Livsmedelskontroll m.m.

Betänkande 1991/92:LU25

Lagutskottets betänkande 1991/92:LU25

Livsmedelskontroll m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1991/92
LU25

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet dels regeringens förslag (proposition
1991/92:100) till anslag för statens livsmedelsverk och täckande av vissa
kostnader för köttbesiktning m.m. (bilaga 10), dels -- helt eller delvis --
sex motioner som väckts under den allmänna motionstiden och som tar upp olika
livsmedelsfrågor.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionens förslag i förevarande del
och avstyrker bifall till samtliga motionsyrkanden.

Propositionen

I proposition 1991/92:100 (jordbruksdepartementet) föreslår regeringen under
punkterna H 1 och H 2 (s. 78 och 79)

dels att riksdagen till Statens livsmedelsverk för budgetåret 1992/93
anvisar ett ramanslag på 88486000 kr.,

dels att riksdagen till Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning
m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.

Motionerna

1991/92:L703 av Lennart Brunander och Karin Starrin (båda c) vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av märkning av
tillsatser i vin även på vinförpackningarna.

1991/92:L707 av Viola Furubjelke och Maj-Inger Klingvall (båda s) vari
hemställs att riksdagen beslutar att tillägg görs i livmedelslagen så att också
livsmedel som säljs "över disk" omfattas av kravet på märkning av
ursprungsland.

1991/92:L716 av Claus Zaar m.fl. (nyd) vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att opastöriserad mjölk bör få säljas genom olika
distributionskanaler,

2. att kommunen självständigt bör få utfärda skötselregler för produktion och
distribution av opastöriserad mjölk,

3. att kommunen bör bli högsta beslutande instans för frågor om opastöriserad
mjölk.

1991/92:L717 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de krav som skall ställas på importerade livsmedel,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på en effektivare kontroll av
importerade livsmedel.

1991/92:Jo226 av Lars Werner m.fl. (v) vari hemställs

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utredning för att klargöra rätten att ställa samma
krav på importerade som inhemska livsmedel.

1991/92:A805 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (båda c) vari hemställs

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på import av livsmedel.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag till anslag för
budgetåret 1992/93 till statens livsmedelsverk och täckande för vissa kostnader
för köttbesiktning m.m. Vidare behandlas nio motionsyrkanden på
livsmedelspolitikens område, varav fyra (L717 yrkandena 1 och 2, A805 yrkande
16 och Jo226 yrkande 5) gäller importfrågor, två (L703 och L707) märkning av
livsmedel och tre (L716 yrkandena 1--3) opastöriserad mjölk. Av de i ärendet
behandlade motionerna har samtliga väckts under den allmänna motionstiden vid
riksmötet 1991/92.

Statens livsmedelsverk (SLV) är den centrala förvaltningsmyndigheten för
livmedelsfrågor samt chefsmyndighet för besiktningsveterinärorganisationen.
Verksamhetens inriktning och verkets budgetram för budgetåren 1991/92--1993/94
fastställdes av riksdagen våren 1991 (prop. 1990/91:100, bil. 11, JoU22, rskr.
202). Beslutet innebär i fråga om verksamhetsinriktningen att SLV ytterligare
skall stärka sin tillsynsroll samtidigt som livsmedelskontrollen i övrigt i
högre grad skall bygga på företagens egentillsyn. Enligt beslutet bör SLV ge
ökad tyngd åt arbetet med att utveckla nya metoder för analysverksamhet samt
vara återhållsam med normer. Informationsinsatserna gentemot den lokala och
regionala livsmedelskontrollen, livsmedelsbranschen, konsumenter m.m. skall
förstärkas. För treårsperioden fastställde riksdagen en budgetram för SLV på
257243000 kr., varav 89959000 kr. för innevarande budgetår.

I budgetpropositionen finner jordbruksministern inte anledning att föreslå
någon förändring av den fastställda inriktningen för SLV. När det gäller
anslaget föreslås att riksdagen till SLV för budgetåret 1992/93 anvisar ett
ramanslag på 88486000 kr.

Förslaget till medelsberäkning för SLV föranleder inga erinringar från
utskottets sida, och utskottet tillstyrker därför bifall till regeringens
förslag i denna del.

Från anslaget Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. avlönas
personal som utför köttbesiktning vid kontrollslakterierna m.m. Statens
utgifter för ändamålet täcks av bl.a. slakteriföretagen enligt en särskild
taxa. Under anslaget föreslås i budgetpropositionen ett formellt belopp om
1000 kr.

Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag också i denna del.

Frågor som gäller import av livsmedel tas upp i tre motioner. I motion
L717 anför Lennart Brunander m.fl. (c) att det är oacceptabelt för både svenska
konsumenter och producenter att det är tillåtet att importera frukt och
grönsaker som inte uppfyller de krav som av hälso-, miljö- och arbetsmiljöskäl
ställts upp för den inhemska produktionen. Vad särskilt beträffar de
hälsorisker som är förknippade med förekomsten av främmande ämnen måste det
ställas högre säkerhetskrav än vad som nu sker i den svenska importkontrollen.
Vidare är det enligt motionärerna angeläget att den nuvarande kontrollen, som
för närvarande främst består av stickprovsundersökningar, utökas så att man
åstadkommer en effektiv kontroll av importerade livsmedel. Motionärerna anser
också att det är anmärkningsvärt att importen av kött och köttkonserver inte
omgärdas av en noggrannare kontroll. Konsumenterna har självklart ett
berättigat intresse att få information och kunskap om de skilda metoder som
används i djurhållningen utomlands. Det är ett naturligt krav att importören
garanterar att de importerade livsmedlen inte är producerade med sådana medel
och metoder som är förbjudna i Sverige i de fall det är omöjligt att analysera
förekomsten av vissa hormoner och andra preparat i importerat kött. I motionen
yrkas tillkännagivande om vad som sålunda anförts om de krav som skall ställas
på importerade livsmedel (yrkande 1). Vidare begär motionärerna förslag från
regeringen om en effektivare kontroll av importerade livsmedel (yrkande 2).

Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (båda c) anser i motion A805 att det är
självklart att samma höga kvalitetskrav skall ställas på de livsmedel som
importeras som på de livsmedel som produceras här i landet. Livsmedel som
produceras på ett sätt som inte är tillåtet i Sverige skall enligt motionärerna
inte få lov att importeras, och i motionen begärs tillkännagivande härom
(yrkande 16).

Lars Werner m.fl. (v) framhåller i motion Jo226 att det är ett starkt
konsumentkrav att inte behöva köpa importerad mat som innehåller sådant som man
i Sverige efter decenniers konsument- och miljökamp lyckats få bukt med.
Motionärerna vill ha till stånd ett tillkännagivande om en utredning för att
klargöra rätten att ställa samma krav på importerade som inhemska livsmedel
(yrkande 5).

Hösten 1990 hade jordbruksutskottet att ta ställning till ett antal motioner
som syftade dels till importförbud för livsmedel som producerats med metoder
som inte är tillåtna i Sverige, dels till skärpningar av den svenska
livsmedelskontrollen. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:JoU5
avstyrkte utskottet de då aktuella motionskraven bl.a. på den grunden att
ensidiga handelspolitiska åtgärder från Sveriges sida inte bedömdes som någon
realistisk eller framkomlig väg i det internationella samarbetet på
livsmedelskontrollens område. Vidare framhöll jordbruksutskottet att
motionskraven dessutom stred mot Sveriges åtaganden inom ramen för
GATT-samarbetet. I betänkandet redovisade jordbruksutskottet utförligt vissa
bakgrundsuppgifter om importkontrollen, reglerna för användning av
bekämpningsmedel, aktuella bestämmelser om handelshinder i GATT-avtalet m.m.
Vidare gjorde utskottet en analys av de definitionsproblem som måste lösas vid
en sådan jämförelse mellan svenska och utländska produktionsmetoder som
förutsattes i de då aktuella motionerna. Beträffande redovisningarnas närmare
innehåll hänvisas till nämnda betänkande s. 6--18.

År 1991 behandlade jordbruksutskottet åter motionsyrkanden med samma
inriktning och fann därvid att vad som anförts året dessförinnan fortfarande
ägde giltighet. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:Jo4 fäste
utskottet också uppmärksamhet på EES-avtalet. Utskottet framhöll därvid att
Sverige genom avtalet förbinder sig att tillämpa EG:s regler om förbud mot
olika typer av handelshinder, vilket har betydelse för handeln med sådana
jordbruksprodukter som definieras som varor. Vidare pekade utskottet på att
Sverige i samband med EES-avtalet ingår ett bilateralt handelsavtal med EG om
vissa jordbruksprodukter, vilket innefattar bl.a. export- och importkvoter med
full frihandel för kött, ost, frukt och frysta grönsaker inom kvoterna och att
parterna genom en s.k. utvecklingsklausul förutsätter att gå vidare i
liberaliserande riktning. Jordbruksutskottet hänvisade även till EES-avtalets
gemensamma regler på det veterinära och fytosanitära området. Vad som
redovisats innebar, enligt utskottet, att riksdagen knappast kunde bifalla
motioner med yrkanden om ytterligare importrestriktioner för livsmedel utan att
samtidigt göra förbehåll om omförhandlingar av EES-avtalet och det bilaterala
handelsavtalet, vilket inte framstod som meningsfullt. Jordbruksutskottet
avstyrkte därför de då aktuella motionerna.

Lagutskottet ansluter sig helt till de bedömningar jordbruksutskottet sålunda
har gjort. I sammanhanget vill lagutskottet också hänvisa till
konsumentberedningens publicerade uttalanden i de aktuella frågorna (Framtidens
mat -- Svensk eller internationell, November 1991, Faktablad nr 5).
Beredningen, som är en kommitté med uppgift att följa och utvärdera 1990 års
livsmedelspolitiska beslut (prop. 1989/90:146, bet. JoU25, rskr. 327) ur ett
brett konsumentperspektiv, framhåller bl.a. att skälen till de svenska
handelspolitiska åtagandena är att vi själva skall kunna exportera utan att
andra länder sätter upp hinder härför. De höga krav som ställs upp för svensk
produktion och som bottnar i miljöambitioner, djurskyddshänsyn och
konsumentintressen kan enligt beredningen användas som försäljningsargument och
ge en konkurrensfördel för inhemsk produktion vid export. Beredningen hänvisar
därvid till undersökningar i såväl Sverige som EG, vilka tyder på att en stor
andel konsumenter är beredda att betala mer för produkter med högre kvalitet.

Vad gäller yrkande 2 i motion L717 vill utskottet framhålla att motionärernas
önskemål delvis redan är tillgodosedda. SLV har nämligen i början av året
tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att vara rådgivande i frågor som rör
köttimport. Gruppen skall även fungera som ett forum för berörda myndigheter
och näringsidkare. En aktuell fråga för gruppen gäller salmonella. Förutom
företrädare för SLV ingår i gruppen representanter för jordbruksverket och
branschföretag samt importbesiktningsveterinärer. Vidare har SLV nyligen
beslutat att verkets föreskrifter om importkontroll av kött och köttprodukter
skall ändras i skärpande riktning när det gäller kontroll och godkännande av
anläggningar i utlandet som exporterar till Sverige.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna L717, A805 yrkande
16 och Jo226 yrkande 5.

En fråga som gäller märkning av livsmedel tas upp i motion L707 av Viola
Furubjelke och Maj-Inger Klingvall (båda s). I motionen erinras om att
riksdagen våren 1989 beslutat att märkning med ursprungsland skall göras på
alla färdigförpackade livsmedel fr.o.m. 1992. Motionärerna yrkar att riksdagen
nu skall besluta om sådana ändringar i livsmedelslagen så att också livsmedel
som säljs "över disk" skall omfattas av kravet på ursprungsmärkning. I motionen
framhålls att det, med hänsyn till att mängden av importerade livsmedel kan
förväntas öka, är viktigt att kunden alltid får information varifrån en vara
kommer. För många människor är det, enligt motionärerna, viktigt att t.ex.
gynna en lokal odlare eller att köpa svenskt.

Som motionärerna själva gör vill utskottet påpeka att gällande föreskrifter
innebär krav på märkning med produktionsland endast för färdigförpackade
livsmedel (SLVFS 1984:8, ändrade senast genom SLVFS 1991:22). Kraven är mer
långtgående än de regler som gäller inom EG. Beträffande bär, frukt, grönsaker,
potatis, rotfrukter och svamp som saluhålls färska i lös vikt genom
självbetjäning eller i förpackningar som inte är tillslutna har SLV beslutat
allmänna råd (SLVFS 1991:22) som innebär att information om produktionsland bör
lämnas också för sådana varor antingen på själva förpackningen eller på skylt
eller anslag intill livsmedlet. Enligt vad utskottet erfarit finns dessutom en
branschöverenskommelse som innebär att handeln åtagit sig att informera om
ursprungsland när det gäller oförpackade livsmedel vid s.k. självplock.
Beträffande oförpackade livsmedel som saluhålls genom manuell betjäning finns
däremot varken föreskrifter, allmänna råd eller någon överenskommelse som
innebär krav eller rekommendationer om märkning av i vilket land livsmedlet är
producerat. Information om produktionsland för sådana livsmedel medföljer
emellertid enligt uppgift regelmässigt storförpackningen till
försäljningsstället, varför det kan förutsättas att man i butiken har kunskap
eller i vart fall tillgång till information om en varas ursprungsland.
Utskottet konstaterar således att den enskilde konsumenten som vill låta ett
livsmedels produktionsland vara avgörande för val av produkt torde kunna få
önskade upplysningar genom en förfrågan till butikspersonalen vid disken.

Utskottet vill vidare erinra om att riksdagen åren 1989 och 1991 på
jordbruksutskottets hemställan avslagit motioner med yrkande om längre gående
krav på märkning av ursprungsland än de ovan redovisade föreskrifterna innebär
(bet. 1988/89:JoU14 och 1991/92:JoU4). Jordbruksutskottet har därvid anfört
bl.a. att sådana krav skulle komma att anses som tekniska handelshinder och
därmed vara oförenliga med Sveriges åtaganden på det internationella
handelsområdet.

Enligt lagutskottets mening finns nu inte skäl till någon annan bedömning.
Möjligheterna att genom föreskrifter tillskapa sådan information som
motionärerna begär är alltså på grund av internationella handelsåtaganden
stängda. Det får därför ankomma på livsmedelshandeln själv att vidta de
åtgärder som behövs, och utskottet vill understryka angelägenheten av att
handeln genom märkning och på annat sätt så långt det är praktiskt och
ekonomiskt rimligt tillhandahåller den information som konsumenterna
efterfrågar. Eftersom märkningen kan vara ett konkurrensmedel i likhet med
annan varuinformation som konsumenterna önskar anser sig utskottet också kunna
utgå från att handeln kommer att vidta erforderliga åtgärder på området.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L707.

Märkning av tillsatser i vin behandlas av Lennart Brunander och Karin
Starrin (båda c) i motion L703. Motionärerna anser att möjligheterna att få
reda på vilka tillsatser av olika slag som finns i vin är alltför begränsade,
vilket för känsliga personer, t.ex. allergiker, kan ge upphov till bekymmer.
Enligt motionärernas mening är den information som Systembolaget
tillhandahåller i sin prislista inte tillräcklig. I motionen begärs ett
tillkännagivande om behovet av märkning av tillsatser i vin även på
vinförpackningarna.

Utskottet vill påminna om att liknande motionsyrkanden tidigare behandlats av
jordbruksutskottet och därvid avstyrkts. När frågan behandlades senast hösten
1991 anförde utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:JoU4 att
alla viner kontrolleras av Vin- & Spritcentralen innan de får saluföras. Få
länder har, framhöll utskottet vidare, lika sträng kontroll som Sverige
beträffande oönskade tillsatser i vin. Märkning med avseende på tillsatserna --
främst bisulfit och sorbinsyra -- måste enligt utskottets mening komma att
begränsas till de s.k. härtappade vinerna, vilket skulle kunna ge det
missvisande intrycket att endast dessa viner innehåller konserveringsmedel.
Utskottet ansåg därför att den allmänna information som finns i Systembolagets
prislista är att föredra.

Några nya omständigheter som bör föranleda ett ändrat ställningstagande från
riksdagens sida har inte framkommit under de drygt fyra månader som gått sedan
samma fråga prövades senast, och lagutskottet avstyrker därför bifall till
motionen.

I motion L716 tar Claus Zaar m.fl. (nyd) upp spörsmål om opastöriserad
mjölk. Motionärerna vill ha till stånd åtgärder som går ut på att underlätta
försäljning och distribution av sådan mjölk och yrkar tillkännagivande därom
(yrkande 1). Vidare yrkas att kommunen självständigt bör få utfärda
skötselregler för produktion och distribution av opastöriserad mjölk (yrkande
2) och bli högsta beslutande instans när det gäller sådana frågor (yrkande 3).

På begäran av riksdagen (bet. 1991/92:JoU4) har regeringen nyligen tillkallat
en utredare som skall lägga fram förslag som kan underlätta utvecklingen av
småskalig livsmedelsproduktion. Utredaren skall enligt sina direktiv (dir.
1992:21) göra en förutsättningslös översyn av de livsmedelshygieniska
bestämmelserna som kan ha betydelse för den småskaliga livsmedelsproduktionen.
I utredningsuppdraget ingår att med utgångspunkt i småskalig förädling och
försäljning behandla bl.a. frågan om pastörisering av mjölk. Utredaren skall
sedan lämna förslag till ändrade bestämmelser som kan underlätta småskalig
produktion med beaktande av nödvändiga livsmedelshygieniska krav. Utredningen
skall redovisas senast den 1 november 1992.

Utskottet vill också hänvisa till vad jordbruksministern nyligen uppgett vid
besvarandet av en fråga i riksdagen som gällde försäljning av opastöriserad
mjölk (prot. 1991/92:57, s. 41). Han erinrade därvid om att SLV fått ett
uppdrag av regeringen att redovisa förutsättningarna för småskalig produktion
inom ramen för livsmedelslagstiftning samt hur ändringar i lagstiftningen
påverkar dessa förutsättningar. Uppdraget skall redovisas i SLV:s
anslagsframställning för budgetåret 1993/94.

Enligt utskottets mening bör resultatet av det pågående utredningsarbetet
avvaktas innan riksdagen tar några initiativ när det gäller försäljning och
distribution av opastöriserad mjölk. Utskottet avstyrker därför bifall till
motion L716.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag till livsmedelsverket
att riksdagen med bifall till regeringens förslag under nionde huvudtiteln
till Statens livsmedelsverk för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på
88486000 kr.,

2. beträffande köttbesiktning
att riksdagen med bifall till regeringens förslag under nionde huvudtiteln
till Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. för budgetåret
1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,

3. beträffande importförbud för vissa livsmedel m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:L717 yrkandena 1 och 2, motion
1991/92:Jo226 yrkande 5 och motion 1991/92:A805 yrkande 16,

4. beträffande märkning av vin och livsmedel
att riksdagen avslår motion 1991/92:L703 och motion 1991/92:L707,

5. beträffande opastöriserad mjölk
att riksdagen avslår motion 1991/92:L716.

Stockholm den 17 mars 1992

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per
Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson
(fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Gunnar Thollander (s), Lena Boström
(s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Hans Stenberg (s), Maud Ekendahl
(m) och Stina Eliasson (c).