Nedrustning

Betänkande 1994/95:UU19

Utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU19

Nedrustning

---

Innehåll

• 1. Sammanfattning
• 2. Motionerna
• 3. Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1994/95
UU19

1. Sammanfattning

I betänkandet behandlas motionsyrkanden rörande
icke-spridningsfördraget (NPT), kärnteknologispridning,
kärnsprängningar, kärnvapen på svenskt territorium,
antipersonella minor samt genteknologi och biologiska vapen.

I sina ställningstaganden förespråkar utskottet bl.a. att NPT
förlängs på obestämd tid. Vidare anser utskottet att Sverige
fortsatt bör verka för ett fullständigt förbud mot
kärnsprängningar (inklusive s.k. fredliga sprängningar), för ett
totalförbud mot antipersonella minor samt för att konventionen
mot biologiska vapen förstärks med kontrollmöjligheter.

Samtliga yrkanden besvaras eller avstyrks.

Till betänkandet är fogat 5 reservationer samt 2 särskilda
yttranden.

2. Motionerna

1994/95:U402 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till ändringar i
icke-spridningsavtalets artiklar IV och X i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1994/95:U404 av Eva Zetterberg m.fl. (v, mp, kds) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det fortsatta svenska arbetet för ett
internationellt totalförbud mot antipersonella minor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökade resurser till minröjning,
rehabilitering av minoffer samt forskning i nya metoder för
minröjning.

1994/95:U406 av Ingrid Näslund (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att genteknologins framsteg inte bör
användas för att utveckla nya biologiska vapen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att införa ett effektivt kontrollsystem
för att övervaka utvecklingen inom genteknologins område vad
gäller framställning av vapen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att verka för en verklig
efterlevnadskontroll av konventionen om biologiska vapen.

1994/95:U408 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av revidering av
icke-spridningsavtalet och förlängning enbart under en angiven
tidsperiod,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om spridning av kärnvapen inom Europeiska
unionen.

1994/95:U409 av Martin Nilsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen fortsätter att med kraft
driva kravet på ett internationellt totalförbud mot
antipersonella minor.

1994/95:U622 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige bör öka sina ansträngningar
att få i gång förhandlingar om ett fullständigt
kärnvapenprovstopp.

1994/95:Fö201 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige skall verka för att
kärnteknologin inte sprids och att plutoniumproduktionen
stoppas,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att kärnvapen inte skall få finnas på
svenskt territorium.

1994/95:Jo25 av Eva Goës (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige skall driva en linje för
global kärnkraftsavveckling och kärnvapennedrustning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att IAEA:s roll skall omdefinieras.

3. Utskottet

3.1 Icke-spridningsfördraget (NPT) och kärnteknologispridning

I motion U402 (mp) föreslås att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ändringar i icke-spridningsavtalets (NPT:s)
artiklar IV och X. Motionärerna framhåller att NPT:s artikel IV
innehåller en föreskrift om att alla signatärstater skall
samarbeta med varandra och med internationella organisationer
för att utveckla och tillämpa den fredliga kärnenergin i
icke-kärnvapenstaterna, särskilt med hänsynstagande till
utvecklingsländernas behov. De konstaterar att Sverige knappast
i någon större utsträckning har levt upp till avtalets krav att
sprida kärnenergin till u-länderna. Mot bakgrund av 1980 års
folkomröstning och följande riksdagsbeslut menar de att det är
orimligt att Sverige genom ett internationellt avtal skall vara
förpliktigat att aktivt arbeta för att sprida kärnteknik. I
motionen framhålls också faran med en spridning av
kärnenergitekniken, enär den tjänat som kamouflage för att få
tillgång till kärnvapen.

I motionen krävs mot denna bakgrund att Sverige i de pågående
omförhandlingarna av NPT bör föreslå en ändring av fördragets
artikel IV, så att moment 2 om utveckling av den fredliga
kärnenergin utgår och ersätts med en förpliktelse för
signatärstaterna att i stället avveckla denna energiform.
Motivet för detta är dels denna energis medverkan vid spridning
av kärnvapen, dels denna energiforms egen miljöfarlighet och
unika risker.

Motionärerna pekar också på att NPT innehåller en regel med
innebörden att varje stat som ratificerat avtalet kan frånträda
det efter tre månaders uppsägningstid. De menar att Sverige bör
föreslå att utträdestiden enligt artikel X förlängs väsentligt,
till åtminstone några år. Om en stat begär utträde, påpekar de,
måste det uppfattas som en avsiktsförklaring från ifrågavarande
stat att den avser ägna sig åt kärnvapenframställning. Det
behövs då tid för världssamfundet att vidta motåtgärder.

Motion U408 (mp) tar upp frågan om kärnvapen och
icke-spridningsavtalet (NPT). Motionärerna påpekar att
kärnvapenstaterna uttryckt sin önskan om att förlänga avtalet på
obestämd tid. Detta kan tolkas så att världen skulle acceptera
att vissa stater har rätt att inneha och hota med kärnvapen
medan andra inte har det. Kärnvapenstaterna har inte medverkat
till någon nedrustning av större betydelse. De har inte heller
gett uttryck för att de inom rimlig tid avser att överge
doktriner om kärnvapen som avskräckning. Den internationella
pressen på icke-spridning har varit betydligt starkare än på
nedrustning och eliminering av kärnvapen. Samma villkor och
kontroll skall givetvis omfatta de stora kärnvapennationerna för
att snabba på avvecklingen av kärnvapen. Diskriminering bör inte
ske. Under förutsättning att avtalet revideras så att alla
behandlas på samma sätt utan diskriminerande faktorer samt att
genuina förhandlingar om den totala avvecklingen av kärnvapen
påbörjas, bör avtalet förlängas på en avgränsad tid av
exempelvis tio år. Sverige bör verka för att
icke-spridningsavtalet revideras och förlängs på bestämd tid.
Riksdagen bör, enligt yrkande 1, som sin mening ge regeringen
till känna vad som i motionen anförts om behovet av revidering
av icke-spridningsavtalet och förlängning enbart under en
angiven tidsperiod.

Motionärerna påpekar att icke-spridningsavtalet utgör ett
hinder för kärnvapenstaterna att överlåta kontrollen av
kärnvapen till andra stater. Samtidigt pekar de på farhågor som
framförts med innebörden att EU:s översynskonferens 1996 kan
leda till att kärnvapen sprids på ett nytt sätt, nämligen om
Europeiska unionen beslutar om ett gemensamt försvar med
tillgång till engelska och franska kärnvapen. Sverige måste,
enligt yrkande 2, i regeringskonferensen klart ta avstånd från
att kontrollen av kärnvapen sprids inom ramen för ett gemensamt
försvar inom EU.

I Miljöpartiets försvarspolitiska motion (Fö201) anförs att
Sveriges engagemang för spridning av kärnteknologin, bl.a. genom
det aktiva svenska medlemskapet i IAEA, och den svenska
produktionen av vapenplutonium bidrar till att underlätta
kärnvapenspridningen i världen. Miljöpartiet anser att Sverige i
stället skall verka för att kärnteknologin inte sprids och att
plutoniumproduktionen stoppas (yrkande 8).

I yrkande 6 i motion Jo25 (mp) krävs att IAEA:s roll skall
omdefinieras och att organisationen skall verka för global
avveckling av kärnenergi, kärnvapen och spridning av
kärnteknologi. Organisationen bör få en inriktning av sin
verksamhet som är anpassad till kretsloppssamhället.

Utskottets överväganden

Sedan sin tillkomst har icke-spridningsavtalet (NPT) utgjort
navet i det internationella nedrustningsarbetet. Under tiden den
17 april--den 12 maj i år pågår den s.k. NPT-konferensen vid
vilken avtalets efterlevnad under de senaste fem åren granskas.
Vidare behandlas frågan om en förlängning av avtalet.

I motion U402 (mp) föreslås ändringar av vissa artiklar i
avtalet. Utskottet har tidigare (bet. 1990/91:UU4) behandlat ett
yrkande med delvis samma innebörd. Därvid anförde utskottet
bl.a. följande:

Utskottet konstaterar att varje ändringsförslag av
icke-spridningsavtalet (NPT) riskerar att öppna avtalstexten för
ytterligare ändringsförslag. En rad länder, inte minst många
utvecklingsländer, som är positiva till fördragets artikel IV,
mom. 2 om samarbete och bistånd, kan snarast komma att kräva att
detta utvidgas om avtalstexten öppnas för ändringsförslag.
Utfästelserna om samarbete och bistånd har för många länder
varit den främsta anledningen till att de har anslutit sig till
NPT. Finner de i ett sådant läge inte gehör för sina krav finns
det en uppenbar risk att de drar sig ur icke-spridningsregimen.
I realiteten har ändringsförslag små möjligheter att godkännas,
eftersom de anslutna staterna har alltför motstridiga intressen
på väsentliga områden.

Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Därmed avstyrks motion U402 (mp) i berörd del.

Svårigheten att få till stånd en ändring i NPT-avtalet gäller
naturligtvis också det i samma motion (U402 [mp]) framlagda
förslaget om förlängd utträdestid (artikel X).

Den tid det tar att utveckla kärnvapen uppgår till åtskilliga
år. Det internationella samfundet skulle därför, för det fall en
icke-kärnvapenstat begärde att få frånträda NPT, ha en betydande
tid att vidta åtgärder. Utskottet anser mot denna bakgrund att
skäl inte föreligger för att Sverige skall verka för att
utträdestiden enligt avtalets artikel X förlängs.

Det bör i sammanhanget påpekas att i de fall då det funnits
anledning misstänka att någon stat vidtagit åtgärder för att
tillverka kärnvapen har det misstänkta utvecklingsarbetet
bedrivits i hemlighet.

Därmed avstyrks motion U402 (mp) i berörd del.

NPT är det viktigaste avtalet på nedrustningens område, inte
minst därför att det är det enda avtal genom vilket
kärnvapenstaterna förbinder sig att verka för nedrustning. För
att upprätthålla balansen och trovärdigheten i NPT-avtalet krävs
framsteg i kärnvapennedrustningen. Sverige har deklarerat att
syftet måste vara att fullständigt avskaffa dessa vapen, om
möjligt inom tio till femton år. Som ett steg i denna riktning
verkar Sverige för att snarast nå ett avtal för ett fullständigt
stopp för kärnvapenprov.

Förhandlingar om totalförbud mot produktion av uran och
plutonium för vapenändamål kommer under våren att inledas i
Nedrustningskonferensen (CD) i Genève. Sverige avser att härvid
spela en aktiv roll. Enligt utskottets uppfattning är det
angeläget att dessa förhandlingar snabbt leder till ett
internationellt avtal.

Sverige verkar också i CD för att få till stånd förhandlingar
om ett internationellt avtal om s.k. negativa
säkerhetsgarantier. Dylika garantier, som i förekommande fall
givits något olika utformning, har den huvudsakliga innebörden
att kärnvapenmakten utfäster sig att den inte skall använda
eller hota med att använda kärnvapen mot en kärnvapenfri stat. I
NPT-sammanhang har särskilt framhållits att stater som avstått
från kärnvapen inte skall kunna utsättas för kärnvapenanvändning
eller hot därom.

Genom START-avtalen har betydande åtaganden gjorts av USA och
Ryssland på nedrustningsområdet. I och med Ukrainas anslutning
till icke-spridningsavtalet har START I-avtalet kunnat träda i
kraft.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att NPT
förlängs på obestämd tid. I annat fall uppkommer fara för att
avtalet efter en begränsad tid löper ut med risk för en
okontrollerad spridning av kärnvapen som följd. I NPT stadgas
att översynskonferenser skall anordnas vart femte år. De kommer
i framtiden, liksom tidigare, att tjäna som kontrollstationer
vad avser alla avtalsparters fullföljande av sina åtaganden
enligt avtalet.

Därmed avstyrks motion U408 (mp) yrkande 1.

Enligt artikel I i NPT har kärnvapenstaterna förbundit sig att
inte till någon som helst mottagare överlåta kärnvapen eller
andra kärnladdningar eller kontrollen över sådana vapen eller
laddningar, vare sig direkt eller indirekt till
icke-kärnvapenstater. I artikel II har icke-kärnvapenstaterna
förbundit sig att inte motta kärnvapen eller kontroll över
sådana vapen.

EU:s båda kärnvapenmakter, Storbritannien och Frankrike, som
båda är parter till NPT, kan således inte överlåta kontrollen av
sina kärnvapen till andra stater. Vidare kan EU:s övriga stater,
som i kapacitet av icke-kärnvapenstater är parter till NPT, inte
acceptera att ta över en sådan kontroll. NPT ger således dubbla
garantier för att någon överlåtelse inte kan ske.

Därmed anser utskottet motion U408 (mp) yrkande 2 besvarad.

IAEA är ett viktigt instrument i freds- och
nedrustningspolitiken, inte minst genom sin uppgift att
kontrollera kärnämnen i de stater som tillträtt NPT. Det aktiva
svenska medlemskapet i IAEA skall ses i ljuset av detta och av
att IAEA har som huvuduppgift att främja kärnsäkerheten.
Sveriges agerande har däremot inte till syfte att främja
utbyggnaden av kärnkraften i andra stater.

IAEA skall också inom sitt område lämna bistånd till
u-länderna. Större delen av biståndsverksamheten -- och den del
som u-länderna efterfrågar mest -- består inte av projekt för
utbyggnad av kärnkraft, utan den avser i stället
isotopanvändning inom jordbruk, medicin, livsmedelsteknik och
ekologi samt strålskydd.

Enligt utskottets uppfattning finns det inte anledning att
verka för att IAEA:s uppgifter omdefinieras eller att
inriktningen av organisationens verksamhet förändras.

Genom sitt tillträde 1970 till NPT förband sig Sverige att
inte utveckla eller förvärva kärnvapen. Sverige producerar inte
vapenplutonium. Detta åtagande kontrolleras av IAEA. Regeringen
har i sin deklaration vid 1995 års utrikespolitiska debatt i
riksdagen, onsdagen den 22 februari, framhållit att det är
viktigt att snarast inleda förhandlingar om totalförbud av
produktion av uran och plutonium för vapenändamål.

Därmed avstyrks motion Fö201 (mp) yrkande 8 och motion Jo25
(mp) yrkande 6.

3.2 Fullständigt kärnvapenprovstopp

I motion U622 (mp) framhålls att kärnvapenprov ofta skett på
urbefolkningarnas land, utan att deras tillstånd någonsin
inhämtats och trots deras massiva protester. Inte minst med
tanke på urbefolkningarna är det mycket angeläget att ett totalt
provstopp för underjordiska prov kommer till stånd snarast.
Sverige bör därför, enligt yrkande 10, öka sina ansträngningar
att få i gång förhandlingar om ett fullständigt
kärnvapenprovstopp.

Miljöpartiet föreslår i motion Jo25 (mp) yrkande 1 att Sverige
skall driva en linje för global kärnkraftsavveckling och
kärnvapennedrustning samt verka för att sprida kunskap om
energieffektivisering och förnyelsebara energislag. Euratoms
stadga bör ändras i den riktningen.

Utskottets överväganden

Utskottet anser, i likhet med vad det framhållit i en rad
tidigare betänkanden, att ett fullständigt provstopp är en
väsentlig och central nedrustningsfråga. Ett internationellt
avtal som förbjuder alla kärnsprängningar är ett viktigt medel i
nedrustnings- och icke-spridningsansträngningarna.

Utskottet konstaterar att Sverige sedan många år har ägnat
stor uppmärksamhet åt försöken att få till stånd ett avtal om
fullständigt stopp för alla kärnvapenprov (CTBT).
Ansträngningarna har sedan 1960-talet koncentrerats till
förhandlingarna vid Nedrustningskonferensen i Genève (CD). I
juli 1991 presenterade Sverige i CD ett fullständigt
avtalsförslag. År 1993 aktualiserade Sverige detta förslag med
tillägget att alla kärnsprängningar, även s.k. fredliga
kärnsprängningar, borde förbjudas. I detta sammanhang framlade
Sverige även detaljerade förslag om hur efterlevnaden av ett
förbud skulle kunna kontrolleras. Bl.a. föreslås att IAEA skall
få ansvaret för verifieringen.

Utskottet utgår från att regeringen även fortsättningsvis
aktivt verkar för att få till stånd ett avtal om ett
fullständigt stopp för alla kärnsprängningar, inklusive s.k.
fredliga kärnsprängningar.

Som utskottet understrukit i en rad betänkanden (senast i bet.
1993/94:UU19) är det angeläget att kärnvapenprovens effekter på
hälsa och miljö undersöks noggrant.

Sverige deltar aktivt i det arbete som bedrivs inom FN:s ram
för att kartlägga effekterna av joniserande strålning från
radioaktivt material. Detta arbete bedrivs framför allt inom
ramen för FN:s vetenskapliga kommitté för att studera effekterna
av strålning (UNSCEAR). Vidare har Världshälsoorganisationens
studie om effekterna av ett kärnvapenkrig fortfarande
aktualitet.

Utskottet förutsätter att regeringen aktivt deltar i den
fortsatta internationella diskussionen i denna fråga och därvid
tar de egna initiativ som enligt regeringens bedömning kan vara
motiverade.

Därmed får motionerna U622 (mp) yrkande 10 och Jo25 (mp)
yrkande 1 i berörd del anses besvarade.

Genom u-biståndet och i samarbetet med Central- och Östeuropa
gör Sverige betydande satsningar på att sprida kunskap om
kärnsäkerhet och energieffektivisering, varigenom även kunskap
om förnyelsebara energislag förmedlas. Detta är insatser med
global räckvidd. Enligt utskottets uppfattning är dessa insatser
lämpliga när det gäller att verka för miljömålet i svensk
utrikespolitik.

Energipolitikens inriktning är i allt väsentligt en nationell
angelägenhet -- för Sverige såväl som för andra stater.
Utskottet finner det därför inte befogat att Sverige i dagsläget
internationellt skall verka för en global kärnkraftsavveckling.

Utskottet konstaterar att Euratomfördraget delvis är
föråldrat. Delar av fördraget tillämpas inte enligt bokstaven,
utan enligt en successivt utvecklad praxis. Andra delar av
fördraget behandlar dock frågor som fortfarande är aktuella.
Exempel härpå är skapandet av en gemensam basnivå för strålskydd
samt kontrollen av att kärnmaterial inte används för andra
ändamål än för dem för vilka de är avsedda (s.k. safeguards).
Vid medlemskapsförhandlingarna med EU kom Sverige och EU:s
dåvarande medlemsstater i denna del överens om en gemensam
förklaring beträffande tillämpningen av Euratomfördraget. Enligt
regeringens proposition om Sveriges medlemskap i EU (prop.
1994/95:19) påverkar en anslutning till Euratom inte den politik
Sverige vill föra beträffande kärnkraften och hanteringen av
kärnavfallet. Propositionen har sedermera godkänts av riksdagen.
Utskottet anser mot denna bakgrund att motion Jo25 (mp) yrkande
1 i berörd del inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Därmed avstyrks motion Jo25 (mp) yrkande 1 i berörd del.

3.3 Kärnvapen på svenskt territorium

I partimotion Fö201 (mp) framhålls att kärnvapen inte skall få
finnas på svenskt territorium. Sverige måste därför avvisa alla
flottbesök där man inte lämnar uttryckliga garantier för att
kärnvapen inte finns ombord. Sverige skall också arbeta för att
skapa en kärnvapenfri zon i Norden som ett led i strävan att nå
en kärnvapenfri värld. Enligt yrkande 9 bör riksdagen till
regeringen ge till känna vad som i motionen anförts om att
kärnvapen inte skall få finnas på svenskt territorium.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att de båda största kärnvapenmakterna i
samband med START I-avtalets tillkomst år 1991 förklarade att de
inte längre skulle bestycka sina ytgående fartyg med kärnvapen.
Den fråga som tas upp i motion Fö201 (mp) yrkande 9 har således
ingen större aktualitet. Utskottet finner emellertid anledning
att framhålla att när regeringen meddelar tillstånd för
örlogsbesök erinras den gästande staten om att kärnvapen inte
får medföras vid besök i svenska hamnar. Detta sker med följande
formulering: "Det råder generellt förbud att medföra kärnvapen
vid besök i Sverige. Sveriges regering utgår från att detta
förbud strikt iakttages."

Den svenska politiken i fråga om besök av örlogsfartyg bygger
således på att vi hyser förtroende för att besökare respekterar
våra regler. Den besökande staten avkrävs inga garantier. Om
emellertid sådana garantier skulle begäras och lämnas föreligger
likväl ingen rätt att inspektera örlogsfartyg för att klarlägga
det verkliga förhållandet. Enligt uppgift finns det för
närvarande inte heller några säkra metoder för verifikation om
inte inspektion på platsen görs. Detta innebär att ett
besökstillstånd skulle bygga på förtroende för besökaren även i
detta fall.

Örlogsbesök i Sverige är en del i ett större militärt utbyte
som ökar förtroendet mellan stater. Enligt utskottets
uppfattning är det ett svenskt intresse att kunna delta i detta
utbyte. Förtroende är ett av de väsentliga elementen i vårt
arbete för fred och nedrustning. Östersjön är internationellt
vatten, och örlogsbesök från alla stater bör välkomnas så länge
svensk lag respekteras. Besöken har av bl.a. dessa anledningar
en funktion att fylla i svensk utrikes- och säkerhetspolitik.

Motionärerna framhåller också att Sverige bör arbeta för att
tillskapa en kärnvapenfri zon i Norden. Utskottet vill med
anledning härav erinra om att de nordiska utrikesministrarna år
1987 tillsatte en nordisk ämbetsmannagrupp med uppdrag att
studera förutsättningarna för en dylik zon. Gruppen avlämnade
sin rapport i mars 1991. I denna konstateras bl.a. att frågan om
en nordisk kärnvapenfri zon måste ses i ett bredare europeiskt
sammanhang och att Europa är på väg mot ett nytt
säkerhetspolitiskt mönster.

Utskottet utgår från att de nordiska länderna har en hög
beredskap för att snabbt kunna aktualisera frågan om en
kärnvapenfri zon om så anses lämpligt mot bakgrund av det
allmänna säkerhetspolitiska läget.

Med det anförda anser utskottet motion Fö201 (mp) yrkande 9
besvarad.

3.4 Antipersonella minor m.m.

Motion U404 (v, mp, kds) tar upp olika frågor rörande
antipersonella minor. Sverige bör, enligt yrkande 2, fortsatt
arbeta för ett internationellt totalförbud mot antipersonella
minor.

Vidare bör, enligt yrkande 3, finansiella resurser i ökad
omfattning satsas på att inom svensk försvarsindustri skapa och
utveckla metoder och redskap som påskyndar och underlättar
minröjning. Också forskning om nya metoder för minröjning och
för rehabilitering av minoffer bör stödjas.

Motion U409 (s) behandlar frågan om antipersonella minor bl.a.
mot bakgrund av att regeringen i regeringsförklaringen hösten
1994 deklarerade att Sverige aktivt skulle verka för ett
internationellt förbud mot denna mintyp. Det svenska förslaget,
som har ett solitt stöd i riksdagen, har ännu dock bara stötts
av ett fåtal länder, och mycket tyder på att den
översynskonferens av FN:s vapenkonvention som äger rum hösten
1995 endast kommer att besluta om små förändringar av
konventionen. Förslag har förts fram från andra stater om att
tillåta de antipersonella minor som har en
självutlösningsmekanism och förbjuda sådana som inte har det.
Vinner det förslaget gehör lindras de problem som orsakas av
minor, men endast till en del. Ett partiellt förbud blir svårare
att övervaka, och det blir också svårt att motivera fattiga
länder att bara använda denna typ av dyrare minor. Dessutom
kommer även minor med självutlösningsmekanism att drabba
civilbefolkningen urskiljningslöst om än under kortare tid. I
yrkande 1 hemställs att riksdagen begär att regeringen
fortsätter att med kraft driva kravet på ett internationellt
totalförbud mot antipersonella minor.

Utskottets överväganden

I sitt föregående nedrustningsbetänkande (1993/94:UU19) ansåg
utskottet att det skulle ges regeringen till känna att Sverige
borde framlägga ett förslag med syfte att få till stånd ett
internationellt totalförbud mot antipersonella minor. Riksdagen
beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Vid ett förberedande expertmöte i augusti 1994 inför
översynskonferensen om särskilt inhumana vapen lade Sverige fram
ett förslag om totalförbud mot antipersonella landminor,
omfattande användning, utveckling, produktion, handel och
lagerhållning. Konferensens huvuduppgift är att få till stånd
ett reviderat landmineprotokoll under konventionen.

Av de stater som deltar i förberedelserna för konferensen
stöder Irland, Mexico, Colombia och Kambodja det svenska
förslaget om ett totalförbud mot antipersonella landminor.

Totalförbud mot antipersonella landminor är ett av flera krav
som framförts vid förberedelserna inför översynskonferensen.
Sverige, liksom många andra stater, verkar också för att
konventionens regleringar skall utsträckas till interna
konflikter.

Vid FN:s generalförsamling hösten 1994 fastslogs i en
enhälligt antagen resolution om exportmoratorium för
antipersonella landminor att ett slutligt eliminerande av dessa
minor borde vara målet då lösningar söks på de problem som dessa
minor har orsakat. Frågan kommer senare i år att behandlas vid
en FN-konferens om minor.

Vid ett möte den 10 april 1995 med allmänna rådet i EU
fattades ett principbeslut om att tillstyrka ett förslag om en
gemensam aktion avseende antipersonella landminor. Aktionen
omfattar ett gemensamt exportmoratorium, en gemensam hållning
inför höstens översynskonferens om särskilt inhumana vapen,
uppvaktningar i tredje land samt bistånd till minröjning. Den
gemensamma hållningen, som bl.a. innebär att EU skall verka för
restriktioner (såsom exportförbud) och för att konventionens
regleringar skall utsträckas till interna konflikter, är dock
utformad på så sätt att den inte binder länder som vill gå
längre, och den utgör således inget hinder för Sveriges krav på
ett internationellt totalförbud mot antipersonella landminor.

Utskottet utgår från att regeringen fortsatt verkar för ett
internationellt totalförbud mot antipersonella minor och för att
konventionen utsträcks till att täcka även interna konflikter.

Med det anförda anser utskottet motionerna U404 (v, mp, kds)
yrkande 2 och U409 (s) yrkande 1 besvarade.

Det stora antalet landminor som kvarligger efter krig och
interna konflikter i ett betydande antal stater skördar många
offer och hindrar återinflyttning till och odling av stora
landarealer. Trots förekommande röjningsinsatser fortsätter
dessa minor att öka med uppskattningsvis ett par miljoner per år
till följd av fortsatt minutläggning.

Enligt vad utskottet erfarit kommer Sverige att fortsätta med
att bidra till insatser i flera av de hårdast mindrabbade
staterna. Under innevarande budgetår har hittills anvisats 44,4
miljoner kronor för detta ändamål. Härav har 23 miljoner kronor
gått till Kambodja, 20 miljoner kronor till Afghanistan,
900 000 kr till Irak (Kurdistan) och 500 000 kr till Laos.
Enligt vad regeringen redovisat i utrikesdeklarationen kommer
biståndet för dessa ändamål att uppgå till 70 miljoner kronor.

EU:s gemensamma aktion rörande antipersonella landminor
omfattar stöd för FN:s arbete med minröjning liksom egna
insatser på minröjningsområdet.

Under föregående år anvisade regeringen 9,9 miljoner kronor
för utveckling av en mekanisk minröjare, baserad på en metod som
framtagits av en svensk entreprenör. För närvarande prövas även
andra uppslag som syftar till att ta fram avancerad utrustning
för att effektivisera manuell minröjning.

För att koordinera de svenska insatserna har en särskild
samordnare för minfrågor tillsatts inom Utrikesdepartementet.

Utskottet anser de av regeringen företagna åtgärderna lämpliga
och väl avvägda.

Därmed avstyrks motion U404 (v, mp, kds) yrkande 3.

3.5 Genteknologi och biologiska vapen

I motion U406 (kds) beskrivs utförligt hur genteknik kan
utnyttjas för att utveckla vapen. Mot denna bakgrund krävs ett
tillkännagivande om att genteknologiska framsteg ej bör användas
för utvecklande av nya biologiska vapen (yrkande 1).

Motionären kräver vidare (yrkande 2) att ett effektivt
kontrollsystem införs för att övervaka utvecklingen inom
genteknologins område vad avser framställning av vapen.
Regeringen bör också verka för en verklig efterlevnadskontroll
vad avser konventionen om biologiska vapen (yrkande 4), vilket,
enligt vad som anförs i motionen, är tekniskt möjligt i dag.

Utskottets överväganden

I motion U406 (kds) yrkande 1 beskrivs hur gentekniken kan
missbrukas för avsikter som strider mot syftena med 1972 års
konvention om förbud mot utveckling, produktion och lagring av
biologiska vapen. Denna konvention omfattar även sådana
stridsmedel som framställs med modern genteknik.

Som framhölls i föregående nedrustningsbetänkande
(1993/94:UU19) är det enligt utskottets uppfattning angeläget
att man från svensk sida fortsatt verkar för att genteknikens
framsteg inte utnyttjas för utvecklande av nya biologiska vapen.
Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Med det anförda anser utskottet motion U406 (kds) yrkande 1
besvarad.

Som framgått ovan omfattas biologiska vapen som eventuellt
utvecklas med hjälp av genteknik av 1972 års konvention om
biologiska vapen. I ett tal hösten 1994 i FN:s generalförsamling
framhöll Sverige att en verifikationsregim avseende denna
konvention var särskilt nödvändig i ljuset av den senaste
biotekniska och gentekniska utvecklingen.

I anledning av ett kds-yrkande påpekade utskottet i föregående
nedrustningsbetänkande (1993/94:UU19) att FN:s tredje
granskningskonferens för konventionen mot biologiska vapen år
1991 gav en expertgrupp i uppdrag att utvärdera möjligheterna
att kontrollera eller verifiera konventionens efterlevnad.
Expertgruppen konstaterade att det fanns tekniska möjligheter
att kontrollera efterlevnaden av och därigenom stärka
förtroendet för konventionen.

Utskottet framhöll då också att Sverige varit mycket aktivt i
denna process. Sverige har innehaft ordförandeposter för olika
tekniska delar av arbetet i Genève och har vid två tillfällen
anordnat internationella arbetsmöten i syfte att mellan tekniska
experter diskutera möjligheter och problem med verifikation av
B-vapenkonventionen.

Sedan utskottet senast behandlade frågan har det tillkommit
att en FN-konferens hösten 1994 beslutat att tillsätta en
arbetsgrupp, öppen för alla FN:s medlemmar, med uppgift att
föreslå hur ett verifikationssystem bör utformas. Enligt vad
utskottet erfarit avser Sverige att aktivt verka i denna
arbetsgrupp.

De ökade möjligheterna att missbruka den tekniska utvecklingen
för att ta fram genetiskt selektiva vapen följs noga av
Försvarets forskningsanstalt (FOA) i samverkan med
universitetsforskare.

Risken för tillämpning av genteknologin på det militära
området väcker oro. Enligt utskottets uppfattning är det därför
angeläget att man från svensk sida fortsatt aktivt verkar för
att konventionen mot biologiska vapen förstärks med
kontrollmöjligheter.

Med det anförda anser utskottet motion U406 (kds) yrkandena 2
och 4 besvarad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande icke-spridningsavtalets artikel IV
att riksdagen avslår motion 1994/95:U402 i berörd del,
res. 1 (v, mp)

2. beträffande icke-spridningsavtalets artikel X
att riksdagen avslår motion 1994/95:U402 i berörd del,
res. 2 (mp)

3. beträffande icke-spridningsavtalets förlängning m.m.
att riksdagen avslår motion 1994/95:U408 yrkande 1,
res. 3 (v, mp)

4. beträffande spridning av kärnvapen inom EU
att riksdagen förklarar motion 1994/95:U408 yrkande 2 besvarad
med vad utskottet anfört,

5. beträffande kärnteknologispridning, IAEA m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fö201 yrkande 8 och
1994/95:Jo25 yrkande 6,
res. 4 (v, mp)

6. beträffande stopp för kärnsprängningar
att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:U622 yrkande 10 och
1994/95:Jo25 yrkande 1 i berörd del besvarade med vad utskottet
anfört,

7. beträffande global kärnkraftsavveckling
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo25 yrkande 1 i berörd
del,
res. 5 (v, mp)

8. beträffande kärnvapen på svenskt territorium
att riksdagen förklarar motion 1994/95:Fö201 yrkande 9
besvarad med vad utskottet anfört,

9. beträffande totalförbud mot antipersonella minor
att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:U404 yrkande 2 och
1994/95:U409 yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,

10. beträffande minröjning m.m.
att riksdagen avslår motion 1994/95:U404 yrkande 3,

11. beträffande genteknologi och biologiska vapen
att riksdagen förklarar motion 1994/95:U406 yrkande 1 besvarad
med vad utskottet anfört,

12. beträffande kontrollmöjligheter avseende biologiska
vapen

att riksdagen förklarar motion 1994/95:U406 yrkandena 2 och 4
besvarad med vad utskottet anfört.

Stockholm den 4 maj 1995

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Nils T
Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Helena Nilsson
(c), Lena Klevenås (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark
(fp), Eva Zetterberg (v), Arne Mellqvist (s), Lars Hjertén (m),
Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kds), Elisebeht
Markström (s), Agneta Brendt (s) och Sten Tolgfors (m).

Reservationer

1. Icke-spridningsavtalets artikel IV (mom. 1)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 4
börjar med "Utskottet har tidigare" och slutar med "i berörd
del." bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att artikel IV i NPT-avtalet innehåller
stadganden om att avtalets signatärmakter skall samarbeta med
varandra och med internationella organisationer för att utveckla
och tillämpa den fredliga kärnenergin i icke-kärnvapenstaterna.
Enligt utskottets uppfattning står detta i strid med det
riksdagsbeslut som till följd av 1980 års folkomröstning stadgar
att kärnkraften skall avvecklas. Sverige bör därför i de
pågående omförhandlingarna av NPT föreslå en ändring av
fördragets artikel IV, så att moment 2 om utveckling av den
fredliga kärnenergin utgår och ersätts med en förpliktelse för
signatärstaterna att i stället avveckla denna energiform. Detta
bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrks motion U402 (mp) i berörd del.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
1. beträffande icke-spridningsavtalets artikel IV
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U402 i berörd del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Icke-spridningsavtalets artikel X (mom. 2)

Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 4
börjar med "Svårigheten att få" och på s. 5 slutar med "i berörd
del." bort ha följande lydelse:

NPT-avtalet medger signatärstaterna att frånträda avtalet. I
likhet med vad som sägs i motion U402 (mp) i berörd del anser
utskottet att en eventuell sådan begäran måste uppfattas som en
avsiktsförklaring från ifrågavarande stat att ägna sig åt
kärnvapenframställning. Det behövs då tid för världssamfundet
att vidta motåtgärder. Enligt utskottets uppfattning bör Sverige
därför föreslå att utträdestiden enligt NPT-avtalets artikel X
förlängs väsentligt, åtminstone till några år. Detta bör ges
regeringen till känna.

Därmed tillstyrks motion U402 (mp) i berörd del.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
2. beträffande icke-spridningsavtalets artikel X
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U402 i berörd del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Icke-spridningsavtalets förlängning m.m. (mom. 3)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 5
börjar med "Enligt utskottets uppfattning" och slutar med "U408
(mp) yrkande 1." bort ha följande lydelse:

Kärnvapenstaterna har uttryckt sin önskan om att förlänga
avtalet på obestämd tid. Enligt utskottets uppfattning kan detta
tolkas så att världen skulle acceptera att vissa stater har rätt
att inneha och hota med kärnvapen medan andra inte har det.
Sverige bör därför verka för att icke-spridningsavtalet
revideras och förlängs på bestämd tid. Under förutsättning att
avtalet revideras så att alla behandlas på samma sätt utan
diskriminerande faktorer samt att genuina förhandlingar om total
avveckling av kärnvapen påbörjas kan denna tid sättas till
exemplevis 10 år. Detta bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrks motion U408 (mp) yrkande 1.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
3. beträffande icke-spridningsavtalets förlängning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U408 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Kärnteknologispridning, IAEA m.m. (mom. 5)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 6
börjar med "IAEA är ett" och slutar med "Jo25 (mp) yrkande 6."
bort ha följande lydelse:

Sveriges hittillsvarande engagemang för spridning av
kärnteknologin, bl.a. genom det aktiva svenska medlemskapet i
IAEA och den svenska produktionen av vapenplutonium, bidrar till
att underlätta kärnvapenspridningen i världen. Enligt utskottets
uppfattning bör Sverige i stället verka för att kärnteknologin
inte sprids och att plutoniumproduktionen stoppas. Som ett led i
denna strävan bör IAEA:s roll omdefinieras så att organisationen
också skall verka för global avveckling av kärnenergin,
kärnvapen och spridning av kärnteknologi samt anpassa sin
verksamhet till kretsloppssamhället. IAEA:s nuvarande arbete med
att öka tillgängligheten av fredlig kärnteknologi inom medicin,
jordbruk, avsaltning av havsvatten m.m. bör fortsätta såsom
tidigare. Detta bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrks motion Fö201 (mp) yrkande 8 och motion Jo25
(mp) yrkande 6.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
5. beträffande kärnteknologispridning, IAEA m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fö201 yrkande
8 och 1994/95:Jo25 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

5. Global kärnkraftsavveckling (mom. 7)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 7
börjar med "Enligt utskottet uppfattning" och slutar med "en
global kärnkraftsavveckling." bort utgå.

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 8
börjar med "Vid medlemskapsförhandlingarna med" och slutar med
"yrkande 1 i berörd del." bort ha följande lydelse:

Mot denna bakgrund anser utskottet att Euratoms stadgar bör
omarbetas. Sverige bör verka för detta och för att det inom en
omarbetad stadga ingår att verka för en global
kärnkraftsavveckling, energieffektivisering och förnyelsebara
energislag. Detta bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrks motion Jo25 (mp) yrkande 1 i berörd del.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
7. beträffande global kärnkraftsavveckling
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Jo25 yrkande 1 i
berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Kärnvapen på svenskt territorium

Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:

När tillstånd till utländskt örlogsbesök i Sverige lämnas får
gästen information om Sveriges inställning till kärnvapen och
kärnvapenbestyckning av gästande fartyg. Regeringen använder
följande formulering: "Det råder generellt förbud att medföra
kärnvapen vid besök i Sverige. Sveriges regering utgår från att
detta förbud strikt iakttages."

Det besökande landet avkrävs inga skriftliga garantier, och
utskottet betonar, att förtroendet länder emellan innebär, att
man utgår från att svensk lag respekteras.

Örlogsbesök orsakar ofta starka lokala protester och
demonstrationer, som ju inte kan kännas välkomnande för gästen.
Det finns en osäkerhet om fartyget har kärnvapen ombord eller
inte. Ett intyg, mellan fartyg och lokal hamnförvaltning, kunde
fungera som en skriftlig försäkran för att fartyget inte är
kärnvapenbestyckat, om man inte önskar kräva försäkringar på
regeringsnivå.

Sverige har internationellt gått i spetsen när det gällt
nedrustningssträvanden. Flera stormakter har avtalsvägen kommit
överens om att skära ner sina kärnvapenarsenaler. För de flesta
länder skulle det inte kännas som ett problem eller brist på
förtroende från värdlandets sida, att lämna en försäkran om att
man inte medför kärnvapen vid ett örlogsbesök.

2. Minröjning m.m.

Helena Nilsson (c), Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson
(mp) och Ingrid Näslund (kds) anför:

Antipersonella minor hör till de värsta vapen som världen har
uppfunnit. De har kallats "de fattigas vapen", därför att de är
så billiga att tillverka. Att oskadliggöra en mina är däremot
oerhört kostsamt.

I världen beräknas det finnas mellan 65 och 110 miljoner
minor. I fem länder kan man tala om en minkatastrof, värst
drabbade är Kambodja och Angola. Enligt FN dödas varje månad ca
800 personer, varav de flesta är civila och ca 75 % är barn.

Sverige har internationellt bedrivit ett aktivt arbete för ett
internationellt förbud mot minor. I detta sammanhang måste
understrykas betydelsen av att Sverige går före och självt
avskaffar minor inom det militära försvaret. Detta skulle öka
trovärdigheten när vi agerar internationellt.

Sverige har över biståndsbudgeten bilateralt och inom FN
anslagit medel för minröjning i bl.a. Angola. I förhållande
till de enorma behov som finns, t.ex. bara i Angola, är
resurserna små. Att totalt sett få fram ökade insatser för
minröjning är synnerligen angeläget.