Minskad statlig reglering av kommunernas ansvar för boendefrågor

Betänkande 1992/93:BoU19

Bostadsutskottets betänkande 1992/93:BOU19

Minskad statlig reglering av kommunernas ansvar för boendefrågor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna m.m.
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Bilaga 1

1992/93
BoU19

Sammanfattning

I betänkandet behandlas de i proposition 1992/93:242 framlagda
förslagen till en minskad statlig reglering av kommunernas
ansvar för boendefrågor. Utskottet tillstyrker de till
propositionen fogade lagförslagen. I fråga om förslaget till lag
om upphävande av bostadsförsörjningslagen föreslår dock
utskottet ett tillägg som gör det möjligt för en kommun att
fullfölja vissa borgensåtaganden som enligt 1992 års regler
varit en förutsättning för att statlig kreditgaranti skall kunna
erhållas.

Med anledning av motionsyrkanden (s) och (c) gör utskottet ett
tillkännagivande om befrielse från stämpelskatt för kommunala
bostadsföretag vid övergång från stiftelse till aktiebolag.
Övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.

Till betänkandet har fogats två reservationer (s).

Propositionen

Regeringen har i proposition 1992/93:242 föreslagit att
riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om upphävande av lagen (1947:523) om kommunala
åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m.,
2. lag om upphävande av lagen (1987:1274) om kommunal
bostadsanvisningsrätt,
3. lag om kommunalt stöd till boendet,
4. lag om ändring i jordabalken,
5. lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792),
6. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder,
7. lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol,
8. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614).

Motionerna m.m.

I betänkandet behandlas

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1992/93:Bo49 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen
avslår proposition 1992/93:242.

1992/93:Bo50 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1992/93:242,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kommunernas ansvar för en sammanhållen
bostadsförmedling,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätt för kommun att ta ut avgift för
förmedling av bostäder.

1992/93:Bo51 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1992/93:242,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
segregeringen inom bostadssektorn skall minska.

1992/93:Bo52 av Ivar Franzén (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att regelverket bör vara neutralt i
förhållande till associationsformen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att underlätta övergången från
stiftelse till aktiebolag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kommunens rätt att ge stöd såväl till av
kommunen grundade bostadsstiftelser som till ägda
bostadsaktiebolag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kommunernas rätt att ta ägaransvar för
sina bostadsföretag.

dels de under allmänna motionstiden 1993 väckta motionerna

1992/93:Bo414 av Eva Zetterberg (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förnyelse och utveckling av de kommunala
bostadsförmedlingarna,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt att
fastighetsägare måste godta de hyresgäster som anvisas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kommunernas möjligheter att få tillgång
till lediga lägenheter.

1992/93:So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
bostadsanvisningslagen så att förtur ges vid skilsmässor.

dels den med anledning av proposition 1992/93:241 väckta
motionen

1992/93:Sk55 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas
2.att riksdagen beslutar om en tillfällig befrielse under
1993 och 1994 från stämpelskatt på de bostadsfastigheter som
överlåts i samband med att stiftelseägda och allmännyttiga
bostadsföretag ombildas till kommunala bolag.

I ärendet har skrivelser inkommit från SABO och Locum.

Utskottet

Avslag på propositionen m.m.

Med en inriktning att avreglera bostadsmarknaden och att lägga
ansvaret för bostadsmarknaden och byggandet på olika
fastighetsägare är det enligt propositionen naturligt att pröva
vilka regler som behöver finnas för den kommunala verksamheten
på detta område. En rimlig utgångspunkt anges därvid vara att
det får förutsättas att en kommun självmant vidtar de åtgärder
som behövs för att kommuninnevånarna skall kunna få godtagbara
bostäder i kommunen. Enligt regeringsförslaget bör kommunernas
befogenheter och skyldigheter därför så långt möjligt styras av
kommunallagen och socialtjänstlagen. Särskild lagstiftning bör
tillgripas bara om staten har krav på att kommunerna vidtar
åtgärder som annars inte skulle komma till stånd eller om dessa
lagar inte ger kommunerna rätt att vidta nödvändiga åtgärder.
Med denna utgångspunkt föreslås i propositionen att huvuddelen
av de regler som finns i bostadsförsörjningslagen liksom
anvisningsrättslagen i sin helhet skall upphävas.

Det finns enligt motion Bo49 (-) en risk för att förslagen i
propositionen leder till förstärkt segregation och att
kommunerna får svårare att hjälpa de svaga grupperna på
bostadsmarknaden. Förslagen anges dessutom innebära risk för
godtycke från kommunernas sida. Enligt motionen bör därför
bostadsförsörjningslagen behållas. Med hänvisning härtill
hemställs att riksdagen skall avslå propositionen.

Avgörande för en framgångsrik bostadspolitik är enligt motion
Bo50 (s) att den är väl förankrad där den skall förverkligas,
dvs. i kommunerna. Målet om allas rätt till en god bostad
förutsätter enligt motionärerna aktiva insatser av kommunerna --
något som kräver styrinstrument. Bostadsförsörjningsplaner och
bostadsförmedling anges vara ett medel i detta arbete. Om målet,
allas rätt till en god bostad, skall kunna upprätthållas är det
enligt motionen viktigt att de bostäder som produceras kommer
alla till del. Detta sker enligt motionärernas mening bäst genom
samhällets medverkan, varför den kommunala
bostadsanvisningsrätten måste finnas kvar. Med hänvisning till
det anförda hemställs i motionens yrkande 1 om avslag på
propositionen.

Även i motion Bo51 (v) yrkande 1 hemställs om avslag på
regeringens förslag. Enligt motionärerna är
bostadsförsörjningslagen och anvisningsrättslagen ändamålsenliga
och nödvändiga för att klara de enskilda kommunernas ansvar för
bostadsmarknaden. Lagarna anges inte heller utgöra något hinder
för de kommuner som vill genomföra förenklingar m.m.
Bestämmelserna kan enligt motionen närmast ses som en markering
av ett samhälleligt ansvar och inte en befogenhet. Ett
genomförande av förslagen i propositionen kommer enligt
motionärerna att öka segregeringen mellan våra bostadsområden,
varför de bör avslås. Det bör i stället uppdras åt regeringen
att återkomma med förslag om hur segregeringen inom
bostadssektorn skall minska -- yrkande 2.

De svenska kommunerna har inte minst under efterkrigstiden
haft ett betydande ansvar för bostadsförsörjningen. Detta har
främst kommit till uttryck genom en omfattande statlig reglering
som mer eller mindre detaljerat har lagt fast kommunernas
skyldigheter och befogenheter på området. Det finns enligt
utskottets mening därför anledning att nu se över de
bestämmelser som i dag styr kommunernas agerande. Med en
inriktning att avreglera bostadsmarknaden och att lägga ansvaret
för bostadsmarknaden och byggandet på olika fastighetsägare är
det, som framhålls i propositionen, naturligt att pröva vilka
regler som behöver finnas för att kommunerna skall kunna ta sitt
ansvar i fråga om bostadsförsörjningen.

En utgångspunkt för den statliga regleringen av kommunernas
ansvar för boendefrågorna bör enligt utskottets mening vara att
kommunerna självmant vidtar de åtgärder som behövs för att
kommuninnevånarna skall kunna få godtagbara bostäder. Vid ett
sådant synsätt måste det anses naturligt att de regler som styr
verksamheten omprövas. I enlighet med vad som anförs i
propositionen bör kommunernas befogenheter och skyldigheter
sålunda i första hand styras av kommunallagen och
socialtjänstlagen. Särskild lagstiftning bör tillgripas bara om
staten har krav på att kommunerna skall vidta åtgärder som
annars inte skulle komma till stånd eller om kommunerna i annat
fall inte har rätt att vidta nödvändiga åtgärder. Det finns vid
ett sådant betraktelsesätt enligt utskottets mening goda skäl
att förenkla dagens regelsystem.

Mot bakgrund av det nu anförda bör enligt utskottets mening en
förutsättningslös prövning av den statliga regleringen av det
kommunala bostadsförsörjningsansvaret göras. Det är utskottets
uppfattning att denna prövning bör göras med utgångspunkt i de
förslag till avreglering som har lagts fram i den nu aktuella
propositionen. Förslagen i motionerna Bo49 (-), Bo50 (s) yrkande
1 och Bo51 (v) yrkande 1 om avslag på propositionen avstyrks
sålunda. Till frågan om den närmare utformningen av denna
reglering återkommer utskottet nedan.

Utskottet är inte heller berett att biträda förslaget i motion
Bo51 (v) yrkande 2 om att regeringen skall återkomma med förslag
om hur segregeringen inom bostadssektorn skall minska. Vad i
motionen anförts rör närmast frågan om den bostadspolitiska
målsättningen. Denna fråga behandlade utskottet och riksdagen så
sent som i april månad 1993 (bet. 1992/93:BoU11 s. 6--7).
Utskottet hänvisar till vad där anförts. Med avseende på det
ansvar som kommunerna har för bostadsförsörjningen får det
enligt utskottets mening för övrigt förutsättas att kommunerna
med utgångspunkt i de lokala förhållandena vidtar de åtgärder
som kan erfordras.

Reglerna om kommunala bostadsförsörjningsprogram och kommunal
bostadsförmedling m.m.

Med utgångspunkt i den ovan redovisade uppfattningen att
statliga regler för en verksamhet bör utfärdas bara om staten
har krav på att kommunen vidtar åtgärder som annars inte skulle
komma till stånd, förs i propositionen fram förslag om att
reglerna om kommunala bostadsförsörjningsprogram och kommunal
bostadsförmedling m.m. skall avvecklas. Enligt propositionen har
kommunerna redan genom sin skyldighet att upprätta översikts-
och detaljplaner som möjliggör bostadsbyggande ett statligt
reglerat ansvar för bostadsförsörjningen. I propositionen
understryks också att ett slopande av kravet på särskilda
kommunala bostadsförsörjningsprogram m.m. inte syftar till att
ändra den hävdvunna principen om kommunernas grundläggande
ansvar för boendefrågor.

Behovet av information om det planerade bostadsbyggandet utgör
enligt regeringens förslag inte ett tillräckligt skäl för att
upprätthålla en särskild generell ordning för den kommunala
bostadsförsörjningsplaneringen. Sådan information får enligt
förslaget vid behov tas fram på annat sätt. I sammanhanget
framhålls också att de framlagda förslagen inte hindrar att en
kommun även i fortsättningen upprättar särskilda
bostadsförsörjningsprogram. I fråga om kommunernas skyldighet
att förmedla statligt stöd för bostadsfinansieringen bestäms
detta enligt propositionen i praktiken genom bestämmelser för
respektive stödsystem.

Mot bakgrund av det anförda förordas att
bostadsförsörjningslagens regler om bostadsförsörjningsplanering
och bostadsförsörjningsprogram (3 §) samt om förmedling av lån
och bidrag m.m. (2 §) skall slopas. Enligt förslaget bör det
ankomma på varje kommun att själv bestämma i vilka former man
vill bedriva hithörande verksamhet. Statens krav på kommunerna
när det gäller planering m.m. av bostadsbyggandet bör enligt
propositionen inte gå utöver vad som följer av plan- och
bygglagen.

Även de nuvarande särreglerna om kommunal bostadsförmedling i
bostadsförsörjningslagen bör enligt regeringsförslaget
avskaffas. Enligt propositionen är förhållandena i kommunerna
mycket olika beroende bl.a. på kommunernas storlek och struktur
och bostadsbeståndets sammansättning, varför det måste avgöras
lokalt om det finns behov av att inrätta kommunal
bostadsförmedling. På samma sätt som när det gäller den
kommunala bostadsförsörjningsplaneringen får det enligt
utskottets mening förutsättas att kommunen självmant vidtar de
åtgärder som behövs i fråga om bostadsförmedlingsverksamheten.

När det gäller lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt kan den
enligt förslaget utgöra ett hinder för att utveckla nya former i
förmedlingsverksamheten -- hinder som det är angeläget att
undanröja, inte minst med hänsyn till bostadskonsumenterna. Med
avseende på det ansvar kommunerna har för att klara
anskaffningen av bostäder till svaga grupper aviserar regeringen
sin avsikt att tillsätta en särskild grupp med uppgift att följa
att bostadsförsörjningen till de berörda hushållen fungerar
tillfredsställande och att löpande bedöma om några åtgärder
måste vidtas.

Förslaget i propositionen att slopa de särskilda reglerna om
kommunal bostadsförmedling innebär samtidigt att det nuvarande
förbudet mot avgifter i verksamheten tas bort. För att reglerna
för kommunal bostadsförmedling skall bli likformiga med dem för
privat förmedling föreslås att Kommerskollegiets taxa för
yrkesmässig bostadsförmedling skall gälla även för kommunernas
avgiftsuttag. Det betyder att kommunerna vid beslut om vilka
avgifter som skall tas ut måste iaktta föreskrifterna om högsta
tillåtna ersättning för ett förmedlingsuppdrag.

Sammanfattningsvis innebär regeringens förslag att de
särskilda reglerna i bostadsförsörjningslagen om skyldighet för
kommun att anordna avgiftsfri bostadsförmedling m.m. (4 §) tas
bort. Även reglerna om skyldighet för den som får bostad genom
kommunal förmedling att medverka till att kommunen får
anvisningsrätt till lägenheten (5 §) slopas. Dessutom upphävs
lagen om kommunal anvisningsrätt. Enligt förslaget bör inte
heller undantaget från kommunal bostadsförmedling i hyreslagen
(12 kap. 65 a §, JB) kvarstå.

En aktiv och serviceinriktad bostadsförmedling är enligt
motion Bo50 (s) ett viktigt medel i arbetet med att uppnå målet
om allas rätt till en bostad. I motionens yrkande 2 begärs ett
riksdagens tillkännagivande om kommunernas ansvar för en
sammanhållen bostadsförmedling. Enligt motionen skall
bostadsförmedlingen förmedla samtliga lägenheter i
kommunen. Vem som utför förmedlingsuppgiften föreslås kommunen
avgöra. Uppgiften kan enligt förslaget läggas ut på entreprenad
eller utföras i egen regi. I motionens yrkande 3 begärs ett
riksdagens tillkännagivande om rätt för kommun att ta ut avgift
för förmedling av bostäder. Under förutsättning att kravet om en
sammanhållen bostadsförmedling vinner gehör kan regeringens
förslag om avgifter vid förmedling av lägenheter enligt
motionärerna accepteras. En ytterligare förutsättning anges vara
att avgiften är högst densamma som vid yrkesmässig förmedling
m.m.

Kommunala bostadsförmedlingar är enligt motion Bo414 (v) ett
viktigt bostadspolitiskt instrument. En förutsättning för att
bostadsförmedlingen skall kunna fungera på ett bra sätt anges
vara att tillräckligt många lägenheter ställs till förfogande
för förmedling. Enligt motionären måste kommunerna ha lagliga
möjligheter att få tillgång till lediga lägenheter. Det anses
däremot inte vara nödvändigt att förmedlingarna drivs i kommunal
regi, men de måste stå under kommunalt överinseende. För att
utveckla och förbättra servicen från bostadsförmedlingarna kan
det enligt motionsförslaget vara nödvändigt att förmedlingarna
ges möjlighet att ta betalt för vissa tjänster. Enligt motionens
yrkande 1 bör detta ges regeringen till känna. Dessutom förordas
i motionen -- yrkande 3 -- att sådana förändringar skall
genomföras som underlättar kommunernas möjligheter att få
tillgång till lediga och nyproducerade hyres- och
bostadsrättslägenheter. I motionens yrkande 2 begärs att lagen
om kommunal bostadsanvisningsrätt skall ändras så att en
fastighetsägare skall ha skyldighet att godta den hyresgäst som
bostadsförmedlingen anvisar.

Utskottet delar vad som i propositionen anförts beträffande
kommunala bostadsförsörjningsprogram och kommunal
bostadsförmedling m.m. Även enligt utskottets mening bör
sålunda de nuvarande särregler i bostadsförsörjningslagen som
styr verksamheten avskaffas. De kommunala insatserna i dessa
avseenden bör enligt utskottets mening vägledas av de lokala
behoven och förutsättningarna i stället för av ett centralt
regelsystem som lämnar ett begränsat utrymme för en anpassning i
det enskilda fallet.

I fråga om bostadsförmedlingsverksamheten innebär förslaget i
propositionen att kommuner och fastighetsägare ges stor frihet
att organisera och driva verksamheten på ett sätt som svarar mot
behoven i den egna kommunen. Härigenom skapas enligt utskottets
mening bättre förutsättningar för att förhållandena på den
lokala bostadsmarknaden skall komma att vägleda
förmedlingsverksamheten. Utskottet vill i detta sammanhang
erinra om den särskilda grupp som regeringen avser att tillsätta
och som skall ha till uppgift att följa att bostadsförsörjningen
till svaga hushåll fungerar tillfredsställande och att löpande
bedöma behovet av eventuella åtgärder. Det får enligt utskottets
mening förutsättas att regeringen med uppmärksamhet följer
gruppens arbete och vidtar de åtgärder som kan föranledas av
detta.

Utskottets ställningstagande ovan innebär att det bör ankomma
på den enskilda kommunen att fatta beslut om huruvida kommunal
bostadsförmedling skall anordnas och i vilka former m.m. detta i
så fall skall ske. I den mån den av utskottet förordade
ordningen inte låter sig förenas med förslagen i motionerna Bo50
(s) yrkandena 2 och 3 samt i Bo414 (v) avstyrks dessa.

Som en del i stödet till barnfamiljer föreslås i motion So610
(v) yrkande 6 att det i lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt
skall införas bestämmelser så att förtur till bostad ges vid
skilsmässa.

I den utsträckning en kommun väljer att inrätta en kommunal
bostadsförmedling får det anses vara en uppgift för förmedlingen
att fastställa principerna för lägenhetsfördelningen.
Motionen avstyrks.

Kommunalt stöd till boendet

Kommunernas handlingsfrihet när det gäller att ge stöd till
boendet är enligt propositionen i dag för stor. Reglerna i
bostadsförsörjningslagen ger en kommun möjlighet att särskilt
gynna vissa fastighetsägare. Enligt regeringens förslag bör en
sådan möjlighet inte finnas i fortsättningen. Samtidigt är det
enligt förslaget viktigt att kommunerna ekonomiskt kan bidra
till att minska hushållens kostnader för att skaffa sig bostäder
och att detta klart framgår av regelsystemet för den kommunala
verksamheten. Enligt propositionen bör kommunerna därför genom
en särskild lag ges rätt att använda kommunala medel för att
lämna enskilda hushåll ekonomiskt stöd till boendet. Med stöd av
lagen blir det enligt regeringsförslaget möjligt för en kommun
att t.ex. lämna borgen till enskilda personer för nybyggnad m.m.
eller att utbetala bostadsbidrag utöver de regler som staten
fastställt.

Enligt förslaget i propositionen bör en kommun dessutom ha
möjlighet att också fortsättningsvis förskottera medel till en
fastighets skötsel om en fastighet är ställd under
tvångsförvaltning. De regler härom som i dag finns i
bostadsförsörjningslagen föreslås därför överförda till
bostadsförvaltningslagen (ny25a§).

De kommunala bostadsstiftelserna drabbas enligt motion Bo52
(c) orättvist av förslagen i propositionen. Enligt motionen är
det rimligt att det bostadspolitiska regelverket är
konkurrensneutralt vad gäller bostadsföretagens associationsform
-- yrkande 1. Kommuner bör enligt motionsförslaget ha samma
möjligheter att ge stöd till stiftelser de grundat som de har
att ge stöd till kommunägda aktiebolag -- yrkande 3. Det bör
enligt motionen dessutom ges rimliga möjligheter för de företag
som av historiska skäl är stiftelser att övergå till
aktiebolagsform. Även om möjligheten att övergå till aktiebolag
finns redan i dag, är denna möjlighet enligt motionen stängd
genom den stämpelskatt som tas ut i samband härmed. En
tidsbegränsad övergångsregel som medger befrielse från
stämpelskatt när en stiftelse avvecklas och tillgångarna
överförs till ett kommunägt aktiebolag föreslås därför införd --
yrkande 2. Slutligen måste det enligt motionen klarläggas att
kommunernas självklara rätt att ta det ägaransvar för sina
bostadsföretag som förutsätts i aktiebolagslagen inte begränsas
av bestämmelser i kommunallagen eller annan lagstiftning --
yrkande 4.

I den med anledning av proposition 1992/93:241 väckta motionen
Sk55 (s) yrkande 2 föreslås att riksdagen skall besluta om
tillfällig befrielse under åren 1993 och 1994 från stämpelskatt
på de bostadsfastigheter som överlåts i samband med att
stiftelseägda och allmännyttiga bostadsföretag ombildas till
kommunala aktiebolag. Enligt motionärerna skulle ett uttag av
full stämpelskatt i dessa fall kraftigt försvåra en ekonomiskt
rationell omstrukturering av det kommunala fastighetsbeståndet.
Motionsyrkandet har av skatteutskottet överlämnats till
bostadsutskottet.

Utskottet behandlar först frågan om kommunernas möjligheter
att ge stöd till boendet.

Förslaget i propositionen innebär, som redovisats ovan, att
kommunerna genom en särskild lag ges möjlighet att lämna stöd
till enskilda hushåll för boendet. Genom lagen ges kommunerna
rätt att lämna alla former av stöd till de boende som syftar
till att sänka enskildas bostadskostnader. Som exempel på sådant
stöd kan nämnas kommunal borgen till enskilda för nybyggnad m.m.
av bostäder samt bostadsbidrag utöver vad som följer av de
regler som fastställs av staten.

Det framlagda lagförslaget ger däremot inget utrymme för att
lämna stöd till ägare av hyreshus eller till
bostadsrättsföreningar. Som anförs i propositionen innebär detta
att stöd till fastighetsägare efter upphävandet av
bostadsförsörjninglagen inte får lämnas i vidare mån än vad som
följer av kommunallagens bestämmelser. Av den grundläggande
bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900) om
kommunernas allmänna kompetens följer att kommunerna själva får
ta hand om en angelägenhet om det är av allmänt intresse att så
sker. Bl.a. med avseende på det grundläggande ansvar kommunerna
förutsatts ha i fråga om bostadsförsörjningen har den kommunala
kompetensen ansetts vara omfattande på området. Det får sålunda
anses vara kompetensenligt för en kommun att skapa och driva
bostadsföretag m.m. Enligt utskottets uppfattning följer att
kommunerna även fortsättningsvis måste anses ha möjlighet att på
olika sätt stödja kommunala bostadsföretag oavsett om företagen
drivs som aktiebolag, stiftelser eller i annan företagsform.

Det nu anförda innebär att vad i motion Bo52 (c) yrkandena 1,
3 och 4 förordats om kommunernas rätt att ge stöd till kommunala
bostadsföretag m.m. får anses vara tillgodosett.
Motionsyrkandena avstyrks.

När det gäller den i motion Bo52 (c) yrkande 2 aktualiserade
frågan om åtgärder för att underlätta övergång från kommunal
bostadsstiftelse till kommunalt bostadsaktiebolag vill
utskottet anföra följande.

Utskottet delar vad som i motionerna anförts om att en
övergång från stiftelseform till aktiebolag bör underlättas för
berörda kommunala bostadsföretag. Det innebär bl.a. att hinder
som motverkar en i många fall nödvändig rationell ekonomisk
omstrukturering av dessa företag måste undanröjas. Även enligt
utskottets mening bör det sålunda vara möjligt att erhålla
befrielse från stämpelskatt för de kommunala bostadsföretag som
ändrar sin juridiska form från stiftelse till aktiebolag.
Tidigare har också dispens regelmässigt medgivits när
allmännyttiga bostadsföretag ändrat företagsform på motsvarande
sätt. Mot bakgrund av de förändringar som vidtagits i
regelsystemet avseende dessa bostadsföretag har sedan en tid
inte fattats några beslut om sådana dispenser. Det bör ankomma
på regeringen att skyndsamt vidta de åtgärder som erfordras för
att befrielse från stämpelskatt skall kunna medges även
fortsättningsvis. Utskottet finner det lämpligt att befrielse i
princip medges enligt vad som i motionerna förordats. Sålunda
anser utskottet att en tidsbegränsad befrielse bör medges under
två år från det att nödvändiga beslut fattats i avsikt att
förverkliga det nu framlagda förslaget. Utan att gå in på
förhållandena i stiftelserna som sådana är det enligt utskottets
uppfattning inte sällan utifrån ett företagsekonomiskt
perspektiv rationellt för en kommun att förvalta och förnya sitt
bostadsbestånd inom ramen för aktiebolagslagens regelsystem. Det
förslag om övergång till konventionell beskattning för de
kommunala bostadsföretagen utgör i ett sådant perspektiv ett
ytterligare skäl för att välja aktiebolagsformen. Frågan om
befrielse från stämpelskatt har aktualitet också i samband med
vissa andra företags- och stiftelseomstruktureringar. Ett sådant
exempel är den omläggning av fastighetsförvaltningen som
påbörjats inom Stockholms läns landsting. Det ankommer dock inte
på bostadsutskottet att bereda dessa frågor.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna Bo52 (c) yrkande
2 samt Sk55 (s) yrkande 2 anfört om befrielse från stämpelskatt
i vissa fall m.m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Den författningstekniska lösningen

Som framgår av redovisningen ovan innebär regeringens förslag
att bostadsförsörjningslagen samt anvisningsrättslagen skall
upphävas. Enligt propositionen bör dock behållas dels en regel
om rätt för kommunerna att lämna enskilda hushåll visst
ekonomiskt stöd till boendet, dels en regel som ger kommunerna
rätt att förskottera medel till vissa utgifter i samband med
tvångsförvaltning enligt bostadsförvaltningslagen. I fråga om
reglerna för kommunalt ekonomiskt stöd till enskilda hushåll
föreslås att dessa regler tas in i en särskild lag. Reglerna om
kommunernas rätt att förskottera medel för skötseln av
tvångsförvaltade bostadsfastigheter hör enligt propositionen
naturligt samman med reglerna i bostadsförvaltningslagen. De
föreslås därför tas in i denna lag.

Regeringsförslaget innefattar dessutom ett förslag till
ändring i jordabalken samt förslag till vissa följdändringar i
lagen om arrendenämnder och hyresnämnder, lagen om
bostadsdomstol och bostadsrättslagen.

Med hänvisning till det ovan anförda bör enligt utskottets
mening bostadsförsörjningslagen upphävas i enlighet med
förslaget i propositionen. Till det framlagda förslaget till lag
om upphävande av bostadsförsörjningslagen bör dock fogas ett
nytt tredje stycke med följande lydelse:

Bestämmelserna i 1 § första stycket i den upphävda lagen om
rätt för kommunen att ställa medel till förfogande gäller
fortfarande i fråga om åtagande enligt 14 § förordningen
(1991:1924) om statlig kreditgaranti i förordningens lydelse
före den 1 januari 1993, om bestämmelserna i 14 § skall
tillämpas och åtagandet avser lån för ett småhus som upplåts med
bostadsrätt.

Kravet på kommunal borgen för bl.a. lån till småhus som
upplåts med bostadsrätt togs bort i kreditgarantisammanhang den
1 januari 1993. Som en följd av tidigare beslutade förlängningar
av 1992 års regler för statliga räntesubventioner till att avse
även projekt, främst ombyggnadsprojekt, som påbörjas under 1993
kommer även det gamla kravet på kommunalt förlustansvar att
förlängas i motsvarande mån. Genom det av utskottet nu förordade
tillägget blir det möjligt för en kommun att fullfölja sådana
borgensåtaganden som enligt 1992 års regler är en förutsättning
för att statlig kreditgaranti skall kunna erhållas för småhus
som upplåts med bostadsrätt. I bilaga 2 till detta betänkande
har tagits in ett förslag med denna utformning. Utskottet
föreslår att riksdagen antar detta förslag.

Övriga lagförslag tillstyrks av utskottet. Förslagen
framgår av bilaga 1 till detta betänkande.

Hemställan

Utskottet hemställer

1.beträffande avslag på propositionen
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo49, 1992/93:Bo50
yrkande 1 och 1992/93:Bo51 yrkande 1,
res. 1 (s)

2.beträffande segregeringen inom bostadssektorn
att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo51 yrkande 2,

3.beträffande bostadsförmedling m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo50 yrkandena 2 och 3
samt 1992/93:Bo414,
res. 2 (s) - villk. mom. 1

4.beträffande principerna för lägenhetsfördelningen
att riksdagen avslår motion 1992/93:So610 yrkande 6,

5.beträffande stöd till boendet
att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo52 yrkandena 1, 3 och 4,

6.beträffande övergång från kommunal bostadsstiftelse
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Bo52 yrkande
2 och 1992/93:Sk55 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

7.beträffande bostadsförsörjningslagen
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:242 antar
förslaget till lag om upphävande av lagen (1947:523) om
kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m. med
den lydelse som framgår av bilaga 2 och som betecknats som
utskottets förslag,

8.beträffande övriga lagförslag
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:242 antar,
med den lydelse som framgår av bilaga 1, förslagen till
a) lag om upphävande av lagen (1987:1274) om kommunal
bostadsanvisningsrätt,
b) lag om kommunalt stöd till boendet,
c) lag om ändring i jordabalken,
d) lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792),
e) lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder,
f) lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol,
g) lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614).

Stockholm den 13 maj 1993

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist
(s), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson (s), Erling Bager
(fp), Sören Lekberg (s), Rune Evensson (s), Bo G Jenevall (nyd),
Britta Sundin (s), Birger Andersson (c), Marianne Carlström (s),
Inga Berggren (m), Lars Stjernkvist (s), Kent Olsson (m) och
Harry Staaf (kds).

Reservationer

1.Avslag på propositionen (mom. 1)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Sören Lekberg, Rune Evensson,
Britta Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar
med "De svenska" och slutar med "utskottet nedan" bort ha
följande lydelse:

Under efterkrigstiden har en socialt inriktad bostadspolitik
successivt vuxit fram som bygger på att stat och kommun efter en
demokratisk beslutsprocess tar ett betydande ansvar för att
målet om att alla skall ha rätt till en god bostad till rimlig
kostnad skall kunna uppfyllas. Den nuvarande regeringspolitiken
är däremot inriktad på att stat och kommun skall dra sig
tillbaka och låta marknadskrafterna helt ta över.
Marknadskrafterna skall tillåtas bestämma vad som skall byggas,
vem som skall få tillgång till bostäderna och vad det skall
kosta att bo. Sedan regeringsskiftet hösten 1991 har en rad
beslut fattats som påverkat inriktningen och utformningen av
bostadspolitiken. Det nu föreliggande regeringsförslaget utgör
ytterligare ett steg i denna riktning.

Enligt utskottets mening måste den utveckling som nu påbörjats
brytas och de bostadspolitiska målen åter få vara utgångspunkt
för de förändringar i regelsystem m.m. som kan behöva
genomföras. Avgörande för en framgångsrik bostadspolitik är, som
framhålls i motion Bo50 (s) att den är väl förankrad där den
skall förverkligas, dvs. i kommunerna. Målet om allas rätt till
en god bostad förutsätter sålunda aktiva insatser av kommunerna
-- något som kräver styrinstrument. Bostadsförsörjningsplaner
och bostadsförmedling är nödvändiga medel i detta arbete. Det
grundläggande ansvar som kommunerna även fortsättningsvis bör ha
för bostadsförsörjningen förutsätter naturligtvis att de också
har reella möjligheter att ta detta ansvar. Inte minst gäller
detta mot bakgrund av de förändringar som vidtagits när det
gäller de allmännyttiga bostadsföretagens ställning --
förändringar som medfört att dessa företag inte längre kan ges
den roll i den sociala bostadspolitiken som de hittills haft.

Genom en väl fungerande bostadsförsörjningsplanering och
bostadsförmedling ges medborgarna såväl inflytande som överblick
över det tillgängliga utbudet av bostäder och boendeservice.
Genom att dessa åtgärder ingår i en brett förankrad demokratisk
process skapas också förutsättningar för att
bostadsförsörjningen ses i ett helhetsperspektiv där inte bara
frågor som avser fördelningen på lägenhetsstorlekar och
upplåtelseformer beaktas utan också frågor om tillgänglighet och
sociala förhållanden m.m.

I enlighet med förslagen i motionerna Bo49 (-), Bo50 (s)
yrkande 1 och Bo51 (v) yrkande 1 avstyrker utskottet proposition
1992/93:242 med hänvisning till det nu anförda.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:1.beträffande avslag på propositionen
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Bo49,
1992/93:Bo50 yrkande 1 och 1992/93:Bo51 yrkande 1 avslår
proposition 1992/93:242,

2.Bostadsförmedling m.m. (mom. 3)

Vid bifall till utskottets hemställan under mom. 1

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Sören Lekberg, Rune Evensson,
Britta Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar
med "Utskottet delar" och slutar med "avstyrks dessa" bort ha
följande lydelse:

En aktiv och serviceinriktatd bostadsförmedling är, som
framhålls i motion Bo50 (s), ett viktigt medel i arbetet med att
uppnå målet om allas rätt till en bostad. Det innebär bl.a. att
bostadsförmedlingen skall vara en serviceverksamhet som ger
människor möjlighet att få tillgång till en bostad som i
möjligaste mån svarar mot deras önskemål och behov. För att
bostadsförmedlingen skall kunna svara mot dessa grundläggande
krav fordras att kommunerna ges ett övergripande ansvar för en
sammanhållen bostadsförmedling. Det innebär att den enskilda
kommunen skall svara för att bostadsförmedlingen förmedlar
samtliga lägenheter i kommunen. Genom en på detta sätt samlad
bostadsförmedling ges en lätt överblickbar information om
bostadsutbudet i kommunen som är värdefull inte minst för den
bostadssökande men också för kommun och byggherrar bl.a. med
avseende på bostadsplaneringen.

Att kommunen ges ett övergripande ansvar för
bostadsförmedlingen innebär inte att förmedlingsverksamheten
måste genomföras i kommunal regi. Det bör sålunda ankomma på den
enskilda kommunen att bestämma i vilka former verksamheten skall
genomföras. Oavsett om bostadsförmedlingen sker i egen regi
eller t.ex. på entreprenad skall den dock ske samlat och avse
hela kommunen.

Under förutsättning av att kravet på en sammanhållen
bostadsförmedling uppfylls bör det enligt utskottets mening
också vara möjligt att ta ut avgifter i förmedlingsverksamheten.
Avgiften får dock högst uppgå till densamma som vid yrkesmässig
förmedling m.m., dvs. 1200 kronor för år 1993. Av
förmedlingsavgiften bör en del kunna tas ut vid registrering som
bostadssökande. Sådan i förväg inbetalad avgift skall dock
räknas av från förmedlingsavgiften när förmedling skett eller
återbetalas i sin helhet om den bostadssökande avregistrerar sig
vid förmedlingen.

Vad utskottet nu med anledning av förslagen i motion Bo50 (s)
yrkandena 2 och 3 anfört om bostadsförmedling m.m. bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Vad i motion Bo414 (v)
anförts får därmed anses i allt väsentligt tillgodosett.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:3.beträffande bostadsförmedling m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo50 yrkandena 2
och 3 och med avslag på motion 1992/93:Bo414 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

Propositionens lagförslag

Bilaga 1

Utskottets
Bilaga 2

Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1947:523) om kommunala åtgärder
till bostadsförsörjningens främjande m.m.

Regeringens förslag Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs att
lagen (1947:523) om kommunala
åtgärder till
bostadsförsörjningens
främjande m.m. skall
upphöra att gälla vid
utgången av juni 1993.

Bestämmelserna i 2 § i den upphävda lagen om skyldighet för en
kommun att förmedla lån och bidrag gäller dock fortfarande i
fråga om ärenden i vilka ansökan har kommit in till kommunen
före utgången av juni 1993.

Bestämmelserna i 1 §
första stycket i den
upphävda lagen om rätt
för kommunen att ställa
medel till förfogande
gäller fortfarande i
fråga om åtagande enligt
14 § förordningen
(1991:1924) om statlig
kreditgaranti i
förordningens lydelse
före den 1 januari 1993, om
bestämmelserna i 14 §
skall tillämpas och
åtagandet avser lån
för ett småhus som
upplåts med bostadsrätt.