Kollektivanslutning och organisationsanslutning

Betänkande 1990/91:KU40

Konstitutionsutskottets betänkande 1990/91:KU40

Kollektivanslutning och organisationsanslutning

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motioner
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1990/91
KU40

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande fyra motioner (sju
yrkanden) från den allmänna motionstiden 1991 om åtgärder mot
kollektivanslutning och mot organisationsanslutning. Ett av
yrkandena, som innefattar krav på grundlagsändring, har
behandlats med stöd av särbestämmelsen i 8 kap. 15§ första
stycket tredje meningen regeringsformen.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Fyra
reservationer föreligger, två gemensamt av moderata
samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centerpartiet samt
två av miljöpartiet de gröna. Vidare har vänsterpartiet avgett
ett särskilt yttrande.

Motioner

1990/91:K221 av Gullan Lindblad och Per Stenmarck (båda m)
vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att anslutning av enskild medlem
till en politisk organisation får ske endast genom egen ansökan,

2. att riksdagen beslutar att en fristående juridisk
organisation inte må kunna anslutas till ett politiskt parti.

1990/91:K227 av Olof Johansson m.fl. (c, m och fp) vari yrkas

1. att riksdagen som vilande antar en ny grundlagsparagraf, RF
2 kap. 3 §, av följande lydelse:
Enskild person får antas som medlem i politisk sammanslutning
endast om han genom egen ansökan givit till känna att han önskar
inträda i sammanslutningen. Antas någon som medlem utan sådan
ansökan, saknar det rättsverkan.

2. att riksdagen beslutar uttala sig för att anslutning av
organisation till politiskt parti inte bör förekomma.

1990/91:K233 av Hans Leghammar m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag så att
kollektivanslutning till politiska partier helt förbjuds,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
fristående organisation inte får anslutas till politiskt parti.

1990/91:K234 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Jan Hyttring
(båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att fristående organisation inte må anslutas till
politiskt parti.

Utskottet

Tidigare behandling

Åren 1973, 1974 och 1976 biföll riksdagen reservationer (c och
fp) till konstitutionsutskottets betänkanden, varigenom
riksdagen uttalade att kollektivanslutning inte borde förekomma
men att frågan inte i första hand borde lösas genom lagstiftning
utan genom åtgärder från partiernas sida.

Våren 1977 avstyrkte utskottet på nytt en motion (m) om
lagstiftningsåtgärder mot kollektivanslutning;
utskottsmajoriteten anslöt sig till nämnda riksdagsuttalande.
Samtidigt framhöll utskottet att den debatt som förekommit,
bl.a. inom det socialdemokratiska partiet och den fackliga
rörelsen, gjorde att utskottet hyste starka förhoppningar att
frågan kunde komma att lösas inom en nära framtid. Utöver en
reservation (s) förekom ett särskilt yttrande (m). Riksdagen
biföll utskottets hemställan.

Även efter 1977 har konstitutionsutskottet behandlat motioner
i kollektivanslutningsfrågan. För en närmare redogörelse kan
hänvisas till betänkandena 1988/89:KU5, 1989/90:KU7 och
1990/91:KU6. Sammanfattningsvis har utskottsmajoriteten avstyrkt
motioner om förbud mot kollektivanslutning, fram t.o.m.
riksmötet 1984/85 med hänvisning till att det måste ankomma på
de fackliga organisationerna att fatta beslut i sina egna
angelägenheter. Åren 1978--1981 biföll emellertid riksdagen
uttalanden av samma innebörd som 1977, under det att riksdagen
1982--1983 och 1985--1990 ställde sig bakom utskottsmajoritetens
yttrande.

Här skall också erinras om att lagrådet på utskottets begäran
1985 granskade och lämnade utan erinran ett förslag till vanlig
lag om formerna för anslutning till politiskt parti som i övrigt
svarar mot vad som nu föreslås i motion K227 yrkande 1 (c, m och
fp). Motsvarande gemensamma borgerliga motion och andra liknande
yrkanden har avslagits de senaste fem åren, 1986 med hänvisning
till ett förslag om att avskaffa kollektivanslutningen till det
socialdemokratiska partiet samt 1987, 1988, 1989 och 1990 under
åberopande av ett partikongressbeslut om en stadgeändring så att
medlemskap i partiet senast vid ingången av 1991 endast kan
grundas på enskild anslutning; dessutom har anförts att
lagstiftning mot kollektivanslutning skulle kunna få negativa
följder inom det föreningsrättsliga området. De borgerliga
partierna har, 1988 och 1989 tillsammans med och 1990 jämte
miljöpartiet, reserverat sig till förmån för en lag mot
kollektivanslutning. Därvid har bl.a. framhållits att
kollektivanslutning kan fortgå till 1991 samt att nya
anslutningsformer som starkt påminner om kollektivanslutningen
gör att lagstiftning framstår som den enda säkra framkomliga
vägen.

En ny anslutningsform, organisationsanslutning, har tagits upp
i motioner vid de tre senaste riksmötena. Därmed avses att en
facklig organisation -- inte var och en av dess medlemmar --
ansluts till ett politiskt parti. Yrkanden om åtgärder mot sådan
organisationsanslutning har av utskottsmajoriteten
tillbakavisats av samma skäl som när det gäller förslag om
förbud mot kollektivanslutning; även i denna del har de
borgerliga partierna och miljöpartiet reserverat sig, men
riksdagen följde utskottsmajoriteten.

Motionerna

I fyra motioner yrkas åtgärder mot kollektivanslutning resp.
organisationsanslutning till politiskt parti.

Motion K227, som har väckts av Olof Johansson (c), Carl Bildt
(m) och Bengt Westerberg (fp), innehåller ett förslag
(yrkande1) till ny grundlagsparagraf -- 2 kap. 3§
regeringsformen -- av innebörd att enskild person får antas som
medlem i politisk sammanslutning endast efter egen ansökan.
Vidare föreslås en föreskrift om att det skall sakna rättsverkan
att anta en medlem utan sådan ansökan.

Motionärerna framhåller att kollektivanslutningen visserligen
har upphört, men att det fortfarande är viktigt att riksdagen
lagstiftar enligt förslaget. Det finns inte någon garanti för
att kollektivanslutningen inte skulle kunna återupptas. Vidare
är principen om den enskildes rätt att bestämma om partival och
partitillhörighet av sådan vikt att den bör infogas bland de
medborgerliga fri- och rättigheterna.

I motion K221 yrkande 1 av Gullan Lindblad och Per Stenmarck
(båda m) begärs att riksdagen beslutar att enskild får anslutas
till en politisk organisation endast genom egen ansökan, dvs.
förbjuder kollektivanslutning. Ett motsvarande lagförslag från
regeringen är yrkande 1 i motion K233 av Hans Leghammar m.fl.
(mp).

De sist nämnda motionerna gäller också
organisationsanslutning. Den bör riksdagen förbjuda (K221
yrkande 2) resp. göra ett tillkännagivande om (K233 yrkande 2).
Även i motion K234 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Jan
Hyttring (båda c) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna
att fristående organisation inte får anslutas till ett politiskt
parti.

Det är enligt motionärerna oroväckande om
kollektivanslutningen ersätts av organisationsanslutning. Det är
lika kränkande för den enskilde att en facklig organisation --
klubb, sektion eller avdelning -- ansluts till en arbetarekommun
som att kollektivt ansluta medlemmarna.

I den inledningsvis redovisade motion K227 sägs att
organisationsanslutning kan betecknas som ett sätt att på
omvägar bibehålla en viss form av kollektivanslutning. Därför
begärs att riksdagen uttalar sig för att anslutning av
organisation till ett politiskt parti inte bör förekomma
(yrkande 2).

Utskottets handläggning och bedömning

Motion K227 yrkande 1 har justerats att avse en ny 2 kap.
3a§ regeringsformen som skall träda i kraft den 1 januari
1992. Utskottet har -- med tillämpning av 8kap. 15§ första
stycket tredje meningen regeringsformen -- vid ärendets
beredning enhälligt beslutat att redan nu ta upp det under den
allmänna motionstiden 1991 väckta motionsyrkandet till
handläggning.

Kollektivanslutningsfrågan har tagits upp i riksdagen i
omgångar sedan 1934 (se t.ex. KU 1972:34, s.1). Den har också
prövats i grundlagssammanhang (KU 1973:26, s.61f. och
KU1975/76:56, s.29f.).

I regeringsformens andra kapitel finns bestämmelser om de
grundläggande fri- och rättigheterna. Det är huvudsakligen
stadganden om den enskildes förhållande till det allmänna, inte
enskilda emellan. Den i en av motionerna nämnda 2 kap. 3§
regeringsformen gäller skydd mot politisk åsiktsregistrering och
mot integritetskränkningar genom ADB-registrering. På den senare
punkten sägs att det skall finnas en datalagstiftning till skydd
för den personliga integriteten, men att den närmare
omfattningen av skyddet får regleras i vanlig lag. Det kan här
också erinras om att rättighetsreglerna inte innehåller
bestämmelser om vilka rättsverkningar som är knutna till
överträdelser av grundlagsbuden (jfr prop. 1975/76:209,
s.85f.).

Regeringsformen ger inte något skydd mot kollektivanslutning
till politiskt parti; ett sådant skydd har ansetts stå i strid
med föreningsfrihetens principer (Holmberg/Stjernquist,
Grundlagarna s.84). Därefter har lagrådet funnit att en
civilrättslig reglering av formerna för anslutning till
politiskt parti inte möter något hinder från grundlagssynpunkt
(KU 1984/85:30, s.25 ff.). I samma betänkande avstyrktes för
övrigt åter ett motionsyrkande om ett i regeringsformens fri-
och rättighetskatalog intaget, där osanktionerat förbud mot
kollektivanslutning; riksdagen följde utskottet.

Utskottet konstaterar att kollektivanslutning till det
socialdemokratiska partiet till följd av beslutet vid 1987 års
partikongress har upphört. Det finns därför inte något bärande
motiv att stifta lag i ämnet. Vad särskilt angår ett förbud i
regeringsformen tog såväl grundlagberedningens som fri- och
rättighetsutredningens majoritet avstånd från detta. Samma
mening kom till uttryck i regeringsförslagen och vid
riksdagsbehandlingen. Utskottet vidhåller även i denna del sin
tidigare ståndpunkt och avstyrker motionsyrkandena om åtgärder
mot kollektivanslutning.

Vad härefter angår organisationsanslutning noterar utskottet
att yrkandena i motionerna avser ett förbud eller andra åtgärder
som skulle träffa organisation, fristående organisation eller
fristående juridisk organisation. Därmed torde avses fackliga
sammanslutningar som tillvaratar även annat än medlemmars
politiska intressegemenskap. Åtgärder av den art som föreslås
skulle dock med den gängse uppbyggnaden av de politiska
partierna kunna medföra organisationsrättsliga konsekvenser
vilka inte kan överblickas fullt ut. Härtill kommer att det
inger principiella betänkligheter att reglera politiska partiers
inre arbete. Vidare bör det ankomma på de fackliga
organisationerna att fatta beslut i egna angelägenheter.
Utskottet håller därför fast vid sin tidigare bedömning att även
avstyrka yrkanden om åtgärder som syftar till ett förbud mot
organisationsanslutning.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kollektivanslutning

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K221 yrkande 1,
1990/91:K227 yrkande 1 och 1990/91:K233 yrkande 1,

res. 1 (m, fp, c)
res. 2 (mp)

2. beträffande organisationsanslutning

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K221 yrkande 2,
1990/91:K227 yrkande 2, 1990/91:K233 yrkande 2 och
1990/91:K234.

res. 3 (m, fp, c)
res. 4 (mp)

Stockholm den 19 april 1991

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m)*,
Catarina Rönnung (s), Kurt Ove Johansson (s), Bertil Fiskesjö
(c), Sture Thun (s)*, Hans Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Anita
Modin (s)*, Torgny Larsson (s), Elisabeth Fleetwood (m)*, Ylva
Annerstedt (fp)*, Bo Hammar (v)*, Hans Leghammar (mp), Ulla
Pettersson (s), Ingela Mårtensson (fp) och Hugo Andersson (c)*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. Kollektivanslutning (mom. 1)

Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m),
Elisabeth Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp), Ingela Mårtensson
(fp) och Hugo Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar
med "I regeringsformens" och slutar med "mot
kollektivanslutning" bort ha följande lydelse:

Enligt 2 kap. 2 § regeringsformen är varje medborgare gentemot
det allmänna skyddad mot tvång att ge till känna sin åskådning i
politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende.
Samma kapitels 3 § gäller skydd mot politisk åsiktsregistrering
och integritetskränkningar genom ADB-registrering. I andra
bestämmelser i regeringsformen och i vallagen skyddas
valhemligheten såväl mot det allmänna som mot enskilda. Detta är
uttryck för grundläggande och självklara värderingar i en
politisk demokrati. Den enskilde skall själv och utan att behöva
uppge det för andra kunna bestämma vilket politiskt parti han
vill stödja i de allmänna valen. Lika självklart borde det i en
demokrati vara att den enskilde själv genom en frivillig
handling skall avgöra om han -- eller hon -- vill ansluta sig
till ett politiskt parti samt avgöra vilket parti det skall
gälla. Grundsatsen om individens politiska integritet och
suveränitet har emellertid länge brutits av Sveriges
socialdemokratiska arbetareparti genom kollektivanslutning.

Regeringsformen ger, lika litet som vanlig lag, något skydd
mot kollektivanslutning till politiskt parti; sådana
motionsyrkanden har avvisats av riksdagen. Genom den
socialdemokratiska partikongressens beslut 1987 har visserligen
kollektivanslutningen upphört med verkan från ingången av detta
år. De principiella invändningar som anförts talar emellertid i
sig för en grundlagsreglering, en ny 2 kap. 3a§
regeringsformen, mot denna anslutningsform, särskilt som det
inte finns några garantier för att den inte skulle kunna
återupptas.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

1. beträffande kollektivanslutning

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K221
yrkande1 och 1990/91:K233 yrkande 1 samt med bifall till
motion 1990/91:K227 yrkande 1 som vilande antar det i bilaga
A intagna förslaget till lag om ändring i regeringsformen,

2. Kollektivanslutning (mom. 1)

Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar
med "I regeringsformens" och slutar med "mot
kollektivanslutning" bort ha följande lydelse:

Enligt 2 kap. 2 § regeringsformen är varje medborgare gentemot
det allmänna skyddad mot tvång att ge till känna sin åskådning i
politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. I
andra bestämmelser i regeringsformen och i vallagen skyddas
valhemligheten såväl mot det allmänna som mot enskilda. Detta är
uttryck för grundläggande och självklara värderingar i en
politisk demokrati. Den enskilde skall själv och utan att behöva
uppge det för andra kunna bestämma vilket politiskt parti han
vill stödja i de allmänna valen. Lika självklart borde det i en
demokrati vara att den enskilde själv genom en frivillig
handling skall avgöra om han -- eller hon -- vill ansluta sig
till ett politiskt parti samt avgöra vilket parti det skall
gälla.

Det finns inte något förbud mot kollektivanslutning till
politiskt parti; sådana motionsyrkanden har avvisats av
riksdagen. Genom den socialdemokratiska partikongressens beslut
1987 har visserligen kollektivanslutningen formellt upphört med
verkan från ingången av detta år. De principiella invändningar
som anförts talar för en lagreglering mot denna anslutningsform,
särskilt som det inte finns några garantier för att
kollektivanslutning inte skulle kunna fortsätta i olika former.
Regeringen bör därför lägga fram ett sådant lagförslag.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

1. beträffande kollektivanslutning

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K221
yrkande1 och 1990/91:K227 yrkande 1 samt med bifall till
motion 1990/91:K233 yrkande 1 ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört.

3. Organisationsanslutning (mom. 2)

Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m),
Elisabeth Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp), Ingela Mårtensson
(fp) och Hugo Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar
med "Vad härefter" och på s. 5 slutar med "mot
organisationsanslutning" bort ha följande lydelse:

Kollektivanslutningen har ersatts av en annan, för den
enskilde lika kränkande anslutningsform,
organisationsanslutningen. Inte heller denna omväg att behålla
en viss form av kollektivanslutning bör förekomma.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

2. beträffande organisationsanslutning

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K221
yrkande2, 1990/91:K233 yrkande 2 och 1990/91:K234 samt med
bifall till motion 1990/91:K227 yrkande 2 uttalar sig för att
anslutning av organisation till politiskt parti inte bör
förekomma.

4. Organisationsanslutning (mom. 2)

Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar
med "Vad härefter" och på s. 5 slutar med "mot
organisationsanslutning" bort ha följande lydelse:

Kollektivanslutningen kan ersättas av en annan, för den
enskilde lika kränkande anslutningsform,
organisationsanslutningen. Också denna omväg att behålla en viss
form av kollektivanslutning bör upphöra.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

2. beträffande organisationsanslutning

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K221
yrkande2, 1990/91:K227 yrkande 2 och 1990/91:K234 samt med
bifall till motion 1990/91:K233 yrkande 2 ger regeringen till
känna att fristående organisation inte får anslutas till
politiskt parti.

Särskilt yttrande

Kollektivanslutning och organisationsanslutning

Bo Hammar (v) anför:

Inom arbetarrörelsen har det alltid förelegat enighet om
vikten av samverkan mellan denna rörelses fackliga och politiska
grenar. Kollektivanslutningen har dock ständigt stått under
debatt inom arbetarrörelsen.

Det är därför tillfredsställande att en stark opinion har lett
till det beslut 1987 som innebär att kollektivanslutningen
numera har avskaffats. Beslutet står i överensstämmelse med
riksdagens upprepade uttalanden om att frågan inte i första hand
bör lösas genom lagstiftning, utan genom åtgärder från
partiernas egen sida.

Den nya ordningen -- att en facklig organisation ansluts till
det socialdemokratiska partiet -- kan starkt ifrågasättas.
Organisationsanslutningen kan komma att skada sammanhållningen
inom fackföreningsrörelsen. Enligt vänsterpartiets mening bör
också denna fråga lösas genom åtgärder inom arbetarrörelsen och
inte genom lagstiftning; den skulle kunna leda till ingrepp i
det fria föreningslivet.

Reservanternas lagförslag

Förslag till
Lag om ändring i regeringsformen
Bilaga A

Härigenom föreskrivs att det i regeringsformen1 skall
införas en ny paragraf, 2 kap. 3a§, av följande lydelse.

2 kap.

3 a § Enskild person får antas som medlem i politisk
sammanslutning endast om han genom egen ansökan givit till känna
att han önskar inträda i sammanslutningen. Antas någon som
medlem utan sådan ansökan, saknar det rättsverkan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Regeringsformen omtryckt 1988:1444