Kollektivanslutningsfrågan m.m.

Betänkande 1988/89:KU5

Konstitutionsutskottets betänkande

Kollektivanslutningsfrågan m.m

1988/89

KU5

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet fyra under den allmänna motionstiden
1988 väckta motioner, i vilka hemställs om lagstiftning mot kollektivanslutning
resp. organisationsanslutning till politiskt parti. Utskottet avstyrker
motionerna. I en reservation (m, fp, c, mp) hemställs bl.a. att riksdagen skall
anta en lag om formerna för kollektivanslutning till politiskt parti. Till
betänkandet har även fogats ett särskilt yttrande (vpk).

Motionsyrkanden

1987/88:K206 av Alf Svensson (c), vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till lag mot påtvingad, presumtiv, anslutning till politiskt parti.

1987/88 :K214 av Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (båda m),
vari yrkas att riksdagen beslutar att endast fysiska personer skall kunna
anslutas till ett politiskt parti.

1987/88:K223 av Olof Johansson m.fl. (c, m, fp), vari yrkas att riksdagen
beslutar anta följande förslag till lag om formerna för anslutning till politiskt
parti.

Lag om formerna för anslutning till politiskt parti

Härigenom föreskrivs följande.

Enskild person får antas som medlem i politisk sammanslutning endast om
han genom egen ansökan gett till känna att han önskar inträda i
sammanslutningen. Antas någon som medlem utan sådan ansökan, saknar
det rättsverkan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

1987/88:K224 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Jan Hyttring (båda c), vari
yrkas

1. att riksdagen beträffande kollektivanslutningen till politiskt parti
beslutar om lag i enlighet med i motionen framlagt förslag till lag om
formerna för anslutning till politiskt parti av samma innehåll som i motion

1987/88 :K223,

1

1 Riksdagen 1988189. 4 sami. Nr 5

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att fristående
organisation inte må anslutas till politiskt parti.

Tidigare behandling

Frågan om kollektivanslutning till politiskt parti har vid ett flertal tillfällen
behandlats av riksdagen, bl.a. i samband med beslutet rörande 1974 års
författning. Grundlagberedningens majoritet tog avstånd från tanken att i
grundlagen införa förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti. Samma
ståndpunkt intogs i grundlagspropositionen samt av konstitutionsutskottets
majoritet (KU 1973:26). I en reservation (m) föreslogs ett grundlagsstadgande
om förbud mot kollektivanslutning. I en annan reservation (c, fp)
förordades ett uttalande av riksdagen av innebörd att kollektivanslutning
inte borde förekomma men att frågan inte i första hand borde lösas genom
lagstiftning utan genom åtgärder från partiernas sida i form av opinionsbildning
mot kollektivanslutning. Riksdagen biföll sistnämnda reservation.

Även vid 1974 års riksdag bifölls ett motionsyrkande av motsvarande
innebörd (KU 1974:54).

Fri- och rättighetsutredningen, som presenterade sitt betänkande hösten
1975 (SOU 1975:75), föreslog inte något grundlagsförbud mot kollektivanslutning.
I en reservation (m) yrkades att en sådan bestämmelse skulle
införas medan en annan reservation (c, fp) gav uttryck för samma uppfattning
som riksdagen tidigare ställt sig bakom.

I propositionen om fri- och rättigheter i grundlag (1975/76:209) intog den
dåvarande regeringen samma ståndpunkt som fri- och rättighetsutredningen
i kollektivanslutningsfrågan. Konstitutionsutskottet (KU 1975/76:56) anslöt
sig till propositionen i denna del. Även i detta sammanhang förelåg en
reservation (c, fp) av samma innebörd som tidigare, nämligen att frågan i
första hand borde lösas genom åtgärder från de politiska partiernas sida.
Denna reservation bifölls av riksdagen. I en annan reservation (m) hade
yrkats lagstiftning mot kollektivanslutning.

Konstitutionsutskottet behandlade våren 1977 en motion (m) i vilken
begärdes lagstiftningsåtgärder om förbud mot kollektivanslutning. Utskottsmajoriteten
(KU 1976/77:27) erinrade i sitt yttrande över motionen om att
riksdagen under åren 1973, 1974 och 1976 ställt sig bakom uttalanden av
innebörd att kollektivanslutning till politiskt parti inte borde förekomma
men att frågan inte i första hand borde lösas genom lagstiftning utan genom
åtgärder från partiernas sida. Vidare framhölls att den debatt om kollektivanslutningens
berättigande som förekommit på senare tid, bl.a. inom det
socialdemokratiska partiet och den fackliga rörelsen, gjorde att utskottet
hyste starka förhoppningar om att frågan kunde komma att lösas inom en
nära framtid. Utskottet avstyrkte därför motionens yrkande om lagstiftningsåtgärder.
I en reservation (s) anfördes bl.a. att det måste tillkomma fackliga
organisationer att besluta i egna angelägenheter. I ett särskilt yttrande (m)
uttalades att om kollektivanslutningssystemet inte bringades att upphöra
inom en nära framtid borde frågan lösas genom lagstiftning. Riksdagen biföll
utskottsmajoritetens uttalande.

1988/89

KU5

2

I det år 1978 framlagda betänkandet av rättighetsskyddsutredningen (SOU
1978:34) berördes inte frågan om kollektivanslutning till politiskt parti.

Konstitutionsutskottet har sedan 1978 praktiskt taget årligen behandlat
motioner i kollektivanslutningsfrågan (KU 1978/79:11, 1979/80:10, 1980/
81:3, 1981/82:10, 1982/83:9, 1983/84:8, 1984/85:30, 1986/87:12 och 1987/
88:12). Utskottsmajoriteten har avstyrkt motionerna, fram t.o.m. riksmötet
1984/85, med hänvisning till att det måste ankomma på de fackliga
organisationerna att själva fatta beslut i sina egna angelägenheter. Riksdagen
har dock under åren 1978-1981 bifallit ett uttalande av samma innebörd som
riksdagen ställde sig bakom vid 1976/77 års riksmöte. Åren 1982-1983 och
1985-1987 har riksdagen däremot ställt sig bakom utskottsmajoritetens
yttrande.

Vid utskottsbehandlingen under hösten 1984 hade utskottet att ta ställning
till ett antal motioner, vari hemställdes om lagstiftning mot kollektivanslutning
till politiskt parti. I en av motionerna, 1983/84:335 (c), fanns intaget ett
förslag till lag om formerna för anslutning till politiskt parti. Anslutning till
politiskt parti på annat sätt än genom personlig anmälan från den som önskar
inträda i partiet skulle enligt förslaget sakna rättsverkan. På utskottets
begäran granskade lagrådet hur lagförslaget förhöll sig bl.a. till regeringsformens
regler om föreningsfriheten och om den föreslagna lagen fått en sådan
utformning att syftet med den kunde antas bli tillgodosett. Lagrådet hade
från dessa utgångspunkter inte något att erinra mot lagförslaget. Viss
ytterligare remissbehandling förekom. Som ovan nämnts vidhöll utskottsmajoriteten
sitt tidigare ställningstagande i frågan (KU 1984/85:30). I en
reservation (m, c, fp) yrkades att riksdagen skulle anta det av lagrådet
granskade lagförslaget och i en annan reservation (vpk) gjordes ett uttalande
mot kollektivanslutning till politiskt parti.

Vid 1986/87 års riksmöte behandlade konstitutionsutskottet tre under den
allmänna motionstiden 1986 väckta motioner, i vilka hemställts om lagstiftning
mot kollektivanslutning till politiskt parti. Utskottsmajoriteten (s, vpk)
avstyrkte motionerna med hänvisning till bl.a. att den socialdemokratiska
partistyrelsen beslutat att till partikongressen 1987 lägga fram ett förslag om
avskaffandet av kollektivanslutningen till det socialdemokratiska partiet och
att anledning saknades att stifta lag (KU 1986/87:12). Förslaget innebar att
medlemskap i partiet endast skulle kunna grundas på enskild anslutning. En
övergång till enskild anslutning skulle vara genomförd senast den 31
december 1990. I ett särskilt yttrande (vpk) uttalades bl.a. att frågan inte i
första hand borde lösas genom lagstiftning utan genom åtgärder från
partiernas egen sida. I en reservation (m, fp, c) uttalades bl.a. att det inte
fanns några garantier för att partikongressen skulle komma att biträda
partistyrelsens förslag. Dessutom innebar partistyrelsens förslag enligt
reservationen att en övergång till enskild anslutning skulle ske under flera år.
En lagstiftning mot kollektivanslutning var därför ofrånkomlig. Reservanterna
ansåg lagstiftning vara motiverad också för att förhindra att samma
företeelse återkommer i framtiden.

Frågan om lagstiftning mot kollektivanslutning behandlades även vid förra
riksmötet (KU 1987/88:12). Utskottets majoritet (s, vpk) avstyrkte två
motioner i denna fråga med hänvisning bl.a. till att den socialdemokratiska

1988/89

KU5

3

partikongressen dåmera fattat beslut om avskaffande av kollektivanslutningen
i enlighet med partistyrelsens förslag och att anledning saknades att stifta
lag i ärendet. Vidare framhölls att en lagstiftning som den föreslagna skulle
leda till negativa verkningar på det föreningsrättsliga området. I en
reservation (m, fp, c) uttalades bl.a. att en lagstiftning mot kollektivanslutning
är ofrånkomlig redan av det skälet att kollektivanslutna medlemmar
skulle finnas kvar i det socialdemokratiska partiet till år 1991. Även om
kollektivanslutningen inom det socialdemokratiska partiet skulle komma att
upphöra om några år var en lagstiftning enligt reservationen motiverad också
för att förhindra att samma företeelse återkommer i framtiden. I ett särskilt
yttrande (vpk) anfördes att den socialdemokratiska partikongressens beslut
att avskaffa kollektivanslutning och att medlemskap i partiet endast skall
kunna grundas på enskild anslutning bl.a. svarar mot riksdagens upprepade
uttalanden i frågan. Emellertid ifrågasattes starkt det beslut om organisationsanslutning
som partikongressen också fattade. Det förhållandet att
facklig organisation enligt denna form skulle kunna anslutas till det
socialdemokratiska partiet kunde enligt det särskilda yttrandet komma att
skada sammanhållningen inom fackföreningsrörelsen.

Frågan om organisationsanslutning behandlades i riksdagen vid frågestund
den 13 oktober 1988. Av justitieministerns svar på den fråga som ställts
framgår att regeringen inte har för avsikt att lägga fram något förslag i
organisationsanslutningsfrågan.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande fyra motioner vari hemställs om
lagstiftning mot kollektivanslutning resp. organisationsanslutning till politiskt
parti. I motion K206 av Alf Svensson (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till lag mot påtvingad, presumtiv, anslutning till
politiskt parti. I två motioner, K223 och K224, läggs fram förslag till lag om
formerna för anslutning till politiskt parti. Motion K223 är väckt av Olof
Johansson (c), Carl Bildt (m) och Bengt Westerberg (fp). I motion K224 som
väckts av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Jan Hyttring (båda c) begärs
härutöver ett tillkännagivande att fristående organisation inte må anslutas till
politiskt parti. Frågan om organisationsanslutning tas också upp i motion
K214 av Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (båda m), som yrkar
att riksdagen beslutar att endast fysiska personer skall kunna anslutas till
politiskt parti.

Vid den socialdemokratiska partikongressen hösten 1987 beslöts bl.a. att
medlemskap endast kan grundas på individuell anslutning och att övergången
från kollektiv till individuell anslutning skall vara genomförd senast den 31
december 1990.

Utskottet får, liksom vid förra årets behandling av frågan, konstatera att
beslut nu har fattats om avskaffande av kollektivanslutning till det socialdemokratiska
partiet och att anledning saknas att stifta lag i ärendet. Mot
bakgrund härav och med hänsyn till de negativa effekter föreslagen
lagstiftning enligt utskottets mening skulle ha inom det föreningsrättsliga
området avstyrker utskottet motionerna.

1988/89

KU5

4

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kollektivanslutning

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:K206, 1987/88:K223 och
1987/88:K224 yrkande 1,

2. beträffande organisationsanslutning

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:K214 och 1987/88:K224
yrkande 2.

Stockholm den 18 oktober 1988
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo
(fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören Lekberg
(s), Torgny Larsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c), Bo
Hammar (vpk), Hans Leghammar (mp), Ulla Pettersson (s), Rosa-Lill
Wåhlstedt (s), Stig Bertilsson (m), Ingela Mårtensson (fp) och Mona Sahlin
(s).

Reservation

Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Elisabeth
Fleetwood (m). Bengt Kindbom (c), Hans Leghammar (mp), Stig Bertilsson
(m) och Ingela Mårtensson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet får”
och slutar med ”utskottet motionerna” bort ha följande lydelse:

Enligt 2 kap. 2 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det
allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt,
religiöst, kulturellt eller annat sådant avseende. I andra bestämmelser i
regeringsformen och i vallagen skyddas valhemligheten både mot det
allmänna och mot enskilda.

Detta är ett uttryck för grundläggande och självklara värderingar i en
politisk demokrati. Den enskilde skall själv och utan att behöva uppge det för
andra bestämma vilket politiskt parti vederbörande vill stödja i de allmänna
valen. Lika självklart bör det i en demokrati vara att den enskilde själv
genom en frivillig handling skall avgöra om hon eller han vill ansluta sig till ett
politiskt parti och också avgöra vilket parti det skall gälla.

Det socialdemokratiska partiet har sedan lång tid tillämpat s.k. kollektivanslutning,
vilket innebär att flertalet av dess medlemmar inte själva har tagit
ställning till sitt medlemskap. I stället har de registrerats som medlemmar

1988/89

KU5

5

genom majoritetsbeslut av fackliga organisationer. Därvid har beslut fattats
om anslutning av hela medlemskåren, och ett mycket stort antal av de
anslutna medlemmarna vet inte ens om att de blivit medlemmar. En orimlig
effekt av detta förfaringssätt är att hundratusentals personer tvångsansluts
till ett parti som de inte röstar på i de allmänna valen och dessutom tvingas
betala medlemsavgifter till detta parti. För dem som känner till att de blivit
medlemmar finns en möjlighet att reservera sig och därigenom undgå
medlemskapet. En reservation innebär emellertid att det finns en uppenbar
risk för att den som reserverar sig därigenom tvingas deklarera att han eller
hon inte vill vara med i det socialdemokratiska partiet.

Riksdagen har tidigare under en följd av år uttalat sitt ogillande av
kollektivanslutningen. Någon i sak betydelsefull förändring har emellertid
inte genomförts. Enligt utskottets mening framstår därför lagstiftning som
den enda säkra framkomliga vägen att nå resultat på detta område.

Den socialdemokratiska partikongressen 1987 beslöt om nya anslutningsformer
till partiet. Kollektivanslutning skall emellertid kunna tillämpas fram
till den 1 januari 1991. Dessutom införs helt nya anslutningsbegrepp som
starkt påminner om gamla anslutningsformer. Genom att en facklig organisation
skall kunna vara medlem i SAP tvingas de fackligt anslutna att kollektivt
vara med och betala till det socialdemokratiska partiet. Uppseendeväckande
är också att avgiften för individuellt ansluten partimedlem helt eller delvis
skall kunna betalas av den fackliga organisationen. Partikongressens beslut
har därför karaktär av en kosmetisk åtgärd.

Mot bakgrund av dessa förhållanden är en lagstiftning enligt utskottets
mening ofrånkomlig. Till detta kommer att en lagstiftning mot kollektivanslutning
är motiverad också för att förhindra att samma företeelse återkommer
i framtiden. Att en sådan lagstiftning med den föreslagna utformningen
inte kränker regeringsformens regler om föreningsfrihet har klarlagts i
samband med tidigare lagrådsgranskning.

Utskottet förordar med tillstyrkande av det i motionerna 1987/88:K206,
K223 och K224 yrkande 1 framställda kravet på lagstiftning mot kollektivanslutning
till politiskt parti att riksdagen antar det i motionerna 1987/88:K223
och K224 framlagda lagförslaget, dock med den ändringen att lagen bör träda
i kraft den 1 januari 1989. Vidare tillstyrker utskottet det i motionerna
1987/88:K214 och K224 yrkande 2 framställda kravet på åtgärder mot
organisationsanslutning.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande kollektivanslutning

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:K223 och 1987/
88:K224 yrkande 1 och med anledning av motion 1987/88:K206 antar
det genom motionerna 1987/88:K223 och 1987/88:K224 yrkande 1
framlagda lagförslaget, dock med den ändringen att lagen skall träda i
kraft den 1 januari 1989,

2. beträffande organisationsanslutning

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:K224 yrkande 2 och med
anledning av motion 1987/88:K214 som sin mening ger regeringen till
känna att fristående organisation inte må anslutas till politiskt parti.

1988/89

KU5

6

Särskilt yttrande

Bo Hammar (vpk) anför:

Inom arbetarrörelsen har det alltid funnits enighet om vikten av samverkan
mellan rörelsens fackliga och politiska grenar. Kollektivanslutningen har
dock ständigt stått under debatt inom arbetarrörelsen. Den socialdemokratiska
partikongressens beslut att avskaffa kollektivanslutningen genom att
medlemskap i partiet endast skall grundas på individuell anslutning svarar
mot allt starkare stämningar inom arbetarrörelsen. Beslutet står också i
överensstämmelse med riksdagens upprepade uttalanden om att frågan inte i
första hand bör lösas genom lagstiftning utan genom åtgärder från partiernas
egen sida.

Däremot kan partikongressens beslut om att facklig organisation skall
kunna anslutas till det socialdemokratiska partiet starkt ifrågasättas. Organisationsanslutningen
kan komma att skada sammanhållningen inom fackföreningsrörelsen.
Enligt vänsterpartiet kommunisternas mening bör också
denna fråga lösas genom åtgärder inom arbetarrörelsen och inte genom
lagstiftning. En lagstiftning skulle kunna leda till ingrepp i det fria föreningslivet.

1988/89

KU5

7

gotab Stockholm 1988 15943