Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Naturkatastroffond m.m.

Betänkande 2007/08:FöU8

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
18 mars 2008

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Naturkatastroffond m.m.(pdf, 126 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2007/08:8 Naturkatastroffond m.m.

Beslut

Nej till motioner om ekonomisk ersättning efter naturkatastrofer (FöU8)

Riksdagen sade nej till motioner från allmänna motionstiden 2007 som tar upp frågor om ekonomisk ersättning till kommuner och enskilda efter skador som inträffat till följd av naturkatastrofer. Skälet är att regeringen fått i uppdrag av riksdagen att överväga ett sådant system, och utskottet vill avvakta regeringens svar.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 7

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2008-02-19
Justering: 2008-03-04
Trycklov: 2008-03-04
Trycklov till Gotab och webb: 2008-03-05
Reservationer: 1
Betänkande 2007/08:FöU8

Alla beredningar i utskottet

2008-02-12, 2008-02-19

Nej till motioner om ekonomisk ersättning efter naturkatastrofer (FöU8)

Försvarutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2007 som tar upp frågor om ekonomisk ersättning till kommuner och enskilda efter skador som inträffat till följd av naturkatastrofer. Skälet är att regeringen fått i uppdrag av riksdagen att överväga ett sådant system, och utskottet vill avvakta regeringens svar.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2008-03-13
Stillbild från Debatt om förslag 2007/08:FöU8, Naturkatastroffond m.m.

Debatt om förslag 2007/08:FöU8

Webb-tv: Naturkatastroffond m.m.

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Ulla Andersson (V)
Anf. 10 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Jag ska debattera den här frågan för Vänsterpartiets räkning eftersom jag är en av motionärerna och initiativtagare till motionen. Den har väckts i samarbete med Lantbrukarnas Riksförbund hemma i Gävleborg. Ursprunget är framför allt de klimatförändringar som redan är här och som vi kan se i det extremväder vi har här i vårt land och runt om i världen. Även om vi gör allt vad vi kan för att stoppa våra utsläpp och minska människans påverkan på miljö och klimat kommer det att ta oerhört lång tid innan det får några effekter på klimatet. Har vi då ett samhällssystem som bidrar till att öka tryggheten i samhället och för den enskilde när klimatförändringarna nu finns här - om en storm, en översvämning eller ett jordskred drabbar en? Svaret är tyvärr nej. Tänk er själva att utsättas för att en damm brister, vilket hände i fjol - tror jag att det var - och huset spolas bort! Det finns ingen försäkring som täcker det. Tänk er att som bonde som har brukat jorden i flera generationer återkommande drabbas av extremväder så att skörden inte kan ge intäkter så att man kan fortleva. Eller tänk er att ladugården blåses bort! Då är allt borta, och ingen försäkring täcker. Jag kommer från Gävle. Där hade vi en snökatastrof 1998, då vi gick på bilarnas tak. Jag gick ovanför mitt eget kök och tittade ned. Det var snöväder, det! Det kan jag lugnt lova. Man fick åka snöskoter ut med hemtjänsten för att bistå de äldre. Vi bildade frivilliga snöskottarkedjor för att skotta ut människor med funktionsnedsättningar och äldre som inte på något sätt kunde ta sig ut annars. Kommunen var då mycket osäker på om man över huvud taget skulle kunna få den ersättning man behövde för alla de utlägg man hade. Det visade sig att vi fick tillbaka en del av pengarna från Räddningsverket. Men systemet i sig har självfallet brister, och gränsdragningen är mycket svår. Motionen som vi har väckt och som i dag föreslås avslås bygger på ett system som man har i Norge och som jag kom i kontakt med genom ett styrelseuppdrag som jag hade i Svenska Kommunförsäkrings AB. Där ingår ett flertal kommuner i Sverige, men också en kommun i Norge - Trondheim. Det visade sig att vårt försäkringsbolag, där den kommunen ingick, fick avsätta 0,11 promille av allt som betalades in för det som kunde brandförsäkras till en naturskadepool för att just täcka skador vid naturkatastrofer. I Norge har man byggt upp ett system i samarbete med berörda organisationer och företag för att kunna skapa en trygghet vid naturkatastrofer. Alla försäkringsbolag som vill teckna försäkringar i Norge måste ingå i Naturskadepoolen. Den får inte gå med vinst. De objekt som försäkras däri är alla sådana som kan försäkras mot brand. I fjol var avgiften 0,11 promille. Avgiften förs till Naturskadepoolen. Den får alltså inte gå med vinst, och den styrs gemensamt av alla försäkringsbolag genom en styrelse. Storleken på den avgift som kommer att tas ut i framtiden beror på hur naturkatastrofer drabbar landet. Men genom att alla är med och bidrar genom en viss promille på de objekt som försäkras mot brand blir inte avgiften så hög. Staten har en naturkatastroffond som täcker det som inte kan försäkras mot brand. Den går genom domstolsväsendet. Det kan handla om vägar, broar eller sådant som inte går att brandförsäkra. Vi tycker att det här är ett system som borde intressera Sverige. Självfallet finns det undantag i Norge, och det kommer att kunna finnas undantag också i Sverige. Men vi tycker att modellen är mycket väl värd att titta på. Majoriteten i utskottet säger att vi inte ska göra det, utan man vill invänta propositionen. Man hänvisar också till Klimat- och sårbarhetsutredningen och till en reservation som vann gehör förra mandatperioden. Reservationen handlar om att man ska skapa någon form av naturkatastroffond för kommunerna. Man ska utreda om det på något vis går att inkludera enskilda. Klimat- och sårbarhetsutredningen har kommit fram till att man inte ska inkludera enskilda eller privata försäkringslösningar, utan helt och hållet överlåta det här till marknaden att sköta. Vi menar att om man enbart sitter still och väntar, som utskottets majoritet önskar, kommer vi att få en proposition där det här inte har beaktats - där man inte har sett över det norska systemet i Norge. Vi förväntar oss att man skulle kunna göra det fram till i höst. Det borde vara ganska enkelt. Jag har till och med regelverket med mig här för att ni ska kunna ta del av det. Det är ganska enkelt att sätta sig in i systemet eftersom det är helt offentligt. Vi försöker i alla fall påverka. Jag vet att också Lantbrukarnas Riksförbund trycker på i frågan, och jag hoppas att också de kommer att vinna gehör från de olika länsbänkarna. Jag vet att riksdagspolitiker, framför allt från län som har drabbats kraftigt av stormar, tidigare har agerat och väckt motioner som enskilda. Jag kommer från ett län som drabbades av snöstorm, inte helt nyligen men för tio år sedan. Men jag menar att oavsett om man kommer från ett län där sådant här har skett eller inte måste det ligga i samhällets intresse att ordna ett system där vi kan skapa så mycket trygghet som möjligt. I det underlag vi har fått från utskottet kan vi läsa att det kanske inte är riktigt bra att skapa ett försäkringsskydd, för då arbetar man inte förebyggande. Det är en lite konstig inställning, måste jag säga. Jag har en hemförsäkring, och nog tusan försöker jag ändå sköta om mitt hus så att inte taket ska rasa in. Jag har en trafikförsäkring, och inte åker jag omkring och krockar för att jag ska få ut på den. Jag tycker inte att argumenten håller fullt ut. Visst finns det en del att fundera över, men jag tycker att det är lite väl klent med underlag i det pm som försvarsutskottet har. Jag yrkar bifall till vår reservation. Tyvärr tror jag inte att vi kommer att vinna gehör för detta här i kammaren i dag, men det kanske ändå på något vis kan öppna och bidra till att vi kan få en majoritet för att finna en lösning på det samhällsproblem som redan är här och som vi redan borde ha funnit en lösning på.
Mats Berglind (S)
Anf. 11 Mats Berglind (S)
Herr talman! I grunden är vi socialdemokrater för ett införande av en naturkatastroffond. Den socialdemokratiska regeringen med Ulrica Messing som minister tog initiativ till en sådan efter de erfarenheter hon och regeringen hade av den stora stormen nere i Småland. Men det är inte helt okomplicerat. Jag tycker att Ulla Andersson på ett förtjänstfullt sätt redogjorde både för problematiken och för vilka möjligheter som finns. Vi socialdemokrater har avstått från att väcka någon motion i frågan just nu. Det beror på att det finns en del utredningar som försöker bevisa svårigheterna i hur det här ska regleras. Den norska modellen med en gemensam försäkringsmodell är en sak. Det finns kanske också andra frågor som ska vägas in. Det viktiga är att incitamentet för ett förebyggande arbete fortfarande finns, så att man inte bara kan säga att om det händer något blir det en försäkringslösning eller så får staten gå in och ta kostnaderna. Detta är mycket viktigt. Som privat ägare har man en skyldighet och ett ansvar för att se till att den egendom man har är försäkrad på ett sådant sätt att det ska kunna regleras om något skulle inträffa. Men så har vi det där som kan inträffa som är mycket större än vad det allmänna kan klara av. Det kan vara en damm som brister, att det blir stora översvämningar eller den typen av skador som kan drabba inte minst kommuner och landsting. I ett sådant läge är det naturligtvis viktigt att det finns ett sätt att gå in och ta över ett ekonomiskt ansvar. Men vi är, som sagt var, inte riktigt hemma än när det gäller vilken modell som vi vill rekommendera mest. Därför, herr talman, tänker vi avvakta regeringens proposition och återkomma i den här frågan och vara tydliga med vad vårt alternativ är. Ulla Andersson tog upp att regeringen med all sannolikhet skulle föreslå privata lösningar. Då kan jag nog på stående fot, utan att ha rådfrågat min partigrupp, säga att det tror jag att vi inte kommer att stödja. Men vi vill också ge regeringen en chans. Vi hoppas nu att det händer lite grann. Det här har dragit ut på tiden i onödan. Vi känner att regeringen nu måste sätta ned foten och komma med en proposition. Därefter får vi ta ställning till hur vi tänker göra. Med det tänker jag yrka bifall till förslagen i dagens betänkande.
Ulla Andersson (V)
Anf. 12 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Jag begärde replik av två anledningar. Den ena anledningen var att jag ansåg att vi också behövde privata lösningar, alltså att vi genom privata försäkringslösningar precis som i Norge skulle kunna ha en avgift på de objekt vi brandförsäkrar. Man skulle kunna ha en sådan naturskadepool som de har i Norge dit de här pengarna går. Poolen får inte gå med vinst, men den finns där som en trygghet om det sker en naturkatastrof. Sedan tycker jag, precis som Mats Berglind var inne på, att även staten på något sätt måste ha avsatt pengar för att täcka upp för sådana här händelser. Mats Berglind sade att Socialdemokraterna tänker avvakta till i höst innan man riktigt sätter ned foten och att det är en komplicerad fråga. Javisst, så är det. Men eftersom Klimat- och sårbarhetsutredningen inte har tittat på den norska modellen menar jag att vi skulle kunna vinna tid genom att redan nu ge ett tilläggsuppdrag till utredningen eller till någon annan att titta närmare på det här och se om det skulle kunna vara något som regeringen sedan skulle kunna lägga fram i sin proposition. Annars ska propositionen i sin tur gå ut på remiss och det ska påpekas att vi kanske skulle ha den här modellen i stället. Utredningen sade också att man inte såg någon nödvändighet av de privata lösningarna utan att marknaden ska fixa det här helt själv. Min fråga till Mats Berglind blir: Är det inte lite att fördröja frågan, eller är det kanske så att Socialdemokraterna inte riktigt har satt ned foten men vill öppna för att finna en lösning?
Mats Berglind (S)
Anf. 13 Mats Berglind (S)
Herr talman! Vi socialdemokrater försöker alltid finna breda lösningar som håller över tid när det är sådana här nationella angelägenheter som inte ska förändras på grund av vilken regering som sitter efter förändrade majoritetsskiften. Det är en ambition vi har i sådana fall. Jag har full respekt för att Vänsterpartiet har tagit ställning. De vet vilken modell de förordar. Jag kan erkänna att vi har en bit kvar att diskutera, och vi vill nog se flera olika alternativ innan vi tar slutlig ställning. Det är ett arbetssätt som vi har. Det kan vara lite olika mellan partierna. Om det kommer en proposition, jag hoppas ju att den kommer tidigare än i höst, i så fall tidigt i höst är det alldeles utmärkt. Det fördröjer ju inte speciellt mycket, för om regeringen lägger fram en proposition ska den inte ut på remiss. Den ska behandlas av riksdagspartierna här i riksdagen. Det är ju den gängse hanteringen. Det ser jag inte som något fördröjande.
Ulla Andersson (V)
Anf. 14 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Visst är det väldigt bra med lösningar som är hållbara över tid, särskilt i sådana här komplexa frågor och frågor som bygger på gedigna samhällslösningar. Det är vi helt överens om. Vi i Vänsterpartiet har lyft fram den norska modellen därför att vi tycker att den är värd att titta närmare på. Om den sedan är exakt applicerbar på Sverige eller om det finns bättre lösningar som kan komplettera och så vidare är vi öppna för det. Men vi tycker att den är värd att fördjupa sig i. Vi tycker att den har sin styrka i att det är parterna i sig som tillsammans har utarbetat ett reglemente och ett styrdokument som sedan har fastställts av de förtroendevalda. En sådan lösning visar också på hållbarhet. Dessutom har man den statliga naturskadefonden. Därför tycker vi att det skulle vara bra om den var utredd tills propositionen kom. Det är därför vi försöker driva på här. På så vis kanske vi delvis har lika arbetssätt, men också olika arbetssätt eftersom vi menar att den norska modellen är värd att fördjupa sig i. Vi ser att Klimat- och sårbarhetsutredningen inte har gjort det, och då tvivlar ju vi på att regeringen själv kommer att göra det. Vi kan alltid hoppas och hålla tummar och tår, men jag tror inte att det riktigt hjälper i det här politiska klimatet. Jag hade hoppats att Mats Berglind kanske också kunde hjälpa till och trycka på. Jag vet ju att det finns andra organisationer ute i samhället som förväntar sig och trycker på för att finna en lösning. Lantbrukarnas Riksförbund är självklart en, men jag vet också att delar av försäkringsbranschen är mycket positiv till en sådan lösning som i Norge. Förhoppningsvis kanske Socialdemokraterna också tycker att den norska modellen är värd att titta vidare på.
Mats Berglind (S)
Anf. 15 Mats Berglind (S)
Herr talman! Det hörs lång väg att Ulla Andersson och jag i sak är ganska överens. Det här måste lösas. Det är bara det att vi inte är riktigt överens om och har bestämt oss för vilken modell. Men jag ser fram emot ett konstruktivt samarbete med Vänsterpartiet i den här frågan inför den proposition som förhoppningsvis kommer tidigt i höst så kanske vi gemensamt kan komma fram till en ståndpunkt och driva en linje som gör oss båda nöjda. Att det finns andra aktörer, LRF till exempel, som har haft en mycket tydlig ståndpunkt i den här frågan känner jag väl till som gammal LRF:are. Det är inte någon nyhet för mig. Jag ser fram emot ett konstruktivt samarbete.
Staffan Danielsson (C)
Anf. 16 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Harmonin står som spön i backen i kammaren nu. Vem vore jag att gå in och störa denna stämning? Det är inte alltid som oppositionen är så samstämd, men jag gläder mig åt detta och hoppas att jag kan bidra till den goda stämningen ett tag till. Jag lyssnade med intresse till Ulla Andersson och även till Mats Berglind. Jag tänkte göra ett kort inlägg rörande det här betänkandet som ju handlar om behovet av någon form av naturkatastroffond eller liknande vid till exempel klimat- och väderbetingade skador av mycket stor omfattning på exempelvis jord- och skogsbruket. Betänkandet berör även de kostnader som kommunerna kan drabbas av vid stora katastrofer och där det finns statliga anslag via Statens räddningsverk. En utredning har nyligen föreslagit ett nytt riskfinansieringssystem för katastrofersättning till kommunerna bestående av tre nivåer. Den första omfattar sådana kostnader som kommunerna själva kan bära. Den andra är en för kommunerna obligatorisk katastrofförsäkring. Och den tredje nivån innebär att staten träder in. Sedan har vi en annan utredning, Klimat- och sårbarhetsutredningen, som nyligen har föreslagit att det privata försäkringsskyddet bör utvecklas så att enskilda och näringsidkare själva ska ta ansvaret och försäkra sig även mot mycket stora effekter av katastrofer. Jag har en kritisk syn på det utredningsförslaget. Visst kan det privata försäkringsskyddet täcka mycket och ska vara det grundläggande. Men vid stora skador, stora katastrofer som den enskilde inte rimligen kan stå för och som den enskilda kommunen kanske inte rimligen kan stå för, blir årspremierna så stora att försäkringslösningar inte fungerar. Detta är grundorsaken till att sådana försäkringslösningar inte har utvecklats i vare sig Sverige eller vad jag vet andra länder för skador vid mycket stora katastrofer. Riksdagen uttalade 2005 att ett nationellt katastrofkonto borde övervägas på sikt. Det tycker jag är ett bra uttalande. Eftersom frågan nu bereds av regeringen hänvisar utskottet till det och avstyrker därför motionen. Jag ser fram emot att regeringen ska överväga problemet. Som Mats Berglind sade får vi se vad det hela resulterar i. Frågan är komplicerad, men enligt min mening är det befogat med ett statligt ansvar utöver det enskilda eller kommunala ansvaret. Frågan rör sig också. Det har hänt stormen Gudrun, och det har hänt stormen Per. Vi känner till klimatfrågorna och de ökade spänningar som faller ut i form av oväder och andra effekter. EU:s jordbrukskommissionär från Danmark har nyligen uttalat att klimatförändringarna och de därmed följande ökande väderpåfrestningarna aktualiserar behovet av någon form av naturkatastroffond. Frågan rör sig. Vänsterpartiet pekar på ett norskt system. Jag kan hålla med om att systemet inte är ointressant. Sådana typer av system bör vara med vid regeringens prövning. Vänsterpartiets reservation är tydlig, som Mats Berglind sade, nämligen att systemet ska utredas i syfte att införa det. Detta är att gå för långt. Jag har inte den informationen och helhetsbilden så att jag kan ta ställning till frågan. Det är rimligt att motionen avstyrks, men jag utgår från att sådana lösningar prövas i regeringens beredning. Jag hälsar också med tillfredsställelse de resonemang som Ulla Andersson och Mats Berglind för. Det är en omsvängning. Det är starkt; man ska kunna ändra sig i politiken när verkligheten ändrar sig. Under de gångna tolv åren, före alliansregeringen, hände inget i frågan. Försvarsutskottet behandlade motioner vid flera tillfällen, och de avstyrktes just med det syfte som Mats Berglind inte talade för i dag, nämligen att detta i första hand ska ligga på privata sidan. År 2005 blev det ett tillkännagivande genom att alliansen fick med sig något annat parti för det uppdrag som regeringen nu har. Jag hälsar med tillfredsställelse att det finns en öppenhet i frågan. Regeringen arbetar med den. Öppenheten finns i riksdagen. Vi får se vilket förslag som det hela landar i, och sedan får vi återkomma i debatten. Min uppfattning är att det privata skyddet är grunden, och det kan säkert utvecklas. Det finns olika system. Det är ett intressant system i Norge. Det är rimligt med ett statligt ansvar under de specificerade förutsättningar som finns i dag, men de kan utvecklas. Vi får se var detta landar. Det är en viktig fråga.
Ulla Andersson (V)
Anf. 17 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Det är trevligt att Staffan Danielsson tycker att det norska systemet inte är ointressant och att han är öppen för att finna lösningar. Jag tänkte att jag skulle läsa högt ur vår motion eftersom han säger att vi är så bestämda: "Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en utredning med uppgift att se över reglerna för försäkringar vid naturkatastrofer." Sist i motionen står det att vi föreslår att en utredning tillsätts som ska ha till uppgift att se över de regelverk som i dag gäller i syfte att skapa ett liknande system som i Norge. Vi är inte så precisa. Vi vill titta närmare på systemet för att se vilka delar vi skulle kunna använda oss av i Sverige, de delar vi tycker är bra. Det gäller också det arbetssätt som har använts för att ta fram systemet. Staffan Danielsson säger också att det privata skyddet är det grundläggande och att det ska vara en statlig lösning för att täcka upp när det sker oerhört stora katastrofer. Så tycker också Vänsterpartiet. Klimat- och sårbarhetsutredningen framför att systemet med privata försäkringslösningar för naturkatastrofer i dag inte fungerar som det borde, men utredningen tänker inte lägga fram förslag till vad som bör göras utan överlämnar det helt till marknaden. Vi menar att man som beslutsfattare har ett ansvar att även tillgodose behov hos de enskilda privata som faktiskt behöver försäkra sig mot naturkatastrofer. Hittills har vi inte sett så mycket att marknaden har velat ta på sig det ansvaret och jag har inte heller hört några entydiga signaler från dem. Därför borde vi titta på detta och presentera detta för marknaden. Vi kan se om vi tillsammans med parterna kan arbeta för att skapa ett regelverk. Det är därför tråkigt att vi verkar vara överens om att systemet är värt att titta på medan majoriteten vill vänta till i höst och se vad regeringen har tittat på. Men om regeringen inte har tittat på det då - vad händer då? Ska vi då börja titta på detta?
Staffan Danielsson (C)
Anf. 18 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Jag behåller mitt humör oförändrat efter Ulla Anderssons inlägg, som jag också tyckte var intressant. I motionen framförs förslag om att ha ett liknande system som det som finns Norge. Jag är inte beredd att säga så. Jag säger att det norska systemet är intressant, men det finns också andra intressanta system och lösningar. Det blir för snävt. Jag utgår från att sådana lösningar finns med i bilden när regeringen funderar. Vad gäller Klimat- och sårbarhetsutredningens förslag instämmer jag i det som Ulla Andersson säger. Utredarens förslag känns snävt och lite inskränkt. Jag tror inte att privata lösningar räcker för att klara utmaningarna vid katastrofala skador, till exempel totalskador som vi har sett vid stormen Gudrun. Det behövs ett bredare angreppssätt. Staten finns med i dag, men det blir i efterhand via Räddningsverket eller via särskilda anslag. Sannolikt kommer det tyvärr att hända saker även i framtiden. Då är det bättre att ha ett strukturerat system som kan ta tag i frågorna på ett förutsägbart sätt i stället för att tvingas till ad hoc-lösningar i efterhand.
Ulla Andersson (V)
Anf. 19 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Det är en intressant dag. Här är Centerpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna överens om att vi behöver finns en lösning på ett stort problem. Vi kan också se gemensamma ingångsvägar i frågan. Vi tycker alla att privata försäkringslösningar är botten och att det behövs en statlig lösning i någon form för att systemet ska vara förutsägbart och på så sätt vara tryggt. Jag vill påstå att det i motionens att-sats framgår att det ska tillsättas en utredning av reglerna för försäkringar vid naturkatastrofer. Med ett liknande system som i Norge, som framkommer i löptexten, kan det kanske vara de bitar man tycker om. Utskottet kunde också ha tittat på andra motioner där även andra länders lösningar tas upp. Men vi kan inte se i utskottets svar på motionerna hur man ser på andra länders lösningar. Man väntar passivt in propositionen. Jag tycker att man skulle kunna göra lite mer. LRF skrev i sitt svar till Klimat- och sårbarhetsutredningen att det blir olika konkurrensvillkor för jordbruket i Sverige och i andra europeiska länder där sådana skydd finns. Vi vill inte att det ska vara så. Om Staffan Danielsson har problem med att ha ett system liknande det i Norge kan man titta på de andra länderna. Jag tycker att utskottet kunde ha varit lite mer framåt i frågan, tryckt på regeringen och tagit fram ett bättre underlag. På så sätt skulle det kanske finnas fler och bättre alternativ när regeringen så småningom ska lägga fram en proposition. Utskottet kunde ha bidragit på ett bättre sätt. Det är synd.
Staffan Danielsson (C)
Anf. 20 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Ett parti i opposition säger ofta det Ulla Andersson säger. Det jag säger är ofta vad ett parti säger i majoritet. I sak håller jag med om att det här är en viktig fråga som vi ska diskutera på ett öppet sätt. Det finns uppdrag från riksdagen, från 2005, att regeringen ska se över och utreda det vi diskuterar - lösningar med statlig inblandning, katastrofkonto, enskilda kommuner. Uppdraget finns. Vi hänvisar till att regeringen jobbar vidare med detta, och vi ser fram mot en lösning. Uppdraget är brett, så det innefattar olika lösningar. Det som Ulla Andersson lyfter fram är säkert en intressant väg, och sedan finns det även andra vägar.
Lars Gustafsson (Kd)
Anf. 21 Lars Gustafsson (Kd)
Herr talman! När jag skrev min motion Fö212 trodde jag att den skulle hamna i jordbruksutskottet, men man ska tydligen debattera jordbruksfrågor i försvarsutskottet. Det blir rätt intressant när man ska försvara den frågan. Nåväl. Orsaken till min motion, som var uppdelad i två delar och den ena delen hamnade här, var den rekordartade nederbörd som föll i Halland. Man kunde notera att det var nästan 1 000 millimeter under förra året. Under sommarmånaderna föll det drygt 500 millimeter. Detta innebar att ett mycket stort antal lantbrukare drabbades som råkade befinna sig i låglänta områden. Jag har träffat många lantbrukare som har förlorat 2 ½ miljon kronor. Jag tror inte att det är så enkelt att privatförsäkra sig mot sådant. Det finns en skillnad mellan skador som uppkommer av översvämningar och nederbörd och skador som uppkommer av stormar. När skador uppkommer av stormar ser man vad som har hänt, men de andra skadorna ser man inte. Man kan se skördeskadorna, men det är också långsiktiga skador i marken av olika mikroorganismer som gör att man kanske inte kan odla och så vidare. Det innebär att det kan bli långsiktiga problem för den enskilde lantbrukaren. Den enskilde lantbrukaren kan inte, som det har påståtts, bära hela den bördan. Vi kan bara tänka på att 12 procent av Sveriges potatis odlas i Halland. I södra Halland är det nästan uteslutande potatis man odlar. Enskilda lantbrukare har drabbats oerhört hårt. För att förklara närmare kan jag berätta att en 80-årig dam kunde meta abborre i sin källare efter regnen på grund av översvämningarna. Det hade hon aldrig varit med om tidigare i sitt 80-åriga liv. Man hänvisar ibland till gårdsstödet. Men gårdsstödet är ju till för att utjämna mellan missväxt och vanliga företeelser, och det har ingenting med katastrofer att göra. Vi vet alla att klimatsvängningarna kommer att öka. Jag hoppas att detta inte blir en partipolitisk fråga, utan här gäller det att se till enskilda människor och en viktig näring för Sverige. Jag tror att vi alla är överens om detta. Jag tror inte heller att man kan hänvisa till en privat försäkringslösning rakt över, utan man måste hitta en sorts joint venture, att flera parter måste gå in med en viss risk i själva premien. Det måste lösas ganska snart. Jag tror att jordbruket tillsammans med jordbrukets organisationer och även myndigheterna och staten gemensamt måste hitta en lösning på detta. Det jag sedan skulle vilja säga är att det också finns ett problem som redan har uppkommit för dem som har drabbats, och därför lade jag i min motion till att jag tycker att man kunde gå dem till mötes på så vis att man ökar periodiseringsfonderna när det gäller skatten, att de fick lite längre tid på sig att ta hand om skadorna. Om detta skulle hända nästa år igen tror jag att vi får se ganska många som går i konkurs. Det är inte bara i Halland, utan det finns en del andra drabbade län. Jag vill tacka för utskottets eftertänksamhet. Jag ska inte klaga över utredningen, men jag vill uppmana regeringen att beakta vad utskottet har sagt. Detta är en ödesfråga för många människor, mycket större än vad man kan tro. Vi vet att andra länder har system där man även utbetalar ganska små summor. I exempelvis Holland kan det vara upp till 10 miljoner något år och 50 miljoner ett annat år. Det är ganska små summor, men ibland slår det till och då kan inte det enskilda lantbruket bära hela kostnaden utan måste få förutsättningar att fortsätta vidare. Med den insikten, herr talman, tror jag att jag kan yrka bifall till förslaget i betänkandet. Jag är tacksam för svaret även om min motion avslås i dag.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2008-03-18
Förslagspunkter: 1, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Naturkatastroffond m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna
    2007/08:Fö201 av Ulla Andersson m.fl. (v),
    2007/08:Fö212 av Lars Gustafsson (kd),
    2007/08:Fö215 av Birgitta Sellén och Lennart Pettersson (båda c),
    2007/08:Fö230 av Mikael Oscarsson (kd),
    2007/08:Fö236 av Dan Kihlström (kd),
    2007/08:Fö246 av Sten Bergheden (m) och
    2007/08:Fö250 av Andreas Norlén m.fl. (m, c, kd, fp).
    • Reservation 1 (v)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (v)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s930037
    m780019
    c190010
    fp19009
    kd16008
    v01804
    mp14005
    Totalt23918092
    Ledamöternas röster

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.