Kårobligatoriet

Betänkande 1994/95:UbU5

Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UBU05

Kårobligatoriet

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1994/95
UbU5

Sammanfattning

Utskottet förordar i betänkandet att riksdagen med ändring av
sitt beslut våren 1993 skall godkänna regeringens förslag (prop.
1994/95:96) att skyldigheten för studenter att tillhöra
särskilda studentsammanslutningar, det s.k. kårobligatoriet,
skall bibehållas.

I en reservation föreslår de tidigare regeringspartierna (m,
c, fp, kds) att propositionen skall avslås. De vidhåller att
kårobligatoriet i enlighet med det tidigare riksdagsbeslutet
skall upphöra fr.o.m. den 1 juli 1995.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1994/95:96 föreslagit att
riksdagen godkänner att obligatoriet för studenter att tillhöra
särskilda studentsammanslutningar bibehålls (avsnitt 3).

Motionerna

1994/95:Ub13 av Lars Leijonborg m.fl. (fp, m, c, kds) vari
yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag.

1994/95:Ub14 av Thomas Östros (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kårobligatoriets avskaffande.

Utskottet

Bakgrund

De studerande vid de statliga universiteten och högskolorna är
skyldiga att tillhöra studentkår. Vid universiteten i Uppsala
och Lund gäller denna skyldighet även nation och vid Stockholms
universitet studentförening för fakultet.

Bestämmelser om det s.k. kårobligatoriet finns i förordningen
(1983:18) om studerandekårer, nationer och studentföreningar för
fakultet. Förordningen är utfärdad av regeringen med stöd av
bemyndigande i den tidigare högskolelagen; ett motsvarande
bemyndigande har tagits in i nu gällande högskolelag (1992:1434,
4 kap. 4 §).

De obligatoriska sammanslutningarnas verksamhet kan grovt
indelas i två huvudområden. Till det studentfackliga området hör
representation i universitets eller högskolas organ,
utbildningsbevakning och annan intressebevakning. Inom det
studiesociala området handhar kårer och nationer i dag frågor om
bl.a. studentbostäder, motionsidrott, restauranger och
samlingslokaler.

Kårobligatoriet har sedan mitten av 1960-talet ifrågasatts,
utretts och blivit föremål för skiftande beslut (jfr SOU 1976:14
s. 53 f. och SOU 1990:105 s. 13 f.). De som ifrågasatt
kårobligatoriet har hävdat att det utifrån grundläggande
demokratiska principer är felaktigt med obligatoriskt medlemskap
i sammanslutningar av detta slag och att obligatoriet därför bör
avskaffas. De som accepterat eller förordat kårobligatoriet har
pekat på att studentsammanslutningarna sköter en betydelsefull
verksamhet, att det obligatoriska medlemskapet utgör en
förutsättning för att denna verksamhet skall kunna bibehållas på
oförändrad nivå och att det finns praktiska fördelar med att ha
kvar obligatoriet.

Principen om föreningsfrihet är inskriven i regeringsformen.
Den s.k. negativa föreningsfriheten innebär enligt
2 kap. 2 § regeringsformen att varje medborgare gentemot det
allmänna är skyddad mot tvång att tillhöra politisk
sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för
åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant
hänseende. Kårobligatoriet faller utanför grundlagsregelns
tillämpningsområde, "eftersom de ifrågavarande
studentföreningarna inte kan betraktas som
åskådningssammanslutningar i paragrafens mening" (prop.
1975/76:209 s. 145 f.). Obligatoriet anses inte heller strida
mot den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna enligt en
bedömning år 1977 av den europeiska kommissionen för de
mänskliga rättigheterna (jfr SOU 1990:105 s. 48).

Riksdagen beslutade våren 1993 (prop. 1992/93:169, bet. UbU14,
rskr. 363) att skyldigheten för studenter att tillhöra särskilda
studentsammanslutningar, nämligen studentkår, nation och
studentförening för fakultet, skall upphöra fr.o.m. den 1 juli
1995. Inför avvecklingen av kårobligatoriet krävdes dock
fortsatt beredning av en rad praktiska frågor. Till de frågor
som det ansågs angeläget att lösa på ett sådant sätt att viktiga
studentintressen kan tillgodoses hörde formerna för studenternas
representation i olika organ. Andra betydande frågor som måste
lösas gällde ansvaret för studenternas sociala omvårdnad och
tillgången till studentbostäder och samlingslokaler. Utskottet
betonade för sin del det angelägna i att en kontinuerlig dialog
fördes med studenternas representanter och med företrädare för
universitet och högskolor i syfte att hos dessa förankra förslag
till lösningar. Utskottet förutsatte att regeringen, när klarhet
vunnits i frågan, skulle informera riksdagen om de ekonomiska
konsekvenserna för studentkårerna m.fl. Om särskilda statliga
medel behövdes för studentsammanslutningarnas fortsatta
verksamhet eller för andra kostnader till följd av obligatoriets
avveckling borde regeringen framlägga förslag

härom.

Genom regeringsbeslut i september 1993 tillkallades Kommittén
för avveckling av kårobligatoriet som i mars 1994 lade fram
betänkandet Avveckling av den obligatoriska anslutningen till
studentkårer och nationer (SOU 1994:47). Ett annat förslag till
hur avvecklingen skall ske har utarbetats inom
Utbildningsdepartementet (promemoria 1994-07-04). De i dessa
skrifter framlagda förslagen har -- efter diskussioner med
företrädare för universitet, högskolor och
studentsammanslutningar -- inte lett fram till någon regeringens
åtgärd.

Ärendet

Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen godkänner
att obligatoriet för studenter att tillhöra särskilda
studentsammanslutningar bibehålls.

Enligt propositionen har invändningarna mot kårobligatoriet
grundats främst på principen om negativ föreningsfrihet. Däremot
har inga invändningar riktats mot innehållet i den verksamhet
som studentsammanslutningarna bedriver eller sättet verksamheten
bedrivs på. Tvärtom, påpekar regeringen, har såväl Sveriges
Förenade Studentkårer (SFS) som rektorer vid många universitet
och högskolor uttalat sitt stöd för det nuvarande systemet.

Kårobligatoriet kan enligt regeringen ses som ett uttryck för
tanken att studenterna har ett gemensamt ansvar för
betydelsefulla uppgifter vid universitet och högskolor. Genom
ett bibehållet obligatorium garanteras studentinflytandet.
Nuvarande system innebär också en garanti för att många
nödvändiga och praktiska funktioner sköts på ett beprövat och
tillfredsställande sätt till en för den enskilde studenten

skälig kostnad.

Som ett ytterligare skäl till att ha kvar kårobligatoriet
hänvisar regeringen till gjorda beräkningar (SOU 1994:47 s. 89
f.) att en avveckling av obligatoriet skulle innebära
merkostnader för staten i storleksordningen 38 miljoner kronor.

I motion 1994/95:Ub13 (fp, m, c, kds) yrkas avslag på
regeringens förslag att kårobligatoriet ej skall avskaffas.
Enligt motionärernas uppfattning stärks studenternas inflytande
bäst genom ett frivilligt engagemang i frågor av politisk eller
intressemässig eller annan karaktär som studenternas
sammanslutningar kan vilja bedriva. Den borgerliga regeringens
avsikt var därutöver, anför motionärerna, att studenternas
representation i vissa beslutsorgan samt de studiesociala
frågorna i normalfallet skulle kunna skötas av kårer eller
nationer på uppdrag av lärosätet. Motionärerna understryker att
de studerande inte bör tvingas att vara medlemmar i en
studentsammanslutning.

Denna åsikt, att det principiellt är felaktigt att tvinga
någon till medlemskap i en organisation, uttalas också i motion
1994/95:Ub14 (s). Motionären menar att ett avvecklande av
obligatoriet inte bara skulle vara principiellt riktigt utan
även ge det organiserade studentfackliga arbetet en nödvändig
vitamininjektion. Det obligatoriska medlemskapet har inte varit
till fördel för en aktiv studentfacklig verksamhet, hävdar
motionären. De praktiska hindren för ett avvecklande av
obligatoriet är dock enligt motionen betydande.
Utbildningsbevakningen får inte försämras. Studentkårernas
oberoende gentemot högskolan måste garanteras. Finansieringen av
avvecklingen får inte ge högskolorna möjlighet att via avgifter
styra urvalet av studenter. Dessa hinder får dock, anförs det,
inte skymma det faktum att det nu är dags att avskaffa ett
otidsenligt kårobligatorium. Motionären anser att regeringen
ånyo bör se över frågan hur obligatoriet kan

avskaffas.

Utskottet anser, som framhålls i propositionen, att det är
väsentligt att studenterna på de enskilda lärosätena har
möjlighet att utöva inflytande över beslut som gäller
universitets och högskolors utbildningar och övriga verksamhet.
Det är likaledes viktigt att studenterna själva får utforma sin
studiesociala verksamhet.

Utskottet måste konstatera att det trots ett omfattande
utredningsarbete inte visat sig möjligt att nå en ur olika
synvinklar acceptabel lösning på de problem som är förknippade
med ett avskaffande av kårobligatoriet. Vid en avvägning mellan
de principiella skälen för att avveckla obligatoriet och de
praktiska fördelarna med att bibehålla det, finner utskottet att
de sistnämnda väger tyngst. Utskottet anser således att
riksdagen med ändring av sitt principbeslut från våren 1993 nu
bör godkänna regeringens förslag att det obligatoriska
medlemskapet i studentsammanslutningar skall bibehållas. Med
detta ställningstagande avstyrker utskottet bifall till
motionerna 1994/95:Ub13 och 1994/95:Ub14.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande kårobligatoriet
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1994/95:Ub13 och 1994/95:Ub14 godkänner att
obligatoriet för studenter att tillhöra särskilda
studentsammanslutningar bibehålls.

res. (m, c, fp, kds)

Stockholm den 8 december 1994

På utbildningsutskottets vägnar

Berit Löfstedt

I beslutet har deltagit:
Berit Löfstedt (s),
Beatrice Ask (m),
Bengt Silfverstrand (s),
Eva Johansson (s),
Jan Björkman (s),
Ingegerd Wärnersson (s),
Andreas Carlgren (c),
Agneta Lundberg (s),
Ulf Melin (m),
Margitta Edgren (fp),
Torgny Danielsson (s),
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v),
Hans Hjortzberg-Nordlund (m),
Gunnar Goude (mp),
Inger Davidson (kds),
Majléne Westerlund Panke (s) och Tomas Högström (m).

Reservation

Kårobligatoriet

Beatrice Ask (m), Andreas Carlgren (c), Ulf Melin (m),
Margitta Edgren (fp), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Inger
Davidson (kds) och Tomas Högström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4
börjar med "Utskottet anser, som" och slutar med "och
1994/95:Ub14" bort ha följande lydelse:

Utskottet hänvisar till att riksdagen så sent som våren 1993
godkände regeringens förslag att avveckla kårobligatoriet
fr.o.m. den 1 juli 1995. Enligt utskottets mening har det inte
framkommit några nya skäl som motiverar att riksdagen nu skall
ändra sitt tidigare principbeslut.

Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma till
riksdagen med förslag till hur avvecklingen av obligatoriet per
den 1 juli 1995 skall kunna genomföras. Vad utskottet nu anfört
bör riksdagen med bifall till motion 1994/95:Ub13, med anledning
av motion 1994/95:Ub14 samt med avslag på regeringens förslag
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

beträffande kårobligatoriet
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Ub13, med
anledning av motion 1994/95:Ub14 samt med avslag på regeringens
förslag som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om kårobligatoriets avskaffande.

Särskilt yttrande

Kårobligatoriet

Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) anför:

Vänsterpartiet har inte ändrat sin uppfattning att det
principiellt är felaktigt med en tvångsmässig anslutning till
studentsammanslutningar. Vi väljer emellertid att stödja
regeringens förslag att bibehålla kårobligatoriet, då det nu
finns starka praktiska invändningar mot en avveckling.