Nummerfrågor

Betänkande 1997/98:TU14

Trafikutskottets betänkande 1997/98:TU14

Nummerfrågor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Utskottet
• Hemställan
• Innehållsförteckning

1997/98
TU14

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag i proposition 1997/98:
126 till lag om ändring i telelagen (1993:597). Genom lagändringen införs
skyldighet för teleoperatörer som tillhandahåller telefonitjänst och andra
teletjänster i det fasta telenätet att införa funktioner i telenäten som
möjliggör att abonnenterna kan behålla sitt telefonnummer vid byte av
teleoperatör. Skyldigheten omfattar även teleoperatörer som tillhandahåller
digital mobiltelefoni. Vidare innebär lagändringen att tillståndshavare som
tillhandahåller telefoni i ett fast telenät eller digital mobiltelefoni skall
se till att abonnenterna får tillgång till de teletjänster som erbjuds i
telenätet av samtrafikerande teleoperatörer. Abonnenten skall kunna utnyttja en
sådan tjänst genom ett stående val (förval). Lagändringen träder i kraft den 1
juli 1999.

Propositionen

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1997/98: 126
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i telelagen
(1993:597). Lagförslaget är fogat som bilaga till betänkandet.

Bakgrund
Det övergripande målet för den svenska telepolitiken är - som stadgas i 2 §
telelagen (1993:597) - att enskilda och myndigheter skall få tillgång till
effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad.
Som ett medel att uppnå detta mål skall, enligt 3 § samma lag, strävan vara att
skapa utrymme för och upprätthålla en effektiv konkurrens inom alla delar av
telekommunikationsområdet.
I propositionen konstateras att den svenska telemarknaden varit öppen för
konkurrens sedan några år men att det fortfarande finns stora områden där
konkurrensen ännu inte har utvecklats nämnvärt. Ett viktigt skäl till den
begränsade konkurrensen är att nästan alla abonnenter fortfarande är di-
rektanslutna till endast en teleoperatör, Telia AB. De som haft möjlighet att
direktansluta sig till en annan teleoperatör har varit tvungna att byta
telefonnummer. Som en följd av direktanslutningen till Telia AB har de
abonnenter som önskat utnyttja en annan teleoperatör för någon tjänst tvingats
slå ett särskilt prefix, t.ex. 007, för att samtalet skulle komma fram den
avsedda vägen.
Också inom EU i övrigt har nämnda förhållanden ansetts utgöra hinder för en
effektivare konkurrens på teleområdet. I EG:s direktiv 97/33/EG om samtrafik på
teleområdet - det s.k. samtrafikdirektivet - stadgas att nummerportabilitet,
dvs. möjlighet att byta teleoperatör utan att byta telefonnummer, mellan
teleoperatörer som tillhandahåller telefoni i det fasta telenätet skall vara
införd i större befolkningscentrum senast den 1 januari 2003. Den 1 oktober
1997 antog EG-kommissionen ett förslag till direktiv om ändring i
samtrafikdirektivet. Enligt förslaget skall nummerportabilitet vara möjlig i de
fasta telenäten senast den 1 januari 2000. Ministerrådet antog den 12 februari
1998 en gemensam ståndpunkt i fråga om kommissionens förslag. Direktivet
förväntas komma att antas under våren 1998 utan större sakliga förändringar i
förhållande till den gemensamma ståndpunkten.
Vad gäller frågan om förval, dvs. möjlighet för abonnent att utan att slå
särskilt prefix få tillgång till teletjänst som erbjuds i telenätet av
samtrafikerande teleoperatörer, fastslås i ministerrådets resolution om nummer,
antagen i juni 1997, att förval skall vara infört senast den l januari 2000.
EG-kommissionen har i det tidigare nämnda direktivförslaget om ändring av
samtrafikdirektivet föreslagit att teleoperatörer som har ett betydande
inflytande på telemarknaden och som tillhandahåller telefoni i det fasta
telenätet skall se till att abonnenterna har tillgång till tjänster som erbjuds
i nätet av samtrafikerande teleoperatörer. Abonnenten skall kunna utnyttja en
sådan tjänst genom ett fast val (förval). Förvalet skall före varje samtal
kunna väljas bort genom att abonnenten slår ett nätprefix. Direktivet lämnar
öppet för medlemsstaterna att låta kravet på förval omfatta fler teleoperatörer
och fler tjänster än vad som följer av direktivet.

Utskottet

1 Regeringens förslag

1.1 Nummerportabilitet
Regeringen föreslår att i telelagen (1993:597) införs en bestämmelse om
skyldighet för teleoperatörer som tillhandahåller telefonitjänst och andra
teletjänster i det fasta telenätet, t.ex. frisamtalstjänster och
betalteletjänster, att införa funktioner som möjliggör att abonnenterna kan
behålla sitt telefonnummer vid byte av teleoperatör (nummerportabilitet).
Motsvarande skyldighet skall gälla teleoperatörer som tillhandahåller digital
mobiltelefoni. Eftersom det inte är möjligt att införa nummerportabilitet för
samtliga tjänster redan vid lagens ikraftträdande, enligt förslaget den l juli
1999, bör funktionerna införas successivt. Enligt regeringens bedömning bör
sådana områden prioriteras där det finns andra anslutningsmöjligheter eller där
sådan alternativ infrastruktur planeras. Även områden där det visar sig finnas
en stark efterfrågan på nummerportabilitet bör prioriteras. Regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten bör ges möjlighet att
utfärda erforderliga föreskrifter om införandet successivt tjänst för tjänst,
med beaktande av teleoperatörernas överläggningar om tekniska lösningar,
kostnadsfördelning och andra villkor.
Av propositionen framgår att det finns flera tänkbara tekniska lösningar för
nummerportabilitet. Den enklaste formen i det fasta telenätet är att utnyttja
den redan befintliga medflyttningsfunktionen i Telias AXE-stationer. En
abonnent som direktansluter sig till en konkurrerande operatör får enligt denna
lösning ett nytt nummer vid sidan av det ?gamla? numret. Det nya numret hålls
dolt för abonnenten och används endast för dirigeringsändamål. När någon ringer
abonnentens nummer medflyttas samtalet automatiskt till det dolda numret. En
nackdel med en sådan lösning är enligt regeringen att onödigt mycket
överföringskapacitet tas i anspråk i telenäten innan samtalet når rätt
adressat. Dessutom medger lösningen inte s.k. A-nummerpresen-tation. Med andra
ord går det inte att med en nummerpresentatör avläsa vem som söker abonnenten.
Den mest rationella, men också mest avancerade och dyraste lösningen är den
s.k. IN-lösningen (IN = intelligent nät). Den innebär att samtliga
telefonnummer, såväl överlämnade som andra, finns registrerade i separata
operationella databaser. Alla samtal styrs först till en operationell databas
där en avläsning sker för att man skall kunna avgöra i vilket telenät numret
hör hemma. Därefter dirigeras samtalet den närmaste vägen till mottagaren genom
rätt teleoperatörs nät. Härutöver finns olika mellanformer av tekniska
lösningar. Det finns t.ex. modifierade former av medflyttningslösningar som
innebär att databaser skapas endast för de överlämnade telefonnumren.
Enligt regeringen finns det för- och nackdelar med alla tekniska lösningar.
Härtill kommer att kostnaderna varierar. Frågan om val av teknisk lösning
kräver ytterligare överväganden. Regeringen förutsätter att Post- och
telestyrelsen, standardiseringsorgan, teleoperatörer och andra intressenter
etablerar ett långtgående samarbete i denna fråga. Post- och telestyrelsen bör
verka för att överenskommelser kan nås utan myndighetsingripande. Styrelsen har
redan tagit initiativ till bildandet av en arbetsgrupp inom
Informationstekniska standardiseringen (ITS). Regeringen betonar angelägenheten
av att parterna snabbt kommer överens. Om det t.ex. visar sig att mer
avancerade lösningar inte är möjliga att genomföra till den 1 juli 1999 måste
enklare lösningar väljas. Sådana lösningar får dock inte innebära att
införandet av mer avancerade lösningar senare försvåras.
Införandet av nummerportabilitet medför såväl investeringskostnader som
driftkostnader. Enligt regeringens förslag skall varje teleoperatör bära de
investeringskostnader som krävs för att nummerportabilitet skall fungera i det
egna telenätet. Vad gäller driftkostnaderna föreslås att den överlämnande
teleoperatören av den mottagande operatören får ta ut ersättning motsvarande
kostnaden för överlämnandet av telefonnumret. I den ersättningsgrundande
kostnaden får ingå t.ex. administrativa kostnader och de ökade trafikkostnader
som löpande uppstår i den överlämnande teleoperatörens telenät, däremot inte
den del av trafikkostnaderna som är att hänföra till kapitalkostnader.
Utgångspunkten är att teleoperatörerna genom kommersiella avtal skall komma
överens om villkor och ersättningsnivåer. Tillsynsmyndigheten bör ges
befogenhet att ingripa om operatörer inte kan komma överens.

l.2 Förval av teleoperatör
Regeringens förslag innebär att tillståndshavare som tillhandahåller telefoni i
ett fast telenät eller digital mobiltelefoni skall se till att abonnenterna har
tillgång till de teletjänster som erbjuds i telenätet av samtrafikerande
teleoperatörer. Abonnenten skall kunna utnyttja en sådan tjänst genom ett
stående val (förval). Vad gäller frågan om vilka operatörer som skall åläggas
att införa förvalsmöjlighet finner regeringen inte tillräckliga skäl att
utsträcka skyldigheten till samtliga teleoperatörer som tillhandahåller
anmälningspliktiga teletjänster. Å andra sidan anser regeringen att en
begränsning av regleringen till att endast omfatta operatörer med ett betydande
inflytande blir alltför snäv. En lämplig avvägning är därför enligt regeringen
att låta kravet på förval omfatta tillståndshavare.

2 Viss ytterligare information
Utskottet har tagit del av två skrivelser som inkommit till
Kommunikationsdepartementet efter det att propositionen överlämnats till
riksdagen.
I den ena skrivelsen, daterad den 8 maj 1998, uppger Telia AB att
samtrafikdirektivets krav kan vara uppfyllt till fullo först den 1 juli 2000.
Ett skäl härtill är att de s.k. millennieproblemen har visat sig allvarligare
än man tidigare bedömt. Vidare anförs att genomförandet av det internationella
prefixet och lika tillträde med förval pågår samtidigt och tar mycket resurser
i anspråk. Som alternativ förordar Telia AB en interimslösning, baserad på
medflyttningsfunktionen i AXE-nätet. Denna lösning, som kan tillgodose
regeringens krav på start den 1 juli 1999, innebär att vanlig enskild tele-
fonanslutning kan porteras. Detsamma gäller anslutning för företag där en
nummerserie för direktval ingår, dock med den begränsningen att samtal till
enskild anslutning i direktvalsserien kommer att porteras till huvudnumret,
dvs. företagsväxelnumret. Detta innebär att direktvalsfunktionen upphör.
Slutligen lider lösningen av den begränsningen att Telia självt inte kan
portera in nummer från andra operatörer under interimsperioden utan att
tillgripa särskilda, kostsamma tilläggslösningar. Sammanfattningsvis finner
Telia att det inte är möjligt att genomföra en fullvärdig IN-lösning för
nummerportabilitet i Telias nät förrän den 1 juli 2000. Mot den bakgrunden
hemställer Telia att regeringen ansöker om uppskov hos EG-kommissionen. Skulle
ett sådant uppskov inte medges ser Telia ingen annan möjlighet än att den
interimistiska lösningen införs som ett första steg.
Den andra skrivelsen till Kommunikationsdepartementet, daterad den 7
maj 1998, har ingivits av samarbetsgruppen Operatörssamverkan
nummerportabilitet. Bakom skrivelsen står samtliga ingående teleoperatörer utom
Telia AB. I sammanfattning hemställer samarbetsgruppen bl.a. att regeringen
noga skall granska Telias argument för ett uppskov och för en interimslösning
baserad på medflyttningsfunktionen. Vidare anser gruppen att de tidsramar som
anges i det väntade EG-direktivet skall hållas. Om en interimslösning tillgrips
kan Telia komma att kräva ersättning för kostnader som uppkommer till följd av
att kapacitet tas i anspråk. Eftersom alla operatörer, inklusive Telia, enligt
arbetsgruppen varit överens om att nummerportabilitet skall baseras på IN-
lösningen - där inga motsvarande kostnader uppstår - hemställer gruppen att
operatörerna skall hållas skadeslösa. Gruppen finner mot den angivna bakgrunden
det rimligt att regeringen återkallar propositionen och avlämnar en ny
proposition under hösten 1998. I så fall bör regeringen ge Post- och
telestyrelsen de bemyndiganden som krävs för att genomförandet av
nummerportabilitet inte skall försenas.
I en skrivelse till riksdagens trafikutskott, daterad den 30 mars 1998,
hemställer Telenordia AB bl.a. om ett förtydligande av att nummerportabilitet
skall vara fullt införd i telenäten den 1 januari 2000. Vidare önskar
Telenordia en ändring av regeringens lagförslag innebärande att operatörerna
inte ges rätt att debitera ersättning för extra trafikkostnader när en IN-
lösning väljs. Endast administrativa kostnader för själva överlämnandet av
numret skall föranleda ersättning. Slutligen anser Telenordia AB att
skyldigheten att införa förval skall begränsas till att avse den dominerande
operatören tills dess att konkurrens på teleområdet har etablerats.
Kommunikationsdepartementet har informerat utskottet om regeringens syn på de
frågor som aktualiserats i skrivelserna till departementet. Därvid har
framkommit att regeringen avser att remittera skrivelserna till Post- och
telestyrelsen för yttrande. Bl.a. vill regeringen att styrelsen, mot bakgrund
av de argument som operatörerna har redovisat, skall ta ställning till frågan
om det är möjligt att införa nummerportabilitet fullt ut i de fasta telenäten
till den 1 januari 2000.

3 Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att Telia AB i skrivelse till Kommunikationsdepartementet
redovisat att företaget inte anser sig kunna uppfylla kravet på att full
nummerportabilitet baserad på en s.k. IN-lösning skall vara genomförd den 1
januari 2000 i enlighet med det förslag till EG-direktiv som förväntas bli
antaget under våren 1998. Vidare konstaterar utskottet att de övriga operatörer
som ingår i samarbetsgruppen Operatörssamverkan nummerportabilitet underkänner
Telias motiv för en senareläggning och anser att den tidsram som anges i det
väntade EG-direktivet skall hållas. Enligt vad utskottet erfarit avser
regeringen att inhämta Post- och telestyrelsens synpunkter på bl.a. tidpunkten
för reformens genomförande. Utskottet, som inte vill föregripa de bedömningar
och slutsatser som Post- och telestyrelsens yttrande kan föranleda, förutsätter
att regeringen i lämpligt sammanhang redovisar sitt ställningstagande för
riksdagen. Samtidigt vill utskottet framhålla att det, inte minst från
konsumentsynpunkt, är angeläget att alla möjligheter att hålla den ursprungliga
tidsplanen tas till vara.
Utskottet finner att riksdagen, utan hinder av en eventuell försening,
kan besluta om de lagändringar som krävs för införande av nummerportabilitet.
Utskottet, som inte heller har någon erinran mot vad regeringen i övrigt anför,
föreslår således att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:126 antar
regeringens förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597).

Hemställan

Utskottet hemställer
beträffande lag om ändring i telelagen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i telelagen
(1993:597).

Stockholm den 26 maj 1998

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Per Westerberg (m), Håkan Strömberg
(s), Jarl Lander (s), Per Erik Granström (s), Tom Heyman (m), Krister Örnfjäder
(s), Sivert Carlsson (c), Hans Stenberg (s), Birgitta Wistrand (m), Kenth
Skårvik (fp), Monica Green (s), Karl-Erik Persson (v), Lena Sandlin (s), Elisa
Abascal Reyes (mp), Christina Axelsson (s) och Ulla Löfgren (m).

Propositionens lagförslag

Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1
Propositionen.......................................1
Bakgrund............................................1
Utskottet...........................................2
1 Regeringens förslag 2
1.1 Nummerportabilitet 2
l.2 Förval av teleoperatör 4
2 Viss ytterligare information 4
3 Utskottets ställningstagande 5
Hemställan 6
Bilaga
Propositionens lagförslag...........................7
Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597) 7