Nordiskt samarbete

Betänkande 1992/93:UU9

Utrikesutskottets betänkande 1992/93:UU09

Nordiskt samarbete

---

Innehåll

• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1992/93
UU9

Berättelsen

I detta betänkande behandlas Nordiska rådets svenska
delegations berättelse (Redog. 1992/93:NR1) angående sin
verksamhet sedan rådets trettionionde session. Särskild
uppmärksamhet har ägnats rådets 4:e extrasession som ägde rum i
Mariehamn den 13 november 1991 samt den 40:e sessionen som ägde
rum i Helsingfors den 3--6 mars 1992. Betänkandet behandlar även
ett antal motioner som väckts under allmänna motionstiden
1991/92. Av berättelsen framgår bl.a. följande:

Nordiska rådets verksamhet under det gångna året har präglats
av den pågående integrationen i Västeuropa, rådets relationer
till Baltikum och Östeuropa samt andra internationella frågor.
Mellan Estland, Lettland och Litauen upprättades den 1 november
1991 ett samarbetsorgan, Baltiska församlingen, som liknar
Nordiska rådet. Församlingen och rådet har beslutat
vidareutveckla samarbetet på områdena miljö, kultur, turism,
kommunikationer och främjandet av mänskliga kontakter. Även med
Rysslands parlament och Polens sejm har kontakter förekommit.

Förhandlingarna om ett EES-avtal och frågan om de nordiska
ländernas framtida förhållande till EG har aktualiserat frågan
om formerna och innehållet i det fortsatta nordiska samarbetet.
På initiativ från rådets presidum inkluderades en s.k.
regionalklausul i artikel 121 i det den 2 maj 1992 undertecknade
EES-avtalet. I klausulen fastslås bl.a. att EES-avtalet inte
hindrar nordiskt samarbete i den utsträckning som ett sådant
samarbete inte hindrar att avtalet fungerar tillfredsställande.

I syfte att trygga parlamentarikernas medverkan i
EES-processen föreskrivs i EES-avtalets artikel 95 upprättandet
av en för EES gemensam parlamentarikerkommitté bestående av 33
ledamöter från Europaparlamentet och sammanlagt lika många från
EFTA-ländernas parlament. Kommittén skall genom dialog och
debatt bidra till en bättre förståelse mellan gemenskapen och
EFTA-staterna inom de områden som täcks av avtalet.

Det nordiska samarbetets former och framtida organisation har
föranlett initiativ av såväl Nordiska rådet som de nordiska
statsministrarna. Vid Nordiska rådets 39:e session antogs en rad
beslut angående rådets organisation och arbetsformer. Mot
bakgrund härav har det företagits ändringar i arbetsordningen
som berör utskotten. Den nya utskottsorganisationen består av
ett juridiskt utskott, ett kulturutskott, ett socialutskott, ett
ekonomiskt utskott, ett miljöutskott och ett budgetutskott.
Förslag till förändringar i Helsingforsavtalet om det nordiska
samarbetet avses framläggas vid Nordiska rådets ordinarie
session i Oslo i mars 1993.

Juridiska utskottets arbete har under verksamhetsperioden
präglats av internationaliseringen av rådets arbete. Utskottet
har följt utvecklingen inom EG och förhandlingarna mellan EG och
EFTA på de sakområden som hör under juridiska utskottet. Vidare
har utvecklingen i de baltiska staterna varit föremål för
speciell uppmärksamhet från utskottets sida. En mindre
delegation från utskottet företog i december 1991 en kontaktresa
till de baltiska staternas parlament varvid framkom att det
fanns stort intresse för ett samarbete på lagstiftningsområdet.
Utskottet har dessutom behandlat medlemsförslag om medlemskap
för de baltiska länderna i Nordiska rådet och utskottsförslag om
stöd till rättsutvecklingen i Estland, Lettland och Litauen.
Därutöver har utskottet behandlat förslag rörande barnavård i
Norden och en nordisk beräkningsmodell för värdering av obetalt
arbete.

Kulturutskottets arbete har under verksamhetsperioden i hög
grad präglats av internationaliseringen av rådets arbete. Vid
utskottets sommarmöte 1991 tillsattes tre arbetsgrupper med
uppgift att undersöka utskottets framtida relationer till
EG-parlamentet, Europarådet och Baltikum. Arbetsgruppernas
slutrapporter skall föreligga före den 31 januari 1993.

Det nordiska mediesamarbetet har också präglat arbetet i
kulturutskottet. Medlemsförslag om ökat TV- och
radioprogramutbyte i Norden och om upphovsrättslig ersättning
vid distribution av TV-program har behandlats. I januari 1992
anordnade utskottet en hearing med representanter för den
nordiska styrgruppen för kultur- och massmediesamarbete,
representanter för de nordiska TV-bolagen och
upphovsrättsorganisationerna. Utskottet har också behandlat
förslag om en nordisk textil sommarakademi, nordiskt
revyfackligt nätverkssamarbete och handlingsprogram för
förstärkning av vuxenutbildningen i framtiden.

Även inom socialutskottet har arbetet under året dominerats av
internationaliseringen av rådets arbete. Bl.a. har utskottet
diskuterat det nordiska samarbetet efter 1992 och den "nordiska
modellens" ställning samt uttalat sig för ett nordiskt hälso-
och sjukvårdssamarbete med Baltikum och Östeuropa.

Utskottet har med uppmärksamhet följt
arbetsmarknadssituationen i Norden, bl.a. genom möte med
arbetsmarknadsministrarna och genom kontinuerliga redogörelser
från företrädare för Nordiska ministerrådet. Utskottet har också
tagit ställning för åtgärder för att förbättra arbetslivet i
Norden och tillstyrkt såväl en utvidgning av den nordiska
arbetsmiljökonventionen som en utökning av den nordiska
arbetsmiljöstatistiken. Vidare har utskottet inlett arbete inom
bostadssektorn genom en hearing med sakkunniga i
bostadspolitiska frågor samt tagit ställning till bl.a. ett
samarbetsprogram inom bygg- och bostadssektorn.

Utskottet har behandlat två ministerrådsförslag om en ny
konvention om social trygghet och om ett utbildningsprogram för
utveckling av social service. Utskottet har också uttalat sig
för ytterligare åtgärder för att underlätta för nordbors
rättigheter i Norden. Vidare har utskottet följt upp sitt
tidigare engagemang i handikappfrågor, bl.a. genom fördjupade
kontakter med handikapprörelsen samt genom att tillstyrka en
nordisk färdtjänst för handikappade och handikappanpassade
internationella persontransporter.

Det ekonomiska utskottet fick som en följd av de beslutade
ändringarna i rådets organisation bl.a. ett större ansvar för
arbetet med den europeiska integrationspolitiken. Samtidigt
fördes utskottets tidigare befattning med frågor rörande jord-
och skogsbruk, fiske, regional- och bostadspolitik över till
andra utskott. Utskottet har följaktligen koncentrerat sitt
arbete på att diskutera det framtida nordiska samarbetet i
relation till utvecklingen i Europa. Andra viktiga ämnen har
varit samarbetet med Baltikum, energipolitiken och det framtida
ekonomiska samarbetet i Norden.

Miljöutskottet har under året ägnat stor uppmärksamhet åt det
framtida nordiska samarbetet, särskilt vad gäller förbindelserna
och miljösamarbetet med grannländerna österut. Bl.a. har
utskottet tagit upp frågan om intensifierade åtgärder för
Östersjöns rening. Vidare har utskottet behandlat och tillstyrkt
ett reviderat nordiskt samarbetsprogram för fiskerisektorn
1993--1996. Utskottet har också särskilt uppmärksammat det
regionala samarbetet och bl.a. uttalat sig för fortsatta
satsningar på det gränsregionala samarbetet.

Budgetutskottets arbete har till stor del inriktats på
budgeten för 1992 och budgetproceduren för det nordiska
samarbetet. Utvecklingen i Östeuropa, den fortsatta
integrationsprocessen inom EG samt förhandlingarna om ett
EES-avtal, det nordiska samarbetet efter 1992 och rådets
internationella kontakter har diskuterats.

Utskottet har inom ramen för sin kontrollerande funktion
genomfört en utvärdering av det nordiska BRYT-projektet vars
syfte var att utveckla och pröva metoder för att bryta
könsuppdelningen på arbetsmarknaden. Vidare har utskottet
undersökt arbetsgivaransvaret hos ministerrådet och nordiska
institutioner.

Motionerna

1991/92:U501 av Berit Oscarsson och Anita Johansson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inrättandet av en
kulturfond för Sverige och Island.

1991/92:U503 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om gemensam tid i de nordiska länderna.

1991/92:U543 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om det nordiska samarbetets
ställning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om reformering av Nordiska rådets arbetssätt
och organisation,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det nordiska samarbetets ställning i ett
EES-avtal,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om baltiska rådets samarbete i Nordiska
rådet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den nordiska passfriheten,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökat forskar- och studentutbyte,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ömsesidigt erkännande av examina,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nordiskt lagstiftningssamarbete,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samordnade och ökade investeringar i
järnvägstrafik,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om avreglering av den nordiska
luftfarten,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samnordiska miljöavgifter för flyg-
och landsvägstrafiken,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de nordiska handlingsplanerna mot
luft- och havsföroreningar,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den nordiska
miljövårdskonventionen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskar-, student- och arbetsutbyte
med de baltiska staterna,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nordiskt stöd till Öst- och
Centraleuropa,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att det nordiska samarbetet
både intensifieras och håller ett snabbare tempo.

1991/92:U602 att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om det angelägna i att Sverige och
Nordiska rådet driver på förhandlingarna med Ryssland för att få
till stånd en minskning av utsläppen från den starkt förorenande
industrin på Kolahalvön.

Utskottet

Utskottet har i tidigare betänkanden konstaterat (senast i
1991/92:UU10 om det nordiska samarbetet), att tillkomsten av
EES-avtalet och den ekonomiska och politiska integrationen i
Europa får betydelsefulla effekter för Norden och det nordiska
samarbetet. Ett intensivt arbete har igångsatts i syfte att
finna former för ett vitaliserat och stärkt nordiskt samarbete
inom den vidare europeiska ram som de nordiska ländernas
deltagande först i EES-avtalet och därefter, för de flesta
nordiska länder, medlemskapet i EG kommer att innebära.

I den s.k. Mariehamnsdeklarationen om det framtida nordiska
samarbetet som de nordiska statsministrarna avgav vid Nordiska
rådets fjärde extra session den 12 november 1991 uttalas bl.a.
att "Norden bör sträva efter att aktivt påverka utvecklingen i
Europa och omvärlden utgående från de nordiska medborgarnas
intressen och behov" samt att detta "förutsätter en förnyelse av
de nordiska ländernas samråd också i internationella frågor". I
avsikt att försöka klargöra hur detta samarbete bör gestalta sig
beslöt statsministrarna att inleda en ny granskning av det
nordiska samarbetet, med "beaktande av det förnyelsearbete som
är i gång inom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet".
Utskottet välkomnade i sitt senaste betänkande om det nordiska
samarbetet statsministrarnas initiativ.

En delrapport om arbetet presenterades vid Nordiska rådets
session i Helsingfors i mars 1992. En slutrapport framlades vid
statsministrarnas möte på Bornholm den 17 augusti 1992. I ett
gemensamt uttalande anslöt sig statsministrarna till
huvudlinjerna i rapportens förslag. Nordiska rådet behandlade
förslaget vid rådets session i Århus den 9--11 november 1992.
Nordiska rådets ordinarie session i Oslo i mars 1993 kommer, som
ovan nämnts, att föreläggas förslag till förändringar i
Helsingforsavtalet om det nordiska samarbetet.

Rapporten tar sin utgångspunkt i de centrala frågeställningar
som anges i Mariehamnsdeklarationen, dvs.
den europeiska integrationens inverkningar på det nordiska
samarbetets olika områden och utvecklande av samarbetets
innehåll och former;
de nordiska ländernas samarbete med Nordens närområden, bl.a.
Baltikum och Östersjöområdet;
eventuella organisatoriska förändringar som de i rapporten
föreslagna reformerna förutsätter, inkl. en eventuell revision
av Helsingforsavtalet.

Bland gruppens förslag till åtgärder för att utveckla det
politiska samarbetet mellan de nordiska ländernas regeringar
märks förslaget att statsministrarna skall påta sig det
allmänpolitiska ansvaret för samarbetets principer och
riktlinjer. Utskottet konstaterar att Nordiska rådet har
välkomnat detta förslag. Samtidigt noterar utskottet att
Nordiska rådet i uttalanden även fastslagit behovet av att
upprätthålla och om möjligt förstärka parlamentarikernas
inflytande på det nordiska samarbetet. En förstärkning av
parlamentarikerinflytandet är enligt utskottet en viktig aspekt
också mot bakgrund av utvecklingen av regerings- och
parlamentarikersamarbetet i Europa mer generellt.

Som arbetsgruppen för en nyvärdering av det nordiska
samarbetet konstaterar i sin rapport, har de utrikes- och
säkerhetspolitiska frågorna i praxis fått en ställning i den
nordiska dialogen som går utöver den formella dagordningens mer
strikta indelning. Mötena mellan utrikes- och
försvarsministrarna har blivit fler, och de gemensamma
uttalanden som antas i olika frågor har blivit alltmer
omfattande. Utskottet välkomnar denna utveckling.

Säkerhetsbegreppet har samtidigt vidgats till att omfatta även
områden som ekonomi, miljö och mänskliga rättigheter. Säkerhet
uppnås genom samarbete. Det är utskottets uppfattning att de
nordiska länderna, i samverkan med EG, kan lämna väsentliga
bidrag till att trygga demokratin och skapa en bärkraftig
utveckling i Östeuropa. Detta kan enligt utskottets mening bl.a.
ske genom ett ökat regionalt samarbete på Nordkalotten och i
Östersjöområdet.

De militära aspekterna av säkerhetsbegreppet har självfallet
inte eliminerats. Utskottet hälsar i detta sammanhang med
tillfredsställelse de uttalanden som de nordiska
statsministrarna gemensamt gjort, såväl vid mötet på Bornholm
som vid Nordiska rådets 41:a session i Århus i november 1992,
angående de kvarvarande ryska truppernas tillbakadragande från
Estland, Lettland och Litauen. Detta är en viktig markering,
såväl i själva sakfrågan som när det gäller det förhållande, att
de utrikes- och säkerhetspolitiska frågorna därmed getts en mer
framträdande ställning i den nordiska dialogen.

I ett antal motioner berörs frågan om formerna för det
nordiska samarbetet och om Nordens förhållande till det övriga
Europa. I motion U543 (fp) yrkandena 1 och 2 föreslås att det
nordiska samarbetet inte skall ses som ett alternativ till det
europeiska samarbetet, utan som ett komplement. För detta krävs,
enligt motionärerna, att det nordiska samarbetet i större
utsträckning tillägnar sig det arbetssätt man använder inom den
Europeiska gemenskapen. I yrkande 3 i samma motion föreslås att
målet för det nordiska samarbetet också efter EES-avtalets
ikraftträdande bör vara att samarbetet kan fortsätta och
utvecklas. EES-avtalet bör enligt motionärerna inte förhindra
ett fördjupat regionalt samarbete utöver vad avtalet stipulerar.
I yrkande 18 i samma motion, U543 (fp), föreslås att det
nordiska samarbetet bör intensifieras och hålla ett snabbare
tempo. För att detta inte skall ske på bekostnad av
parlamentariskt inflytande i Nordiska rådet föreslår
motionärerna att två ordinarie rådssessioner i fortsättningen
bör hållas per år, i stället för som hittills en enda session.

Utskottet har tidigare framhållit (i betänkande 1991/92:UU10)
att det nordiska samarbetets former är av stor vikt, men att de
självfallet bör bedömas gentemot de krav på förändringar som det
framtida Europasamarbetet ställer. Frågan om hur Nordiska rådets
arbetsformer och mål skall anpassas för att svara mot de nya
samarbetsformerna i Europa är föremål för pågående behandling,
bl.a. genom diskussion i de nordiska parlamenten om de förslag
som framlagts av statsministrarnas representanter för en
nyvärdering av det nordiska samarbetet. En revision av
Helsingforsavtalet om det nordiska samarbetet kan därvid bli
aktuell.

Utskottet konstaterar att motionärernas yrkanden i allt
väsentligt tycks sammanfalla med de intentioner som såväl
Nordiska rådet som de nordiska statsministrarna aviserat i
samband med det pågående arbetet med att vitalisera och stärka
det nordiska samarbetet i ett förändrat Europa. Yrkande 3 i
motion U543 (fp), om det nordiska samarbetet efter EES-avtalets
ikraftträdande, tillmötesgås enligt utskottets uppfattning via
EES-avtalets s.k. regionalklausul i artikel 121.

Vad gäller det parlamentariska inflytandet i Nordiska rådet
konstaterar utskottet att statsministrarnas personliga
representanter i sin rapport bl.a. föreslår att Nordiska rådet
skall hålla två sessioner per år. Vidare föreslår
representanterna att generaldebatten under en session kan pågå
under flera dagar samt att utskottsmöten kan anordnas i
anslutning till sessionerna. Därtill föreslås införandet av ett
system med aktivt presidentskap. En bedömning av hur Nordiska
rådets arbetsformer och mål därefter ytterligare bör anpassas
till det nya europeiska samarbetet görs enligt utskottets
uppfattning bäst i en senare fas, när det nu aktuella
förändringsarbetet genomförts och blivit föremål för
utvärdering.

Med det ovan anförda får yrkandena 1--3 samt 18 i motion U543
(fp) anses besvarade.

I motion U543 (fp) yrkande 4 föreslås att regeringen i
Nordiska ministerrådet bör aktualisera frågan om det baltiska
rådets samarbete i Nordiska rådet. Motionärerna uttrycker
missnöje över hur frågan om det baltiska rådets samarbete i
Nordiska rådet lösts. Enligt motionärerna borde det vara
självklart att representanter för de folkvalda parlamenten i
Baltikum erbjuds närvarorätt vid Nordiska rådets möten som ett
första steg till ett utvidgat samarbete.

Utskottet konstaterar att Nordiska rådet har avslagit
medlemsförslag om att de baltiska länderna skulle bli medlemmar
i Nordiska rådet. Önskemål härom har heller inte framställts
från baltiskt håll. Utskottet anser att en rad skäl för
närvarande skulle tala mot baltiskt medlemskap, bl.a. det
nordiska samarbetets syften, Nordens och Baltikums skilda
språkliga, historiska och kulturella referensramar, olika
utvecklingsnivåer och skilda förutsättningar för deltagande i
den europeiska integrationen.

Utskottet anser det inte desto mindre mycket angeläget att
samarbetet mellan Norden och Baltikum utvecklas och fördjupas.
Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet samarbetar sedan 1990
i olika former med Baltikum och Östeuropa. Nordiska
informationskontor finns i de baltiska huvudstäderna. Nordiska
rådet och Baltikums parlamentariska församling slöt i maj 1992
ett formellt samarbetsavtal. Avtalet bildar stomme för en årlig
prioritering av aktuella samarbetsområden, dels avseende
utvecklingen av demokratiska institutioner, dels avseende
konkreta projekt inom olika samhällssektorer, bl.a. utbildning,
miljö och kommunikationer. Enligt avtalet skall samarbetet ske i
form av inbjudningar till sessioner, seminarier och andra
arrangemang, möten mellan de två organisationernas presidier,
möten i en speciellt tillsatt samarbetsgrupp samt kontakter på
utskottsnivå. Till detta kommer skolning av personal samt
reguljärt informationsutbyte. Enligt de förslag som
arbetsgruppen för nyvärdering av det nordiska samarbetet lagt
fram förutses en utvidgning och fördjupning av de nordiska och
baltiska ländernas samarbete också komma att äga rum inom ramen
för det i mars 1992 bildade Östersjörådet.

Med det ovan anförda får yrkande 4 i motion U543 (fp) anses
besvarat.

I yrkande 5 i motion U543 (fp) föreslås att åtgärder vidtas
för att värna om den nordiska passfriheten.

Utskottet konstaterar att det nordiska samarbetet på många
områden är mer utvecklat än det europeiska. Detta gäller inte
minst den nordiska medborgarpolitiken, som också inbegriper den
nordiska passunionen.

Utskottet konstaterar vidare att den fria rörligheten för
personer utgör ett av de viktigaste inslagen i EES-avtalet.
Avtalet innebär i korthet att alla EES-medborgare får rätt att
flytta inom hela EES för att ta anställning, starta egen
verksamhet, studera, bo och leva. Den fria rörligheten enligt
avtalet sträcker sig dock ännu inte så långt att man slipper
använda pass inom EES-området. I anslutning till avtalet har
emellertid en deklaration om förenklad gränskontroll för
personer tagits in. Den innebär en avsiktsförklaring från
parterna om samarbete i framtiden. Enligt vad utskottet inhämtat
pågår diskussioner som syftar till att åstadkomma passfrihet
inom hela EES-området.

Inom EG finns sedan länge ett utkast till en Yttre
gränskonvention. Konventionen kommer att kunna undertecknas när
vissa återstående frågor utan beröring med den nu aktuella
frågan lösts. I avvaktan på att så skall ske har Danmark i en
note förklarat att "kontrollen vid Danmarks yttre EG-gränser
kommer att företas under hänsynstagande till de förpliktelser
som åvilar Danmark inom ramarna för den nordiska passunionen".
Denna förklaring har godkänts av övriga EG-medlemmar. En
lösning liknande den danska förklaringen kan enligt vad
utskottet inhämtat bli aktuell för svenskt vidkommande om den
Yttre gränskonventionen alltjämt inte undertecknats den dag
Sverige vinner inträde i EG.

Därmed får yrkande 5 i motion U543 (fp) anses besvarat.

I flera yrkanden i motion U543 (fp) berörs utbildnings- och
forskningsfrågorna i det nordiska samarbetet. I motionens sjunde
yrkande föreslås en förbättrad samordning av den nordiska
forskningen samt ett ökat erfarenhetsutbyte bland nordiska
forskare. I yrkandet föreslås även att erforderliga resurser
tillförs det nordiska lärar- och studentutbytesprogrammet
(Nordplus) i enlighet med Nordiska rådets rekommendation till
Nordiska ministerrådet angående en utökning av programmet. I
yrkande 8 i samma motion begärs att regeringen skall verka för
att fullfölja den i oktober 1990 undertecknade överenskommelsen
om examinas giltighet i Norden.

I samma motions, U543 (fp), yrkande 16 föreslås att
Nordplusprogrammet bör utvidgas till att också inkludera
baltiska lärare och studenter. I motionen anförs vidare att ett
ungdomsarbetsutbyte mellan Norden och de baltiska republikerna
bör kunna ske inom ramen för ett utvidgat Nordjobbprogram. Även
de nordiska forskarkurserna och forskarstipendierna bör kunna
omfatta baltiska medborgare, menar motionärerna.

Utskottet har i tidigare betänkanden (senast i 1991/92:UU10 om
det nordiska samarbetet) understrukit den betydelse utskottet
anser att bl.a. det s.k. Nordplusprogrammet har. Likaså har
utskottet tidigare uttalat sig till förmån för en utökning, om
budgetramarna så tillåter, av det nordiska utbytet av forskare
och studenter samt för en utvidgning av forskar- och
studentutbytet till att också gälla akademiker från de baltiska
länderna.

Enligt vad utskottet inhämtat har Nordplus under det senaste
budgetåret erhållit förstärkta resurser. Utskottet noterar också
med tillfredsställelse att arbetsgruppen för en nyvärdering av
det nordiska samarbetet i sin rapport framhåller behovet av att
stärka den nordiska gemenskapen och identiteten inför Europa
genom markant ökade satsningar på bl.a. forsknings- och
undervisningsområdet. Gruppen föreslår särskilt en stärkning av
Nordplus med sikte på att öka studentutbytet mellan de nordiska
länderna. Gruppen föreslår också en bättre koppling mellan det
nordiska och europeiska utbildningssamarbetet. Utskottet
konstaterar att en naturlig ram etablerats, genom inrättandet av
Östersjörådet, för ett brett samarbete med de nya demokratierna
i bl.a. Baltikum. Vid Östersjörådets första möte i Köpenhamn i
mars 1992 överenskoms om att särskild uppmärksamhet skulle
fästas vid samarbete inom bl.a. undervisningssektorn.

Utbytesprogrammet Nordjobb, som erbjuder nordiska ungdomar
mellan 18 och 26 år möjligheten till sommararbete i Norden,
finansieras till slutet av 1993 ur de nordiska
samarbetsministrarnas budget. Budgetnivån för projektet har för
1992 varit 2,446 miljoner DKK.

År 1991 genomfördes ett pilotprojekt, benämnt "Baltjobb", med
ett Nordjobbliknande utbyte mellan Norge och de baltiska
staterna. Projektet finansierades med hjälp av det norska
arbeidsdirektoratet. Föreningarna Norden genomför under hösten
1992 och våren 1993 ett annat pilotprojekt, "Baltpraktik", som
kommer erbjuda omkring 100 baltiska ungdomar mellan 18 och 30 år
möjlighet till praktik i ca 2 månader i de nordiska länderna.
Detta projekt finansieras av Nordiska ministerrådet.

Enligt vad utskottet inhämtat är hela Nordjobbprogrammet och
även de mot Baltikum riktade pilotprojekt som finansierats
utanför Nordjobbs ekonomiska och organisatoriska ramar, för
närvarande föremål för utvärdering. Denna kommer bl.a. att
innehålla en utredning om en eventuell sammankoppling av
Nordjobb med EG:s motsvarande program samt med
Baltpraktikprogrammet. I avvaktan på att utvärderingen skall
färdigställas har förslag framlagts om fortsatt finansiering av
Nordjobb fram till och med 1994.

Utskottet vill understryka den betydelse utskottet anser att
såväl Nordplus som Nordjobb har. En bedömning av den fortsatta
utformningen av Nordjobbprogrammet kan enligt utskottets
uppfattning bäst ske efter att en redovisning lämnats av det
ovan nämnda utvärderingsarbetet.

I fråga om examinas giltighet i Norden delar utskottet
motionärernas uppfattning att det äldre avtalet om
examensgiltighet, som gällde erkännande av tentamina i enstaka
kurser, av olika skäl fungerat dåligt. Andra avtal, som gällt
godkännande av hela utbildningar, särskilt inom sjukvården och
för läraryrken, har fungerat bättre, om än inte helt
tillfredsställande. Sedan oktober 1990 finns en överenskommelse
om en gemensam nordisk arbetsmarknad för personer som genomgått
en behörighetsgivande högre utbildning om minst tre år. Denna
överenskommelse täcks numera av EES-avtalets artikel 30 om
ömsesidigt erkännande av examensbevis för behörighetsgivande
utbildning. Finland och Island har uppskjutit undertecknandet av
överenskommelsen i avvaktan på att resp. land gör övriga
nödvändiga anpassningar av de nationella regelverken till
EES-avtalet.

Utskottet konstaterar att EES-avtalets artikel 30 innebär en
förpliktelse för de avtalsslutande länderna att vidta de
nödvändiga åtgärder som anges i bilaga VII till huvudavtalet för
att underlätta den fria rörligheten för personalgrupper på vilka
ställs särskilda behörighetskrav. Av regeringens EES-proposition
framgår att de ändringar i den svenska regleringen av vissa
yrken som behöver göras med anledning av EES-avtalet för
närvarande är under beredning inom regeringskansliet.

Regeringen har hösten 1992 föreslagit riksdagen att godkänna
proposition (1992/93:64) om anpassning av reglerna i
rättegångsbalken till EES-avtalet för att bl.a. möjliggöra för
advokater från EES-stater att vara verksamma inom EES-området.
Regeringen har också föreslagit riksdagen (i prop. 1992/93:83)
att godkänna ändringar i lagen (1984:542) om behörighet att
utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. Även dessa ändringar
syftar till en anpassning av reglerna till EES-avtalet i fråga
om ömsesidigt erkännande av kompetensbevis för verksamhet inom
hälso- och sjukvården. I nämnda proposition föreslås också att
motsvarande anpassningar görs i lagen (1965:65) om behörighet
att utöva veterinäryrket m.m.

Därmed får yrkandena 7, 8 och 16 i motion U543 (fp) anses
besvarade.

I motion U543 (fp) anförs att en enhetlig lagstiftning inom
centrala civilrättsliga områden kommer att bli en nödvändighet
inom Norden med de öppnare gränser som följer av bl.a.
EES-avtalet. I motionens yrkande 10 föreslås att större
uppmärksamhet hädanefter fästs vid de konsekvenser för
överensstämmelser med övriga länders lagstiftning i Norden som
svenska lagändringar kan få.

Utskottet har tidigare konstaterat (senaste i betänkande
1991/92:UU10 om det nordiska samarbetet) att nordiskt samarbete
på lagstiftningsområdet förekommit sedan lång tid tillbaka. På
ett flertal områden finns vad som skulle kunna betecknas som
samnordisk lagstiftning. Aktiebolagsrätten och familjerätten är
exempel på detta. Samtidigt tillsatta utredningar i de nordiska
länderna har vid flera tillfällen lett till likalydande
lagförslag. De nordiska justitieministrarna har vid möten
bekräftat avsikten att intensifiera det nordiska
lagstiftningssamarbetet genom bättre planering och koordinering
av förberedelsearbetet. Detta präglas numera av kontakt mellan
utredande organ på nationellt plan och koordinering på
departementsplan innan lagförslag föreläggs resp. parlament.

På det internationella planet har ett intensivt nordiskt
samarbete blivit regel inför viktiga möten. Detta har lett till
att de nordiska länderna i många fall har kunnat ge varandra
erforderligt stöd och haft möjlighet att inta gemensamma
ståndpunkter i de behandlade frågorna. Även inom ramen för det
framtida samarbetet inom EG, EFTA och EES kan de nordiska
ländernas regionala och politiska intressen tillvaratas vid
utformningen av regelverk och andra avgöranden i bredare
europeiska fora. Utskottet förutsätter därför att det värdefulla
nordiska samarbetet kommer att fortsätta.

Med det ovan anförda får yrkande 10 i motion U543 (fp) anses
besvarat.

I motion U543 (fp) anförs vidare att den nordiska trafik- och
miljöpolitiken är i stort behov av samordning. I motionens
yrkande 11 föreslås att riksdagen åt regeringen uppdrar att i
Nordiska ministerrådet verka för att en redogörelse framställs
om det nationella utvecklingsarbetet i fråga om
järnvägstransporter samt för att en plan för nödvändiga
investeringar utarbetas med utgångspunkt från en dylik
redogörelse.

Utskottet konstaterar att järnvägsförvaltningarna i de
nordiska länderna har ett väl utvecklat samarbete såväl avseende
infrastrukturfrågor som trafikfrågor. Inom Nordiska rådets ram
bedriver Nordiska Ämbetsmannakommittén för transportfrågor (NÄT)
projekt som behandlar gemensamma infrastrukturfrågor.

I trafikutskottets betänkande 1991/92:TU19 behandlas bl.a.
behovet av järnvägsinvesteringar på Nordkalotten. Däri sägs
bl.a. följande: "Utskottet bedömer att trafikmönstret och
utvecklingsmöjligheterna på Nordkalotten kan komma att
väsentligt förändras till följd av den utveckling som nu sker i
området. Utskottet anser att det ankommer i första hand på
banverket att inom ramen för sitt planeringsarbete närmare
utreda konsekvenserna av en sådan utveckling för banområdet.
Enligt vad utskottet har inhämtat avser också banverket att ägna
särskild hänsyn till den nordiska trafikens behov samt
anslutningarna mot kontinenten. Beredskap för en utvecklad
järnvägstrafik österut inklusive Baltikum skall vidare
säkerställas."

Vidare har trafikutskottet efter ett enigt utskottsbetänkande
(1991/92:TU22) nyligen gett regeringen till känna att formerna
för investeringsplaneringen behöver ses över. Enligt vad
utrikesutskottet har inhämtat betyder detta sammanfattningsvis
att motionärernas önskemål om ökade investeringar får anses vara
väl tillgodosett med de satsningar som för närvarande görs i
järnvägens infrastruktur.

Därmed får yrkande 11 i motion U543 (fp) anses besvarat.

I yrkande 12 i motion U543 (fp) föreslås att avregleringen av
den nordiska flygtrafiken skall drivas snabbare än vad som
hittills varit fallet.

Utskottet konstaterar att frågan om den svenska och nordiska
flygtrafiken behandlats bl.a. i trafikutskottets betänkanden
1990/91:TU27 och 1991/92:TU13. Som framgår av det senare
betänkandet är den svenska inrikesmarknaden numera i princip
helt fri. På utrikeslinjerna kvarstår fortfarande en viss
reglering, men beslut har fattats om en stegvis liberalisering
med genomförande av bl.a. det s.k. tredje luftfartspaketet den 1
januari 1993. Detta innebär att prissättningen då släpps i det
närmaste helt fri. Utskottet konstaterar att den fortsatta
utvecklingen därmed väl torde tillgodose syftet i det aktuella
yrkandet.

Därmed får yrkande 12 i motion U543 (fp) anses besvarat.

I motion U543 (fp), trettonde yrkandet, föreslås införandet av
samnordiska miljöavgifter för flyg- och landsvägstrafiken.

Utskottet konstaterar att frågan om harmoniserade
miljöavgifter senast behandlades vid de nordiska
miljöministrarnas möte i Århus i november 1992. Då överenskoms
bl.a. om tillsättandet av en gemensam miljöekonomigrupp med
representanter för de nordiska miljö- och finansdepartementen.
Gruppen har fått i uppdrag att studera förutsättningarna för
ökad harmonisering av miljöavgifterna, i första hand inom ramen
för det regionala Östersjösamarbetet. Gruppens resultat kommer
att föreligga vid den finansieringskonferens om miljöinsatserna
i Östersjön som äger rum i Gdansk i mars 1993. Utskottet
konstaterar att det pågående arbetet i denna fråga således väl
torde tillgodose syftet i yrkande 13 i motion U543 (fp).

Därmed får motion U543 (fp) yrkande 13 anses besvarad.

Yrkande 14 i motion U543 (fp) berör de nordiska
handlingsplaner mot havs- och luftföroreningar som antogs vid
Nordiska rådets session 1990. Motionärerna framhåller vikten av
att Nordiska ministerrådet och de nordiska regeringarna agerar
för att de krav som sätts upp i handlingsplanerna också
fullföljs. Motionärerna nämner särskilt behovet av samordnade
åtgärder för specifika hotade områden, som t.ex. Västerhavet och
Bottenviken.

Den nordiska miljöskyddskonventionen nämns i motion U543 (fp)
som ett gott exempel på en överenskommelse som stärker
miljöfrågornas ställning i samband med politiska och ekonomiska
överväganden. I konventionen stadgas bl.a. om enskilda personers
talerätt i miljömål som grundas på miljöfarlig verksamhet i
annat nordiskt land. I yrkande 15 i motion U543 (fp) föreslås
att Sverige, tillsammans med övriga nordiska länder, bör verka
för att en konvention, motsvarande den nordiska, etableras för
hela Europa.

Utskottet konstaterar att internationellt samarbete är en
förutsättning för att förebygga, begränsa eller eliminera
skadliga miljöeffekter. Detta gäller framför allt beträffande
stora projekt som kan antas påverka miljön i flera länder.
Föroreningar från andra länder är också ett allt större
miljöproblem i Sverige. Genom den nordiska
miljöskyddskonventionen av år 1974 inledde Sverige, Danmark,
Norge och Finland ett samarbete på detta område. Införandet av
krav på miljökonsekvensbeskrivningar förbättrar möjligheterna
att i ett tidigt skede bedöma konsekvenserna av en planerad
anläggning eller verksamhet som kan antas få betydande påverkan
på miljön. Sverige införde därför lagstiftning om
miljökonsekvensbeskrivningar som trädde i kraft den 1 juli 1991.

Inom Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa
(ECE) har utarbetats den s.k. Esbokonventionen om
miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande
sammanhang. Konventionen undertecknades i februari 1991 av
Sverige, 23 andra länder i Europa, EG samt Förenta staterna och
Canada. Riksdagen beslutade den 20 november 1991 att bifalla
regeringens proposition om godkännande av Esbokonventionen.
Samarbetet inom Esbokonventionen kommer att ytterligare
förstärka möjligheterna att i samarbete med andra länder minska
skadlig påverkan på miljön. Konventionen beräknas få särskild
betydelse för arbetet med att återställa Östersjöns miljö. Inom
Norden förstärker Esbokonventionen de regler om miljösamarbete
som redan gäller enligt den nordiska miljöskyddskonventionen.
Utskottet konstaterar att konventionen väl torde tillmötesgå
motionärernas önskemål i det aktuella yrkandet. Utskottet utgår
från att regeringen också på andra sätt verkar för att de
nordiska handlingsplanerna på miljöområdet fullföljs.

Därmed får yrkandena 14 och 15 i motion U543 (fp) anses
besvarade.

I motion U543 (fp) yrkande 17 föreslås ett utökat samarbete
med de öst- och centraleuropeiska staterna, dels på
miljöområdet, dels i syfte att stärka dessa staters demokratiska
institutioner och organisationer.

Utskottet har i tidigare betänkanden om det nordiska
samarbetet och i betänkanden om internationella miljöfrågor
framhållit vikten av att arbetet med förbättringar av Nordens
och Östersjöns miljö drivs vidare och samordnas. I september
1990 enades länderna kring Östersjön om att gemensamt arbeta
fram en plan för hur Östersjöns miljö skall återställas och hur
detta arbete skall finansieras. Ett sådant åtgärdsprogram antogs
av miljöministrarna i länderna runt Östersjön i april 1992. Ett
intensivt arbete pågår för närvarande med att finna långsiktiga
finansieringsmöjligheter för de insatser som behövs. I detta
arbete deltar såväl regeringarna som berörda utvecklingsbanker.
En finansieringskonferens på ministernivå kommer att äga rum i
Gdansk i mars 1993.

I regeringens proposition 1992/93:99 om vissa åtgärder inom
klimatområdet och i Östersjön framhålls behovet av att
miljöinsatser i Baltikum och andra Östersjöländer kan påbörjas
innan de långsiktiga finanseringsfrågorna har lösts.
Propositionen innehåller därför förslag till miljöinriktade
stödinsatser i Baltikum och Östeuropa samt vissa klimatinriktade
åtgärder och insatser för att främja förnybar energi.

Särskilt kan nämnas förslaget att ekonomiskt stödja
kärnsäkerhets- och strålskyddssamarbetet med de baltiska
staterna och med Ryssland. I propositionen framhålls att de
investeringar som behövs för att snabbt höja säkerhetsnivån vid
de central- och östeuropeiska kärnkraftverken till en acceptabel
nivå är mycket stora. Också samlade internationella insatser är
nödvändiga för att täcka dessa behov.

Även i den rapport för en nyvärdering av det nordiska
samarbetet, som framlagts av statsministrarnas personliga
representanter, framhävs behovet av samarbete för att lösa de
svåra problem på miljövårdsområdet som finns i OSS-länderna och
i Östeuropa i övrigt. I rapporten förutses att betydligt
förstärkta resurser kommer att kanaliseras till denna sektor.

Utskottet vill även i detta sammanhang framhålla den betydelse
Nordiska rådets Baltikumprogram kan få för utvecklingen av
demokratiska institutioner och organisationer i länderna i
fråga. Det är utskottets uppfattning att Nordiska rådet inom
ramen för detta program kan ge avgörande politiskt och moraliskt
stöd till den demokratiska utvecklingen i Estland, Lettland och
Litauen. Även det baltiska investeringsprogrammet, som syftar
till att gynna framväxten av små och medelstora företag i
Baltikum, kan enligt utskottets bedömning spela en mycket viktig
roll för ländernas demokratiutveckling. Programmet ställer
omkring 100 miljoner ECU (ca 800 miljoner kronor) till de
baltiska staternas förfogande under en treårsperiod. Att små och
medelstora företag ges så goda förutsättningar som möjligt kan
få en avgörande betydelse för ansträngningarna att frigöra de
baltiska staternas ekonomier.

Med det ovan anförda får yrkande 17 i motion U543 (fp) anses
besvarat.

Motion U602 (fp) tar upp frågan om miljöföroreningarna på
Kolahalvön. I motionen yrkas att Sverige och Nordiska rådet
skall vara drivande i förhandlingarna med Ryssland för att få
till stånd en minskning av utsläppen från industrin på
Kolahalvön.

Utskottet konstaterar att Finland bär huvudansvaret för
förhandlingarna med Ryssland angående nödvändigheten att få till
stånd en minskning av utsläppen från den starkt förorenande
industrin på Kolahalvön.

Ett särskilt allvarligt problem utgörs av nickelverket i
Nikeli som enligt uppgift släpper ut 270 000 ton svaveldioxid
per år. Enligt vad utskottet inhämtat har Finland och Norge
erbjudit Ryssland 600 miljoner NOK i stöd för genomförandet av
en rekonstruktion av nickelverket. Ett förhandlingsmöte ägde rum
i Moskva i juni 1992. Där framkom att Ryssland kräver större
utländskt stöd för att genomföra projektet. Vid de nordiska
miljöministrarnas möte i Kirkenes den 2--3 september 1992
underströks betydelsen av att de nordiska länderna gör klart för
Ryssland, att man förväntar sig att Ryssland aktivt och
skyndsamt går in för att lösa de miljöproblem som uppfattas som
särskilt allvarliga av de nordiska regeringarna.

Utskottet utgår från att regeringen fortsätter att agera
aktivt för att påskynda förhandlingarna med Ryssland i denna
fråga.

Därmed får motion U602 (fp) anses besvarad.

I motion U501 (s) föreslås inrättandet av en kulturfond för
Sverige och Island. Motsvarande fonder finns för Sverige och
övriga nordiska länder. Enligt motionärerna skulle en fond för
svenskt-isländskt samarbete bidra till att öka den ömsesidiga
kännedomen om och kontakten mellan de båda ländernas kultur,
näringsliv och folk.

Utskottet noterar att arbetsgruppen för en nyvärdering av det
nordiska samarbetet bl.a. lyft fram kulturfrågorna som ett
område där den nordiska samarbetsmodellen förblir unik och där
det därför finns anledning att satsa ökade resurser. Utskottet
delar den bedömning som statsminister Bildt i detta sammanhang
gett uttryck för (i anförande i riksdagen den 15 oktober 1992):
"I ett allt mer integrerat Europa ökar behovet av att värna och
vidareutveckla den nordiska kulturella identiteten, och den roll
som det nordiska samarbetet kan spela i detta hänseende bör ges
en ökad vikt." Utskottet konstaterar att det inom ramen för den
pågående översynen av det nordiska samarbetet nu prövas
möjligheten att de medel som frigörs genom rationalisering och
avbyråkratisering på andra områden kan utnyttjas för att t.ex.
bygga upp en betydande Nordisk kulturfond med just den
inriktning som statsministern angivit. Utskottet välkomnar detta
initiativ.

Utskottet konstaterar att det generellt, inom det nordiska
samarbetets ram, finns en strävan att stärka Västnordens
(Färöarna, Grönland och Island) ställning. I rapporten om en
nyvärdering av det nordiska samarbetet framhåller
statsministrarnas personliga representanter att Västnorden
fortsatt bör prioriteras som en del av det nordiska samarbetet.
I rapporten föreslås åtgärder inom ramen för det regionala
samarbetet som syftar till att bättre tillvarata Västnordens
intressen i det nordiska sammanhanget. Utskottet välkomnar dessa
förslag.

Vad avser det bilaterala svensk-isländska samarbetet på
kulturområdet konstaterar utskottet att detta redan är relativt
omfattande, med ett stort antal aktiviteter både i Sverige och
på Island. Inte minst förtjänar den verksamhet nämnas som sker i
Nordens hus regi i Reykjavik.

Därmed får motion U501 (s) anses besvarad.

I motion U503 (fp) yrkas att regeringen i Nordiska rådet skall
ta upp frågan om gemensam tid i i de nordiska länderna.
Bakgrunden är att Sverige, Norge och Danmark tillämpar samma tid
som övriga Västeuropa, medan däremot Finland tillämpar samma tid
som en del öst- och sydeuropeiska stater, bl.a. Grekland,
Turkiet och Rumänien. En tidsmässig harmonisering i Norden
skulle enligt motionären främja kontakter och kommunikationer
över Östersjön. Ett enhetligare Norden skulle även bidra till
den pågående integrationsprocessen i Europa, anges det i motion
U503 (fp).

Utskottet konstaterar att frågan om gemensam tid i Norden
varit föremål för diskussion inom Nordiska rådet. I ett
betänkande har Nordiska rådets miljöutskott noterat att några
remissinstanser från Finland uttryckt tvekan och angivit såväl
för- som nackdelar för Finlands befolkning om medlemsförslaget
skulle förverkligas. Utskottet ansåg därför att en grundlig
utredning rörande konsekvenserna av den föreslagna
harmoniseringen måste tillkomma. Som en följd härav har Nordiska
rådet i rekommendation nr 22 (A 979/m) ombett Nordiska
ministerrådet att utreda för- och nackdelarna med införandet av
en gemensam tid i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Utskottet
ser mot denna bakgrund ingen anledning att göra något uttalande
i frågan.

Därmed får motion U503 (fp) anses besvarad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Nordiska rådets svenska delegations
berättelse
att riksdagen lägger Nordiska rådets svenska delegations
berättelse 1992/93:NR1 angående sin verksamhet sedan rådets
trettionionde session till handlingarna,

2. beträffande det nordiska samarbetets former och Norden
och Europa
att riksdagen förklarar yrkandena 1, 2, 3 och 18 i motion
1991/92:U543 besvarade med vad utskottet anfört,

3. beträffande samarbetet mellan Norden och Baltikum
att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1991/92:U543
besvarat med vad utskottet anfört,

4. beträffande den nordiska passfriheten
att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1991/92:U543
besvarat med vad utskottet anfört,

5. beträffande det nordiska utbildnings-, forskar- och
praktikplatssamarbetet
att riksdagen förklarar yrkandena 7, 8 och 16 i motion
1991/92:U543 besvarade med vad utskottet anfört,

6. beträffande nordiskt lagstiftningsarbete
att riksdagen förklarar yrkande 10 i motion 1991/92:U543
besvarat med vad utskottet anfört,

7. beträffande nordiskt järnvägssamarbete
att riksdagen förklarar yrkande 11 i motion 1991/92:U543
besvarat med vad utskottet anfört,

8. beträffande nordisk flygtrafik
att riksdagen förklarar yrkande 12 i motion 1991/92:U543
besvarat med vad utskottet anfört,

9. beträffande samnordiska miljöavgifter för flyg- och
landsvägstrafik
att riksdagen förklarar yrkande 13 i motion 1991/92:U543
besvarat med vad utskottet anfört,

10. beträffande nordiskt och internationellt
miljöskyddssamarbete
att riksdagen förklarar yrkandena 14 och 15 i motion
1991/92:U543 besvarade med vad utskottet anfört,

11. beträffande samarbetet med öst- och centraleuropeiska
stater
att riksdagen förklarar yrkande 17 i motion 1991/92:U543
besvarat med vad utskottet anfört,

12. beträffande föroreningar på Kolahalvön
att riksdagen förklarar motion 1991/92:U602 besvarad med vad
utskottet anfört,

13. beträffande kulturfond för Sverige och Island
att riksdagen förklarar motion 1991/92:U501 besvarad med vad
utskottet anfört,

14. beträffande gemensam tid i Norden
att riksdagen förklarar motion 1991/92:U503 besvarad med vad
utskottet anfört.

Stockholm den 10 december 1992

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Maj Britt
Theorin (s), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger
Koch (m), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Viola
Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson
(s), Göran Lennmarker (m), Berndt Ekholm (s), Peeter Luksep (m)
och Alf Eriksson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.