Med anledning av motioner angående AB Svensk Bilprovnings verksamhet

Betänkande 1979/80:TU3

TU 1979/80:3

Trafikutskottets betänkande
1979/80:3

med anledning av motioner angående AB Svensk Bilprovnings
verksamhet

Motionerna

I motionen 1978/79:1945 av Wiggo Komstedt (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om sådant tillägg till gällande bestämmelser för det
statsägda företaget AB Svensk Bilprovning att förrättningsavgifterna för
bilprovning inte sätts högre än nödvändigt samt att Svensk Bilprovning i
större utsträckning än hittills utbildar sin egen bilkontrollpersonal.

I motionen 1978/79:1959 av Marianne Stålberg m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till åtgärder för att
möjliggöra mobil bilbesiktning i glesbygden.

Remissyttrande

Över motionerna har yttrande inhämtats från AB Svensk Bilprovning. Se
bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Motionen 1978/79:194!'

Enligt motionen har AB Svensk Bilprovning under de gångna verksamhetsåren
tillämpat sådana förrättningstaxor att verksamheten gett överskott.
Företaget har använt dessa till att bygga upp stora fonder och har t. o. m.
erbjudit sig att låna ut pengar på öppna marknaden. Det uppges också att
bolaget som ett resultat av den goda ekonomiska situationen kunnat dra till
sig förstklassiga bilmontörer från de vanliga bilverkstäderna. I stället borde
enligt motionären företaget med sina ekonomiska resurser genom utbildning
söka avhjälpa den brist på montörer som finns f. n. Mot bakgrund av det
anförda anses att de taxehöjningar som förekommit under senare år ej kan
försvaras.

Svensk Bilprovning erinrar i sitt remissyttrande om att bolagets förrättningsavgifter
fastställs av regeringen. Avsättning har enligt bolaget gjorts till
reservfond, vilket skett med beskattade medel från det uppkomna överskottet.
Det uppges vidare att medel i enlighet med skattelagstiftningens regler
avsatts till investeringsfond, särskild investeringsfond och arbetsmiljöfond.
Soliditeten,som beräknats till 19 % med konventionella företagsekonomiska
mått, betraktar bolaget som låg. På grund av säsongmässiga variationer i

1 Riksdagen 1979/80. 15 sam!. Nr 3

TU 1979/80:3

2

besiktningsverksamheten kan tillfälliga likviditetsöverskott uppkomma.
Huvuddelen härav redovisas i balansräkningen under rubriken utlånade
medel. Dessa medel placeras enligt bolaget, i avvaktan på att de tas i anspråk,
med iakttagande av normala regler för penningplaceringar. Företaget anlitar
därvid sina ordinarie bankförbindelser.

Från en preliminär årsredovisning för bolaget beträffande räkenskapsåret
1 juli 1978-30 juni 1979 har utskottet inhämtat följande. Omsättningen för
det gångna verksamhetsåret uppgick till 294,4 milj. kr. Företagets avgifter har
ej ändrats under denna tid. Rörelseresultatet före beslutsdispositioner och
skatt utvisar ett underskott på 4 milj. kr. Detta anses bero på förhöjd
kostnadsnivå samtidigt som avgifterna varit oförändrade. För innevarande
verksamhetsår sägs gälla att en oförändrad avgiftsnivå skulle medföra ett
mycket betydande underskott. Bolaget har därför hemställt hos regeringen
om höjning av avgifter. Om framställningen beviljas förutses ett nollresultat
för verksamhetsåret 1979/80.

Utskottet vill forsin del erinra om att bolagets förrättningsavgifterenligt de
av statsmakterna fastställda principerna för finansierhgen skall ge full
kostnadstäckning för verksamheten. Därutöver har förutsatts att bolaget
svarar för erforderlig konsolidering från företagsekonomisk synpunkt. De
avgiftshöjningar som förekommit för provningsverksamheten har varit
betingade av kostnadsutvecklingen, orsakad av bl. a. löneutvecklingen och
nya arbetsuppgifter. Utskottet förutsätter att ev. avgiftshöjningar kommer att
ske restriktivt. Under hänvisning härtill avstyrks motionen i denna del.

Beträffande frågan om utbildningen av bilmontörer framhålls i remisssvaret
att företaget i egen regi utbildar både teknisk och administrativ personal.
För den tekniska grundutbildningen anses förutom vissa teoretiska kunskaper
böra krävas praktisk erfarenhet från bilreparationsverksamhet eller
liknande sysselsättning. Till det tekniska kontrollarbetet vid bilprovningsstationerna
har därför tidigare i huvudsak bilmekaniker rekryterats. Denna
rekrytering uppges dock under de senaste åren ha varit relativt ringa.
Bilverkstadsbranchen sägs härigenom inte ha förorsakats några nämnvärda
olägenheter. Beträffande lönesättningen för här ifrågavarande personal
framhålls att den ansluter till centrala överenskommelser för hela motorbranchen.

Vid sin prövning av frågan i denna del har utskottet inte funnit skäl
tillmötesgå motionärens begäran. Motionen avstyrks därför även såvitt nu är
i fråga.

Motionen 1978/79:1959

Av motionen framgår att Svensk Bilprovning f. n. har 169 bilprovningsanstalter
fördelade över 157 kommuner. Dessutom bedrivs besiktningsverksamhet
med mobila utrustningar i Sysslebäck i norra Värmland och Särna i

TU 1979/80:3

3

norra Dalarna.

Antalet bilprovningsstationer i landet medför enligt motionen att de flesta
fordonsägare har förhållandevis nära till sin anläggning. Detta sägs dock ej
gälla för dem som bor i glest befolkade områden såsom i Norrlands inland.
Resvägen inom Jämtlands län för besiktning uppges kunna bli 30-35 mil. En
lösning på problemet vore enligt motionärerna att bilprovningen anskaffade
fler ambulerande bilprovningsstationer att användas inom glesbygdsområden.

Svensk Bilprovning framhåller i remissyttrandet bl. a. att nuvarande
stationsnät har en omfattning och utbredning som för den helt övervägande
delen av landets bilägare får anses innebära att kravet på tillfredsställande
service är väl tillgodosett. 93 96 av bilägarna uppges ha tillgång till bilprovningsstation
inom ett vägavstånd av 30 km och 99 % inom 60 km. Det
framhålls att en ökad service från bolagets sida genom etablering av
verksamhet på ytterligare orter ökar bolagets kostnader och påverkar
avgiftsnivån. Enligt bolagets mening bör emellertid vid sådana jämförelser
hänsyn tas även till fordonsägarnas kostnader, såväl fordonskostnader som
restidskostnader. Om sistnämnda kostnader väsentligt överstiger bolagets
kostnader för att driva bilprovningsverksamhet på en ny ort anses bl. a. detta
förhållande utgöra motiv för ökad verksamhet på platsen.

Beträffande formerna för besiktningsverksamheten framhålls att svårigheter
på grund av ökade arbetsmiljökrav föreligger att i fortsättningen använda
mobila utrustningar för mer permanenta behov.

Utskottet vill för sin del betona vikten av att företagets service i
glesbygdsområden ej eftersätts. En god möjlighet att välja tid för besiktning
av fordon kan vara ett sätt att ge tillfredsställande service. Utskottet
förutsätter att Svensk Bilprovning även överväger andra möjligheter att
minska de problem som i sammanhanget kan uppkomma för dem som bor i
glesbygd. Att, som motionärerna yrkar, begära förslag till åtgärder som skulle
öka företagets ambulerande verksamhet anser sig utskottet däremot - med
hänsyn bl. a. till de krav som bör ställas på en god arbetsmiljö - inte kunna
tillstyrka. Motionen avstyrks därför.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. avslår motionen 1978/79:1945 om avgifterna för bilprovning,

2. avslår motionen 1978/79:1959 om ambulerande bilprovning i
glesbygd.

Stockholm den 25 oktober 1979

På trafikutskottets vägnar
BERTIL ZACHRISSON

TU 1979/80:3

4

Närvarande: Bertil Zachrisson (s), Bertil Jonasson (c), Rolf Sellgren (fp),
Wiggo Komstedt (m), Kurt Hugosson (s), Rune Torwald (c), Sixten Pettersson
(m), Olle Östrand (s), Ove Karlsson (s), Eric Rejdnell (fp), Per Stenmarck (m),
Ivar Franzén (c), Margit Sandéhn (s), Sten-Ove Sundström (s) och Lars
Hedfors (s).

TU 1979/80:3

5

Bilaga

Yttrande över motionerna 1978/79:1945 och 1978/79:1959
AB Svensk Bilprovning (1979-05-31)

/ motionen 1978/79:1945 av Wiggo Komstedt framförs vissa synpunkter på
avgifterna för bilprovning och utbildningen av personal för bilprovningsverksamheten.
Enligt motionären har Svensk Bilprovning under de gångna
verksamhetsåren tillämpat sådana förrättningstaxor att företaget byggt upp
stora fonder och t. o. m. erbjudit sig att låna ut pengar på den öppna
marknaden.

Bolagets förrättningsavgifter fastställs av regeringen efter framställan från
bolaget. Enligt de av statsmakterna fastställda principerna för finansieringen
av bolagets verksamhet skall förrättningsavgifterna ge full kostnadstäckning.
Därutöver har förutsatts att bolaget svarar för erforderlig konsolidering från
företgsekonomisk synpunkt. På grund härav har avsättning skett till
reservfond, vilket kan ske endast med användning av beskattade medel från
uppkomna överskott. I övrigt har bolaget endast gjort avsättningar till
investeringsfond, särskild investeringsfond och arbetsmiljöfond i enlighet
med skattelagstiftningens regler. Härigenom har kostnaderna för lokaler och
provningsutrustning kunnat begränsas. Bolagets omsättning var under
verksamhetsåret 1977/78 ca 286 miljoner kronor. Balansomslutningen den 30
juni 1978 var ca 213 miljoner kronor. Det egna kapitalet uppgick till 16,1
miljoner kronor. Soliditeten mätt i konventionella företagsekonomiska mått
var 19 % och får därmed fortfarande betraktas som låg.

Avgifterna för den årliga obligatoriska kontrollbesiktningen fastställdes av
regeringen första gången på hösten 1964. Dessa avgifter tillämpades från den
1 januari 1965 fram till den 1 juli 1970. I samband med den då införda
kontrollen av koloxidhalten i avgaserna höjdes avgiften för kontrollbesiktning
av personbil från 35 kronor till 40 kronor. Den fortgående kostnadsstegringen
framtvingade en ny taxehöjning från den 1 juli 1972. Avgiften för
kontrollbesiktning av personbil höjdes då från 40 kronor till 45 kronor.

Efter ytterligare 2 1/2 år, den 1 januari 1975, höjdes avgifterna åter. För
personbil ökades avgiften från 45 kronor till 50 kronor. Ett år senare, dvs. den
1 januari 1976, framtvingade den snabba kostnadsstegringen en ny avgiftshöjning.
Denna gång höjdes avgiften för personbil från 50 kronor till 60
kronor. Därefter har avgiftsändring skett den 1 april 1977, då avgiften för
personbil höjdes från 60 kronor till nuvarande 70 kronor.

I samband med ändringarna av avgifterna för kontrollbesiktning har även
huvuddelen av övriga avgifter ändrats i ungefär motsvarande omfattning.

Utvecklingen av avgiften för kontrollbesiktning av personbil redovisas
också i bifogade diagram, i vilket jämförelse görs med utvecklingen under
samma tid av den allmänna prisnivån, sådan den mäts med det officiella
indexet för konsumentpriserna. Av diagrammet framgår att besiktningsavgiften
räknad i fast penningvärde successivt har sjunkit. Räknat i 1964 års
penningvärde blir den nuvarande avgiften för kontrollbesiktning drygt 25
kronor, vilket är ca 10 kronor lägre än den ursprungliga avgiften om 35
kronor. Det bör då erinras om att besiktningens innehåll utökats med bl. a.
avgaskontroll och kontroll av bilbälten.

På grund av säsongsmässiga variationer i besiktningsverksamheten är
tillflödet av likvida medel inte jämnt fördelat över årets månader. Vissa

TU 1979/80:3

6

utbetalningar, t. ex. hyror och sociala avgifter, är dessutom koncentrerade till
bestämda tidpunkter. Härigenom uppkommer under vissa perioder tillfälliga
likviditetsöverskott, vilka bolaget placerar tills de måste tas i anspråk för
utbetalningar. Därvid anlitar bolaget sina ordinarie bankförbindelser och
iakttar normala regler för penningplaceringar. Huvuddelen av detta likviditetsöverskott
redovisas i balansräkningen under rubriken Utlånade medel.
Per den 30 juni 1978 uppgick denna delpost till ca 49 miljoner kronor, varav ca
15 miljoner kronor var medel på spärrade räkningar som säkerhet för vissa
lån. De placerade medlen utgjorde sålunda ca 34 miljoner kronor. Som
jämförelse kan nämnas att dessa hade minskat till 17 miljoner kronor den 31
mars 1979.

Beträffande utbildningen av personal för bolagets verksamhet kan framhållas
att bolaget i egen regi utbildar både teknisk och administrativ personal.
Utbildningen omfattar såväl grundutbildning som fortbildning och vidareutbildning.
Förden tekniska grundutbildningen krävs vissa teoretiska kunskaper
samt praktisk erfarenhet från bilreparationsverksamhet eller liknande
sysselsättning. Huvuddelen av den personal som anställs för det tekniska
kontrollarbetet vid bilprovningsstationerna har tidigare varit verksamma
som bilmekaniker. Dessutom rekryterar bolaget ingenjörer med erfarenhet
från motorbranschen. Nyrekryteringen av teknisk personal har emellertid
under de senaste åren varit av relativt ringa omfattning. Detta sammanhänger
med att ökningen av bolagets verksamhetsvolym varit mycket måttlig
samt att personalomsättningen legat på en låg nivå. Det årliga behovet av
nyrekrytering av teknisk personal har under de senaste åren upgått till 50-60
personer i hela landet. Bilverkstadsbranschen torde inte härigenom ha
förorsakats några nämnvärda olägenheter. Det kan också nämnas att en del
av den personal som årligen lämnar sin anställning hos bolaget återgår till
befattningar hos bilverkstäderna.

Beträffande lönesättningen för här ifrågavarande personal bör framhållas
att den ansluter till centrala överenskommelser för hela motorbranschen.

/ motionen 1978/79:1959 av Marianne Stålberg m.fl. framförs förslag om
ambulerande bilprovning i glesbygdsområden. Härigenom skulle bilägarna få
en förbättrad service med kortare resvägar för att få besiktning utförd.

Som anges i motionen har bolaget för närvarande 169 bilprovningsstationer
fördelade över hela landet. Antalet är inte oväsentligt större än vad som
redovisades i den plan för stationsnät, som ingick i betänkandet Säkerhetsinspektionen
av motorfordon och släpvagnar (SOU 1962:29) och som i princip
godkändes av statsmakterna genom beslut 1963 (prop. 1963:91, 3LU 1963:22).
Enligt denna plan skulle bilprovningsstationer finnas i sammanlagt 126 orter.
Det nuvarande stationsnätet har en omfattning och utbredning som för den
helt övervägande delen av landets bilägare får anses innebära att kravet på
tillfredsställande service är väl tillgodosett. Sålunda har 93 % av landets
bilägare tillgång till en bilprovningsstation inom ett väga vstånd av 30 km och
99 % inom ett vägavstånd av 60 km. Vid bedömningen av bilprovningsstationernas
lokalisering bör även beaktas att inställelsesystemet för den årliga
obligatoriska kontrollbesiktningen ger fordonsägaren en stor valfrihet både
vad gäller tidpunkt och plats för besiktningen. Besiktningen kan sålunda
utföras under en period av tre månader och dessutom under ytterligare två
månader mot förhöjd avgift. Fordonsägare kan fritt välja station. Då
bilprovningsstationerna i de flesta fall är lokaliserade till orter som är
centralorter inom respektive kommun eller på annat sätt är centra för olika
slags service, torde fordonsägarna som regel ha behov av att besöka

TU 1979/80:3

7

bilprovningsorterna under fordonets inställelsetermin av andra skäl än för
besiktning. Möjligheterna är därvid goda att kombinera dessa besök med
besiktning på grund av den stora flexibiliteten i inställelsesystemet. För det
stora flertalet fordonsägare är besiktning aktuell att utföra endast en gång per
år.

En ökad service från bolagets sida genom etablering av verksamhet på
ytterligare orter ökar bolagets kostnader och påverkar därmed också avgiftsnivån.
Räknat per besiktning blir kostnaderna speciellt höga inom glesbygdsområden
med ringa fordonsunderlag. Enligt bolagets mening bör emellertid
vid sådana jämförelser även tas hänsyn till fordonsägamas kostnader, såväl
fordonskostnader som restidskostnader. Om sistnämnda kostnader väsentligt
överstiger bolagets kostnader för att driva bilprovningsverksamhet på en
ny ort kan detta förhålande vara motiv för ökad service.

Flera av bolagets stationer har tillkommit för att tillgodose de krav på
service som uttalades av statsmakterna i samband med införandet av den
periodiska fordonskontrollen. Från företagsekonomisk synpunkt skulle en
koncentration till ett färre antal orter ha varit att föredra. Detta förhållande är
särskilt påtagligt i glesbygdsområdena, där flera stationer inte uppnår
kostnadstäckning och än mindre lämnar bidrag till gemensamma kostnader.
Merkostnaderna för detta glesbygdsnät får täckas av överskott från andra
stationer.

Bolaget gör fortlöpande översyner över stationsnätets utformning, bl. a. i
samband med att frågor om kapacitetsförstärkningar på befintliga orter
aktualiseras. Fördelama för fordonsägarna genom en förbättrad service måste
emellertid alltid vägas mot bolagets merkostnader.

Som exempel på ort där bolaget av serviceskäl startat verksamhet under
senare år kan nämnas Sorsele. Enbart lokalkostnaderna för denna station är
ungefär dubbelt så höga som de inflytande förättningsavgifterna, varför
bolagets merkostnader är högst betydande. I detta sammanhang kan även
nämnas att bolaget planerar att göra stationen i Järpen till s. k. fast station,
dvs. med permanent bemanning och verksamhet under veckans alla
arbetsdagar. Hittills har denna station varit s. k. besöksstation med verksamhet
normalt 2-4 dagar per vecka.

Beträffande formerna för besiktningsverksamhet i glesbygdsområden
pekar motionärerna på att en lösning kunde vara att Svensk Bilprovning
anskaffade fler ambulerande bilprovningsstationer. Bolaget har för närvarande
fyra mobila utrustningar för besiktning. Två av dessa används för tillfället i
Sysslebäck respektive Särna och är stationerade på dessa orter. Övriga två
utrustningar används för tillfälliga kapacitetsförstärkningar på orter med
fasta stationer och som reservutrustningar i samband med ombyggnader av
lokaler eller vid haverier, som medför längre driftavbrott. Bl. a. på grund av de
ökande arbetsmiljökraven föreligger svårigheter att i fortsättningen använda
mobila utrustningar för mera permanenta behov. Det torde därför bli
nödvändigt att ha tillgång till lokaler som är anpassade till verksamhetens
art.

GOTAB 62680 Stockholm 1979