Jämställdhet

Betänkande 1993/94:AU1

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1993/94:AU01

Jämställdhet

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1993/94
AU1

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas yrkanden från 13 motioner om
jämställdhet mellan kvinnor och män från den allmänna
motionstiden vid föregående riksmöte. Motionerna gäller bl.a.
resursfördelningen mellan kvinnor och män, kvinnors villkor på
arbetsmarknaden, kvinnorepresentationen samt frågor i anslutning
till jämställdhetslagen.

Samtliga motioner avstyrks bl.a. med hänvisning till pågående
beredning inom regeringskansliet eller en pågående utveckling i
motionens riktning. Utskottet är inte heller berett att förorda
några ändringar i jämställdhetslagen.

Till utskottets betänkande har fogats en reservation från
Socialdemokraterna samt meningsyttring från Vänsterpartiet.

Motionerna

1992/93:A267 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att regeringen verkar för att
arbetsgivarna tar sitt ansvar för ett aktivt
jämställdhetsarbete.

1992/93:A801 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en plan bör utarbetas för att öka den kvinnliga representationen
inom politiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
kvinnors arbetsinsatser i hem och på arbetsmarknad bör
uppvärderas genom att bl.a. hemarbetet blir ATP-grundande och
att lika lön ges för likvärdigt arbete,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
jämställhetsombudsmannens befogenheter bör utökas.

1992/93:A802 av Ingrid Hemmingsson och Karl-Gösta Svenson (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förbättrade förutsättningar för
kvinnligt entreprenörskap inom offentlig sektor.

1992/93:A803 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förstärkning av
jämställdhetsombudsmannens kompetensområde.

1992/93:A804 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att ett årligt Frida
Steenhoff-stipendium på lämpligt sätt inrättas för utdelning
till en man eller kvinna som gjort betydande insatser för
jämställheten och detta stipendium bör utdelas på den
internationella kvinnodagen den 8 mars.

1992/93:A805 av Ingela Mårtensson m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär initiativ till en utredning om
kvinnors levnadsförhållanden.

1992/93:A806 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om jämställdheten i arbetslivet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för att minska löneskillnaderna
mellan män och kvinnor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetsorganisation och arbetstider,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utvärdering av sjuklönereformen.

1992/93:A808 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en skärpt
jämställdhetslagstiftning enligt motionens inriktning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om medlemskap i European Women's Lobby.

1992/93:A809 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om jämställdhet vid tjänstetillsättningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kvinnorepresentation i internationella
organ,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av ökade möjligheter att kombinera
familjeliv och förtroendeuppdrag,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett allmänt
jämställdhetsdirektiv som skall gälla kommittéer och särskilda
utredare i enlighet med vad som anförts i motionen.

1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kvinnorepresentation i beslutande
församlingar,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det offentligas ansvar för utjämning av
Löneskillnaderna,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förslag från Löneskillnadsutredningen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om informationsinsatser om
jämställdhetsplaner,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att stora reformer måste genomgå en
"kvinnorevision".

1992/93:A813 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en strategi för rättvisare löner.

1992/93:A815 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Löneskillnadsutredningen bör ges i
uppdrag att fortsätta sitt arbete med inriktning mot att
utarbeta lämpliga principer för kriterier vid lönesättning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att AMS bör ges i uppdrag att utarbeta en
särskild strategi för att förbättra kvinnornas situation på
arbetsmarknaden, i utbildning och för kompetenshöjning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen i övrigt anförts om behovet av ett aktivt
jämställdhetsarbete.

1992/93:A816 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om resursfördelningen mellan kvinnor och män,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en resursutredning.

Utskottet

Inledning

Utskottet behandlade under våren 1993 vissa frågor rörande
jämställdheten mellan kvinnor och män i samband med
medelsanvisning till statlig och annan verksamhet på
jämställdhetsområdet (bet. 1992/93:AU9, rskr. 187).

I detta sammanhang behandlas kvarvarande yrkanden i
jämställdhetsfrågor i de till utskottet hänvisade motionerna
från den allmänna motionstiden år 1993. De avser bl.a. den
allmänna inriktningen av jämställdhetspolitiken, kvinnors
villkor på arbetsmarknaden inkl. löneskillnader mellan kvinnor
och män, kvinnors inflytande samt frågor i anslutning till den
nya jämställdhetslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1992.
Dessa frågor rör bl.a. parternas jämställdhetsarbete samt JämO:s
befogenheter.

Allmän inriktning

I två motioner anförs att resursfördelningen mellan kvinnor
och män bör utredas.

I motion A816 av Margareta Winberg m.fl. (s) framhålls att
pojkar tar sig eller får mer resurser än flickor såväl i skolan,
trafiken, vården, personalutbildning och arbetsinkomster som i
fråga om politiska eller fackliga förtroendeuppdrag. Målet måste
vara en mera rättvis fördelning av samhällets resurser mellan
kvinnor och män enligt motionärerna. Det är därför dags att på
ett mera samlat sätt synliggöra dessa förhållanden i en
resursutredning, analysera orsakerna och föreslå förändringar.

Med likartade motiv föreslår Ingela Mårtensson m.fl. (fp) i
motion A805 att riksdagen uppdrar åt regeringen att utreda
kvinnors levnadsförhållanden. En sådan utredning skulle kunna
byggas på samma välfärdskomponenter som ULF-undersökningarna
(undersökningar av levnadsförhållanden), men med den nya
inriktningen att man utgår från kvinnoperspektivet.

Utskottet kan liksom tidigare konstatera att det råder en bred
politisk enighet i fråga om de övergripande målen i
jämställdhetspolitiken. De mål som formulerades år 1988 (prop.
1987/88:105, bet. AU17, rskr. 364) står fast. Det innebär att
kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och
möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. I detta ligger
bl.a. att var och en genom eget arbete kan svara för sin egen
försörjning. Vidare har en ny jämställdhetslag trätt i kraft den
1 januari 1992, vilken siktar till att förbättra främst
kvinnornas villkor i arbetslivet.

Den ekonomiska fördelningen mellan kvinnor och män behandlas
bl.a. inom ramen för Långtidsutredningen 1990. I en bilaga till
Långtidsutredningen som tar upp kvinnornas roll inom ekonomin
framhålls jämställdhetens två dimensioner; dels fördelningen
mellan könen av hemarbete resp. arbete som ger inkomst, dels den
ekonomiska ersättningen, vilken visar en könsmässig differens.
Kvinnors och mäns tid för förvärvsarbete, hemarbete och övrigt
framgår av SCB:s tidsanvändningsundersökning, vilken bl.a.
publiceras i rapporten I tid och otid -- En undersökning om
kvinnors och mäns tidsanvändning 1990/91 (Levnadsförhållanden,
rapport 79). Löneskillnaderna mellan kvinnor och män på
arbetsmarknaden har klarlagts i utredningsbetänkandet
Löneskillnader och lönediskriminering (SOU 1993:7), vilket
remissbehandlats under våren och sommaren 1993.

Enligt utskottets uppfattning är resursfördelningen mellan
kvinnor och män av avgörande betydelse för jämställdheten i
samhället. Ekonomisk-politiska och andra reformer som övervägs
bör därför alltid analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv. I
enlighet med detta synsätt redovisar regeringen årligen --
vanligen i budgetpropositionen -- vissa uppgifter om
fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. I
detta sammanhang redovisas kvinnors löner i förhållande till
männens, arbetsinkomster, pensionspoäng, veckoarbetstid m.m.

Liksom tidigare vill utskottet betona vikten av att statistik
som tas fram på det statliga området redovisar en uppdelning på
kvinnor och män. I sitt betänkande 1992/93:FiU22 framhåller
finansutskottet vikten av att bygga ut jämställdhetsstatistiken
och omtalar att SCB också i sitt fortsatta arbete med
användaranpassning och därmed sammanhängande omorganisation
kommer att ägna ökad uppmärksamhet åt produktion och utveckling
av jämställdhetsstatistiken.

Inom regeringskansliet görs nu en samlad bedömning av utfallet
av den femåriga handlingsplan för ökad jämställdhet som
riksdagen antog år 1988. Kvinnornas roll i ekonomin är ett
centralt område i den planen. Utvärderingsarbetet inbegriper
förutom utredningar på olika delområden även kontakter med
forskningen på området. En proposition på jämställdhetsområdet
planeras läggas fram i början av år 1994.

Med hänvisning till det pågående utvärderingsarbetet angående
kvinnornas roll i ekonomin bör motionerna A805 (fp) och A816 (s)
inte påkalla någon riksdagens åtgärd. De bör följaktligen
avslås.

Konsekvenserna för jämställdheten bör analyseras
ytterligare enligt två motioner.

Barbro Westerholm m.fl. (fp) anser i motion A809 att alla
statliga utredningar bör belysa konsekvenserna för
jämställdheten i de förslag de lägger fram. För närvarande finns
tre allmänna direktiv till kommittéer och särskilda utredare:
angående EG-aspekter, regionalpolitiska effekter samt ekonomiska
konsekvenser. Jämställdheten är enligt motionärerna så viktig
och övergripande att regeringen bör komma med förslag till ett
allmänt direktiv till kommittéer och särskilda utredare hur
jämställdhetsfrågorna skall beaktas.

Karin Starrin m.fl. (c) begär i motion A811 en
"kvinnorevision" av nya stora reformer, t.ex. ett nytt
pensionssystem, dvs. att förslagen noga analyseras ur
kvinnosynpunkt innan beslut fattas.

Utskottet vill erinra om att 1988 års femårsplan för
jämställdheten inbegriper att statliga utredningar i ökad
utsträckning bör analysera sina förslag ur
jämställdhetsperspektiv. I vissa utredningsdirektiv nämns detta
krav också uttryckligen, t.ex. vad gäller Utvärdering av 1990-91
års skattereform (dir. 1990:44) och utredningen om Ungdomars
levnadsvillkor och framtidsutsikter (dir. 1992:107). Enligt
utskottets uppfattning är det snarast en självklarhet att
reformer och utredningsförslag analyseras ur
jämställdhetssynpunkt. Utskottet har inhämtat att denna fråga är
aktualiserad inom regeringskansliet.

Utskottet bedömer med hänvisning till det anförda att aktuella
delar av motionerna A809 (fp) och A811 (c) därför inte påkallar
någon åtgärd. De avstyrks därför.

Kvinnors villkor på arbetsmarknaden

En strategi för att förbättra kvinnornas situation på
arbetsmarknaden begärs i motion A815 av Margareta Winberg
m.fl. (s). Regeringen bör ge AMS i uppdrag att lägga fram en
sådan strategi omfattande utbildning och kompetenshöjning. En
utgångspunkt måste enligt motionärerna vara att kvinnornas andel
av landets arbetsinkomster bör öka.

Utskottet har under våren 1993 behandlat ett likartat yrkande
från motion A267 (s) i sitt betänkande AU11. Utskottet har
därvid redovisat arbetslöshetstalet för kvinnor resp. män (i
januari 1993 5,8 % för kvinnor och 9,0 % för män enligt SCB:s
arbetskraftsundersökningar) samt relativt utförligt redogjort
för kvinnornas utbyte av de olika arbetsmarknadsåtgärderna. I
detta sammanhang konstaterade utskottet att kvinnornas andel av
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är större än kvinnornas
andel av de arbetssökande. Utskottet menade vidare att man
självklart bör sträva efter att få en jämnare könsfördelning
inom de enskilda åtgärderna. Motionsförslaget avstyrktes. Det
skall tilläggas att kvinnornas arbetslöshet i juli 1993 uppgick
till 7,7 % och männens till 11,4 %. Tendensen under det senaste
året har dock varit en ökning av kvinnornas andel av det totala
antalet personer som berörts av varsel om uppsägning. Ett
tydligt exempel utgörs av kvinnor som är kommunalanställda.

Utskottet anser liksom under våren 1993 att det aktuella
förslaget inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Motion
A815 (s) avstyrks därmed i denna del.

I motion A802 tar Ingrid Hemmingsson och Karl-Gösta Svenson
(m) upp förutsättningarna för kvinnliga entreprenörer inom
den offentliga sektorn. Motionärerna anser att det är viktigt
att just kvinnornas kunskaper tas till vara och att det uppstår
flera entreprenörer. Det finns anledning att se över
flexibiliteten i de ekonomiska stöden till entreprenörer.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det
gäller önskvärdheten av att kvinnornas kunskaper tas till vara
och att det uppstår flera entreprenörer. Liksom tidigare anser
utskottet att det är synnerligen angeläget att åstadkomma ett
ökat kvinnligt företagande inom samtliga näringsgrenar.

Nyföretagandet i Sverige har minskat under de senaste åren och
år 1992 beräknas 17 560 nya företag ha startats (SCB:s
Statistiska meddelanden F 15 SM 9301). I genomsnitt för riket
drivs verksamheten i de nystartade företagen till 17 % av
kvinnor och till 12 % av en kvinna och en man gemensamt.
Kvinnliga företagare väljer främst att starta som enskild
näringsidkare (44 %) medan män i första hand väljer att starta
företag i aktiebolagsform (43 %). Andelen kvinnor som gått på
starta-eget-kurs är något större (20 %) än andelen män (17 %).

Under våren 1993 har utskottet i sitt betänkande AU13 tagit
upp ämnet kvinnor och möjligheten till avknoppning från
offentlig verksamhet. Utskottet uttalade därvid följande, vilket
är giltigt även i dag.

Att en avknoppning kommer till stånd från offentlig verksamhet
innebär inte utan vidare att antalet arbetstillfällen ökar. Men
den blir ett alternativ till sysselsättning inom en krympande
offentlig sektor och kan därmed utgöra ett komplement till den
offentliga verksamheten. Även om det i dagens läge kan vara
svårt att göra inbrytningar på mansdominerade arbetsområden får
man inte släppa det målet ur sikte.

Med hänsyn till att det är av största vikt för Sveriges
ekonomiska utveckling under 1990-talet att små- och
nyföretagandet får en renässans, vill utskottet betona vikten av
kvinnornas företagande inom såväl näringslivet som vård- och
utbildningsområdet. Utskottet anser liksom motionärerna att
förberedelserna är viktiga när kvinnor skall starta företag.
Eventuella hinder bör analyseras och företagsekonomiska
kunskaper stimuleras. Dessa frågor är också aktualiserade inom
regeringskansliet, bl.a. genom samverkande insatser från
Arbetsmarknads- och Näringsdepartementen.

Mot bakgrund av en rapport från Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK) fattade regeringen
(Arbetsmarknadsdepartementet) beslut i februari 1993 att uppdra
åt NUTEK att genomföra ett handlingsprogram för att främja
kvinnligt företagande i det regionalpolitiska stödområdet. I
uppdraget ingår bl.a. att NUTEK skall verka för att rådgivning
lämnas av kommuner och regionala utvecklingsfonder m.fl. till
kvinnor som vill starta företag inom det regionalpolitiska
stödområdet. Olika medel bör prövas för att underlätta och
stimulera kvinnors företagande såsom t.ex. upprättande av en
pool med lämpliga kandidater för styrelseuppdrag, stipendier och
utbildning i företagande. Den föreslagna verksamheten skall pågå
i tre år. NUTEK har fått sin medelsram utökad med 20 miljoner
kronor för att genomföra treårsprogrammet. Utskottet har
inhämtat att NUTEK har uppmanat de aktuella kommunerna inom
stödområdet att arbeta fram en bidragsansökan med projektplan
för verksamheten med rådgivning till kvinnliga företagare inkl.
en budget. Sådana bidragsansökningar skall vara inlämnade till
NUTEK senast den 15 september 1993. Enligt NUTEK har detta
initiativ mottagits mycket positivt i kommunerna. Vidare har
regeringen (Näringsdepartementet) i juni 1993 anvisat NUTEK 5
miljoner kronor för budgetåret 1993/94 i syfte att främja
kvinnors företagande i övriga Sverige utanför stödområdet.
Uppdraget till NUTEK, daterat 1993-07-01, innefattar bl.a.
utveckling av information och rådgivning till kvinnliga
företagare, kompetensutveckling, åtgärder för att främja nätverk
bland kvinnliga företagare samt forskning om kvinnoföretagare.

I syfte att öka de företagsekonomiska kunskaperna inför en
företagsstart arrangeras regelbundet starta-eget-kurser av olika
organ, bl.a. inom arbetsmarknadsutbildningens ram samt av de
regionala utvecklingsfonderna. I utredningsbetänkandet Strategi
för småföretagsutveckling (SOU 1993:70) med förslag om en ny
organisation av utvecklingsfondernas arbete nämns
starta-eget-kampanjer och starta-eget-kurser som viktiga
uppgifter. Betänkandet är under remissbehandling; remisstiden
går ut den 1 oktober 1993 och en proposition planeras under
hösten 1993.

Utskottet vill vidare peka på att den arbetsmarknadspolitiska
åtgärden starta-eget-bidrag, vilken enligt AMS bör prioriteras
mycket högt bland de olika åtgärderna, kan ges till
arbetssökande som är eller riskerar att bli arbetslös eller är
bosatt inom de regionalpolitiska stödområdena. Bidragsperioden
på sex månader kan förlängas med ytterligare sex månader. För
sådana sökande som bedöms sakna grundläggande kunskap och
erfarenhet i fråga om företagande kan starta-eget-kurs erbjudas
med utbildningsbidrag. Eftersom efterfrågan på
starta-eget-bidraget varit stort beslutade riksdagen i våras
(prop. 1992/93:150, FiU30, rskr. 447 och 454) att
medelsberäkningen skulle anpassas till den faktiska
förbrukningen. Kostnaderna för starta-eget-bidraget under
budgetåret 1993/94 beräknas därför till 450 miljoner kronor för
ca 4 000 årsbidrag. Flexibiliteten i starta-eget-bidraget har
blivit större genom att bidraget numera även kan beviljas på
deltid (SFS 1992:1465) samt genom möjligheten att låta
bidragsperioden föregås av arbetsmarknadsutbildning eller
arbetslivsutveckling. Enligt utskottets uppfattning kan en sådan
flexibilitet väntas gagna nyföretagandet, inte minst det
kvinnliga nyföretagandet.

De insatser som beskrivits ovan är enligt utskottets sätt att
se viktiga bidrag till att främja kvinnornas möjligheter till
företagande -- även inom de sektorer som hittills har präglats
av en stor offentlig produktion. Med hänvisning till de insatser
som pågår bör motion A802 (m) inte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Den avstyrks därför.

Löneskillnader mellan kvinnor och män

I tre motioner behandlas löneskillnader mellan kvinnor och
män.

Karin Starrin m.fl. (c) anför i motion A811 att löneklyftorna
ökar även inom offentlig sektor. Enligt motionärerna bör
kommuner, landsting och stat gå före och utjämna löneskillnader
i stället för tvärtom. Större krav bör ställas både på
arbetsgivare och på fackliga organisationer för att utjämna
löneskillnaderna. Kvinnors yrken, kunskaper och erfarenheter bör
uppvärderas, även vid chefstillsättningar.

I motion A813 framhåller Sylvia Lindgren m.fl. (s) vikten av
att komma fram till en arbetsvärdering med öppna kriterier,
vilket möjliggör granskning och ifrågasättande. Som ett led i en
strategi för rättvisare löner begär motionärerna vidare att
könsuppdelad statistik över lönerna tas fram inom alla
avtalsområden i syfte att synliggöra skillnaderna mellan kvinnor
och män på olika områden.

Margareta Viklund (kds) begär i motion A801 ett riksdagens
tillkännagivande att kvinnornas arbetsinsatser i hem och på
arbetsmarknad bör uppvärderas samt att lika lön ges för
likvärdigt arbete. Bl.a. bör hemarbetet bli ATP-grundande.

I betänkandet (SOU 1993:7) Löneskillnader och
lönediskriminering Om kvinnor och män på arbetsmarknaden, vilket
lades fram i början av år 1993, redovisas följande.

I betänkandet konstateras att lönebildningen är en komplicerad
och mångfasetterad process. Vidare anser utredaren att den mera
översiktliga lönestatistiken som kommer fram i den allmänna
debatten är av alltför översiktlig karaktär för att kunna tjäna
som underlag för en analys av löneskillnaderna mellan kvinnor
och män. Könens olika fördelning på yrken, arbetenas
svårighetsgrad samt kvalifikationsnivån förklarar en stor del av
löneskillnaderna, men det finns också en löneskillnad på mellan
1 och 8 % som inte går att förklara med annat än
könsdiskriminerande faktorer.

Dessutom redovisas att arbetsvärdering, dvs. en systematisk
jämförelsemetod, trots sina begränsningar kan vara ett sätt att
lösa problemen. Den bör i första hand ses som ett redskap för
att jämföra kvinnors och mäns löner hos samma arbetsgivare.

Betänkandet är för närvarande föremål för remissbehandling,
varvid remisstiden går ut den 15 september 1993. Som tidigare
nämnts planeras en proposition på jämställdhetsområdet i början
av år 1994.

Utskottet gör för sin del följande överväganden.

Att det förekommer osakliga löneskillnader mellan kvinnor och
män inger utskottet allvarliga betänkligheter. Utskottet anser
därför att det framtagna materialet utgör ett viktigt dokument
inför ett avstamp mot en icke-diskriminerande lönesättning.
Regeringskansliets remittering av Löneskillnadsutredningens
betänkande innebär att ytterligare synpunkter kan väntas komma
fram. Även de i motionerna upptagna frågorna finns med i bilden.

Beträffande kvinnornas utbyte av ATP-systemet vill utskottet
hänvisa till att denna fråga är grundligt behandlad av
socialförsäkringsutskottet i dess betänkanden 1990/91:SfU11,
1991/92:SfU2 samt 1992/93:SfU14.

Med hänvisning till det anförda bör de i sammanhanget upptagna
yrkandena i motionerna A801 (kds), A811 (c) och A813 (s) inte
påkalla någon riksdagens åtgärd. De avstyrks därför.

Löneskillnadsutredningens arbete tas upp i tre yrkanden.

I motion A806 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) pekar man på att
ett sätt att få de traditionella kvinnoarbetena bättre
betalda är att tillämpa arbetsvärdering. Förhoppningen är att
Löneskillnadsutredningen skall komma med förslag hur man kan
komma till rätta med löneskillnader som beror på kön.

Även Karin Starrin m.fl. (c) anser i motion A811 att
Löneskillnadsutredningen bör presentera förslag hur man skall
utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

Margareta Winberg m.fl. (s) anför i motion A815 att
Löneskillnadsutredningen bör ges i uppdrag att fortsätta sitt
arbete med inriktning mot att utarbeta lämpliga principer för
kriterier vid lönesättning. Även om det är svårt att utarbeta en
objektiv arbetsvärdering, kan man komma fram till värderingar
som inte konsekvent missgynnar kvinnorna.

Utskottet konstaterar att Löneskillnadsutredningen har
avlämnat sitt betänkande och att frågan om eventuellt utökade
uppgifter för utredningen är överspelad. Utskottet avstyrker
därför förslagen i motionerna A806 (fp), A811 (c) samt A815 (s).

Övriga frågor

I motion A806 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) framförs att
kvinnornas högre sjukfrånvaro jämfört med männens bl.a. beror på
kvinnors dåliga arbetsmiljö och arbetsorganisation samt
kvinnornas ansvar för det löpande hemarbetet.
Arbetsorganisation och arbetstider måste kunna anpassas
efter den enskildes önskemål och behov. Vidare begärs en
utvärdering av sjuklönereformens effekter för att se om
kvinnornas arbetsmiljö verkligen har förbättrats i enlighet med
intentionerna bakom reformen.

Utskottet tar regelmässigt upp området kvinnor och
arbetsmiljö, dels i samband med arbetsmiljöfrågor, dels i
samband med jämställdhetsfrågor. Beträffande
arbetsmiljöaspekterna i den berörda motionen vill utskottet
inledningsvis hänvisa till den behandling av ämnet som redovisas
i betänkande 1993/94:AU2. Härutöver vill utskottet ta upp
Arbetslivsfondens insatser för att förbättra kvinnors
arbetsmiljö. Arbetslivsfondens verksamhet har hittills berört ca
1,2 miljoner kvinnor och 1,0 miljon män. Enligt
Arbetslivsfondens erfarenheter av den första verksamhetstiden
togs kvinnornas arbetsmiljöproblem ofta upp i de
arbetsplatsprogram som låg till grund för ansökan om medel. Vad
gäller åtgärdsförslagen i arbetsplatsprogrammen prioriterades
emellertid traditionella åtgärder som riktades mot männen.
Därför gör fonden sedan ett år tillbaka särskilda insatser för
att aktivt driva frågan om att förbättra kvinnors arbetsmiljö
och rehabilitering av kvinnor. Särskilda medel har också avsatts
centralt inom Arbetslivsfonden för denna verksamhet. En särskild
arbetsgrupp för kvinnors arbetsmiljö, ALFA Q, är pådrivande för
att stimulera till olika insatser bl.a. inom branscherna
äldreomsorg, elektronikindustri samt detaljhandel.

Folkhälsoinstitutet redovisar i sin verksamhetsplan för
budgetåret 1993/94 i programmet Kvinnors hälsa att
kunskapsbilden om kvinnors hälsa är både fragmentarisk och
motsägelsefull. För att förebygga sjukdomar och annan ohälsa hos
kvinnor behövs mer kunskap om hur sambanden mellan olika
faktorer i människors liv kan förstärka resp. motverka risken
för ohälsa. Enligt Folkhälsoinstitutet är målet bl.a. att
etablera ett kvinnoperspektiv i folkhälsoarbetet och att
klargöra likheter och skillnader i folkhälsan mellan kvinnor och
män.

Vidare har socialutskottet under föregående riksmöte liksom
tidigare behandlat frågor om kvinnor och hälsa (1992/93:SoU25,
rskr. 394). Enligt socialutskottets bedömning, vilken riksdagen
har ställt sig bakom, är det angeläget att frågan om kvinnors
särskilda hälsoproblem uppmärksammas ytterligare i framtiden. I
detta sammanhang vill utskottet redovisa att frågor om
skillnader i hälsotillstånd mellan könen avses behandlas i den
ovannämnda propositionen på jämställdhetsområdet.

I motionen berörs även sjuklöneperiodens konsekvenser för
kvinnorna. I denna fråga hänvisar utskottet till
socialförsäkringsutskottets betänkande 1990/91:SfU18, vilket
godkänts av riksdagen (rskr. 372). Riksdagens ställningstagande
innebär att man utgår från att verkningarna av de förändrade
sjukersättningsreglerna kommer att följas med största
uppmärksamhet. Bl.a. sägs att det är av mycket stor betydelse
att denna grundläggande förändring i systemet följs upp och att
det finns möjligheter att värdera förändringen. Utskottet har
under hand inhämtat att Riksförsäkringsverket ännu inte påbörjat
en utvärdering angående arbetsmiljöeffekterna av reformen.

Utskottet instämmer i den bedömning som socialutskottet resp.
socialförsäkringsutskottet har gjort beträffande behovet av
uppföljning av kvinnors hälsa resp. utvärdering av effekterna av
sjuklöneperioden. Utskottet förutsätter för sin del att den
emotsedda utvärderingen av sjuklöneperioden även belyser
effekterna vad avser kvinnornas arbetsmiljö. Med hänvisning till
vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion A806 (fp) i
tillämpliga delar.

Kvinnors inflytande

I tre motioner tas upp vissa frågor om ökad
kvinnorepresentation.

Margareta Viklund (kds) anser i motion A801 att en plan bör
utarbetas för att öka den kvinnliga representationen inom
politiken. Dels behöver kvinnan en avlastning i hemmet, dels
politisk skolning.

I motion A811 av Karin Starrin m.fl. (c) framhålls att målet
måste vara 50 % kvinnor i alla beslutande församlingar.
Minskningen av antalet förtroendevalda till följd av den nya
kommunallagen är oroande. Besluten bör flyttas ut nära dem som
är berörda och formerna för det politiska arbetet bör
uppmärksammas. Exempel på åtgärd är tidsbegränsade sammanträden.

Barbro Westerholm m.fl. (fp) tar i motion A809 upp frågor om
jämställdhet vid statliga tillsättningar. Till kommittéer och
utredningar bör alla parter alltid nominera två personer, en
kvinna och en man. Uppfattningen att det inte skulle gå att
hitta kvinnor till olika uppgifter är felaktig enligt
motionärerna. Det finns numera olika förteckningar över
kompetenta kvinnor. Vidare betonar motionärerna vikten av att
familjeliv och förtroendeuppdrag skall kunna kombineras -- även
för riksdagsledamöter.

Utskottet anför följande.

I handlingsplanen för jämställdhet (prop. 1987/88:105, AU17,
rskr. 364) angavs följande mål för kvinnorepresentationen i
statliga organ: 30 % år 1992, 40 % år 1995 och en jämn
könsfördelning år 1998. I sitt betänkande AU17 hälsade utskottet
med tillfredsställelse att staten formulerar konkreta och
tidsbestämda mål för kvinnorepresentationen inom statliga organ.
Vidare uttalade utskottet att för att nå målet om en jämn
könsfördelning bör förslaget om etappmål kunna få avsedd effekt.

Enligt den redovisning av könsfördelningen i statliga
lekmannastyrelser som ges i budgetpropositionen (prop.
1992/93:100 bilaga 12.13) är andelen kvinnor i de centrala
styrelserna 36 % och i de regionala myndigheternas styrelser 27
%. Sammanlagt har styrelserna 30 % kvinnor, dvs. det första
etappmålet om 30 % kvinnor i styrelserna år 1992 är uppnått.

Som ett led i uppföljningen av den femåriga handlingsplanen
för jämställdhet har två forskare på regeringens uppdrag
utvärderat de olika satsningar som gjorts för att öka
kvinnorepresentationen i statliga styrelser och kommittéer m.m.

Enligt utskottets uppfattning måste arbetet med att öka
kvinnornas inflytande i beslutande församlingar även
fortsättningsvis bedrivas intensivt för att etappmålet om 40 %
skall kunna uppnås år 1995. Prövningen av åtgärder och metoder
anser utskottet bör ske i samband med den planerade
propositionen på jämställdhetsområdet.

I likhet med uppfattningen i motion A809 anser utskottet att
det är av vikt att familjeliv och förtroendeuppdrag skall kunna
kombineras. Utskottet vill i detta sammanhang nämna att
riksdagen med anledning av ett yrkande i motion A809, vilket
behandlats av konstitutionsutskottet, beslutat att låta utreda
förutsättningarna för tillfällig barnomsorg i riksdagen
(1992/93:KU29, rskr. 298, 299).

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna A801 (kds),
A809 (fp) samt A811 (c) i aktuella delar.

Internationella kvinnorepresentationsfrågor tas upp i två
motioner.

Sverige bör verka för en ökad rekrytering av kvinnor till
toppbefattningar inom olika internationella organisationer,
styrelseplatser och expertgrupper anser Barbro Westerholm m.fl.
(fp) i motion A809. I de olika internationella organens
styrelser når andelen kvinnor sällan över tioprocentsnivån.

Ylva Annerstedt m.fl. (fp) anser i motion A808 att regeringen
bör ta initiativ till att Sverige får bli medlem alternativt
observatör i European Women's Lobby, en organisation som bevakar
kvinnors rättigheter i olika EG-organ samt när ny lagstiftning
skall utarbetas.

Utskottet har ovan berört målen för kvinnorepresentationen i
statliga organ. Enligt utskottets uppfattning är det väsentligt
att man även inom de internationella organisationerna strävar
efter att få en jämn fördelning av kvinnor och män. Beträffande
kvinnorepresentationen inom EG har EES-utskottet i sitt av
riksdagen godkända betänkande 1992/93:EU1 (rskr. 18) anfört
följande.

EES-utskottet förutsätter i likhet med konstitutionsutskottet
att regeringen strävar efter att uppnå de av riksdagen
uppställda målen för jämställdheten även när det gäller att utse
ledamöter och tjänstemän i de olika EES- och
EFTA-institutionerna. Utskottet utgår också från att riksdagen
beaktar jämställdhetsaspekterna när riksdagen utser ledamöterna
till EFTA:s parlamentarikerkommitté, vilken i sin tur skall ingå
i EES gemensamma parlamentarikerkommitté.

Arbetsmarknads- och utrikesutskotten har i yttranden till
EES-utskottet (1992/93:EU1 bilaga 1) framhållit vikten av att
beakta jämställdhetsaspekterna när det gäller representationen i
de nya institutionerna och i kommittéerna. Utrikesutskottet
anser att det är viktigt att få in kvinnors syn och erfarenheter
i arbetet.

Arbetsmarknadsutskottet instämmer i de synpunkter och
slutsatser som redovisats ovan.

Utskottet vill vidare informera om att FN år 1990 lade fast
målet om 35 % kvinnor bland de anställda på FN-sekretariatet
till år 1995, dock under förutsättning av geografisk fördelning.
Målet inbegriper vidare att kvinnor bör finnas på 25 % av de
högre tjänsterna år 1995 (resolutionerna 46/100, 45/125 och
45/239 C). Som jämförelse kan nämnas att andelen kvinnor bland
de anställda på FN-sekretariatet uppgick till drygt 30 % år
1992. Enligt utskottets uppfattning är det också värdefullt att
kunna följa andelen svenska kvinnor inom FN-organen. Utskottet
vill därför framhålla betydelsen av att återkommande statistik
kan utarbetas och publiceras beträffande svenska kvinnor och män
på FN-tjänsterna, åtminstone på de högre nivåerna.

Beträffande motionskravet i motion A808 att Sverige får bli
medlem alternativt observatör i European Women's Lobby (EWL)
anser utskottet att detta inte är en fråga för riksdagen eller
regeringen eftersom EWL:s medlemmar utgörs av icke-statliga
kvinnoorganisationer som arbetar på nationell eller europeisk
nivå.

Med hänsyn till vad som anförts avstyrker utskottet motionerna
A808 (fp) och A809 (fp) i berörda delar.

Enligt motion A804 av Margitta Edgren m.fl. (fp) bör ett
årligt Frida Steenhoff-stipendium inrättas för att
synliggöra kvinnor och män som i dagens samhälle arbetar i Frida
Steenhoffs anda. Frida Steenhoffs insatser för feminismen,
myntandet av begreppet "Barnets århundrade" och hennes
framhävande av faderskapets betydelse bör lyftas fram i ljuset,
sägs det i motionen. Detta kan göras genom att ett
jämställdhetsstipendium instiftas, menar motionärerna.

Utskottet har sympati för syftet att synliggöra kvinnor och
män som arbetar för att föra jämställdheten framåt. Enligt
utskottets uppfattning finns det olika vägar att gå för att
synliggöra förtjänstfulla personliga insatser på
jämställdhetsområdet, t.ex. genom massmedia, forskning,
seminarieverksamhet osv. Utskottet är emellertid inte berett att
ställa sig bakom kravet på inrättande av ett statligt
stipendium. Motion A804 (fp) avstyrks därmed.

Jämställdhetslagen

Våren 1991 fattade riksdagen beslut om en ny jämställdhetslag
(prop. 1990/91:113, AU17, rskr. 288), vilken trädde i kraft den
1 januari 1992.

Karin Pilsäter m.fl. (fp) anser i motion A806 att det är långt
kvar till målet om jämställdhet i arbetslivet trots
jämställdhetslagens ändamål att främja kvinnors och mäns lika
rätt i fråga om arbete, arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter
i arbetet.

Utskottet instämmer med motionärerna att det fortfarande
återstår mycket att göra för att nå full jämställdhet i
arbetslivet. Kvinnor och män arbetar inom olika sektorer och
yrken, kvinnor ofta på lägre nivåer och med kortare arbetstid än
män. Det obetalda arbetet är också mycket ojämnt fördelat på
kvinnor och män. Enligt SCB:s tidsanvändningsundersökning krävde
hemarbetet genomsnittligt 33 timmars insatser i veckan av
kvinnorna och 20 timmar av männen. Den nya jämställdhetslagen är
därför bara ett av flera olika medel som måste utnyttjas i
arbetet för jämställdhet. Praktiska förändringar måste också
komma till stånd ute på arbetsplatserna. Enligt utskottets
mening bör jämställdhetsarbetet liksom hittills bedrivas på bred
front i samhället genom politiskt opinionsskapande arbete, genom
statliga och andra offentliga insatser och projekt, genom
fackligt engagemang samt genom arbete på lokal nivå inom
kommuner, organisationer och näringsliv.

Jämställdhetsombudsmannen (JämO) och jämställdhetsnämnden
skall se till att jämställdhetslagen efterlevs. En viktig
uppgift för JämO är också att informera allmänheten och på andra
lämpliga sätt främja jämställdhet i arbetslivet.

Mot bakgrunden av det arbete som bedrivs på
jämställdhetsområdet avstyrker utskottet motion A806 (fp) i
denna del.

I motion A808 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) begärs en
skärpning av jämställdhetslagen bl.a. så att möjligheten att
avtalsvägen desavouera jämställdhetsarbetet tas bort. Nuvarande
kryphål i lagen bör täppas till.

Utskottet behandlade i föregående års betänkande om
jämställdhet (1992/93:AU1) ett likartat motionskrav. Utskottet
står fast vid den ståndpunkt som framfördes i detta sammanhang.
Sålunda förutsätter utskottet att arbetsmarknadens parter lojalt
lever upp till sitt ansvar för att jämställdhetsarbetet får en
bättre prioritet i det fackliga arbetet och att
jämställdhetsfrågorna drivs på ett mera engagerat och livaktigt
sätt. Med de nya reglerna om jämställdhetsplaner bör man kunna
räkna med att avtalen blir mer åtgärdsinriktade och därigenom
också mer uppfordrande mot de lokala parterna att driva på
jämställdhetsarbetet. Som utskottet redovisar i det följande har
utskottet inhämtat viss information från JämO angående
jämställdhetsplanerna. Efter ett brett informationsarbete från
JämO:s sida planeras nu en uppföljning av framför allt
kvaliteten på de lokala jämställdhetsplanerna.

Med det anförda avstyrker utskottet den nu behandlade motionen
A808 (fp) i motsvarande del.

I två motioner betonas vikten av ett aktivt
jämställdhetsarbete.

Socialdemokraterna anser i motion A267 att det är nödvändigt
att intensifiera det aktiva jämställdhetsarbetet på
arbetsplatserna. Detta arbete bygger i de flesta fall på avtal.
Det är visserligen arbetsgivarens ansvar att se till att ett
sådant jämställdhetsarbete kommer till stånd men även
löntagarnas organisationer måste vara pådrivande i detta arbete.
Arbetsgivarna bör aktivt verka för att kvinnornas
arbetssituation förbättras. Områden som nämns är bl.a.
rekrytering, befordran, lönesättning, utbildning, arbetstider
och motarbetande av sexuella trakasserier. I motionen begärs ett
tillkännagivande om detta.

Ett likartat yrkande framförs i motion A815 av Margareta
Winberg m.fl. (s).

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det
gäller vikten av arbetsgivarnas och arbetstagarnas engagemang
för att få till stånd ett aktivt jämställdhetsarbete ute på
arbetsplatserna. Som utskottet anfört föregående år vid
behandling av ett motsvarande motionsyrkande ger den nya lagen
också uttryck för ett sådant synsätt genom regeln att
arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att
jämställdhet i arbetslivet skall uppnås. Särskilt skall de verka
för att utjämna och förhindra skillnader i löner och andra
anställningsvillkor mellan kvinnor och män som utför lika eller
likvärdigt arbete. Den nya lagens mer preciserade regler om
aktiva åtgärder, bl.a. reglerna om jämställdhetsplaner, bör
enligt utskottets mening kunna bidra till att såväl arbetsgivare
som arbetstagare och deras organisationer engagerar sig mer än
tidigare i jämställdhetsfrågorna. Med kravet på en årlig
jämställdhetsplan och en årlig uppföljning av föregående års
plan blir en diskussion om dessa frågor ett återkommande inslag
i parternas interaktion. Utskottet anser att lagen ger goda
förutsättningar för att intensifiera det aktiva
jämställdhetsarbetet. Något särskilt tillkännagivande från
riksdagens sida med anledning av de behandlade motionerna är
därför inte erforderligt enligt utskottets mening. Därmed
avstyrks motionerna A267 (s) och A815 (s) i tillämpliga delar.

I motion A811 av Karin Starrin m.fl. (c) efterlyses mer
informationsinsatser om jämställdhetsplaner. Sådana skall
upprättas på alla arbetsplatser med mer än tio anställda säger
lagen. Enligt JämO:s undersökning är kunskaperna om och
efterlevnaden av dessa regler nedslående. Motionärerna anser
därför att särskilda informationsinsatser till arbetsgivare och
fackliga organisationer behövs.

Utskottet anför följande.

Efter en JämO-undersökning år 1992 vad privata, kommunala och
landstingskommunala arbetsgivare vet om jämställdhetslagen och
jämställdhetsplaner har JämO konstaterat att kunskaperna inom
det svenska arbetslivet om jämställdhetsplanerna etc. är
bristfälliga. JämO:s slutsats är att kunskaperna måste
förbättras och ett mer optimistiskt och engagerat klimat måste
stimuleras.

Utskottet har inhämtat att JämO:s informationsinsatser om
jämställdhetsplaner bedrivs på bred front. Som exempel kan
nämnas att anslagstavlan i TV har utnyttjats för att sprida
information om den nya lagen. Under år 1993 planerar JämO att
göra en ny undersökning för att få aktuella kunskaper om framför
allt kvaliteten på de lokala jämställdhetsplanerna.

Utskottet utgår från att JämO:s uppföljningsundersökning får
utgöra grund för de fortsatta informationsinsatsernas intensitet
och inriktning. Något uttalande härutöver är enligt utskottets
mening inte påkallat. Det nu behandlade yrkandet i motion A811
(c) avstyrks därför.

I två motioner berörs JämO:s befogenheter.

Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds) begär i motion
A803 liksom Margareta Viklund (kds) i motion A801 ett
tillkännagivande att JämO:s kompetensområde bör utvidgas.
Eftersom allmänheten redan i dag har den föreställningen att
JämO bevakar jämställdhetssträvandena inom hela samhället bör
JämO få uttala sig över hela samhällsområdet, även om lagens
utformning inte ändras.

Vidare bör JämO få rätt att använda sig av annan lagstiftning
än jämställdhetslagen. Motiveringen är att JämO:s ärenden kan
omfatta en kombination av brott mot olika lagar som t.ex.
jämställdhetslagen, föräldraledighetslagen och lagen om
anställningsskydd.

Utskottet anför följande.

JämO:s uppgift enligt jämställdhetslagen är att i första hand
söka förmå arbetgivare att frivilligt följa lagens föreskrifter.
Därutöver skall JämO också i övrigt medverka i strävandena att
främja jämställdhet i arbetslivet. Förutom dessa uppgifter skall
JämO enligt sin instruktion även verka för jämställdhet inom
skolväsendet, högskolan, arbetsmarknadsutbildningen och andra
utbildningsformer. Rådgivning och information nämns som
arbetsmetoder i detta sammanhang.

Frågan huruvida lagen borde utvidgas till att avse även andra
områden än arbetslivet diskuterades bl.a. i proposition
1990/91:113 om en ny jämställdhetslag m.m. Därvid underströks
att ett aktivt arbete måste utföras inom olika samhällsområden,
om målen för jämställdhet mellan kvinnor och män skall uppnås.
Ett stort ansvar vilar här på stat och kommun, men också på
enskilda organisationer och individer. Enligt propositionen
borde också i fortsättningen frågor som rör socialförsäkringen,
familjerätten osv. behandlas inom resp. område. I sitt av
riksdagen godkända betänkande (1990/91:AU17, rskr. 288) ansåg
utskottet att starka skäl talar för att behålla avgränsningen av
lagens tillämpningsområde till arbetslivet.

Utskottet har förståelse för de framförda önskemålen om en
breddning av JämO:s verksamhet till fler sektorer av samhället.
Mot bakgrund av riksdagens relativt nyligen gjorda
ställningstagande i frågan anser utskottet att nya överväganden
bör anstå till ett vidare sammanhang. Ett tillfälle att
aktualisera frågan föreligger i samband med den tidigare nämnda
jämställdhetspropositionen som planerats till början av år 1994.
Utskottet vill också betona att det är självklart att
jämställdhetssynpunkter införlivas inom olika
samhällssektorer som till exempel utbildningsområdet och
socialförsäkringsområdet. Mot bakgrund av det anförda är
utskottet inte berett att förorda något initiativ med anledning
av motionerna A801 (kds) och A803 (kds), som följaktligen
avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande resursfördelningen mellan kvinnor och män
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A805 och 1992/93:A816,
men. (v) - delvis

2. beträffande konsekvenserna för jämställdheten att
riksdagen avslår motionerna 1992/93:A809 yrkande 6 och
1992/93:A811 yrkande 25,
men. (v) - delvis

3. beträffande strategi för att förbättra kvinnornas
situation på arbetsmarknaden att riksdagen avslår motion
1992/93:A815 yrkande 2,
men. (v) - delvis

4. beträffande kvinnliga entreprenörer
att riksdagen avslår motion 1992/93:A802,

5. beträffande löneskillnader mellan kvinnor och män
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A801 yrkande 2,
1992/93:A811 yrkande 12 och 1992/93:A813,

6. beträffande Löneskillnadsutredningens arbete
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A806 yrkande 2,
1992/93:A811 yrkande 13 och 1992/93:A815 yrkande 1,

7. beträffande arbetsorganisation och arbetstider för
kvinnor samt sjuklönereformens effekter
att riksdagen avslår motion 1992/93:A806 yrkandena 3 och 4,

8. beträffande ökad kvinnorepresentation
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A801 yrkande 1,
1992/93:A809 yrkandena 1 och 4 samt 1992/93:A811 yrkande 1,
men. (v) - delvis

9. beträffande internationella kvinnorepresentationsfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A808 yrkande 3 och
1992/93:A809 yrkande 2,

10. beträffande ett Frida Steenhoff-stipendium
att riksdagen avslår motion 1992/93:A804,

11. beträffande målet om jämställdhet i arbetslivet
att riksdagen avslår motion 1992/93:A806 yrkande 1,

12. beträffande skärpning av jämställdhetslagen
att riksdagen avslår motion 1992/93:A808 yrkande 2,
men. (v) - delvis

13. beträffande ett aktivt jämställdhetsarbete
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A267 yrkande 16 och
1992/93:A815 yrkande 4,
res. (s)

14. beträffande informationsinsatser om
jämställdhetsarbetet
att riksdagen avslår motion 1992/93:A811 yrkande 17,

15. beträffande JämO:s befogenheter
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A801 yrkande 3 och
1992/93:A803.
men. (v) - delvis

Stockholm den 2 september 1993

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Ingela Thalén

I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson
(fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Georg Andersson
(s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Sten Östlund (s),
Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman
(s) och Isa Halvarsson (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Ett aktivt jämställdhetsarbete (mom. 13)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund och
Monica Öhman (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "Utskottet har" och på s. 15 slutar med "tillämpliga
delar" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets bedömning är det en nödvändighet att det
aktiva jämställdhetsarbetet intensifieras ute på
arbetsplatserna. Man bör därför ta fasta på de förslag som
framförs i motion A267 (s). Dessa innebär att arbetsgivarna
aktivt måste förbättra kvinnornas arbetssituation på bl.a.
följande områden: arbetsmiljö, befordringsmöjligheter, lönenivå,
utbildningsmöjligheter, arbetstider, sexuella trakasserier.
Löntagarnas organisationer måste vara pådrivande i detta arbete
samtidigt som regeringen kraftfullt bör verka för att
arbetsgivarna ökar sitt engagemang och ansvar för att uppnå
jämställdhet ute på arbetsplatserna. Utskottet föreslår därför
ett tillkännagivande till regeringen av denna innebörd.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A267 (s)
i denna del. Med det anförda får yrkandet i motion A815 (s) om
ett aktivt jämställdhetsarbete anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande
lydelse:

13. beträffande ett aktivt jämställdhetsarbete
att riksdagen med
bifall till motion 1992/93:A267 yrkande 16 samt med anledning av
motion 1992/93:A815 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Resursfördelningen mellan kvinnor och män (mom. 1)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund och
Monica Öhman (alla s) anför:

Vi instämmer i vad utskottet anfört i anslutning till
behandlingen av bl.a. motion A816 av Margareta Winberg m.fl.
(s). Enligt vår uppfattning är resursfördelningen mellan kvinnor
och män en mycket viktig fråga och vi förutsätter att utskottets
synpunkter inlemmas i propositionen.

2. Strategi för att förbättra kvinnornas situation på
arbetsmarknaden (mom. 3)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund och
Monica Öhman (alla s) anför:

Vi vill hänvisa till att frågan om en strategi för ökad
jämställdhet på arbetsmarknaden tas upp i Socialdemokraternas
partimotion A267, vilken behandlats i utskottets betänkande
1992/93:AU11 under avsnittet Arbetsmarknaden för kvinnor.
Motionsförslaget har i nämnda betänkande följts upp av en
reservation (res. 13).

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Hans Andersson (v) anför:

Jag instämmer i den reservation som Socialdemokraternas
företrädare i utskottet har avgett beträffande ett aktivt
jämställdhetsarbete.

Därutöver vill jag anföra följande.

Enligt min mening bör resursfördelningen mellan kvinnor och
män angripas på ett annat sätt än den nuvarande tendensen att
som en förstahandsåtgärd undersöka möjligheterna att få
skatteavdrag för anställd hushållshjälp. I stället bör
ansträngningarna inriktas på åtgärder som leder till att kvinnor
får bättre arbetsvillkor och lika lön för lika eller likvärdigt
arbete.

Min uppfattning är vidare att konsekvenserna för
jämställdheten bör analyseras djupare än vad som för
närvarande sker i samband med utredningar, reformer och annat
förändringsarbete i samhället.

Vidare behövs såväl en strategi för att förbättra kvinnornas
situation på arbetsmarknaden som andra åtgärder för att
jämställdheten skall kunna tränga igenom på arbetsmarknaden.

Vad gäller frågorna om en ökad kvinnorepresentation anser
jag att den nuvarande ordningen med etappmål är en alltför
långsam väg att gå; kvotering till olika styrelser och organ är
enligt min mening en mer adekvat metod.

Jag instämmer i kravet på en skärpning av
jämställdhetslagen, så att nuvarande kryphål i lagen täpps
till.

För att få ett bättre genomslag av jämställdhetsarbetet i
praktiken bör såväl jämställdhetslagen som JämO:s
befogenheter utvidgas till att omfatta också områden utanför
det egentliga arbetslivet, i synnerhet utbildningsområdet.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
1, 2, 3, 8, 12 och 15 borde ha hemställt:

1. beträffande resursfördelningen mellan kvinnor och män
att riksdagen med
anledning av motionerna 1992/93:A805 och 1992/93:A816 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

2. beträffande konsekvenserna för jämställdheten
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:A809 yrkande
6 och 1992/93:A811 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,

3. beträffande strategi för att förbättra kvinnornas
situation på arbetsmarknaden
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:A815 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

8. beträffande ökad kvinnorepresentation
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:A801 yrkande
1, 1992/93:A809 yrkandena 1 och 4 samt 1992/93:A811 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

12. beträffande skärpning av jämställdhetslagen
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:A808 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

15. beträffande JämO:s befogenheter
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:A803 samt med
anledning av motion 1992/93:A801 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts.