Nordiskt samarbete

Betänkande 1993/94:UU6

Utrikesutskottets betänkande 1993/94:UU06

Nordiskt samarbete

---

Innehåll

• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation
• Innehållsförteckning

1993/94

UU6

Berättelsen

I detta betänkande behandlas Nordiska rådets svenska
delegations berättelse (Redog. 1993/94:NR1) angående
verksamheten sedan rådets 40:e session i mars 1992. Berättelsen
redogör särskilt för rådets 41:a session i Århus den 9--11
november 1992 samt för den 42:a sessionen i Oslo den 1--4 mars
1993. Betänkandet behandlar även ett antal motioner som väckts
under allmänna motionstiden 1992/93. Inga motioner har väckts i
anledning av berättelsen. Till betänkandet har fogats
reservation och särskilt yttrande från Ny demokrati samt
meningsyttring från Vänsterpartiets suppleant.

Av berättelsen framgår bl.a. följande:

Såväl Nordiska rådet som Nordiska ministerrådet har i
väsentliga avseenden reformerat sin verksamhet under det gångna
året. Reformerna har medverkat till att på ett högst påtagligt
sätt förnya formerna för och innehållet i det nordiska
officiella samarbetet. I berättelsen framhålls att detta även
innebär avsevärda fördelar för de nordiska ländernas agerande i
europeiska och andra internationella sammanhang.

För Nordiska rådets vidkommande baseras reformerna på dels två
utredningar om europeiska resp. internationella samarbetsfrågor
i rådet, dels en organisationsutredning. I de förstnämnda
värderades behovet av ökade eller samordnade nordiska insatser i
det internationella samarbetet på miljö-, bistånds-, kultur- och
jämställdhetsområdet samt i internationella organisationer. I
den senare utredningen behandlades rådets arbetsformer med målet
att ge rådet en effektiv och slagkraftig organisation anpassad
till nya tiders krav.

Samtliga av Organisationskommitténs förslag har förverkligats,
vilket bl.a. innebär att Nordiska rådet hädanefter håller två
sessioner per år samt att utrikesministrarna deltar i rådets
sessioner. Dessa och övriga reformer -- t.ex. införandet av
presidie- och utskottsförslag utöver medlemsförslag i syfte att
påskynda ärendehanteringen -- har avsevärt förändrat rådets
arbete. I berättelsen framhålls att den snabba uppslutningen
kring förslagen även från regeringarnas sida också kan ses som
ett uttryck för en gemensam strävan att förstärka Nordiska rådet
som organ för det fortsatta officiella samarbetet.

Som grund för reformeringen av Nordiska ministerrådets
verksamhet har legat en av statsministrarna i november 1991
beslutad utredning, med efterföljande diskussion och
uppföljning, om de nya förutsättningarna för nordiskt samarbete
till följd av den europeiska integrationsprocessen.
Utgångspunkten var att finna former för ett vitaliserat och
stärkt samarbete inom en vidare europeisk ram. Bland reformernas
övergripande mål kan särskilt nämnas stärkandet av det
parlamentariska inflytandet i arbetet med den nordiska budgeten,
direkt ansvarstagande från statsministrarnas sida för den
politiska styrningen av det nordiska samarbetet samt förstärkt
nordiskt regeringssamarbete om utrikes- och säkerhetspolitiska
frågor.

Nordiska rådet ställde sig i princip positivt till
statsministrarnas förslag om prioritering av vissa områden i det
fortsatta samarbetet, nämligen kultur, forskning och utbildning,
miljö, medborgarnas rättigheter, ekonomi, fiske och juridiska
frågor. Man var också ense om att lägga särskild vikt vid
utvecklingen av infrastrukturen i Norden och samarbetet om
resursfrågor, energi och regionala samarbetsfrågor. Enighet
råder mellan statsministrarna och rådets parlamentariker om
behovet att stärka det nordiska kultursamarbetet och betona den
nordiska identiteten i den fortsatta europeiska
integrationsprocessen. Rådet har dock uttryckt tveksamhet till
att tilldela kultur- och utbildningssamarbetet kraftigt ökade
resurser på bekostnad av andra samarbetssektorer.

Reformverksamheten har haft som förutsättning vissa
organisatoriska förändringar i det nordiska officiella
samarbetet. Efter överväganden av ministerrådet samt Nordiska
rådet och dess juridiska utskott antog Nordiska rådet en
rekommendation (nr 14/1993) med hemställan om vissa ändringar i
den nordiska samarbetsöverenskommelsen, Helsingforsavtalet.
Regeringen föreslog i proposition 1992/93:247 att riksdagen
skulle godkänna överenskommelsen om ändring av den nordiska
samarbetsöverenskommelsen. Utrikesutskottet behandlade
regeringens förslag i betänkande 1992/93:UU29. Riksdagen biföll
utskottets hemställan om godkännande av överenskommelsen
1993-05-19 (rskr. 1992/93:339).

Juridiska utskottets viktigaste uppgift under
verksamhetsperioden har varit att diskutera statsministrarnas
rapport om det framtida nordiska samarbetet och att behandla
ministerrådets förslag om ändringar i Helsingforsavtalet.
Utskottet har vidare sökt stödja rättsutvecklingen i de baltiska
staterna samt i sin verksamhet prioriterat de rättsliga
aspekterna hos de nordiska ländernas förhållande till EG och
EES-avtalet.

Kulturutskottets arbete har präglats av
statsministergruppens rapport och planerna på en nyvärdering av
det framtida nordiska kultursamarbetet. Enligt de framlagda
förslagen skall kulturbudgeten få en 25-procentig ökning 1994
och utgöra 50 % av den nordiska budgeten 1996. Utskottets
internationella verksamhet har fortsatt inom de år 1991
tillsatta arbetsgrupperna för relationer till EG-parlamentet,
Europarådet och Baltikum. Utskottet har vidare behandlat såväl
ministerrådsförslaget om nysatsning och ny struktur på kultur-,
utbildnings- och forskningsområdet som förslag bl.a. om nya
riktlinjer för forskningspolitiska rådet, klarare profilering av
den nordiska dimensionen i läroplanerna och
hushållsundervisning i de baltiska länderna.

Socialutskottet har under året lagt stor vikt vid
arbetsmarknadsfrågor, bl.a. arbetslösheten och socialt utsatta
gruppers problem. Utskottet har därvid bl.a. tagit ställning för
ett bevarande av den nordiska arbetsrättsmodellen i ett
Europaperspektiv. Utskottet har uttalat sig för särskilda
insatser för utsatta grupper i samhället och för åtgärder för
att uppnå WHO:s målsättning om jämställdhet i hälsa och
levnadsvillkor. Utskottet har vidare uppmärksammat bl.a. de
äldres villkor, alkoholpolitiken i ett EG-perspektiv samt följt
upp sitt tidigare engagemang i handikappfrågor.

Ekonomiska utskottet har under verksamhetsperioden
behandlat särskilt energifrågor samt valuta- och finanspolitik.
Utskottet har med representanter för Baltiska församlingens
ekonomiska och sociala kommitté dryftat nordiska insatser för de
Baltiska staterna.

Miljöutskottets arbete under året har dominerats av de
ökande hoten mot miljön i Norden och dess närområden. Utskottet
har bl.a. tillstyrkt ett ministerrådsförslag om arbetsprogram
för en långsiktig miljökvalitetsövervakning i Norden. Utskottet
har också tagit ställning för utformandet av en strategi för att
påskynda internationella uppförandekoder inom miljösektorn och i
internationella fora verka för genomförande av Agenda 21 m.fl.
konventioner antagna vid FN:s konferens om miljö och utveckling
i Rio de Janeiro 1992.

Utskottet har vidare med skärpa påtalat behovet av åtgärder
för att främja atomsäkerheten i nordområdena, bl.a. genom att
verka för bindande internationella avtal om atomsäkerhet och om
hantering av avfall från civil och militär verksamhet. Utskottet
har också uttalat sig för snabbast möjliga åtgärder för att
modernisera kärnkraftverken i Sosnovy Bor i västra Ryssland och
Ignalina i Litauen. Utskottet har vidare följt upp sitt tidigare
engagemang för Östersjön bl.a. avseende nordisk samverkan om
finansiering av aktionsprogrammet för Östersjön.

Budgetutskottets arbete har till stor del inriktats på
budgeten för 1993. Arbetet har präglats av diskussioner kring
vilka konsekvenser ett utökat internationellt samarbete kommer
att få på det formella nordiska samarbetet.

Motionerna

1992/93:U601 av Ulla Orring (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om betydelsen av ett fungerande Kvarkenråd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Kvarkenrådets finansiering inom
Nordiska Rådets ram kan säkerställas.

1992/93:U602 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om gemensam tid i de nordiska länderna.

1992/93:U603 av Bengt Hurtig och Lars Werner (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ömsesidighet i handeln med Ryssland i
Barentsregionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om plan för utveckling av kommunikationerna i
Barentsregionen.

1992/93:U606 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att utreda det framtida nordiska
samarbetet.

1992/93:U618 av Ingela Mårtensson och Erling Bager (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen verkar för att Nordiska rådet samlokaliserar
sina sekretariat till Göteborg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Nordiska rådets samlokalisering av sina
sekretariat till Göteborg.

1992/93:U655 av Sten Andersson i Stockholm m.fl. (s, fp, c,
kds, v) vari yrkas
1. att riksdagen i det europeiska och det övriga
internationella samarbetet i ökad utsträckning använder sig av
Nordiska rådet som parlamentens gemensamma nordiska
samarbetsorgan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
för att förbättra uppföljningen av Nordiska rådets
rekommendationer den bör ge den nordiska samarbetsministern ett
ansvar för den nationella uppföljningen av dessa,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
den bör uppdra åt den nordiska samarbetsministern att vid
kammarens behandling av Nordiska rådets svenska delegations
berättelse redogöra för av regeringen vidtagna åtgärder med
anledning av de i berättelsen redovisade rekommendationerna och
framställningarna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
den för att möjliggöra en effektivare granskning från
parlamentarikernas sida bör medverka till att Nordiska
ministerrådets meddelanden om rekommendationer och
framställningar kompletteras med redogörelser om i varje
nordiskt land vidtagna åtgärder.

1992/93:U656 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att de Nordiska länderna skall träffa en
överenskommelse om att utse varsitt land i Östersjöområdet till
prioriterat projektland.

Utskottet

Utskottet har i tidigare betänkanden konstaterat (senast i
1992/93:UU9 om det nordiska samarbetet) att den ekonomiska och
politiska integrationen i Europa får betydelsefulla effekter för
Norden och det nordiska samarbetet. Tre nordiska stater --
Sverige, Finland och Norge -- söker medlemskap i EG. Danmark
är medlem i EG sedan 1973. EES-avtalet kan komma att träda i
kraft före 1993 års utgång och bl.a. bidra till att tanken om
Norden såsom hemmamarknad realiseras. Den nya europeiska
öppenheten och strävan till integration innebär en utmaning för
det nordiska samarbetet. Ett intensivt arbete har igångsatts i
syfte att finna former för ett vitaliserat och stärkt nordiskt
samarbete inom en vidare europeisk ram.

Under 1992 presenterades det arbete som de fem nordiska
staternas statsministrar hade beställt av sina personliga
representanter. Som redovisas i den svenska delegationens
berättelse genomförs nu, på grundval av framlagda rapporter och
de överväganden som gjorts inom Nordiska rådet, ministerrådet
och utskottsorganisationen, ett angeläget förnyelsearbete. I
samband med rådssessionen i Oslo den 1--4 mars 1993 övertog
Sverige ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Statsminister
Carl Bildt lämnade i sessionens generaldebatt en redogörelse för
regeringarnas syn på det nordiska samarbetet och för samarbetet
rörande europeiska och andra internationella frågor. I talet
belystes ett antal frågor som regeringen avser att prioritera
under det svenska ordförandeskapet. Av dessa kan nämnas bl.a.
samrådet i EES/EG-processen, möjligheten till samordning av de
nationella insatserna i Baltikum, kärnkraftssäkerheten i
närområdet, utbildning och minoritetsfrågor.

I ett antal motioner från allmänna motionstiden 1992/93 berörs
frågan om formerna för det nordiska samarbetet och om Nordens
förhållande till det övriga Europa. I motion U655 (s, c, fp,
kds, v) anförs att det pågående förnyelsearbetet inom Nordiska
rådet och ministerrådet bedrivs i övertygelsen om att det
nordiska samarbetet är ett av de viktigaste medlen för att
främja de nordiska ländernas intressen i internationella
sammanhang. Den förstärkning av det nordiska samarbetet som
Nordens regeringar eftersträvar bör enligt motionärerna följas
av en förstärkning även av parlamentarikernas samarbete. Förutom
att bidra till snabbare och effektivare verkställighet av
Nordiska rådets beslut kan ett effektivt nordiskt
parlamentarikersamarbete, hävdas det i motion U655 (s, c, fp,
kds, v), motverka risken för uppkomsten av ett demokratiskt
underskott i och med att större europeiska samarbetsfora
uppstår. I motionens yrkande 1 föreslås att riksdagen i det
europeiska och det övriga internationella samarbetet i ökad
utsträckning bör använda sig av Nordiska rådet som parlamentens
gemensamma nordiska samarbetsorgan.

Utskottets syn på det nordiska samarbetet överensstämmer väl
med den allmänna strävan som uttrycks i motion U655 (s, c, fp,
kds, v), nämligen att det är angeläget att söka förstärka och
reformera detta samarbete i ljuset av i första hand den
europeiska integrationsprocessen. Utskottet delar motionärernas
syn på behovet av att även effektivisera det parlamentariska
samarbetet i takt med att regeringarnas nordiska samarbete inom
Norden reformeras. En grundläggande och, enligt utskottets
mening, central utgångspunkt i det pågående reformarbetet har
varit att Nordiska rådet även i fortsättningen skall vara ett
viktigt forum för den nordiska politiska diskussionen. Samtidigt
är det enligt utskottets uppfattning betydelsefullt att
framhålla att Nordiska rådet inte är något beslutsfattande organ
som är överordnat regeringar eller nationella parlament.
Nordiska rådets ställningstaganden har formen av
rekommendationer till regeringarna. Regeringarna har stundom en
annan inställning än rådet i de olika frågor som
rekommendationerna avser.

En ökad samordning inom riksdagen har skett i och med att
sekretariatsfunktionen för Svenska delegationen till Gemensamma
parlamentarikerkommittén EG--Sverige (EG-delegationen)
integrerats med arbetsuppgifterna i riksdagens internationella
sekretariat. Den nya organisationen benämns sedan den 15 oktober
1993 riksdagens internationella kansli (RIK). Planer finns även
för en integration, sannolikt från och med juli 1994, mellan RIK
och Nordiska rådets svenska delegations kansli i syfte att
effektivisera beredningen av och markera sambandet mellan de
nordiska och de europeiska frågorna. Denna fråga har behandlats
i konstitutionsutskottets betänkande 1992/93:KU29 samt är för
närvarande, på talmannens uppdrag, föremål för vidare
överväganden inom riksdagens förvaltningskontor.

Därmed betraktar utskottet motion U655 (s, c, fp, kds, v)
yrkande 1 som besvarat.

I motion U655 (s, c, fp, kds, v) yrkande 3 begärs att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att den,
för att förbättra uppföljningen av Nordiska rådets
rekommendationer, bör ge den nordiska samarbetsministern ett
ansvar för den nationella uppföljningen av dessa. I samma
motion, yrkande 4, föreslås att riksdagen som sin mening skall
ge regeringen till känna att den bör uppdra åt den nordiska
samarbetsministern att vid kammarens behandling av Nordiska
rådets svenska delegations berättelse redogöra för av regeringen
vidtagna åtgärder med anledning av de i berättelsen redovisade
rekommendationerna och framställningarna.

I motion U655 (s, c, fp, kds, v) yrkande 5 föreslås vidare att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att den,
för att möjliggöra en effektivare granskning från
parlamentarikernas sida, bör medverka till att Nordiska
ministerrådets meddelanden om rekommendationer och
framställningar kompletteras med redogörelser om i varje
nordiskt land vidtagna åtgärder.

Utskottet konstaterar att etablerade rutiner finns inom
Nordiska ministerrådsorganisationen för uppföljning av Nordiska
rådets rekommendationer. Varje år avrapporterar Nordiska
ministerrådet till Nordiska rådet vilka åtgärder som vidtagits
med anledning av varje rekommendation. Många rekommendationer
kräver inte några särskilda uppföljningsåtgärder på nationell
nivå. I andra fall kräver dock rekommendationerna vissa konkreta
nationella åtgärder, t.ex. i form av proposition till riksdagen
om ändring av nordiska samarbetsavtal eller anslag till
exempelvis någon nyupprättad nordisk institution.

Alla rekommendationer följs således upp på något sätt och
avrapporteras till Nordiska rådet. De berörda ministrarna i de
nordiska regeringarna har ett ansvar för att rekommendationer
inom deras områden följs upp. Den nordiska samarbetsministern,
som har ett övergripande ansvar för verksamheten, redogör
regelbundet i resp. nationellt parlament för den pågående
utvecklingen i det nordiska officiella samarbetet. Under 1992/93
års riksmöte har redogörelser om det nordiska samarbetet lämnats
av statsministern i oktober 1992 och av miljöministern/nordiska
samarbetsministern Johansson i februari och oktober 1993.

Utskottets bedömning är att det knappast är rimligt eller
meningsfullt att härutöver avkräva regeringen en uttömmande
redovisning för samtliga de åtgärder som regeringen vidtar med
anledning av den mängd rekommendationer som härrör från Nordiska
rådet. Sådana redovisningar lämnas direkt till Nordiska rådet.
Det förefaller, enligt utskottets uppfattning, inte
ändamålsenligt att införa ytterligare procedurer som skulle
tynga det redan omfattande och resurskrävande arbete som läggs
ner på behandlingen och uppföljningen av Nordiska rådets
rekommendationer.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion U655 (s, fp,
c, kds, v) yrkandena 4 och 5 samt betraktar motion U655 (s, fp,
c, kds, v) yrkande 3 som besvarat.

I motion U606 (nyd) framförs uppfattningen att kostnaderna
för Nordiska ministerrådet är orimligt stora samt att Nordiska
rådets verksamhet och arbetsformer är förlegade och ineffektiva.
Motionärerna karaktäriserar Nordiska rådet som en otymplig
byråkrati med för många parlamentariker och oklara
prioriteringar. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening
bör ge regeringen till känna att behov mot denna bakgrund
föreligger för en särskild utredning av det framtida nordiska
samarbetet.

Utskottet finner motionärernas negativa syn på Nordiska rådets
och ministerrådets karaktär och arbetsformer omotiverad.
Givetvis är det nödvändigt att Nordiska rådet, lika väl som
andra organisationer, prövar sina arbetsformer och strävar efter
ökad effektivitet och anpassning till förändrade förhållanden.
Så sker också. Ett intensivt förnyelsearbete har redan inletts i
syfte att finna former för ett starkt och dynamiskt nordiskt
samarbete inom en vidare europeisk ram. De reformer som
föreslagits på grundval av detta arbete har verkställts eller
håller på att genomföras.

Med det anförda avstyrker utskottet motion U606 (nyd).

I motion U618 (fp), yrkandena 1 och 2, föreslås en
samlokalisering av Nordiska rådets sekretariat till Göteborg. I
motionen betonas att Göteborg med sina goda kommunikationer, sin
centrala belägenhet och som hemort redan i dag för ett par
nordiska institutioner borde utgöra en naturlig knutpunkt för
ett ökat nordiskt samarbete.

Frågan om samlokalisering av Nordiska ministerrådets
sekreteriat och Nordiska rådets presidiesekretariat har varit
föremål för diskussion inom berörda organ och regeringar såväl i
tidigare sammanhang som i samband med det senaste årets arbete i
syfte att stärka det nordiska samarbetet inom en vidare
europeisk ram. Hittills har man framför allt övervägt en
samlokalisering innebärande att presidiesekretariatet skulle
flyttas från Stockholm till Köpenhamn och en rad funktioner
sammanslås samtidigt som de två institutionerna skulle fortsätta
sin verksamhet som självständiga sekretariat. Möjligheterna har
också sonderats av att flytta ministerrådssekretariatet från
Köpenhamn till Stockholm. Bland de andra spörsmål som har
belysts under det senaste årets överväganden kan vidare nämnas
frågan om de ekonomiska fördelarna med en samlokalisering. De
diskussioner som förevarit har inte resulterat i något beslut
som skulle tillmötesgå önskemålet i föreliggande motion.

Då något beslut i frågan inte bör fattas av de nationella
parlamenten i enskildhet, avstyrker utskottet motion U618 (fp)
yrkandena 1 och 2.

I motion U601 (fp) anförs att Kvarkenregionen är känd som
ett dynamiskt och samarbetsinriktat område i Norden.
Kvarkenrådet, som utgör samarbetsorgan för kommuner och län på
ömse sidor om Kvarken i Bottniska viken, får sin verksamhet
finansierad genom Nordiska ministerrådet och genom regionala
medel. I motionens yrkande 1 begärs att riksdagen som sin mening
skall ge regeringen till känna att Kvarkenrådet har en
betydelsefull uppgift att fylla när det gäller att utveckla --
inte minst i ett EG-perspektiv -- näringslivsförbindelserna i
öst--västlig riktning. I motionens yrkande 2 begärs att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att
Kvarkenrådets finansiering inom Nordiska rådets ram bör
säkerställas.

Utskottet konstaterar att det gränsregionala samarbetet
förutses spela en alltmer betydelsefull roll i det nya nordiska
samarbete som håller på att utvecklas. Detta samarbete är inte
minst viktigt i glesbygdsområdena. Förutsättningarna för detta
samarbete har stärkts bl.a. genom det utökade samarbete som nu
sker kring Östersjön. Utskottet konstaterar att en väsentlig del
av det pågående reformarbetet syftar till att skapa utrymme för
en avsevärd nysatsning på bl.a. kulturområdet. En målsättning i
detta sammanhang är att göra Norden till en utbildnings- och
forskningsgemenskap, bl.a. genom att främja rörligheten för
studenter, lärare och forskare. Enligt vad utskottet erfarit
innebär de förnyade formerna för det nordiska samarbetet inte i
sig förstärkta ekonomiska resurser för ministerrådet. Däremot är
avsikten att en väsentlig omfördelning av medel kommer att ske
med effekter på praktiskt taget samtliga sektorer, inklusive det
gränsregionala samarbetet.

Därmed får motion U601 (fp) yrkandena 1 och 2 anses besvarade.

Motion U603 (v) behandlar samarbetet inom Barentsregionen. I
motionen framhävs betydelsen av att det handelsutbyte som nu
utvecklas i denna region karaktäriseras av ömsesidighet.
Utvecklingen av ett allsidigt näringsliv på den ryska sidan
måste vara ett gemensamt ansvar, understryker motionären. I
motionens yrkande 1 begärs att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna denna uppfattning angående ömsesidighet i
handeln med Ryssland i Barentsregionen. För att övrigt utbyte
skall kunna utvecklas mellan de områden som ingår i
Barentsregionen måste, anges det i motion U603 (v), en hållbar
infrastruktur byggas upp. I motionens yrkande 3 föreslås att en
gemensam plan utarbetas för hur kommunikationerna i
Barentsregionen skall förbättras.

Utskottet delar i huvudsak motionärens uppfattning om
Barentssamarbetets inriktning. Det ligger, som framhålls i
motionen, i alla de berörda ländernas intresse att ett
handelsutbyte inom regionen karaktäriseras av ömsesidighet. Det
är likaså viktigt att regionens rika naturtillgångar inte
exploateras på ett kortsynt sätt som kan skada den känsliga
arktiska miljön. Det är bl.a. för att motverka sådana tendenser
som regeringen i Kirkenesdeklarationen av den 11 januari 1992
har betonat vikten av att arbeta för en hållbar utveckling i
regionen.

De nordiska regeringarna är, enligt vad utskottet erfarit,
eniga om behovet att också av konjunkturskäl för närvarande
prioritera infrastrukturinvesteringar. Flera utredningar pågår
för närvarande av möjligheten att påskynda sådana investeringar
som kan vara av gemensamt nordiskt intresse. Projekt på
Nordkalotten bedöms i detta sammanhang som värdefulla. I övrigt
får utskottet hänvisa till regeringens infrastrukturproposition
1992/93:176 om investeringar i trafikens infrastruktur m.m.
jämte riksdagens behandling av denna (bet. 1992/93:TU35). Genom
initiativ taget i riksdagens trafikutskott anvisades 264
miljoner kronor för att möjliggöra tidigareläggning av
investeringar i trafikens infrastruktur under första halvåret
1993 inom Vägverkets och Banverkets ansvarsområden (bet.
1992/93:TU38). Några av dessa investeringar rör projekt i övre
Norrland.

Utskottet noterar vidare att Barentsrådets transport- och
kommunikationsministrar i deklarationen från sitt möte i Alta
den 8 september 1993 framhållit infrastruktursatsningarnas
betydelse för ökat samarbete generellt inom regionen. I
deklarationen identifieras särskilt tre transportkorridorer
(Murmansk--Kirkenes/Murmansk--Narvik/Ivalo--Kirkenes)
som enligt ministrarna bör ges prioritet i kommande planering.

Därmed får motion U603 (v) yrkandena 1 och 3 anses besvarade.

I motion U656 (nyd) framhålls behovet av att de
miljösatsningar som görs leder till reella förändringar och
konkreta resultat. Svenska insatser bör inriktas på att maximera
miljöförbättringen per investerad krona. Det innebär, enligt
motionärerna, att svensk miljö förbättras genom att
investeringar i reningsverk och anläggningar görs i Baltikum i
ökad omfattning. I motionens yrkande 9 föreslås att de nordiska
länderna träffar en överenskommelse om att utse var sitt land i
Östersjöområdet till prioriterat projektland.

Utskottet har i tidigare betänkanden om det nordiska
samarbetet och i betänkanden om internationella miljöfrågor
framhållit vikten av att arbetet med förbättringar av Nordens
och Östersjöns miljö drivs vidare och samordnas. En lång rad
åtgärder har hittills vidtagits på detta område. Inom det
nordiska samarbetet intar miljöfrågorna en framträdande plats,
vilket också framgår av den svenska delegationens berättelse.

Utskottet noterar att de nordiska miljöministrarna vid sitt
möte den 28 september 1993 i Kalmar inledde en diskussion om en
nordisk miljöstrategi för åren 1994--1995. Strategin innehåller
förslag till åtgärder som bör prioriteras i Norden och
närområdena med en bärkraftig utveckling som målsättning.
Strategin innehåller vidare insatser som skall ge Norden
internationellt genomslag för dess miljöpolitik, speciellt i
förhållande till EG. Ytterligare diskussion om strategin som
grund för ett fördjupat nordiskt miljösamarbete äger rum i
anslutning till Nordiska rådets session i Mariehamn i november
1993.

Utskottet konstaterar att ett enormt finansieringsbehov finns
för miljöförbättringar i Nordens närområden. De nordiska
länderna ger, både tillsammans och vart för sig, ekonomiskt
bistånd till miljöfrämjande åtgärder i Östeuropa. Bistånd på
sammanlagt ca 900 miljoner svenska kronor administreras årligen
av de nordiska länderna. Vidare verkar sedan några år det
samnordiska miljöfinansieringsbolaget, NEFCO, som har till
uppgift att främja investeringar av nordiskt miljöintresse i
Östeuropa. Utskottet anser att NEFCO har goda möjligheter att
göra en värdefull samnordisk insats i miljöarbetet i Östersjön
och Barentsregionen.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att den pågående
reformeringen av det nordiska samarbetet förväntas resultera i
förstärkta resurser till miljösektorn. Däremot anser inte
utskottet att den ordning, som föreslås i motion U656 (nyd)
yrkande 9, nödvändigtvis skulle tillföra något av värde för det
aktuella nordiska miljösamarbetet. Det kan dock noteras att viss
projektuppdelning redan existerar mellan de nordiska länderna på
exempelvis kärnssäkerhetsområdet, där Sverige bl.a. påtagit sig
ett särskilt ansvar för arbetena vid Ignalinaverket i Litauen.

Med det anförda avstyrker utskottet motion U656 (nyd) yrkande
9.

I motion U602 (fp) yrkas att regeringen i Nordiska rådet
skall ta upp frågan om gemensam tid i de nordiska länderna.
Bakgrunden är att Sverige, Norge och Danmark tillämpar samma tid
som övriga Västeuropa, medan däremot Finland tillämpar samma tid
som en del öst- och sydeuropeiska stater, bl.a. Grekland,
Turkiet och Rumänien. En tidsmässig harmonisering i Norden
skulle enligt motionären främja kontakter och kommunikationer
över Östersjön. Ett enhetligare Norden skulle även bidra till
den pågående integrationsprocessen i Europa, anges det i motion
U602 (fp).

Utskottet behandlade en likalydande motion i sitt betänkande
1992/93:UU9. Därvid konstaterade utskottet att frågan om
gemensam tid i Norden varit föremål för diskussion inom Nordiska
rådet. I ett betänkande har Nordiska rådets miljöutskott noterat
att några remissinstanser från Finland uttryckt tvekan och
angivit såväl för- som nackdelar för Finlands befolkning om
medlemsförslaget skulle förverkligas. Utskottet ansåg därför att
en grundlig utredning rörande konsekvenserna av den föreslagna
harmoniseringen måste tillkomma. Som en följd härav begärde
Nordiska rådet i rekommendation nr 22/1992/k (A 979/m) att
Nordiska ministerrådet skulle utreda för- och nackdelarna med
införande av gemensam tid i Norden.

Nordiska ministerrådet har meddelat att beslut i ärendet bör
fattas av Finlands regering. De nordiska samarbetsministrarna
har mot denna bakgrund anmodat Finlands regering att utreda
frågan om en anpassning av finsk tid till tiden i Danmark, Norge
och Sverige.

Med det anförda avstyrker utskottet motion U602 (fp).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Nordiska rådets svenska delegations
berättelse
att riksdagen lägger Nordiska rådets svenska delegations
berättelse angående dess verksamhet sedan rådets 40:e session
till handlingarna,

2. beträffande Nordiska rådet som parlamentens gemensamma
nordiska samarbetsorgan
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U655 yrkande 1 besvarat
med vad utskottet anfört,

3. beträffande uppföljning av Nordiska rådets
rekommendationer
att riksdagen avslår motion 1992/93:U655 yrkandena 4 och 5
samt förklarar motion 1992/93:U655 yrkande 3 besvarat med vad
utskottet anfört,

4. beträffande utredning av det framtida nordiska
samarbetet
att riksdagen avslår motion 1992/93:U606,
res. (nyd)

5. beträffande samlokalisering av Nordiska rådets och
Nordiska ministerrådets sekretariat
att riksdagen avslår motion 1992/93:U618 yrkandena 1 och 2,

6. beträffande Kvarkenrådet
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U601 yrkandena 1 och 2
besvarade med vad utskottet anfört,

7. beträffande ömsesidighet i handeln med Ryssland
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U603 yrkande 1 besvarat
med vad utskottet anfört,

8. beträffande kommunikationerna inom Barentsregionen
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U603 yrkande 3 besvarat
med vad utskottet anfört,
men. (v)

9. beträffande miljösatsningar
att riksdagen avslår motion 1992/93:U656 yrkande 9,

10. beträffande gemensam tid i Norden
att riksdagen avslår motion 1992/93:U602.

Stockholm den 9 november 1993

På utrikesutskottets vägnar

Pierre Schori

I beslutet har deltagit: Pierre Schori (s), Alf Wennerfors
(m), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Nils T Svensson
(s), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Karl-Göran
Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s), Peeter Luksep (m), Håkan
Holmberg (fp), Lena Boström (s), Fanny Rizell (kds) och
Lars-Olof Karlsson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Utredning av det framtida nordiska samarbetet (mom. 4)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 inleds
med "Utskottet finner" och slutar med "motion U606 (nyd)" bort
ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas syn på Nordiska rådets och
ministerrådets karaktär och arbetsformer. De åtgärder som
hittills vidtagits för att reformera det nordiska samarbetet har
inte medfört en påtagligt effektivare verksamhet. Prioriteringar
måste ske. Utskottet anser att Nordiska rådets verksamhet främst
bör ta fasta på frågor av gemensamt nordiskt intresse och där
ett gemensamt nordiskt agerande kan ge tyngd åt nordiska krav
och behov i ett vidare europeiskt perspektiv. Uppföljningen av
Nordiska rådets beslut bör förbättras. Utskottet anser mot denna
bakgrund att behov föreligger för en särskild utredning av det
framtida nordiska samarbetet.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till
motion U606 (nyd) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

4. beträffande utredning av det framtida nordiska
samarbetet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U606 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Bertil Måbrink (v) anför:

För att ett livskraftigt och utvecklande utbyte mellan de
områden som ingår i Barentsregionen skall kunna komma i gång
måste en hållbar infrastruktur byggas upp. Det existerande
järnvägsnätet måste förstärkas och byggas ut så att godstrafik
mellan norra Skandinavien och Murmansk respektive Arkangelsk kan
ske. I ett sådant utvecklingsprojekt kan ingå Botniabanan och
Norr-Botniabanan liksom omaxlingsstationen i Haparanda. Vidare
måste telekommunikationerna utvecklas så att datakommunikation
och faxkommunikation lätt kan användas. För att denna för
området nödvändiga utveckling skall komma i gång måste
transport- och kommunikationsministrarna i de länder som ingår i
Barentsregionen snarast utarbeta en gemensam plan för
förbättringar av kommunikationerna. Det räcker inte med att
ministrarna träffas och, som i Alta i september 1993,
presenterar deklarationer. På så sätt kommer ingen utveckling i
gång.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under
moment 8 borde ha hemställt:

8. beträffande kommunikationerna inom Barentsregionen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U603 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts.

Särskilt yttrande

Miljösatsningar (mom. 8)

Lars Moquist (nyd) anför:

De svenska miljöinsatserna i Nordens närområden måste inriktas
på att maximera miljöförbättringen per investerad krona. Det
innebär att svensk miljö kan förbättras genom att investeringar
görs i ökad omfattning i reningsverk och anläggningar i
exempelvis Baltikum. De nordiska länderna bör, i syfte att bl.a.
uppnå högre effektivitet och samverkansfördelar, träffa en
överenskommelse om att utse var sitt land i Östersjöområdet till
prioriterat projektland.

Innehållsförteckning

Berättelsen1
Motionerna1
Utskottet5
Hemställan11
Reservation12
Meningsyttring av suppleant13
Särskilt yttrande13