Konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende

Betänkande 1996/97:LU18

Lagutskottets betänkande 1996/97:LU18

Konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1996/97
LU18

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1996/97:127, vari regeringen
lägger fram förslag till en ny lag om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat
boende. Den föreslagna lagen skall tillämpas på avtal som rör upplåtelse eller
överlåtelse av rätten att periodvis nyttja en bostadslägenhet. Syftet med
lagförslaget är att med svensk rätt införliva ett EG-direktiv om skydd för
konsumenter vid förvärv av nyttjanderätten till fast egendom på
tidsdelningsbasis, s.k. time-sharing. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli
1997.
Vidare behandlas i betänkandet två motioner som har väckts med anledning av
propositionen.
Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag och avstyrker bifall
till motionerna. Till betänkandet har fogats en reservation.

Propositionen

I proposition 1996/97:127 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) - efter
hörande av Lagrådet - att riksdagen antar de i propositionen framlagda
förslagen till
1. lag om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende,
2. lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361).
Lagförslagen har intagits som bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

1996/97:L10 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar om
sådan ändring i 12 § första stycket förslaget till lag om konsumentskydd vid
avtal om tidsdelat boende som anförts i motionen.
1996/97:L11 av Tanja Linderborg m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen beslutar
att ångerfristen skall vara 14 dagar enligt vad i motionen anförts.

Utskottet

Inledning
Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antog år 1994 ett direktiv om
skydd för köparna vad avser vissa aspekter i avtal om nyttjanderätten till
fast egendom på tidsdelningsbasis (94/47/EG). Direktivet, som är ett s.k.
minimidirektiv, skall ha genomförts i medlemsstaterna senast den 29 april
1997.
EG-direktivet tar sikte på den företeelse inom turistnäringen som
internationellt kallas ?time-sharing?. Därmed avses en rätt att under vissa
återkommande tidsperioder använda en bostad, en s.k. bostadsandel. Ett förvärv
av en sådan rätt kan avse ett visst antal år eller all framtid. Boendet kan
avse en eller flera veckor per år, antingen vid samma tid på året eller vid
varierande årstider.
I förevarande proposition lämnas förslag som syftar till att genomföra EG-
direktivet. Propositionen grundar sig på departementspromemorian (Ds 1996:39)
Konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende. Promemorian har
remissbehandlats. Även i de andra nordiska länderna förbereds nu lagstiftning
för genomförande av direktivet.

Propositionens förslag
I propositionen föreslås att riksdagen antar en helt ny lag om konsumentskydd
vid avtal om tidsdelat boende. Den föreslagna lagen skall tillämpas på avtal
som rör upplåtelse eller överlåtelse av rätten att periodvis nyttja en
bostadslägenhet. Syftet med lagstiftningen är inte att införa regler om en ny
överlåtelse- eller upplåtelseform. Den föreslagna lagen utgör en
konsumentskyddslagstiftning som, i fråga om avtalsförhållanden som faller in
under befintlig rätt, uppställer ytterligare ett antal regler av
konsumentskyddskaraktär. Lagen antas få sin största praktiska betydelse i
fråga om bostadsandelar som är belägna inom Sverige. Om avtalet avser rätt
till egendom som är belägen utomlands, kommer det landets lagstiftning som
regel att bli tillämplig.
Bestämmelserna om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende skall vara
tillämplig på alla icke tidsbegränsade avtal samt på tidsbegränsade avtal som
har ingåtts för minst tre år, oavsett den årliga brukstidens längd och oavsett
om betalning skall erläggas vid ett eller flera tillfällen. Lagen skall gälla
endast avtal mellan näringsidkare och konsument och vara tvingande till
konsumentens förmån.
I lagförslaget finns bestämmelser som ställer upp krav på innehållet i den
skriftliga information som näringsidkaren skall lämna till konsumenten.
Informationen skall innehålla uppgifter om bl.a. de rättigheter som
konsumenten har enligt den föreslagna lagen. Den näringsidkare som inte lämnar
föreskriven information skall kunna drabbas av sanktioner enligt
marknadsföringslagen (1995:450). Avtalet skall vara skriftligt samt upprättat
på något av de officiella språken i det land där konsumenten är bosatt eller
är medborgare. Konsumenten skall ha rätt att välja vilket av dessa språk som
skall användas. Om bostaden är belägen i en stat inom EES, skall
näringsidkaren dessutom vara skyldig att låta översätta avtalet till något av
språken i det landet. Avtalet skall, förutom sådana uppgifter som skall lämnas
i den skriftliga informationen, innehålla uppgifter om konsumentens namn och
adress, under vilka tidsperioder bostaden får nyttjas samt från vilken dag
konsumenten kan utöva sin rätt. Av avtalet skall också framgå att konsumenten
inte kommer att bli ansvarig för andra typer av kostnader eller avgifter än de
som har angetts i avtalet.
Näringsidkaren skall vara bunden av de uppgifter som har lämnats i den
skriftliga informationen. Detta skall dock inte gälla om parterna uttryckligen
kommit överens om att en avvikelse får göras eller om avvikelsen är en följd
av omständigheter utanför näringsidkarens kontroll. Ytterligare en
förutsättning för att näringsidkaren inte skall vara bunden av uppgifterna i
den skriftliga informationen skall vara att avvikelserna särskilt har angetts
i avtalet.
Är bostaden eller anläggningen som den hör till ännu inte färdigbyggd när
avtalet om upplåtelse eller överlåtelse träffas, skall näringsidkaren ställa
säkerhet för att konsumenten får tillbaka betalning som har lämnats, för det
fall bostaden med tillhörande gemensamhetsanläggningar inte färdigställs.
Näringsidkaren skall inte få kräva eller ta emot betalning innan säkerhet har
ställts.
Om avtalet inte innehåller de uppgifter som föreskrivs i lagen har
konsumenten rätt att kräva avtalets återgång. En konsument som vill utnyttja
denna rätt skall underrätta den person som anvisats i avtalet om detta. Om
bristerna i avtalet består i något annat än att formföreskrifterna inte har
iakttagits, skall underrättelsen lämnas inom tre månader från det att avtalet
undertecknades. Om näringsidkaren kompletterar avtalet med de uppgifter som
saknas, skall konsumentens rätt att kräva avtalets återgång upphöra.
Bostadslägenheter som är föremål för timesharing är ofta belägna i en annan
stat och omfattas därför av lagstiftning som skiljer sig från den i köparens
land. För att ge konsumenten möjlighet att bättre inse sina skyldigheter och
rättigheter enligt avtalet föreskriver EG-direktivet att konsumenten skall ges
en tidsfrist under vilken han eller hon kan frånträda avtalet utan att ange
några skäl. I propositionen föreslås att konsumenten, när det föreligger ett
skriftligt och undertecknat avtal som innehåller alla de uppgifter direktivet
kräver, skall ha tio kalenderdagar på sig att frånträda avtalet. Om avtalet
inte är komplett vid undertecknandet, skall ångerfristen börja löpa när de
saknade uppgifterna överlämnats till konsumenten. Ångerfristen skall dock
aldrig kunna löpa ut senare än tre månader och tio dagar från undertecknandet.
Den i propositionen föreslagna ångerfristens längd överensstämmer med den
minimitid som anges i direktivet. Näringsidkaren skall inte ha rätt att kräva
eller ta emot betalning innan ångerfristen har gått ut. Den näringsidkare som
uppsåtligen bryter mot detta förbud skall kunna dömas till böter.
Av propositionen framgår vidare att konsumenten skall ges samma skydd i s.k.
trepartsförhållanden som konsumenter har enligt konsumentkreditlagen
(1992:830). Sålunda föreslås ett förbud mot att använda löpande
fordringshandlingar, såsom växlar och löpande skuldebrev. Kreditavtal som
konsumenten har träffat med näringsidkaren eller med någon annan med anledning
av en överenskommelse mellan denne och näringsidkaren skall upphöra att gälla,
om avtalet återgår eller konsumenten utnyttjar sin ångerrätt. I ett sådant
fall skall kreditgivaren inte få tillgodoräkna sig någon särskild ersättning
för att skulden betalas i förtid.
Konsumentverket skall ha tillsyn över att lagen följs. För tillsynen skall
verket ha rätt att bl.a. kräva in vissa uppgifter från den som upplåter eller
överlåter bostadsandelar. Om bostadslägenheten är belägen inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet och rättsordningen i ett land utanför
samarbetsområdet är tillämplig på rättsförhållandet, skall bestämmelserna i
den nya svenska lagen tillämpas i den mån de ger konsumenten ett bättre skydd
i den aktuella frågan.
Vidare föreslås i propositionen en ändring i hemförsäljningslagen
(1981:1361), som innebär att denna lag inte skall tillämpas på nu aktuella
typer av avtal.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.

Motionerna
I de två motioner som väckts med anledning av propositionen kritiseras
förslaget såvitt gäller ångerfristens längd.
I motion L10 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkas att ångerfristen skall
bestämmas till 15 dagar. Som skäl för yrkandet anför motionärerna att nu
ifrågavarande avtal ofta innebär ett stort ekonomiskt åtagande för den
enskilde konsumenten. I motionen påpekas vidare att Konsumentvägledarnas
förening i sitt remissvar föreslagit en ångerfrist om 15 dagar, och enligt
motionärerna torde denna ångerfrist inte vara oskälig mot näringsidkaren.
Tanja Linderborg m.fl. (v) förespråkar i motion L11 en ångerfrist om 14
dagar. I motionen pekas på det förhållandet att marknadsföring och
affärskontakter vid köp av andelslägenheter många gånger sker i andra länder
och under andra förhållanden än vad som är brukligt. Vidare framhålls i
motionen att försäljningsmetoderna ofta är påträngande och aggressiva samt att
det rör sig om avtal som kan få omfattande ekonomiska konsekvenser för
konsumenten.

Utskottets ställningstaganden
Utskottet kan konstatera att den stora marknaden för bostadsandelar, liksom de
mest allvarliga konsumentproblemen, finns utanför de nordiska länderna. Det
kan dock inte uteslutas att problem i framtiden kan uppstå också på den
svenska marknaden. Utskottet ser därför med tillfredsställelse att ett skydd
för konsumenter vid avtal om tidsdelat boende införs i EU:s medlemsstater.
Eftersom erbjudanden om att förvärva bostadsandelar inte sällan ges
konsumenter i samband med resor utomlands framstår inte minst EG-direktivets
krav på en ångerrätt för konsumenten som angeläget. Enligt utskottets mening
tillgodoser det framlagda förslaget väl det lagstiftningsbehov som följer av
EG-direktivet.
När det gäller det av motionärerna uppmärksammade spörsmålet om vilken
ångerfrist som bör gälla enligt svensk lag, bör man enligt utskottets mening
göra en avvägning mellan de skilda intressen som gör sig gällande. Det handlar
om konsumentens behov av skäligt rådrum å ena sidan och näringsidkarens
intresse av att få klarhet i frågan om avtalets bestånd å den andra. Även
betydelsen av enhetlighet på det konsumenträttsliga området bör beaktas,
liksom önskemålet att uppnå nordisk enhetlighet. En utblick på
konsumenträttsområdet ger dock vid handen att såväl hemförsäljningslagen som
ett nyligen beslutat EG-direktiv om distansavtal har ångerfrister som
understiger den nu aktuella miniminivån. I 6 § hemförsäljningslagen
(1981:1361) föreskrivs att konsumenten kan frånträda ett avtal inom en vecka,
och enligt EG-direktivet har konsumenten rätt till en ångertid om sju
arbetsdagar.
Enligt vad som anförts i propositionen kan det från konsumentskyddssynpunkt
inte anses angeläget att införa en längre ångerfrist än vad som följer av
direktivet. Denna frist har också accepterats av de andra nordiska länderna,
med undantag av Finland som överväger att utsträcka fristen till 14 dagar.
Mot bakgrund av att den nu föreslagna lagen kommer att få sin största
praktiska betydelse i fråga om bostadsandelar som är belägna inom Sverige, och
med hänsyn till att flertalet nordiska länder har accepterat direktivets
ångerfrist, anser utskottet för sin del att den i propositionen föreslagna
tiodagarsfristen i vart fall tills vidare bör godtas. Utskottet utgår dock
från att regeringen noga följer utvecklingen och därvid uppmärksammar frågan
om ångerfristen i framtiden kan behöva göras längre än vad som följer av
direktivet. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker propositionen i
denna del och avstyrker bifall till motionerna L10 och L11.
Mot de delar av lagförslagen som inte har berörts i motionerna har utskottet
ingen erinran.

Hemställan

Utskottet hemställer
beträffande tidsdelat boende
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:L10 och 1996/97: L11 antar
regeringens förslag till
dels lag om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende,
dels lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361).
res. (c, fp, v, mp)

Stockholm den 24 april 1997

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad
(s), Rolf Dahlberg (m), Carin Lundberg (s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg
(m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger
Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Tomas Högström (m), Lennart Thörnlund
(s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Rigmor Ahlstedt (c) och Roy Ottosson
(mp).

Reservation

Tidsdelat boende
Agne Hansson (c), Bengt Harding Olson (fp), Tanja Linderborg (v), Rigmor
Ahlstedt (c) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "När det" och
på s. 5 slutar med "och L11" bort ha följande lydelse:
När det gäller frågan om ångerfristens längd anser utskottet i likhet med
motionärerna att det finns anledning att i den svenska lagen om konsumentskydd
vid avtal om tidsdelat boende ge konsumenten ett starkare skydd än vad som
föreslås i propositionen. Erbjudanden om att förvärva bostadsandelar ges
nämligen inte sällan till konsumenter i samband med resor utomlands, varvid
marknadsföringen och affärskontakterna sker under andra förhållanden än vad
konsumenterna är vana vid. I många fall är försäljningsmetoderna dessutom
synnerligen påträngande och aggressiva. Härtill kommer att de ifrågavarande
avtalen oftast innebär ett stort ekonomiskt åtagande för konsumenterna.
Utskottet noterar att Konsumentvägledarnas förening i sitt remissvar
föreslagit att ångerfristen skall vara 15 dagar. Vid en avvägning mellan
konsumentens och näringsidkarens skilda intressen kan utskottet ställa sig
bakom detta förslag.
Mot den angivna bakgrunden förordar utskottet att 12 § i den föreslagna
lagen om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende, med bifall till motion
L10 och med anledning av motion L11, utformas i enlighet med vad utskottet nu
anfört.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
beträffande tidsdelat boende
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:L10 samt med anledning av
propositionen och motion 1996/97:L11 antar regeringens förslag till
dels lag om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende med den
ändringen att 12 § erhåller i bilaga 2 som Reservanternas förslag
betecknade lydelse,
dels lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361).

Propositionens lagförslag

1 Förslag till lag om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende
2 Förslag till lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361)

Härigenom föreskrivs att 1 § hemförsäljningslagen (1981:1361) skall ha
följande lydelse.

-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
-------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
| 1 §[1]1 |
--------------------------------------------------------
|Denna lag tillämpas då näringsidkare yrkesmässigt|
|överlåter eller upplåter lös egendom eller utför|
|tjänster till konsumenter för huvudsakligen enskilt|
|bruk, om avtalet ingås |
| 1. vid hembesök, varmed avses ett besök i konsumen-|
|tens eller någon annan konsuments bostad eller på någon|
|annan plats där konsumenten inte endast för stunden|
|befinner sig, |
| 2. vid telefonsamtal som utgör led i försäljning|
|eller annan liknande verksamhet, eller |
| 3. under en av näringsidkaren organiserad utflykt|
|till en plats utanför dennes fasta försäljningsställe.|
| Lagen tillämpas dock inte, om |
| 1. det pris som konsumenten sammanlagt skall betala|
|understiger 300 kr, |
| 2. avtalet gäller leverans av livsmedel från|
|näringsidkare som regelmässigt betjänar vissa rutter, |
| 3. avtalet gäller finansiella instrument som avses i|
|lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,|
| 4. avtalet gäller uppförande av byggnad eller annan|
|fast anläggning på mark eller i vatten, |
-------------------------------------------------------
|5. avtalet är ett försäk- | 5. avtalet är ett|
|ringsavtal, eller |försäkringsavtal, |
-------------------------------------------------------
|6. avtalet ingås vid ett | 6. avtalet ingås vid ett|
|hembesök som äger rum på |hembesök som äger rum på|
|konsumentens uttryckliga |konsumentens uttryckliga|
|begäran och avtalet gäl- |begäran och avtalet gäl-|
|ler en vara eller en |ler en vara eller en|
|tjänst som om-fattas av |tjänst som om-fattas av|
|konsumentens begäran eller |konsumentens begäran eller|
|som har ett direkt samband |som har ett direkt samband|
|med den varan eller tjäns- |med den varan eller tjäns-|
|ten. |ten, eller |
| |7. avtalet gäller|
| |upplåtelse eller|
| |överlåtelse som avses i|
| |lagen (1997:000) om|
| |konsumentskydd vid avtal|
| |om tidsdelat boende. |
-------------------------------------------------------

____________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

**FOOTNOTES**

[1]:1 Senaste lydelse 1992:1111.
Av reservanterna föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om
konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende

-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag |Reservanternas förslag |
--------------------------------------------------------
| |
| 12 § |
-------------------------------------------------------
|Konsumenten har rätt att | Konsumenten har rätt att|
|frånträda ett bindande |frånträda ett bindande|
|avtal (ångerrätt) genom |avtal (ångerrätt) genom|
|att lämna eller sända ett |att lämna eller sända ett|
|meddelande om detta inom |meddelande om detta inom|
|tio dagar från den dag som |femton dagar från den dag|
|anges i andra stycket |som anges i andra stycket|
|(ångerfrist) till den |(ångerfrist) till den|
|person som enligt avtalet |person som enligt avtalet|
|skall ta emot ett sådant |skall ta emot ett sådant|
|meddelande. |meddelande. |
--------------------------------------------------------
|Ångerfristen börjar löpa dagen efter avtalets|
|undertecknande. Om för-hållandena är sådana som anges i|
|11 § första stycket, börjar ångerfristen i stället löpa|
|dagen efter det att konsumentens rätt att kräva|
|återgång har upphört enligt 11 § andra eller tredje|
|stycket. |
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------