Med anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till ändring av 8 § lagen (1934:437) för Sveriges riksbank i syfte att möjliggöra införande av en 500-kronorssedel jämte motioner

Betänkande 1979/80:FiU1

FiU 1979/80:1

Finansutskottets betänkande
1979/80:1

med anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till ändring av
8 § lagen (1934:437) för Sveriges riksbank i syfte att möjliggöra
införande av en 500-kronorssedel jämte motioner

I detta betänkande behandlar utskottet

fullmäktiges i riksbanken förslag till ändring av 8 § lagen (1934:437) för
Sveriges riksbank i syfte att möjliggöra införande av en 500-kronorssedel
(förs. 1978/79:19) samt

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1978/79:238 av Nils Hjorth (s) om införande av en 500-kronorssedel,
m. m.,

1978/79:1123 av Tore Nilsson (m) och Per-Erik Nisser (m) om prägling av
guldmynt m. m.,

1978/79:1127 av Ingrid Sundberg m. fl. (m) om en översyn av våra
växelmynt,

dels den med anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag väckta
motionen 1978/79:2367 av Nils Hörberg (fp).

Utskottet har inhämtat yttrande från fullmäktige i riksbanken och myntverket
över motionerna 238, 1123 och 1127.

Representanter för automathandeln har i skrivelse 1979-10-17 till utskottet
framfört synpunkter på behovet av femkronorsmynt.

Förslaget

I fullmäktiges i riksbanken förslag (1978/79:19) har fullmäktige hemställt
att riksdagen måtte antaga följande

1 Riksdagen 1979/80. 5 sami. Nr 1

FiU 1979/80:1

2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank

Härigenom föreskrives att 8 § lagen (1934:437) för Sveriges riksbank skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §'

Riksbanken skall utgiva sedlar å Riksbanken skall utgiva sedlar å

fem, tio, femtio, ett hundra och ett tio, ett hundra, ett tusen och tio tusen
tusen kronor samt md jämväl, där kronor.

fullmäktige sd pröva lämpligt, utgiva Riksbanken md, där fullmäktige sd

sedlar d tio tusen kronor. Därjämte prövar lämpligt, utgiva sedlar d fem,
mä, om till följd av inträffade utomor- femtio och fem hundra kronor,

dentliga omständigheter behovet av
skiljemynt stegrats, regeringen, där sä
prövas nödigt, efter framställning av
fullmäktige i riksbanken, medgiva
riksbanken att utgiva sedlar d en krona,
skolande emellertid dylika sedlar,
sd snart ske kan, ur den allmänna
rörelsen indragas.

Denna lag träder i kraft den

I förslag 19 behandlas, mot bakgrund av en inom riksbanken utarbetad
promemoria som remissbehandlats, frågorna om slopande av 5-kronorssedeln
och införande av en 500-kronorssedel.

Vid sedelfrågornas behandling i riksbanksfullmäktige har delade meningar
uttalats såvitt avser indragning av 5-kronorssedeln. En majoritet av fullmäktige
anser att även om praktiska fördelar kan vara förenade med en indragning
av denna sedel, dessa likväl ej kan få vara utslagsgivande. Med hänsyn härtill
och då 5-kronorsmyntet bedömes alltjämt lätt kunna förväxlas med 1-kronemyntet och därför möter motstånd bland allmänheten, anser majoriteten
av fullmäktiges ledamöter att 5-kronorssedeln bör behållas.

En minoritet av fullmäktige har däremot anslutit sig till den i promemorian
uttalade uppfattningen att eftersom 5-kronorsvalören blivit en skiljeenhet
som nästan uteslutande används för växlingstransaktioner denna enhet,
enligt principerna för betalningsmedelssystemet, bör utgöras av ett mynt.
Minoriteten av fullmäktiges ledamöter önskar därför avskaffa 5-kronorssedeln.

1 Senaste lydelse 1938:308.

FiU 1979/80:1

3

Vad beträffar frågan om en 500-kronorssedel gjordes i promemorian
införande härav beroende av att 5-kronorssedeln avskaffas. Ett huvudskäl för
denna ståndpunkt var att införande av en ytterligare valör bedömdes alltför
betungande i riksbankens sedelhantering. Förnyade diskussioner inom
riksbanken, där frågan bl. a. behandlats vid sammanträde med direktörerna
för riksbankens avdelningskontor, har emellertid givit vid handen att det
merarbete som föranledes av en ytterligare sedelvalör utan större svårigheter
bör kunna bemästras. Under förutsättning att en 500-kronorssedel verkligen
kommer att accepteras av allmänheten kommer införandet härav också att
lätta trycket mot 100-kronorsvalören och därigenom totalt sett åstadkomma
arbetslättnader såväl inom riksbanken som andra sedelhanterande institutioner.
Fullmäktige föreslår att en 500-kronorssedel införes.

Införande av en ny sedelvalör kräver lagändring. I och för sig kan
lämpligheten av att i lag bestämma sedelvalörerna enligt fullmäktige
ifrågasättas. Sedelseriens sammansättning förefaller nämligen böra avgöras
av en praktisk bedömning av hur denna bäst tjänar såväl allmänhetens som
riksbankens och övriga penninginstituts intresse av en rationell betalningscirkulation.
Därmed bör möjlighet finnas att smidigt anpassa sedelserien till
ett förändrat penningvärde, förändrade betalningsvanor etc. utan att därför i
riksbankslagen givna grundläggande bestämmelser för riksbankens verksamhet
skall behöva ändras. Traditionellt har emellertid sedelvalörerna
brukat anges i riksbankslagen och det kan te sig som ett alltför starkt brott mot
denna tradition att helt slopa 8 § i lagen. Fullmäktige föreslåremellertid sådan
teknisk ändring av stadgandet att detta visserligen alltjämt skall ålägga
riksbanken att utge sedlar å vissa valörer men därutöver skall tillåta
riksbanken att utge sedlar i andra valörer. En naturlig indelningsgrund kan
därvid vara decimalsystemet, så att riksbanken ålägges utge sedlar på 10,100,
1 000 och 10 000 kronor samt därutöver tillåtes utge sedlar på 5, 50 och 500
kronor. Utformad på sådant sätt skulle paragrafen ge riksbanken möjlighet
både att ge ut en 500-kronorssedel och att åter dra in den, om den ej skulle
accepteras av allmänheten och därmed ej leda till någon påtagligt minskad
efterfrågan på 100-kronorssedlar. Det blir också möjligt att utan lagändring
ompröva frågan om fortsatt utgivande av 5-kronorssedeln. Att fullmäktige
med föreslagen lagändring får befogenhet att självständigt besluta även om
indragning av 50-kronorssedeln, är enligt fullmäktige inte heller onaturligt.
Frågan är visserligen på intet sätt aktuell i dag. Denna sedel har emellertid
aldrig accepterats av allmänheten i någon större utsträckning. Tänkbart är
därför att det i en framtid kan bli aktuellt att överväga indragning av
sedeln.

Fullmäktige föreslår ytterligare att bestämmelsen om rätt för fullmäktige
att i speciella lägen utge 1-kronesedlar utgår.

1* Riksdagen 1979/80. 5 sami. Nr 1

FiU 1979/80:1

4

Motionerna

I motionen 1978/79:238 av Nils Hjorth (s) hemställs att riksdagen beslutar
uttala sig för att slopa 5-kronorssedeln och i stället införa ett 5-kronorsmynt
samt för att införa en 500-kronorssedel.

I motionen 1978/79:1123 av Tore Nilsson (m) och Per-Erik Nisser (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning om präglandet av
ett guldmynt och omprövning av utformningen av de nya skiljemynten.

I motionen 1978/79:1127 av Ingrid Sundberg m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller

1. om en översyn av det svenska växelmyntbeståndet,

2. om en förändrad utformning av femkronorsmyntet så att detta lättare
kan skiljas från enkronorsmyntet.

I den med anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag väckta motionen
1978/79:2367 av Nils Hörberg (fp) hemställs att riksdagen beslutar att låta
riksbankens förslag om införandet av 500-kronorssedel vila till dess en
översyn skett av hela mynt- och sedelbeståndets nominella värdeanpassning.

I motionen 238 erinrar motionären om att han i motioner tidigare år har
föreslagit en översyn av vårt sedelsystem och införande av en ny sedelvalör
om 500 kronor. Motionären påpekar att riksbanksfullmäktige i sina yttranden
över motionerna undan för undan blivit positivare till frågan.

Motionären anser att tiden nu torde vara mogen för en ny sedeltyp i valören
500 kronor, vilken skulle underlätta sedelhanteringen i banker, affärer och på
postkontor samt minska risken för felräkning. Likaså borde nu 5-kronorssedeln
kunna slopas och ersättas med ett nytt 5-kronorsmynt i stället.

I motionen 1123 anförs att guldmyntfoten visserligen sedan länge övergivits
i såväl Sverige som andra stater men att guldmynt likväl stundom präglas
som officiellt gällande betalningsmedel på sina håll utomlands. Motionärerna
ifrågasätter om inte även svenska myntverket bör överväga möjligheten att
snarast åter börja prägla guldmynt.

ttt svenskt guldmynt kunde förslagsvis präglas i valören 100 kronor och
borde i enlighet med vår tradition präglas med regerande konungs bild jämte
riksvapnet, anför motionärerna. Motionärerna anser att det inte torde råda
något tvivel om att ett svenskt guldmynt kunde räkna på ett gott mottagande
från svenska folkets sida.

Vidare föreslår motionärerna att i samband med utredningen om ett
eventuellt guldmynt även utformningen av de nya en- och femkronorsmynten
bör omprövas. I synnerhet har kungabilden på det förstnämnda - men
även avsaknaden av dylik på sistnämnda - väckt allmänhetens undran, anser
motionärerna. De nya myntens emblematik bör också uppmärksammas.
Enligt gällande grundlagar är Sverige alltjämt en ärftlig monarki, varför

FiU 1979/80:1

5

anledning enligt motionärerna saknas att ersätta myntens traditionella
konungatitulatur och stora riksvapen med ordet Sverige efter konungens
namn och, på frånsidan, lilla riksvapnet.

I motionen 1127 ger motionärerna en historisk återblick på myntutgivningen
från slutet av 1800-talet fram till införandet av 1970 års myntlag, som
började gälla den 1 januari 1972. Då gjordes också vissa förändringar i
myntserierna. Mynt med värdet två kronor utgick tillsammans med mynt av
valören två och ett öre.

Den första femkronan som präglades efter den nya myntlagens tillkomst
fick en del kritik därför att den till sitt utseende lätt förväxlades med
enkronan, anför motionärerna vidare. Genom att kungabilden år 1976
ersattes av skriften ”5 kronor” har dock möjligheterna att skilja mynten åt
något förbättrats. En ytterligare skillnad består i att femkronan har slät kant
jämfört med enkronans rafflade kant.

Dessa förändringar har emellertid visat sig inte vara tillräckliga, anför
motionärerna. Många äldre kan vid hantering av mynten inte skilja
femkronorna från enkronorna, och det finns en stor ovilja hos många att ta
emot femkronor som växelmynt.

Det kan, anser motionärerna, inte vara riktigt att en korrekt användning av
växelmynt skall vara beroende av att den som hanterar dem har god syn.
Alltför många misstag sker och dessa drabbar i första hand äldre eller
handikappade.

Motionärerna anför vidare att värdet av de olika mynten har minskat i
samband med den fortgående inflationen. Förändringar i myntsorter sker
regelbundet i alla länder, och dessa förändringar innebär en anpassning till
penningvärdeförsämring och därmed sammanhängande förändringar i behovet
av växelpengar. Också i vårt land aktualiseras sådana förändringar och det
kan enligt motionärerna finnas skäl att överväga om 10-öringar längre är
motiverade. Det kan också finnas bruk för ett mynt av exempelvis två
kronors värde med tanke på den snabba expansionen av automathandeln. En
översyn av det framtida svenska växelmyntbeståndet bör därför göras, anför
motionärerna.

I motionen 2367 anförs att åtgärden att slopa 1 - och 2-öri ngarna var en logisk
följd av penningvärdeförsämringen. Det borde finnas anledning att i dag
överväga nästa steg i denna anpassning av våra mynts och sedlars värde till
penningvärdets förändringar. Motionären menar att med en avrundning av
alla betalningstransaktionertill närmaste 10-örestal skulle nuvarande entalskolumn
kunna slopas. F. n. måste vi i alla bokföringsböcker, på magnetband i
datorer, i såväl manuella räknemaskiner som räkneverk, i hålkort med
begränsat kolumnantal osv. släpa med en kolumn/position, vars innehåll
saknar ekonomisk betydelse.

Motionären föreslår att våra nuvarande mynt skulle få ett nytt nominellt
värde genom att t. ex. nuvarande 10-öring ersätts av en ny 1-öring, nuvarande

FiU 1979/80:1

6

50-öring blir en ny 5-öring, nuvarande enkrona ersätts av en ny 10-öring. På
samma sätt skulle värdet på våra sedlar reduceras nominellt.

Vid utbyte av mynt och sedlar av i motionen skisserad omfattning vinner
man enligt motionären bl. a. att s. k. svarta pengar eller nu dolda sådana efter
övergångstiden måste fram i och för utbyte.

Med hänsyn till den samordning som i dag råder mellan de nordiska
valutorna torde det vara lämpligt att samråda om liknande mynt- och
sedelreform samtidigt i de nordiska länderna, anför motionären.

Yttrandena

Fullmäktige i riksbanken anför i sitt yttrande att de har tagit ställning till
motionen 238 om införande av en 500-kronorssedel i skrivelse till riksdagen
1979-03-01 (förslag 1978/79:19).

I sitt yttrande över motionen 1127 instämmer fullmäktige i riksbanken i
motionärernas allmänna utgångspunkt att växelmyntserien ibland måste
ändras på grund av penningvärdeförändringar. Vid införandet av 1970 års
myntlag ansågs tiden ej mogen för att slopa också femöringen. Sedan dess
inträffad penningvärdeförsämring gör emellertid numera ett sådant steg mera
naturligt. Härigenom och genom slopande av 25-öringen skulle myntserien
återigen få en naturlig anknytning till decimalsystemet. Samtidigt bör
övervägas om penningvärdeförsämringen bör medföra en utökning av
myntserien till högre valör(10 kronor). Fullmäktige tillstyrker att vid lämpligt
tillfälle en översyn sker av valörerna i den svenska växelmyntserien.

Fullmäktige ställer sig avvisande till motionärernas förslag om en förändrad
utformning av 5-kronorsmyntet i syfte att lättare skilja detta från 1 -kronemyntet
och påpekar att de relativa skillnaderna mellan 5-kronors- och
1-kronemyntet är större än mellan andra mynt utförda i samma material när
det gäller såväl prägling som storlek. Enligt fullmäktige beror de misstag som
görs mellan 5-kronors- och 1-kronemynt snarare på ovana vid 5-kronorsmyntet,
dvs. på att alltför fä sådana mynt finns i omlopp, än på bristande
möjlighet att uppfatta skillnaden mellan dessa mynt.

I sitt yttrande över motionen 1123 anför fullmäktige i riksbanken att såväl
principiella som praktiska skäl talar mot att guld återigen tas i anspråk för
monetärt bruk. Fullmäktige påpekar att vid nuvarande guldpris skulle ett
guldmynt i den av motionärerna föreslagna valören 100 kronor bli mindre än
en 10-öring och därmed nära nog utesluta en prägling med önskvärd tydlighet
i detaljer. Valören på ett guldmynt skulle snarare få sättäs till 1 000 kronor.
Enligt fullmäktige kan det emellertid ej vara en samhällelig uppgift att
åstadkomma samlarobjekt av sådant slag åt kapitalstarka guldspekulanter
och kuriosasamlare. Fullmäktige avstyrker förslaget.

FiU 1979/80:1

7

Myntverket tillstyrker i sitt yttrande över motionen 238 förslaget att slopa
5-kronorssedeln till förmån för 5-kronorsmyntet och utgår därvid från att
motionären avser det mynt som sedan 1976 har en präglingsbild som klart
avviker från 1-kronemyntet. I sitt yttrande stöder sig myntverket bl. a. på att
automathandeln har ett stort behov av 5-kronorsmyntet. Man har också
diskuterat behovet av ett 10-kronorsmynt inom en inte alltför avlägsen
framtid.

Myntverket avstyrker förslaget i motionen 1123 om prägling av ett
guldmynt och anför därvid samma skäl som fullmäktige i riksbanken. Den i
motionen föreslagna omprövningen av myntbilderna på 1- och 5-kronorsmynten
anser myntverket inte vara aktuell, eftersom myntbilderna fastställts
så sent som i november 1976 efter ett tävlingsförfarande med
sakkunnig jury.

Myntverket instämmer i att en översyn av myntsystemet kan vara aktuell
men i så fall med en annan inriktning än den som föreslås i motionen 1127.
Myntverket anser i likhet med fullmäktige i riksbanken att det i första hand är
5- och 25-öresmynten som kan utgå ur myntsystemet och att ett 10-kronorsmynt bör övervägas. Eftersom vi har ett myntsystem enligt decimalprincipen
ter sig en avrundning till hela 10-tal ören som naturlig.

Beträffande motionärernas förslag om en förändrad utformning av 5-kronorsmyntet anför myntverket att det nuvarande 5-kronorsmyntet har fått
ett sådant utseende att risken för förväxling med 1 -kronemyntet måste anses
som mycket liten, åtminstone sedan man vant sig vid att ha mynt i högre
valörer än en krona.

Utskottet

Sedel av valören 500 kronor

Vid tidigare behandling av en motion om att införa en 500-kronorssedel
anförde utskottet (FiU 1977/78:2) att vissa skäl talade härför. Det borde enligt
utskottet ankomma på fullmäktige i riksbanken att noga följa utvecklingen
och ta erforderliga initiativ.

Ett sådant initiativ tas nu i fullmäktiges i riksbanken förslag 19. Lagtekniskt
innebär förslaget att man öppnar möjligheten för fullmäktige att fatta
beslut om att införa en 500-kronorssedel. Utskottet finner denna lösning
lämplig. Förslaget 19 tillstyrks i denna del. Därmed torde också syftet med
motionen 238 vara tillgodosett i vad avser 500-kronorssedel.

Sedel av valören 5 kronor

I motionen 238 görs en koppling mellan införandet av en 500-kronorssedel
och slopandet av 5-kronorssedeln. Detta torde bl. a. sammanhänga med att
riksbanken tidigare anfört att en utökning av sedelsortimentet skulle

FiU 1979/80:1

8

innebära en ökad belastning för sedelhanteringen såväl i riksbanken som
inom penningväsendet i övrigt. I förslag 19 uppger emellertid fullmäktige att
en förnyad prövning av frågan givit vid handen att problemet går att
bemästra. Någon koppling mellan 500-kronorssedeln och 5-kronorssedeln
behöver alltså inte göras.

En majoritet i fullmäktige är inte nu beredd att förorda ett slopande av
5-kronorssedeln. Fullmäktiges förslag innebär i stället att man skall överlåta
på fullmäktige att avgöra om 5-kronorssedeln skall behållas eller ej. I
lagförslaget öppnas alltså möjligheten för fullmäktige att senare fatta beslut
om att 5-kronorssedeln inte längre skall ges ut.

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs bl. a. i motionen 238, att det
finns skäl som talar för att 5-kronorssedeln skall dräs in. Det kan erinras om
att myntverket i sitt yttrande till riksbanken över den aktuella promemorian
anfört att verket inte tror att 5-kronorsmyntet kommer att bli allmänt använt
inom överskådlig tid om inte 5-kronorssedeln dras in. Myntverket har också
framfört att verket överväger att föreslå en indragning av 5-kronorsmyntet
om 5-kronorssedeln alltjämt kommer att utges. Efter kontakter med
företrädare för automathandeln har dock verket beslutat avvakta med ett
sådant förslag.

Representanter för automathandeln har i skrivelse direkt till finansutskottet
understrukit det angelägna i att 5-kronorsmyntet får mera allmän
användning.

Även om det således finns skäl som talar för att dra in 5-kronorssedeln
delar utskottet fullmäktiges i riksbanken uppfattning att det ytterst bör
ankomma på fullmäktige att fatta beslut i denna fråga. Förslaget 19 tillstyrks
därför även i denna del. Motionen 238 avstyrks. Den föreslagna lagändringen
bör träda i kraft vid det kommande årsskiftet.

Utformningen av 5-kronorsmyntet m. m.

Frågan om 5-kronorsmyntets utformning tas upp i motionerna 1123 och
1127 men från olika utgångspunkter.

1 motionen 1123 anförs att kungabilden på enkronemyntet - men även
avsaknaden av dylik på 5-kronorsmyntet - har väckt allmänhetens undran.
Motionärerna anser också att dessa mynts emblematik bör uppmärksammas.

I motionen 1127 begärs förslag om en förändrad utformning av 5-kronorsmyntet så att detta lättare kan skiljas från 1-kronemyntet.

Utskottet vill först framhålla att borttagandet av kungabilden från
5-kronorsmyntet år 1976 skedde med syftet att myntet lättare skulle kunna
skiljas från enkronan. I övrigt vill utskottet hänvisa till yttranden från
fullmäktige i riksbanken och myntverket. Fullmäktige har anfört att de
relativa skillnaderna mellan dessa båda mynt är större än mellan andra mynt
utförda i samma material. När förväxlingar sker beror detta enligt fullmäktige

FiU 1979/80:1

9

snarare på ovana vid 5-kronorsmynt, dvs. på att alltför få sådana mynt finns i
omlopp, än på bristande möjlighet att uppfatta skillnaden mellan dessa
mynt.

Myntverket anför att 5-kronorsmyntet numera har en präglingsbild som
klart avviker från enkronan. En omprövning av myntbilderna anser myntverket
inte vara aktuell, eftersom myntbilderna fastställts så sent som i
november 1976 efter ett tävlingsförfarande med sakkunnig jury.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1123 i denna
del och 1127 yrkandet 2.

Översyn av växelmyntbeståndet

I motionen 1127 begärs, med hänvisrfing till behovet av en anpassning till
penningvärdeförsämringen, en översyn av det svenska växelmyntbeståndet.

Även i motionen 2367 hänvisas till penningvärdeförsämringen och
förordas en översyn av växelmyntbeståndet. Denna bör enligt motionären
inbegripa en förändring av myntens och sedlarnas nominella värde så att
nuvarande 10-öring ersätts av en ny 1-öring, nuvarande enkrona av en
10-öring osv. Fullmäktiges i riksbanken förslag i förslaget 19 bör inte
genomföras förrän en sådan översyn kommit till stånd, anför motionären.

Fullmäktige i riksbanken och myntverket intar i sina yttranden över
motionen 1127 en positiv hållning till att en översyn av växelmyntbeståndet
kommer till stånd vid lämpligt tillfälle. I båda yttrandena framhålls att vad
som då i första hand bör övervägas är ett slopande av 5-öringen och
25-öringen och en utökning av myntserien med ett 10-kronorsmynt.

Även utskottet instämmer i motionärernas allmänna utgångspunkt att
växelmyntserien ibland måste ändras på grund av penningvärdeförändringar.
När sådana översyner skall genomföras torde dock bäst kunna bedömas av
riksbanken och myntverket. Utskottet förutsätter att man där följer utvecklingen
och vid behov tar erforderliga initiativ. Något särskilt initiativ från
riksdagens sida finnér utskottet inte påkallat. Utskottet avstyrker därför
motionen 1127, yrkandet 1, och motionen 2367.

Prägling av guldmynt

I motionen 1123 föreslås att riksdagen hos regeringen begär en utredning
om präglandet av ett guldmynt.

Fullmäktige i riksbanken har i sitt yttrande anfört att både principiella och
praktiska skäl talar mot att guld återigen tas i anspråk för monetärt bruk. Ett
guldmynt i den av motionärerna föreslagna valören 100 kronor skulle med
dagens guldpriser bli mindre än en 10-öring och nära nog utesluta en prägling
med önskvärd tydlighet i detaljerna. Valören på ett guldmynt skulle snarare
få sättas till 1 000 kronor. Myntverket har anfört samma synpunkter.

Utskottet delar den uppfattning som uttrycks i de båda yttrandena,

FiU 1979/80:1

10

nämligen att det inte kan vara en samhällelig uppgift att åstadkomma
samlarobjekt åt kapitalstarka guldspekulanter och kuriosasamlare. Motionen
1123 avstyrks i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till fullmäktiges i riksbanken förslag
1978/79:19 och med avslag på motionerna 1978/79:2367 och
1978/79:238 antar följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank

Härigenom (Öreskrives att 8 § lagen (1934:437) för Sveriges riksbank skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Riksbanken skall utgiva sedlar å
fem, tio, femtio, ett hundra och ett
tusen kronor samt md jämväl, där
fullmäktige sd pröva lämpligt, utgiva
sedlar d tio tusen kronor. Därjämte
md, om tillföljd av inträffade utomordentliga
omständigheter behovet av
skiljemynt stegrats, regeringen, där sd
prövas nödigt, efter framställning av
fullmäktige i riksbanken, medgiva
riksbanken att utgiva sedlar d en krona,
skötande emellertid dylika sedlar,
sd snart ske kan, ur den allmänna
rörelsen indragas.

Föreslagen lydelse
8§>

Riksbanken skall utgiva sedlar å
tio, ett hundra, ett tusen och tio tusen
kronor.

Riksbanken md, där fullmäktige sä
prövar lämpligt, utgiva sedlar d fem,
femtio och fem hundra kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

2. att riksdagen avslår motionen 1978/79:1123,

3. att riksdagen avslår motionen 1978/79:1127.

Stockholm den 6 november 1979

På finansutskottets vägnar
ERIC ENLUND

1 Senaste lydelse 1938:308.

FiU 1979/80:1

11

Närvarande: Eric Enlund (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Lars Tobisson (m), Torsten
Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Bo Siegbahn (m), Rolf Rämgård (c), Per-Axel
Nilsson (s), Christina Rogestam (c). Roland Sundgren (s), Mona S:t Cyr (m),
Torsten Karlsson (s), Karin Flodström (s), Christer Eirefelt (fp) och Ingrid
Andersson (s).

GOTAB 62837 Stockholm 1979