Ny skyddsåtgärd vid immaterialrättsintrång

Betänkande 1998/99:LU5

Lagutskottets betänkande 1998/99:LU05

Ny skyddsåtgärd vid immaterialrättsintrång

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Utskottet
• Hemställan

1998/99

LU5

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens
proposition 1998/99:11 Ny skyddsåtgärd vid
immaterialrättsintrång jämte en motion som har
väckts med anledning av propositionen.

I propositionen läggs fram förslag till
bestämmelser i de immaterialrättsliga lagarna om en
ny skyddsåtgärd, s.k. intrångsundersökning. Åtgärden
innebär att en rättighetshavare i ett civilrättsligt
förfarande kan begära att det görs en undersökning
för att säkra bevis hos någon som på goda grunder
misstänks ha gjort ett intrång i en immateriell
rättighet. Ett beslut om intrångsundersökning skall
fattas av allmän domstol och verkställas av
kronofogdemyndigheten.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1
januari 1999.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen och
avstyrker motionen.

Propositionen

I proposition 1998/99:11 föreslår regeringen
(Justitiedepartementet) - efter hörande av Lagrådet
- att riksdagen antar de i propositionen framlagda
förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk,

2. lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644),

3. lag om ändring i patentlagen (1967:837),

4. lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),

5. lag om ändring i firmalagen (1974:156),

6. lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för
kretsmönster för halvledarprodukter,

7. lag om ändring i växtförädlarrättslagen
(1997:306).

Lagförslagen har intagits som bilaga till
betänkandet.

Motionen

1998/99:L3 av Jerry Martinger (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att möjlighet till
intrångsundersökning skall införas även såvitt avser
angrepp på företagshemligheter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
intrångsundersökning även skall få företas hos
tredje man om det föreligger skäl för detta.

Utskottet

Inledning

Immaterialrätt är den sammanfattande beteckningen
för ett antal olika regler som skyddar
intellektuella prestationer och kännetecken mot
obehörigt utnyttjande. Immaterialrätten brukar delas
in i upphovsrätt och industriellt rättsskydd. Till
det industriella rättsskyddet hör patenträtt,
känneteckensrätt, mönsterrätt och växtförädlarrätt.
Patenträtt gäller för nya uppfinningar som kan
utnyttjas industriellt. Känneteckensrätt brukar
användas som en övergripande beteckning för
varumärkesrätten, firmarätten och andra rättsskydd
för individualiseringsmedel. Mönsterskydd gäller
utseendet (design) på en produkt antingen den
betingas av estetiska eller nyttobetingade skäl.
Växtförädlarrätt skyddar nya växtsorter som skapas
genom förädling eller på annat sätt.

De svenska bestämmelserna på det
immaterialrättsliga området finns i lagen (1960:729)
om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,
lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för
halvledarprodukter, patentlagen (1967:837),
varumärkeslagen (1960:644), kollektivmärkeslagen
(1960:645), firmalagen (1974:156),
mönsterskyddslagen (1970:485) och växtför-
ädlarrättslagen (1997:306).

I huvudsak innebär de olika immaterialrättsliga
reglerna - både i Sverige och i andra länder - att
den som skapat en skyddad produkt eller utfört en
skyddad prestation har principiell ensamrätt att dra
ekonomisk nytta av produkten eller prestationen.
Utan tillstånd får andra inte kopiera skyddsobjektet
och utnyttja det på olika sätt, t.ex. genom att
marknadsföra det. Ensamrätten kan sålunda avse olika
slags utnyttjande av en prestation, såsom
tillverkning, försäljning eller uthyrning, och
rättighetshavaren kontrollerar i princip all
användning av skyddsobjektet. Exempelvis kan en
patenthavare hindra andra från att utnyttja
uppfinningen, en författare måste lämna tillstånd
innan författarens verk kan tryckas upp och
distribueras på marknaden och den som har rätt till
ett varumärke kan hindra andra från att sätta
varumärket på sina produkter.

Ensamrätten kan emellertid vara inskränkt på olika
sätt. Särskilt på det upphovsrättsliga området finns
det åtskilliga regler som begränsar upphovsmannens
ensamrätt. Ett exempel på en sådan inskränkning är
att privatpersoner som huvudregel har rätt att
kopiera skyddade verk för enskilt bruk.

Mellan upphovsrätten och det industriella
rättsskyddet finns två grundläggande skillnader. Den
ena är att upphovsrätten skyddar det sätt på vilket
en idé omsatts i verkligheten och inte själva idén.
Patentskydd, skydd för varumärken, mönsterskydd och
växtförädlarrätt skyddar däremot idén som sådan. Den
andra skillnaden är att upphovsrätt uppkommer så
fort den skyddade prestationen utförts, medan
patent, mönster och växtförädlarrätt i princip
förutsätter ett registreringsförfarande. Patentskydd
uppkommer således först när rättighetshavaren ansökt
om och beviljats patent på sin uppfinning.
Varumärken intar en särställning genom att skydd kan
uppkomma både genom registrering och genom faktisk
användning.

Den ensamrätt som följer med det
immaterialrättsliga skyddet är tidsbegränsad. Enligt
reglerna i Sverige gäller upphovsrätten under 70 år
räknat från upphovsmannens död eller beträffande
vissa prestationer under 50 år från det prestationen
utfördes. Patentskyddet räknas från den dag ansökan
görs om registrering. I Sverige sträcker sig
skyddstiden 20 år framåt i tiden. Mönsterskyddet
räknas också från ansökningsdagen och gäller under
fem år, men tiden kan förlängas upp till tio år.
Växtförädlarskyddet gäller under 20 år från
registreringsdagen. Varumärken har en i princip
obegränsad skyddstid så länge de används. En
registrering gäller dock bara under tio år men kan
förnyas ett obegränsat antal gånger.

Den som utan ensamrättshavarens samtycke vidtar
någon åtgärd som omfattas av ensamrätten begår
därmed ett immaterialrättsligt intrång. Detta kan
exempelvis bestå i att en person utan patenthavarens
samtycke tillverkar eller försäljer en patentskyddad
produkt.

De immateriella ensamrätterna skyddas genom ett
system av olika sanktioner av såväl straff- som
civilrättslig karaktär. För samtliga former av
immaterialrättsintrång kan sålunda straff- och
skadeståndsansvar komma i fråga. Vidare kan en
domstol besluta om vissa skyddsåtgärder och
säkerhetsåtgärder.

Möjligheterna att på ett effektivt sätt skydda och
hävda de immateriella rättigheterna mot intrång har
under det senaste decenniet blivit föremål för ökad
uppmärksamhet. En orsak till detta är det ökande
olovliga kommersiella utnyttjandet av andras verk,
produkter, varumärken m.m. som efter internationell
förebild benämns piratverksamhet eller
"counterfeit"-verksamhet. Exempel på sådana
utnyttjanden är olovlig kopiering av datorprogram
och produktion av "förfalskade" exemplar av bl.a.
märkeskläder och skivor.

En annan orsak till den ökande uppmärksamheten är
det internationella avtalet om handelsrelaterade
aspekter av immaterialrätter (TRIPs-avtalet), som
slutits inom ramen för Världshandelsorganisationen
(World Trade Organization, WTO). Sverige är bundet
av TRIPs-avtalet genom sin anslutning till
Världshandelsorganisationen. Avtalet innehåller
särskilda bestämmelser för att säkerställa skyddet
för immaterialrätterna, och i avtalet finns bl.a. en
särskild bestämmelse som föreskriver att ett lands
myndigheter skall kunna besluta om interimistiska
åtgärder för att säkerställa bevisning av betydelse
för ett påstått intrång i en immaterialrätt.

Från olika håll har gjorts gällande att de svenska
sanktionsbestämmelserna mot intrång i
immaterialrätterna inte ger ett ändamålsenligt skydd
och inte heller det skydd som TRIPs-avtalet kräver.
Man har därvid framhållit att ett sätt som bättre
skulle kunna säkerställa de immateriella
ensamrätterna vore att införa en civilprocessuell
reglering som möjliggör att bevisning säkras vid
immaterialrättsliga intrång.

Mot denna bakgrund utarbetades under år 1998 i
Justitiedepartementet departementspromemorian (Ds
1998:28) Ny skyddsåtgärd vid immaterialrätts-
intrång. Promemorian har efter remissbehandling
lagts till grund för förslagen i förevarande
proposition.

Propositionens förslag

De i propositionen framlagda lagförslagen innebär
att en undersökning får göras hos den som på goda
grunder misstänkts ha begått ett immaterialrättsligt
intrång. Syftet med undersökningen skall vara att
säkerställa bevis som kan ha betydelse för utredning
om intrånget. Undersökning får också ske hos den som
på goda grunder misstänks för ett straffbart försök
eller en straffbar förberedelse till intrång. Även
vid misstanke om åsidosättande av en upphovsmans
testamentariska förordnande om hur upphovsrätten
skall utövas och vid misstanke om intrång i det s.k.
titelskyddet skall det vara möjligt att genomföra en
intrångsundersökning. Titelskyddet innebär att ett
verk inte får göras tillgängligt för allmänheten
under sådan titel, pseudonym eller signatur att
verket eller dess upphovsman lätt kan förväxlas med
ett förut offentliggjort verk eller dess upphovsman.

Föremål och handlingar som kan antas ha betydelse
för utredningen får eftersökas. Undersökningen får
dock inte omfatta skriftliga handlingar vars
innehåll omfattas av tystnadsplikt, om de innehas av
någon som har tystnadsplikt eller av den person till
förmån för vilken tystnadsplikten gäller. Den får
inte heller omfatta skriftliga meddelanden mellan
enskilda personer som är varandra närstående.

Intrångsundersökning får endast göras hos den som
misstänks ha gjort ett intrång eller misstänks ha
gjort sig skyldig till ett straffbart försök eller
en straffbar förberedelse till intrång. Såväl
lokaler som bostäder får genomsökas. Någon möjlighet
att genomföra undersökningar hos tredje man skall
däremot inte föreligga.

Rätten att påkalla prövning skall tillkomma
rättighetshavarna. Detsamma gäller den som på grund
av upplåtelse har rätt att nyttja föremålet för
ensamrätten. Ett yrkande om intrångsundersökning
skall prövas av domstol. Behörig domstol är allmän
domstol som prövar eller är behörig att pröva mål
som rör intrång. Ett beslut om intrångsundersökning
får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger
den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden
innebär för den som drabbas av den eller för något
annat motstående intresse. En förutsättning för att
ett beslut om intrångsundersökning skall meddelas är
att sökanden ställer säkerhet för den skada som kan
tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att
ställa sådan säkerhet, får domstolen dock befria
honom från detta.

Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla
uppgifter om ändamålet med undersökningen, vilka
föremål och handlingar som får eftersökas samt vilka
utrymmen som får genomsökas. Om det behövs, skall
domstolen också förordna om andra villkor för
verkställandet. För det fall ett dröjsmål skulle
medföra risk för att föremål och handlingar som har
betydelse för undersökningen går förlorade, får ett
beslut om intrångsundersökning meddelas utan att
motparten dessförinnan har fått tillfälle att yttra
sig. Ett sådant beslut gäller till dess att annat
har beslutats. Ett beslut om intrångsundersökning
gäller omedelbart. Om inte ansökan om verkställighet
görs inom en månad från beslutet om
intrångsundersökning, förfaller beslutet.

Undersökningen skall verkställas av
kronofogdemyndigheten. Vid verkställigheten skall
vissa bestämmelser i utsökningsbalken tillämpas.
Myndigheten får ta fotografier, göra film- eller
ljudupptagningar av eftersökta föremål samt ta
kopior av eller göra utdrag ur eftersökta
handlingar. Resultatet av undersökningen skall
dokumenteras av kronofogdemyndigheten. Fotografier,
film- och ljudupptagningar samt kopior av och utdrag
ur handlingar skall förvaras hos myndigheten och
hållas tillgängliga för båda parter.

Om talan inte väcks inom en månad från det att
verkställigheten avslutades, skall skyddsåtgärden gå
åter. Kronofogdemyndigheten skall då återlämna de
kopior, utdrag, fotografier och upptagningar som har
förvarats hos myndigheten till den som varit föremål
för intrångsundersökningen. Detsamma gäller om ett
beslut om intrångsundersökning upphävs sedan
verkställighet skett.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1
januari 1999.

Motionen

I motion L3, som väckts med anledning av
propositionen, förespråkar Jerry Martinger (m) mer
långtgående möjligheter att företa en
intrångsundersökning. Motionären anser att det är
anmärkningsvärt att möjlighet till
intrångsundersökning inte införs även när det gäller
angrepp på företagshemligheter. I motionen begärs
ett tillkännagivande till regeringen om att den nu
föreslagna skyddsåtgärden skall införas också i
lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter
(yrkande 1).

Vidare förespråkas i motionen en ordning som
innebär att undersökning skall kunna genomföras även
hos en person som inte själv är misstänkt för
intrånget. Motionären hänvisar till intrång i
Internetsammanhang och det behov som kan finnas av
att ta del av information på hemsidor hos tredje
man. I motionen hemställs om ett tillkännagivande i
enlighet härmed (yrkande 2).

Utskottets ställningstaganden

I likhet med regeringen konstaterar utskottet att
tyngdpunkten i det svenska sanktionssystemet mot
immaterialrättsliga intrång ligger inom civilrätten.
Den civilrättsliga regleringen i Sverige innehåller
dock, till skillnad från regleringen i många andra
länder, inga regler som gör det möjligt att
tvångsvis göra en undersökning hos den som misstänks
för ett intrång. Inom Europeiska unionen finns i
flertalet medlemsstater bestämmelser som tillåter
att man inom ramen för ett civilrättsligt förfarande
genomför en undersökning i syfte att säkra bevis hos
den som kan misstänkas för ett intrång i en
immateriell rättighet. Motsvarande möjlighet finns
också, såsom framgår av propositionen, i många andra
industriländer med vilka Sverige har ett omfattande
handels- och tjänsteutbyte. I vissa fall gäller
denna möjlighet generellt inom civilrätten, men
många gånger är den begränsad till
immaterialrättsliga intrång. Från flera av dessa
länder har kritik riktats mot Sverige för att det
här inte finns någon motsvarande möjlighet. Sådan
kritik har också framförts direkt till utskottet.
Vid ett besök på U.S. Patent and Trademark Office
under en studieresa till USA sommaren 1997 menade
man från amerikanskt håll att gällande svensk
lagstiftning inte svarar mot de åtaganden som
Sverige gjort genom TRIPs-avtalet.

Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för
att det i svensk rätt på immaterialrättens område
införs en skyddsåtgärd som gör det möjligt att säkra
bevisning inom ett civilprocessuellt förfarande.
Behovet, som belysts också av många remissinstanser,
framstår som särskilt påtagligt när det finns risk
för att föremål eller bevis som kan visa intrånget
och dess omfattning med lätthet kan undanhållas,
förvanskas eller förstöras. Vad som då behövs är
framför allt en möjlighet att snabbt, ibland
oannonserat, få tillträde till lokaler som
disponeras av den som misstänks för intrånget för
att där leta efter föremål som är resultatet av
eller har använts vid ett intrång liksom
verksamhetshandlingar som har anknytning till
intrånget.

Det i propositionen framlagda förslaget om en ny
skyddsåtgärd har begränsats till förfaranden som
innebär ett immaterialrättsligt intrång. Utskottet
delar regeringens uppfattning att intresset i dessa
fall av en mer effektiv bevissäkring som ett medel i
bekämpandet av intrång gör sig starkt gällande. Vad
däremot beträffar andra förfaranden än
immaterialrättsintrång bör utgångspunkten vara att
integritetsaspekterna väger så tungt att det finns
anledning att vara restriktiv när man inför en
skyddsåtgärd som inte har någon motsvarighet inom
civilrätten i övrigt.

Utskottet kan inte finna annat än att
propositionens förslag tillgodoser det behov av
lagändringar som enligt det ovan anförda föreligger.

När det gäller det i motionen upptagna spörsmålet
rörande företagshemligheter noterar utskottet att
TRIPs-avtalet omfattar inte bara skyddet för de
immateriella ensamrätterna utan också skyddet för
företagshemligheter. Som framgår av propositionen är
emellertid reglerna i rättegångsbalken om bl.a.
husrannsakan och beslag samt reglerna om vitesförbud
i lagen om skydd för företagshemligheter tillfyllest
med hänsyn till Sveriges åtaganden enligt TRIPs-
avtalet. En annan sak är att det från vissa håll
gjorts gällande att det vid misstanke om utnyttjande
eller röjande av företagshemligheter trots allt
finns sådana bevissvårigheter att det kan vara svårt
för den drabbade näringsidkaren att vidta rättsliga
åtgärder.

I likhet med regeringen anser utskottet att ett
införande av en ny skyddsåtgärd också vid olovligt
utnyttjande eller röjande av företagshemligheter
kräver mer ingående överväganden, och utskottet är
inte berett att inom ramen för förevarande
lagstiftningsärende förorda att nu föreslagen
undersökningsmöjlighet införs även såvitt avser
angrepp på företagshemligheter. Utskottet
förutsätter emellertid att regeringen följer frågan
och, om behov föreligger, återkommer till riksdagen
med erforderliga lagförslag.

Vad härefter gäller motionsönskemålet om att
intrångsundersökning skall få göras även i lokaler
som disponeras av tredje man, delar utskottet
regeringens uppfattning om att hänsynen till den
enskildes integritet bör utesluta att någon som inte
ens kan antas ha gjort ett intrång skall kunna
drabbas av en sådan förhållandevis ingripande
åtgärd.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till
propositionen och avstyrker motion L3.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande intrångsundersökning

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:L3 antar
regeringens förslag till

dels lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk,

dels lag om ändring i varumärkeslagen
(1960:644),

dels lag om ändring i patentlagen (1967:837),

dels lag om ändring i mönsterskyddslagen
(1970:485),

dels lag om ändring i firmalagen (1974:156),

dels lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd
för kretsmönster för halvledarprodukter,

dels lag om ändring i växtförädlarrättslagen
(1997:306).

Stockholm den 12 november 1998

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

I beslutet har deltagit: Tanja Linderborg (v), Rolf
Åbjörnsson (kd), Marianne Carlström (s), Stig
Rindborg (m), Rune Berglund (s), Henrik S Järrel
(m), Marina Pettersson (s), Elizabeth Nyström (m),
Roland Larsson (s), Christina Nenes (s), Tasso
Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson
(m), Anders Berglöv (s), Viviann Gerdin (c), Ulf
Nilsson (fp) och Raimo Pärssinen (s).

Propositionens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk

2 Förslag till lag om ändring i
varumärkeslagen (1960:644)

3 Förslag till lag om ändring i patentlagen
(1967:837)

4 Förslag till lag om ändring i
mönsterskyddslagen (1970:485)

5 Förslag till lag om ändring i firmalagen
(1974:156)

6 Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1685) om skydd för kretsmönster för
halvledarprodukter

7 Förslag till lag om ändring i
växtförädlarrättslagen (1997:306)

Elanders Gotab, Stockholm 1998