Nordiskt samarbete

Betänkande 1994/95:UU3

Utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU03

Nordiskt samarbete

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1994/95
UU3

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas Nordiska rådets svenska
delegations berättelse (Redog. 1994/95:NR1) angående rådets
verksamhet sedan den 42:a sessionen i mars 1993. Berättelsen
redogör särskilt för rådets 43:e session i Mariehamn den 8--10
november 1993 samt för den 44:e sessionen i Stockholm den 7--10
mars 1994. Inga motioner har väckts med anledning av
berättelsen.

Betänkandet behandlar även ett antal motioner som väckts under
allmänna motionstiden 1993/94.

Motionerna

1993/94:U604 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avskaffande av visumtvånget till de baltiska
staterna.

1993/94:U701 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en gemensam tid i de nordiska länderna.

1993/94:U702 av Hugo Bergdahl och Britta Bjelle (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det angelägna i att Sverige driver på
förhandlingarna med Ryssland för att få till stånd en minskning
av utsläppen från den starkt förorenande industrin på
Kolahalvön.

1993/94:U703 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om vikten av att Sverige inom ramen för det nordiska samarbetet
aktivt verkar för att åtgärder vidtas beträffande
kärnkraftssäkerheten på Kolahalvön.

1993/94:U704 av Berit Oscarsson och Anita Johansson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inrättandet av en kulturfond för Sverige
och Island.

1993/94:U705 av Hans Nyhage och Lars Björkman (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett fortsatt nordiskt lagstiftningssamarbete
i syfte att upprätthålla den nordiska rättslikheten.

1993/94:U706 av Bengt Hurtig och Lars Werner (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ömsesidighet i handeln med Ryssland i
Barentsregionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om plan för utveckling av kommunikationerna i
Barentsregionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stimulans av samiskt samarbete i
Barentsregionen.

1993/94:U707 av Birgitta Dahl (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att i nordiskt samarbete medverka till genomförande av åtgärder
för förbättrad kärnsäkerhet samt effektiv och miljöriktig
energiförsörjning i Nordens närområden.

1993/94:U708 av Magnus Persson (s) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en översyn av det gränsregionala/lokala
samarbetet med målsättning att få till stånd en avreglering av
en rad centrala beslut som nu tas i Stockholm och Oslo.

1993/94:U709 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om medverkan till ett utvidgat Nordkalottsamarbete i ett
europeiskt perspektiv.

Berättelsen

Av berättelsen framgår bl.a. följande:

Genom de förändringar som beslutades vid Nordiska rådets
session i mars 1993 och vilka har genomförts under det år som
omfattas av berättelsen, har rådet fått ökade befogenheter på
budgetområdet. Detta innebär att ministerrådet skall följa de
ändrade prioriteringar som, inom en given finansiell ram,
föreslås av Nordiska rådet. Ministerrådet kan endast avvika från
rådets rekommendationer angående budgeten om särskilda skäl
föreligger och är då skyldigt att till rådet redovisa
anledningen till en sådan avvikelse. I berättelsen anförs att
den införda ordningen är ett viktigt steg mot den fulla
budgetkompentens som parlamentarikerna sedan länge krävt i
rådet.

Som även framgått av tidigare berättelser (bl.a. redog.
1993/94:NR1, utskottets bet. 1993/94:UU6) har statsministrarna
på senare år tagit på sig ett större ansvar för det nordiska
samarbetet på regeringssidan. Ordförandelandet anger inför det
kommande året önskvärda prioriteringar och agerar pådrivande för
att följa upp besluten i ministerrådet. En motsvarande ordning
har även införts i Nordiska rådet. Enligt berättelsen uppnås
därmed starkare resultatorientering, klarare prioriteringar och
bättre samordning med ministerrådets arbete. Nordiska rådet har
härvidlag en dubbel uppgift: dels att arbeta med konkreta frågor
som i vid bemärkelse gäller medborgarnas vardag i Norden, dels
att behandla övergripande frågor i det nordiska samarbetet med
regioner utanför Norden, särskilt i Europa.

I berättelsen konstateras att det finns en enhällig
uppfattning mellan regeringar och parlamentariker om Nordiska
rådets roll och om det nordiska samarbetets fortsatta betydelse
i ett alltmera integrerat Europa. Samtidigt uttrycker dock
Nordiska rådets svenska delegation oro för att regeringarna
kommer att utveckla ett informellt samarbete i Europafrågor som
riskerar att reducera parlamentarikernas möjligheter till insyn
och inflytande. En sådan utveckling, anförs det i berättelsen,
vore mycket betänklig såväl i Norden som i det integrerade
Europa, där det demokratiska underskottet är en beklaglig
realitet.

En av juridiska utskottets viktigaste uppgifter under
verksamhetsperioden har varit att följa det internationella
samarbetet, särskilt inom EU, och om möjligt samordna sina
initiativ med detta arbete. Utskottet har vidare deltagit i
förberedelserna inför den nordiska jämställdhetskonferensen
Nordiskt Forum, som ägde rum i Åbo den 1--6 augusti 1994, samt
har ägnat uppmärksamhet åt bl.a. frågan om visering för baltiska
medborgare i Norden.

Kulturutskottets arbete har dominerats av frågan om det
framtida nordiska kultursamarbetet. Som framgår av berättelsen
har i 1994 års budget resurser avsatts till en väsentlig
nysatsning på kultur, utbildning och forskning. Enligt
statsministrarnas uttalade målsättning skall dessa områden i
1996 års budget erhålla 50 % av den totala nordiska budgeten.
Utskottets arbetsprogram tar upp initiativ på bl.a. barn- och
ungdomsområdet samt mediaområdet.

Socialutskottet har under verksamhetsåret särskilt ägnat
uppmärksamhet åt medborgar- och trygghetsfrågorna och bl.a.
understrukit behovet av att de nordiska ländernas intressen på
den sociala trygghetens område tillvaratas också i det
europeiska integrationsarbetet. Utskottet har även förordat en
vidareutveckling av den nordiska medborgarpolitiken i vid
bemärkelse samt i detta sammanhang pekat på betydelsen av en
sådan politik i enlighet med de nordiska ländernas intressen i
förhållande till EES och EU.

Ekonomiska utskottets största arbetsuppgift har under året
varit sysselsättningsfrågorna och behandlingen av förslag om
åtgärder för ökad tillväxt och fler arbetstillfällen. Kontakter
med representanter för Baltiska församlingen har under året
följts upp genom bl.a. arbetsbesök i Riga.

Miljöutskottet har under perioden sökt verka för
tillkomsten av bindande internationella avtal om kontroll av all
civil och militär kärnteknisk verksamhet samt uttalat stöd för
en effektiv och miljöriktig energiförsörjning i Östersjö- och
Nordkalottområdena. Utskottet har vidare uppmärksammat
hanteringen av miljöfarligt avfall i ett internationellt
perspektiv och bl.a. påpekat behovet av att utarbeta realistiska
alternativ till befintliga miljöfarliga anläggningar. Utskottet
har därtill efterlyst förslag till konkretiseringar av den
nordiska miljöstrategins målsättningar, särskilt i fråga om
skyddsåtgärder för miljön på Arktis och avseende finansieringen
av miljöåtgärder kring Östersjön.

Budgetutskottets arbete har präglats av Nordiska rådets
utökade befogenheter att inom ramen för budgeten göra
omfördelningar. Som en följd av den nya ordningen har utskottet
bl.a. ägnat stor tid åt budgetprocedurfrågor och åt
koordineringen av partigruppernas och fackutskottens synpunkter.

Nordiska rådets svenska delegations berättelse innehåller,
förutom sammanfattningar av höst- och vårsessionernas
redogörelser och debatter, även en redovisning av de
rekommendationer, yttranden och interna beslut som antagits av
utskotten, jämte en förteckning över Nordiska rådets litteratur-
och musikpris.

Utskottet

Bakgrund

Utskottet har i tidigare betänkanden konstaterat (senast i
1993/94:UU6 om det nordiska samarbetet) att den ekonomiska och
politiska integrationen i Europa får betydelsefulla effekter för
Norden och det nordiska samarbetet. Tre nordiska stater --
Sverige, Finland och Norge -- söker medlemskap i EU. Danmark är
medlem i EU, tidigare EG, sedan 1973. EES-avtalet, som trädde i
kraft den 1 januari 1994, har bidragit till att förverkliga
ambitionen om en nordisk hemmamarknad. Den nya europeiska
öppenheten och strävan till integration innebär en utmaning för
det nordiska samarbetet. Ett intensivt arbete har igångsatts i
syfte att finna former för ett vitaliserat och stärkt nordiskt
samarbete inom en vidare europeisk ram.

Under 1992 presenterades det arbete som de fem nordiska
staternas statsministrar hade beställt av sina personliga
representanter. Som redovisas i den svenska delegationens
berättelse genomförs nu, på grundval av framlagda rapporter och
de överväganden som gjorts inom Nordiska rådet, ministerrådet
och utskottsorganisationen, ett angeläget förnyelsearbete. Under
den period då Sverige varit ordförande i Nordiska ministerrådet,
dvs. 1 mars 1993--6 mars 1994, har bl.a. samrådet i
EES/EU-processen, möjligheten till samordning av de nationella
insatserna i Baltikum, kärnkraftssäkerheten i närområdet,
utbildning och minoritetsfrågor prioriterats.

Miljöfrågor, inkl. kärnkraftssäkerhet

Sammanfattning av motionerna

I motion U707 (s) om kärnkraftssäkerhet m.m. i Nordens
närområden anförs att en aktiv verksamhet pågår inom ramen för
det nordiska samarbetet för att komma till rätta med de enorma
kärnsäkerhets- och energiförsörjningsproblemen i våra
närområden. Flera medlemsförslag, som refereras utförligt i
motionen, har föranlett Nordiska rådet att till Nordiska
ministerrådet och till de nordiska ländernas regeringar
rekommendera ett antal olika initiativ och åtgärder på området.
I motionen påpekas att det nordiska samarbetet grundar sig på
och utgör summan av de enskilda ländernas politiska vilja och
stöd. Sveriges regering bör därför aktivt bidra till
genomförandet av de i motionen beskrivna rådsrekommendationerna
syftande till förbättrad kärnsäkerhet samt effektiv och
miljöriktig energiförsörjning i Nordens närområden. I motionen
hemställs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen detta
till känna.

Motion U703 (fp) fokuserar särskilt på kärnkraftssäkerheten
och energiförsörjningsproblemen på Kolahalvön. Motionären begär
att Sverige inom ramen för det nordiska samarbetet aktivt skall
verka för att åtgärder vidtas för att förbättra situationen
avseende dessa problem på Kolahalvön.

Motion U702 (fp) tar upp frågan om miljöföroreningarna
generellt på Kolahalvön. I motionen yrkas att Sverige skall vara
drivande i förhandlingarna med Ryssland för att få till stånd en
minskning av utsläppen från industrin i regionen.

Utskottets överväganden

Utskottet har i tidigare betänkanden om det nordiska
samarbetet och i betänkanden om internationella miljöfrågor
framhållit vikten av att arbetet med förbättringar av Nordens
och Östersjöns miljö drivs vidare och samordnas. En lång rad
åtgärder har hittills vidtagits på detta område, bl.a. inom
ramen för det svenska samarbetet med länderna i Central- och
Östeuropa, främst Baltikum. I regeringens skrivelse 1993/94:252
ges en redovisning av det statliga finansiella stöd och övrigt
bistånd på miljöområdet som lämnats till länderna i Central- och
Östeuropa budgetåren 1990/91--1993/94.

Inom det nordiska samarbetet intar miljöfrågorna en
framträdande plats, vilket också framgår av den svenska
delegationens berättelse. Till grund för det nordiska
miljösamarbetet under åren 1994--95 ligger den s.k. nordiska
miljöstrategin. Strategin innehåller förslag till åtgärder som
bör prioriteras i Norden och närområdena med en bärkraftig
utveckling som målsättning. Strategin innehåller vidare insatser
som skall ge Norden internationellt genomslag för sin
miljöpolitik, speciellt i förhållande till EU.

Ytterligare diskussion om strategin som grund för ett
fördjupat nordiskt miljösamarbete samt om finansieringen av de
fortsatta nordiska insatserna för att motverka miljöproblemen,
inklusive kärnsäkerhet och strålskydd i Östersjö- och
Barentsregionen, har ägt rum vid möten mellan de nordiska
miljöministrarna och finansministrarna.

Utskottet konstaterar att ett enormt finansieringsbehov finns
för miljöförbättringar i Nordens närområden. De nordiska
länderna ger, både tillsammans och var för sig, ekonomiskt
bistånd till miljöfrämjande åtgärder i Östeuropa. Vidare verkar
sedan några år det samnordiska miljöfinansieringsbolaget, NEFCO,
vars uppgift är att i Nordens närområden underlätta
genomförandet av miljöprospekt som bygger på samarbete på
företagsnivå och som ger positiva miljöeffekter inom Norden.
Samarbetet grundas oftast på samriskföretag, s.k. joint
ventures.

I och med att projekt med nordisk miljöeffekt prioriteras
ligger tyngdpunkten för NEFCO:s verksamhet på vatten och
luftvård, dvs. projekt som leder till minskade utsläpp i
tillrinningsområdet för Östersjön och Barents hav eller
minskning av gränsöverskridande luftföroreningar. Inom ramen för
de nordiska miljöministrarnas initiativ avseende miljöinsatser i
Barentsregionen har NEFCO fått i uppdrag att göra en
kartläggning av konkreta miljöprojekt som skulle lämpa sig för
nordiska insatser. Detta arbete har inletts och förväntas kunna
genomföras under 1994--95. Inom ramen för åtgärdsprogrammet för
Östersjön planerar NEFCO att tillsammans med nordiska kommunala
vattenbolag gå in som delägare i vattenbolag i bl.a. Kaunas,
Riga och Liepaja för investeringar i vattenrening. Sverige har
utfäst bidrag till NEFCO om sammanlagt 14,8 miljoner ecu över
sexårsperioden 1990/91--1995/96, eller ca 23 miljoner kronor per
år.

På kärnsäkerhets- och strålskyddsområdet inleddes ett
samarbete med de baltiska länderna och Ryssland budgetåret
1991/92. Kärnsäkerhetsinsatserna har koncentrerats till
samarbete med säkerhetsmyndigheter och till kortsiktiga
säkerhetshöjande åtgärder vid reaktorer i Sveriges närhet, med
tyngdpunkt lagd på myndigheterna i Litauen och kärnkraftverket i
Ignalina. Strålskyddssamarbetet har främst koncentrerats till
att stärka myndighetssamarbetet, att bygga upp radiologisk
mätkompentens, att bygga upp en beredskap för radiologiska
olyckor och till hantering och förvaring av radiologiskt avfall.
Kärnsäkerhets- och strålskyddssamarbetet samordnas såväl på
nordisk bas som inom ramen för Internationella atomenergiorganet
(IAEA) som inom G-24, vilket består av de 24 OECD-länderna samt
EU:s Östeuropaprogram inom området. Sverige bidrar också till
den multilaterala kärnsäkerhetsfond som upprättats inom ramen
för Europeiska utvecklingsbankens (EBRD) verksamhet.

Som framgår av motion U702 (fp) förorsakar utsläppen av svavel
och tungmetaller från de stora industrianläggningarna på
Kolahalvön allvarliga luftföroreningar i de nordligaste delarna
av Fennoskandien. Nickelsmältverken i Murmanskområdet släpper ut
över 500 000 ton svaveldioxid per år. Norska, finska och ryska
experter har under flera år samlat in och analyserat miljödata
från området. Av dessa undersökningar framgår tydligt att
utsläppen förorsakar stora miljö- och hälsoskador samt att de
kontinuerligt överskrider de kritiska belastningsgränserna.

Samarbetsfrågor rörande Kolahalvön har diskuterats vid möten
mellan de nordiska miljöministrarna och den ryske miljöministern
samt vid besök på Kolahalvön. Ministrarna antog i Kirkenes den 3
september 1992 en gemensam deklaration som uttrycker viljan att
utöka miljösamarbetet i området och som samtidigt poängterar
ländernas ansvar för gränsöverskridande föroreningar från det
egna området.

Enligt vad utskottet erfarit har finska och norska myndigheter
aktivt utrett de tekniska och finansiella möjligheterna till en
modernisering av nickelverken på Kola. Från rysk sida har
internationella offerter uppmuntrats angående ett projekt
syftande till att skapa ett intressant samarbete mellan rysk och
utländsk -- i första hand nordisk -- industri för att lösa ett
av regionens allvarliga miljöproblem. Utskottet anser det
angeläget att vidareföra detta arbete för att möjliggöra en ur
miljösynpunkt betingad och berättigad modernisering av
produktionsanläggningarna vid nickelverken.

Med det ovan anförda betraktar utskottet motionerna U702 (fp),
U703 (fp) samt U707 (s) som besvarade.

Samarbete i Barentsregionen

Sammanfattning av motionerna

Motion U706 (v) behandlar samarbetet generellt inom
Barentsregionen. I motionen framhävs betydelsen av att det
handelsutbyte som nu utvecklas i denna region karaktäriseras av
ömsesidighet. Utvecklingen av ett allsidigt näringsliv på den
ryska sidan måste vara ett gemensamt ansvar, understryker
motionären. I motionens yrkande 1 begärs att riksdagen som sin
mening skall ge regeringen till känna denna uppfattning angående
ömsesidighet i handeln med Ryssland i Barentsregionen. För att
övrigt utbyte skall kunna utvecklas mellan de områden som ingår
i Barentsregionen måste, anges det i motion U706 (v), en hållbar
infrastruktur byggas upp. I motionens yrkande 3 föreslås att en
gemensam plan utarbetas för hur kommunikationerna i
Barentsregionen skall förbättras. I yrkande 5 begärs att Sverige
på olika sätt skall medverka till att stimulera samiskt
samarbete i Barentsregionen.

Även i motion U709 (fp) diskuteras samarbetet inom
Barentsregionen/Nordkalotten, vilket motionären anser bör
utvidgas i ljuset av den pågående europeiska
integrationsprocessen. Bland naturliga samarbetsområden nämns i
motionen förutom miljöproblemen och utvecklingen av
infrastrukturen även det övergripande behovet att främja
regionens ekonomiska utveckling, bl.a. via utvecklingen av de
marina resurserna.

Utskottets överväganden

Utskottet delar i huvudsak den uppfattning avseende
Barentssamarbetets inriktning som kommer till uttryck i
motionerna U706 (v) och U709 (fp). Det ligger i alla de berörda
ländernas intresse att ett handelsutbyte inom regionen
karaktäriseras av ömsesidighet. Det är likaså viktigt att
regionens rika naturtillgångar inte exploateras på ett kortsynt
sätt som kan skada den känsliga arktiska miljön.

Som också framgår av motion U706 (v) har Barentssamarbetet på
senare år fått en fastare struktur och klarare målsättningar.
Vid en konferens i Kirkenes i januari 1993 antogs en deklaration
som bl.a. framhåller vikten av att arbeta för en hållbar
utveckling i regionen. Konferensen utgjorde också startskottet
för ett mer permanent Barentssamarbete dels via Barentsrådet,
dvs. utrikesministrarna från regionens fyra stater (Sverige,
Finland, Norge och Ryssland), dels via Regionrådet, där
landshövdingarna eller motsvarande i fylken, län och oblaster
inom regionen deltar. Regionrådet har utarbetat
Barentsprogrammet, en handlingsplan med konkreta
samarbetsprojekt om sammanlagt 150 miljoner norska kronor,
vilket kommer att föreläggas Barentsrådet.

De nordiska regeringarna är, enligt vad utskottet erfarit,
eniga om behovet att också av konjunkturskäl för närvarande
prioritera infrastrukturinvesteringar. Flera utredningar pågår
för närvarande av möjligheten att påskynda sådana investeringar
som kan vara av gemensamt nordiskt intresse. Vid Barentsrådets
andra möte, som ägde rum i Tromsö den 14--15 september 1994,
framhölls från svensk sida bl.a. vikten av att i detta
sammanhang även prioritera genomförandet av en transportanalys
för regionen.

I övrigt får utskottet hänvisa till regeringens proposition om
en långsiktig inriktning av investeringar i trafikens
infrastruktur m.m. jämte riksdagens behandling av denna (prop.
1992/93:176, bet. 1992/93:TU35, rskr. 1992/93:446). Genom
initiativ taget i riksdagens trafikutskott anvisades 264
miljoner kronor för att möjliggöra tidigareläggning av
investeringar i trafikens infrastruktur under första halvåret
1993 inom Vägverkets och Banverkets ansvarsområden (bet.
1992/93:TU38). Några av dessa investeringar rör projekt i övre
Norrland.

Utskottet noterar att Sverige, så som redovisades av
utrikesminister af Ugglas vid Barentsrådets möte den 14--15
september 1994, arbetar för att en riskkapitalfond för
nordvästra Ryssland skall upprättas i samarbete med den
Europeiska utvecklingsbanken EBRD. Fonden skall ha ett kapital
på 50 miljoner US dollar och syfta till att stödja utvecklingen
inom det privata näringslivet. Utskottet noterar att det även
finns en beredskap inom östsamarbetets ram för att finansiera
Barentsprojekt för omkring 25 miljoner kronor.

Vad avser samiskt samarbete i Barentsregionen får utskottet
särskilt erinra om det arbete som bedrivs på detta område inom
ramen för bl.a. Nordiska Samiskinstitutets (NSI) verksamhet. NSI
finansieras över Ministerrådets budget (drygt 6 miljoner DKK
1993). Ett av NSI:s aktuella forsknings- och utvecklingsprojekt
rör samernas situation i Barentsregionen.

Därmed får motionerna U706 (v) yrkandena 1, 3 och 5 samt U709
(fp) anses besvarade.

Gränsregionalt samarbete och nordisk rättslikhet

Sammanfattning av motionerna

I en motion, U708 (s), som tar sin utgångspunkt i samarbetet
mellan Värmland och näraliggande fylken i Norge, bl.a. Hedmarks
fylke, anförs att de traditionella banden mellan de nordiska
länderna -- inte minst mellan Sverige och Norge -- nu bör
stärkas i samband med den ökade internationaliseringen.
Motionären anser att regeringen bör ta initiativ till att,
tillsammans med den norska regeringen, överbrygga de centrala
och regionala/lokala motsättningarna i syfte att få till stånd
ett än mera konstruktivt och fruktbart samarbete vid
gränstrakterna. Riksdagen föreslås mot denna bakgrund hos
regeringen begära en översyn av det gränsregionala/lokala
samarbetet med målsättningen att få till stånd en avreglering av
en rad centrala beslut som nu fattas i Stockholm och Oslo.

Arbetet med att harmonisera lagstiftningen i Norden är den
äldsta formen för nordiskt samarbete, anförs det i motion U705
(m). I ljuset av den fortsatta europeiska integrationsprocessen
bör de nordiska länderna genom löpande samråd eftersträva att nå
fram till enhetliga lösningar, såväl inom som utom ramen för
EES-avtalet. Fortsatt nordiskt lagstiftningssamarbete, syftande
till att upprätthålla den nordiska rättslikheten, bör främjas.
Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen detta till känna.

Utskottets överväganden

Samarbete över riksgränserna förekommer sedan länge mellan
kommuner, landsting och statliga regionala myndigheter i de
nordiska länderna. Flera nordiska överenskommelser har kommit
till stånd för att främja samverkan, bl.a. 1977 års
överenskommelse mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige om
kommunalt samarbete över nordiska riksgränser. Av stor betydelse
för att utveckla det gränsregionala samarbetet är vidare de
insatser som görs inom ramen för Nordiska ministerrådets
verksamhet.

En europeisk ramkonvention finns också om lokala och regionala
organs riksgränssamarbete. Frågan har fått ökad aktualitet både
i ett EES/EU-perspektiv och när det gäller samarbetet med
länderna i Central- och Östeuropa.

För att följa upp de nämnda överenskommelserna och överväga
åtgärder som kan underlätta det gränsöverskridande samarbetet
inrättades i Civildepartementet år 1991 Arbetsgruppen om
samarbete över riksgränser. I arbetsgruppen ingår representanter
för Civildepartementet, Utrikesdepartementet, Svenska
kommunförbundet och Landstingsförbundet. Inom ramen för sitt
uppdrag har arbetsgruppen initierat tre särskilda studier. I en
studie behandlas gränsregionala samarbetsformer i Europa (Ds
1993:86). I en andra studie görs en jämförelse av den lokala och
regionala samhällsförvaltningen i de nordiska länderna (Ds
1994:43). I en tredje studie har arbetsgruppen gjort en
kartläggning av svenska kommuners, landstings och länsstyrelsers
pågående och planerade samarbete över riksgränserna (Ds
1994:67).

Inom de nordiska länderna har historiska förhållanden
tillsammans med en gemensam grundsyn i viktiga samhällsfrågor
medfört betydelsefulla likheter särskilt på det kommunala
området. Till de gemensamma dragen hör den kommunala
självstyrelsen, den egna beskattningsrätten och den
grundläggande befogenheten att sköta lokala
samhällsangelägenheter. En annan betydelsefull likhet ligger i
rätten att samarbeta över kommungränser. Dessa gemensamma drag
utgör självfallet positiva förutsättningar för ett samarbete
över riksgränserna. Detsamma gäller myndigheternas rätt att
kommunicera med sina motsvarigheter i ett annat land utan att gå
via utrikesförvaltningen.

Positiva utgångspunkter finns också i den långtgående
harmonisering som skett främst av lagarna på privaträttens
område men även av regleringarna inom vissa delar av den
offentliga sektorn, t.ex. i fråga om medborgarskap, väg- och
lufttrafik, socialpolitik och miljöpolitik. Ett viktigt syfte
har varit att göra Norden till ett område där medborgarna är
likställda. Det har bl.a. gett passfrihet, gemensam
arbetsmarknad, lika sociala rättigheter, gemensam studiemarknad,
gränsöverskridande examensgiltighet och kommunal rösträtt.

I det internationella samarbetet ägnas i dag det
gränsöverskridande samarbetet ökad uppmärksamhet. Nordiska
ministerrådet har prioriterat sitt stöd till de gränsregionala
samarbetsformerna. Ett särskilt stödprogram finns också för
gränsregioner. Även inom Europarådet ges utvecklingsarbetet om
gränsöverskridande samarbete hög prioritet, bl.a. för att
tillgodose behov och önskemål hos de nya demokratierna i
Central- och Östeuropa.

I en av rapporterna från Arbetsgruppen om samarbete över
riksgränser (Gränssamarbete i utveckling, Ds 1994:67)
konstateras att det emellertid också finns faktorer som verkar
hämmande på det gränsöverskridande samarbetet. Samarbete över
riksgränser är i regel både personal- och kapitalkrävande. Mötet
med ett annat språk, andra seder, andra lagar och förordningar
kan också skapa svårigheter i samarbetet. Till detta kommer de
olikheter som trots harmoniseringen finns för organisation och
lagstiftning inom olika verksamhetsområden.

I likhet med Arbetsgruppen om samarbete över riksgränser anser
utskottet att de ambitioner som finns lokalt och regionalt om
ett utvidgat samarbete över riksgränserna på olika sätt bör
stimuleras och underlättas. En strävan från statens sida bör
vara att skapa gynnsamma förutsättningar för lokal och regional
samverkan.

I en enkät som Arbetsgruppen om samarbete över riksgränser
låtit utföra har representanter för svenska kommuner, landsting
och länsstyrelser fört fram synpunkter på gränssamarbetet med
Danmark, Finland och Norge. Hälften av kommunerna, landstingen
och länsstyrelserna har enligt arbetsgruppens redovisning planer
på ytterligare samarbete. Framtidsplanerna går i huvudsak ut på
att vidareutveckla och fördjupa det samarbete som redan pågår.
Exempel på verksamheter där ett utvidgat gränssamarbete kan vara
aktuellt är miljövård och räddningstjänst. Ett ökat intresse
framkommer också för att bygga ut samarbetet med regioner i
Östeuropa, främst de baltiska staterna och Polen. Miljövård och
kommunalteknik är här exempel på områden som bedöms lämpliga för
samarbete.

Det material som nu föreligger bör enligt utskottets
uppfattning kunna läggas till grund för diskussioner och
överväganden på nordisk nivå. Framkomna resultat och synpunkter
på det fortsatta arbetet behöver analyseras och övervägas
gemensamt mellan de nordiska länderna. Ett viktigt syfte med de
överenskommelser som träffats på nordisk och europeisk nivå är
att få till stånd en utveckling där formella hinder för
samarbete bryts ned. Under senare år har olika åtgärder
vidtagits för att stimulera och underlätta samarbetet över
riksgränserna. Det är enligt utskottets uppfattning angeläget
att detta arbete fortsätter och fördjupas. Arbetsgruppen om
samarbete över riksgränser anser bl.a. att de formella hinder
som kommit fram i undersökningen bör utredas närmare och
undanröjas om det finns motiv för det. Det är också väsentligt
att analysera problem som hänger samman med tillämpningen av
nationell lagstiftning.

Utskottet delar dessa bedömningar. Det integrerade Europa
öppnar enligt utskottets uppfattning nya möjligheter till
nordisk samverkan, även på lagstiftningens område. I
sammanhanget kan erinras om att Nordiska ministerrådet, med
anledning av Nordiska rådets rekommendation nr 6/1993/j, har
antagit ett nytt femårigt arbetsprogram för det nordiska
lagstiftningssamarbetet.

Utskottet ser anledning att även erinra om det stora behov som
finns för att informera om nordiska frågor, olika
samverkansformer och förhållanden i de nordiska länderna. Enligt
en attitydundersökning som genomförts på uppdrag av Nordiska
rådet och Nordiska ministerrådet är kännedomen om hur det
nordiska samarbetet har fått konkreta uttryck liten bland
Nordens folk. Samtidigt önskar tre fjärdedelar av
undersökningsdeltagarna att det förekom mer samarbete än vad som
uppfattas att det gör i dag. Hälften av alla kan inte spontant
ange något område där alla fem nordiska länderna samarbetar. Det
är utskottets förhoppning att det material som, via
Arbetsgruppen om samarbete över riksgränser och andra fora,
tagits fram kan bidra till ökad kunskap om nordiska
samarbetsfrågor på lokal och regional nivå. Även en ökad kunskap
om förhållanden i gränsregioner är enligt utskottets uppfattning
av stor betydelse för utvecklingen av det kommunala och statliga
samarbetet över riksgränserna.

Med det ovan anförda betraktar utskottet motionerna U705 (m)
och U708 (s) som besvarade.

Svensk-isländsk kulturfond

Sammanfattning av motionen

I motion U704 (s) föreslås inrättandet av en kulturfond för
Sverige och Island. Motsvarande fonder finns för Sverige och
övriga nordiska länder. Enligt motionärerna skulle en fond för
svensk-isländskt samarbete bidra till att öka den ömsesidiga
kännedomen om och kontakten mellan de båda ländernas kultur,
näringsliv och folk.

Utskottets överväganden

Inom ramen för diskussionerna om en nyvärdering av det
nordiska samarbetet har bl.a. kulturfrågorna lyfts fram som ett
område där den nordiska samarbetsmodellen förblir unik och där
det därför finns anledning att satsa ökade resurser. Utskottet
har i tidigare betänkanden (bl.a. 1992/93:UU9) välkomnat
initiativ syftande till att frigöra medel till förmån för
kulturella satsningar genom rationalisering och
avbyråkratisering på andra områden. I enlighet med denna strävan
har exempelvis även den i motionen omnämnda Nordiska
kulturfonden tilldelats utökade resurser för att fonden skall
kunna inriktas på mer långsiktig och starkare profilerad
verksamhet.

Utskottet konstaterar att det finns en strävan generellt inom
det nordiska samarbetets ram att stärka Västnordens (Färöarna,
Grönland och Island) ställning. Som påpekas i motion U704 (s)
har det även inom ramen för en nyvärdering av det nordiska
samarbetet föreslagits åtgärder som syftar till att bättre
tillvarata Västnordens intressen i det nordiska sammanhanget.

Vad avser det bilaterala svensk-isländska samarbetet på
kulturområdet konstaterar utskottet att detta redan är relativt
omfattande, med ett stort antal aktiviteter både i Sverige och
på Island. Inte minst förtjänar den verksamhet nämnas som sker i
Nordens hus regi i Reykjavik. Vidare konstaterar utskottet med
tillfredsställelse att Sverige, med anledning av republiken
Islands 50-årsdag den 17 juni 1994, som jubileumsgåva till
Island inrättat en bilateral samarbetsfond med ett grundkapital
på 3 miljoner svenska kronor. Fondens avkastning skall gå till
ändamål som främjar svensk-isländskt samarbete, ömsesidigt
kulturutbyte samt information om svenska och isländska kultur-
och samhällsförhållanden. Motionärernas önskemål i motion U704
(s) får därmed anses tillgodosett.

Med det anförda betraktar utskottet motion U704 (s) som
besvarad.

Gemensam tid

Sammanfattning av motionen

I motion U701 (fp) yrkas att regeringen i Nordiska rådet skall
ta upp frågan om gemensam tid i de nordiska länderna. Bakgrunden
är att Sverige, Norge och Danmark tillämpar samma tid som övriga
Västeuropa, medan däremot Finland tillämpar samma tid som en del
öst- och sydeuropeiska stater, bl.a. Grekland, Turkiet och
Rumänien. En tidsmässig harmonisering i Norden skulle enligt
motionären främja kontakter och kommunikationer över Östersjön.
Ett enhetligare Norden skulle även bidra till den pågående
integrationsprocessen i Europa, anges det i motion U701 (fp).

Utskottets överväganden

Utskottet har tidigare behandlat en likalydande motion i sitt
betänkande 1993/94:UU6. Därvid konstaterade utskottet att frågan
om gemensam tid i Norden varit föremål för diskussion inom
Nordiska rådet. I ett betänkande har Nordiska rådets
miljöutskott noterat att några remissinstanser från Finland
uttryckt tvekan och angivit såväl för- som nackdelar för
Finlands befolkning om medlemsförslaget skulle förverkligas.
Utskottet ansåg därför att en grundlig utredning rörande
konsekvenserna av den föreslagna harmoniseringen måste
tillkomma. Som en följd härav begärde Nordiska rådet i
rekommendation nr 22/1992/k (A 979/m) att Nordiska ministerrådet
skulle utreda för- och nackdelarna med införande av gemensam tid
i Norden.

Nordiska ministerrådet har meddelat att beslut i ärendet bör
fattas av Finlands regering. De nordiska samarbetsministrarna
har mot denna bakgrund anmodat Finlands regering att utreda
frågan om en anpassning av finsk tid till tiden i Danmark, Norge
och Sverige. Den finska regeringen har efter förnyade och
omfattande konsultationer med berörda finska myndigheter och
organ dragit slutsatsen att det för närvarande saknas grundval
för att gå vidare i frågan. Nordiska ministerrådet har mot denna
bakgrund avskrivit Nordiska rådets rekommendation.

Med det anförda avstyrker utskottet motion U701 (fp).

Visum för baltiska medborgare

Sammanfattning av motionen

Med hänvisning till de ökande kontakterna mellan Sverige och
de baltiska staterna samt till hur andra nordiska länder, bl.a.
Danmark och Norge, agerat, yrkas i motion U604 (fp) att även
Sverige skall avskaffa visumtvånget till de baltiska staterna.

Utskottets överväganden

Utskottet har i tidigare betänkande (1992/93:UU16) konstaterat
att Sveriges avsikt har varit att verka för viseringsfrihet för
samtliga baltiska stater sedan dessa åter blev självständiga
1991. I princip råder, enligt vad utskottet erfarit, även
nordisk enighet om denna strävan. Det har likväl ansetts att
beslut i detta avseende är avhängigt de baltiska staternas
anpassning till Genèvekonventionens asylrättsliga regler,
varigenom de även skulle få ställning som s.k. första
asylländer. Denna principiella nordiska samsyn hindrar inte att
de nordiska länderna sinsemellan kan göra olika bedömningar av
den lämpliga tidpunkten för införande av viseringsfrihet.

De senaste årens flyktingströmmar över Östersjön, där de
baltiska staterna utgjort transitländer, har hittills motiverat
en försiktig svensk hållning i viseringsfrågan. Tiden för
viseringsfrihet har uppfattats vara mogen då samtliga baltiska
stater, utöver de grundläggande kriterierna avseende
medborgarskapslagstiftning och nationella pass, även kan anses
ha en fungerande migrationspolitik stödd på en väl utbyggd och
fungerande gränskontroll.

Särskilda stödinsatser för att bidra till befästandet av
Estlands, Lettlands och Litauens suveränitet har successivt
utvecklats sedan hösten 1991. De svenska insatserna, som har sin
tyngdpunkt i kunskapsöverföring men även kan omfatta
materielstöd, har bl.a. inneburit stöd till ländernas polis- och
tullväsende, gräns- och kustbevakning, säkerhetspolitisk
kompetensuppbyggnad, räddningstjänst och civilt samt militärt
försvar. För budgetåret 1994/95 har 60 miljoner kronor avsatts
för detta ändamål.

De baltiska staterna har, enligt vad utskottet erfarit, på
senare tid gjort betydande framsteg, såväl vad gäller
upprättandet av en effektiv gränskontroll som när det gäller
utvecklingen av bl.a. nationell medborgarskapslagstiftning. Mot
denna bakgrund är det utskottets förhoppning att viseringsfrihet
skall kunna införas för samtliga baltiska stater inom en inte
alltför avlägsen framtid.

Med det ovan anförda betraktar utskottet motion U604 (fp) som
besvarad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Nordiska rådets svenska delegations
berättelse
att riksdagen lägger Nordiska rådets svenska delegations
berättelse angående dess verksamhet sedan rådets 42:a session
till handlingarna,

2. beträffande miljöfrågor och kärnkraftssäkerhet
att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U702, 1993/94:U703
samt 1993/94:U707 besvarade med vad utskottet anfört,

3. beträffande samarbete i Barentsregionen
att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U706 yrkandena 1, 3
och 5 samt 1993/94:U709 besvarade med vad utskottet anfört,

4. beträffande gränsregionalt samarbete m.m.
att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U705 samt
1993/94:U708 besvarade med vad utskottet anfört,

5. beträffande svensk-isländsk kulturfond
att riksdagen förklarar motion 1993/94:U704 besvarad med vad
utskottet anfört,

6. beträffande gemensam tid
att riksdagen avstyrker motion 1993/94:U701,

7. beträffande visum för baltiska medborgare
att riksdagen förklarar motion 1993/94:U604 besvarad med vad
utskottet anfört.

Stockholm den 27 oktober 1994

På utrikesutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Margaretha af
Ugglas (m), Maj Britt Theorin (s), Axel Andersson (s), Göran
Lennmarker (m), Helena Nilsson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp),
Berndt Ekholm (s), Eva Zetterberg (v), Anneli Hulthén (s), Per
Gahrton (mp), Lena Klevenås (s), Urban Ahlin (s), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Tommy Waidelich (s), Charlotte
Cederschiöld (m) och Tuve Skånberg (kds).