Lag om märkning och registrering av hundar

Betänkande 1999/2000:MJU16

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 1999/2000:MJU16

Lag om märkning och registrering av hundar

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1999/2000

MJU16

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1999/2000:76 Lag om
märkning och registrering av hundar jämte sju följdmotioner och fyra mo-
tionsyrkanden från allmänna motionstiden 1999. Utskottet tillstyrker rege-
ringens lagförslag och avstyrker samtliga motionsyrkanden. Lagen innebär
bl.a. att alla hundar skall märkas så att hunden kan identifieras och att ägar-
skapet skall registreras i ett centralt register. Undantag görs för hundar som
är äldre än åtta år. En hund som påträffas utan märkning eller som saknar
registrerad ägare skall kunna tas om hand av polismyndigheten om hunden
utgör eller kan komma att utgöra en fara för människor eller andra djur. Om
ägaren inte inom viss tid låter märka hunden eller registrera sitt ägarskap får
polismyndigheten besluta att hunden skall säljas, skänkas bort eller avlivas.

I betänkandet finns tre reservationer.

Propositionen

Regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslår i proposition 1999/2000:76 att
riksdagen antar regeringens förslag till lag om märkning och registrering av
hundar.
Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag om märkning och registrering av hundar.
Enligt lagen skall alla hundar märkas så att hunden kan identifieras och ägar-
skapet registreras i ett för landet centralt register.

Enligt förslaget skall en hund, som påträffas utan märkning eller som inte
har någon ägare registrerad, kunna omhändertas av polismyndigheten om
hunden utgör eller kan komma att utgöra en fara för människor eller andra
djur eller om det annars finns särskilda skäl. Om ägaren till en omhänderta-
gen hund inte inom viss tid låter märka hunden och anmäler sitt ägarskap till
det centrala registret får polismyndigheten besluta att hunden skall säljas,
skänkas bort eller avlivas. Ägaren till en omhändertagen hund skall stå för
kostnaderna för omhändertagandet. Polismyndigheten får även meddela
nödvändiga förelägganden, vilka får förenas med vite.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2001. Bestämmelserna om om-
händertagande skall dock gälla först fr.o.m. den 1 april 2001.

Lagrådet har avgett yttrande över förslaget.

Lagförslaget fogas som bilaga till detta betänkande.

Motionerna

Motioner från allmänna motionstiden 1999

1999/2000:MJ511 av Maria Larsson och Caroline Hagström (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett tydliggörande av ägaransvaret och upprättandet av ett ägarre-
gister,

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning om möjlighet att i vissa
situationer snabbare kunna avliva en hund som visar sig vara farlig,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att föra upp frågan om hantering av farliga hundar på EU-nivå.
1999/2000:Ju905 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av lagstiftningen om kamphundar.

Motioner med anledning av propositionen

1999/2000:MJ16 av Tom Heyman (m) vari yrkas att riksdagen avslår försla-
get till en ny lag om märkning och registrering av hundar i enlighet med vad
som anförts i motionen.

1999/2000:MJ17 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksda-
gen avslår regeringens proposition 1999/2000:76 Lag om märkning och
registrering av hundar i enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:MJ18 av Anders Sjölund (m) vari yrkas att riksdagen avslår pro-
position 1999/2000:76.

1999/2000:MJ19 av Caroline Hagström m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen
med avslag på propositionen hos regeringen begär förslag om lagstiftning i
enlighet med motionen.

1999/2000:MJ20 av Harald Nordlund och Lennart Kollmats (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1999/2000:76 Lag om
märkning och registrering av hundar,

2. att riksdagen begär att regeringen återkommer med ett nytt förslag som
löser problemet med hundar som attackerar människor och andra hundar.

1999/2000:MJ21 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1999/2000:76 Lag om märkning och re-
gistrering av hundar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lagstiftningen om hundar bör ses över.

1999/2000:MJ22 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1999/2000:76,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att ge polisen möjlighet
att omhänderta de hundar som inte kan hänföras till en bestämd ägare.

Utskottet

Märkning och registrering av hundar

Propositionen

Regeringen föreslår att en ny lag om märkning och registrering av hundar
införs. Syftet med lagen är att det skall bli enklare och gå fortare att fastst
vem som är en hunds ägare. Lagen skall gälla hundar som stadigvarande
finns i Sverige.

Enligt förslaget skall hundar märkas så att de kan identifieras. Ägaren skall
låta registrera sitt ägarskap i ett centralt register, för vilket Jordbruksverk
registeransvarigt. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jord-
bruksverket föreslås dock få överlåta driften av registret till annan myndighet
eller organisation. Registreringen och utrustningen för att läsa av märkningen
skall finansieras med avgifter.

Registret föreslås få användas för att fastställa vem som är ägare till en
hund. Tullverket, Jordbruksverket, länsstyrelser, polismyndigheter och de
kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsom-
rådet skall ha direkt åtkomst till registret.

Regeringen föreslår vidare att hundar som påträffas utan märkning eller
som inte har en ägare registrerad får omhändertas av polismyndigheten om
hunden utgör eller kan komma att utgöra en fara för människor eller andra
djur eller om det annars finns särskilda skäl. Om ägaren inte låter märka
hunden och anmäler sitt ägarskap till det centrala registret inom sju dagar bör
polismyndigheten få besluta att hunden skall säljas, skänkas bort eller avli-
vas. Om det finns särskilda skäl skall polismyndigheten avvakta med en
sådan åtgärd. Ägaren skall betala kostnaderna för omhändertagandet.

Överträdelser av lagen bör inte vara straffsanktionerade.

Motionerna

I samtliga följdmotioner yrkas avslag på propositionen. Enligt motion MJ16
(m) skulle ett hundregister inte fylla någon vettig funktion utan endast inne-
bära ytterligare en onödig registrering. Motionären i motion MJ17 (m) anser
att regeringens förslag knappast kommer att leda till att de hundar proposi-
tionen avser kommer att märkas och registreras. Däremot kommer en redan
hårt belastad polis att åläggas betydande nya uppgifter och kostnadsökningar.
Förutom dessa synpunkter framförs i motion MJ18 (m) även farhågor för att
ett register skulle komma att belasta skötsamma hundägare med stora kost-
nader och besvär. Motionärerna anser vidare att gällande lagstiftning redan i
dag reglerar de problem som förslaget enligt regeringen syftar till att lösa.
Eftersom - enligt motion MJ22 (m) - de personer som redan i dag avstår från
att märka sina hundar med stor sannolikhet kommer att göra så även fram-
över riskerar den föreslagna lagen att bli tämligen verkningslös. Det finns
risk för att lagstiftningen inte uppnår annat än att skötsamma hundägare
tvingas registrera sina hundar (yrkande 1). Regeringen bör se över redan
gällande bestämmelser och återkomma med förslag om sådan ändring att
polisen får möjlighet att omhänderta de hundar som inte kan hänföras till en
bestämd ägare (yrkande 2).

Enligt motion MJ19 (kd) strider regeringens förslag mot proportionalitets-
principen. Motionärerna anser det inte rimligt att alla hundar oavsett ras skal
märkas och registreras. I stället bör regeringen framlägga förslag om lagstift-
ning efter förebild i den brittiska modellen, den s.k. Dangerous Dogs Act,
enligt vilken det råder förbud mot vissa utpekade hundraser, såvida inte
särskilt undantag har beviljats. Förbudet gäller uppfödning, försäljning, byte
eller gåva av sådana hundar. Vidare kan domstol villkorslöst besluta att en
hund skall avlivas. En utvärdering av lagstiftningen år 1997 visade att lagen
hade uppnått sina syften.

Även i motion MJ20 (fp) yrkas avslag på propositionen (yrkande 1). Mo-
tionärerna begär att regeringen återkommer med ett nytt förslag som löser
problemet med hundar som attackerar människor och andra hundar. Försla-
get kan t.ex. innebära en översyn av lagen (1943:459) om tillsyn över hundar
och katter genom att i lagen införs en presumtion för omständigheter när
hundar kan vara farliga och därför får omhändertas. Genom en sådan lösning
ges också polisen ökade befogenheter bl.a. när det gäller omhändertagande
av sådana hundar (yrkande 2).

Bakgrunden till avslagsyrkandet i motion MJ21 (c) är bl.a. att regeringens
förslag skulle bli mycket administrativt och ekonomiskt betungande för
myndigheter och hundägare. Förslagets omfattning står dessutom inte i pro-
portion till dess eventuella nytta (yrkande 1). Däremot bör nuvarande lag-
stiftning om hundar ses över (yrkande 2). Detta yrkande framförs även i
motion Ju905 från samma parti, där den brittiska lagstiftningen enligt Dange-
rous Dogs Act framhålls som förebild (yrkande 38).

I motion MJ511 (kd) påtalas behovet av att ägaransvaret för farliga hundar
görs tydligt och att ett ägarregister för hundar upprättas (yrkande 1). En
utredning bör tillsättas om möjligheten att i vissa situationer snabbare kunna
avliva en hund som visar sig vara farlig (yrkande 2). Regeringen bör föra upp
frågan om hantering av farliga hundar på EU-nivå (yrkande 3).

Utskottets överväganden

Gällande bestämmelser om hundar finns i lagen (1943:459) om tillsyn över
hundar och katter samt i djurskyddslagen (1988:534) och djurskyddsförord-
ningen (1988:539). Enligt 3 § lagen om tillsyn över hundar och katter kan
polismyndigheten, när hund visat benägenhet att bita människor eller hem-
djur, besluta att hunden skall omhändertas genom myndighetens försorg.
Sedan hunden omhändertagits får ägaren inte förfoga över hunden utan till-
stånd av polismyndigheten. Polismyndigheten skall efter värdering låta sälja
eller avliva hunden eller ta hand om den tills vidare. Enligt 19 a § djur-
skyddsförordningen är det förbjudet att inneha eller genom avel frambringa
s.k. kamphundar. Förbudet är avgränsat till hundar som har extremt stor
kamplust, som lätt blir retade och biter, som bara med svårighet kan förmås
avbryta ett angrepp och som har en benägenhet att rikta sitt kampintresse mot
människor eller andra hundar. Den som redan hade en kamphund när be-
stämmelserna infördes får enligt en övergångsregel behålla hunden under
förutsättning att den på offentlig plats hålls kopplad och är försedd med
munkorg. Enligt 16 kap. 13 § brottsbalken kan i vissa fall dömas för djurplå-
geri.

Det finns för närvarande inte några bestämmelser om märkning och regist-
rering av hundar i Sverige. Frivillig märkning och registrering förekommer
dock i Svenska kennelklubbens regi, och sedan den 1 januari 1997 är identi-
tetsmärkning av valpar dessutom obligatorisk vid överlåtelse från uppfödare
som är medlem i klubben. Märkning och registrering kan ske av såväl renra-
siga hundar som hundar av blandras. Ett motsvarande ägarregister finns även
hos Blandis hundregister och Svenska Hundklubben. Blandis hundregister
har inget krav på identitetsmärkning medan samtliga hundar i Hundklubbens
register är identitetsmärkta. Sammantaget är mer än 50 % av alla hundar i
dag märkta och registrerade. Som regeringen anför bör den föreslagna märk-
ningen ses som en påbyggnad av det befintliga frivilliga systemet.

I dag förekommer ofta stora problem med att fastställa vem som är ägare
till en viss hund. Detta leder till svårigheter att ställa någon till svars för
skador som en hund kan ha orsakat. Särskilt det snabbt ökande antalet ag-
gressiva och farliga hundar har medfört att problemet blivit ytterst påtagligt
och akut. Behovet av att få kännedom och kontroll över dessa hundar är
enligt utskottets mening så stort att det bör finnas ett verksamt instrument
som gör det möjligt för staten att ingripa och tvinga fram märkning och
registrering. Det är emellertid inte möjligt att hänföra de farliga hundarna ti
någon särskild hundras. Alla hundar oavsett ras kan utveckla aggressiva eller
på annat sätt farliga egenskaper genom bl.a. felaktig avel eller felaktigt
handhavande. Det är inte heller möjligt att på annat sätt effektivt fastställa
vilka hundar som är potentiellt farliga. Ett märkningskrav kan därför enligt
utskottet inte begränsas till vissa bestämda raser eller till s.k. farliga hund
En lagstiftning liknande den brittiska lagstiftningen om farliga hundar,
Dangerous Dogs Act, enligt vilken det råder ett principiellt förbud mot vissa
utpekade hundraser, anser utskottet därför inte vara något verksamt alternativ
till den nu föreslagna lagen. Mot den bakgrunden är det inte heller lämpligt
att i lagen om tillsyn över hundar och katter föra in kriterier för när hundar
kan presumeras vara farliga. Utskottet finner således att gällande lagstiftning
med eller utan ändringar, inte skulle kunna utgöra det effektiva verktyg som
behövs för att komma till rätta med de problem som s.k. kamphundar orsa-
kar, vilket hävdas i några motioner.

I likhet med regeringen anser utskottet att det finns ytterligare viktiga skäl
för att införa ett hund- och ägarregister. Bland annat kommer myndigheter-
nas djurskyddstillsyn att underlättas genom att en ägare till en vanvårdad
hund snabbt kan identifieras. En registrerad ägare får säkrare och snabbare
tillbaka en bortsprungen hund. Det blir också lättare att avgöra vem som har
ansvaret för skador som en hund orsakat. Behov av att identifiera hundar
finns även av smittskyddsskäl. Sannolikt kommer även möjligheterna att
återfå en stulen hund att öka om alla hundar är identitetsmärkta. Som rege-
ringen anför innebär lagförslaget en klar förstärkning av hundägarens ansvar
och bör även uppfattas som en ökad säkerhet för hunden och dess ägare.
Enligt utskottets bedömning, som överensstämmer med regeringens, är för-
slaget även ett viktigt led i arbetet med ett förbättrat djurskydd för landets
hundar. I likhet med regeringen anser utskottet att hundar som vid lagens
ikraftträdande är äldre än åtta år skall undantas från märkningskravet.

I sammanhanget finner utskottet anledning att understryka den betydelse
lagen kan få som hjälpmedel för polisen i dess arbete med att förebygga och
bekämpa brott. När det gäller att komma till rätta med det förhållandet att
hundar används på ett kriminellt eller gravt ordningsstörande sätt kan polisen
i dag i vissa fall stödja ett ingripande på bestämmelserna i lagen om tillsyn
över hundar och katter. För ett omhändertagande enligt den lagen krävs
emellertid att det först klarläggs att det är fråga om en bitsk hund. Enligt
regeringens förslag bör en omärkt eller oregistrerad hund kunna omhändertas
redan på den grunden att den utgör eller kan komma att utgöra en fara för
människor eller andra djur eller om det annars finns särskilda skäl. Denna
möjlighet bör i första hand få utnyttjas i de fall polismyndigheten bedömer
att hunden utgör eller kan komma att utgöra en fara för människor eller andra
djur. Lagen ger därmed polisen utökade möjligheter att arbeta förebyggande
genom att ingripa i de fall där det finns tillräckliga skäl att misstänka att e
ägare kan använda sin hund på ett farligt sätt. Som regeringen anför kan detta
i förlängningen förutsättas leda till kännedom om och kontroll över före-
komst och innehav av farliga hundar. Också i andra sammanhang kan den
föreslagna lagen i väsentlig grad underlätta polisens arbete. Det gäller i förs
hand hundar som tas om hand enligt lagen (1938:121) om hittegods men
också när polisen omhändertar en hund eller lämnar biträdeshjälp enligt
djurskyddslagen. Utskottet delar regeringens uppfattning att polismyndighe-
tens möjlighet att omhänderta en omärkt hund bör utnyttjas när polisen be-
dömer detta vara nödvändigt för att förebygga brott eller det finns andra
polisiära skäl för ett ingripande.

Det ovan anförda innebär att utskottet inte delar uppfattningen i några av
motionerna att lagförslaget är alltför ingripande för att lösa ett begränsat
problem. Tvärtom anser utskottet, som därmed gör samma bedömning som
regeringen, att den föreslagna lagstiftningen tjänar många goda och efterfrå-
gade syften. Som anförs i propositionen bör den föreslagna märkningen och
registreringen ses som en påbyggnad av de i dag befintliga frivilliga regist-
ren. När det gäller de kostnader som ett märknings- och registreringsförfa-
rande skulle åsamka hundägaren vill utskottet erinra om att registreringsav-
giften hos Svenska kennelklubben, som kan förväntas utses som ansvarig för
driften av registret, i dag uppgår till 75 kr. Enligt regeringens bedömning kan
det bli fråga om ungefär samma kostnad för registrering i det centrala ägar-
registret. Det är fråga om en engångsavgift som skall täcka kostnaderna för
registrering och för den utrustning som krävs för att avläsa märkta hundars
identitetsnummer. Den totala kostnaden för märkning av en hund med an-
tingen mikrochips eller tatuering kan enligt propositionen beräknas uppgå till
mellan 100 och 600 kr beroende på hundens ålder och storlek. Polismyndig-
hetens kostnader för omhändertaganden är svårare att förutse eftersom för-
slaget innebär att polismyndigheten ensidigt avgör om ett omhändertagande
skall ske. Förekomsten av farliga hundar är visserligen utbredd, i hela landet
kan antalet s.k. kamphundar uppskattas till minst 2 000. Mörkertalet är dock
stort. Det är självfallet svårt att bedöma hur många av dessa hundar som kan
bli aktuella för omhändertagande. Det kan emellertid förutsättas att det bara
är ett mindre antal hundar som mer akut kan misstänkas utgöra en fara för
samhället. Utskottet bedömer det som naturligt att polisens insatser i första
hand kommer att inriktas mot dessa hundar. I likhet med regeringen gör
utskottet bedömningen att lagförslaget, främst i ett inledningsskede, sanno-
likt kommer att medföra vissa kostnader för polismyndigheten. Undantagsvis
kommer det inte att vara möjligt för polismyndigheten att kunna ta ut ersätt-
ning av en hundägare för kostnaderna för omhändertagandet. Så kan bli fallet
om det inte ens genom kronofogdemyndigheten är möjligt att driva in en
fordran på dessa kostnader. Å andra sidan kan kostnaderna för omhänderta-
ganden enligt annan lagstiftning komma att minska när en ägare snabbare
och enklare kan hittas och hållandetiderna därmed förkortas. När det gäller
den anslagstekniska lösningen för verksamheten uttalar regeringen i proposi-
tionen sin avsikt att i årets budgetproposition återkomma till frågan.

Sammantaget innebär det ovan anförda att utskottet tillstyrker regeringens
förslag och avstyrker motionerna MJ16 (m), MJ17 (m), MJ18 (m), MJ19
(kd), MJ20 (fp), MJ21 (c) och MJ22 (m).

Även motionerna MJ511 (kd) yrkandena 1 och 2 och Ju905 (c) yrkande 38
avstyrks.

Den svenska djurskyddslagstiftningen är av övergripande art och omfattar
alla djurslag i fångenskap. Enligt de grundläggande artiklarna i unionsför-
draget om gemenskapens behörighet och enligt protokollet om djurskydd och
djurens välfärd som är kopplat till fördraget saknas däremot stöd för att inom
gemenskapen, den s.k. första pelaren, reglera frågor om djurskydd inom
andra områden än jordbruk, transport, inre marknad och forskning. Vid ut-
formning och genomförande av gemenskapens politik inom dessa fyra områ-
den skall hänsyn tas till djurens välfärd. Mot den bakgrunden finns i dag ett
antal djurskyddsdirektiv om bl.a. fodertillsatser, djur vid transport, avel,
försöksdjur och hållning av vilda djur i djurparker. Gemenskapsbestämmel-
serna omfattar således inte sällskapsdjur. Ett tillmötesgående av yrkande 3 i
motion MJ511 (kd) skulle med andra ord strida mot unionsfördragets grund-
läggande bestämmelser. Motionen i denna del avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förslaget till lag om märkning och registrering
av hundar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionerna 1999/2000:MJ16, 1999/2000:MJ17, 1999/2000:MJ18,
1999/2000:MJ19, 1999/20:MJ20, 1999/2000:MJ21 och 1999/2000:
MJ22 antar förslaget till lag om märkning och registrering av hundar,

res. 1 (m, c, fp)

res. 2 (kd)

2. beträffande tydligare ägaransvar för farliga hundar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ511 yrkandena 1 och
2 och 1999/2000:Ju905 yrkande 38,

3. beträffande behandling av frågan om farliga hundar inom
EU

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ511 yrkande 3.

res. 3 (kd)

Stockholm den 9 maj 2000

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Dan Ericsson

I beslutet har deltagit: Dan Ericsson (kd), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson
(s), Kaj Larsson (s), Maggi Mikaelsson (v), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriks-
son (s), Ingemar Josefsson (s), Ann-Kristine Johansson (s), Kjell-Erik Karls-
son (v), Caroline Hagström (kd), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Gudrun
Lindvall (mp), Eskil Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp), Lars Lindblad
(m) och Anders G Högmark (m).

Reservationer

1. Förslaget till lag om märkning och registrering av hundar
(mom. 1)

Ingvar Eriksson (m), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil Erlandsson (c),
Harald Nordlund (fp), Lars Lindblad (m) och Anders G Högmark (m) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Det finns" och
på s. 7 slutar med "MJ22 (m)" bort ha följande lydelse:

I likhet med regeringen ser utskottet allvarligt på det tilltagande problemet
med s.k. kamphundar. Det aktuella lagförslaget är emellertid behäftat med
stora brister och kommer sannolikt inte att leda till att de hundar propositio-
nen avser kommer att märkas och registreras. Genom upprättande av ett
centralt register skulle förmodligen inte annat uppnås än att skötsamma
hundägare tvingas registrera sina hundar medan de personer som redan i dag
avstår från att märka sina hundar med stor sannolikhet kommer att göra så
även framöver. Härmed riskerar den föreslagna lagen att bli tämligen verk-
ningslös samtidigt som den blir mycket administrativt och ekonomiskt be-
tungande för myndigheter och hundägare. Dessutom skulle en redan hårt
belastad polis åläggas betydande nya uppgifter och kostnadsökningar.

Nuvarande lagstiftning reglerar redan i dag flera av de problem som för-
slaget enligt regeringen syftar till att lösa. Utskottet anser att regeringen b
se över gällande bestämmelser och återkomma med förslag om sådan änd-
ring att polisen får möjlighet att omhänderta de hundar som inte kan hänföras
till en bestämd ägare. Förslaget kan t.ex. innebära en översyn av lagen
(1943:459) om tillsyn över hundar och katter genom att i lagen införs en
redogörelse för de omständigheter under vilka hundar kan anses vara farliga
och därför får omhändertas. En sådan lösning skulle också innebära att poli-
sen ges ökade befogenheter bl.a. när det gäller omhändertagande av sådana
hundar. Utskottet avstyrker således regeringens förslag till lag om märkning
och registrering av hundar. Utskottet tillstyrker därmed motionerna
1999/2000:MJ16 (m), 1999/2000:MJ17 (m), 1999/2000:MJ18 (m),
1999/2000:MJ20 (fp), 1999/2000:MJ21 (c) och 1999/2000:MJ22 (m) och
avstyrker motion 1999/2000:MJ19 (kd).

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande förslaget till lag om märkning och registrering av
hundar

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ16,
1999/2000:MJ17, 1999/2000:MJ18, 1999/2000:MJ20, 1999/2000:
MJ21 och 1999/2000:MJ22 och med avslag på motion 1999/2000:
MJ19

dels avslår det av regeringen framlagda lagförslaget,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Förslaget till lag om märkning och registrering av hundar
(mom. 1)

Dan Ericsson (kd) och Caroline Hagström (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Det finns" och
på s. 7 slutar med "MJ22 (m)" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening strider regeringens förslag mot proportionalitets-
principen och bör avslås. Det inte rimligt att samtliga hundar oavsett ras skal
märkas och registreras för att syftet med lagen skall uppnås. Enligt den brit-
tiska lagstiftningen, den s.k. Dangerous Dogs Act, råder förbud mot vissa
utpekade hundraser, såvida inte särskilt undantag har beviljats. Undantag kan
beviljas när hunden är kastrerad, försäkrad och har en implanterad sändare.
Hunden får då inte uppehålla sig på allmän plats utan att vara försedd med
munkorg och hållen i koppel av person som är minst 16 år. Förbudet gäller
uppfödning, försäljning, byte eller gåva av sådan hund. Vidare kan domstol
villkorslöst besluta att en hund skall avlivas. En utvärdering av lagstiftninge
år 1997 visade att lagen hade uppnått sina syften. Regeringen bör för riksda-
gen framlägga förslag om lagstiftning efter förebild i den brittiska modellen.
Utskottet avstyrker således regeringens förslag till lag om märkning och
registrering av hundar. Utskottet tillstyrker därmed motion 1999/2000:MJ19
(kd) och avstyrker motionerna 1999/2000:MJ16 (m), 1999/2000:MJ17 (m),
1999/2000:MJ18 (m), 1999/2000:MJ20 (fp), 1999/2000:MJ21 (c) och
1999/2000:MJ22 (m).

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande förslaget till lag om märkning och registrering av
hundar

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ19 och med av-
slag på motionerna 1999/2000:MJ16, 1999/2000:MJ17, 1999/2000:
MJ18, 1999/2000:MJ20, 1999/2000:MJ21 och 1999/2000:MJ22

dels avslår det av regeringen framlagda lagförslaget,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Behandling av frågan om farliga hundar inom EU (mom. 3)

Dan Ericsson (kd) och Caroline Hagström (kd) anför:

Flertalet länder i Europa har i dag bestämmelser som innebär restriktioner för
innehav av kamphundar eller s.k. farliga hundar. Bestämmelserna är emel-
lertid inte enhetliga. Inom EU saknas varje form av gemensam lagstiftning
om dessa hundar. Enligt vår mening finns ett stort värde i diskussioner på
EU-nivå, t.ex. i ministerrådet, för att åstadkomma enhetliga definitioner för
och en gemensam syn på hanteringen av kamphundar. Som anförs i motion
MJ511 (kd) bör regeringen aktualisera frågan i olika sammanhang inom EU.

Vi anser att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande behandling av frågan om farliga hundar inom EU

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ511 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.

Propositionens lagförslag