Obligatorisk mammaledighet

Betänkande 1999/2000:AU8

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1999/2000:AU08

Obligatorisk mammaledighet

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1999/2000

AU8

Sammanfattning

I detta betänkande tillstyrker utskottet regeringens förslag om en ändring i
föräldraledighetslagen som innebär att två veckor skall vara obligatoriska av
den i lagen föreskrivna mammaledigheten om totalt 14 veckor i samband
med förlossning. Med lagändringen, som föreslås träda i kraft den 1 augusti
2000, genomförs uttryckligen artikel 8.2 i EG-direktivet om åtgärder för att
förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida,
nyligen har fött barn eller ammar. Lagförslaget har föregåtts av ett s.k. moti-
verat yttrande från Europeiska kommissionen i vilket kommissionen anmo-
dat den svenska regeringen att vidta åtgärder för att uppfylla sina skyldighe-
ter enligt artikel 8.2.

I en gemensam reservation av företrädarna i utskottet för Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet yrkas avslag på propositionen med motivering-
en att svensk lag och praxis redan får anses uppfylla direktivets krav. Före-
trädarna för Moderaterna har avgivit ett särskilt yttrande.

Propositionen

I proposition 1999/2000:87 föreslår regeringen att riksdagen

antar regeringens förslag till lag om ändring i föräldraledighetslagen
(1995:584).

Motionerna

1999/2000:A11 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
avslår proposition 1999/2000:87 Obligatorisk mammaledighet.

1999/2000:A12 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen med
avslag på proposition 1999/2000:87 ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör uppta förhandlingar om precisering av EG-
direktivet.

1999/2000:A13 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag om obligatorisk mammaledighet med hänvisning till att
syftet med direktivet redan kan anses vara uppfyllt.

Utskottet

Propositionen i huvuddrag

I proposition 1999/2000:87 Obligatorisk mammaledighet föreslås en ändring
i föräldraledighetslagen (1995:584). Genom ändringen genomförs artikel 8.2
i Europeiska gemenskapernas råds direktiv 92/85/EEG om åtgärder för att
förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida,
nyligen har fött barn eller ammar. Ändringen innebär att två veckor skall
vara obligatoriska av den i lagen föreskrivna mammaledigheten om minst sju
veckor före den beräknade tidpunkten för förlossningen och sju veckor efter
förlossningen, detta förutsatt att arbetstagaren inte är ledig på annan grund
under tvåveckorsperioden. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 augusti
2000.

Motioner

Tre motioner har väckts med anledning av propositionen, kommittémotionen
A13 av Maria Larsson m.fl. (kd), kommittémotionen A11 av Margareta
Andersson m.fl. (c) och partimotionen A12 Lars Leijonborg m.fl. (fp). I
samtliga yrkas avslag på propositionen.

Kristdemokraterna hänvisar till sin familjepolitik som innebär att samhällets
uppgift skall vara att skapa förutsättningar för en reell valmöjlighet för fa-
miljen. Partiet motiverar sitt avslagsyrkande med att syftet med direktivet i
praktiken redan är uppfyllt. Saken utvecklas på följande sätt. Den svenska
föräldraledighetslagen är utformad som en rättighetslagstiftning och tillkom
dels som en modernisering av den gamla lagen, dels som en anpassning till
EG-direktiv. I förarbetena till 1995 års föräldraledighetslag gjordes bedöm-
ningen att det inte fanns skäl att införa obligatoriet om två veckors ledighet
eftersom svensk lagstiftning redan uppfyllde direktivets krav - 98 % av de
arbetstagare som fött barn var föräldralediga i anslutning till förlossningen
medan övriga bedömdes vara sjukskrivna. Till detta kommer fäders möjlig-
heter till tio dagars pappaledighet i anslutning till barns födelse. Lagen är v
förankrad både hos arbetsgivare och arbetstagare och i svenskt samhällsliv.
Familjen måste själv få välja när föräldraledigheten skall tas ut. Eftersom
direktivet i praktiken redan är uppfyllt bör Sverige låta EG-domstolen pröva
ärendet.

Centerpartiet delar regeringens uppfattning att det skall finnas en generös
föräldraförsäkring och anser att det mot bakgrund av den demografiska ut-
vecklingen finns skäl att överväga på vilket sätt man ytterligare kan under-
lätta barnfamiljernas situation. Som grund för att propositionen bör avslås
anför partiet följande. Att införa obligatorier och ytterligare reglera hur för
äldrar utnyttjar sin ledighet är att gå fel väg. Eftersom Sverige redan mer än
väl har uppfyllt direktivets intentioner genom en generös lagstiftning är det
inte motiverat att genomföra direktivtexten. I motionen ställs frågan om EU
skall reglera sociallagstiftning på det sätt som direktivet innebär och vad
direktivet innebär från jämställdhetssynpunkt, eftersom det enbart rör kvin-
nornas situation i samband med förlossning. Det bör vara medlemsstaternas
sak att besluta om lagstiftning av detta slag. Om kommissionen inte kan
acceptera att Sverige avvisar den föreslagna lagstiftningsmodellen anser
Centerpartiet att EG-domstolen bör pröva i vilken utsträckning ett medlems-
land har rätt att hävda en mer dynamisk och långtgående lagstiftning.

Folkpartiet framhåller att det inte finns några risker för moderns eller barnet
liv eller hälsa som inte kvinnan själv kan ta ställning till. Kvinnor måste ha
rätt att utföra betalt arbete även under tiden efter förlossningen. Ett obligat
rium av detta slag innebär en ytterligare inskränkning av kvinnors makt över
sin vardag. Den liberala politiken går ut på att kvinnan själv, inte staten och
samhällsapparaten, skall ges ökad makt. Partiet kombinerar sitt avslagsyr-
kande med en begäran om att riksdagen skall ge regeringen i uppdrag att
uppta förhandlingar om ett förtydligande av direktivet på det sättet att svensk
lagstiftning och praxis erkänns uppfylla direktivets syfte. Regeringen borde
inte ha böjt sig för kommissionens tolkning. Om övriga EU-stater inte med-
verkar till en precisering av direktivet bör Sverige vara berett att låta EG-
domstolen pröva om direktivet har genomförts.

Utskottets ställningstagande

Den nya föräldraledighetslag som trädde i kraft den 1 juli 1995 tillkom delvis
som en anpassning av de svenska reglerna till direktivet 92/85/EEG om
åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare
som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar. För att uttryckligen upp-
fylla direktivets krav enligt artikel 8.1 på sammanhängande ledighet under
minst 14 veckor under tiden före den beräknade tidpunkten för förlossningen
eller efter förlossningen förlängdes, genom en reglering i 4 § föräldraledig-
hetslagen, rätten till ledighet till minst sju veckor före den beräknade tid-
punkten för förlossningen och sju veckor efter förlossningen. Något kvalifi-
kationskrav uppställs inte för denna typ av ledighet. Enligt lagens 2 § är ett
avtal som innebär att arbetstagarens rättigheter inskränks ogiltigt i den delen
I fråga om rätten till ledighet enligt 4 § är det är inte heller möjligt att gö
avvikelser genom kollektivavtal. När det gäller direktivets krav enligt artikel
8.2 på obligatorisk mammaledighet i samband med förlossning gjordes be-
dömningen i förarbetena att det inte fanns skäl att införa en regel om obliga-
torisk mammaledighet. Förarbetena (prop. 1994/95:207) hänvisade till Ut-
redningen om ledighetslagstiftningen (SOU 1994:41), som inte hade funnit
något som tydde på att problem förelåg för gravida arbetstagare eller arbets-
tagare som nyligen fött barn eller som ammade att få ledighet. Det konstate-
rades att det finns en svensk praxis som innebär att kvinnliga arbetstagare
som nyligen fött barn verkligen utnyttjade den ledighet som lagstiftaren
tillerkände dem. Därmed uppfyllde svensk nationell lagstiftning i förening
med praxis redan direktivets krav i denna del.

Bakgrunden till den nu behandlade propositionen är det s.k. motiverade
yttrande enligt artikel 226 i Fördraget om upprättande av Europeiska gemen-
skapen som Europeiska kommissionen i augusti 1999 överlämnat till den
svenska regeringen i fråga om genomförande av direktivets artikel 8.2. Ytt-
randet har föregåtts av en rapportering från regeringen till kommissionen om
tillämpningen av direktivet, vilken föranledde en s.k. formell underrättelse
från kommissionen. Regeringen har i dessa sammanhang redovisat den
praxis på området som angetts ovan. Regeringen har också hänvisat till att
föräldraledighetslagen tillerkänner arbetstagarna en vidsträckt rätt till ledig
het, och att ingenting framkommit som tyder på att regelverket inte skulle
fungera på avsett sätt. Uppfattningen att en kvinna bör avhålla sig från att
arbeta i samband med sitt barns födelse genomsyrar och har full acceptans i
det svenska samhället. Kvinnliga arbetstagare har därför inget problem med
att hävda sina rättigheter gentemot arbetsgivare. Mot den bakgrunden har
regeringen framfört åsikten att det framstår som främmande och omotiverat
för svenska förhållanden att vidta ytterligare lagstiftningsåtgärder. Regering-
ens mening har varit att rådande praxis innebär att direktivet är genomfört i
Sverige.

Kommissionen har emellertid inte godtagit denna bedömning. I det nyss-
nämnda yttrandet framhåller kommissionen att de två obligatoriska veckorna
är nödvändiga för moderns och barnets hälsa och säkerhet, och för att säker-
ställa att kvinnor inte tvingas arbeta in i det sista, eller återvända till arb
alltför tidigt. Kommissionen framhåller att bestämmelsen också garanterar att
kvinnor som själva vill arbeta tills graviditeten är mycket långt framskriden,
eller återvända till arbetet mycket snart, av hälsoskäl måste ta en ledighet på
minst två veckor. Kommissionen hänvisar också till EG-domstolens rätts-
praxis, av vilken det enligt kommissionen tydligt framgår att den omständig-
heten att praxis i en medlemsstat stämmer överens med det skydd som fram-
går av ett direktiv inte berättigar till en underlåtelse att överföra direktive
den nationella lagstiftningen. Fullt juridiskt genomförande är nödvändigt för
att de enskilda skall vara medvetna om sina rättigheter och kunna hävda dem,
anför kommissionen i sitt yttrande.

Kommissionens slutsats i det motiverade yttrandet är att Sverige underlåtit
att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivets artikel 8.2. I enlighet med
EG-fördraget har kommissionen därför anmodat den svenska regeringen att
inom två månader från meddelande om yttrandet vidta de åtgärder som krävs
för att följa det.

Efter kommissionens yttrande har regeringen förklarat sig beredd att ta
initiativ till att i lagen införa två veckors obligatorisk barnledighet. Det sk
genom den nu behandlade propositionen.

Utskottet delar fullt ut de bedömningar om svensk lagstiftning och praxis i
förhållande till direktivet som regeringen gjort, och som också kommer till
uttryck i motionerna. Sverige har en generös föräldraledighetslagstiftning. I
princip alla kvinnliga arbetstagare är lediga i anslutning till förlossningen,
vilket ses som en självklarhet och får anses helt accepterat på svensk arbets-
marknad. Som påpekas i propositionen har även fäder rätt till tio dagars
ledighet i samband med barns födelse, vilket utnyttjas i stor omfattning.
Detta gagnar både barnets och moderns hälsa. Enligt utskottet bör man också
beakta det skydd för modern som följer av rätten till havandeskapspenning
bl.a. när hon förbjudits att arbeta på grund av en arbetsmiljöföreskrift. Ha-
vandeskapspenningen, som inte är en föräldrapenningförmån, utges i de fall
kvinnan är förhindrad att arbeta av sådana skäl med undantag för de tio sista
dagarna före beräknad förlossning.

Motionerna går ut på att Sverige inte skall böja sig för den bedömning som
kommissionen gjort utan stå fast vid att direktivet i praktiken redan är upp-
fyllt genom lagstiftning och praxis. Detta skulle innebära att kommissionen
enligt den förutnämnda artikel 226 kunde föra saken vidare till EG-
domstolen. Enligt utskottets mening vore detta inte önskvärt. Utskottet ser
det därför inte som ett meningsfullt alternativ att framhärda i uppfattningen
om direktivets genomförande på det sätt som motionerna förordar. Detta
gäller i det uppkomna läget även förslaget i Folkpartiets motion om att rege-
ringen skall ta upp förhandlingar om preciseringar av direktivet.

Utskottet vill tillägga att man inte bör bortse från den betydelse det kan ha
i ett vidare perspektiv att Sverige i sin egen lagstiftning gör klart att rätte
en kvinna att vara ledig från arbetet i samband med förlossning är ovillkorlig
och undantagslös.

Utskottet har ingen erinran mot det sätt på vilket den obligatoriska ledig-
heten genomförs. Propositionens lagförslag bör alltså antas av riksdagen.

Utskottets ställningstagande innebär att de med anledning av propositionen
väckta motionerna bör avslås.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande proposition 1999/2000:87

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motio-
nerna 1999/2000:A11, 1999/2000:A12 och 1999/2000:A13 antar det i
propositionen enligt bilaga framlagda förslaget till lag om ändring i
föräldraledighetslagen (1995:584).
res. 1 (kd, c, fp)

Stockholm den 25 april 2000

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Margareta Andersson

I beslutet har deltagit: Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Björn
Kaaling (s), Martin Nilsson (s), Stefan Attefall (kd), Laila Bjurling (s), Patr
Norinder (m), Sonja Fransson (s), Kristina Zakrisson (s), Camilla Sköld
Jansson (v), Christel Anderberg (m), Elver Jonsson (fp), Anders Karlsson (s),
Henrik Westman (m), Rosita Runegrund (kd) och Carlinge Wisberg (v).

Reservation

Proposition 1999/2000:87

Margareta Andersson (c), Stefan Attefall (kd), Elver Jonsson (fp) och Rosita
Runegrund (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande fr. o. m. "Utskottet delar" bort ha följa
de lydelse:

Utskottet delar regeringens uppfattning att det skall finnas en generös för-
äldraledighetslagstiftning. Den absoluta merparten av svenska kvinnor -
omkring 98 % - som fött barn är lediga i anslutning till förlossningen. Resten
antas vara sjukskrivna. Detta visar att det i Sverige finns en praxis som inne-
bär att kvinnorna faktisk utnyttjar den rätt som lagen ger dem. Lagen är väl
förankrad hos både arbetsgivare och arbetstagare och i svenskt samhällsliv i
stort.

Som framhålls i motionerna av Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folk-
partiet uppfyller och överträffar Sverige redan direktivets krav genom lag-
stiftning i kombination med praxis. Den svenska lagen är utformad som en
rättighetslagstiftning. Att införa obligatorier och ytterligare reglera hur för
äldrar utnyttjar sin ledighet är fel väg att gå. Det är tveksamt både från jäm-
ställdhetssynpunkt och med hänsyn till familjens valfrihet. Sammantaget
anser vi inte att det är motiverat att genomföra direktivtexten. Sverige borde
därför inte ha böjt sig för kommissionens krav. Om de övriga medlemssta-
terna inte vill medverka till en precisering av direktivet i denna riktning bö
Sverige vara berett att låta EG-domstolen pröva om direktivet inte i praktiken
redan är uppfyllt. Utskottet anser i likhet med Kristdemokraterna i motion
A13, Centerpartiet i motion A11 och Folkpartiet i motion A12 att propositio-
nen bör avslås.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

beträffande proposition 1999/2000:87

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:A11,
1999/2000:A12 och 1999/2000:A13 avslår propositionen.

Särskilt yttrande

Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman
(alla m) anför:

Sverige har en generös föräldraledighetslagstiftning med långtgående rättig-
heter för mammor - och pappor - att vara lediga i samband med barns födel-
se. EG-direktivet 92/85/EEG om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa
på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller
ammar, tillför enligt vår mening ingenting i sak för svenska småbarnsföräld-
rar. Vår slutsats blir emellertid inte att Sverige skall motsätta sig direktive
fulla införlivande i svensk lagstiftning. Däremot kan vi ånyo konstatera att
EU i alltför stor utsträckning - och i strid med subsidiaritetsprincipen - reg-
lerar frågor som bättre kan och bör avgöras på nationell nivå.