Krigsmaterielexport

Betänkande 1993/94:UU1

Utrikesutskottets betänkande 1993/94:UU01

Krigsmaterielexport

---

Innehåll

• 1. Sammanfattning
• 3. Motionerna
• 4. Utskottet
• 4.7 Hemställan
• 5. Reservationer
• Innehållsförteckning

1993/94
UU1

1. Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens skrivelse
1992/93:224 med en redogörelse för den svenska
krigsmaterielexporten 1992 samt motioner i dithörande ämnen,
vilka väckts dels under den allmänna motionstiden 1992, dels i
anslutning till skrivelsen. Motionerna avser redovisningsfrågor,
ändrad lagstiftning, generella begränsningar av
krigsmaterielexporten, försvarsindustriellt samarbete samt
krigsmaterielexport till enskilda länder och områden.
Samtliga motionsyrkanden avstyrks.

2. Skrivelsen

Regeringen (Utrikesdepartementet) yrkar i skrivelse
1992/93:224
1. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som
anförts i skrivelsen,
2. att riksdagen tar emot redogörelsen för den svenska
krigsmaterielexporten år 1992.

3. Motionerna

3.1 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993

1992/93:U408 av Ian Wachtmeister och Robert Jousma (nyd) vari
yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
regeringen intensivt bör verka för ett mer fruktsamt och givande
nordiskt försvarsindustrisamarbete,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en ny inriktning på
försvarsmateriellagstiftningen,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny
lagstiftning enligt i motionen angiven riktning avseende
försvarsmaterielexporttillstånd,

1992/93:U604 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vapenexport till Indonesien.

1992/93:U611 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ställa sig bakom Europarådets
parlamentariska församlings resolutioner nr 966 och 470 gällande
vapenembargo mot Indonesien, samt att verka för att FN beslutar
om vapenembargo mot Indonesien,

1992/93:Sf633 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en successiv avveckling av svensk
vapenexport.

3.2 Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse
1992/93:224

1992/93:U24 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till
u-länder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till
Indonesien,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till
Pakistan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till
Indien,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anfört som stopp för svensk krigsmaterielexport till
Singapore,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till
Malaysia,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till
Thailand,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om krigsmaterielexport till Turkiet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stopp för all svensk krigsmaterielexport,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en plan
för avveckling av krigsmaterielexporten,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den bör planera och förbereda stöd till regioner, företag
och enskilda som drabbas vid nedläggningar och omstruktureringar
av svensk krigsmaterielindustri,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om klarare redovisning till riksdagen av
krigsmaterielexportens sammansättning,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om redovisning till riksdagen av
tillstånd för svenska företags utlandssamarbete på
krigsmaterielområdet.

4. Utskottet

4.1 Skrivelsens huvudsakliga innehåll

En ny krigsmateriellagstiftning trädde i kraft den 1 januari
1993 då lagen (1992:1300) om krigsmateriel och förordningen
(1992:1303) om krigsmateriel ersatte tidigare författningar i
ämnet. Regeringens redogörelse för den svenska
krigsmaterielexporten avseende år 1992 (regeringens skrivelse
1992/93:224) grundas emellertid på den tidigare lagstiftningen.

4.1.1 Tidigare lagstiftning

Tillverkning och tillhandahållande av krigsmateriel har
reglerats genom lagen (1983:1034) om kontroll över
tillverkningen av krigsmateriel, m.m. (tillverkningslagen;
ändrad senast genom SFS 1991:1896) och förordningen (1983:1036)
i samma ämne (ändrad senast genom SFS 1989:565).

I tillverkningslagen föreskrevs att tillverkning av
krigsmateriel inte får ske utan regeringens tillstånd. Vidare
krävdes tillstånd för att försälja, utbjuda mot vederlag eller
förmedla krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och
metod för framställning av sådan materiel.

För utövande av kontroll över tillverkning och försäljning av
krigsmateriel inrättades år 1935 Krigsmaterielinspektionen
(KMI), som numera finns inom Utrikesdepartementets
handelsavdelning. Berörda företag är skyldiga att till KMI avge
deklarationer rörande bl.a. import och försäljning av
krigsmateriel.

I Sverige råder sedan länge ett förbud mot utförsel av
krigsmateriel utan regeringens tillstånd.

Regler om krigsmaterielexport fanns i lagen (1988:558) om
förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. (utförsellagen) och
dithörande förordning (1988:561) ändrad senast (1989:566).

4.1.2 Lagstiftning gällande fr.o.m. 1993

Den lagstiftning vilken ovan redovisats har, som inledningsvis
nämnts, från den 1 januari 1993 ersatts av lagen (1992:1300) med
tillhörande förordning (1992:1303) om krigsmateriel.

Den nya krigsmateriellagen bygger i allt väsentligt på
tidigare gällande lagstiftning liksom på tidigare praxis. Den
nya lagen innebär bl.a. en utvidgning av krigsmaterielbegreppet
till att omfatta två klasser -- krigsmateriel för strid
respektive övrig, dvs. ej förstörelsebringande, krigsmateriel.

Enligt det nya regelverket skall i den utrikespolitiska
bedömningen större uppmärksamhet läggas vid mottagarlandets
respekt för de mänskliga rättigheterna. Vidare skärps
lagstifningen så att ett svenskt företag numera endast får ingå
avtal om utlandssamarbete på krigsmaterielområdet efter
regeringens tillstånd. Vid avtal om utlandssamarbete skall
regeringen i högre grad beakta Sveriges försvarspolitiska behov.
Med hänsyn till den utvidgade klassificeringen av krigsmateriel
tillämpas i vissa avseenden skilda riktlinjer för utförsel av
krigsmateriel för strid respektive för övrig krigsmateriel.

4.1.3 Krigsmaterielexport m.m. under år 1992

Utförseltillstånd för försåld krigsmateriel har under år 1992
lämnats till ett värde av 3 360 miljoner kronor jämfört med
2 559 miljoner kronor under år 1991. Detta innebär räknat i
fasta priser en ökning med 31 %. År 1991 skedde en minskning med
17 % i förhållande till värdet av utförseltillstånd som
meddelats under år 1990.

Av regeringens redovisning framgår bl.a. att värdet av svenska
tillverkares faktiska krigsmaterielexport under år 1992 uppgick
till 2 753 miljoner kronor mot 2 705 miljoner kronor under år
1991. I löpande priser innebär detta en ökning med 1,8 %. Värdet
av krigsmaterielexporten för 1992 ligger därmed på den nivå som
förelåg under den första delen av 1980-talet.

FN:s generalförsamling antog i december 1991 en resolution som
anmodar medlemsländerna att redovisa såväl sin import som sin
export av vissa kategorier av tyngre konventionella vapen. Trots
att resolutionen ej är bindande torde öppenheten i fråga om
internationella vapenöverföringar härigenom komma att öka i
väsentlig grad.

Krigsmaterielinspektionen har, i enlighet med den nyss nämnda
FN-resolutionen och i samråd med försvarets myndigheter,
sammanställt begärda uppgifter för år 1992 avseende Sverige.
Denna sammanställning har våren 1993 överlämnats till FN:s
generalsekreterare.

Sedan 1990 har regeringens redogörelse för
krigsmaterielexporten överlämnats till FN i engelsk
översättning. Även årets redogörelse kommer att överlämnas till
FN som ett led i Sveriges strävan efter ökad öppenhet på detta
område.

Sverige deltar i Europeiska säkerhetskonferensens (ESK)
säkerhetsforum och i FN:s nedrustningskonferens (CD) i ett
motsvarande arbete för att öka öppenheten beträffande
vapentransfereringar.

Krigsmaterielens andel av Sveriges totala varuexport för år
1992 uppgick till 0,84 %, mot 0,81 % för år 1991.
Genomsnittssiffran för den senaste tioårsperioden är 1,18 %.

Europas andel av den svenska krigsmaterielexporten har visat
en växande tendens (1992 ca 70 %), medan andelen för Asien
minskat kraftigt (1992 till en nivå på ca 5 %). Australien har
vidare tillkommit som en viktig mottagare (1992 ca 17 %).

Under år 1992 levererade svenska tillverkare krigsmateriel
till 40 länder. I 16 av dessa fall understeg exportvärdet
1 miljon kronor. 8 av mottagarländerna har endast importerat
finkaliberammunition från Sverige.

Under år 1992 har sex tillstånd lämnats till upplåtelse av
tillverkningsrättigheter utom riket. De har avsett tillverkning
i USA (två tillstånd), Canada, Finland, Japan respektive Norge.
Två tillstånd har lämnats att utveckla krigsmateriel för annans
räkning.

Militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare fick
enligt utförsellagen i princip inte bedrivas inom landet utan
regeringens tillstånd. Under år 1992 har inget sådant tillstånd
lämnats.

168 företag har tillstånd att tillverka krigsmateriel, varav
35 exporterade sådan materiel under år 1992. Ca 40 mindre
företag har tillstånd att handla med jakt- och sportskyttevapen.

För år 1992 gäller att 6 krigsmaterielproducerande företag
redovisat ägande i 21 utländska rättssubjekt i 12 länder.

Tillsammans svarade 22 företag för ca 99 % av den totala
svenska krigsmaterielexporten under år 1992.

4.2 Redovisningsfrågor m.m.
4.2.1 Motionerna

I motion U24 (v) yrkas (yrkande 12) att regeringen klarare
redovisar krigsmaterielexportens sammansättning till riksdagen
samt (yrkande 13) att redogörelsen bör innehålla uppgifter om
vilka tillstånd som lämnats för de svenska företagens avtal om
utlandssamarbete.

Motionärerna saknar uppgifter om vilken typ av materiel som
fått säljas till respektive land, och de menar att regeringen
bör lämna minst lika utförliga uppgifter som SIPRI. De anser
vidare att nästa års redovisning, som sker enligt den nya
krigsmateriellagen, åtminstone skall innehålla en uppdelning av
krigsmateriel i två klasser -- krigsmateriel för strid och
krigsmateriel av icke förstörelsebringande karaktär.

4.2.2 Utskottets överväganden

Utskottet har tagit del av regeringens skrivelse om
krigsmaterielexportens utveckling under 1992. Skrivelsen finns
sammanfattad tidigare i detta betänkande.

I enlighet med utfästelse i proposition 1984/85:82 har
regeringen fr.o.m. riksmötet 1984/85 i årliga skrivelser
redovisat krigsmaterielexportens utveckling. Utskottet finner
att den redogörelse som lämnas genom årets skrivelse uppfyller
de krav som kan ställas. Den svenska redovisningen är mera öppen
än vad som gäller för flertalet övriga länder som exporterar
krigsmateriel. Regeringen bör fortsatt efterkomma önskemålet om
att ta med alla uppgifter som det inte finns skäl att
hemlighålla. En gräns utgörs dock av hänsyn till berättigade
krav på sekretess som motparten i ett avtalsförhållande kan ha
och de krav som utrikessekretessen kräver. Utskottet utgår från
att regeringens redogörelse för år 1993 på vederbörligt sätt
anpassas till den fr.o.m. detta år ändrade lagstiftningen.

Härmed avstyrks yrkandena 12 och 13 i motion 1992/93:U24 (v).

Med vad som ovan anförts om regeringens skrivelse får
utskottet föreslå att riksdagen utan erinran lägger den till
handlingarna.

4.3 Lagstiftningsfrågor
4.3.1 Motionerna

I motion U408 (nyd) yrkande 6 anförs att riksdagen som sin
mening bör ge regeringen till känna vad i motionen anförts om en
ny inriktning på försvarsmateriellagstiftningen samt att
(yrkande 7) riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny
lagstiftning avseende försvarsmaterielexporttillstånd.

Motionärerna menar att den nuvarande tillståndslagstiftningen
inom området bör bytas ut mot en lagstiftning som medför
anmälningsplikt för svenska företag i försvarsmaterielbranschen.
Företag föreslås vidare tillåtas producera enbart för export och
inte som nu primärt för det svenska försvarets behov.
Motionärerna anser vidare att det räcker med tre begränsande
kriterier för att hindra missbruk av vapenexport:
vapen får ej säljas till krigförande land;
handel med försvarsmateriel får ej bedrivas på sådant sätt
att Sveriges säkerhet och svenska intressen uppenbart hotas;
förbud mot handel med land som grovt förbryter sig mot de
mänskliga rättigheterna.

4.3.2 Utskottets överväganden

Den svenska politiken för utlandssamverkan på
krigsmaterielområdet har nyligen behandlats av utskottet (bet.
1992/93:UU1) och fastlagts av riksdagen (rskr. 1992/93:61).
Riksdagen har därigenom tagit ställning för en annan
grundläggande syn än den som framförs i motionen. Enligt
utskottets uppfattning bör de nu gällande principerna för
krigsmaterieltillverkning och krigsmaterielexport ligga fast.

Därmed avstyrks yrkandena 6 och 7 i motion 1992/93:U408 (nyd).

4.4 Generella begränsningar av krigsmaterielexporten m.m.
4.4.1 Motionerna

I partimotionen 1992/93:Sf633 (v) från allmänna motionstiden
krävs i yrkande 2 att den svenska vapenexporten successivt
avvecklas. Motionärerna pekar på sambandet mellan vapenexport
och världens flyktingsituation. I motionen hävdas att de länder
som Sverige exporterade mest vapen till under åren 1987--89 var
kända av Amnesty International för övergrepp mot de
grundläggande mänskliga rättigheterna. Motionärerna menar att
den enda försvarbara linjen när det gäller svensk vapenexport är
en successiv och snabb avveckling.

I en annan partimotion (v) (1992/93:U24 yrkande 9) krävs, mot
bakgrund av svårigheterna att förhindra okontrollerad spridning
av svenska vapen, att all svensk export av krigsmateriel
stoppas. Riksdagen bör mot bakgrund härav hos regeringen begära
förslag till en plan för avveckling av krigsmaterielexporten
(yrkande 10).

I samma motion (yrkande 11) krävs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att den bör planera och förbereda stöd
till regioner, företag och enskilda som drabbas vid
nedläggningar och omstruktureringar av svensk
krigsmaterielindustri.

Motionärerna förutspår en hård strukturomvandling av svensk
krigsmaterielindustri med produktionsinskränkningar och
utlandsetableringar som följd. För att möta denna utveckling bör
regeringen utarbeta en plan för avveckling och omställning.
Omställningsfonder behövs, och de bör finansieras genom att de
krigsmaterielexporterande företagen avsätter en viss del --
minst 2 % -- av exportens värde.

4.4.2 Utskottets överväganden

Som ovan anförts har den svenska politiken på
krigsmaterielområdet nyligen varit föremål för en samlad
prövning varvid den behandlats av utskottet och fastlagts av
riksdagen. I samband därmed framhöll utskottet i sitt betänkande
1992/93:UU1 betydelsen av att utlandssamverkan inte står i strid
med de utrikespolitiska målen. Bland dessa nämndes främjandet av
demokrati, av mänskliga rättigheter, av avspänning och
nedrustning samt av en höjd levnadsnivå i de fattiga länderna.
Utskottet avstyrkte vid sin prövning också förslag om en
avveckling av krigsmaterielexporten.

Enligt utskottets uppfattning äger tidigare gjorda
ställningstaganden alltjämt giltighet.

Därmed avstyrks yrkande 2 i motion 1992/93:Sf633 (v) och
yrkandena 9 och 10 i motion 1992/93:U24 (v).

Utskottet anser att inte heller övriga av motionärerna angivna
skäl motiverar att riksdagen uppdrar åt regeringen att utarbeta
en plan för omställning av svensk krigsmaterielindustri.

Därmed avstyrks motion 1992/93:U24 (v) yrkande 11.

4.5 Försvarsindustriellt samarbete
4.5.1 Motionen

I motion 1992/93:U408 (nyd) krävs (yrkande 4) att regeringen
intensivt bör verka för ett mer fruktsamt och givande nordiskt
försvarsindustrisamarbete.

4.5.2 Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att avtal med utländsk part om gemensam
utveckling eller tillverkning av krigsmateriel alltid skall utgå
från de av riksdagen fastlagda, grundläggande kriterierna.

När det gäller mer omfattande och för Sverige viktigare
utlandssamverkan på krigsmaterielområdet bör en
regeringsöverenskommelse träffas mellan Sverige och
samverkanslandet. Innan överenskommelser av detta slag ingås bör
Utrikesnämnden höras.

Det ankommer på regeringen att göra prövningar av angivet slag
i varje enskilt fall.

Enligt vad utskottet inhämtat har de fyra nordiska
försvarsministrarna under innevarande år tagit initiativ till
ökat försvarsindustriellt samarbete inom Norden. De närmare
förutsättningarna härför undersöks för närvarande på
ämbetsmannanivå.

Även på bilateral nivå förekommer samarbete mellan Sverige och
andra nordiska länder. Mest omfattande härvidlag är det
svensk-norska samarbetet.

Därmed avstyrks yrkande 4 i motion 1992/93:U408 (nyd).

4.6 Krigsmaterielexport till enskilda länder och områden
4.6.1 Motionerna

I partimotion 1992/93:U24 (v) krävs stopp för svensk
krigsmaterielexport till u-länder (yrkande 1),
stopp för svensk krigsmaterielexport till Indonesien
(yrkande 2), stopp för svensk krigsmaterielexport till Pakistan
(yrkande 3), stopp för svensk krigsmaterielexport till Indien
(yrkande 4), stopp för svensk krigsmaterielexport till Singapore
(yrkande 5), stopp för svensk krigsmaterielexport till Malaysia
(yrkande 6) och stopp för svensk krigsmaterielexport till
Thailand (yrkande 7). Vidare krävs att krigsmaterielexport till
Turkiet inte skall komma i fråga (yrkande 8).

Frågan om vapenexport till Indonesien tas också upp i motion
1992/93:U604 (fp) yrkande 6. Även i denna motion krävs stopp för
vapenexport till Indonesien. Motionären anför emellertid också
att det under åren 1986--89 levererades krigsmateriel dit för
223 miljoner kronor trots att det i princip rådde förbud att
exportera vapen på grund av inre oroligheter.

Jämväl i motion 1992/93:U611 (v) yrkande 4 tas frågan om
krigsmaterielexport till Indonesien upp. Motionären menar dels
att regeringen har att hörsamma rekommendationerna i
resolutionerna 966 och 470 från Europarådets parlamentariska
församling vad gäller vapenembargo mot Indonesien, dels att
regeringen bör agera i FN för ett beslut om vapenembargo.

4.6.2 Utskottets överväganden

Strävan är att handlägga ärenden om utlandssamverkan på
krigsmaterielområdet i politiskt samförstånd. Alla principiellt
viktiga krigsmaterielärenden föreläggs den Rådgivande nämnden
för krigsmaterielfrågor. Denna inrättades år 1985 för att
åstadkomma ökad insyn och samråd i frågor som rör
krigsmaterielexport. I nämnden ingår sex politiska företrädare
för de partier som är representerade i Utrikesnämnden. Nämnden
sammanträder varje månad under ledning av
krigsmaterielinspektören.

När det gäller ställningstaganden beträffande tillstånd för
export av krigsmateriel är det regeringen som enligt gällande
lag och riktlinjer har att pröva sådana ärenden.

Därmed avstyrks motionerna 1992/93:U604 (fp) yrkande 6 (berörd
del), 1992/93:U611 (v) yrkande 4 (berörd del) samt 1992/93:U24
(v) yrkandena 1--8.

Vad beträffar tidigare års krigsmaterielexport till Indonesien
(före 1992), som berörs i motion 1992/93:U604 yrkande 6, noterar
utskottet att denna redan varit föremål för behandling i
utskottet. Utskottet har tidigare (bl.a. i bet. 1991/92:UU1)
konstaterat att utförseln av krigsmateriel till Indonesien skett
i enlighet med gällande riktlinjer. Utskottet finner emellertid
anledning att i sammanhanget erinra om sina tidigare
överväganden beträffande mänskliga rättigheter i Indonesien
(bet. 1992/93:UU3 och 1992/93:UU15). Utskottet noterade i nämnda
betänkanden att övergreppen mot de mänskliga rättigheterna i
Indonesien fortsätter och konstaterade sammanfattningsvis att
situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i Indonesien
som helhet, liksom bl.a. på Östra Timor, motiverar fortsatt
svensk och internationell uppmärksamhet.

Därmed avstyrks motion 1992/93:U604 (fp) yrkande 6 (berörd
del).

Utskottet konstaterar att Europarådets parlamentariska
församling har status som rådgivande organ till Europarådets
ministerkommitté och kan avge icke-bindande resolutioner.

I de fall som nämns i motion 1992/93:U611 (v) yrkande 4 har
Europarådets ministerkommitté valt att inte följde den
parlamentariska församlingens rekommendation. Utskottet utgår
emellertid från att regeringen vid beslut om utförseln av
krigsmateriel väger in rekommendationer från Europarådet i sina
bedömningar.

Därmed avstyrks motion 1992/93:U611 (v) yrkande 4 (berörd
del).

Behandlingen av Östra Timor-frågan i FN har över tiden ändrat
karaktär. I dag finns ett starkt stöd för en lösning av
konflikten genom en direkt dialog mellan Indonesien och Portugal
under generalsekreterarens överinseende. Det senaste mötet inom
ramen för denna dialog ägde rum den 15 september i år i FN.

Utskottet noterar att en grupp svenska riksdagsledamöter i
september 1993 besökte Östra Timor. I samtal med den katolska
kyrkans främste företrädare på ön, biskop Belo, framkom att
denne ansåg att förhandlingarna inför FN:s generalsekreterare är
av betydelse. Han framhåller emellertid att timoresernas syn på
saken hotar att komma i bakgrunden. Biskop Belo har sedermera i
en tidningsintervju framhållit den dåliga MR-situationen på
Östra Timor till följd av ockupationen och vädjat om ökat
internationellt tryck på Indonesien.

Utskottet finner det positivt att Indonesien och Portugal nu
tycks inriktade på att gå fram stegvis i den dialog som FN:s
generalsekreterare leder. Utskottet utgår också ifrån att
regeringen noga följer utvecklingen i Indonesien och på Östra
Timor och tar de initiativ i FN som bedöms ändamålsenliga.
Däremot finner utskottet inte anledning till något särskilt
tillkännagivande från riksdagens sida beträffande ett
vapenembargo.

Därmed avstyrks motion 1992/93:U611 (v) yrkande 4 (berörd
del).

4.7 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringens skrivelse
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1992/93:224 till
handlingarna,

2. beträffande regeringens redovisning av
krigsmaterielexporten
att riksdagen avslår motion 1992/93:U24 yrkandena 12 och 13,
men. (v)

3. beträffande krigsmateriellagstiftningen
att riksdagen avslår motion 1992/93:U408 yrkandena 6 och 7 ,
res. 1 (nyd)

4. beträffande generella begränsningar av
krigsmaterielexporten
att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf633 yrkande 2 och motion
1992/93:U24 yrkandena 9--11,
men. (v)

5. beträffande försvarsindustriellt samarbete
att riksdagen avslår motion 1992/93:U408 yrkande 4,
res. 2 (nyd)

6. beträffande krigsmaterielexport till enskilda länder och
områden
att riksdagen avslår motion 1992/93:U604 yrkande 6, motion
1992/93:U611 yrkande 4 samt motion 1992/93:U24 yrkandena 1--8.
men. (v)

Stockholm den 21 oktober 1993

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre
Schori (s), Alf Wennerfors (m), Maj Britt Theorin (s), Pär
Granstedt (c), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds),
Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Kristina Svensson (s),
Peeter Luksep (m), Berndt Ekholm (s), Bertil Persson (m), Håkan
Holmberg (fp) och Lena Boström (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

5. Reservationer

1. Krigsmateriellagstiftningen (mom. 3)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6
börjar med "Den svenska politiken" och slutar med "motion
1992/93:U408 (nyd)." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning finns det anledning att den
svenska politiken på försvarsmaterielområdet omprövas så att den
svenska försvarsmaterielindustrin ges förutsättningar för ett
långtgående samarbete med Europa och övriga delar av världen där
demokrati råder. En dylik omprövning bör bl.a. innebära att den
nuvarande tillståndslagstiftningen inom området bör bytas ut mot
en lagstiftning som medför anmälningsplikt under affärens gång
för svenska företag i försvarsmaterielbranschen.

Utskottet är vidare av uppfattningen att nuvarande bestämmelse
med innebörden att svensk försvarsindustri endast får utveckla
vapen som det svenska försvaret har behov av tas bort. För att
hindra missbruk av vapenexport är det, enligt utskottets
förmenande, till fyllest att lagstiftningen utgår från följande
tre grundläggande kriterier:
vapen får ej säljas till krigförande land;
handel med försvarsmateriel får ej bedrivas på sådant sätt
att Sveriges säkerhet och svenska intressen uppenbart hotas;
handel med stat som grovt förbryter sig mot de mänskliga
rättigheterna skall vara förbjuden.

Enligt utskottets uppfattning bör regeringen för riksdagen
framlägga förslag till ny lagstiftning med angiven inriktning.
Detta bör ges regeringen till känna.

Med det anförda tillstyrks yrkandena 6 och 7 i motion
1992/93:U408 (nyd).

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

3. beträffande krigsmateriellagstiftningen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U408 yrkandena 6
och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

2. Försvarsindustriellt samarbete (mom. 5)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 lyder
"Därmed avstyrks yrkande 4 i motion 1992/93:U408 (nyd)." bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att det inledda
försvarsindustriella samarbetet inom Norden, såväl multilateralt
som bilateralt, intensifieras och utvidgas. Detta bör ges
regeringen till känna.

Därmed tillstyrks yrkande 4 i motion 1992/93:U408 (nyd).

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

5. beträffande försvarsindustriellt samarbete
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U408 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Bertil Måbrink (v) anför (mom. 2, 4 och 6):

Redovisningen i regeringens skrivelse 1992/93:224 är tunn och
anger inte vilken typ av materiel som tillåtits för försäljning
till respektive land. Jag anser att regeringen skall lämna minst
lika utförliga uppgifter som SIPRI i sin redovisning till
riksdagen. Nästa år bör redovisningen innehålla dels en
uppdelning av krigsmaterielen i de två klasser den nya lagen
anger, dels de tillstånd som lämnats för svenska företags avtal
om utlandssamarbete.

På sikt bör den svenska krigsmaterielexporten avvecklas.
Okontrollerad spridning av svenska vapen är mycket svår att
förhindra även med en strikt tillämpning av de svenska reglerna.
Det är väl dokumenterat att svenska vapen används i krig.
Således underbygger svensk vapenexport den mängd väpnade
konflikter som pågår runt om i världen; konflikter som orsakar
död, förstörelse, flyktingströmmar och annat ohyggligt mänskligt
lidande.

Den kraftiga nedbantningen av svensk krigsmaterielindustri som
följer av stoppet för vapenexporten måste, enligt min mening,
staten ta ansvar för. Omställningsfonder behövs vilka bör
finansieras genom att de krigsmaterielexporterande företagen
avsätter minst 2 % av exportens värde.

Med regeringens goda minne säljs vapen till stater som
allvarligt bryter mot de mänskliga rättigheterna, befinner sig i
väpnad konflikt, är politiskt instabila och/eller tenderar att
sprida de svenska vapnen till konfliktfyllda områden. De länder
Vänsterpartiet i sina motioner framhållit är Indonesien, Indien,
Pakistan, Singapore, Malaysia och Thailand. Vi kräver stopp för
försäljning till dessa länder och ser med oro på tendenserna
till ytterligare vapenexportsamarbete med t.ex. Indonesien. Av
samma orsak kräver vi att Turkiet inte heller i fortsättningen
godkänns som köpare av svensk krigsmateriel.

Med hänvisning till det anförda anser jag att utskottet under
momenten 2, 4 och 6 borde ha hemställt:

2. beträffande regeringens redovisning av
krigsmaterielexporten
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U24 yrkandena 12
och 13 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om klarare redovisning till riksdagen av svensk
krigsmaterielexport,

4. beträffande generella begränsningar av
krigsmaterielexporten
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sf633 yrkande
2 och 1992/93:U24 yrkandena 9--11 som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionerna anförts om successiv avveckling av
den svenska krigsmaterielexporten,

6. beträffande krigsmaterielexport till enskilda länder och
områden
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:U604 yrkande
6, 1992/93:U611 yrkande 4 samt 1992/93:U24 yrkandena 1--8 som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om
stopp för krigsmaterielexport till Indonesien, Pakistan, Indien,
Singapore, Malaysia, Thailand och Turkiet.

Innehållsförteckning

1. Sammanfattning 1
2. Skrivelsen 1
3. Motionerna 1
3.1 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993 1
3.2 Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse
1992/93:224 2
4. Utskottet 3
4.1 Skrivelsens huvudsakliga innehåll 3
4.1.1 Tidigare lagstiftning 3
4.1.2 Lagstiftning gällande fr.o.m. 1993 3
4.1.3 Krigsmaterielexport m.m. under år 1992 4
4.2 Redovisningsfrågor m.m. 5
4.2.1 Motionerna 5
4.2.2 Utskottets överväganden 5
4.3 Lagstiftningsfrågor 6
4.3.1 Motionerna 6
4.3.2 Utskottets överväganden 6
4.4 Generella begränsningar av krigsmaterielexporten
m.m. 6
4.4.1 Motionerna 6
4.4.2 Utskottets överväganden 7
4.5 Försvarsindustriellt samarbete 7
4.5.1 Motionen 7
4.5.2 Utskottets överväganden 8
4.6 Krigsmaterielexport till enskilda länder och
områden 8
4.6.1 Motionerna 8
4.6.2 Utskottets överväganden 9
4.7 Hemställan 10
5. Reservationer 11
1. Krigsmateriellagstiftningen (mom. 3) 11
2. Försvarsindustriellt samarbete (mom. 5) 12
6. Meningsyttring av suppleant 12