Konvention om social trygghet mellan Sverige ochKanada

Betänkande 2001/02:SFU14

Socialförsäkringsutskottets betänkande2001/02:SFU14

Konvention om social trygghet mellan Sverige ochKanada

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition
2001/02:106 Konvention om social trygghet mellan
Sverige och Kanada. Konventionen föreslås ersätta
konventionen av den 10 april 1985 mellan Sverige och
Kanada om social trygghet (SFS 1985:949). I huvudsak
föranleds den nya konventionen av det reformerade
svenska pensionssystemet som i sin helhet kommer att
träda i kraft den 1 januari 2003.

Den anpassning som konventionen innebär medför i
princip inga nya åtaganden. Regeringen har uttalat
att det emellertid är svårt att uttala sig om
huruvida den nya regleringen kommer att medföra
några ändrade kostnader i förhållande till dagens
situation.
Konventionen föreslås införlivas i svensk rätt
genom en särskild lag. Lagen föreslås träda i kraft
den dag regeringen bestämmer.
Inga motioner har väckts med anledning av
propositionen.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner
konventionen och antar regeringens lagförslag.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Konventionen

Riksdagen godkänner konventionen av den 30 januari
2002 mellan
Sverige och Kanada om social trygghet samt antar
regeringens förslag till lag om konvention om social
trygghet mellan Sverige och Kanada.

Stockholm den 16 april 2002

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Berit
Andnor (s), Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m),
Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Ulla
Hoffmann (v), Gustaf von Essen (m), Mariann
Ytterberg (s), Göran Lindblad (m), Lennart Klockare
(s), Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson
(c), Mona Berglund Nilsson (s), Margareta Cederfelt
(m), Magda Ayoub (kd) och Désirée Pethrus Engström
(kd).

2001/02

SfU14

Utskottets överväganden

Propositionen

Under åren 2000 och 2001 har en ny konvention mellan
Sverige och Kanada om social trygghet förhandlats
fram mellan representanter för Sveriges och Kanadas
regeringar. Konventionen undertecknades den 30
januari 2002.

För Sveriges del omfattar konventionen
lagstiftningarna om garantipensioner och
inkomstgrundande ålderspensioner,
efterlevandepensioner och efterlevandestöd till barn
samt sjukersättning och aktivitetsersättning. För
Kanadas del omfattar konventionen den kanadensiska
lagen om trygghet vid ålderdom och den kanadensiska
pensionsplanen.
Vid utsändning av arbetskraft har utsändningstiden
förlängts från 24 till 60 månader. Under denna tid
omfattas arbetstagaren inte av lagstiftningen i det
land han utsänts till. För person som sänds ut av en
statlig arbetsgivare i sin anställning gäller
utsändningsperioden utan begränsning.
Beträffande grundpension kan en förmånsgrundande
period enligt svensk lagstiftning läggas samman med
en bosättningsperiod i Kanada för att uppfylla det
kanadensiska kravet på 10 års bosättning.
Beräkningen av pensionens storlek påverkas
emellertid inte.
Regeln om minst tre års bosättningstid i Sverige
för samtliga svenska garantiförmåner har
undantagits från sammanläggning.
Förmåner från den kanadensiska lagen om trygghet
vid ålderdom och vissa förmåner inom den
kanadensiska pensionsplanen skall inte tas med i
beräkningen av svenska garantiförmåner.
Konventionen gör det möjligt att exportera
bosättningsbaserade förmåner som inte exporteras med
stöd av nationell lagstiftning. Således exporteras
kanadensisk grundpension till Sverige för personer
som har en sammanlagd bosättningstid i Kanada och
Sverige om minst 20 år. Svensk garantipension och
garantiersättning exporteras till Kanada under
förutsättning att personen har en sammanlagd
försäkringstid i Sverige och Kanada om 20 år, varav
minst tre års bosättning i Sverige.
Personer som är försäkrade i Kanada vid tidpunkten
för försäkringsfallet kan i vissa fall få svensk
inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning. Inkomst som tjänats in under
tid då kanadensisk lagstiftning varit tillämplig
läggs dock inte till grund för ersättningen.
Enligt regeringens uppfattning är konventionen av
sådan vikt att den redan på grund härav bör
underställas riksdagen för godkännande enligt 10
kap. 2 § regeringsformen. För frågan om i vilken
form konventionen skall inkorporeras i svensk rätt
är av intresse konventionens koppling till
socialavgiftslagen. Som Lagrådet påpekat i ett annat
lagstiftningsärende (prop. 2000/01:8) är
socialavgifterna enligt svensk rättsuppfattning att
likställa med skatter och när det gäller
föreskrifter om skatt till staten skall sådana
enligt 8 kap. 3 § regeringsformen bestämmas i lag.
Konventionen bör därför införlivas i svensk rätt
genom en särskild lag.
När den nya konventionen träder i kraft skall den
nuvarande konventionen upphöra att gälla. Den
tidigare konventionen skall emellertid fortsätta att
gälla med avseende på förmåner som en person har
rätt till genom tillämpning av den tidigare
konventionen för tid före den nya konventionens
ikraftträdande. Lagen om konvention om social
trygghet mellan Sverige och Kanada föreslås träda i
kraft den dag regeringen bestämmer.
Den anpassning som konventionen innebär medför i
princip inga nya åtaganden. Enligt regeringen är det
emellertid svårt att uttala sig om huruvida
konventionen kommer att medföra några ändrade
kostnader i förhållande till dagens situation.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:106 Konvention om social
trygghet mellan Sverige och Kanada har regeringen
(Socialdepartementet) föreslagit att riksdagen

1. godkänner konventionen av den 30 januari 2002
mellan Sverige och
Kanada om social trygghet,

2. antar regeringens förslag till lag om konvention
om social trygghet mellan Sverige och Kanada.
Lagförslaget återfinns som bilaga 2 till
betänkandet.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag