bet 2007/08 NU14

Anf. 148 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Vi ska nu behandla näringsutskottets betänkande 14 om ny konkurrenslag m.m. Med mera i detta sammanhang omfattar fem motioner från allmänna motionstiden. Jag ska börja med huvudfrågan om den nya konkurrenslagen. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen tillkallade i november 2004 en särskild utredare för att utreda hur man bland annat kunde effektivisera processerna kring konkurrensmål, främst när det gäller karteller. Vidare skulle EG:s nya koncentrationsförordning implementeras i den svenska konkurrenslagstiftningen. Utredningen fick under sitt arbete två tilläggsdirektiv, dels om en ändring av mindre betydelse i konkurrenslagen, dels om att utreda frågan om att kriminalisera konkurrensbrott. Herr talman! Utredningen lämnade sitt betänkande i november 2006. Utredningen konstaterade då att de nuvarande processuella reglerna i huvudsak fungerade väl och föreslog endast några smärre förändringar. I några fall föreslogs dock ändringar i sak, bland annat att beslut som inte var tvistiga beträffande konkurrensskadeavgift kunde beslutas av Konkurrensverket. Man föreslog också bestämmelser om konkurrensskadeavgiftens storlek och hur denna kunde sänkas i vissa fall. Slutligen gjordes bedömningen att inte kriminalisera konkurrensbrott, framför allt för att företag kommer att sakna incitament att anmäla överträdelser som företagen gjort om företrädare och anställda riskerar straffrättsliga påföljder. En kriminalisering kan också leda till att brottsutredningar kan komma att försena Konkurrensverkets utredningar och lagföring av kartellsamarbeten. Som alternativ föreslog utredningen att man i kartellmål kan utöka sanktionsmöjligheterna med bestämmelser om näringsförbud. Herr talman! Propositionen avlämnades den 27 mars 2008 och innehöll i allt väsentligt de förslag som utredningen lagt fram. Vi kan från socialdemokratiskt håll i huvudsak stödja regeringens proposition. Men det som finns anledning att beröra i denna debatt är just diskussionen om kriminalisering. Både 2002 och 2003 konstaterade den nuvarande majoriteten att kriminalisering kunde vara ett verksamt instrument i kampen mot kartellbildning. Jag kan konstatera att inget av de fem partier som stod bakom detta yttrande i dag föreslår kriminalisering. När jag tar del av såväl kammarens debatt vid den tiden som av handlingar från näringsutskottet kan jag konstatera att tonläget var mycket högt och att Sverige beskrevs som ett paradis för karteller. Jag måste i det sammanhanget ställa frågan: Vad i sak har ändrats sedan dessa yttranden fälldes? Visst har regler om näringsförbud införts, men det är ju långt ifrån säkert att dessa regler kommer att vara lika avskräckande som en straffrättslig påföljd. Men debatten var väldigt högljudd vid det tillfället. Man undrar i sitt stilla sinne vad i sak som har ändrats. Jag vill i det här sammanhanget citera vad Lagrådet sade i frågan: "I lagrådsremissen föreslås att nu gällande lag ersätts med en ny lag. I allt väsentligt förs bestämmelserna i den nuvarande lagen över till den nya men presenteras på ett redaktionellt mer överskådligt sätt. Bestämmelserna om kontroll av företagskoncentrationer och om eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift har i lagförslaget anpassats till motsvarande regler inom EG-rätten. En nyhet är att Konkurrensverket ska ha möjlighet att utfärda avgiftsföreläggande. Godkänns ett sådant föreläggande behöver talan om konkurrensavgift inte väckas i domstol. I den nya lagen föreslås även förlängning av preskriptionstid för att påföra konkurrensskadeavgift och ändring av bestämmelser om rättegångskostnader. Vidare föreslås att lagen om näringsförbud ändras så att det blir möjligt att meddela näringsförbud för t ex verkställande direktörer som deltar i eller har kännedom om kartellöverträdelser som företaget är inblandat i." Vad handlar då det här om? Såvitt jag kan förstå är det i sak två saker. Att preskriptionstiden förlängs kan möjligen vara viktigt. Men det första som har tillförts är nya regler om näringsförbud. Det andra är att man kan utfärda avgiftsföreläggande utan att behöva gå till domstol. Det är de två substantiella delar som har förändrats i den här lagstiftningen. Med hänvisning till den högljudda debatt som var tidigare kan man undra om det var det här som man krävde av den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Herr talman! Moderaten Staffan Anger sade i förra årets debatt som vi hade om konkurrensfrågor och lite andra frågor i sammanhanget att Sverige var ett u-land vad gällde konkurrensfrågor. Det må vara hur det vill med det, men det intressanta är om Staffan Anger nu anser att vi äntligen har rest oss från detta u-landsstadium till någon högre nivå i och med att man har lagt fram denna proposition. Det skulle jag vilja ha svar på. Herr talman! Socialdemokraterna har två reservationer i detta betänkande. Bägge avser motionerna under den allmänna motionstiden. Vad gäller reservation 1 menar vi att det är en underlig uppfattning som regeringen har om konkurrensfrågor. Man fokuserar på den eventuella konkurrenssituation som kan finnas när det gäller kommunal verksamhet. Regeringen och majoriteten vägrar att se de verkliga konkurrensproblem som finns trots att den nya konkurrenslagen föreslås, för det finns fortfarande problem. Vi är djupt bekymrade inom socialdemokratin när det gäller konkurrensen med oseriösa företag. Det är i det här sammanhanget nästan löjligt att se vad majoriteten skriver om lagen om kassaregister. Det är bara att inse faktum, att den lagen hade kunnat vara genomförd om man inte hade valt att skjuta upp den i ett antal år. Vad jag förstår är det exakt samma lagstiftning som ska införas, men den ska införas några år senare. Jag kan bara konstatera att det är med stor förvåning jag ser att den här regeringen, som vill ha ordning och reda på både det ena och det andra, snarare vill främja fusk bland företag än att försöka förhindra det. Slutligen, herr talman, några ord om vår sista reservation som är en motivreservation. Motionen som behandlas kopplar frågan om utvärderingar av genomförda om- och avregleringar till Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Vår uppfattning är att en sådan sammankoppling inte kan göras. Men vi anser, till skillnad från majoriteten, att inom de områden som om- och avreglering har skett har det brustit i uppföljning och komplettering av reformer för att stärka marknaderna och i vissa sammanhang för att minska inslag av oseriösa företag. Detta visade inte minst den så kallade regelutredningen som presenterade ett fyrtiotal förslag till nya sådana reformer. Vår uppfattning är att det behövs en fortsatt uppföljning av de om- och avreglerade marknaderna. Det är av stor vikt att regeringen fortsätter det arbete för en bättre fungerande elmarknad som den tidigare, socialdemokratiska regeringen startade. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 2.

Anf. 149 Kent Persson (V)

Herr talman! Till att börja med vill jag säga att för Vänsterpartiet är det viktigt att det finns en klar och tydlig konkurrenslagstiftning. Den är ju bland annat till för att skydda konsumenterna men också för att samhällsekonomin ska fungera på ett effektivt sätt. All snedvridning av konkurrens via otillbörliga samverkan eller misstanke om kartellbildning måste alltid bekämpas. Vi kan som exempel ta frågan om samägande av kärnkraften, att de tre stora företagen äger varandra. Det gör givetvis att konsumenten med all rätt ifrågasätter om inte också priset på el påverkas av denna samverkan. Vänsterpartiet har tidigare motionerat om att en utredning borde tillsättas för att se över koncentrationen av ägandet inom kärnkraften, men den har tyvärr blivit nedröstad. Nu slår regeringen sig för bröstet, och även utskottet, och påpekar att just den frågan ska man se över och att ett svar ska lämnas 2009. Det är lite sent, men det är väl ändå på rätt väg. När det gäller förslaget till ny lagstiftning ställer Vänsterpartiet sig bakom regeringens förslag, vilket också innebär att vi ställer oss bakom förslaget om näringsförbud för dem som bryter mot konkurrenslagstiftningen. Det här är bra, och så långt är vi också överens med regeringen. Men när det sedan kommer till förslaget från regeringen att, utöver vad riksdagen 2005 beslutat om, tillåta konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor får jag en känsla av att det inte är konkurrensproblematiken som är problemet, utan att detta är ett sätt att ytterligare bana väg för en privatisering av offentlig egendom och produktion. Vad menar annars regeringen när de i budgetpropositionen skriver att man ska se över vissa andra frågor inom området konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor? Någon på den borgerliga sidan kanske kan ge svar på den frågan. Det är just inom den offentliga sektorn en stor del av tjänsteproduktionen finns. Det är inte bara skola och omvårdnad om äldre och barn, utan det är också service till äldre, till exempel gräsklippning och snöskottning. Är det dessa områden utskottet anser att man ytterligare ska belysa, eller är det kanske Samhalls verksamhet som med statsstöd agerar på den konkurrensutsatta marknaden ni avser? Handlar det kanske om den sociala verksamhet som många kommuner bedriver genom sina arbetsmarknadsenheter som också tangerar områden där det i dag finns hushållsnära tjänster? Är det de kaféverksamheter som omsorgen bedriver som ett sätt att ge sysselsättning och sammanhang i tillvaron som avses? Jag ställer frågorna mot bakgrund av vad ni skriver i betänkandet: Utskottet anser att alla typer av avvikelser från en fri och effektiv konkurrens bör bekämpas med stor kraft, oberoende av inom vilken sektor de uppträder eller vilka de aktuella aktörerna är. Nu hoppas jag att någon från alliansen kan ge svar på dessa frågor. Vilka aktörer avser ni, och vilka verksamheter avses? Jag och Vänsterpartiet menar att regeringen i stället borde ägna större kraft åt att bekämpa alla de oseriösa företag och verksamheter som agerar på den konkurrensutsatta marknaden. Vi har ett skatteundandragande som i dag uppgår till 130 miljarder kronor. Av dessa står de oseriösa företagen för 80 miljarder enligt Skatteverket. Där har vi det stora konkurrensproblemet för alla seriösa företag. Men vad gör regeringen? Inte någonting! Man koncentrerar sig på den offentliga sektorn och dess problem. Det är det här som är det stora problemet och som också är ett hot mot alla de seriösa företag som finns i Sverige i dag. Vi kan ta byggbranschen som ett exempel. Det handlar inte bara om svart arbetskraft. Det är dåliga arbetsmiljöer och urusla löner. Detta är en stor del av den problematik vi har i dag när det gäller konkurrens på lika villkor. Taxibranschen är en annan bransch. Restaurangbranschen kommer man till rätta med nu tack vara kassaregister. Varför inte jobba där resultaten är så oerhört viktiga? Ska våra företagare som är seriösa och som tar ansvar kunna konkurrera på lika villkor måste vi också ha en lagstiftning som gör det möjligt för dessa företag att kunna överleva. Så är det inte i dag. Vi kan ta exemplet Posten som vi ska diskutera i nästa vecka. När den svenska postmarknaden avreglerades 1993 fanns över 80 operatörer på den svenska marknaden. I dag finns det ett trettiotal kvar. Utöver Citymail och Posten AB rör det sig framför allt om lokala brev- och paketförmedlare - små och i huvudsak inriktade på att lösa korrespondens från företag till företag. Avregleringen har lett till färre postoperatörer, inte på grund av Posten AB, utan främst genom norska Citymails etablering i attraktiva områden med stöd av norska staten. Är det exempel på fri och effektiv konkurrens? Någon från alliansen kanske kan ge mig ett svar på den frågan. Herr talman! Regeringen silar mygg och sväljer elefanter. Jag yrkar bifall till reservation 1!

Anf. 150 Karin Granbom (Fp)

Herr talman! Svensk konkurrenslagstiftning lever och utvecklas. I början av förra mandatperioden blev det bland annat möjligt för företag att befrias från böter om de erkänner sin medverkan i en kartell. De borgerliga partierna och Miljöpartiet ville också att vi skulle ta ytterligare tag för att skärpa konkurrensen och gav därför genom majoritet i riksdagen den socialdemokratiska regeringen i uppdrag att bland annat utreda möjligheten till kriminalisering av karteller. Det är av detta uppdrag vi ser glädjande resultat i dag. Trycket från riksdagen att skärpa konkurrenslagen beror förstås på övertygelsen om att konkurrens är bra och att det krävs en kraftfull lagstiftning för att skydda konsumenter och företag mot att vissa företag i hemlighet delar upp marknaden och gör upp om priser. Varför är då konkurrens så bra? Jo, bland annat för att det ger valmöjlighet. Priser hålls nere, och innovation stimuleras. Det står helt klart att det är konsumenterna som tjänar på konkurrens. Även för företag är det viktigt med konkurrens, eftersom det ger tillträde till marknader för den som är bäst. Men för producenterna ger inte konkurrens det största ekonomiska utbytet, och därför vill flera minska konkurrenstrycket. Vissa går så långt att de använder sig av olagliga metoder, och det drabbar oss konsumenter. Vardagsnära fall där företag olagligt har begränsat konkurrensen är till exempel videoband och blixtlås. Bensinkartellen är något många känner till. Jag såg nu att Konkurrensverket nyligen har inlett en undersökning mot vissa företag i begravningsbranschen. Efter det att vi i riksdagen har varit oense om hur konkurrenslagen behöver förändras är det nu roligt att det finns en enhällighet för en ny och kraftfullare konkurrenslagstiftning. De företag som ägnar sig åt otilllåtet samarbete kan framöver räkna med strängare påföljder. Det blir bland annat möjligt att döma ut högre böter för företag som deltagit i särskilt skadliga karteller. Den allra största förändringen är just detta att framöver kommer personer att kunna hållas ansvariga. Vd och styrelsemöte som bildar eller känner till karteller ska kunna beläggas med näringsförbud. Detta betyder att vi verkligen markerar allvaret i frågan. Förhoppningsvis har detta en avskräckande effekt. En annan förändring som lagen möjliggör är att Konkurrensverket kommer att kunna döma ut böter direkt i de fall företag erkänner. I dag måste många fall gå till domstol. Det tar mycket lång tid, och det upptar domstolarnas tid och kraft. I betänkandet finns också motionsyrkanden från den allmänna motionstiden. Socialdemokraterna och Vänstern hävdar att regeringen fokuserar för mycket på problemen med att kommunal verksamhet kan konkurrera med privata aktörer. I stället tycker de att fokus borde ligga mer på konkurrensproblem inom energisektorn och konkurrens från ohederliga företagare. På detta vill jag svara att alla typer av avvikelser från en fri och effektiv konkurrens bör bekämpas med stor kraft. Samtidigt vill jag säga att problemet med offentlig verksamhet på konkurrensutsatta marknader är betydande och förtjänar uppmärksamhet och förändringar. Om man går igenom klagomålen till Konkurrensverket från förra året ser man att mer än var tionde tips och klagomål handlade om att offentliga aktörer ägnade sig åt otillbörlig näringsverksamhet. Det är framför allt små företag som drabbas. Ofta handlar det om att de offentliga aktörerna inte agerar på lika villkor, och det vanligaste klagomålet gäller förekomsten av stöd och bidrag som gör att den offentliga verksamheten inte behöver bära sina egna kostnader utan kan underprissätta. Andra vanliga klagomål är att information från myndighetsrollen vidareutnyttjas i kommersiella sammanhang. Statskontoret har genomfört en kartläggning av i vilken omfattning statliga myndigheter bedriver verksamhet på konkurrensutsatta marknader. Av denna kartläggning framgår att denna verksamhet uppgick till hela 25 miljarder kronor. För kommunerna saknas sådana uppgifter, men det handlar om betydligt mer pengar. Dessutom kan man se att den offentliga affärsverksamheten ökar. Det finns alltså ett behov av att tydliggöra vad som ska göras av det offentliga och vad som ska skötas av privat näringsliv. Den liberala åsikten är att statens uppgift bör vara att sätta spelregler och utöva kontroll och att den egna rollen som producent i konkurrens med andra ska vara begränsad. I dag är det svårt att få till stånd en prövning om huruvida den affärsverksamhet som det offentliga bedriver snedvrider konkurrensen. Därför jobbar regeringen med att skapa ett system för att lösa dessa konkurrenskonflikter i domstol. Det måste också bli möjligt att utdöma viten, alltså ekonomiska sanktioner, om det offentliga har verkat konkurrensvidrigt. Avslutningsvis vill jag lyfta fram studier som visar att under de perioder då konkurrenstrycket har varit lågt i Sverige och många marknader varit skyddade från konkurrens tappade Sverige i tillväxt gentemot andra länder. Sedan 90-talet har monopolmarknader brutits upp. Tuffare konkurrensregler i samklang med EU-lagstiftning har antagits och tillsynen har blivit bättre. Resultatet av detta är rejält förbättrad produktivitet och att Sverige har klarat sig bra i internationell jämförelse. Det är därför glädjande att vi i dag genom en ny kraftfull konkurrenslagstiftning kan ta ytterligare steg för att skapa förutsättningar för god konkurrens i Sverige. Det gagnar både samhällsekonomin och oss konsumenter.

Anf. 151 Kent Persson (V)

Herr talman! Jag har några funderingar över det vi pratar om. Vi ska inte prata om det som vi är överens om. Man kan ju alltid diskutera hur konkurrenskraftig den nya lagstiftningen är. Det kan vi kanske ha lite olika uppfattningar om. Men vi är i stort överens. Vi är också överens om att konkurrens ska ske på lika villkor. Men det är väldigt lätt att säga. Jag undrar vad ni egentligen menar. Är det Samhalls verksamhet som ni avser ska belysas? Den har statsstöd och agerar ju med varuproduktion på en konkurrensutsatt marknad. Är det den ni avser när ni misstänkliggör och tycker att man borde se över detta i konkurrenshänseende? Eller avser ni de sociala verksamheter som i dag bedrivs i kommunerna, oftast inom den sociala förvaltningen med kaféverksamhet, med gräsklippning, med hjälp i hemmet till äldre? Detta sker ju på en marknad där regeringen nu försöker skapa en marknad. Är det det ni menar när ni pratar om konkurrens på lika villkor och att vi ska se över den offentliga sektorns åtaganden? Jag är väldigt intresserad av det. De människor som finns inom de områden som jag räknade upp står väldigt långt från arbetsmarknaden.

Anf. 152 Karin Granbom (Fp)

Herr talman! Vi ser över hur man skulle kunna göra en bedömning av vilken verksamhet som kan bedrivas av det offentliga. I en del verksamheter finns det ett klart samhällsansvar. Därför kan det vara rimligt att de ska ske i offentlig regi. Problemet är inte den typen av verksamhet utan sådan där det är självklart att den bedrivs utifrån ren affärsmässighet; man vill alltså tjäna pengar. Det kan vara sådant som att det finns kommuner som driver en bowlinghall eller ett gym eller inte vill konkurrensutsätta avfallshantering. Det är sådant som många småföretagare bekymrar sig över. Därför vill vi skapa ett system så att man kan ta dessa problem till domstol och få slita en tvist och se om det är konkurrenssnedvridande på en marknad där de privata aktörerna ska finnas. Jag hoppas att det är ett tillräckligt svar. Jag skulle gärna vilja att Kent Persson utvecklar hur han skulle vilja se att konkurrenslagstiftningen skulle kunna bli bättre eftersom du nu har visat tveksamhet.

Anf. 153 Kent Persson (V)

Herr talman! Det finns tveksamheter inom en rad områden. Regeringen ser över energimarknaden när det gäller samägande av kärnkraft. Det var på tiden. När det gäller den offentliga verksamheten känner jag en viss oro. Det finns områden med ett klart och tydligt samhällsuppdrag, som jag ser det. Samhall är ett. De sociala verksamheterna inom arbetsmarknadsenheterna inom kommunen är klart sådana områden. De agerar delvis på en konkurrensutsatt marknad. Du är väldigt otydlig nu. Du säger att ni ska se över det. Det innebär att det finns en osäkerhet i hur det ska bli i framtiden. Jag kan hålla med om att det finns delar som den offentliga sektorn håller på med och som de inte skulle göra. Det är inte det som är problemet. Jag vill ha en tydlighet i detta eftersom vi ska besluta om en proposition. Det står så här i den: I budgetpropositionen meddelas också att regeringen därutöver avser att tillsätta en utredning för att se över vissa andra frågor inom området konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor. Det står inte ett ord om vad det är. Det är klart att jag och många andra känner oro när ni inte ens antyder vad det handlar om. Är det Samhall det handlar om? Är det annan social verksamhet det handlar om? Du nämnde gymmet. Menar du att kommunen som arbetsgivare inte får bedriva friskvård för sina anställda genom att bygga upp ett eget gym?

Anf. 154 Karin Granbom (Fp)

Herr talman! Det ska snart gå ut en skrivelse på remiss. Jag tror inte att det dröjer så många veckor. Den ska vara förberedelse inför propositionen. När den kommer hoppas jag att Kent Persson får svar på en hel del av sina frågor. Vi jobbar på. Jag tar med mig de synpunkter som Kent Persson har framfört. Jag tycker att det är viktigt att vissa verksamheter fortfarande kan bedrivas i offentlig regi, men problemet i dag är att den offentliga affärsverksamheten har ökat så kraftigt och att det privata näringslivet har väldigt små möjligheter att utmana det offentliga och hävda sin rätt på marknader där det offentliga inte borde verka. Det är det som vi försöker skapa en lagstiftning och ett system för.

Anf. 155 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Vi socialdemokrater är naturligtvis angelägna om att ha en bra och effektiv konkurrenslag. Vi försöker också att agera enligt det när vi är i regeringsställning. Vi kan konstatera att man har konkurrensmyndigheter även på EU-nivå - tack och lov stoppade ju EU-kommissionen till exempel försöket att snedvrida konkurrensen när det gällde McDonalds och Max. Det tycker jag var positivt. Vi tycker att det är bra. Det visar hur man inte tänker konkurrensmässigt i alla sammanhang när man fattar de politiska besluten. Jag har tre frågor till Karin Granbom. En gäller just diskussionen om kriminaliseringen. Vad i sak har förändrats från den ganska högljudda debatt som vi hade under den förra mandatperioden? Uppfattningarna från Konkurrensverket var desamma då som nu. Uppfattningarna från näringslivets organisationer var ungefär likadana som i de remissvar man har lämnat. Det kan inte vara något nytt i sak. Vad har hänt eftersom allianspartierna har ändrat sig? Det andra jag undrar över är att man avvisar motioner om att man vill försöka hitta möjligheter att minska konkurrensen när det gäller oseriösa företag. Är man i det här sammanhanget i stället beredd att försvara det fusk som förekommer inom näringslivet och gynnar oseriöst företagande? Beträffande den sista frågan nämner Karin Granbom att det är positivt att så många anmäls till Konkurrensverket. Jag delar den uppfattningen. Men jag är bekymrad över att inte så många fälls. Hur många av de anmälningar som Karin Granbom nämnde i sitt anförande ledde till fällningar?

Anf. 156 Karin Granbom (Fp)

Herr talman! Jag vill först lyfta fram en sak. Jag kan inte ens förstå hur Börje Vestlund kan tro att jag skulle vilja försvara fusk. I stället vill jag mycket starkt ta avstånd från det. Vi i alliansen ser självklart allvarligt på att det finns de som inte betalar skatt. Det är kriminellt att inte göra det. Jag sade också i mitt anförande att vi vill att alla avvikelser från en fri och effektiv konkurrens ska bekämpas med stor kraft. Jag tycker att det borde vara ett tillräckligt svar. När det gäller kriminalisering av karteller kan jag säga att vi ville att det skulle tillsättas en utredning för att man skulle se om detta var en bra väg att gå. Vi kände att det var oerhört viktigt att vi gjorde någonting mer för att det skulle bli kännbart att ingå i en kartell. Men vi har förstått att det här inte passar så bra ihop med svensk lagstiftning. Vi tror att den lösning som vi har kommit fram till nu kan vara verksam. Näringsförbud riktar sig också tydligt mot en person. Det är personer som agerar. Det är inte bara företag som ska kunna betala. Även personer som ingår i eller har vetskap om karteller ska kunna drabbas. Det var vad jag hann svara på.

Anf. 157 Börje Vestlund (S)

Fru talman! Jag blir bekymrad över att varje konkret förslag som över huvud taget kommer upp i kammaren och som diskuteras här när det gäller oseriösa företag - det kan finnas väldigt mycket eller mindre substans i det - motarbetas med alla krafter som man över huvud taget kan uppbåda. Det är nämligen ett konkurrensproblem i väldigt många branscher att en stor del av företagen inte är seriösa. Jag kommer själv från en sådan bransch och vet vad det innebär när företag slås ut för att de inte kan konkurrera på en oseriös marknad. Till slut finns det bara oseriösa företag kvar. Det finns exempel på sådana områden, inte minst i den här staden. En sak är att säga att detta ska motarbetas med all kraft. Men vad gör man egentligen i dessa sammanhang? Det är det som är problemet. Jag tror inte att någon ledamot av denna kammare skulle våga yttra någonting annat än att allting som inte främjar konkurrens ska motarbetas. Vi är helt eniga om denna lag. Men ändå är det så att när man vill förbättra konkurrensen säger den här majoriteten nej. Den sista frågan som jag ställde och som Karin Granbom inte hann svara på var: Hur många var det som fälldes för konkurrensbrott och framför allt för kartellbrott förra året?

Anf. 158 Karin Granbom (Fp)

Fru talman! Att varje förslag motarbetas var väl ändå en överdrift. Var det inte du själv, Börje Vestlund, som sade att detta med obligatoriska kassaregister var en socialdemokratisk idé? Ja, där ser du. Det var kanske så att det var ni som kom först med idén. Men vi går vidare och säger att kassaregister kan vara en bra idé, men företagarna behöver lite mer tid på sig för att ställa om och för att göra investeringar i ett sådant kassaregister. Vi har också infört personalliggare hos restauranger och frisörer, och det verkar fungera bra. Vi har funderingar på att utvidga detta. Det har kommit önskemål från andra branscher, från dem själva. Vi vill inte lägga på företagen en ökad administrativ börda. Det är alltid det som man måste väga mot detta. Men finns det branscher, till exempel byggbranschen, som vill ha detta ska vi inte sätta oss emot det, utan vi ska samarbeta med branschorganisationerna. Vi har också ett förslag som ni har motsatt er. Det gäller skattereduktion på hushållsnära tjänster. Det är ett sätt att minska förekomsten av svartjobb inom en sektor där många personer inte har betalat skatt, och de som har arbetat där har inte fått någon social trygghet eller något försäkringsskydd. Detta förslag har ni i stället varit emot.

Anf. 159 Staffan Anger (M)

Fru talman! Vi bygger vår svenska ekonomi på marknadslösningar och marknadsekonomi, vilket är bra. Det ger oss den största friheten. Vi får vår kaka att växa och bli större och större. Det ger oss svenskar en ökad levnadsstandard och välfärd. Men marknaden kan inte lösa allt. Monopol och oligopol försvårar marknadens funktionssätt, och bristande konkurrens leder till fel vad gäller prisnivåer och etableringar. Det är därför viktigt att vi har en konkurrenslag som motverkar illegalt samarbete mellan företag och ej skapar något dominerande företag i monopolställning. Lagstiftningen håller ordning på marknaden för att främja konkurrensutsättning. USA var tidigt ute med åtgärder för att hålla sina inhemska marknader öppna. Där har man också kriminaliserat illegalt samarbete mellan olika företag, vilket leder till att en vd riskerar att hamna i fängelse eller att få böta med sina egna pengar. Detta har bland annat lett till en god marknadsekonomi i USA. Man har också delat upp vissa företag. I Sverige har vi successivt byggt upp våra konkurrenslagar, och de liknar nu EU:s lagar, vilket är bra. En effektiv konkurrens är en förutsättning för en väl fungerande samhällsekonomi. Det är viktigt att vår konkurrenslag stämmer väl överens med övriga medlemsländers konkurrenslagstiftning. Därmed får vi likvärdiga och rättvisa villkor för företagen inom EU, och vi är nu väl i kapp. Vi föreslår i näringsutskottets betänkande 14 regler om näringsförbud vid lagöverträdelse. Det är ett bra förslag att öka straffsatserna vid missbruk av konkurrenslagen, och vi stöder detta. Ett näringsförbud är ett hårt beslut. I näringsutskottet är vi dock kritiska till att kriminalisera sådana överträdelser av konkurrenslagen. Regeringen har efter ett grundligt utredningsarbete kommit till slutsatsen att kriminalisering inte är något effektivt sätt att motverka kartellbildning i Sverige. Näringsförbud kommer dock att ha en allmänpreventiv effekt och verka handlingsdirigerande på systemet, och det räcker. Vår lagstiftning är inte densamma som den som man har i USA. En fråga som ännu inte är löst är frågan om att komma till rätta med konkurrensproblemen mellan offentlig och privat sektor. Regeringen arbetar med denna fråga och kommer att komma tillbaka med ett förslag ganska snart. Detta måste snarast lösas, och det är viktigt. En annan fråga som är under bearbetning är frågan om att minimera riskerna för samägandet i kärnkraftsindustrin. En förhandlings- och utredningsman är tillsatt, och uppdraget kommer att rapporteras i januari 2009. Fru talman! Jag vill också kort kommentera näringsutskottets utlåtande 17 som gäller talan om skadestånd på grund av brott mot konkurrensreglerna eftersom vi inte kommer att ha någon debatt om det. Näringsutskottet har gjort ett utlåtande som vi är eniga om vad gäller EU:s krav på skadestånd på grund av överträdelser av konkurrensreglerna. Vi stöder detta och ser det som en naturlig fortsättning inom EU när det gäller att de som drabbas av överträdelser av EU:s konkurrensregler ska få tillgång till effektiva rättsmedel och fullständig kompensation för uppkomna skador. Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till förslaget i betänkandet NU14. Den nya konkurrenslagen, som jag är glad att vi är eniga om, träder i kraft den 1 november 2008. De förändringar i konkurrenslagstiftningen som föreslås i denna proposition är ägnade att öka produktiviteten i handläggandet av överträdelser av konkurrenslagens förbud. Som sagts tidigare får vi en lagstiftning som liknar den som finns för övriga länder inom EU. Jag arbetade i Tyskland i slutet av 70- och början av 80-talet och såg då skillnaden mellan den konkurrenslagstiftning som fanns i Tyskland respektive i Sverige. Det var därför jag sade att vi låg lite efter. I och med den här nya konkurrenslagen är vi i kapp med övriga EU. Vad gäller regionalpolitik finns det inget behov av att i konkurrenslagen ta med bestämmelser som avser regionalpolitik. Frågan om statsstödet i regionalpolitiskt syfte regleras som ni vet väldigt väl av EU:s bestämmelser. För att göra marknaden mer effektiv krävs alltså i många fall en ökad avreglering. Vi har i Sverige det senaste decenniet avreglerat en mängd statliga monopol - gudskelov för det! Ännu är många av dessa marknader ej effektiva från rent marknadsteknisk synpunkt. Det gäller för Konkurrensverket att fortsätta följa dessa marknader och komma med förslag på åtgärder som är nödvändiga för att nå en effektiv konkurrens på marknaden. Det finns fortfarande mycket att göra för att främja konkurrensen i Sverige inom flera branscher. Jag är glad att vi är politiskt överens om denna nya konkurrenslag. Det stöder arbetet.

Anf. 160 Börje Vestlund (S)

Jag vill bara säga att man ju egentligen inte alls ska nämna och försöka få in en debatt som handlar om ett helt annat betänkande i ett ärende. Jag hoppas att ingen av dem som nu har begärt replik tänker ta upp frågan om skadestånd, för i så fall kommer jag att avbryta det replikskiftet. (STAFFAN ANGER (m): Jag ber om ursäkt.)

Anf. 162 Staffan Anger (M)

Fru talman! Man får ju äta upp det här. Det jag sade i talarstolen handlade alltså om slutet av 70- och början av 80-talet, när jag jobbade som vd i ett bolag i Tyskland och såg vilka regler man hade där nere och vilka regler vi hade i Sverige. Då låg vi efter. Nu har vi successivt arbetat oss upp och ligger jämsides, och det tror jag är väldigt viktigt. Men på den tiden, i slutet av 70- och början av 80-talet, var vi helt enkelt naiva. Då hade vi inte sett den konkurrenssituation som borde finnas. Nu är vi internationella och gör det. När det gäller näringsförbud är det ett väldigt hårt straff i och för sig för en vd i ett större bolag att få näringsförbud. Det är ju inte bara det att han inte får jobba inom näringen, utan det är också det att alla känner alla i Sverige. Han får en prick på sig. Han blir så att säga straffad också mentalt. Det är alltså ett hårt bud att komma med, och därför tycker vi att det är jättebra, liksom att Konkurrensverket kan agera direkt. Det tycker jag är en väldigt stor skillnad. Sedan trodde jag att vi skulle få kritik för att det här med konkurrens mellan privata och offentliga företag. Jag vill gärna utveckla det och säga att detta kommer. Det är svårt, därför att det är väldigt mycket definitioner som ska göras, och det är väldigt viktigt att klara det. Vi ska också ha ett domstolsförfarande i den saken. Vi måste ha rättssäkerhet i detta.

Anf. 163 Börje Vestlund (S)

Fru talman! Den debatt Staffan Anger och jag hade den gången handlade om till exempel livsmedelshandlares etableringar, som Staffan Anger uttryckte var ett stort problem. Då handlar det om hur situationen ser ut i dag. Det handlar om taxinäringen, restaurangnäringen och hur det ser ut i dag. Det var då Staffan Anger nämnde detta. Men för all del - nu har vi rett ut det där. Låt mig säga någonting om det här med privat och kommunalt. Vi ser ett problem här. Det finns en lång rad områden där vi vet att kommuner har svårt att över huvud taget få etableringar. Det gäller kanske inte i de kommuner som Staffan Anger och jag kommer ifrån. Där tror jag nog inte att det är några större problem, och där ska vi nog vara ganska tydliga vad gäller att vi inte ska ha kommunal verksamhet som konkurrerar med privat verksamhet. Men det finns ett antal kommuner i Sverige som försöker få in anbud men som inte får några anbud. Vi vet att det har varit så på en lång rad områden, och det gäller flera olika näringsområden som kanske för kommunen är så viktiga att man kanske faktiskt har det. Det här tycker jag är en svår nöt att knäcka. Jag kan hålla med till viss del. Men det är ju alltid så att i debatter med Staffan Anger och hans partivänner möter man alltid synen att detta skulle vara ett stort problem. Sedan slutar det alltid med att det är gymmet som man har bedrivit i kommunal regi som är det stora problemet. Det där gymmet! Jag tror att jag ska skriva en motion om att förbjuda kommuner att bedriva gymverksamhet, för då måste alla problem lösa sig, eftersom den frågan alltid kommer upp. För vår del är det viktigt att man faktiskt kan bedriva en verksamhet och ha en näringsverksamhet som gör att orten inte dör ut. Då kan det ibland vara nödvändigt att man får bedriva en del verksamhet i kommunal regi som kanske i andra kommuner skulle ha bedrivits i privat regi. Där tror jag att det är väldigt viktigt att man är tydlig med det, där det inte finns någon annan möjlighet.

Anf. 164 Staffan Anger (M)

Fru talman! I det här fallet brukar marknaden lösa alla problem. Jag håller med om att den inte löser alla problem om det gäller till exempel en ort väldigt långt norrut och så vidare. Men då måste det självklart göras på ett sådant sätt att det inte skadar de näringsidkare som finns runt omkring. Det är väl någonting man får diskutera i det fallet. I min hemkommun har vi till exempel järnaffär och blomsterproduktion. Vi har allt möjligt konstigt, och det ska vi naturligtvis inte ha. Det kommer att bli väldigt viktigt. Jag har inte siffran för hur mycket kommunerna köper av så kallade privata företag, men det är åtskilliga miljarder. Vi måste se till att det blir bra och att vi får ordning på detta. Jag tror inte att det är din mening heller att man ska starta en livsmedelshandel i övre Norrland. Det är inte så en kommun ska verka.

Anf. 165 Kent Persson (V)

Fru talman! Jag återkommer lite till det jag tog upp med Karin Granbom tidigare. I det här betänkandet kan man läsa följande - jag återgår då till vad riksdagen beslutade 2005 om ett tillkännagivande om konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor: Enligt riksdagens uttalande bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder för att komma till rätta med konkurrensproblematiken mellan offentliga och privata aktörer. Det beslutet finns, och nu finns ett ytterligare beslut, nämligen att riksdagen beslutat att därutöver tillsätta en utredning för att se över vissa andra frågor inom området konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor. Då blir jag nyfiken. Vilka andra områden avses i så fall? Det är lite lustigt att man säger att marknaden ska klara av allt och när marknaden sedan inte gör det måste det offentliga gå in och agera, till exempel i Stockholm. När man inte har tappställen för fordonsgas, vad gör man då? Jo, det offentliga, Stockholms stad, går in och ser till att fixa fram offentliga tappställen. Är det den typen av verksamheter ni avser? När det bevisligen finns företag som agerar på en fri, konkurrensutsatt marknad är frågan om det är den typen av verksamheter ni avser att se över och framlägga förslag om så att de inte uppstår. Någonstans säger Staffan Anger att marknaden sköter det andra, och när marknaden fungerar är också ekonomin effektiv. Då finns det en ekonomisk tillväxt.

Anf. 166 Staffan Anger (M)

Fru talman! Marknaden löser inte alla problem. Det vet Kent Persson lika bra som jag. Det här är egentligen väldigt svårt. Det vi tittar över är hur man ska definiera konkurrenssituationen mellan privat och offentlig sektor. Det är oerhört svårt. Hur ska regelverket vara? Hur ska processrättsverket vara? När vi talar om gas och annan distribution finns det naturligtvis sådana skäl för att på något sätt få ut den. Det är likadant i min hemkommun. Där har vi gått in. Jag har varit med och fattat det beslutet. Jag tycker att det är bra, men jag tycker inte att det är bra att vi har en järnhandel och ett gym samt producerar tulpaner. Det är viktigt att vi gör detta ordentligt och noggrant. Jag vet att Kent Persson är en marknadsekonom och tillhör, gudskelov, högerflygeln i Vänsterpartiet. Det är jag som realist väldigt glad för. Jag vet att han förstår att vi här måste försöka få en klar och noggrann utredning, för detta kan gå snett.

Anf. 167 Kent Persson (V)

Fru talman! Jag får inga svar på frågorna. Egentligen är det väldigt enkelt. Blir Samhall kvar med sitt samhällsuppdrag såsom det är i dag? Får de agera på den konkurrensutsatta marknaden med den produktion av varor och tjänster som i dag sker? Ja eller nej?