Justitieombudsmännens redovisning av sin verksamhet till 1991/92 års riksmöte m.m.

Betänkande 1991/92:KU14

Konstitutionsutskottets betänkande 1991/92:KU14

Justitieombudsmännens redovisning av sin verksamhet till 1991/92 års riksmöte m.m.

---

Innehåll

• Motion m.m.
• Utskottet
• Hemställan

1991/92
KU14

Ämbetsberättelsen

Det ankommer på konstitutionsutskottet att granska
justitieombudsmännens verksamhet. Till utskottet har för detta
ändamål hänvisats ombudsmännens berättelse för tiden den 1 juli
1990 till den 30 juni 1991 (redog. 1991/92:1).

Ämbetsberättelsen inleds på sedvanligt sätt med en skrivelse
till riksdagen, vari bl.a. lämnas vissa statistiska uppgifter
angående verksamheten. Antalet nya ärenden under tiden den 1
juli 1990--den 30 juni 1991 var 4143 eller 455 fler än under
närmast föregående verksamhetsår. 260 av de nya ärendena var
inspektions- och andra initiativärenden, 41 var remisser från
riksdag och departement. Antalet klagoärenden var 3842, dvs.
365 fler än under föregående verksamhetsår. Åren
1986/87--1988/89 var antalet klagoärenden lägre än tidigare. En
jämförelse nu med verksamhetsåret 1988/89 visar att antalet
klagoärenden de två senaste verksamhetsåren har ökat med ca
35%. Balansen per den 30 juni 1991 var 982 ärenden, en ökning
sedan föregående år med 181.

Under verksamhetsåret har fyra åtal anställts. Anmälningar för
disciplinär åtgärd har gjorts beträffande nio personer. Den
möjlighet JO-instruktionen ger att överlämna klagomål till annan
myndighet för prövning och avgörande har utnyttjats i 89 fall.

Berättelsen innehåller vidare redogörelser för ärenden av
större allmänt intresse. Dessutom redovisas vilka
remissyttranden m.m. som ombudsmännen har avgett. Ett avsnitt av
ämbetsberättelsen innehåller en redogörelse för
inspektionsverksamheten. Ämbetsberättelsen innehåller även
uppgifter om internationellt samarbete.

Motion m.m.

1991/92:K11 av Björn von der Esch och Henrik S Järrel (båda m)
vari yrkas att riksdagen beslutar låta utreda vilka konsekvenser
tillämpningen av Europarådets ministerkommittés rekommendation R
(85) 13 får för JO-ämbetet.

Motionärerna erinrar om bestämmelsen i 4 § lagen (1986:765)
med instruktionen för riksdagens ombudsmän. Där sägs att
ombudsmännen skall verka för att brister i lagstiftningen
avhjälps. Vidare får de göra framställningar till riksdagen
eller regeringen om författningsändringar m.m. Enligt
motionärerna kan och bör ombudsmännen också fästa uppmärksamhet
på t.ex. uppenbar diskrepans mellan svensk lagbestämmelse och
innehållet i en internationell överenskommelse, t.ex.
Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Det alltför höga
antalet fällande domar som fallit mot svenska staten och de
förlikningar som regeringen funnit för gott att ingå vid
processerna i Strasbourg inför europeiska kommissionen och
europeiska domstolen för mänskliga rättigheter visar enligt
motionen att riksdagen i sitt lagstiftningsarbete inte ägnat
Europakonventionen erforderlig uppmärksamhet. I sammanhanget
erinras om en av Europarådets ministerkommitté utfärdad
rekommendation, R (85) 13, i vilken medlemsstaterna uppmanas
stärka ombudsmännens möjligheter att särskilt beakta frågor
rörande mänskliga rättigheter. Om dessa kränks av inhemsk lag
bör det enligt motionärerna föranleda utredning och
tillkännagivande av ombudsmannens uppfattning.

Den aktuella rekommendationen till medlemsstaterna har tre
punkter:

a. to consider the possibility of appointing an Ombudsman at
national, regional or local level or for specific areas of
public administration;

b. to consider empowering the Ombudsman, where this is not
already the case, to give particular consideration, within his
general competence, to the human rights matters under his
scrutiny and, if not incompatible with national legislation, to
initiate investigations and to give opinions when questions of
human rights are involved;

c. to consider extending and strengthening the powers of the
Ombudsman in other ways so as to encourage the effective
observance of human rights and fundamental freedoms in the
functioning of the administration.

Utskottet

Ämbetsberättelsen

Utskottet har, som tidigare år, fått ett antal skrivelser från
allmänheten angående ombudsmännens verksamhet.

Justitieombudsmännen har företrätt inför utskottet och lämnat
uppgifter om sin verksamhet. Vidare har utskottets ordförande
och vice ordförande vid ett sammanträffande med ombudsmännen
diskuterat arbetsförhållandena inom ämbetet och
ärendeutvecklingen. I samband med utskottets granskning har
också genom utskottskansliets försorg en genomgång gjorts av
ämbetets diarier, protokoll och registratur.

Den av utskottet nu företagna granskningen har inte gett
anledning till något särskilt uttalande.

Motionen

Som framgår av ämbetsberättelsen har justitieombudsmännen
under 1990--1991 i ett antal fall gjort framställningar eller --
oftare -- överlämnat beslut till riksdag, regering eller
myndighet i olika ämnen.

Konventionsbestämmelser i myndighets rättstillämpning och
justitieombudsmännens tillsyn därvidlag har tagits upp i ett
beslut som återges i årets redogörelse (s. 153 ff.).

Frågan hur svensk rätt förhåller sig till internationella
konventioner, däribland Europarådets konvention angående skydd
för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
har tidigare behandlats av utskottet vid ett flertal tillfällen.
Därvid har olika meningar kommit till uttryck. Med tanke på att
Sverige tillämpar den s.k. dualistiska medoden -- dvs. ett
införlivande krävs för att en konvention skall vara direkt
tillämplig för svensk domstol eller förvaltningsmyndighet --
står det dock klart att justitieombudsmännen inte kan kritisera
en myndighet för att den inte, med åsidosättande av svensk
författning, tillämpar konventionsbestämmelser.

Helt nyligen erinrade ett enhälligt utskott (1991/92:KU12) om
pågående överväganden inom regeringskansliet. Det gäller en
utredning med uppgift bl.a. att pröva lämpligheten av att, i
vidare mån än som nu är fallet, ge internationella konventioner,
främst Europarådets nämnda konvention, motsvarighet i den
svenska rätten.

Här bör också framhållas att -- som också uttalas i det beslut
som återges i den nu aktuella redogörelsen från
justitieombudsmännen -- de inom ramen för sin i instruktionen
fastlagda rätt kan fästa riksdagens eller regeringens
uppmärksamhet på t.ex. en uppenbar diskrepans mellan en svensk
lagbestämmelse och innehållet i en internationell
överenskommelse som Sverige har biträtt. På detta sätt kan
justitieombudsmännen alltså ge till känna sin uppfattning på
sätt som rekommenderas av ministerkommittén. Omfattningen och
inriktningen av granskningen härvidlag bestäms emellertid inte
av uttryckliga regler, utan får avgöras av ombudsmännen med
utgångspunkt i en lämplighetsbedömning.

Utskottet anser att någon åtgärd från riksdagens sida med
anledning av motionen inte är påkallad. Motionsyrkandet avstyrks
följaktligen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande justitieombudsmännens ämbetsberättelse
att riksdagen lägger redogörelsen 1991/92:1 till handlingarna,

2. beträffande Europarådets ministerkommittés
rekommendation
att riksdagen avslår motion 1991/92:K11.

Stockholm den 3 december 1991

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil
Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Catarina Rönnung (s), Ylva
Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Sören Lekberg (s),
Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Inger René (m),
Lisbeth Staaf-Igelström (s), Henrik S Järrel (m), Elvy
Söderström (s), Björn von der Esch (m) och Odd Engström (s).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Särskilt yttrande

Björn von der Esch och Henrik S Järrel (båda m) anför:

Frågan om JO-ämbetets rätt att -- inom ramen för sin
instruktion -- fästa riksdagens och/eller regeringens
uppmärksamhet på t.ex. en uppenbar diskrepans mellan en svensk
lagbestämmelse och innehållet i en internationell
överenskommelse som Sverige biträtt bör ges ökad uppmärksamhet.

Det är angeläget att stärka JO-ämbetets anseende som
allmänhetens klagoinstans och att väl nyttja sig av den goda
juridiska kompetens som ämbetet besitter.

Europarådets ministerkommittés rekommendation R (85) 13 till
medlemsstaterna att stärka ombudsmännens möjligheter att
särskilt beakta frågor rörande mänskliga rättigheter har Sverige
inte reserverat sig mot, till skillnad från dåvarande
Förbundsrepubliken Tyskland.

Redan i dag medger JOs ämbetsinstruktion att JO prövar ärende
på eget initiativ. Antalet initiativärenden har också ökat på
senare år, dock att granskningsärenden av principiell räckvidd
med avseende på konventionsförenlighet numera synes ha upphört.

Vi anser att konstitutionsutskottet bör fästa större vikt vid
av Sverige ratificerade internationella konventioner, bl.a.
Europakonventionen, och därmed också vid Europarådets
ministerkommittés rekommendation R (85) 13.

Med hänvisning till den utredning om inarbetande av
konventionstexter i den svenska rätten som övervägs inom
regeringen och som nämns i konstitutionsutskottets betänkande
samt den -- enligt vad vi erfarit under ärendets behandling --
utredning rörande JKs uppgifter, även i relation till
JO-ämbetets, som likaledes övervägs inom regeringen, förutsätter
vi att de i motionen berörda förhållandena beaktas, varmed
motionens syfte tills vidare får anses tillgodosett.