Nya bestämmelser om Tullverkets säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter

Betänkande 2013/14:SkU29

2013/14:SkU29 Nya bestämmelser om Tullverkets säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter

Skatteutskottets betänkande

2013/14:SkU29

Nya bestämmelser om Tullverkets säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens föreslagna ändringar i tullagen (2000:1281) och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) med anledning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003.

Lagförslagen träder i kraft den 1 juli 2014.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Nya bestämmelser om Tullverkets säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i tullagen (2000:1281),

2. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:164 punkterna 1 och 2.

Stockholm den 10 april 2014

På skatteutskottets vägnar

Henrik von Sydow

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik von Sydow (M), Leif Jakobsson (S), Ulf Berg (M), Hannah Bergstedt (S), Lena Asplund (M), Christina Oskarsson (S), Fredrik Schulte (M), Hans Olsson (S), Gunnar Andrén (FP), Peter Persson (S), Karin Nilsson (C), Anders Karlsson (S), Maria Abrahamsson (M), Mats Pertoft (MP), Lars Gustafsson (KD), Thoralf Alfsson (SD) och Jacob Johnson (V).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2013/14:164 Nya bestämmelser om Tullverkets säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter. Regeringens förslag till riksdagsbeslut framgår av bilaga 1. Regeringens lagförslag redovisas i bilaga 2.

Ingen motion har väckts i ärendet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i tullagen (2000:1281) och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) med anledning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2014.

Utskottets överväganden

Nya bestämmelser om Tullverkets säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens föreslagna ändringar i tullagen (2000:1281) och i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) med anledning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003.

Propositionen

Bakgrund

Under 2012 gjorde EU:s tullmyndigheter nästan 90 000 ingripanden och stoppade ca 40 miljoner varor som misstänktes göra intrång i immateriella rättigheter. Värdet av varorna motsvarade ca 9 miljarder kronor.

Världshandelsorganisationen (WTO) har försökt lösa problemet på global nivå genom ett avtal om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPS-avtalet) som innehåller bestämmelser om tullmyndigheters ingripande mot varor som gör intrång i immateriella rättigheter.

Europeiska gemenskaperna (EG) genomförde TRIPS-avtalets bestämmelser genom rådets förordning (EG) nr 3295/94. Förordningen ersattes 2003 av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter.

Enligt förordning 1383/2003 kan en tullmyndighet ingripa mot en sändning som misstänks innehålla intrångsvaror antingen på eget initiativ eller med anledning av en beviljad ansökan om ingripande från en rättighetshavare.

Efter att tullmyndigheten har tagit ut den misstänkta sändningen för kontroll kontaktar tullmyndigheten rättighetshavaren. När rättighetshavaren skriftligen har bekräftat att varorna gör intrång i en immateriell rättighet som omfattas av förordningen kan tullmyndigheten fatta ett formellt beslut om ingripande: ett s.k. tredagarsingripande om det inte finns någon beviljad ansökan eller ett s.k. tiodagarsingripande om det finns en beviljad ansökan om ingripande.

Under dessa perioder, tre respektive tio arbetsdagar, ska tullmyndigheterna uppskjuta frigörandet av varorna eller kvarhålla dem. Om en ansökan om ingripande har inkommit inom tre arbetsdagar efter ett ex officio-ingripande kan tullmyndigheten fatta beslut om ett tiodagarsingripande.

Om det inte har inkommit någon ansökan inom tre arbetsdagar ska varorna frigöras eller kvarhållandet hävas, under förutsättning att samtliga tullformaliteter har fullgjorts. Inom tiodagarsperioden, som vid behov kan förlängas med ytterligare tio arbetsdagar, ska antingen en kopia av en stämningsansökan ha kommit in från rättighetshavaren eller en överenskommelse ha träffats mellan parterna, dvs. rättighetshavaren och deklaranten eller varuinnehavaren, om att godset ska förstöras under tullkontroll. Om inget av dessa dokument har kommit in till den behöriga tullenheten inom fristen ska godset frigöras med fullgörande av samtliga tullformaliteter.

Förordningen 1383/2003 kompletteras av nationella bestämmelser i tullagen (2000:1281), offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och i tullförordningen (2000:1306). Tullagen innehåller bl.a. bestämmelser om förvaring av varor som tagits om hand av Tullverket, om ersättning för förvaringskostnader, om ansvar för skada på varuprov, om att frågan om huruvida rättighetsintrång har skett prövas av domstol, om kostnadsansvar, om den s.k. behöriga enheten och om straffansvar. I offentlighets- och sekretesslagen finns en upplysning om att det i EU:s förordning finns bestämmelser om att uppgifter i vissa fall får lämnas till en enskild.

EU-kommissionen har i samarbete med medlemsstaternas tullmyndigheter sett över förordningen 1383/2003. Under översynen identifierades behovet av att skärpa reglerna om kontroll av efterlevnaden av immateriella rättigheter och samtidigt förtydliga reglerna för att höja rättssäkerheten.

Den 12 juni 2013 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003. Förordningen trädde i kraft den 19 juli 2013. Den tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2014 med undantag för vissa artiklar som tillämpas fr.o.m. den 19 juli 2013, samt vissa artiklar som ska tillämpas fr.o.m. det datum då en central databas har inrättats.

Vissa av de ändringar som görs i förordningen är av rent lagteknisk natur, men det görs också vissa sakliga förändringar. Dessa är i huvudsak följande:

–     Tillämpningsområdet för förordningen utvidgas till att även omfatta kretsmönster i halvledarprodukter, bruksmönster och handelsnamn samt utrustning för kringgående av tekniska åtgärder.

–     Förfalskade och piratkopierade varor som förs in i småförsändelser omfattas av förordningen.

–     Tidsfristerna i samband med handläggningen av en ansökan om tullmyndigheternas ingripande förtydligas.

–     Tidsfristerna för när tullmyndigheterna ska underrätta om att varors frigörande har skjutits upp eller att varor hålls kvar förtydligas.

–     Villkoren för när tullmyndigheterna ska vidarebefordra uppgifter om kvarhållna varor till berörda personer och enheter ändras.

–     Tullmyndigheterna ges rätt att utgå ifrån att deklaranten eller varuinnehavaren har godkänt att varor förstörs om denne inte uttryckligen har motsatt sig förstöringen.

–     Tullmyndigheterna ges en möjlighet att besluta att varor som överlämnats för förstöring ska övergå till fri omsättning för vidare återvinning eller bortskaffande utanför handelsflödet, även för att öka medvetenheten och i utbildningssyfte.

–     Tullmyndigheterna ges en möjlighet att tillåta att varor som överlämnats för förstöring befordras under tullövervakning mellan olika platser inom unionens tullområde i syfte att förstöras under tullkontroll.

–     Information om beslut angående ansökningar och kvarhållanden ska göras tillgänglig via en central databas.

Regeringens förslag och bedömningar

Tullagens hänvisningar till artiklar i förordningen 1383/2003 anpassas till den nya förordningen 608/2013. Även den hänvisning som finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) anpassas till den nya förordningen. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2014.

Regeringen föreslår ett förtydligande i tullagen om att innehavaren av ett beslut om ingripande ska underrättas om ett beslut om att återkalla, upphäva eller ändra beslutet samt vilken tidsfrist som gäller för underrättelsen. Ett förtydligande görs också om att innehavaren av ett beslut om ingripande ska underrättas om att en begäran om förlängning har avslagits eller avvisats och om att ett beslut om förlängning har återkallats eller ändrats samt vilken tidsfrist som gäller för underrättelsen.

Tullagen kompletteras med en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar verkställighetsföreskrifter rörande en begäran från innehavaren av ett beslut om att tullen ska ändra förteckningen över de immateriella rättigheter som omfattas av beslutet samt rörande deklarantens eller varuinnehavarens samtycke till förstörande av varor i småförsändelser.

Bestämmelsen om förvaring i tullagen tas bort eftersom EU:s tullagstiftning innehåller utförliga bestämmelser om lagerhållning av varor. Ändringen medför även en följdändring i tullagen.

Tullagens bestämmelser om kostnadsansvar slopas eftersom förordningen 608/2013 innehåller tydliga bestämmelser om detta. Enligt förordningen ska innehavaren av ett beslut ersätta de kostnader som tullmyndigheterna har, eller som parter som agerar för tullmyndigheternas räkning har, från det att varorna hålls kvar eller deras frigörande skjuts upp, oberoende av om detta sker efter att en ansökan om ingripande beviljats eller innan en sådan ansökan beviljats, till dess att korrigerande åtgärder vidtas, exempelvis förstöring. Kostnader som uppstår under detta förlopp är främst kostnader för lagring och kostnader för hantering av varorna.

Ersättningsbestämmelsen i tullagen anpassas till de förutsättningar som gäller enligt den nya EU-förordningen. Enligt förordningen ska tullmyndigheterna ge innehavaren av ett beslut och deklaranten eller varuinnehavaren möjlighet att inspektera de varor vars frigörande har skjutits upp eller som hålls kvar. Förordningen saknar bestämmelser om ansvar för eventuella kostnader för skada som kan uppstå vid en inspektion av varorna. Tullagen kompletteras med bestämmelser om detta.

Bestämmelsen i tullagen om överklagande anpassas till de förutsättningar som gäller enligt den nya förordningen. Den nya förordningen innehåller till skillnad från den gamla förordningen dels bestämmelser om att en beviljad ansökan om ingripande kan ändras, återkallas samt upphävas, dels bestämmelser om att ett beslut om förlängning kan återkallas eller ändras. Dessa åtgärder är så ingripande för innehavaren av beslutet att åtgärderna i huvudsak bör kunna överklagas.

Regeringen föreslår slutligen att det ska framgå av tullagen att Tullverket får använda delgivning enligt delgivningslagen (2010:1932). Förordningen 608/2013 innehåller en mängd tidsfrister som ska iakttas. Både för Tullverket och den som är berörd är det viktigt att veta vid vilken tidpunkt en tidsfrist börjar löpa.

Bestämmelsen om delgivning i tullagen begränsas inte till att gälla enbart förordningen utan utformas generellt och omfattar även tullagstiftningen och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen.

Regeringen bedömer att det i några hänseenden inte behövs kompletterande bestämmelser i svensk rätt med anledning av den nya EU-förordningen. Detta gäller bestämmelserna i EU-förordningen om en ansökan som görs efter ett ingripande av tullen. Det gäller även, utom i ett avseende, bestämmelserna om förenklade förfaranden för förstöring av varor. Enligt bestämmelserna i förordningen om förfarandet för förstöring av varor i småförsändelser ska en deklarant eller varuinnehavare lämna samtycke till att varor förstörs. I förordningen sägs ingenting om formerna för samtycket, och det kan därför behövas verkställighetsföreskrifter om detta. En upplysning tas in i tullagen. När det gäller bestämmelserna i förordningen om frigörande av varor i förtid anser regeringen att beredningsunderlaget inte är tillräckligt för att bedöma behovet av kompletterande bestämmelser. Frågan kommer att övervägas i ett annat sammanhang. Regeringen bedömer slutligen att det inte finns behov av kompletterande bestämmelser med anledning av förordningens bestämmelser om vissa förbud rörande varor som ska förstöras eller bestämmelserna om sanktioner för att se till att innehavare av beslut uppfyller skyldigheterna i förordningen.

Ekonomiska konsekvenser

Tullverkets arbete enligt den nya EU-förordningen är ungefär detsamma som har utförts enligt den gamla förordningen. De något utökade möjligheterna att överklaga vissa beslut och användningen av delgivning kan innebära en viss ökning av arbetsbördan, men den kostnadsökning som detta kan innebära är marginell. Eventuella merkostnader ska hanteras inom utgiftsområdets befintliga och beräknade ramar.

Författningsändringarna kan eventuellt innebära en marginell ökning av antalet mål som överklagas till domstol. Ökningen bedöms bli så begränsad att den kan hanteras inom utgiftsområdets befintliga och beräknade ramar.

Företagen har ett intresse av att säkerställa skyddet av immateriella rättigheter. Hos Tullverket finns för närvarande ca 1 000 beviljade ansökningar om ingripande. 2012 gjorde Tullverket 324 ingripanden, motsvarande 52 100 varor, till ett värde av 18,2 miljoner kronor. För dessa företag innebär den nya förordningen inte några förändringar. Ansökningsförfarandet förändras inte på något avgörande sätt, förutom att det förtydligas vilka tidsfrister som gäller vid olika skeden i processen och vilka konsekvenserna kan bli om fristerna inte iakttas. I det avseendet är den administrativa bördan oförändrad. Liksom tidigare är det den som har fått en ansökan om ingripande beviljad som ska stå för tullmyndigheternas kostnader i samband med ett ingripande mot en sändning som misstänks innehålla intrångsvaror. Att företagen har fått större möjligheter att få beslut omprövade är i grunden positivt för dem.

För företag som är deklaranter och varuinnehavare innebär den nya förordningen i huvudsak inte några förändringar. Att det förtydligas vilka tidsfrister som gäller vid ingripanden och vilka konsekvenserna kan bli om fristerna inte iakttas är i grunden positivt för dem.

Den stora förändringen, vars konsekvenser är svåra att bedöma, är att det förenklade förfarandet för förstöring som var frivilligt för medlemsstaterna att införa blir obligatoriskt i och med den nya förordningen. Misstänkta intrångsvaror får förstöras efter passivitet från deklarantens eller varuinnehavarens sida, vilket ställer större krav på agerande från företagens sida för att undvika att varorna förstörs. Det innebär en viss ökning av de administrativa kostnaderna för deklaranter och varuinnehavare.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inget att invända mot regeringens förslag och tillstyrker propositionen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2013/14:164 Nya bestämmelser om Tullverkets säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter:

1.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281).
2.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Bilaga 2

Regeringens lagförslag