Lag om betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Betänkande 1998/99:FiU19

Finansutskottets betänkande 1998/99:FIU19

Lag om betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (prop. 1998/99:53) *1998/99 FiU19

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Utskottet
• Hemställan

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande det i
proposition 1998/99:53 framlagda förslaget till lag
om betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet samt ett därav föranlett
ändringsförslag i en annan lag. Vidare behandlar
utskottet en motion som väckts under allmänna
motionstiden 1998.

I propositionen föreslås en ny lag om
betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet. Förslaget är föranlett av ett EG-
direktiv. Syftet med lagen är att
betalningsöverföringar till och från utlandet skall
bli snabbare och säkrare. Det föreslås att det skall
få ta högst sex dagar för en betalning att komma
fram till betalningsmottagaren. Bestämmelserna är
inte begränsade till konsumenter, utan de riktar sig
även till små och medelstora företag. Regleringen
får dock anses vara väsentligen konsumentinriktad.
Lagen omfattar betalningar upp till 50 000 euro. Av
lagen följer en skyldighet för banker och andra
institut som bedriver gränsöverskridande
betalningsförmedling att informera kunderna om
villkoren för en sådan förmedling. Den svenska
lagens krav på information föreslås vara strängare
än direktivets bestämmelser. Om pengarna förkommer
under betalningsförmedlingen har avsändaren rätt att
få tillbaka det förkomna beloppet, s.k.
återbetalningsgaranti. Denna garanti har dock
begränsats till ett belopp motsvarande 12 500 euro.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 14 augusti
1999.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Motionen
avstyrks.

Propositionen

I proposition 1998/99:53 föreslås att riksdagen
antar regeringens förslag till

1. lag om betalningsöverföringar inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet,

2. lag om ändring i prisinformationslagen
(1991:601).

Propositionens lagförslag återfinns i bilaga till
betänkandet.

Motionen

1998/99:Fi705 av Leif Jakobsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betalningstiderna mellan
Sverige och Danmark.

Inkommen skrivelse

Under ärendets beredning har utskottet mottagit en
skrivelse från Svenska Bankföreningen.

Utskottet

Lag om betalningsöverföringar inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Propositionen

Europaparlamentet och rådet har antagit ett den 27
januari 1997 utfärdat direktiv (97/5/EG) om
gränsöverskridande betalningar. Direktivet har sin
bakgrund i att de finansiella transaktionerna mellan
olika stater inom EU ständigt ökar. En betydande del
av dessa transaktioner, såväl till antal som till
belopp, utgörs av betalningar över nationsgränserna.
År 1991 verkställdes över 100 miljoner transaktioner
avseende betalningsöverföringar mellan EU-staterna.
Antalet beräknas öka till minst 350 miljoner år
2000.

Direktivet syftar till att betalningsöverföringar
skall bli effektivare och säkrare. Bestämmelserna
avses bidra till utövandet av fria rörelser av bl.a.
kapital på den inre marknaden och till utvecklingen
av den ekonomiska och monetära unionen. Direktivet
avser att säkerställa att insynen i, utförandet av
och kvaliteten hos betalningsöverföringar mellan EU-
stater motsvarar de bästa inhemska
betalningssystemen. Ett ändamål är också att
uppmuntra kreditinstituten till att ompröva sina
betalningssystem så att kvaliteten på de erbjudna
tjänsterna förbättras. Direktivet syftar alltså till
att betalningar skall kunna ske snabbt, säkert och
till låg kostnad från en del av gemenskapen till en
annan.

Direktivet avser vad som enligt den svenska texten
kallas gränsöverskridande betalningar. Det är alltså
fråga om att överföra penningmedel från en person i
en stat till en person i någon annan stat (inom EU).
Det nu sagda förutsätter att den som ger ett
kreditinstitut i uppdrag att utföra en
betalningsöverföring tillhandahåller detta det
belopp som avses med betalningen. I sin enklaste
form kan detta göras genom att uppdragsgivaren
lämnar beloppet kontant över disk. Det kan också ske
på andra sätt, t.ex. genom att kreditinstitutet
bemyndigas att dra beloppet från ett konto som
kunden har i kreditinstitutet. Direktivet avser
kreditbetalningar men däremot inte debetbetalningar.

Direktivet är också begränsat i vissa andra
avseenden. Bestämmelserna avser sålunda uteslutande
betalningar som sker mellan stater vilka är
medlemmar i EU. Vidare gäller bestämmelserna endast
i fråga om betalningar som görs i någon medlemsstats
valuta eller i ecu. En begränsning gäller även
beträffande beloppets storlek såtillvida att
betalningar som överstiger värdet av 50 000 ecu
faller utanför. De i direktivet införda
begränsningarna skall också återspeglas i den
svenska lagen.

Enligt ett beslut av den 30 januari 1997 är
bestämmelserna i direktivet tillämpliga även i fråga
om betalningar till och från stater som tillhör
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Som nämnts i det föregående innehåller direktivet
vissa föreskrifter som hänvisar till valutan ecu.
Den 1 januari 1999 infördes den gemensamma valutan,
euron, i elva av EU:s medlemsstater. Euron ersatte
därvid ecun till värdet 1 euro mot 1 ecu. Alla
hänvisningar till ecu, bl.a. i förevarande direktiv,
skall ersättas med en hänvisning till euro. Mot
bakgrund härav framstår det som lämpligt att i
förslaget ta upp euro som valuta i stället för ecu.

Den svenska lagens krav på information före och
efter en betalningsöverföring föreslås vara
strängare än direktivets bestämmelser.

Bestämmelsen om force majeure skall nära ansluta
till direktivets lydelse.

Av direktivet framgår det att en
betalningsöverföring skall, om inte annat avtalats,
ta högst fem bankdagar från acceptdagen till det att
beloppet har nått betalningsmottagarens bank. Detta
kan tyckas vara en lång tid, särskilt mot bakgrund
av den tekniska utvecklingen på det finansiella
området.

Frågan har uppmärksammats under arbetet med
direktivet. I artikel 12 och i ingressen till
direktivet har införts en uppgift för kommissionen
att, senast två år efter det att direktivet har
börjat tillämpas, lägga fram en rapport till
Europaparlamentet och rådet. I rapporten bör
särskilt behandlas frågan om vilken tidsfrist som
skall gälla om någon sådan inte överenskommits
mellan beställaren och det institut denne anlitat,
med hänsyn tagen såväl till den tekniska
utvecklingen som till förhållandena i varje
medlemsstat.

Direktivet ger således för närvarande inte
möjlighet att genom nationella regler korta tiderna
för betalningsöverföringar om principen om
harmonisering av reglerna skall hålla. Det bör dock
påpekas att det står instituten fritt att erbjuda
kortare tider för sina betalningsöverföringar.

Om en betalningsöverföring inte har verkställts på
det sätt som avtalats skall den anlitade banken vara
skyldig att återbetala det förkomna beloppet. Det
skall föreligga ett strikt ansvar upp till 12 500
euro. Därutöver skall allmänna bestämmelser och
principer om skadestånd i kontraktsförhållanden vara
tillämpliga.

Regeringen föreslår således att det skall införas
en ny lag som skall betecknas lag om
betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.

Mot bakgrund av lagens gränsöverskridande karaktär
är det av vikt att den svenska lagen träder i kraft
vid samma tidpunkt som motsvarande lagar i övriga
medlemsstater i EU träder i kraft. Enligt uppgift
torde majoriteten av medlemsstaterna föredra att
lagarna träder i kraft vid samma tidpunkt. Den
tidpunkt vid vilken medlemsstaterna senast skall ha
införlivat direktivets bestämmelser i nationell
lagstiftning är enligt direktivet den 14 augusti
1999. Regeringen föreslår därför att den svenska
lagen bör träda i kraft den 14 augusti 1999.

Motionen

I motion Fi705 av Leif Jakobsson (s), som väcktes
under allmänna motionstiden 1998, anförs att
betalningar till och från Danmark kan ta orimligt
lång tid. Det kan ta upp till tio bankdagar att
betala eller få betalt för en faktura. Motionären
anser att ansvaret för dessa långsamma rutiner
faller på bankerna. Problemet är stort och det måste
lösas så att den ekonomiska integrationen mellan
Sverige och Danmark underlättas. Motionären anser
att staten, genom Finansinspektionen, bör kräva
förbättringar och förenklade rutiner för
transaktioner mellan Danmark och Sverige.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att den föreslagna nya lagen
medför att betalningsöverföringar till och från
andra EES-länder skall bli snabbare och säkrare.
Utskottet anser dock att den föreslagna tidsfristen
för betalningsöverföringar kan förefalla väl lång,
särskilt mot bakgrund av den tekniska utvecklingen
på det finansiella området. Som redovisas i
propositionen har denna fråga uppmärksammats under
arbetet med direktivet. I direktivet har införts en
uppgift för kommissionen att, senast två år efter
det att direktivet har börjat tillämpas, lägga fram
en rapport till Europaparlamentet och rådet. I
rapporten bör särskilt behandlas frågan om vilken
tidsfrist som skall gälla om inte annat avtalats.
Hänsyn skall tas såväl till den tekniska
utvecklingen som till förhållandena i varje
medlemsstat.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag. Motion Fi705 (s) avstyrks i de delar
motionen inte kan anses tillgodosedd genom vad
utskottet anfört.

Allmänhetens bankombudsman

Propositionen

I december 1992 behandlade riksdagen regeringens
proposition 1992/93:135 om åtgärder för att stärka
det finansiella systemet. Med anledning av
propositionen väcktes en motion om en allmänhetens
bankombudsman. Näringsutskottet tillstyrkte motionen
och föreslog att det skulle tillsättas en utredning
om en allmänhetens bankombudsman (bet.
1992/93:NU16).

Svenska Bankföreningen, Finansinspektionen och
Konsumentverket bildade därefter Stiftelsen
Konsumenternas Bankbyrå. Stiftelsen Konsumenternas
Bankbyrå har till uppgift att informera, vägleda och
hjälpa konsumenter i deras mellanhavanden med banker
och andra kreditinstitut. Regeringen lämnade den 14
oktober 1993 en proposition om inrättandet av
stiftelsen och stiftelsekapitalet till riksdagen
(prop. 1993/94:83).

I betänkande 1993/94:NU7 behandlade riksdagen den
ovan nämnda propositionen. I två motioner framfördes
återigen kravet på att frågan om en allmänhetens
bankombudsman borde utredas skyndsamt.
Näringsutskottet anförde bl.a. att utskottet hade
erfarit att regeringen hade för avsikt att tillsätta
en utredning om en sådan ombudsman. Detta borde ske
snarast. Näringsutskottet anförde vidare att om det
i utredningsarbetet inte framkommer starka skäl mot
att en bankombudsman inrättas bör utredningen
överväga om det är mest ändamålsenligt med ett
självständigt ombudsmannaämbete eller om en sådan
funktion bör knytas till någon av de myndigheter som
nu är verksamma på området. I hemställan gav
näringsutskottet regeringen till känna vad som
anförts.

Regeringen tillsatte i januari 1994 en särskild
utredare som fick i uppdrag att utreda frågan om en
allmänhetens bankombudsman. Utredaren lämnade sitt
betänkande Allmänhetens bankombudsman (SOU 1994:79)
i maj samma år. Utredaren fann att starka skäl
talade mot att en funktion som bankombudsman
inrättades och lade därför inte fram något förslag i
ämnet. Betänkandet remitterades inte av regeringen.

Den 7 januari 1999 tillsatte regeringen en
parlamentarisk kommitté som skall lämna förslag om
hur den framtida konsumentpolitiken skall kunna ge
människor förutsättningar att känna sig trygga som
konsumenter och ha ett starkt inflytande över sin
vardagssituation. Kommittén skall särskilt analysera
målen och medlen för konsumentaspekterna inom bl.a.
området finansiella tjänster. Kommittén skall bl.a.
analysera konsumenternas behov av information och
rådgivning samt möjligheter att föra talan när det
gäller finansiella tjänster. Regeringen kommer med
anledning därav att överlämna ärendet med
betänkandet Allmänhetens bankombudsman till
kommittén.

Genom utredarens slutsats i betänkandet
Allmänhetens bankombudsman och den nya kommitténs
uppdrag anser regeringen att riksdagens hemställan
beträffande allmänhetens bankombudsman (p. 4 i bet.
1993/94:NU7, rskr. 1993/94:79) har efterkommits.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet anser det tillfredsställande att
regeringen nu lämnat en redogörelse för beredningen
av riksdagens beställning. Utskottet delar
regeringens bedömning att riksdagens beställning får
anses tillgodosedd genom de åtgärder som regeringen
vidtagit.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande lag om betalningsöverföringar
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:53 och med
avslag på motion 1998/99:Fi705 antar de av
regeringen framlagda förslagen till

dels lag om betalningsöverföringar inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

dels lag om ändring i prisinformationslagen
(1991:601).

Stockholm den 20 april 1999

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Mats
Odell (kd), Bengt Silfverstrand (s), Lisbet Calner
(s), Johan Lönnroth (v), Lennart Hedquist (m), Sonia
Karlsson (s), Fredrik Reinfeldt (m), Carin Lundberg
(s), Sven-Erik Österberg (s), Siv Holma (v), Per
Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m), Matz Hammarström
(mp), Gunnar Axén (m), Agne Hansson (c) och Bo
Könberg (fp).

Propositionens lagförslag

1. Förslag till lag om
betalningsöverföringar inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet

2. Förslag till lag om ändring i
prisinformationslagen (1991:601)