Lagen om elektromagnetisk kompatibilitet och det nya EMC-direktivet

Betänkande 2006/07:FöU8

Försvarsutskottets betänkande

2006/07:FöU8

Lagen om elektromagnetisk kompatibilitet och det nya EMC-direktivet

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet proposition 2006/07:67 Lagen om elektromagnetisk kompatibilitet och det nya EMC-direktivet.

I propositionen föreslås de ändringar i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet som motiveras av genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/108/EG av den 15 december 2004 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet och om upphävande av direktiv 89/336/EEG (nya EMC-direktivet).

Vidare föreslås att straffbestämmelsen i lagen om elektromagnetisk kompatibilitet endast ska avse överträdelser av föreskrifter som meddelats av regeringen.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 20 juli 2007.

Inga följdmotioner har väckts i ärendet.

Utskottet bejakar syftet med det nya EMC-direktivet, vilket är att den inre marknadens funktion ska säkerställas genom att det inom hela Europeiska gemenskapen ställs samma krav på utrustningars elektromagnetiska kompatibilitet. Utskottet anser att förslaget innebär ett förbättrat skydd för de slutliga användarna av utrustningarna. Utskottet ställer sig även bakom de övriga förslagen i propositionen och föreslår således att riksdagen bifaller regeringens proposition 2006/07:67.

1 Riksdagen 2006/07. 10 saml. FöU8

Rättelse: S. 3 rad 8.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Elektromagnetisk kompatibilitet

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:67.

Stockholm den 10 maj 2007

På försvarsutskottets vägnar

Rolf Gunnarsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Rolf Gunnarsson (m), Karin Enström (m), Peter Jonsson (s), Nils Oskar Nilsson (m), Staffan Danielsson (c), Allan Widman (fp), Mats Berglind (s), Isabella Jernbeck (m), Åsa Lindestam (s), Else-Marie Lindgren (kd), Gunilla Wahlén (v), Inger Jarl Beck (s), Rosita Runegrund (kd), Peter Rådberg (mp), Patrik Forslund (m), Peter Jeppsson (s) och Magdalena Streijffert (s).

Redogörelse för ärendet

Den 15 december 2004 antog Europaparlamentet och rådet direktiv 2004/108/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet och om upphävande av direktiv 89/336/EEG (det nya EMC-direktivet). Direktivet finns i bilaga 3.

I Regeringskansliet har utarbetats en promemoria med förslag om hur det nya EMC-direktivet ska genomföras i Sverige. Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr N2007/198/E).

I den nu aktuella propositionen behandlas de frågor som har tagits upp i promemorian och som avser ändringar i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet.

Förslagen har granskats av Lagrådet. Lagrådet har inte haft några invändningar mot förslagen utom i fråga om den närmare utformningen av vissa normgivningsbemyndiganden. Regeringen har följt Lagrådets förslag med undantag av en språklig ändring. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås de ändringar i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet som motiveras av genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/108/EG av den 15 december 2004 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet och om upphävande av direktiv 89/336/EEG (nya EMC-direktivet).

Vidare föreslås att straffbestämmelsen i lagen om elektromagnetisk kompatibilitet endast ska avse överträdelser av föreskrifter som meddelats av regeringen.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 20 juli 2007.

Utskottets överväganden

Elektromagnetisk kompatibilitet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bejakar syftet med det nya EMC-direktivet, vilket är att den inre marknadens funktion ska säkerställas genom att det inom hela Europeiska gemenskapen ställs samma krav på utrustningars elektromagnetiska kompatibilitet. Förslaget innebär ett förbättrat skydd för de slutliga användarna av utrustningarna. Utskottet ställer sig även bakom de övriga förslagen i propositionen och föreslår således att riksdagen bifaller regeringens proposition.

Bakgrund

Med elektromagnetisk kompatibilitet avses en apparats, komponents eller annan utrustnings förmåga att fungera tillfredsställande i den avsedda elektromagnetiska miljön utan att utrustningen själv förorsakar elektromagnetiska störningar. Elektromagnetisk kompatibilitet innebär både krav på att en apparat inte ska alstra elektromagnetisk strålning som stör annan utrustning och att en apparat ska tåla den elektromagnetiska störning som kan förutses vid avsedd användning.

Den 1 januari 1994 trädde lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet i kraft. Lagen ger regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om elektromagnetisk kompatibilitet för apparater. Regeringen har med stöd av bemyndigandet meddelat förordningen (1993:1067) om elektromagnetisk kompatibilitet. I förordningen anges generella skyddskrav på elektromagnetisk kompatibilitet för apparater. Kraven på elektromagnetisk kompatibilitet preciseras i myndighetsföreskrifter.

Med lagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av den genomfördes det tidigare EMC-direktivet, dvs. rådets direktiv 89/336/EEG av den 3 maj 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet (EGT L 139, 23.5.1989, s. 19, Celex 31989L0336). Genomförandet av direktivet ingick i Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet. Detta tidigare EMC-direktiv omfattar alla slags apparater och är generellt tillämpligt. Direktivet gäller dock inte apparater som omfattas av särskilda direktiv som innehåller bestämmelser om elektromagnetisk kompatibilitet för vissa apparater.

All EG-rättslig reglering av elektromagnetisk kompatibilitet har i svensk rätt genomförts med stöd av bemyndigandet i lagen om elektromagnetisk kompatibilitet. Samtliga svenska föreskrifter med krav på elektromagnetisk kompatibilitet för apparater finns i regeringens förordning och i myndighetsföreskrifter.

I förordningen (1993:1067) om elektromagnetisk kompatibilitet finns allmänna skyddskrav för apparater. I förordningen anges också krav för att en apparat ska få släppas ut på marknaden. Regeringen har delegerat till Elsäkerhetsverket att meddela närmare föreskrifter om skyddskrav för apparater. Elsäkerhetsverket får också meddela föreskrifter om bl.a. kontroll och märkning av apparater. Vägverket har ett motsvarande bemyndigande i fråga om motorfordon, släpvagnar till motorfordon, traktorer samt övrig elektrisk och elektronisk utrustning som är avsedd att användas i dessa fordon.

På grundval av erfarenheterna från tillämpningen av det tidigare EMC-direktivet påbörjade Europeiska kommissionen i samarbete med berörda nationella myndigheter arbetet med ett nytt EMC-direktiv. Syftet med arbetet var att klargöra de frågor som uppkommit vid tillämpningen av det tidigare EMC-direktivet. Ett annat syfte var att förenkla EU:s regelverk. Arbetet resulterade i ett nytt EMC-direktiv – Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/108/EG av den 15 december 2004 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet och om upphävande av direktiv 89/336/EEG (EUT L 390, 31.12.2004, s. 24, Celex 32004L0108).

Propositionen

I propositionen föreslås att lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet anpassas till terminologin i det nya EMC-direktivet. Vidare förtydligas innebörden av bemyndigandet för regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, att meddela föreskrifter om elektromagnetisk kompatibilitet. I lagen anges att sådana föreskrifter får avse krav på egenskaper hos eller användning av utrustning med avseende på elektromagnetisk kompatibilitet samt kontroll och märkning av utrustning. Bemyndigandet ger även rätt att meddela föreskrifter om information som ska följa med utrustning och som avser uppgifter av betydelse för utrustningens elektromagnetiska kompatibilitet och om tillverkaren av utrustningen eller den som fört in utrustningen till ett land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

I propositionen föreslås vidare att bestämmelsen om straffansvar för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 1 § lagen om elektromagnetisk kompatibilitet ändras till att omfatta endast sådana föreskrifter som regeringen meddelat.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 20 juli 2007.

Utskottets ställningstagande

Utskottet bejakar syftet med det nya EMC-direktivet, vilket är att den inre marknadens funktion ska främjas genom att det inom hela Europeiska gemenskapen ställs samma krav på utrustningars elektromagnetiska kompatibilitet. Detta medför enligt utskottet ett förbättrat skydd för de slutliga användarna av utrustningarna.

Det tidigare EMC-direktivet gäller för apparater. Det har dock varit oklart om fasta installationer omfattas av direktivet. I det nya EMC-direktivet anges därför att det ska tillämpas på utrustning och att därmed avses både apparater och fasta installationer. För att det inte ska vara någon tvekan om att normgivningsbemyndigandet även omfattar rätt att meddela föreskrifter om elektromagnetisk kompatibilitet för fasta installationer anser utskottet, i likhet med regeringen, att lagen bör ändras så att den avser ett bemyndigande att meddela föreskrifter om elektromagnetisk kompatibilitet för utrustning.

Den harmoniserade regleringen av elektromagnetisk kompatibilitet avser främst tekniska egenskapskrav på utrustning. Medlemsstaterna får inte använda elektromagnetisk kompatibilitet som skäl för att hindra tillhandahållande eller användning av utrustning som uppfyller de harmoniserade kraven på elektromagnetisk kompatibilitet. Artikel 4.2 i det nya EMC-direktivet ger dock medlemsstaterna möjlighet att vidta de åtgärder som krävs för att förebygga, eller komma till rätta med, elektromagnetisk störning på en viss plats. Medlemsstaterna får även vidta åtgärder för att hindra elektromagnetisk störning av allmänt tillgängliga telenät eller mottagar- eller sändarstationer som används för kommunikation till skydd för liv eller egendom. Medlemsstaterna har redan detta handlingsutrymme enligt det tidigare EMC-direktivet. Sverige bör enligt utskottets mening utnyttja den möjlighet som direktivet ger att ingripa mot användning av utrustning som orsakar elektromagnetisk störning. En tillsynsmyndighet bör i det enskilda fallet kunna vidta åtgärder mot sådan användning, trots att utrustningen är konstruerad och tillverkad så att den uppfyller de tekniska egenskapskraven, dvs. skyddskraven, för elektromagnetisk kompatibilitet. Det bör därför förtydligas att bemyndigandet för regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, innefattar en rätt att meddela föreskrifter om användning av utrustning.

Artikel 9 i det nya EMC-direktivet anger att varje apparat ska åtföljas av information om tillverkaren eller om den som fört in apparaten till den gemensamma marknaden. Vidare ställer direktivet krav på att en apparat ska åtföljas av viss information av betydelse för apparatens elektromagnetiska kompatibilitet. Utskottet anser att bemyndigandet därför bör utformas så att det framgår att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela sådana föreskrifter.

Den nuvarande lydelsen i 1 § i lagen som hänvisar till Sveriges åtaganden enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet bör utgå ur lagtexten.

Det nya EMC-direktivets krav på elektromagnetisk kompatibilitet avser utrustning som finns på marknaden. Svenska föreskrifter om elektromagnetisk kompatibilitet som genomför gemenskapsrätt kommer därför bara att avse utrustning som finns kommersiellt tillgänglig. Det finns emellertid behov av att meddela föreskrifter om elektromagnetisk kompatibilitet även för utrustning som inte finns kommersiellt tillgänglig.

Regeringens bemyndigande bör därför inte begränsas till att bara avse befogenhet att meddela föreskrifter för att uppfylla Sveriges åtaganden som medlem i Europeiska unionen.

När det gäller frågan om straffansvar anför utskottet följande:

Med stöd av 1 § lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om elektromagnetisk kompatibilitet. Enligt 5 § döms den som bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 1 § till böter eller fängelse i högst ett år. Bestämmelsen är ett s.k. blankettstraffstadgande, enligt vilket förutsättningarna för straffbarhet inte anges i själva lagen utan i föreskrifter på en lägre konstitutionell nivå. Högsta domstolen har slagit fast att det inte är förenligt med 8 kap. 7 § andra stycket regeringsformen att förvaltningsmyndigheter och kommuner fyller ut blankettstraffstadganden med fängelse i straffskalan på ett sådant sätt att den gärning som därigenom straffbeläggs anges helt eller i det väsentliga i deras föreskrifter (NJA 2005 s. 33). Mot denna bakgrund bör 5 § ändras så att endast överträdelser av föreskrifter meddelade av regeringen straffbeläggs med fängelse.

Den föreslagna ändringen innebär att brott mot de föreskrifter som meddelats av den myndighet som regeringen bestämmer inte längre medför straffansvar.

Utskottet konstaterar slutligen att de föreslagna ändringarna motiveras till största delen av behovet att anpassa den svenska regleringen till det nya EMC-direktivet. Medlemsstaterna ska tillämpa bestämmelserna i det nya EMC-direktivet fr.o.m. den 20 juli 2007. Utskottet anser därför, i likhet med regeringen, att ändringarna i lagen om elektromagnetisk kompatibilitet bör träda i kraft den 20 juli 2007 och att några särskilda övergångsbestämmelser inte behövs.

Utskottet tillstyrker regeringens proposition.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2006/07:67 Lagen om elektromagnetisk kompatibilitet och det nya EMC-direktivet:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Europaparlamentet och rådets direktiv