med anledning av propositionen 1977/78:62 om följdlagstiftning till 1976 års reform beträffande tryckfriheten jämte motion

Betänkande 1977/78:KU20

KU 1977/78:20

Konstitutionsutskottets betänkande
1977/78:20

med anledning av propositionen 1977/78:62 om följdlagstiftning till
1976 års reform beträffande tryckfriheten jämte motion

I detta betänkande behandlas förutom propositionen motionen 1976/
77:590 som väckts under allmänna motionstiden vid förra riksmötet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Riksdagen antog under år 1976 vissa ändringar i tryckfrihetsförordningen
(TF). Reformen träder i kraft den 1 januari 1978. I propositionen föreslås
erforderlig följdlagstiftning.

Enligt de nya reglerna i TF skall tillsynen över tryckfriheten överflyttas
från justitieministern till justitiekanslern. Regeringen skall emellertid fortfarande
ha ett visst inflytande i åtalsfrågor. Bl. a. finns möjlighet att i lag göra
allmänt åtal för vissa tryckfrihetsbrott beroende av medgivande från
regeringen. I propositionen föreslås en särskild lag med föreskrifter som
innebär att denna möjlighet har utnyttjats. I lagen finns också andra
bestämmelser som har samband med reformen. Bl. a. införs en ordning som
innebär att utlänningar under vissa villkor får vara ägare och utgivare av
periodiska skrifter.

Ändringarna i TF innebär i övrigt bl. a. att åtal mot den som lämnar
meddelande eller anskaffar uppgift för publicering i tryckt skrift skall prövas i
tryckfrihetsmål, dvs. i princip av jury, i stället för som nu i vanlig
brottmålsprocess. Med anledning härav föreslås i propositionen ändringar i
den lag som innehåller bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål.

TF:s nya föreskrifter om meddelar- och anonymitetsskydd skall enligt
propositionen få motsvarigheter i radioansvarighetslagen, som efter mönster
av TF reglerar yttrandefriheten i radio- och TV-program.

Upprättade lagförslag

1. Förslag till Lag med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens
område,

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser
om rättegången i tryckfrihetsmål,

3. Förslag till Lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756),

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa
skrifter,

5. Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken,

1 Riksdagen 1977/78. 4 sami. Nr 20

KU 1977/78:20

2

6. Förslag till Lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten,

7. Förslag till Lag om ändring i lagen (1949:166) angående skyldighet att
avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift.

Motionen

I motionen 1976/77:590 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas ”att riksdagen
hos regeringen begär förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningen syftande
till att

1. upprätthålla ensamansvaret och officinernas frihet genom att från
straffbarhet för uppgift i tryck enligt TF 7 kap. 3 § undanta medlem av
redaktion eller nyhetsbyrå,

2. sänka åtalstiden för icke periodisk skrift från 12 till 6 månader,

3. återinföra det politiska ansvarighetssystemet via justitieministern och
särskilda ombud i fråga om tryckfrihetsförordningens övervakning,

4. medge överrätt möjlighet att i tryckfrihetssak döma mildare än
underrätt,

5. införa en bestämmelse om att brytande av tystnadsplikt ej skall medföra
ansvar, i fall där tystnadsplikten använts för att dölja felaktighet från
myndighet eller tjänsteman.”

I motionen anförs att rättsutvecklingen i vårt land i en rad hänseenden
inneburit en urholkning av tryckfrihetens principer. De förslag som läggs
fram i motionen syftar till att hävda och stärka dessa principer. Det gäller bl. a.
sådana centrala frågor som tidningsredaktionernas okränkbarhet och regeringens
politiska ansvar för värnandet av tryckfriheten. Garantier måste
skapas för att hindra en upprepning av den s. k. IB-afFären. Tendensen att
genombryta tryckfrihetens speciella ansvarssystem och att låta vanlig lag
gälla för mer än grundlag måste enligt motionen hejdas.

Angående motiveringen i övrigt hänvisas till motionen.

Utskottet

Riksdagen antog 1976 vissa ändringar i tryckfrihetsförordningen (TF). Den
nu aktuella propositionen innehåller förslag till viss följdlagstiftning.
Ändringarna i TF, som träder i kraft den 1 januari 1978, är ett led i arbetet på
en genomgripande reform i syfte att ersätta den nuvarande TF med en ny
grundlag som skall förstärka skyddet för yttrandefriheten i flera för opinionsbildningen
betydelsefulla medier. Den partiella reformen bygger i allt
väsentligt på förslag som lagts fram av massmedieutredningen. För det
fortsatta arbetet har regeringen tidigare i år tillkallat en ny utredning med
uppgift att inrikta sitt arbete på att om möjligt åstadkomma en samlad
yttrandefrihetsgrundlag. Utredningen har erhållit mycket omfattande
direktiv och torde vara oförhindrad att till prövning uppta även sådana

KU 1977/78:20

3

spörsmål som är aktuella i förevarande sammanhang.

De nya reglerna i TF innebär bl. a. att tillsynen över tryckfriheten
överflyttas från justitieministern till justitiekanslern (JK). Vid reformens
genomförande förutsattes emellertid att regeringen som hittills skall ha
inflytande på detta område. I den nya TF har detta kommit till uttryck på det
sättet att regeringen hos JK kan anmäla skrift till åtal för tryckfrihetsbrott
samt att det i lag kan föreskrivas att allmänt åtal för tryckfrihetsbrott får
väckas endast efter regeringens medgivande. Den nu förevarande propositionen
innehåller förslag till en särskild lag enligt vilken frågan om huruvida
tryckfrihetsåtal i vissa fall skall anställas eller inte görs beroende av
regeringens medgivande. Det gäller sådana tryckfrihetsbrott där en politisk
prövning av åtalsfrågan kan ha en särskild betydelse. Det bör i sammanhanget
erinras om att den svenska tryckfrihetsrätten bygger på att ansvaret
för innehållet i en tryckt skrift är samlat hos en enda person, för periodisk
skrift utgivaren och för annan skrift i regel författaren. Andra medverkande
kan i princip inte göras ansvariga. De bestämmelser om meddelarfrihet och
anonymitet som den nya TF innehåller bygger på dessa principer. Endast i
fråga om vissa allvarliga brott kan denna meddelarfrihet brytas.

I propositionen erinras om att en fråga som vållade debatt i samband med
riksdagsbehandlingen av ändringarna i TF var i vilken utsträckning annan
åklagare än JK skall kunna förordna om beslag på tryckt skrift. I förevarande
sammanhang föreslås ingen lagregel om rätt för allmän åklagare att besluta
om beslag. Det är alltså endast JK som kan företa en sådan åtgärd. Beträffande
beslagsreglerna kan erinras om att beslag i bevissäkringssyfte endast får avse
enstaka exemplar av skrift.

I motionen 1976/77:590 (vpk), som väckts under allmänna motionstiden
vid förra riksmötet, tas upp ett antal frågor som har samband med
reformeringen av TF och den nu aktuella följdlagstiftningen. I motionen
begärs förslag som syftar till att upprätthålla ensamansvaret för tryckt skrift
och därmed tidningsofficinernas frihet genom att från straffbarhet undanta
medlem av redaktion eller nyhetsbyrå. Vidare bör tiden inom vilken allmänt
åtal för tryckfrihetsbrott skall vara väckt beträffande icke periodisk tidskrift
förkortas till sex månader. Det politiska ansvarighetssystemet via justitieministern
och särskilda tryckfrihetsombud i fråga om TF:s övervakning bör
återinföras. Överrätt skall ha möjlighet att mildra underrätts dom i tryckfrihetsmål.
Enligt motionen bör slutligen införas en bestämmelse om att
brytande av tystnadsplikt ej skall medföra ansvar i fall där tystnadsplikten
använts för att dölja felaktighet från myndighet eller tjänsteman.

Som inledningsvis nämnts innehåller propositionen förslag till en särskild
lag enligt vilken regeringens medgivande krävs för väckande av åtal för vissa
tryckfrihetsbrott. Förslaget, som från början lagts fram av massmedieutredningen,
har tillstyrkts av bl. a. Pressens samarbetsnämnd och Sveriges
författarförbund. Principen för urvalet av brott, för vilka regeringens
medgivande till åtal skall krävas, innefattar enligt utskottet en lämplig

KU 1977/78:20

4

avvägning beträffande de fall där regeringens åtalsprövning är särskilt
angelägen.

I likhet med vad som uttalas i propositionen finner utskottet att förslaget
ligger väl i linje med syftet med den nya grundlagsregeln angående regeringens
åtalsmedgivande. Utskottet tillstyrker sålunda propositionens förslag
i denna del och avstyrker motionsyrkandet. Ej heller anser utskottet skäl
föreligga att på sätt föreslås i motionen aktualisera vissa undantag från straffbarhet
i tryckfrihetsmål.

Enligt de nya reglerna i TF gäller att allmänt åtal för tryckfrihetsbrott skall
väckas, i fråga om periodisk skrift för vilken vid utgivningen gällde
utgivningsbevis inom sex månader och i fråga om annan skrift inom ett år
från det skriften utgavs, vid påföljd att skriften eljest är fri från sådant åtal.
Motivet till de skilda preskriptionstiderna är att skyldigheten att lämna s. k.
granskningsexemplar upphör. Enligt massmedieutredningen kunde detta
medföra svårigheter att fastställa utgångspunkten för preskriptionstiden, dvs.
vilken dag skriften utgavs. Särskilt påtagliga svårigheter därvidlag gällde icke
periodiska skrifter. Enligt massmedieutredningen behövdes för dessa längre
tid för åtalsbeslut.

Utskottet har inte funnit anledning att föreslå någon ändring beträffande
den i motionen behandlade preskriptionstiden. Yrkandet i motionen på
denna punkt avstyrks följaktligen.

Vad beträffar rättegången i tryckfrihetsmål gäller bl. a. att om juryn finner
att brott inte föreligger skall den tilltalade frikännas. Har jury n däremot funnit
brott föreligga, skall även rätten - dvs. vederbörande tingsrätt - pröva frågan
härom. Är rätten av annan mening än juryn, äger rätten frikänna den
tilltalade eller hänföra brottet under mildare straffbestämmelse än den som
juryn tillämpat. Högre rätt, dit talan mot tingsrättens fallande dom fullföljts,
äger ej i vidare mån än tingsrätten frångå juryns bedömning. Denna regel
betyder att högre rätt inte kan till grund för sin dom lägga en bedömning som
är strängare än juryns. Högre rätt kan självfallet mildra påföljd som underrätt
utdömt. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionsyrkandet på denna
punkt.

Beträffande brytande av tystnadsplikt finns bestämmelser i nya TF om att
ansvar för sådant brott skall gälla vad som i lag är stadgat. Det i motionen
framställda yrkandet angående rätt att bryta tystnadsplikten i vissa fall kan
utskottet inte ansluta sig till. Detta yrkande avstyrks följaktligen.

I propositionen 1975/76:204 om ändringar i grundlagsregleringen av
tryckfriheten anförde föredragande departementschefen att JO:s tillsyn över
tillämpningen av TF:s regler och talerätt i frågor som avses i TF även i
fortsättningen närmare bör regleras i instruktionen för justitieombudsmännen.
I TF borde därför endast en erinran om denna tillsyn och talerätt tas in. 1
principiell överensstämmelse med gällande rätt borde JO:s befogenheter i
detta hänseende avse andra brott än tryckfrihetsbrott. En sådan erinran har
tagits in i TF 9:2 tredje stycket.

KU 1977/78:20

5

Enligt utskottet bör i förevarande sammanhang aktualiseras en komplettering
av JO-instruktionen i nämnda hänseende. Utskottet föreslår sålunda
med begagnande av sin initiativrätt att i 6 § lagen med instruktion för
justitieombudsmännen tas in en bestämmelse av innebörd att ombudsmans
befogenhet att väcka åtal i tryckfrihetsmål inte avser tryckfrihetsbrott.
Samtidigt bör ett par andra ändringar i instruktionen av teknisk art
företas.

Utskottet, som ej heller i övrigt funnit anledning till erinran mot de förslag
som lagts fram i propositionen, hemställer
att riksdagen

1. antar de i propositionen 1977/78:62 framlagda lagförslagen,

2. med anledning av utskottets initiativ antar det i bilaga till detta
betänkande intagna förslaget till lag om ändring i lagen
(1975:1057) med instruktion för justitieombudsmännen,

3. avslår motionen 1976/77:590.

Stockholm den 6 december 1977

På konstitutionsutskottets vägnar
KARL BOO

Närvarande:Karl Boo (c), Hilding Johansson (s), Anders Björck (m), Holger
Mossberg (s), Bertil Fiskesjö (c), Olle Svensson (s), Sven-Erik Nordin (c), Ove
Karlsson (s), Bengt Kindbom (c), Yngve Nyquist (s), Britta Hammarbacken
(c), Kerstin Nilsson (s), Daniel Tarschys (fp), Per Unckel (m) och Gusti Gustavsson
(s).

KU 1977/78:20

6

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:1057) med instruktion för justitieombudsmännen Riksdagen

föreskriver i fråga om lagen (1975:1057) med instruktion för
justitieombudsmännen att 6, 21 och 27 §§ skall ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Ombudsman avgör ärende genom beslut, vari han får uttala sig om
huruvida åtgärd av myndighet eller befattningshavare strider mot lag eller
annan författning eller annars är felaktig eller olämplig. Ombudsman får även
göra sådana uttalanden som avser att främja enhetlig och ändamålsenlig
rättstillämpning.

Ombudsman får som särskild Ombudsman får som särskild
åklagare väcka åtal mot befattnings- åklagare väcka åtal mot befattningshavare
som har begått brottslig havare som genom all åsidosätta vad

gärning genom att åsidosätta vad som som åligger honom i tjänsten eller upp åligger

honom i tjänsten eller uppdra- draget har begått annan brottslig gär get.

Vid prövning av fråga om åtal ning än tryckfrihetsbrott. Vid pröv gäller

20 kap. 6 § och 7 § första och ning av fråga om åtal gäller 20 kap.

tredje stycket rättegångsbalken. 6 § och 7 § första och tredje stycket

rättegångsbalken.

Om befattningshavare genom att åsidosätta vad som åligger honom i
tjänsten eller uppdraget gjort sig skyldig till fel, som kan beivras genom
disciplinärt förfarande, får ombudsman göra anmälan till den som har
befogenhet att besluta om disciplinpåföljd.

Anser ombudsman det vara påkallat att befattningshavare avskedas eller
avstänges från sin tjänst på grund av brottslig gärning eller grov eller
upprepad tjänsteförseelse, får han göra anmälan härom till den som har
befogenhet att besluta om sådan åtgärd.

21 §

Ombudsman skall verkställa de utredningsåtgärder som fordras för
prövning av klagomål och andra ärenden.

När ombudsman enligt regeringsformens föreskrifter begär upplysningar
och yttranden, får han förelägga vite om högst 1 000 kronor. Ombudsman får
utdöma försuttet vite.

Kan det misstänkas att tjänsteman
som sägs i 7 § gjort sig skyldig till
förseelse, för vilken disciplinpåföljd
bör åläggas, och kan det befaras att

Kan det misstänkas att befattningshavare
som sägs i 7 § gjort sig
skyldig till förseelse, för vilken disciplinpåföljd
bör åläggas, och kan det

KU 1977/78:20

7

Nuvarande lydelse

skriftlig anmaning enligt 24 § första
stycket statstjänstemannalagen
(1965:274) eller motsvarande bestämmelse
i annan författning ej kan tillställas
honom inom två år efter
förseelsen, får ombudsman utfärda
sådan anmaning.

När ombudsman är närvarande vii
ningar har han ej rätt att yttra sin m

Föreslagen lydelse

befaras att skriftlig anmaning enligt
14 kap. 1 § första stycket lagen
(1976:600) om offentlig anställning ej
kan tillställas honom inom två år
efter förseelsen, får ombudsman
utfärda sådan anmaning.

domstols eller myndighets överlägg -

27 §

Den ombudsman som är administrativ chef tillsätter tjänster vid
ombudsmannaexpeditionen och antar personal i övrigt, i den mån han icke
enligt 15 § överlåter dessa uppgifter på kanslichefen. Faller tjänsten under

viss ombudsmans tillsynsområde bör
med denne.

Utöver vad som följer av 9 § tjänstemannastadgan
för riksdagen och
dess verk, äger chefsombudsmannen
besluta att tjänst som byrådirektör
eller avdelningsdirektör skall tillsättas
utan att kungöras till ansökan
ledig.

samråd i tillsättmngsfrågan äga rum

Utöver vad som följer av 9 §
anställningsstadgan för riksdagen och
dess organ, äger chefsombudsmannen
besluta att tjänst som byrådirektör
eller avdelningsdirektör skall
tillsättas utan att kungöras till ansökan
ledig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

GOTAB 57130 Stockholm 1977