetet. Till elevvården borde däremot inte hänföras tillrättaförande
åtgärder och inte heller intagning av elev i specialskolan eller särskolan.

Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen behandlade hösten 1989 en motion med yrkande om att sekretess skulle
införas för vissa uppgifter hos gymnasieskolas intagningsnämnd. I sin
redovisning av gällande rätt noterade konstitutionsutskottet (bet. 1989/90:KU5)
att det för verksamhet hos gymnasieskolans intagningsnämnder inte finns någon
särskild sekretessbestämmelse. I sin bedömning hänvisade utskottet därefter
till de överväganden som ligger till grund för den reglering som i
sekretesslagen valts i fråga om sekretessens spridning utanför det primära
sekretessområdet. Utskottet konstaterade att den omständigheten att någon
sekretessbestämmelse inte införts för uppgifter av aktuellt slag i ärenden hos
gymnasieskolas intagningsnämnd uppenbarligen sammanhänger med att de intressen
som bär upp offentlighetsprincipen i sådana ärenden gör sig starkt gällande.
Med hänvisning till det anförda avstyrkte utskottet motionen.
Under 1990/91 års riksmöte behandlade riksdagen regeringens proposition
1990/91:111 om sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m. I
propositionen (s. 39) redogjorde regeringen för en framställning från
Storstockholms intagningsnämnd för gymnasieskolan om att sekretess skulle
införas för vissa uppgifter hos gymnasieskolans intagningsnämnder. Föredragande
statsrådet redogjorde för de överväganden som gjorts vid införandet av
sekretesslagen när det gällde frågan om sekretessen skulle följa en handling
eller muntlig information utanför det primära sekretessområdet, s.k. sekundär
sekretess, generellt eller om särskilda regler skulle krävas för detta.
Slutsatsen blev att någon allmän regel om sekundär sekretess inte skulle
införas (prop. 1979/80:2 Del A s. 75 f.). Därefter redogjorde föredragande
statsrådet för det ovan redovisade uttalandet av konstitutionsutskottet vid
1989/90 års riksmöte. Enligt statsrådets mening fanns det inte nu anledning att
göra någon annan bedömning än den riksdagen gjort. Hon anförde att det är
uppenbart att offentlighetsintresset gör sig mycket starkt gällande hos
intagningsnämnderna. Om sekretess gällde för uppgifter av detta slag skulle ju
allmänheten inte få reda på vilka skäl som föranlett intagningsnämndernas
prioriteringar. Något motsvarande insynsintresse fanns ju inte i skolornas
elevvårdande verksamhet. Föredragande statsrådet var därför inte berett att
föreslå någon ändring i detta avseende.
Vid sin behandling av propositionen gjorde konstitutionsutskottet ingen annan
bedömning i denna fråga (bet. 1990/91:KU34).
Konstitutionsutskottet behandlade under föregående riksmöte en motion med ett
liknande yrkande som i den nu aktuella motionen (bet. 1996/97:KU23). Utskottet
ansåg att den bedömning som tidigare gjorts i frågan alltjämt ägde giltighet
och avstyrkte motionen.

Utskottets bedömning
Som redovisats i det föregående har utskottet senast under föregående riksmöte
behandlat en motion med ett liknande yrkande som det nu aktuella. Utskottet
vidhåller sin tidigare bedömning i frågan och avstyrker motionen.

Begränsning av sekretess för avtal mellan högskola och näringsliv

Motionen
I motion 1997/98:Ub477 av Yvonne Ruwaida (mp), som behandlar frågor om
samarbete mellan högskola och näringsliv, anförs att all samverkan mellan
högskola och näringsliv skall regleras med avtal. Enligt motionären skall dessa
avtal inte omfattas av sekretesslagen. Motionären hemställer att riksdagen hos
regeringen begär att den tar fram förslag till åtgärder så att avtal mellan
högskola och näringsliv inte skall omfattas av sekretesslagen (yrkande 6).

Bakgrund

Gällande regler
Sekretess vid forskningsstöd regleras i 8 kap. 6 § första stycket SekrL. Enligt
denna bestämmelse gäller sekretess, i den utsträckning regeringen föreskriver
det, i statlig myndighets verksamhet, som består i bl.a. stödverksamhet med
avseende på produktion, handel, transportverksamhet eller näringslivet i
övrigt, för uppgift om
1. enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller
forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften
röjs,
2. andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som har trätt i
affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för
myndighetens verksamhet.
I tredje stycket anges att regeringen kan för särskilt fall förordna om
undantag från sekretess som har föreskrivits med stöd av första stycket 1, om
den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas.
Av bestämmelsen framgår att sekretess endast gäller i den utsträckning som
regeringen föreskrivit. Sådana föreskrifter meddelas av regeringen i
sekretessförordningen (1980:657). I bilagan till sekretessförordningen anges
att sekretess enligt 8 kap. 6 § bl.a. gäller i stödverksamhet hos NUTEK och
Programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle.
Sekretess för uppdragsforskning regleras i 8 kap. 9 § SekrL. Enligt denna
bestämmelse gäller sekretess hos myndighet för uppgift som avser provning,
bestämning av egenskaper eller myckenhet, värdering, vetenskaplig, teknisk,
ekonomisk eller statistisk undersökning eller annat sådant uppdrag som
myndighet utför för enskilds räkning, om det måste antas att uppdraget har
lämnats under förutsättning att uppgiften inte röjs. Regeringen kan för
särskilt fall förordna om undantag från sekretessen, om den finner det vara av
vikt att uppgiften lämnas.
I 8 kap. 9 § andra stycket anges att i fråga om uppgift i allmän handling
gäller sekretessen i högst tjugo år. Hos högskoleenhet gäller sekretessen dock
i högst tio år.
Bestämmelsen innebär att vederbörande högskola eller institution har att
iaktta sekretess i uppdragsforskning om det inte överenskommits att uppgifterna
får publiceras eller uppdragsgivaren eljest medger att uppgifterna lämnas ut.
Vid sekretesslagens tillkomst framhöll konstitutionsutskottet vad gällde denna
bestämmelse att de forskningsuppdrag som universitet och högskolor erhåller
från enskilda är ett viktigt led i den vetenskapliga utvecklingen med hänsyn
till den stimulans och de resurser som på detta sätt kommer forskningen till
godo (KU 1979/80:37 s. 31 f.) Eftersom uppdragsforskning i många fall går ut på
att vidareutveckla uppdragsgivarens produkter kunde det enligt utskottet vara
naturligt om denne inte alltid ville bringa uppdraget eller
forskningsresultatet till offentligheten. Utskottet anförde att sekretess
därför kan vara förutsättning för att uppdraget skall ges till en forskare
eller ett forskningslag vid en offentlig undervisningsanstalt. Vidare fann
utskottet att offentlighetsintresset när det gäller forskning dock motiverar en
kortare sekretesstid i förhållande till andra fall som omfattas av paragrafen.
Enligt 8 kap. 10 § sekretesslagen gäller sekretess hos myndighet för uppgift om
affärs- eller driftsförhållanden för enskild, som i annat fall än som avses i 8
och 9 §§ har trätt i affärsförbindelse med myndigheten, om det av särskild
anledning kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Sekretess
gäller också hos myndighet för uppgift om affärs- eller driftsförhållanden för
enskild som trätt i affärsförbindelse med bolag, förening, samfällighet eller
stiftelse som driver affärsverksamhet och vari det allmänna genom myndigheten
utövar ett bestämmande inflytande eller bedriver revision, om det kan antas att
den enskilde lider skada om uppgiften röjs.
I 1 kap. 12 § SekrL erinras om att i fråga om bl.a. företagshemligheter finns
tystnadspliktsbestämmelser utöver bestämmelser som gäller enligt SekrL. Härvid
åsyftas bestämmelserna i lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter.
Enligt 7 § lagen om skydd för företagshemligheter skall en arbetstagare som
uppsåtligen eller av oaktsamhet röjer eller utnyttjar en företagshemlighet hos
arbetsgivaren, som han fått del av i sin anställning under sådana förhållanden
att han insåg eller bort inse att han inte fick avslöja den, ersätta den skada
som uppkommit genom hans förfarande.
Vad gäller myndigheternas affärsverksamhet föreskrivs i 6 kap. 1 § SekrL att
sekretess gäller för uppgift om myndighetens affärs- eller driftsförhållanden,
om det kan antas att någon som driver likartad rörelse gynnas på myndighetens
bekostnad om uppgiften röjs. Motsvarande gäller hos myndighet för uppgift om
affärs- eller driftsförhållanden hos bolag, förening, samfällighet eller
stiftelse som driver affärsverksamhet och vari det allmänna genom myndigheten
utövar ett bestämmande inflytande eller bedriver revision.
Enligt 8 kap. 13 § SekrL gäller sekretess i ärende om ansökan om patent för
uppgift om uppfinning eller företagshemlighet.

Utredningsarbete
I november 1995 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare med
updrag att se över det svenska systemet för nyttiggörande av
forskningsresultat. Utredningens huvuduppgift var att överväga hur samverkan
mellan högskolan och näringslivet kan förbättras (dir. 1995:139). I uppdraget
ingick också att överväga behovet av nya sekretessregler eller ändringar i de
nu gällande reglerna med anledning av utredningsresultatet.
Utredningen, som antog namnet NYFOR, överlämnade sitt huvudbetänkande
Samverkan mellan högskolan och näringslivet (SOU 1996:70) i maj 1996. I
betänkandet föreslår utredningen bl.a. att sekretesslagen tillförs en
bestämmelse som gör det möjligt för statlig part att göra sådana
sekretessåtaganden som är en förutsättning för deltagande i
forskningssamarbete, t.ex. inom EU-programmen. Vidare föreslås att
sekretesslagen förtydligas så att det klart framgår att sekretess gäller för en
uppgift i en forskningsansökan om det behövs för att en patentering inte skall
göras omöjlig.
Huvuddelen av förslagen i betänkandet SOU 1996:70 togs upp i proposition
1996/97:5 Forskning och samhälle, som har behandlats i riksdagen under
föregående riksmöte (bet. 1996/97:UbU3, rskr. 1996/97:99). Betänkandets förslag
vad gäller sekretessfrågor är dock alltjämt under beredning i
Regeringskansliet.

Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening torde sekretess många gånger vara en förutsättning för
att en samverkan mellan högskola och näringsliv skall komma till stånd, t.ex. i
samband med att universitet och högskolor erhåller forskningsuppdrag från
enskilda och där det är fråga om att vidareutveckla en uppdragsgivares
produkter. Utskottet kan därför inte förorda en sådan ordning som efterfrågas i
motionen och som skulle innebära att det helt saknades möjlighet att
sekretessbelägga avtal mellan högskola och näringsliv. Som redovisats ovan har
dock offentlighetsintresset när det gäller uppdragsforskning vid en
högskoleenhet ansetts motivera en kortare sekretesstid än vad som annars gäller
enligt 8 kap. 9 § SekrL. Mot bakgrund av vad som anförts avstyrker utskottet
motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande offentlighet i statliga bolag och viss privat
näringsverksamhet
att riksdagen avslår motion 1997/98:K408,
res. 1 (mp)
2. beträffande offentlighet vid de svenska LEADER-kontoren
att riksdagen avslår motion 1997/98:K410,
3. beträffande översyn av sekretesslagen
att riksdagen avslår motion 1997/98:K403,
4. beträffande begränsning av sekretess vid brottsmisstanke
att riksdagen avslår motion 1997/98:K406,
5. beträffande sekretess mellan myndigheter vid misstanke om
övergrepp på barn
att riksdagen avslår motion 1997/98:K409,
6. beträffande sekretess hos gymnasieskolas intagningsnämnd
att riksdagen avslår motion 1997/98:K411,
7. beträffande sekretess för avtal mellan högskola och näringsliv
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ub477 yrkande 6.
res. 2 (mp)

Stockholm den 17 februari 1998

På konstitutionsutskottets vägnar

Bo Könberg

I beslutet har deltagit: Bo Könberg (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina
Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Birger
Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry Martinger
(m), Mats Berglind (s), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp),
Margitta Edgren (fp), Lennart Brunander (c) och Bengt Hurtig (v).

Reservationer

1. Offentlighet i statliga bolag och viss privat näringsverksamhet (mom. 1)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ?Som redovisats?
och slutar med ?även i denna del? bort ha följande lydelse:
Som redovisats ovan pågår arbete med att ta fram direktiv till en utredning
som bl.a. skall ha till uppgift att behandla frågan om en anpassning av 2 kap.
TF till den nya tekniken. I detta sammanhang vill utskottet, i enlighet med
vad som anförs i motion 1997/98:K408, framhålla det angelägna i att det nu görs
en översyn av möjligheterna att öka insynen i de statliga bolagen. En viktig
utgångspunkt för en sådan översyn bör enligt utskottet vara de erfarenheter som
gjorts sedan den 1 januari 1995 då handlingsoffentlighet genom 1 kap. 9 §
sekretesslagen införts i bolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommun
eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande. Vad utskottet
anfört bör med bifall till motion 1997/98:K408 yrkande 1 ges regeringen till
känna.
I nämnda motion anförs därutöver att en översyn bör göras av kraven på
offentlighet i privat verksamhet, som i huvudsak finansieras med skattemedel
och/eller fullgör viktiga myndighetsuppgifter (yrkande 2). Utskottet delar
motionärernas uppfattning att det finns samma behov av insyn i en för det
allmänna angelägen verksamhet, oavsett om den bedrivs i offentlig eller privat
regi. Enligt utskottets mening finns det därför skäl att i det kommande
utredningsarbetet överväga en ändring av nu gällande ordning. Med bifall till
motion 1997/98:K408 yrkande 2 bör vad utskottet anfört ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande offentlighet i statliga bolag och viss privat
näringsverksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K408 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

2. Sekretess för avtal mellan högskola och näringsliv (mom. 7)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Enligt
utskottets? och slutar med ?utskottet motionen? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det betydelsfullt att möjligheter till insyn ges
i samarbetet mellan högskola och näringsliv. Utskottet finner dock inte
anledning att ifrågasätta möjligheten till sekretess när det gäller
forskningsresultat som uppnås i samband med t.ex. uppdragsforskning. Däremot
anser utskottet att offentlighetsintresset talar för att en inskränkning bör
övervägas när det gäller möjligheterna att sekretessbelägga avtal mellan
högskola och näringsliv. Med bifall till motion 1997/98:Ub477 yrkande 6 bör
riksdagen därför hos regeringen begära att den tar fram förslag till en sådan
inskränkning.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande sekretess för avtal mellan högskola och näringsliv
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ub477 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Motionerna............................................1
Utskottet.............................................2
Offentlighet i statliga bolag och i viss privat näringsverksamhet 2
Motionen 2
Bakgrund 2
Gällande regler 2
Utredningsarbeten 3
Tidigare riksdagsbehandling 4
Utskottets bedömning 4
Offentlighet vid de svenska LEADER-kontoren 5
Motionen 5
Bakgrund 5
Utskottets bedömning 7
Översyn av sekretesslagen 7
Motionen 7
Bakgrund 8
Tidigare riksdagsbehandling 8
Kommande utredningsarbete 8
Utskottets bedömning 9
Begränsning av sekretess vid misstanke om brott 9
Motionen 9
Bakgrund 10
Utskottets bedömning 11
Sekretess mellan myndigheter vid misstanke om övergrepp mot barn 11
Motionen 11
Bakgrund 12
Gällande regler m.m. 12
Tidigare riksdagsbehandling 14
Utredningsarbete 15
Utskottets bedömning 15
Sekretess hos gymnasieskolas intagningsnämnd 15
Motionen 15
Bakgrund 15
Gällande regler 15
Tidigare riksdagsbehandling 17
Utskottets bedömning 18
Begränsning av sekretess för avtal mellan högskola och näringsliv 18
Motionen 18
Bakgrund 18
Gällande regler 18
Utredningsarbete 20
Utskottets bedömning 20
Hemställan 21
Reservationer........................................22
1. Offentlighet i statliga bolag och viss privat näringsverksamhet
(mom. 1) 22
2. Sekretess för avtal mellan högskola och näringsliv (mom. 7) 22