Ny smugglingslag

Betänkande 2000/01:JuU2

Justitieutskottets betänkande 2000/01:JUU02

Ny smugglingslag

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

2000/01

JuU2

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett
regeringsförslag om bl.a. en ny lag om straff för
smuggling och därmed sammanhängande ändringar i
annan lagstiftning. Den nya lagen om straff för
smuggling skall ersätta varusmugglingslagen. I den
nya lagen utformas bestämmelserna om undandragande
av tull, annan skatt och avgifter som farebrott. Det
innebär att det för ansvar är tillräckligt att ett
förfarande ger upphov till fara för undandragande av
tull, skatt eller annan avgift. Att något
undandragande faktiskt kommit till stånd krävs
alltså inte. Motsvarande ändring föreslås för lagen
om beskattning av viss privatinförsel. Lagen om
straff för smuggling upptar också vissa nya
bestämmelser riktade mot grov organiserad
brottslighet.

I övrigt syftar förslagen främst till att
bestämmelsernas innehåll och systematik skall framgå
tydligare än i nuvarande lagstiftning.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Till betänkandet har fogats två särskilda
yttranden.

Propositionen

I propositionen 1999/2000:124 har regeringen
(Finansdepartementet) föreslagit att riksdagen antar
regeringens förslag till

1. lag om straff för smuggling,

2. lag om ändring i lagen (1960:419) om förbud i
vissa fall mot införsel av spritdrycker,

3. lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64),

4. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

5. lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av viss privatinförsel,

6. lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa
internationella sanktioner,

7. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land
inom Europeiska unionen,

8. lag om ändring i lagen (1998:506) om
punktskattekontroll av transporter m.m. av
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter,

9. lag om ändring i tullagen (2000:000)

10. lag om ändring i rättegångsbalken,

11. lag om ändring i miljöbalken,

12. lag om ändring i lagen (1961:181) om
försäljning av teknisk sprit m.m.,

13. lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511),

14. lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning
angående brott mot utländsk tullag,

15. lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),

16. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet,

17. lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,

18. lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220),

19. lag om ändring i lagen (1988:868) om
brandfarliga och explosiva varor,

20. lag om ändring i lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m.,

21. lag om ändring i lagen (1991:1969) om förbud
mot vissa dopningsmedel,

22. lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859),

23. lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll
av narkotika,

24. lag om ändring i lagen (1992:1300) om
krigsmateriel,

25. lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta-
och kreditreglering,

26. lag om ändring i tobakslagen (1993:581),

27. lag om ändring i lagen (1993:599) om
radiokommunikation,

28. lag om ändring i lotterilagen (1994:1000),

29. lag om ändring i lagen (1994:1478) om
förverkande av barnpornografi,

30. lag om ändring i lagen (1994:1709) om EG:s
förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken,

31. lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s
förordningar om jordbruksprodukter,

32. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),

33. lag om ändring i vapenlagen (1996:67),

34. lag om ändring i lagen (1997:1058) om register
i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet,

35. lag om ändring i lagen (1998:397) om
strategiska produkter,

36. lag om ändring i lagen (1998:1443) om förbud
mot införsel och utförsel av barnpornografi,

37. lag om ändring i lagen (1999:42) om förbud mot
vissa hälsofarliga varor,

38. lag om ändring i lagen (2000:171) om förbud
beträffande viss avkodningsutrustning.

Justitieutskottet beslutade den 21 september 2000
att överlämna regeringens förslag till lag om
ändring i tullagen (2000:000) till skatteutskottet.
Den 31 oktober 2000 beslutade justitieutskottet att
överlämna regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1998:397) om strategiska produkter till
utrikesutskottet.

Lagförslagen, som har granskats av Lagrådet, har
fogats till betänkandet, se bilaga 1.

I ärendet har inhämtats yttrande från
skatteutskottet, se bilaga 3.

Motionerna

1999/2000:Ju35 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att minimistraffet för
grov varusmuggling skall vara ett år,

2. att riksdagen beslutar att minimistraffet för
grov olovlig befattning med smuggelgods skall vara
ett år.

1999/2000:Ju36 av Yvonne Oscarsson m.fl. (v) vari
yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i 27 §
andra stycket som innebär att där beskrivna åtgärder
endast får vidtas utan förordnande då fara i
dröjsmål föreligger, det vill säga i enlighet med
rättegångsbalkens regler.

Utskottet

Ärendet och dess beredning

Inom Finansdepartementet upprättades år 1998
promemorian Ny smugg-lingslag (Ds 1998:53). I
promemorian lämnades förslag till en ny lag om
straff för smuggling m.m. samt till vissa med detta
lagförslag sammanhängande lagändringar. Sistnämnda
ändringar gällde bl.a. lagstiftningen om viss
privatinförsel och om Tullverkets befogenheter vid
Sveriges gräns mot annat land inom EU. I promemorian
lämnades också förslag till straffbestämmelser
rörande överträdelse av vissa
punktskatteförfattningar.

Promemorian har remissbehandlats.

Till grund för propositionen ligger de förslag i
promemorian som avser lag om straff för smuggling
med därtill anslutande författningar samt
remissbehandlingen av dessa.

Lagförslagen har granskats av Lagrådet. Regeringen
har i de flesta fall följt Lagrådets förslag. I ett
par fall, bl.a. när det gäller rätten för tjänstemän
vid Tullverket och Kustbevakningen att i vissa fall
utföra kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och
urinprovstagning (27 § andra stycket förslaget till
lag om straff för smuggling) har dock regeringen
valt att inte efterkomma Lagrådets rekommendationer.
Utskottet återkommer nedan till Lagrådets kritik när
det gäller nämnda fråga.

Gällande ordning

Vid Sveriges inträde i EU blev de
gemenskapsförordningar som reglerar in- och utförsel
av varor gentemot tredje land (dvs. länder utanför
gemenskapen) direkt gällande rätt här i landet.
Sådana bestämmelser i den svenska lagstiftningen som
rörde förhållanden som även regleras i
gemenskapsförordningarna upphävdes. Samtidigt
infördes en ny nationell lagstiftning som komplement
till gemenskapsförordningarna eller för att
genomföra gällande EG-direktiv på området. Sålunda
ersattes 1987 års tullag (1987:1065) av en ny tullag
(1994:1550) som trädde i kraft den 1 januari 1995
och som kompletterar rådets förordning (EEG) nr
2913/92 av den 12 oktober 1992 (tullkodexen) och
kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2
juli 1993 (tillämpningskodexen). Tullagen (TL)
gäller i princip endast tredjelandstrafiken och
skall inte tillämpas i handeln med gemenskapsvaror
mellan Sverige och någon annan medlemsstat. Utöver
tullagen finns bestämmelser i tullförordningen
(1994:1558) och tullordningen (TO) som innehåller
Tullverkets föreskrifter m.m. för tillämpning av TL
och TO.

Den tullagstiftning som gäller i förhållande till
tredje land är uppbyggd kring en skyldighet att
anmäla in- och utförsel av varor till en
tullmyndighet. Lagstiftningen innehåller bl.a.
regler om kontrollbefogenheter. Några av dessa
befogenheter är till sin karaktär tvångsmedel.
Gemensamt för reglerna om kontroll är att de kan
tillämpas utan att det finns någon misstanke om
brott. Om det vid reguljär tullkontroll uppkommer
misstanke om brott, tillämpas i stället
bestämmelserna i varusmugglingslagen.

Det svenska tullområdet utgörs av Sveriges
landområde och sjöterritorium samt luftrummet
däröver. Varor som förs in dit från tredje land
skall förtullas eller underkastas annan
tullklarering. Vid förtullning kontrollerar
tullmyndigheten att varan får införas och
fastställer tull och annan skatt samt avgifter
enligt tulldeklaration och andra uppgifter. Den som
har anmält varan till förtullning är
uppgiftsskyldig. Som huvudregel gäller att ingen får
förfoga över en införd vara innan den förtullats.

Oförtullade varor och varor som har anmälts till
utförsel står under Tullverkets överinseende
(tullkontroll).

Regeringen har till riksdagen överlämnat
propositionen 1999/2000:126 med förslag till bl.a.
en ny tullag.

Alla varor som har sitt ursprung inom EU eller som
efter import från tredje land blivit förtullade inom
unionen får fritt införas till Sverige från annat
EU-land och utan några tullformaliteter och i
princip utan att det sker någon kontroll vid
gränspassagen. Med stöd av lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen (inregränslagen)
har emellertid tullen möjlighet att kontrollera att
vissa särskilt uppräknade förbud eller villkor
iakttas, t.ex. avseende in- och utförsel av
narkotika och vapen.

De centrala bestämmelserna om straff för
överträdelser av in- och utförselförfattningar
återfinns i lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling (VSL). Lagen är en s.k.
blankettstrafflag, vilket innebär att den
straffsanktionerar en rad olika införsel- och
utförselbestämmelser. I princip kan dessa indelas i
två olika kategorier. Den ena kategorien utgörs av
in- eller utförselregleringar, dvs. bestämmelser med
förbud mot eller villkor för in- eller utförsel. Den
andra kategorien utgörs av sådana bestämmelser som
föreskriver att tull, annan skatt eller avgift skall
betalas med anledning av att en vara förs in eller
ut ur landet. Straffbestämmelser av båda slagen är
integrerade i samma paragrafer. Uppsåtliga in- eller
utförselbrott betecknas som varusmuggling. Även
gärningar som begås av oaktsamhet är straffbelagda,
såvida de inte är att anse som ringa. VSL upptar
vidare bl.a. bestämmelser om straff i vissa fall för
olovlig befattning med smuggelgods och om
förverkande.

Av betydelse i sammanhanget är också lagen
(1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel
(privatinförsellagen). Lagen innehåller bestämmelser
om beskattning av alkoholdrycker och tobaksvaror som
en enskild person har förvärvat och själv
transporterar till Sverige från ett annat EU-land
för sitt eller sin familjs personliga bruk.
Beskattningen enligt privatinförsellagen utgör ett
undantag från huvudregeln i rådets direktiv
92/12/EEG av den 25 februari 1992 (det s.k.
cirkulationsdirektivet) att privatpersoners inköp av
alkohol och tobaksvaror skall beskattas endast i
inköpslandet. Undantaget innebär att Sverige får
beskatta privatinförsel som överstiger vissa angivna
kvantiteter.

Den som för in en vara för vilken skatt skall
betalas enligt privatinförsellagen skall vid
införseln självmant deklarera detta. Om införseln
sker på en bemannad tullplats skall deklarationen
lämnas till tulltjänsteman. I andra fall skall
deklaration lämnas till skattemyndigheten i Gävle
inom fem dagar från det att införseln ägt rum.

Överträdelser av privatinförsellagen bestraffas
enligt den lagen och alltså inte enligt VSL.

Straffbestämmelser rörande olovlig in- eller
utförsel av varor finns också i vissa andra lagar.
Hit hör bl.a. lagen (1960:419) om förbud i vissa
fall mot införsel av spritdrycker och lagen
(1998:506) om punktskattekontroll av transporter
m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och
mineraloljeprodukter.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en ny lag om
straff för smuggling m.m. Den skall ersätta VSL.
Vidare föreslås vissa därmed sammanhängande
ändringar i bl.a. privatinförsellagen och
inregränslagen. Förslagen syftar främst till att
bestämmelsernas innehåll och systematik skall framgå
tydligare än i nuvarande lagstiftning.

Ett annat syfte med den föreslagna regleringen är
att utforma bestämmelserna så att de står i bättre
samklang med den nuvarande tullregleringen. I annat
sammanhang föreslår regeringen att den nu gällande
tullagen ersätts med en ny tullag.

Förslaget till ny smugglingslagstiftning innebär
att införsel och utförsel av narkotika skall
bestraffas genom denna lagstiftning men att den
ytterligare anpassas till narkotikastrafflagen
(1968:64). Vidare innebär förslaget till ny
smugglingslagstiftning att bestämmelserna om
undandragande av tull, annan skatt och avgifter
anpassas till skattebrottslagens bestämmelser, bl.a.
på så sätt att de utformas som s.k. farebrott.
Motsvarande ändring föreslås såvitt avser brott
enligt privatinförsellagen. Som ett led i kampen mot
den grova brottsligheten föreslås för den nya
smugglingslagen en särskild straffskala för grov
olovlig befattning med smuggelgods och
kriminalisering av förberedelse och stämpling till
alla slag av grova införsel- och utförselbrott samt
till grov olovlig befattning med smuggelgods.
Bestämmelserna om förverkande anpassas ytterligare
till brottsbalken, bl.a. föreslås att utbyte av
brott skall kunna förverkas. Lagändringarna föreslås
träda i kraft den 1 januari 2001.

Närmare om regeringens förslag

I det följande lämnar utskottet en kort
sammanfattning av de viktigare lagförslagen.

Vad gäller förslaget till lag om straff för
smuggling skall den nya lagen ha samma
tillämpningsområde som VSL. I likhet med den lagen
är nya lagen en blankettstrafflag som straffbelägger
överträdelser av en rad bestämmelser om införsel och
utförsel av varor. Av lagtexten framgår att en vara
skall anses ha förts in till eller ut från landet
när den förts över gränsen för svenskt territorium.

Även nya lagen skiljer mellan brott som innebär
överträdelser av förbud eller villkor rörande
införsel- eller utförsel och sådana som innebär att
tull, skatt eller annan avgift undandras det
allmänna. De båda kategorierna av gärningar hänförs
emellertid till olika straffbestämmelser. Sålunda
betecknas uppsåtliga överträdelser av införsel-
eller utförselregleringar som smuggling, under det
att uppsåtliga undandraganden av tull, skatt eller
avgift betecknas som tullbrott. För båda slagen av
gärningar gäller att brotten är indelade efter
svårhetsgrad. Utöver de gärningar som hänförs till
normalfallet finns således också sådana som skall
betecknas som ringa eller grova brott.

Vad beträffar innebörden av kravet på uppsåt är den
nya lagen avsedd att innebära en viss förändring i
förhållande till gällande rätt. Högsta domstolen har
i rättsfallen NJA 1985 s. 281 I och II - under
hänvisning till vissa uttalanden i förarbetena till
VSL - fastslagit att den som inför eller utför en
vara utan att ge det till känna skall fällas till
ansvar för varusmuggling även om förekomsten av en
tull- eller avgiftsplikt eller en import- eller
exportrestriktion inte är täckt av gärningsmannens
uppsåt. Den som för in eller ut en vara i strid med
en sådan bestämmelse skall alltså dömas för
uppsåtlig varusmuggling även om han inte kände till
förhandenvaron av bestämmelsen.

I den förevarande propositionen föreslår regeringen
att allmänna uppsåtsregler skall gälla. Regeringen
anför att dessa torde kunna medföra frihet från
ansvar då gärningsmannen är okunnig om eller har en
felaktig uppfattning om bakomliggande bestämmelser.
Det torde kunna gälla bestämmelser med förbud mot
eller villkor för införsel eller utförsel eller
skatte- och avgiftsbestämmelser. Regeringen gör här
en jämförelse med 2 § skattebrottslagen (1971:69).
Den bestämmelsen, framhåller regeringen, torde
tillämpas så att en villfarelse rörande
skattelagstiftningens innehåll - i motsats till ett
misstag om innebörden av skattebrottslagen -
utesluter uppsåt.

Lagrådet har i sitt yttrande anfört att det förstår
tillkomsten av den nya lagen och de därmed förenade
motivuttalandena så att rättstillämpningen inte
längre kan anses bunden av 1985 års avgöranden.
Regeringen har förklarat sig inte ha någon erinran
mot Lagrådets uttalande.

Såväl beträffande smuggling som tullbrott
innehåller den nya lagen regler om straff när sådana
gärningar inte begås uppsåtligen utan av grov
oaktsamhet. I fråga om smugglingsbrott betecknas
brottet som olovlig införsel eller utförsel och i
fråga om tullbrott som vårdslös tullredovisning.

Tullbrotten har i nya lagen erhållit en annan
utformning än enligt VSL. I likhet med vad som
gäller för skattebrotten blir det för ansvar för
tullbrott tillräckligt att de i straffbuden upptagna
förfarandena ger upphov till fara för att tull,
annan skatt eller avgift undandras det allmänna. Att
något undandragande faktiskt kommit till stånd krävs
alltså inte.

På förslag av Lagrådet har narkotikasmuggling i nya
lagen brutits ut och behandlas i en särskild
paragraf. I sak är dock regleringen oförändrad.

I likhet med VSL upptar nya lagen bestämmelser om
straff för olovlig befattning med smuggelgods. Ett
särskilt straffbud för grov olovlig befattning med
smuggelgods har emellertid införts.

Försök till smuggling, narkotikasmuggling eller
tullbrott är straffbart enligt nya lagen liksom
försök, förberedelse och stämpling till grov
smuggling, grov narkotikasmuggling, grovt tullbrott
eller grov olovlig befattning med smuggelgods.
Likaledes straffas förberedelse till
narkotikasmuggling och stämpling till sådan
narkotikasmuggling som ej är ringa.

Under närmare angivna förutsättningar inträder
ansvarsfrihet för bl.a. den som frivilligt rättar en
oriktig uppgift som lämnats vid tullbehandling.

Straffskalorna i den nya lagen överensstämmer med
dem som gäller enligt VSL.

Den nya lagens bestämmelser om förverkande är mera
omfattande än de som finns i VSL.
Förverkandebestämmelserna är anpassade till
brottsbalken på så sätt att även utbyte av brott och
ersättning för omkostnader vid utförande av brott
kan förverkas. Också olovlig befattning med
smuggelgods och oaktsamma brott mot nya lagen skall
kunna utgöra skäl för förverkande. Hjälpmedel till
brott skall kunna förverkas enligt brottsbalkens
bestämmelser om hos vem förverkande får ske.

VSL innehåller särskilda bestämmelser om
förundersökning och användande av tvångsmedel samt
om åtal och talan om förverkande vid brott mot den
lagen. En sådan reglering finns också i nya lagen. I
huvudsak överenstämmer den med bestämmelserna i VSL.

Den nya lagens bestämmelser om förundersökning,
tvångsmedel, åtalsbefogenhet och befogenhet att
meddela beslut om förverkande skall tillämpas även
när det gäller brott mot vissa andra författningar,
under förutsättning att det rör sig om införsel
eller utförsel av varor. De författningar som avses
är lagen om förbud i vissa fall mot införsel av
spritdrycker, privatinförsellagen, inregränslagen,
lagen om punktskattekontroll av transporter m.m. av
alkohol, tobaksvaror och mineraloljeprodukter samt
den föreslagna tullagen.

I fråga om lagen om beskattning av viss
privatinförsel föreslås att den nuvarande
straffbestämmelsen ändras så att det för
straffansvar skall vara tillräckligt att den som
bryter mot deklarations- eller uppgiftsskyldigheten
enligt den lagen ger upphov till fara för att skatt
enligt privatinförsellagen undandras det allmänna.
Härigenom vill regeringen undvika de oklarheter som
för närvarande anses råda på grund av att försök
till överträdelse av privatinförsellagen inte är
straffbart. Samtidigt föreslår regeringen en
bestämmelse om ansvarsfrihet för den som frivilligt
rättar en oriktig uppgift.

Såvitt gäller lagen om Tullverkets befogenheter vid
Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska
unionen föreslås att införsel eller utförsel som
berörs av ett förbud eller ett villkor som inte
uppfyllts utan dröjsmål skall anmälas vid närmaste
bemannade tullplats. I övrigt framläggs endast
förslag till redaktionella ändringar i
inregränslagen.

Skatteutskottets yttrande

Justitieutskottet har berett skatteutskottet
tillfälle att yttra sig över propositionen och i
ärendet aktuella motioner. Skatteutskottets yttrande
rör i huvudsak 27 § förslaget till smugglingslag
samt motion Ju36 (v). Skatteutskottet förordar att
justitieutskottet tillstyrker regeringsförslaget i
denna del och avstyrker motionen.

Justitieutskottet återkommer nedan till
skatteutskottets yttrande.

Överväganden

Allmänt

Av propositionen framgår att ett huvudsakligt syfte
med förslagen varit att innehållet och systematiken
i bestämmelserna om straff för olovlig in- eller
utförsel och undandragande av tull, skatt eller
andra avgifter skall framgå tydligare än i dag. Ett
annat framträdande syfte har varit att anpassa
bestämmelserna så att de står i bättre
överensstämmelse med den nuvarande tullregleringen,
vilken i betydande grad utgörs av EG-förordningar.

Såvitt utskottet kan finna har dessa syften också i
huvudsak uppnåtts. Utskottet vill vidare särskilt
understryka att de nya bestämmelserna om straff för
grov olovlig befattning med smuggelgods liksom om
kriminalisering av förberedelse och stämpling till
alla slag av grova införsel- och utförselbrott bör
kunna på ett verksamt sätt underlätta kampen mot den
organiserade och gränsöverskridande grova
brottsligheten inom detta område. Även i övrigt
synes den föreslagna lagen om straff för smuggling
och övriga i ärendet föreliggande
författningsförslag ha erhållit en lämplig
utformning.

Med det anförda tillstyrker utskottet i princip
regeringens förslag. Till ett par detaljfrågor
återkommer utskottet nedan.

Vissa tvångsmedel

I motion Ju36 (v) berörs frågan om rätt för
tjänstemän vid Tullverket och Kustbevakningen att i
vissa fall besluta om användning av tvångsmedel.
Bakgrunden till motionen är följande.

Enligt 28 kap. 11 rättegångsbalken (RB) får, om det
finns anledning att anta att brott har begåtts på
vilket fängelse kan följa, kroppsvisitation göras på
den som skäligen kan misstänkas för brottet för att
söka efter föremål som kan tas i beslag eller annars
för att utröna omständigheter som kan vara av
betydelse för utredning om brottet. Annan än den som
skäligen kan misstänkas för brottet får
kroppsvisiteras, om det finns synnerlig anledning
att anta att det därigenom kommer att anträffas
föremål som kan tas i beslag eller att det annars är
av betydelse för utredningen om brottet. Med
kroppsvisitation avses en undersökning av kläder och
annat som någon bär på sig samt av väskor, paket och
andra föremål som någon har med sig.

Av 28 kap. 12 § samma balk framgår att den som
skäligen kan misstänkas för ett brott på vilket
fängelse kan följa, får kroppsbesiktigas för ändamål
som anges i 11 §. Till kroppsbesiktning räknas bl.a.
tagande av blodprov och urinprov.

För såväl kroppsvisitation som kroppsbesiktning
gäller vissa gemensamma förutsättningar. Åtgärden
får sålunda beslutas endast om skälen för den
uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden
innebär för den misstänkte eller för något annat
motstående intresse. Förordnande om kroppsvisitation
eller kroppsbesiktning meddelas av
undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Är
fara i dröjsmål, får dock, enligt 28 kap. 13 § RB,
åtgärden beslutas av polisman.

I 19 § första stycket första och andra meningarna
VSL finns en reglering som i visst fall ger
tjänstemän vid Tullverket eller Kustbevakningen
större möjligheter att besluta om kroppsvisitation
och kroppsbesiktning än som tillkommer polismän
enligt RB. Om det finns anledning att anta att
någon, som anträffas vid en gräns- eller kustort
eller ankommer till en plats, med förbindelse till
utlandet, har på sig gods som enligt VSL är
underkastat beslag, får, enligt paragrafen,
tulltjänstemän eller tjänstemän vid Kustbevakningen
för att söka efter sådant gods hos honom utföra
kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning samt ta
urinprov.

Bestämmelsen om kroppsvisitation i 19 § VSL har
funnits alltsedan lagens tillkomst (prop. 1960:115
s. 128, Första lagutskottets utlåtande nr 34 år
1960). Regeln om ytlig kroppsbesiktning tillkom år
1981 (prop. 1981/82:2, JuU 1981/82:11, rskr. 35) och
stadgandet om urinprovstagning år 1994 (prop.
1993/94:24, bet. 1993/94:JuU7, rskr. 67).

Enligt 57 § tullagen (6 kap. 10 § förslaget till ny
tullag) får Tullverket för kontroll av att
deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt
tullagstiftningen fullgjorts riktigt och
fullständigt bl.a. undersöka bagage som medförs av
resande vid inresa till eller utresa från EG:s
tullområde. Denna kontroll förutsätter inte någon
brottsmisstanke.

Av 27 § första stycket förslaget till lag om straff
för smuggling framgår att en tjänsteman vid
Tullverket eller Kustbevakningen i fråga om brott
mot bl.a. den lagen har samma befogenhet som en
polisman har enligt RB att vid fara i dröjsmål
besluta om kroppsvisitation och kroppsbesiktning
utan förordnande av undersökningsledaren, åklagaren
eller rätten.

I andra stycket i samma paragraf har upptagits en
bestämmelse som i huvudsak motsvarar den nyssnämnda
i VSL. Enligt den föreslagna bestämmelsen får, om
det finns anledning anta att en person, som i
omedelbart samband med inresa till eller utresa från
landet uppehåller sig i trakterna invid Sveriges
landgräns eller kuster eller i närheten av eller
inom en flygplats eller något annat område som har
direkt förbindelse med utlandet, har med sig egendom
som kan tas i beslag på grund av brott mot lagen om
straff för smuggling eller vissa brott mot
narkotikastrafflagen, kroppsvisitation, ytlig
kroppsbesiktning eller urinprovstagning utföras på
honom eller henne. På den som är under femton år får
ytlig kroppsbesiktning utföras endast om det finns
särskilda skäl. Åtgärder enligt lagrummet får
beslutas av en tjänsteman vid Tullverket eller
Kustbevakningen även utan förordnande av
undersökningsledare, åklagare eller rätten. Inte
heller förutsätter sådana beslut att det är fara i
dröjsmål.

Enligt 30 § samma lagförslag får beslut om
tvångsmedelsanvändning fattas endast av en
tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen som
innehar befattning som är förenad med sådan
befogenhet och som har genomgått erforderlig
utbildning för ändamålet.

I motion Ju36 yrkas att tjänstemän vid Tullverket
och Kustbevakningen inte utan förordnande skall få
besluta om sådana åtgärder som avses i 27 § andra
stycket förslaget till lag om straff för smuggling,
om inte fara är i dröjsmål.

Lagrådet framhöll i sitt yttrande över
lagrådsremissens förslag rörande tvångsåtgärder att
endast om starka skäl talade för det borde medges
att en tjänsteman vid Tullverket eller
Kustbevakningen eller en polisman fick vidta
tvångsåtgärder utan föregående förordnande i fall
när inte RB gav motsvarande befogenhet. Sådan
befogenhet borde därför, enligt Lagrådet, i regel
finnas endast när fara är i dröjsmål (prop. s. 258).

När det gällde förslaget till det nu ifrågavarande
lagrummet anförde Lagrådet bl.a. följande.

I materiellt hänseende innebar andra stycket vid en
jämförelse med vad som gäller enligt RB, att
kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och
urinprovstagning fick genomföras även om fängelse
inte ingick i straffskalan och vid en lägre grad av
misstanke. Det kunde diskuteras huruvida detta
överensstämde med föreskriften i 2 kap. 12 §
regeringsformen att begränsningar i skyddet mot
bl.a. kroppsliga intrång och kroppsvisitation aldrig
får gå längre än vad som är nödvändigt med hänsyn
till det ändamål som föranlett dem. Lagrådet ville
dock inte bestrida att det kunde finnas fog för
förslaget. Med hänsyn till den tveksamhet som
sålunda vidlådde förslaget i materiellt hänseende
borde det inte komma i fråga att en tjänsteman vid
Tullverket eller Kustbevakningen eller en polisman
skulle få vidta nu aktuella tvångsåtgärder utan
föregående förordnande (prop. s. 260).

I propositionen har regeringen uttalat att
Lagrådets förslag inte bör genomföras. Regeringen
anser att ett genomförande av förslaget skulle leda
till en betydande omgång och därav följande
effektivitetsförluster och inte heller vara ägnat
att i någon påtaglig mån höja rättssäkerheten. Som
skäl för sin uppfattning har regeringen anfört i
huvudsak följande.

De åtgärder som det här är fråga om är sådana som
företas i samband med resandetrafiken till och från
landet. Ordningen har tillkommit för att förebygga
och förhindra smuggling i samband med denna trafik.
Den nuvarande ordningen har såvitt avser
kroppsvisitation funnits i ca 40 år och såvitt avser
ytlig kroppsbesiktning i ca 20 år. Ordningen utgör
en av grundvalarna för att förebygga och förhindra
införsel av bl.a. narkotika till landet. Såvitt kan
utrönas har ordningen fungerat utan några påtagliga
problem.

Kontrollbestämmelserna för resandetrafiken är,
framhåller regeringen, utformade så att de skall
kunna tillämpas i icke obetydlig omfattning. Först
kan konstateras att en kroppsvisitation som innebär
undersökning av den resandes bagage kan ske med stöd
av tullagstiftningen utan att tulltjänstemannen har
underlag för någon misstanke om brott. I tullagen
föreskrivs således att för kontroll av att
deklarations- och uppgiftsskyldighet fullgjorts
riktigt och fullständigt får Tullverket undersöka
handresgods (bagage) såsom resväskor och portföljer
samt handväskor och liknande som medförs av resande
vid inresa till eller utresa från EG:s tullområde
eller av en person som kan stannas enligt viss
angiven bestämmelse (förare eller befälhavare på
transportmedel som står under tullövervakning eller
någon annan person om det finns anledning att anta
att personen är anmälningsskyldig enligt
tullagstiftningen). Denna långtgående befogenhet
finns i 57 § tullagen och är även intagen i
förslaget till ny tullag (6 kap. 10 §). Lagrådet har
inte framfört någon erinran mot bestämmelsen i
förslaget till ny tullag. För resande till eller
från ett annat EU-land finns motsvarande bestämmelse
i 7 § inregränslagen. Den bestämmelsen återfinns i
detta lagstiftningsärende. Inte heller här,
understryker regeringen, har Lagrådet haft någon
erinran.

Bestämmelserna i tullagen och inregränslagen
medför, anför regeringen vidare, att bestämmelsen i
smugglingslagstiftningen i praktiken torde bli
tillämplig huvudsakligen i de fall då det är fråga
om visitation av den resande själv. För att
bestämmelsen skall kunna ha någon effekt, exempelvis
då de resande passerar genom ett tullfilter, är
beviskravet ställt lågt. Beviskravet är så lågt att
det knappast finns utrymme för en
undersökningsledare eller åklagare att göra en
meningsfull bedömning. Det räcker nämligen att det
finns anledning att anta att den resande har med sig
egendom som kan tas i beslag på grund av brott
enligt VSL eller lagen om straff för smuggling
(eller brott enligt narkotikastrafflagen). I praxis
har bestämmelsen tolkats som så att en
tulltjänstemans subjektiva bedömning av att en
resande i samband med tullkontroll ser nervös ut är
tillräcklig grund för att utföra en åtgärd enligt
denna bestämmelse (jfr exempelvis JO:s
ämbetsberättelse 1996/97 s. 245). Den föreslagna
lagen innebär, betonar regeringen, ingen ändring i
detta hänseende och Lagrådet har inte uttalat att
den nya smugglingslagen i det hänseendet borde ha
någon annan utformning än enligt gällande rätt.

Här bör även, framhåller regeringen, pekas på att
förslaget upptar en särskild bestämmelse om
behörighetskrav för den som skall besluta om
tvångsåtgärder eller verkställa beslut om sådana
åtgärder (30 § SL). Enligt bestämmelsen måste
tjänstemannen inneha en befattning som är förenad
med sådan befogenhet och ha hunnit genomgå
erforderlig utbildning för ändamålet. Bestämmelsen
är väl ägnad att stärka rättssäkerheten.

Härtill kommer att det är fråga om åtgärder som är
mycket vanligt förekommande och i allmänhet är av
rutinmässig karaktär. Ett krav på förordnande från
undersökningsledare, åklagare eller domstol i varje
särskilt fall skulle därför otvivelaktigt medföra en
betydande omgång och därav följande
effektivitetsförluster. Det kan påpekas,
understryker regeringen, att detta utgör sådana
omständigheter som Lagrådet har godtagit som skäl
för att beslag enligt lagen om straff för smuggling
skall kunna ske utan förordnande i huvudsakligen
samma omfattning som nu gäller.

Det bör här tilläggas, anför regeringen vidare, att
ett genomförande av Lagrådets förslag torde öka
användningen av sådana bestämmelser som kan
möjliggöra att den enskilde kvarhålls i avvaktan på
ett beslut av undersökningsledare eller åklagare.
Det skulle även aktualisera frågan om införande av
ytterligare sådana bestämmelser. Att öka
användningen av de befintliga bestämmelserna eller
att införa ytterligare bestämmelser framstår
emellertid inte som önskvärt (prop. s. 93 f).

Skatteutskottet har instämt i vad regeringen anfört
i denna del och förordat att motion Ju36 avstyrks.

Utskottet vill för sin del framhålla att det
naturligtvis alltid är angeläget att tvångsmedel
används med återhållsamhet och att beslut därom
fattas med tillbörlig omsorg. Som regeringen
utförligt motiverat är emellertid förhållandena vid
det slag av kontroll som avses i 27 § andra stycket
förslaget till lag om straff för smuggling sådana
att en effektiv tillämpning av bestämmelsen
förutsätter att beslut om tvångsmedelsanvändning kan
fattas direkt av tulltjänsteman eller tjänsteman vid
Kustbevakningen även när det inte är fara i
dröjsmål. Främst mot bakgrund härav och då - som
regeringen också understrukit - en motsvarande
reglering fungerat under en lång följd av år utan
några kända problem för rättssäkerheten, anser
utskottet att regeringens förslag bör tillstyrkas i
denna del. Motion Ju36 avstyrks.

Straff för grov smuggling m.m.

I motion Ju35 (m) yrkas att det lägsta straffet för
såväl grov smuggling som grov olovlig befattning med
smuggelgods skall vara fängelse ett år.

Enligt 5 § förslaget till lag om straff för
smuggling är straffet för grov smuggling fängelse,
lägst sex månader och högst sex år. Motsvarande
straffskala föreslås för grovt tullbrott och grov
olovlig befattning med smuggelgods (10 och 13 §§
förslaget).

Straffskalan för grov smuggling överensstämmer med
den som gäller enligt 3 § VSL för grov
varusmuggling. Straffskalan i sistnämnda paragraf
erhöll sin nuvarande utformning år 1973. Av motiven
framgår att straffskalan anpassats till vad som
gäller för grovt skattebedrägeri (prop. 1972:110
s. 129).

Brottet grov olovlig befattning med smuggelgods
saknar motsvarighet i VSL. I fråga om straffskalan
anges i motiven endast att denna bör överensstämma
med vad som gäller för grova införselbrott, dvs.
fängelse lägst sex månader och högst sex år (prop.
s. 74).

Utskottet kan inte finna att det framkommit några
skäl att bestämma de lägsta straffen för grov
smuggling eller grov olovlig befattning med
smuggelgods på det sätt motionären begärt. Utskottet
avstyrker motion Ju35.

Övrigt

Utskottet har uppmärksammats på att införandet av
lagen om straff för smuggling medför en
konsekvensändring också i lagen (1962:120) om straff
i vissa fall för oriktigt ursprungsintyg m.m.
Utskottet lägger i detta ärende fram ett förslag
till sådan ändring.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande vissa tvångsmedel m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:Ju35 och
1999/2000:Ju36 antar regeringens förslag till
lag om straff för smuggling såvitt avser 5, 13
och 27 §§,

2. beträffande förslaget till lag om
straff för smuggling i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om straff
för smuggling, såvitt det inte omfattas av
utskottets hemställan ovan,

3. beträffande regeringens lagförslag i
övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1960:419) om förbud i
vissa fall mot införsel av spritdrycker,

2. lag om ändring i narkotikastrafflagen
(1968:64),

3. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

4. lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av viss privatinförsel,

5. lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa
internationella sanktioner,

6. lag om ändring i lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot
ett annat land inom Europeiska unionen,

7. lag om ändring i lagen (1998:506) om
punktskattekontroll av transporter m.m. av
alkoholvaror, tobaksvaror och
mineraloljeprodukter,

8. lag om ändring i rättegångsbalken,

9. lag om ändring i miljöbalken,

10. lag om ändring i lagen (1961:181) om
försäljning av teknisk sprit m.m.,

11. lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511),

12. lag om ändring i lagen (1973:431) om
utredning angående brott mot utländsk tullag,

13. lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),

14. lag om ändring i lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet,

15. lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,

16. lag om ändring i strålskyddslagen
(1988:220),

17. lag om ändring i lagen (1988:868) om
brandfarliga och explosiva varor,

18. lag om ändring i lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m.,

19. lag om ändring i lagen (1991:1969) om förbud
mot vissa dopningsmedel,

20. lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859),

21. lag om ändring i lagen (1992:860) om
kontroll av narkotika,

22. lag om ändring i lagen (1992:1300) om
krigsmateriel,

23. lag om ändring i lagen (1992:1602) om
valuta- och kreditreglering,

24. lag om ändring i tobakslagen (1993:581),

25. lag om ändring i lagen (1993:599) om
radiokommunikation,

26. lag om ändring i lotterilagen (1994:1000),

27. lag om ändring i lagen (1994:1478) om
förverkande av barnpornografi,

28. lag om ändring i lagen (1994:1709) om EG:s
förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken,

29. lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s
förordningar om jordbruksprodukter,

30. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),

31. lag om ändring i vapenlagen (1996:67),

32. lag om ändring i lagen (1997:1058) om
register i Tullverkets brottsbekämpande
verksamhet,

33. lag om ändring i lagen (1998:1443) om förbud
mot införsel och utförsel av barnpornografi,

34. lag om ändring i lagen (1999:42) om förbud
mot vissa hälsofarliga varor,

35. lag om ändring i lagen (2000:171) om förbud
beträffande viss avkodningsutrustning.

4. beträffande lagen om straff i vissa
fall för oriktigt ursprungsintyg m.m.

att riksdagen antar utskottets förslag till lag
om ändring i lagen (1962:120) om straff i vissa fall
för oriktigt ursprungsintyg m.m.

Stockholm den 31 oktober 2000

På justitieutskottets vägnar

Ingvar Johnsson

I beslutet har deltagit: Ingvar
Johnsson (s), Margareta Sandgren
(s), Alice Åström (v), Ingemar
Vänerlöv (kd), Ann-Marie Fagerström
(s), Maud Ekendahl (m), Helena
Zakariasén (s), Jeppe Johnsson (m),
Kia Andreasson (mp), Gunnel Wallin
(c), Göran Norlander (s), Anita
Sidén (m), Yilmaz Kerimo (s),
Cecilia Magnusson (m), Sture
Arnesson (v) och Dan Kihlström
(kd).

Särskilda yttranden

1. Vissa tvångsmedel m.m. (mom. 1)

Alice Åström (v) och Sture Arnesson (v) anför:

Som Lagrådet framhållit är det diskutabelt om
förslaget till lag om straff för smuggling såvitt
avser 27 § andra stycket står i god överensstämmelse
med 2 kap. 12 § regeringsformen. Eftersom de
praktiska erfarenheterna av tillämpningen av
motsvarande bestämmelse i varusmugglingslagen inte
visat på några allvarliga problem från
rättssäkerhetssynpunkt, vill vi dock inte nu yrka
avslag på förslaget i denna del. Det är emellertid
viktigt att den nya bestämmelsens tillämpning noga
följs upp med beaktande av Lagrådets synpunkter.

2. Vissa tvångsmedel m.m. (mom. 1)

Maud Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m), Anita Sidén
(m) och Cecilia Magnusson (m) anför:

Vi kan i och för sig tänka oss att ändra
straffskalorna för grov olovlig smuggling och grov
olovlig befattning med smuggelgods på det sätt som
begärs i motion Ju35. Förändringar av straffskalor
bör emellertid inte göras isolerat utan med
beaktande av straffbudens och straffskalornas
inbördes sammanhang och systematik, varför vi inte
nu kan ställa oss bakom förslaget.

Regeringens lagförslag

Utskottets förslag till lag om ändring i lagen
(1962:120) om straff i vissa fall för oriktigt
ursprungsintyg m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1962:120) om
straff i vissa fall för oriktigt ursprungsintyg m.m.
skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------

3 §
-----------------------------------------------------
Vad i 13 § samt 24 § Vad som föreskrivs i 19
första stycket första § samt 32 § första
punkten och andra stycket stycket första meningen
lagen om straff för och andra stycket lagen
varusmuggling är stadgat (2000:000) om straff för
skall äga motsvarande smuggling skall också
tillämpning i fråga om tillämpas i fråga om
brott som avses i denna brott som avses i denna
lag. lag.
-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

Skatteutskottets yttrande

2000/01:SkU2y

Smugglingslagen

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har berett skatteutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition
1999/2000:124 En ny smugglingslag m.m. jämte
motioner. Propositionen innebär en i huvudsak
författningsteknisk reform av lagstiftningen kring
införsel- och utförselbrott. Genom den nya
smugglingslagen markeras samtidigt i
strafflagstiftningen en skärpt hållning till
organiserad och grövre gränsöverskridande
brottslighet.

Utskottet koncentrerar sitt yttrande till en fråga
som berör tullens kontrollverksamhet och får anföra
följande.

Tulltjänstemän som medverkar i brottsutredningar som
inte är kopplade till inrese- och utresesituationer
får enligt den nya smugglingslagen samma
befogenheter som polismän har enligt
rättegångsbalken att t.ex. hålla förhör och vidta
andra utredningsåtgärder innan en förundersökning
har inletts. I befogenheterna ingår också att, då
det föreligger fara i dröjsmål, besluta om kropps-
visitering och kroppsbesiktning utan att ett
förordnande av förundersökningsledare, åklagare
eller domstol först har inhämtats. När det gäller
tullens kontroll av personer som i omedelbart
samband med inresa eller utresa uppehåller sig i
gränsområde eller motsvarande föreslår regeringen
att nuvarande kontrollrutiner skall behållas med
vissa preciseringar och inskränkningar. Detta
innebär bl.a. att en tulltjänsteman även i
fortsättningen självständigt - dvs. utan förordnande
av undersökningsledare, åklagare eller domstol -
skall kunna besluta om kroppsvisitering och ytlig
kroppsbesiktning (inklusive urinprovstagning) vid de
rutinmässiga kontroller som sker av resenärer i
samband med gränspassage om det finns anledning anta
att en person har med sig egendom som kan tas i
beslag på grund av brott mot smugglingslagen eller
narkotikabrott.

I motion 1999/2000:Ju36 av Yvonne Oscarsson m.fl.
(v) föreslås att rättegångsbalkens krav på
förordnande av undersökningsledare, åklagare eller
domstol skall gälla även för kroppsvisitering m.m.
vid de kontroller som sker i omedelbart samband med
inresa eller utresa. Motionärernas förslag innebär
alltså att en tulltjänsteman självständigt skall
kunna besluta om tvångsåtgärder endast i de fall då
omständigheterna är sådana att det inte finns tid
för att begära ett förordnande.

Utskottet vill framhålla att kontrollen av
resenärer och deras bagage i samband med
gränspassage sker enligt rutiner som har tillämpats
under lång tid och har, såvitt enligt propositionen
kunnat utrönas, fungerat utan några påtagliga
problem. Rätten att utföra denna kontroll utgör en
av grundvalarna för att förebygga och förhindra
införsel av narkotika och andra farliga varor till
landet. Att nu införa ett krav på förordnande från
undersökningsledare, åklagare eller domstol skulle
enligt utskottets mening inverka negativt på
smidigheten i tullkontrollen till nackdel både för
tullverksamheten och resenärerna. I propositionen
bedöms att ett sådant krav skulle leda till
effektivitetsförluster i kontrollarbetet, utan att
detta skulle vara ägnat att i någon påtaglig mån
höja rättssäkerheten. Utskottet delar bedömningen i
propositionen, men utgår ifrån att rättssäkerheten
vid kontrollen ändå skall kunna stärkas genom de
preciseringar som görs i lagtexten och genom att det
ställs krav på särskild utbildning och särskild
behörighet för de tjänstemän som skall besluta om
tvångsåtgärder eller verkställa beslut om sådana
åtgärder.

Med hänvisning till det anförda förordar utskottet
att motion 1999/2000:Ju36 avstyrks och att den i
propositionen föreslagna utformningen av
tulltjänstemännens behörighet godtas.

Utskottet går inte närmare in på andra förslag i
propositionen eller det förslag om straffsatser som
har lagts fram i motion 1999/2000:Ju35. Utskottet
vill dock nämna att den utvidgade kriminalisering
som föreslås i propositionen ligger i linje med det
arbete som bedrivits under senare år för att för-
bättra förutsättningarna för tullen att på ett så
tidigt stadium som möjligt kunna ingripa mot den
organiserade och grövre gränsöverskridande brotts-
ligheten, t.ex. när det gäller smugglingen av
narkotika, sprit och cigaretter. Viktiga inslag i
detta arbete har varit att främja samverkan mellan
tullmyndigheter i olika länder genom ett
avtalsbundet tullsamarbete och att ge tullen
förutsättningar att förbättra sin
underrättelseverksamhet och att kunna använda sig av
modern informationsteknik.

Stockholm den 12 oktober 2000

På skatteutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg

I beslutet har deltagit: Arne Kjörnsberg (s), Carl
Fredrik Graf (m), Per Rosengren (v), Helena Höij
(kd), Carl Erik Hedlund (m), Per Erik Granström (s),
Ulla Wester (s), Lena Sandlin-Hedman (s), Marie
Engström (v), Kenneth Lantz (kd), Catharina Hagen
(m), Birger Schlaug (mp), Rolf Kenneryd (c), Johan
Pehrson (fp), Per-Olof Svensson (s), Lennart
Axelsson (s) och Stefan Hagfeldt (m).