Ny ellag

Betänkande 1997/98:NU3

Näringsutskottets betänkande 1997/98:NU03

Ny ellag

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1997/98
NU3
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1996/97:136 om ny ellag,
dels tre motioner som väckts med anledning av propositionen,
dels tre motioner från allmänna motionstiden 1996.
Synpunkter i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för
organisationen Sveriges Elleverantörer. Från denna organisation har också två
skrivelser inkommit.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att bestämmelserna i den nuvarande
ellagen (från år 1902) och i elhandelslagen skall sammanföras i en ny ellag.
Den nya lagen innehåller föreskrifter om elektriska anläggningar, om handel
med el i vissa fall och om elsäkerhet. Det materiella innehållet i det
nuvarande regelverket förs över till den nya lagen i huvudsak oförändrat.
Härutöver införs bl.a. tvingande minimiregler för konsumentskydd i lagen.
Bestämmelser om koncession för utlandshandel kompletteras i den nya ellagen
med en regel som syftar till att säkerställa att tillkommande
utlandsförbindelser upplåts på icke-diskriminerande villkor. Regeringen skall
även i fortsättningen pröva ansökan om koncession för utlandsförbindelse.
Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen att sådan koncession skall i
huvudsak kunna beviljas endast den som har koncession för det inhemska
stamnätet, dvs. Affärsverket svenska kraftnät. Med hänvisning till att
koncession för utlandsförbindelse prövas av regeringen och att det råder
anmälningsplikt för avtal om export eller import av el avvisas den nu aktuella
ändringen i en reservation (m, fp, kd); statsmakterna har redan tillförsäkrat
sig det inflytande och den kontroll över utlandsförbindelserna som erfordras,
anförs det.
Enligt nu gällande bestämmelser får nätkoncession ges för en bestämd tid,
högst 40 år. Systemet med tidsbegränsade nätkoncessioner skall behållas i den
nya ellagen. Enligt huvudregeln skall nätkoncession för linje meddelas för 40
år och nätkoncession för område för 25 år.
För närvarande saknas bestämmelser om vad som skall hända då giltighetstiden
för en nätkoncession löper ut. Utskottet instämmer i regeringens förslag att
prövning av ansökan om förlängning av giltighetstiden för en nätkoncession
skall ske på samma sätt som vid ansökan om ny koncession. I en reservation (m,
kd) förordas en förenklad prövning vid ansökan om förnyelse av nätkoncession
för linje när ansökan avser en ledning med i huvudsak oförändrad sträckning.
Samtliga motioner som behandlas i betänkandet avstyrks. Bland dessa ingår
två motioner från allmänna motionstiden 1996 om samordnad besvärsinstans för
eldistribution och om kvarstående elektrifiering av fastigheter i glesbygd.

Propositionen

I proposition 1996/97:136 föreslås att riksdagen antar regeringens förslag
till
1. ellag,
2. lag om ändring i elberedskapslagen (1997:288).
Lagförslagen återges i bilaga 1.

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av propositionen är följande:
1996/97:N41 av tredje vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen
1. avslår 2 kap. 10 § andra stycket i förslaget till ny ellag,
2. beslutar att 2 kap. 6 § i förslaget till ny ellag ges tillägget: "Vid
meddelande av nätkoncession som avser utlandsförbindelse skall dessutom
särskilt beaktas förbindelsens allmänna betydelse för landets elförsörjning."
1996/97:N42 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
reglerna om förnyad prövning av nätkoncession,
2. beslutar att 2 kap. 10 § andra stycket i förslaget till ny ellag stryks,
3. beslutar att 2 kap. 6 § i förslaget till ny ellag ges tillägget: "Vid
meddelande av nätkoncession som avser utlandsförbindelse skall dessutom
särskilt beaktas förbindelsens allmänna betydelse för landets elförsörjning."
1996/97:N43 av Karin Falkmer m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
nätmyndighetens tillsyn,
2. beslutar att ellagen ändras i enlighet med vad som anförts i motionen.
De motioner från allmänna motionstiden 1996 som behandlas här är följande:
1996/97:N401 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att en samordning och förbättring av enskilda
elkonsumenters möjlighet att anföra besvär inom eldistributionens område
genomförs.
1996/97:N410 av Majléne Westerlund Panke (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stiftande av en
särskild konsumentlag på elmarknaden.
1996/97:N419 av Ola Sundell (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om elektrifiering av de områden i
Sverige som i dag saknar elström.

Utskottet

Bakgrund
En av de äldsta gällande lagarna är lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar, den s.k. ellagen. Denna lag, som
varit i kraft sedan början av 1900-talet, innehåller de grundläggande
bestämmelserna på elområdet. Huvuddragen i lagen har varit i stort sett
oförändrade intill reformeringen av den svenska elmarknaden den 1 januari 1996
(prop. 1994/95:222, bet. 1995/96:NU1). Syftet med elreformen var bl.a. att öka
valfriheten för elanvändarna och skapa förutsättningar för en ökad pris- och
kostnadspress inom elförsörjningen.
Till grund för riksdagens beslut om att reformera elmarknaden låg bl.a. det
förslag som Ellagstiftningsutredningen (särskild utredare: överdirektör Olof
Söderberg) redovisade våren 1993 i delbetänkandet Elkonkurrens med nätmonopol
(SOU 1993:68). I utredarens uppdrag ingick även att föreslå en genomgripande
modernisering av ellagstiftningen. Ett sådant förslag presenterades i
slutbetänkandet Ny ellag (SOU 1995:108). Där framhålls att ellagen i sin nu
gällande lydelse är svåröverskådlig och att den i vissa avseenden innehåller
föråldrad lagtext, främst vad gäller bestämmelser som reglerar
skadeståndsfrågorna. Utredaren påpekar att ellagen är ett lagtekniskt
provisorium och att det finns ett stort behov av att ersätta den med ny
lagstiftning. Han föreslår i betänkandet att bestämmelserna i ellagen och i
lagen (1994: 618) om handel med el, m.m., den s.k. elhandelslagen, skall föras
samman till en gemensam ny lag.
Regeringens nu framlagda förslag till ny ellag i proposition 1996/97:136
utgår i huvudsak från Ellagstiftningsutredningens förslag. Härutöver har i
propositionen inarbetats vissa förslag dels från Elbörsutredningen i
betänkandet Regler för handel med el (SOU 1996:49), dels från Utredningen om
konsumentskydd vid leverans av el i betänkandet Konsumentskydd på elmarknaden
(SOU 1996:104).
Tre motioner har väckts med anledning av propositionen. Utskottet behandlar
här vidare tre motioner från allmänna motionstiden 1996 som har beröring med
det nu aktuella ärendet.

Allmänt om regeringens förslag
I propositionen föreslås att bestämmelserna i ellagen och i elhandelslagen
skall föras samman till en ny ellag. Den nya lagen innehåller föreskrifter om
elektriska anläggningar, om handel med el i vissa fall och om elsäkerhet.
Grundläggande i ellagstiftningen är att det krävs tillstånd (nätkoncession)
för att dra fram eller använda elektrisk starkströmsledning. En nätkoncession
skall avse en ledning med i huvudsak bestämd sträckning (nätkoncession för
linje) eller ett ledningsnät inom ett visst område (nätkoncession för område).
Den nuvarande ellagens bestämmelser om nätkoncession förs över till den nya
ellagen med vissa ändringar vad gäller tillämpningen av plan- och bygglagen
(1987:10) och den s.k. naturresurslagen (1987:12) vid prövning av
nätkoncession. I propositionen föreslås vidare vissa mindre ändringar av
bestämmelserna, bl.a. i fråga om meddelande av nätkoncession och förlängning
av giltighetstiden för en nätkoncession.
De delar av gällande ellagstiftning som infördes genom elmarknadsreformen
förs över till den nya lagen i huvudsak oförändrade. Detta gäller bestämmelser
om nätverksamhet, nättariffer, leveranskoncession, kommunala elföretag samt
systemansvar och balansansvar. I propositionen föreslås en utvidgning av
Affärsverket svenska kraftnäts befogenheter att utöva system- ansvaret.
Bestämmelser om utlandshandel kompletteras enligt förslaget med en regel som
syftar till att säkerställa att tillkommande utlandsförbindelser upplåts på
icke-diskriminerande villkor. Liksom för närvarande skall regeringen pröva
ansökan om koncession för utlandsförbindelse. Sådan koncession skall i
huvudsak kunna beviljas endast den som har koncession för det inhemska
stamnätet.
Den nuvarande ellagens bestämmelser om skyddsåtgärder tar främst sikte på
elektriska anläggningars inverkan på andra elektriska anläggningar. Elsäkerhet
i övrigt regleras enligt föreskrifter av Elsäkerhetsverket i enlighet med ett
bemyndigande i ellagen. Bestämmelserna om skyddsåtgärder föreslås i huvudsak
bli oförändrade enligt den nya ellagen. Skyddsåtgärder skall i fortsättningen
även gälla elektriska anläggningars inverkan på vissa rörledningar.
Den nuvarande ellagens bestämmelser om skadestånd reglerar skador orsakade
av inverkan av elektrisk ström från anläggningar som omfattas av lagen.
Särskilda regler finns för skador orsakade av bristande elkvalitet. Nu
gällande bestämmelser om skadestånd är i vissa stycken ålderdomligt utformade
och svårtillgängliga. Enligt förslaget skall skadeståndsbestämmelserna
överföras i huvudsak oförändrade till den nya ellagen men anpassas till de
nuvarande förhållandena på elmarknaden. Systemet med s.k. strikt ansvar för
person- och sakskada som har orsakats genom inverkan av el från en elekt-risk
anläggning behålls som huvudprincip.
Regelverket för elmarknaden skall enligt förslaget kompletteras genom att
bestämmelser om konsumentskydd vid överföring och leverans av el förs in i den
nya ellagen. De föreslagna bestämmelserna gäller dels konsumentskydd vid
avstängning av el, dels konsumentskydd vid s.k. kvantitativa driftstörningar,
dvs. avbruten elöverföring på grund av t.ex. tekniska orsaker eller
kabelbrott.
Nätmyndigheten vid Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK),
Elsäkerhetsverket och Affärsverket svenska kraftnät har tillsynen över att
ellagen och elhandelslagen följs. Den 1 januari 1998 skall nätmyndighetens
uppgifter inordnas i den nya energimyndighet som då skall inrättas enligt
tidigare beslut av riksdagen. Inga förändringar föreslås av
myndighetsfunktionerna i den nya ellagen, men tillsynsbestämmelserna
preciseras i vissa avseenden.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.

Förlängning av giltighetstiden för nätkoncession
Enligt nu gällande bestämmelser får nätkoncession ges för en bestämd tid,
högst 40 år. Systemet med tidsbegränsade nätkoncessioner skall behållas i den
nya ellagen. Enligt huvudregeln skall nätkoncession för linje meddelas för 40
år och nätkoncession för område för 25 år. För båda typerna av koncession
skall dock kortare tid kunna bestämmas om det finns särskilda skäl eller om
sökanden begär det.
För närvarande saknas bestämmelser om vad som skall hända då giltighetstiden
för en nätkoncession löper ut. Formellt sett är den enda möjligheten för
koncessionshavaren, om denne önskar fortsätta med verksamheten, att ansöka om
en ny nätkoncession. Enligt Ellagstiftningsutredningens förslag skall
föreskrifter om förnyelse av nätkoncession tas in i den nya lagen.
Inför en förlängning av giltighetstiden för nätkoncession för linje saknas
det skäl, enligt utredningen, att närmare överväga alternativa sträckningar om
det inte framkommit några avsevärda olägenheter med den befintliga ledningen.
Mot denna bakgrund har utredningen föreslagit en förenklad prövning vid
ansökan om förnyelse av nätkoncession för linje när det är fråga om en ledning
med i huvudsak oförändrad sträckning. Sålunda skall i sådant fall en prövning
enligt naturresurslagen inte göras. Det innebär bl.a. att någon
miljökonsekvensbeskrivning inte skall behöva upprättas.
Regeringen instämmer emellertid inte i utredningens uppfattning i denna del
utan menar att prövning av ansökan om förlängning av giltighetstiden för
nätkoncession skall ske på samma sätt som vid ansökan om ny nätkoncession.
Även vid en förlängning av giltighetstiden bör det, anser regeringen, ske en
prövning enligt plan- och bygglagen och naturresurslagen i syfte att
säkerställa en allsidig bedömning av ledningens sträckning. Detta, sägs det
vidare, är ett viktigt underlag för den avvägning som skall ske mellan
nätägarens intressen och andra samhällsintressen. Samtidigt betonas det i
propositionen att en koncessionshavare i regel bör kunna räkna med att
giltighetstiden förlängs om ledningen varit i bruk länge och om det från
berörda parters sida vid prövningen inte gjorts gällande några betydande
olägenheter. Inför en förlängning av giltighetstiden bör enligt regeringen i
första hand undersökas om den befintliga sträckningen innebär avsevärda
olägenheter.
I motionerna 1996/97:N43 (m) och 1996/97:N42 (kd) föreslås ett enklare
prövningsförfarande vid förlängning av giltighetstiden för nätkoncession i
enlighet med Ellagstiftningsutredningens uppfattning. Motionärerna kritiserar
att ansökan om förnyad koncession för en befintlig ledning skall prövas enligt
samma förfarande som ansökan för en helt ny ledningsdragning. Det är enligt
motionärerna inte rimligt att naturresurslagen och bestämmelserna om
miljökonsekvensbeskrivningar skall tillämpas även om ansökan gäller en i
huvudsak oförändrad sträckning - allra minst som det i allmänhet inte finns
några praktiska möjligheter att ändra den befintliga ledningsdragningen. Det
hävdas också att kostnaderna för det omfattande prövningsförfarandet kommer
att övervältras på elabonnenterna.
Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att det i lagen inte bör göras
någon åtskillnad beträffande förfarandet vid ansökan om ny koncession och vid
ansökan om förnyad koncession. Med den långa giltighetstiden för
nätkoncessioner för linje - upp till 40 år - finns det inför en förlängning av
koncessionen anledning att på nytt göra en allsidig bedömning av ledningens
sträckning och tillämpa naturresurslagen. En prövning enligt denna lag är en
förutsättning för att det skall kunna göras en bedömning av lämpligheten från
allmän synpunkt. Samtidigt gäller att det vid en förlängning ofta på ett
enklare sätt kan visas att de krav som uppställs i lagen är uppfyllda. Som
påpekas i propositionen bör en koncessionshavare i regel kunna räkna med att
giltighetstiden för nätkoncession förlängs om elledningen varit i bruk länge
och om det vid prövningen från berörda parter inte görs gällande några
betydande olägenheter. Med det anförda tillstyrks regeringens förslag i denna
del och avstyrks de två motionerna i här berörda delar.

Prövning av tillkommande utlandsförbindelser
De grundläggande riktlinjerna för verksamheten med stamnätet, som fastställ-
des av riksdagen år 1992 (prop. 1991/92:133, bet. NU30), innebär att stamnätet
och de statliga utlandsförbindelserna skall förvaltas av Affärsverket svenska
kraftnät. Vidare angavs att principen för ägandet av utlandsförbindelserna bör
vara att Svenska kraftnät skall äga och förvalta en tillräckligt stor andel av
utlandsförbindelserna för att säkerställa svenska producenters och
elanvändares möjligheter att sluta avtal om kraftaffärer med köpare och
säljare utomlands.
Enligt nu gällande lagstiftning skall regeringen pröva ansökan om koncession
för en utlandsförbindelse. Sådan koncession får inte meddelas om förbindelsen
allvarligt skulle försämra möjligheterna att långsiktigt upprätthålla
elförsörjningen i landet. Vidare gäller anmälningsplikt för avtal om import
eller export av el som pågår under minst sex månader. I den proposition (prop.
1994/95:222) som låg till grund för riksdagens beslut om ny ellagstiftning
konstateras att nu nämnda regler avseende bedömningsgrunderna vid prövning av
utlandsförbindelser ger staten ett stort inflytande över etableringen av
sådana förbindelser. En strävan, för att tillgodose samhällets intresse av
långsiktig försörjningstrygghet, borde dock vara att tillkommande
utlandsförbindelser ägs och förvaltas av staten.
I augusti 1995 tillkallades Elbörsutredningen (särskild utredare: f.d.
kommunalrådet Göthe Andersson) med uppdrag att dels föreslå regler för
börshandel med el, dels lämna förslag till den reglering av utrikeshandeln med
el som kan bli nödvändig för att säkerställa försörjningstryggheten. I den
senare frågan har utredaren föreslagit att ett latent koncessionssystem skall
införas enligt vilket regeringen, under perioder då den svenska
försörjningstryggheten bedöms vara hotad, kan införa krav på koncession för
export av el. Beträffande prövning av nätkoncession för utlandsförbindelse
anser utredaren att ett tillägg bör göras i gällande regler med innebörd att
det särskilt skall beaktas hur sökanden avser att säkerställa att ledningen
kommer att upplåtas på icke-diskriminerande villkor. I utredningen framhålls
att ett direkt stadgande i lag om statligt ägande och förvaltande inte är att
föredra ur ett EG-rättsligt perspektiv.
I propositionen betonas att det är angeläget att svenska producenter och
större elanvändare tillförsäkras reella möjligheter att sluta avtal om
kraftaffärer med köpare och säljare utomlands. Regeringen ser inget behov av
att införa någon ytterligare kontroll eller reglering av handeln med el på
utlandsförbindelserna. Enligt regeringen bör det dock säkerställas att
enskilda företag inte ges möjlighet att monopolisera utlandshandeln, utan att
denna kan ske på icke-diskriminerande villkor. De tidigare angivna strävandena
att tillkommande utlandsförbindelser skall ägas och förvaltas av staten är ett
medel att uppfylla dessa syften, sägs det i propositionen.
För närvarande ägs huvuddelen av utlandsförbindelserna av staten och
förvaltas av Svenska kraftnät. Vid prövning av koncessioner för tillkommande
utlandsledningar måste, menar regeringen, hänsyn tas både till de angivna
riktlinjerna för verksamheten med stamnätet och till samhällets behov av
inflytande över tillkomsten och utnyttjandet av nya utlandsförbindelser.
Stamnätet och utlandsförbindelserna är en del av samhällets infrastruktur.
De utgör enligt regeringen sammantaget en förutsättning för en fungerande
utrikeshandel med el. Såväl tekniska skäl som kraven på opartiskhet och
likabehandling talar, anser regeringen, för en nära samordning av stamnätet
och utlandsförbindelserna såväl vad gäller utbyggnaden som driften.
Svenska kraftnät har systemansvaret för det svenska elsystemet. Vidare skall
affärsverket, såsom utövare av statens äganderätt till stamnätet, uppfylla
krav på opartiskhet och icke-diskriminering. Mot denna bakgrund är det enligt
regeringens bedömning naturligt att endast Svenska kraftnät normalt bör kunna
meddelas koncessioner som avser nya utlandsförbindelser. Regeringen föreslår
därför att det i den nya ellagen (i 2 kap. 10 §) tas in en bestämmelse om att
nätkoncession för en utlandsförbindelse får beviljas endast den som innehar
nätkoncession för stamnätet eller större delen därav. Därigenom skapas
garantier för att utbyggnaden av utlandsförbindelserna sker i en lämplig takt
och att tillkommande utlandsledningar upplåts på icke-diskriminerande villkor,
sägs det. Enligt förslaget i propositionen skall dock nätkoncession få
beviljas även andra om ledningen är av mindre betydelse för det samlade
överföringsnätet till utlandet.
Enligt nuvarande ellagstiftning får, som tidigare nämnts, nätkoncession som
avser en utlandsförbindelse inte meddelas om förbindelsen allvarligt skulle
försämra möjligheterna att långsiktigt upprätthålla elförsörjningen i landet.
Den lagändring som föreslås i propositionen innebär inte någon förändring i
fråga om de grundläggande kraven på en långsiktig försörjningstrygghet,
understryker regeringen.
Det nu aktuella förslaget i propositionen tillbakavisas samfällt i de tre
motionerna 1996/97:N43 (m), 1996/97:N41 (fp) och 1996/97:N42 (kd).
Motionärerna kräver att den föreslagna bestämmelsen om att koncession för
utlandsförbindelse endast får beviljas innehavaren av koncessionen för
stamnätet skall utgå. Enligt vad som sägs i motionerna har statsmakterna med
gällande lagstiftning tillförsäkrat sig det inflytande och den kontroll över
utlandshandeln med el som erfordras. Motionärerna finner heller inte något
behov av att stärka samhällets kontroll över tillkommande utlandsförbindelser
och föreslår alltså att den aktuella bestämmelsen skall utgå. Samtidigt
föreslås i motionerna ett tillägg beträffande förutsättningar för meddelande
av nätkoncession. Enligt detta förslag till tillägg (i 2 kap. 6 §) skall
förbindelsens allmänna betydelse för landets elförsörjning beaktas vid
meddelande av nätkoncession som avser utlandsförbindelse.
Utskottet konstaterar att riskerna med monopoliserad handel på
utlandsförbindelserna inte berörs i de tre motionerna. Enligt utskottets
mening är denna fråga av stor vikt; det är väsentligt att samtliga aktörer på
marknaden får tillgång till förbindelserna på lika och konkurrensneutrala
villkor. Också Ellagstiftningsutredningen har påtalat vikten av att de svenska
utlandsförbindelserna är tillgängliga på icke-diskriminerande villkor. Vidare
finns det - som även framhålls i propositionen - ett uppenbart behov av
samordning mellan stamnätet och utlandsförbindelserna.
Utskottet ansluter sig därför till regeringens uppfattning att nätkoncession
för utlandsförbindelse endast skall få beviljas den som har nätkoncession för
stamnätet, dvs. för närvarande Svenska kraftnät. I enlighet med regeringens
förslag bör dock koncession kunna beviljas andra om ledningen är av mindre
betydelse för det samlade ledningsnätet till utlandet. Det sagda innebär att
utskottet avstyrker de nu aktuella motionsyrkandena.

Nätmyndighetens tillsyn
Enligt den nuvarande ellagen är den som har nätkoncession skyldig att på
skäliga villkor överföra el åt annan. Frågor om skäligheten i nättarifferna
prövas av nätmyndigheten, som också på eget initiativ kan ta upp sådana frågor
till prövning. Innehavaren av leveranskoncession är enligt elhandels- lagen
skyldig att underkasta sig prisreglering av nätmyndigheten om det behövs för
att det skall uppnås en skälig prissättning på levererad eller inköpt el, dock
först efter en begäran - antingen av köparen av el eller av den småskalige
elproducenten som vill leverera el till koncessionsinnehavaren. Nätmyndigheten
får alltså inte på eget initiativ pröva skäligheten i elpriserna inom
leveranskoncessionsområden.
I propositionen konstateras att utformningen av de regler som styr
nätmyndighetens övervakning av den nya elmarknaden har lett till vissa problem
och oklarheter. Enligt uppgift har bestämmelserna hämmat nätmyndighetens
arbete. Ett problem sägs ha gällt svårigheterna att med befintliga lagrum
prioritera tillsynsarbetet i samband med den stora ärendetillströmning som
myndigheten har haft. Lagstiftningen har i egentlig mening inte medgivit
prioriteringar, vilket har inneburit långa handläggningstider för såväl
principiellt viktiga som mindre viktiga ärenden. Den nu gällande
ellagstiftningen medger, som nämnts, nätmyndigheten endast möjlighet att pröva
elhandelspriser inom ett leveranskoncessionsområde efter klagomål från en
enskild. Ett föreläggande om förändring av elhandelspriset gäller endast
gentemot den klagande kunden och kan inte direkt komma ett större
kundkollektiv till godo.
Ett annat problem uppges ha varit svårigheterna att undersöka och komma till
rätta med problem avseende korssubventionering mellan elhandels- och
nätverksamhet. I vissa fall kan den enskilde ha incitament att klaga på
nättariffen men inte på eltariffen. Eltarifferna blir därmed inte föremål för
prövning på samma sätt som nättarifferna, något som av nätmyndigheten ansetts
nödvändigt för att effektivt kunna motverka korssubventionering. I vissa fall
är det inte heller möjligt att utifrån det enskilda klagomålet utläsa om
anmälan gäller nät- eller elpriset.
Regeringen föreslår nu en precisering av bestämmelserna för att skapa
förutsättningar för en effektivare tillsyn. Enligt förslaget skall tvister
beträffande föreskrifter som endast berör få inblandade avgöras av
nätmyndigheten efter ansökan från någon av de berörda. Med nu aktuella
föreskrifter avses enligt uppgift från Närings- och handelsdepartementet
sådana föreskrifter i lagen där det angetts att tvister rörande respektive
skyldigheter prövas av nätmyndigheten. Bland dessa ingår inte dels
föreskriften (3 kap. 9 §) om skyldighet för nätkoncessionshavaren att på
skäliga villkor överföra el för annans räkning, dels föreskriften (5 kap. 12
§) om att inom leveranskoncessionsområden skall priset på el som säljs och
priset på el som köps från berörda småskaliga elproducenter vara skäligt. I
praktiken är det inte möjligt för nätmyndigheten att utöva en aktiv tillsyn
över föreskrifter som endast berör ett fåtal aktörer på marknaden, sägs det i
propositionen. Genom att den enskilde får begära prövning av en tvist i fråga
om dessa föreskrifter kommer dock nätmyndigheten att bli uppmärksammad på
sådana fall, påpekas det.
I frågan om övriga föreskrifter, dvs. sådana som berör hela eller större
delen av kundkollektivet, skall det inte krävas någon ansökan från en enskild
för att myndigheten skall få agera. Övervakningen av efterlevnaden av dessa
föreskrifter kommer därmed att omfattas av nätmyndighetens normala
tillsynsarbete. Nätmyndigheten blir i sådana fall inte bunden av att en
enskild ansöker om prövning och myndigheten blir inte heller bunden av
sökandens yrkande. Med den föreslagna ordningen får nätmyndigheten större
möjligheter att prioritera sitt tillsynsarbete på ett lämpligt sätt,
konstateras det i propositionen. Samtidigt understyrker regeringen att
ingenting hindrar enskilda kunder från att uppmärksamma nätmyndigheten på
olika problem som sammanhänger med nu berörda föreskrifter. Myndigheten blir
emellertid inte skyldig att ta upp en sådan anmälan till prövning om det inte
framstår som motiverat.
I motion 1996/97:N43 (m) sägs att nätmyndigheten inte bör ges rätt att pröva
villkoren för överföring av el om inte någon av de inblandade parterna ansökt
om prövning. Det finns inte skäl för nätmyndigheten att intervenera i en
avtalssituation där alla parter är till freds med hur avtalet fullföljs, anför
motionärerna och föreslår ett uttalande av riksdagen i saken.
Enligt utskottets uppfattning bör nätmyndigheten ges större möjligheter att
prioritera sitt tillsynsarbete än vad nu gällande bestämmelser medger.
Myndigheten bör också generellt i tillsynsfrågor kunna agera på eget initiativ
utan att det skall krävas att någon av de inblandade parterna har ansökt om en
prövning hos nätmyndigheten. Mot denna bakgrund finner utskottet att reglerna
om nätmyndighetens tillsyn bör förändras i enlighet med vad som föreslås i
propositionen.
Utskottet vill understryka att enskilda kunder också i fortsättningen har
möjlighet att uppmärksamma nätmyndigheten på olika problem som sammanhänger
med de nu aktuella föreskrifterna. Utskottet förutsätter att nätmyndigheten
även framöver ägnar uppmärksamhet åt klagomål från enskilda kunder och tar
initiativ till en granskning av t.ex. skäligheten i nättariffer eller
elhandelspriset inom ett leveranskoncessionsområde om så bedöms motiverat.
Med det anförda avstyrker utskottet det berörda yrkandet i motion
1996/97:N43 (m).

Samordnad besvärsinstans för eldistribution
I motion 1996/97:N401 (s) konstateras att det fram till år 1996 fanns en
särskild myndighet, Prisregleringsnämnden för elektrisk ström, till vilken
elkunderna kunde vända sig med klagomål på eldistributionsföretagen. Nämnden
avskaffades i samband med elmarknadsreformen. Enligt motionä-rerna bör
elkonsumenterna ges reella möjligheter att få rättelse när felaktig-heter
förekommer. Det påstås i motionen att enskilda konsumenter nu inte kan anföra
besvär hos NUTEK. Motionärerna beklagar sig vidare över att det finns flera
olika besvärsinstanser i elfrågor - Konkurrensverket, Konsument-verket,
Allmänna reklamationsnämnden och nätmyndigheten vid NUTEK. För allmänheten är
antalet besvärsinstanser förbryllande, menar motio-närerna och föreslår ett
uttalande av riksdagen om vikten av en samordning och förbättring av enskilda
elkonsumenters möjlighet att anföra besvär inom eldistributionens område.
Utskottet vill i denna fråga anföra följande. Av den tidigare redogörelsen
framgår att innehavare av leveranskoncession enligt nu gällande regler är
skyldig att underkasta sig prisreglering på begäran av t.ex. en elkonsument
inom koncessionsområdet. Även i fortsättningen skall enskilda konsumenter hos
nätmyndigheten kunna framföra klagomål över elhandelspriset eller nivån på
nättarifferna, dock skall myndigheten inte vara skyldig att ta upp ett sådant
klagomål till prövning. Beträffande besvärsinstanser är den gängse ordningen i
svenskt förvaltningsväsende att sektorsmyndigheterna har det generella
ansvaret inom respektive sakområde. De olika instanser som nämns i motionen
har olika uppgifter som formuleras utifrån generell lagstiftning. När det
gäller exempelvis konkurrenstillsynen sker denna med stöd av konkurrenslagen
(1993:20), som är generellt tillämplig på all näringsverk-samhet. Enligt
utskottets mening är det olämpligt att splittra t.ex. tillsynen enligt
konkurrenslagen på flera myndigheter.
Av propositionen framgår att Elsäkerhetsverket skall vara tillsynsmyndighet
för elsäkerhetsfrågor och Affärsverket svenska kraftnät för frågor om
driftsäkerheten hos det nationella elsystemet. Tillsynen i övrigt över
efterlevnaden av den nya ellagens bestämmelser skall utövas av nätmyndigheten.
Förutom tillsynen över t.ex. skäligheten i nättariffer och elhandelspris inom
leveranskoncessionsområden skall nätmyndigheten svara för tillsynen över de
bestämmelser om konsumentskydd på elmarknaden som införs med den nya lagen (se
följande avsnitt). Det innebär att nätmyndigheten kommer att vara
tillsynsmyndighet i frågor av stor betydelse för elkonsumenterna.
Mot den angivna bakgrunden anser utskottet att motion 1996/97:N401 (s) inte
bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Motionen avstyrks
följaktligen.

Konsumentskydd på elmarknaden
Enligt regeringens förslag skall det införas tvingande minimiregler för
konsumentskydd i den nya ellagen (11 kap.). Utgångspunkten är att
konsumentskyddsnivån skall motsvara den som gäller inom andra områden.
Reglerna avser främst förutsättningarna för att avbryta överföringen av el om
konsumenten försummat sina skyldigheter samt konsumentens rätt till ersättning
i vissa fall av avbrott i överföringen.
Bestämmelserna innebär att överföringen av el får brytas på grund av
konsumentens försummelse endast vid ett väsentligt avtalsbrott. Innan
överföringen avbryts skall konsumenten uppmanas att inom viss skälig tid vidta
rättelse. Om försummelsen avser bristande betalning skall konsumenten, sedan
tidsfristen för att vidta rättelse har löpt ut, delges en underrättelse där
det framgår att överföringen kan komma att avbrytas om inte betalning sker
inom tre veckor. Samtidigt skall Socialnämnden i kommunen underrättas om
förhållandena. Överföringen får emellertid inte avbrytas om omständigheterna
ger anledning att befara att ett avbrott skulle medföra icke obetydlig
personskada eller omfattande sakskada. Det gäller dock inte om konsumenten
handlar otillbörligt.
I fråga om konsumentens rätt till ersättning vid elavbrott som inte är
motiverade av säkerhetsskäl eller för att upprätthålla en god drift- och
leveranssäkerhet skall nätkoncessionshavaren ha ett s.k. kontrollansvar. Detta
ansvar innebär att nätkoncessionshavaren kan undgå ersättningsansvar endast om
denne visar att avbrottet beror på ett hinder utanför hans kontroll som
koncessionshavaren inte skäligen kunde förväntas ha räknat med och vars
följder inte heller skäligen kunde ha undvikits eller övervunnits.
I motion 1996/97:N410 (s), som väcktes under allmänna motionstiden 1996 och
sålunda innan den nu aktuella propositionen avlämnades, efterlyses en särskild
konsumentlag på elmarknaden. Enligt motionären har konsumentlagstiftningen
inte anpassat sig till utvecklingen inom elhandeln. Regeringen borde därför
stifta en särskild konsumentlag vad gäller konsumentens rättigheter och
skyldigheter på den konkurrensutsatta elmarknaden.
Enligt utskottets bedömning är det viktigt att konsumentskyddet förbättras
också på elområdet. Det främsta syftet med elmarknadsreformen har varit att
stärka elkonsumenternas ställning. Med gällande lagstiftning är den enskilde
konsumentens möjlighet att hävda sig gentemot elleverantören och
koncessionshavaren begränsad. Utskottet tillstyrker därför förslaget i
propositionen om införande av tvingande minimiregler om konsumentskydd på
elmarknaden. I likhet med regeringen anser utskottet att det är mest
ändamålsenligt att bestämmelserna om konsumentskydd fogas in i den nya ellagen
och inte - såsom föreslås i motion 1996/97:N410 (s) - i en särskild
konsumentlag på elområdet. Motionen avstyrks alltså av utskottet.

Lagförslagen i övrigt
Föreskrifter om redovisning av nätverksamhet överförs i stort sett oförändra-
de till den nya ellagen. Redovisningen har bl.a. till syfte att utgöra
underlag för bedömningen av skäligheten av ett nätföretags nättariffer. I både
den gäl-lande ellagen (2 kap. 2 § 7 mom.) och den nya ellagen (3 kap. 3 §) är
huvudregeln för redovisning av nätverksamhet som grundas på nätkonces-sion för
område att varje område skall redovisas för sig. Det ges dock en möjlighet att
under vissa förutsättningar redovisa flera områden samlat. Ett villkor för
sådant undantag är att en enhetlig nättariff tillämpas för samtliga berörda
områden.
I den nya lagen har i fjärde stycket i den aktuella paragrafen tagits med en
föreskrift som saknar motsvarighet i den nuvarande ellagen. Där anges - utan
möjlighet till undantag - att nätkoncession för område skall redovisas skilt
från nätkoncession för linje. Skälet för detta är att nättarifferna för dessa
nätkoncessioner aldrig kan vara gemensamma.
Det förekommer emellertid att det på ett lokalnät, som alltså omfattas av en
nätkoncession för område, finns ledningar som organisatoriskt och tekniskt
ingår i lokalnätet men som omfattas av en nätkoncession för linje. Dessa
ledningar används uteslutande för driften av lokalnätet, varför kostnaden för
dessa ledningar ingår i underlaget för nättariffen för lokalnätet. Därför
måste det finnas en möjlighet att redovisa verksamheten avseende dessa
ledningar tillsammans med den övriga verksamheten på lokalnätet.
Enligt den nuvarande ellagen får regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, nätmyndigheten meddela ytterligare föreskrifter om redovisning
av nätverksamhet. Detta har gjorts i förordningen (1995:1145) om redovisning
av nätverksamhet, där det (11 §) sägs att om en nätkoncession för linje avser
ledning som organisatoriskt och tekniskt ingår i nät som innehas med stöd av
en nätkoncession för område skall redovisningen av nätkoncessionen för området
innefatta koncessionen för linjen.
Enligt utskottets mening bör denna möjlighet till redovisning också finnas i
den nya ellagen. Utskottet föreslår därför att det fjärde stycket i den
aktuella paragrafen skall kompletteras med ett bemyndigande för regeringen att
meddela undantag från föreskriften om åtskild redovisning av nätkoncession för
område och nätkoncession för linje för nu berörda fall.
I 3 kap. finns vidare bestämmelser om kostnader för mätning. I likhet med
vad som gäller sedan den 1 juli 1997 får nätföretagen enligt den nya lagen
debitera elanvändare med låg elförbrukning högst 2 500 kr för timregistrerande
mätutrustning och dess installation (s.k. takpris). Utskottet vill återigen
(se bet. 1996/97:NU11) klargöra att takpriset avser pris inklusive
mervärdesskatt.
I övrigt har utskottet inget att erinra mot förslaget till ny ellag.
Utskottet tillstyrker också förslaget till följdändringar i elberedskapslagen
(1997:288). Avslutningsvis finner utskottet skäl att framhålla att den nya
ellagen är ett komplext lagstiftningsärende och att det inte kan uteslutas
ofullkomligheter i den nya lagen. Utskottet förutsätter därför att regeringen
följer utvecklingen på området och vid behov återkommer till riksdagen med
förslag till lagändringar.

Kvarstående elektrifiering av fastigheter
Slutligen behandlar utskottet motion 1996/97:N419 (m) med rubriken Gles-
bygdselektrifiering. Det är av yttersta vikt att åtgärder vidtas i syfte att
säkerställa en elektrifiering av de helårsbebodda fastigheterna i Sverige som
fortfarande saknar el, hävdar motionären. Han påpekar att infrastrukturen av
kraftverk och kraftledningar är en grundläggande förutsättning för det
småskaliga näringslivets fortbestånd och utveckling på landsbygden. I motionen
anförs som ett exempel förhållandena vid en by i Jämtlands län som inte är
ansluten till kraftledningsnätet. Enligt motionären utlovades de boende en
elektrifiering av fastigheterna i samband med kraftverksbyggen i trakten i
början på 1980-talet, men någon anslutning har ännu inte skett.
Nätmyndigheten vid NUTEK har på regeringens uppdrag kartlagt antalet
oelektrifierade helårsbostäder samt gjort beräkningar av kostnaderna för en
elektrifiering av dessa fastigheter. Uppdraget slutredovisades i en rapport
till regeringen i december 1996. Av rapporten (dnr 90-96-11137) framgår att
antalet oelektrifierade bostäder vid den tidpunkten uppgick till 137 stycken.
Den beräknade kostnaden för att elektrifiera samtliga fastigheter beräknades
till minst ca 193 miljoner kronor, motsvarande en genomsnittlig kostnad per
fastighet på ca 1,7 miljoner kronor. Rapporten bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Utskottet noterar resultaten av nätmyndighetens kartläggning av kvarvarande
oelektrifierade fastigheter. I avvaktan på den fortsatta beredningen av frågan
bör den nu aktuella motionen inte leda till något initiativ av riksdagen och
avstyrks således.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande förlängning av giltighetstiden för nätkoncession
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:N42 yrkande 1 och 1996/97:N43
yrkande 2 i denna del antar det i proposition 1996/97: 136 framlagda
förslaget till ellag såvitt avser 2 kap. 14 §,
res. 1 (m, kd)
2. beträffande prövning av tillkommande utlandsförbindelser
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:N41, 1996/97:N42 yrkandena 2
och 3 och 1996/97:N43 yrkande 2 i denna del antar det i proposition
1996/97:136 framlagda förslaget till ellag såvitt avser 2 kap. 6 och 10
§§,
res. 2 (m, fp, kd)
3. beträffande nätmyndighetens tillsyn
att riksdagen avslår motion 1996/97:N43 yrkande 1,
4. beträffande samordnad besvärsinstans för eldistribution
att riksdagen avslår motion 1996/97:N401,
5. beträffande konsumentskydd på elmarknaden
att riksdagen med avslag på motion 1996/97:N410 antar det i proposition
1996/97:136 framlagda förslaget till ellag såvitt avser 11 kap.,
6. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen antar de i proposition 1996/97:136 framlagda förslagen till
a) ellag i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan i det
föregående, dock med ändring att 3 kap. 3 § erhåller lydelse enligt
Utskottets förslag i bilaga 2,
b) lag om ändring i elberedskapslagen (1997:288),
7. beträffande kvarstående elektrifiering av fastigheter
att riksdagen avslår motion 1996/97:N419.

Stockholm den 14 oktober 1997

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),
Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Mats Lindberg (s), Sylvia Lindgren
(s), Mikael Odenberg (m), Barbro Andersson (s), Marie Granlund (s), Chris
Heister (m), Dag Ericson (s), Lennart Beijer (v), Ola Karlsson (m), Göran
Hägglund (kd), Laila Bäck (s) och Roland Larsson (c).

Reservationer

1. Förlängning av giltighetstiden för nätkoncession (mom. 1)
Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m)
och Göran Hägglund (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Utskottet
instämmer? och slutar med ?berörda delar? bort ha följande lydelse:
Det är förvånande, menar utskottet, att regeringen utan närmare motivering
går ifrån Ellagstiftningsutredningens förslag om en förenklad prövning vid
ansökan om förnyelse av nätkoncession när det är fråga om en ledning med i
huvudsak oförändrad sträckning. Enligt uppskattningar kommer ca 40
nätkoncessioner för linje att omprövas varje år. I nästan samtliga fall torde
det inte finnas något annat rimligt alternativ än att bevilja förnyad
koncession. Utskottet instämmer därför i vad som sägs i motionerna 1996/97:N43
(m) och 1996/97:N42 (kd) om att det i sådana fall ter sig orimligt och
byråkratiskt med samma prövning som vid ansökan om ny koncession. Ett sådant
prövningsförfarande leder dessutom till ökade kostnader, som kommer att
övervältras på elabonnenterna. Härutöver finner utskottet anledning att påpeka
att naturresurslagen inte är avsedd att utgöra grund för ingripande under
pågående markanvändning utan syftar till att vara ett verktyg för avvägningar
gentemot allmänintresset vid nya exploateringar.
Enligt utskottets uppfattning bör alltså den aktuella bestämmelsen i ellagen
(2 kap. 14 §) utformas i linje med vad Ellagstiftningsutredningen har
föreslagit. Det innebär en förenklad prövning vid ansökan om förnyelse av
nätkoncession för linje när ansökan avser en ledning med i huvudsak oförändrad
sträckning. Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna 1996/97:N43 (m) och
1996/97:N42 (kd) i nu aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande förlängning av giltighetstiden för nätkoncession
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N42 yrkande 1 och 1996/97:N43
yrkande 2 i denna del antar det i proposition 1996/97: 136 framlagda
förslaget till ellag såvitt avser 2 kap. 14 §, dock med ändrad lydelse
enligt Reservanternas förslag i bilaga 3.

2. Prövning av tillkommande utlandsförbindelser (mom. 2)
Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister
(m), Ola Karlsson (m) och Göran Hägglund (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Utskottet
konstaterar? och slutar med ?aktuella motionsyrkandena? bort ha följande
lydelse:
Utvecklingen på elmarknaden har under de senaste åren kännetecknats av en
ökad internationalisering. Det ökade handelsutbytet har stora fördelar, främst
genom att de samlade produktionsresurserna kan utnyttjas effektivare och de
nationella behoven av reservkapacitet reduceras. Enligt utskottets mening
riskerar det nu aktuella förslaget i propositionen om en ökad statlig kontroll
av utrikeshandeln med el att motverka denna positiva utveckling.
Av utskottets tidigare redogörelse framgår att ansökan om koncession för en
utlandförbindelse också i fortsättningen skall prövas av regeringen. Vidare
skall föreskriften om anmälningsplikt för avtal om export eller import av el
som pågår under minst sex månader kvarstå. Enligt utskottets uppfattning och i
enlighet med vad som anförs i motionerna 1996/97:N43 (m), 1996/97:N41 (fp) och
1996/97:N42 (kd) har statsmakterna genom detta tillförsäkrat sig det
inflytande och den kontroll över utlandsförbindelserna som erfordras. Någon
ytterligare statlig reglering av utrikeshandeln med el är inte nödvändig.
Frågan om upplåtande av en utlandsförbindelse på icke-diskriminerande villkor
ingår naturligen i de frågor som regeringen har att pröva i samband med
koncessionsprövningen.
Utskottet tillstyrker sålunda de nu aktuella kraven i nyssnämnda motioner på
att den föreslagna bestämmelsen i 2 kap. 10 § - om att koncession för en
utlandsförbindelse endast får beviljas den som har koncession för stamnätet -
skall utgå. Vidare bör, som motionärerna föreslår, ett tillägg införas i 2
kap. 6 § om att förbindelsens allmänna betydelse för landets elförsörjning
särskilt skall beaktas vid meddelande av nätkoncession för utlandsförbindelse.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande prövning av tillkommande utlandsförbindelser
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N41, 1996/97:N42 yrkandena 2
och 3 och 1996/97:N43 yrkande 2 i denna del antar det i proposition
1996/97:136 framlagda förslaget till ellag såvitt avser 2 kap. 6 och 10
§§, dock med ändrad lydelse enligt Reservanternas förslag i bilaga 3.

Regeringens lagförslag

1 Förslag till ellag

2 Förslag till lag om ändring i elberedskapslagen (1997:288)

Härigenom föreskrivs att i 15 och 19 §§ elberedskapslagen (1997:288) orden
?lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar? skall bytas ut mot ?ellagen (1997:000).

---

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till ellag

-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag |Utskottets förslag |
--------------------------------------------------------
| |
| 3 kap. |
| 3 § |
| |
|Vid redovisning - - - - - - lämplig enhet. |
| Ett beviljat - - - - - - av undantaget. |
| När koncessionstiden - - - - - - skall bestå. |
-------------------------------------------------------
|Nätkoncession för område | Nätkoncession för område|
|skall redovisas skilt från |skall redovisas skilt från|
|nätkoncession för linje. |nätkoncession för linje.|
| |Regeringen får föreskriva|
| |undantag beträffande|
| |ledningar som omfattas av|
| |nätkoncession för linje|
| |och som organisatoriskt|
| |och tekniskt ingår i ett|
| |nät som omfattas av|
| |nätkoncession för område.|
-------------------------------------------------------

I reservationerna föreslagna ändringar i regeringens förslag till ellag

-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag |Reservanternas förslag |
--------------------------------------------------------
| |
| 2 kap. |
| 6 § |
--------------------------------------------------------
|Nätkoncession får - - - - - - allmän synpunkt. |
-------------------------------------------------------
| | Vid meddelande av|
| |nätkoncession som avser|
| |utlandsförbindelse skall|
| |dessutom särskilt beaktas|
| |förbindelsens allmänna|
| |betydelse för landets|
| |elförsörjning. |
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
| 2 kap. |
| 10 § |
--------------------------------------------------------
|Nätkoncession får - - - - - - begärda området. |
-------------------------------------------------------
|Nätkoncession för en | |
|utlandsförbindelse får | |
|beviljas endast den som | |
|innehar nätkoncession för | |
|stamnätet eller största | |
|delen därav. Nätkoncession | |
|får dock beviljas även | |
|andra om ledningen är av | |
|mindre betydelse för det | |
|samlade överföringsnätet | |
|till utlandet. | |
--------------------------------------------------------
| |
| 2 kap. |
| 14 § |
--------------------------------------------------------
|Nätkoncessionens giltighetstid - - - - - - tid|
|bestämmas. |
-------------------------------------------------------
|I ett ärende om | I ett ärende om|
|förlängning av |förlängning av|
|giltighetstiden skall 2 § |giltighetstiden skall 8 §|
|andra stycket och 6 - 11 |andra stycket ej tillämpas|
|§§ tillämpas. |såvitt gäller|
| |nätkoncession för linje|
| |och det är fråga om en|
| |ledning med i huvudsak|
| |oförändrad sträckning. |
--------------------------------------------------------
|Ansökan om - - - - - - prövats slutligt. |
--------------------------------------------------------
|Om det - - - - - - löpt ut. |
--------------------------------------------------------

Innehållsförteckning

Ärendet...............................................1
Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................2
Motionerna............................................2
Utskottet.............................................3
Bakgrund............................................3
Allmänt om regeringens förslag......................3
Förlängning av giltighetstiden för nätkoncession....5
Prövning av tillkommande utlandsförbindelser........6
Nätmyndighetens tillsyn.............................8
Samordnad besvärsinstans för eldistribution........10
Konsumentskydd på elmarknaden......................11
Lagförslagen i övrigt..............................11
Kvarstående elektrifiering av fastigheter..........12
Hemställan.........................................13
Reservationer........................................14
1. Förlängning av giltighetstiden för nätkoncession (m, kd)14
2. Prövning av tillkommande utlandsförbindelser (m, fp, kd)15
Bilagor..............................................17
1. Regeringens lagförslag..........................17
2. Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till ellag42
3. I reservationerna föreslagna ändringar i regeringens förslag till
ellag 43