Jämställd idrott, m.m.

Betänkande 1995/96:KrU11

Kulturutskottets betänkande 1995/96:KRU11

Jämställd idrott, m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Innehållsförteckning

1995/96
KrU11

Sammanfattning

I betänkandet behandlas fem motioner som
avser frågor om jämställd idrott. I två
av motionerna behandlas också frågor som
avser jämställdhet mellan könen då det
gäller kommunala resurser till andra
fritidsaktiviteter än idrott. Även
frågor om forskning och bl.a. kvotering
till idrottsgymnasierna behandlas.

Utskottet redovisar idrottens egna
insatser för jämställdhet. Utskottet
står fast vid ett uttalande från våren
1994 av innehåll att utskottet
förutsätter att regeringen vid kommande
överväganden om bl.a. anslagsfrågor som
rör idrottsrörelsen beaktar reslutatet
av insatserna på jämställdhetsområdet.

Vidare redovisar utskottet innehållet i
Fritidsutredningens förslag. Utskottet
anser att remissbehandlingen av
förslaget och den fortsatta beredningen
av ärendet inte bör föregripas.

Vid betänkandet har fogats två
särskilda yttranden.

Motionerna

1994/95:Kr412 av Marianne Andersson
m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning/analys av
jämställdhetsutvecklingen mot bakgrund
av att kommunerna drar ned på de
ekonomiska resurserna till
fritid/idrott.

1994/95:Kr413 av Michael Stjernström
m.fl. (kds) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att
jämställdhetsarbetet inom idrotten drivs
vidare.

1994/95:Kr417 av tredje vice talman
Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en jämställd idrott.

1994/95:A802 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om rättvisare fördelning av
resurser mellan flickor och pojkar inom
idrott och fritid.

1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl.
(c) vari yrkas

41. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrott och flickor.

Riksidrottsmötet 1995, m.m.

I betänkandet används de förkortningar,
som här anges inom parentes, nämligen
Riksidrottsmötet (RIM),
Riksidrottsstyrelsen (RS), Sveriges
Riksidrottsförbund (RF),
Distriktsidrottsförbund (DF),
Specialidrottsförbund (SF),
Specialidrottsdistriktsförbund (SDF) och
Riksidrottsnämnden (RIN). I
fortsättningen kommer det i stället för
Riksidrottsmöten (RIM) att vartannat år
hållas en RF-stämma.

Vid RIM 1995, som hölls i slutet av
november månad, ägnades
jämställdhetsfrågor stor uppmärksamhet.

Vissa bakgrundsuppgifter

Sedan RIM 1977 har det inom
idrottsrörelsen pågått ett medvetet
jämställdhetsarbete.

Utgångspunkten var handlingsprogrammet
Idrott tillsammans på samma villkor som
antogs av RIM 1977.

I syfte att höja ambitionen, att
klargöra målen inför idrottens
jämställdhets- arbete inför 90-talet och
på vilka vägar dessa kan och bör uppnås,
utarbetades en jämställdhetsplan som
enhälligt antogs av RIM 1989. Den
övergripande målsättningen med idrottens
jämställdhetsarbete är, att jämställd
idrott skall vara en realitet när det
nya seklet börjar. För att målsättningen
skall kunna uppnås krävs att
jämställdhetsarbetet bedrivs med klart
formulerade mål och åtgärdsprogram.
Därför beslutades att inriktningen på
arbetet skulle realisera följande
delmål:

· Inom rådgivande och beslutande organ
på alla nivåer skall kvinnor och män
vara representerade med minst 40 % år
1995
·

· Valberedningar på alla nivåer vilka
väljs fr.o.m. 1989 skall bestå av lika
antal kvinnor och män

·

· Andelen kvinnliga och manliga
tränare skall senast 1995 motsvara
könsfördelningen bland de aktiva inom
respektive idrott
·

Andelen kvinnlig personal på högre
befattningar, av typ konsulent, gene-
ralsekreterare och liknande skall uppgå
till minst 30 % år 1995.

I jämställdhetsplanen föreslogs att man
under en sexårsperiod skulle utvärdera
arbetet vid två tillfällen. Inför RIM
1993 skulle en utvärdering göras för att
se om kvinnorepresentationen uppnått 30
%. Om så inte var fallet skulle regler
om könskvotering vid val till rådgivande
och beslutande organ införas. Den andra
utvärderingen skulle göras inom RIM 1995
vars resultat sedan skulle ligga till
grund för nya ställningstaganden vid
riksidrottsmötet avseende mål och
åtgärder för det fortsatta
jämställdhetsarbetet.

Vid RIM -93 förelåg en rapport över
idrottens jämställdhetsarbete 1989 -
93. I rapporten valde RS att inte
föreslå könskvotering vid val till
beslutande organ utan föreslog i stället
krafttag och fortsatt intensifierat
arbete enligt jämställdhetsplanen.

Rapporten innehöll en åtgärdsplan fram
till 1995 med nedanstående fokuseringar.

Dessa fokuseringar innebar bl.a. att
ansvaret för genomförandet av
jämställdhetsplanen skulle ligga på
beslutsfattarna i RS, SF och DF, att
årligen sammanställa uppgifter utifrån
jämställdhetsplanens delmål att användas
vid fördelningen av det statliga
bidraget till SF och att följa upp det
statliga LOK-stödets fördelning mellan
idrott som utövas av flickor resp.
pojkar för att därefter ge förslag till
åtgärder.

Utvärdering av idrottens
jämställdhetsplan 1989-1995

Vid RIM 1995 lade RS fram rapporten
Utvärdering - idrottens
jämställdhetsplan 1989-95, till vilken
fogats en studie benämnd Med flätorna i
brevlådan. Rapporten innehåller närmare
uppgifter om i vilken utsträckning de
olika delmålen i jämställdhetsplanen
uppnåtts. RS anför för sin del följande.

I den jämställdhetsplan som antogs vid
riksidrottsmötet 1989 sattes målet att
jämställd idrott ska vara en realitet
när det nya seklet börjar. Dessutom
angavs ett antal delmål, fokuserade på
bl.a. kvinnorepresentationen i
beslutande församlingar, vilka skulle
vara uppnådda 1995.

Under de sex år som gått sedan 1989 har
ett intensivt arbete bedrivits för att
nå de uppsatta målen. Idrottens
jämställdhetsarbete har i hög grad
uppmärksammats och uppskattas av
omvärlden. Synbara resultat har också
uppnåtts, vilket framgår av styrelsens
rapport. Bl.a. har andelen kvinnor i
SF:s styrelser ökat från 15 till 25
procent.

Samtidigt konstaterar RS att delmålen
inte nåtts. Därför krävs ett fortsatt
tålmodigt och målmedvetet
jämställdhetsarbete på alla nivåer inom
idrottsrörelsen. I förslaget till
verksamhetsinriktning anges således
jämställd idrott som ett fokuserat
område under den kommande perioden, med
ett antal klara mål och planerade
aktiviteter. Det är också viktigt att
betona att jämställdhetsaspekter måste
genomsyra samtliga verksamhetsområden.
Ett exempel på denna syn är förslaget
till idéprogram där frågan i stället för
att få ett eget avsnitt integrerats i
olika delområden. Samma strävan finns i
förslaget till verksamhetsinriktning.

Riksidrottsstyrelsen menar emellertid
att det är nödvändigt att nu tydligt
markera allvaret bakom de mål som satts
upp. Redan i jämställdhetsplanen från
1989 slogs fast att om målen inte
uppfylldes borde en stadgeändring göras
som innebär att regler om könskvotering
vid val till rådgivande och beslutande
organ införs. För att visa vägen finns
det enligt RS uppfattning nu anledning
att införa sådana regler för de
idrottsgemensamma organ som tillsätts av
riksidrottsmötet, samt för DF:s
styrelser. När det gäller SF bör det
ligga på förbundens eget ansvar att
bedöma hur jämställdhetsarbetet ska
bedrivas på effektivast möjliga sätt.
Hänsyn måste också tas till de olika
förbundens skiftande förutsättningar.
Som en markering föreslår dock RS att SF
åläggs att i sina stadgar samt i
normalstadgar för SDF skriva in en regel
om att styrelser och valberedningar ska
bestå av representanter för båda könen.

Beslut av RIM 1995 rörande
jämställdhetsrapporten

RIM 1995 beslöt att med godkännande
lägga den i föregående avsnitt
redovisade rapporten till handlingarna
och anta vissa av RS föreslagna
stadgeändringar och att uppdra åt RS att
fortsätta utvärdera jämställdhetsplanens
delmål och att till RIM 1997 (i
fortsättningen kallad RF-stämman)
framlägga en rapport om denna
utvärdering. Stadgeändringarna innebar i
huvudsak följande. Av de ledamöter i RS,
som utöver ordföranden väljs av RF-
stämman, skall antalet kvinnor vara fem
och antalet män lika många. I RIN skall
- utöver ordförande och vice ordförande
- väljas in tre kvinnor och lika många
män. SF skall i sina stadgar och i
normalstadgar för SDF föreskriva att
styrelsen och valberedningen skall bestå
av kvinnor och män. Vidare skall enligt
normalstadgan för DF de ledamöter som
väljs utöver ordföranden vara lika
fördelade mellan könen.

Idéprogram för idrottsrörelsen

RIM 1995 antog - med vissa tillägg och
ändringar - ett av RS framlagt förslag
till idrottsrörelsens idéprogram -
Idrott till 2000. I programmet anförs i
fråga om jämställdhet följande.

Idrotten är lika viktig för kvinnor som
för män, för flickor som för pojkar. Och
alla är lika viktiga för idrotten.
Därför ska det inom idrottsrörelsen
finnas jämställdhet mellan könen. Med
det menar vi att det ska finnas lika
möjligheter för alla, oavsett kön, att
utöva idrott vilket kräver att kvinnlig
och manlig idrott värderas och
prioriteras på ett likvärdigt sätt. Vi
delar på ansvaret för utvecklingen genom
att på alla nivåer inom idrottsrörelsen
ta tillvara såväl kvinnors som mäns
olika erfarenheter och värderingar som
ledare. Vi fördelar och utformar också
uppdragen så att både kvinnor och män
kan medverka.

Verksamhetsinriktning och ekonomisk plan
för 1996-1997

RIM 1995 antog - med viss komplettering
- ett av RS framlagt förslag till
verksamhetsinriktning och ekonomisk plan
för 1996-1997.

Enligt verksamhetsplanen skall vissa
områden fokuseras, däribland jämställd
idrott. I detta hänseende anförs
följande.

De mål för jämställdhetsarbetet som
ställts upp till 1995 års
riksidrottsmöte har inte uppnåtts. Då
det är av största vikt, att svensk
idrottsrörelse ökar takten i
jämställdhetsarbetet är det viktigt att
fastställa innebörden av begreppet
jämställdhet. Detta innebär en
inriktning och organisering så att
kvinnors idrottande utgör
kärnverksamheten i lika stor
utsträckning som männens. Eller
annorlunda uttryckt: Kvinnor skall kunna
representera både sig själva och sina
manliga kollegor och vidare att kvinnors
erfarenheter blir en del av
organisationernas gemensamma bas och
inte något som särbehandlas som något
avvikande. Riksidrottsstyrelsens
verksamhetsplan inom detta område tar
detta som utgångspunkt.

Mål

Idrotten skall formas utifrån ett
medvetet könsperspektiv, där
flickors/kvinnors villkor i likhet med
pojkars/mäns är utgångspunkt för normer
i verksamhet, organisation,
arbetsformer, forskning och utbildning.

Aktiviteter

RF, SF och SOK ansvarar för att ett
könsperspektiv läggs på
verksamhetsinriktningen 1996 - 1997.

RF ansvarar för, i samarbete med SISU,
att SF erbjuds program för rekrytering
och utbildning av kvinnliga ledare och
tränare, t.ex. mentorsprogram.

RF ansvarar för, i samarbete med SISU,
att erbjuda SF utbildning i
jämställdhetsfrågor.

RF stödjer och stimulerar
idrottsforskning om och för kvinnor.

RF stimulerar genom särskilda medel SF:s
fortsatta utvecklingsarbete.

RF ansvarar för fortsatt uppföljning och
utvärdering av idrottsrörelsens
jämställdhetsarbete.

Fritidsutredningen

I maj månad 1995 tillkallades i enlighet
med regeringens beslut en särskild
utredare med uppdrag att utreda
fördelningen av offentliga resurser till
fritidsverksamhet ur ett
jämställdhetsperspektiv (dir. 1995:74).
Utredaren har bedrivit arbetet under
namnet Fritidsutredningen (C 1995:06).

Kommittén har i sitt arbete använt sig
av kvinnoforskningens resultat och de
erfarenheter som arbetet för ökad
jämställdhet har gett. Med anledning av
att det i utredningsuppdraget ingick att
studera vilken forskning som fanns om
kvinnors och mäns fritid anordnade
kommittén i oktober 1995 en konferens,
Fritid och jämställdhet, i vilken
forskare från flera länder deltog.
Konferensbidragen presenterades i
delbetänkandet (SOU 1995:145) Fria val?
Om kön, makt och fritid.

I början av innevarande år avgav
Fritidsutredningen sitt slutbetänkande
(SOU 1996:3) Fritid i förändring.

I betänkandet föreslås enligt
kommitténs egen sammanställning
följande:

Staten

- att jämställdhet skall vara ett
övergripande mål i statens bidrag och
övriga styrmedel inom fritidsområdet,

- att riktlinjer för en statlig
fritidspolitik utformas och att denna
utgår från jämställdhet,

- att som ett led i utarbetandet av en
statlig fritidspolitik bildas ett
rådgivande organ,

Fritidsrådet

I rådet bör ingå såväl statliga
representanter som representanter med
erfarenhet av kommunal, idrottslig och
kulturell verksamhet, samt
representanter med erfarenhet från
folkbildning, folkhälsoarbete,
folkrörelsearbete samt barn och
ungdsomarbete. Fritidsrådets arbete
skall utgå från jämställdhet.

Kommunerna

- att kommunerna, i kommunallagens anda,
utformar riktlinjer för en
fritidspolitik som utgår från
jämställdhet,

- att kommunerna använder sig av sådana
instrument som ökar kunskapen om
fritiden,t.ex. att kultur- och
fritidsvaneundersökningar genomförs vari
jämställdhetsperspektivet ingår,

- att kommunerna vid genomförandet av en
jämställd fritidspolitik gör
jämställdhetskonsekvensanalyser inför
såväl investeringar som avvägningar i
driftsbudgetar mellan öppen verksamhet
och stöd till föreningsliv,

- att jämställdhetskonsekvensanalyser
görs vid den kommunala fysiska
planeringen, såväl vid om- och
tillbyggnation av befintliga
anläggningar och miljöer som vid
nyproduktion, exempelvis genom att:

utrymme ges för fritidsverksamhet och
fritidsaktiviteter i mindre och enklare
lokaler med anslutning till
boendemiljön;

- hänsyn tas till kvinnors säkerhet
genom att förlägga motionsspår i närhet
av bostadsområden eller längs upplysta
gångvägar och att anläggningar planeras
så att kvinnor känner sig trygga;

- satsa på olika typer av öppna och lätt
tillgängliga verksamheter;

- kommunerna kontinuerligt genomför s.k.
tjejronder, liknande skyddsronder, där
man fastställer krav på den fysiska
miljön som utgår från kvinnors och
flickors välbefinnande och behov,

- att arkitekttävlingar utlyses, där
representanter för stat och kommun
samarbetar, för att ta fram förslag till
nya former av fritidsanläggningar och
till ombyggnationer av befintliga
anläggningar för att möjliggöra
alternativ användning,

- att i enlighet med Kommunallagens 8
kap. 20 § om självförvaltningsorgan
uppmanas kommunerna att pröva
möjligheterna till nya förvaltnings- och
beslutsformer av fritidsanläggningar och
där eftersöka en bred medborgerlig och
tvärsektoriell sammansättning,

- att kommunerna skapar en
förvaltningsövergripande funktion som
arbetar samordnande och uppsökande med
ansvar för att informera om och
tillhandahålla information om
fritidsutbudet i kommunen,

Det offentliga gentemot organisationer
m.fl.

- att jämställdhet skall vara ett
övergripande mål i det offentliga stödet
på samtliga nivåer till folkbildningen,

- att jämställdhet skall vara ett
övergripande mål på samtliga nivåer inom
kulturpolitiken,

- att jämställdhet skall vara ett
övergripande mål för det offentliga
stödet på samtliga nivåer till idrotten,

- att jämställdhet skall vara ett
övergripande mål på samtliga nivåer för
det offentliga stödet till ungdoms- och
övriga organisationer,

- att erforderlig könsdifferentierad
statistik skall vara ett krav på
återrapportering för myndigheter och
organisationer på såväl central,
regional som lokal nivå, vilka erhåller
statliga och kommunala bidrag,

- att organisationer som erhåller
offentligt stöd utför kvalitativa
utvärderingar ur ett genusperspektiv av
verksamheten i föreningar och att
folkrörelser uppmuntras, att för egna
behov av uppföljning utifrån uppställda
jämställdhetsmål, utveckla riktlinjer
för en tydlig redovisningsform av den
interna medelfördelningen i
föreningarna.

Forskning och utvecklingsarbete

- att medel till forskning om flickors
och kvinnors fritid med ett
genusteoretiskt perspektiv avsätts.
Forskning om socialt eftersatta gruppers
möjligheter att tillgodogöra sig de
offentliga medlen för fritidsverksamhet
uppmuntras. Frågan bör aktualiseras i
anslutning till den forskningspolitiska
propositionen och kopplas till det
föreslagna forskningsprogrammet om
ideella sektorn,

- att regeringen ställer resurser till
förfogande för lokal utveckling av
nyskapande kultur- och fritidsverksamhet
som utgår från flickors behov, och
finner aktiva former för detta.
Invandrarflickors situation bör
uppmärksammas,

- att på ett lokalt plan initiativ tas
till att sjukvård, socialtjänst och
försäkringskassa samarbetar med
frititidssektorn runt frågor om hur
fritid kan integreras i ett aktivt
folkhälso- och rehabiliteringsarbete och
att personal som berörs av arbetet ges
möjlighet till fortbildning och
kompetensutveckling utifrån detta
perspektiv.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har vid en rad tillfällen
behandlat frågan om jämställdhet inom
idrotten. Då det gäller behandlingen av
sådana frågor under åren 1991 och 1992
hänvisar utskottet till de av riksdagen
godkända betänkandena 1990/91:KrU17 och
1991/92:KrU15.

Våren 1993 uppehöll sig utskottet
ingående vid frågan om hur
jämställdheten inom idrottsrörelsen kan
främjas. I sitt av riksdagen godkända
betänkande 1992/93:KrU14 lämnade
utskottet en redovisning för den
jämställdhetsplan som antagits vid
riksidrottsmötet 1989. Vidare erinrade
utskottet bl.a. om att samma
riksidrottsmöte antagit
handlingsprogrammet Idrottspolitisk
offensiv, i vilket också
jämställdhetsarbetet behandlades (se
närmare härom bet. 1990/91:KrU17). Under
beredningen i kulturutskottet av det då
aktuella ärendet lämnade på utskottets
begäran företrädare för
Riksidrottsförbundet (RF), utöver den
skriftliga information som fanns
tillgänglig, information om förbundets
jämställdhetsarbete.

Utskottet ansåg med följande motivering
att det inte var erforderligt med något
riksdagens initiativ med anledning av de
i ärendet behandlade motionerna.

Föreningslivet har - som bl.a. anges i
direktiven till Utredningen om statens
bidrag till ideella organisationer (dir.
1992:81) - en viktig roll i arbetet för
att främja jämställdhet mellan kvinnor
och män. Kulturutskottets
ställningstaganden då utskottet prövar
frågor om bidrag till olika
organisationer sker med utgångspunkt i
dessa värderingar. Idrottsrörelsen är
landets största folkrörelse och
aktiverar fler ungdomar än någon annan
föreningsverksamhet. Utskottet har
noterat det arbete som pågår för att
förverkliga RF:s jämställdhetsmål. Trots
detta arbete ger de uppgifter som
utskottet inhämtat under ärendets
beredning anledning till farhågor för
att de mål som har satts upp inte kommer
att kunna uppfyllas. Utskottet vill
därför anföra följande.

Förverkligandet av jämställdhetsmålen
är ett viktigt inslag i arbetet för att
stärka idrottens trovärdighet. Som
utskottet framhållit i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1991/92:KrU15 måste
arbetet föras framåt på alla plan inom
RF. Oavsett det stora ansvar som åvilar
de enskilda föreningarna och förbunden
har RF ett övergripande ansvar för att
målen uppnås. Det kan därför med fog
krävas att RF med kraft driver frågan så
att uppsatta mål nås och jämställdheten
bland rörelsens medlemmar utvecklas
vidare. Härvid bör varken särskilda
bestämmelser om kvinnorepresentation i
olika beslutande organ eller ekonomiska
styrmedel vara uteslutna. I sammanhanget
bör också framhållas att RF skall lämna
en redovisning av det lokala
aktivitetsstödets könsmässiga fördelning
till regeringen senast den 1 oktober
1993. Denna redovisning kan ge anledning
till förnyade överväganden om reglerna
för fördelning av stödet.

Det har upplysts att riksidrottsmötet i
år kommer att erhålla en rapport med
utvärdering av pågående
jämställdhetsarbete. Utskottet utgår
från att innehållet i rapporten övervägs
ingående av riksidrottsmötet och
föranleder de ställningstaganden som
framstår som motiverade för att RF skall
kunna ta sitt ansvar på området.
Utskottet har noterat att bl.a. frågan
om ekonomiska styrmedel för
jämställdhetsarbetet kan komma att
aktualiseras vid riksidrottsmötet. Av
propositionen kan utläsas att regeringen
fortlöpande uppmärksammar frågan om
jämställdhet mellan kvinnor och män inom
idrottsrörelsen. Mot denna bakgrund
förutsätter utskottet att regeringen vid
kommande överväganden av frågor som rör
idrottsrörelsen, bl.a. anslagsfrågor,
beaktar resultaten av RF:s insatser på
jämställdhetsområdet.

Även våren 1994 behandlade utskottet
ingående frågan om jämställdhet inom
idrotten. Detta skedde liksom tidigare
år vid prövningen av anslaget Stöd till
idrotten. I sammanhanget behandlades
fyra motioner i ämnet. Utskottet lämnade
i sitt av riksdagen godkända betänkande
1993/94:KrU11 en redovisning för bl.a.
en rapport till Riksidrottsmötet 1993 om
RF:s jämställdhetsarbete åren 1989-1993
(se s. 7 i bet). Då det gäller det
fortsatta jämställdhetsarbetet framgick
av rapporten följande.

RF är medvetet om att idrottsrörelsen
har mycket långt kvar tills en verkligt
jämställd idrott är uppnådd. Totalt 12
SF har en egen handlingsplan för
jämställdhet. Drygt 23 SF har fattat
policybeslut för att öka kvinnornas
andel vid rekrytering. Däremot har
fortfarande ca 22 SF inte antagit vare
sig handlingsplan eller policybeslut. RF
uppmanar till krafttag och fortsatt
intensifierat arbete i enlighet med
jämställdhetsplanen. Idrottens
jämdställdhetsarbete inriktas under de
kommande två åren på följande.
Intensifiera arbetet och styr ekonomiskt
- ansvaret för genomförandet av
jämställdhetsplanen ligger på
beslutsfattarna i RS, SF och
distriktsförbunden. Samverkan med
idrottens stödorgan, t.ex. SISU, är
viktig. Uppgifter utifrån
jämställdhetsplanens delmål skall
årligen sammanställas och användas som
ett kriterium vid fördelningen av det
statliga bidraget till SF. Det statliga
lokala aktivitetsstödets fördelning
mellan idrott som utövas av flickor
resp. pojkar skall följas upp och
förslag till åtgärder ges. Fokusera inom
följande områden - forskning, utbildning
och nätverk/idrottspolitiskt arbete.

Efter en redovisning för motionsförslag
om jämställd idrott, anförde utskottet
följande.

Utskottet anser att förverkligandet av
jämställdhetsmålen är ett viktigt inslag
i arbetet på att stärka idrottens
trovärdighet. Utskottet har redogjort
för det arbete som pågår för att
förverkliga dessa mål. Rapporten om RF:s
jämställdhetsarbete åren 1989-1993 tyder
emellertid på att det kommer att krävas
mer kraftfulla insatser. Utskottet anser
det angeläget att innehållet i rapporten
föranleder de åtgärder som krävs för att
de uppsatta målen skall uppnås. Som
utskottet under våren 1993 framhöll
måste jämställdhetsarbetet, för vilket
RF har ett övergripande ansvar, föras
fram på alla plan inom rörelsen (bet.
1992/93:KrU14). Utskottet uttalade även
att ekonomiska styrmedel inte borde vara
uteslutna.

Utskottet vill framhålla att en
fortlöpande redovisning, med särskilt
avseende på bidragsfördelningen mellan
kvinnor och män, av anslagsdispositionen
inom RF är ett värdefullt instrument för
RF och omgivningen vid bedömningen av
hur jämställdhetsarbetet utvecklas och
främjas. Enligt vad som framgår av
budgetpropositionen har RF på uppdrag av
regeringen redovisat den könsmässiga
fördelningen av bidraget till lokal
ungdomsverksamhet avseende budgetåret
1992/93. Härav framgår att av
deltagartillfällena utgjorde 40 %
tillfällen för flickor och 60 % för
pojkar, vilket motsvarar den könsmässiga
fördelningen av medlemmarna i aktuell
ålder. Utskottet har inhämtat att RS
beslutat att, inför bidragsfördelningen
till SF nästkommande budgetår, från SF
inhämta uppgifter utifrån
jämställdhetsplanens delmål och låta
dessa som ett kriterium bland andra
ligga till grund för
bidragsfördelningen. Vidare har, som
ovan nämnts, RIM år 1993 uppdragit åt RS
att utreda framtida bidragsmodeller och
penningströmmar inom idrotten och därvid
bl.a. lämna förslag till fördelning av
idrottens totala anslag, framtida
fördelning av SF-anslaget och kommande
regler för det lokala aktivitetsstödet.
Utskottet anser sig kunna förutsätta att
RS därvid kommer att uppmärksamma frågan
om ekonomiska styrmedel för
jämställdhetsarbetet.

Av propositionen kan utläsas att
regeringen fortlöpande uppmärksammar
frågan om jämställdhet inom idrotten.
Mot bakgrund härav och med hänvisning
till vad utskottet anfört i det
föregående förutsätter utskottet att
regeringen vid kommande överväganden om
bl.a. anslagsfrågor som rör
idrottsrörelsen beaktar resultaten av
insatserna på jämställdhetsområdet.
Något initiativ från riksdagen i här
aktuellt avseende är därför inte
erforderligt.

De aktuella motionsyrkandena avstyrktes
således.

Utskottet avstyrkte med en särskild
motivering också ett motionskrav om en
idrottsutredning med kvinnoprofil (se
bet. s. 10).

Utskottet

Utskottet behandlar i betänkandet fem
motioner som avser frågor om jämställd
idrott. I två av motionerna berörs även
frågor som avser jämställdhet mellan
könen då det gäller kommunala resurser
till andra fritidsaktiviteter än idrott.
Efter ett inledande avsnitt behandlar
utskottet först frågan om
idrottsrörelsens egna insatser för
jämställdhet. Därefter behandlas
kommunernas fördelning mellan könen av
resurser till idrott och andra
fritidsaktiviteter. Slutligen behandlar
utskottet i korthet vissa särskilda
frågor om jämställd idrott, bl.a. frågan
om forskning om jämställd idrott.

Allmänna bakgrundsuppgifter

Som en bakgrund till den formella
behandlingen av motionsyrkandena vill
utskottet lämna följande information.
Utskottet har under en följd av år
behandlat frågor om jämställd idrott.
Detta har skett i anslutning till
behandlingen av frågor om statens stöd
till idrotten. Såväl våren 1993 som
våren 1994 ägnade utskottet stor
uppmärksamhet åt jämställdhetsfrågorna.
De nu aktuella motionsyrkandena väcktes
i januari 1995. Senare under våren 1995
tillkallades efter regeringens
bemyndigande en särskild utredare för
att kartlägga fritidsverksamheten för
kvinnor och män och analysera
fördelningen av offentliga resurser till
sådan verksamhet ur ett
jämställdhetsperspektiv. Utredaren som
arbetat som en kommitté med namnet
Fritidsutredningen skulle bl.a. som ett
led i fullgörandet av sitt uppdrag
undersöka de offentliga resursernas
fördelning inom fritidssektorn i
kommuner och föreningar. Slutresultatet
av utredarens arbete har nyligen
redovisats i betänkandet (SOU 1996:3)
Fritid i förändring. Enligt vad
utskottet inhämtat kommer betänkandet
inom kort att bli föremål för
remissbehandling. Här bör också nämnas
att Riksidrottsmötet 1995 hölls i
slutet av förra året och att det vid
mötet fattades en rad beslut som har
till syfte att förbättra jämställdheten
inom idrotten. Vid bedömningen av
motionsyrkandena måste således tas
hänsyn till en rad omständigheter som
inträffat sedan motionerna väcktes.

Riksidrottsmötet antog år 1989 en
jämställdhetsplan inför 1990-talet.
Planen syftade till att klargöra målen
för jämställdhetsarbetet inom
idrottsrörelsen och att visa på de vägar
på vilka målen för jämställdhetsarbetet
kan och bör uppnås. Jämställd idrott
innebär enligt planen:

- att flickor och pojkar, kvinnor och
män, ges lika möjligheter att utöva sin
idrott,

- att kvinnlig och manlig idrottsutövning
värderas lika och prioriteras på ett
likvärdigt sätt,

- att kvinnor och män har lika stort
inflytande i beslutande organ,

- att både kvinnors och mäns kunskaper,
erfarenheter och värderingar tas till
vara och får påverka idrottens
utveckling,

- att arbetsformer och fördelning av
uppdrag utformas så att kvinnor och män
får lika stora möjligheter att
medverka.

Följande delmål för
jämställdhetsarbetet under tiden fram
till år 1995 sattes upp:

- inom rådgivande och beslutande organ på
alla nivåer skall kvinnor och män vara
representerade med minst 40 % år 1995
(gäller med undantag av idrotter som har
en mycket låg andel kvinnliga
medlemmar),

- valberedningar på alla nivåer vilka
väljs fr.o.m. år 1989 skall bestå av
lika antal kvinnor och män,

- andelen kvinnliga och manliga tränare
skall senast år 1995 motsvara
könsfördelningen bland de aktiva inom
resp. idrott,

- andelen kvinnlig personal på högre
befattningar, såsom konsulent,
generalsekreterare och liknande, skall
uppgå till minst 30 % år 1995.

Samtidigt med jämställdhetsplanen
antog riksidrottsmötet 1989
handlingsprogrammet Idrottspolitisk
offensiv. Även i detta program behandlas
jämställdhetsarbetet.

Vid det riksidrottsmöte som hölls i
slutet av förra året redovisades en
utvärdering av den år 1989 antagna
jämställdhetsplanen.
Riksidrottsstyrelsens bedömning har i
sin helhet redovisats i ett föregående
avsnitt, till vilket utskottet hänvisar.
Riksidrottsstyrelsen konstaterar bl.a.
att ett intensivt arbete bedrivits för
att idrottsrörelsen skulle nå de
uppsatta målen och att synbara resultat
uppnåtts men att de ovan angivna
delmålen inte nåtts. Därför krävs det
ett fortsatt jämställdhetsarbete på alla
nivåer inom idrottsrörelsen.
Riksidrottsstyrelsen hänvisar bl.a. till
att jämställdhetsaspekter måste
genomsyra samtliga verksamhetsområden. I
det vid mötet föreslagna idéprogrammet
har det skett en integration av
jämställdhetsfrågan i de olika
delområdena. Samma strävan finns i det
föreslagna verksamhetsprogrammet. För
att tydligt markera allvaret bakom de
mål som ställts upp på
jämställdhetsområdet föreslog
Riksidrottsstyrelsen vissa
stadgeändringar som med omedelbar verkan
skulle träda i kraft. Riksidrottsmötet
beslöt i enlighet med styrelsens förslag
att det i Riksidrottsförbundets stadgar
skulle införas könskvotering vid val av
såväl de idrottsgemensamma organ som
tillsätts av Riksidrottsmötet som
styrelserna i distriktsförbunden.
Specialidrottsförbunden ålades att i
sina stadgar samt i normalstadgar för
specialidrottsdistriktsförbunden skriva
in en regel om att styrelser och
valberedningar skall bestå av
representanter för båda könen.

Här bör också nämnas att
Fritidsutredningen bland sina förslag
också föreslagit en rad åtgärder som, om
de genomförs, har direkt betydelse för
idrottens jämställdhetsarbete. Således
har utredningen föreslagit att
jämställdhet skall vara ett övergripande
mål för det offentliga stödet på
samtliga nivåer till idrotten.

Idrottsrörelsens jämställdhetsmål

I enlighet med vad utskottet tidigare
framhållit är förverkligandet av de av
idrottsrörelsen uppställda
jämställdhetsmålen ett viktigt inslag i
arbetet på att stärka idrottens
trovärdighet. Samtidigt som det kan
beklagas att de år 1989 uppställda
delmålen på området inte uppnåtts, kan
utskottet konstatera att
Riksidrottsmötet fattat beslut om
kvotering till beslutande organ inom
idrottsrörelsen som framstår som ägnade
att påskynda måluppfyllelsen.
Riksidrottsmötet har också fattat andra
beslut som likaledes synes ägnade att
påskynda måluppfyllelsen. Utskottet
tänker härvidlag på den uppmärksamhet
jämställdhetsfrågan ägnas i det vid
mötet antagna idéprogrammet och i det
antagna förslaget till
verksamhetsinriktning för de närmaste
åren.

Regeringen uppmärksammar fortlöpande
frågan om jämställdhet inom idrotten (se
bl.a. bet. 1993/94:KrU11). Utskottet
förutsatte våren 1994 att regeringen
vid kommande överväganden om bl.a.
anslagsfrågor som rör idrottsrörelsen
beaktar resultatet av insatserna på
jämställdhetsområdet. Med hänsyn till
innehållet i de förslag som
Fritidsutredningen lagt fram och som
bl.a. innebär att jämställdhet skall
vara ett övergripande mål för det
offentliga stödet på samtliga nivåer
till idrotten får regeringen anledning
att inom en nära framtid pröva om den
skall förelägga riksdagen förslag som
innebär att jämställdhet inom idrotten
skall främjas genom ekonomiska
styrmedel. Remissbehandlingen av
utredningens slutbetänkande bör inte
föregripas.

Utskottet vill framhålla att
jämställdhetsfrågan inom idrotten
fortfarande har hög aktualitet. Vad
utskottet anfört i det föregående
innebär att utskottet står fast vid vad
utskottet uttalade våren 1994 i här
aktuellt avseende, nämligen att
utskottet förutsätter att regeringen vid
kommande överväganden om bl.a.
anslagsfrågor som rör idrottsrörelsen
beaktar resultatet av insatserna på
jämställdhetsområdet.

Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet att riksdagen tar
något initiativ med anledning av
motionskraven i motion Kr413 (kds)
yrkande 8, motion Kr417 (fp) yrkande 3
och motion A807 (c) yrkande 41, samtliga
yrkanden i motsvarande del. Vad som i
här aktuellt avseende - utan att något
formellt yrkande framställs - anförs i
motion Kr412 (c) yrkande 7 bör enligt
utskottets mening inte heller föranleda
något riksdagens initiativ.

Kommunernas insatser för jämställd
idrott och annan fritidsverksamhet

I tre motioner tas upp frågor om
kommunernas insatser för jämställd
idrott. Motionärerna bakom motion Kr412
(c) anser - med hänvisning till minskade
insatserna i kommunerna till idrott och
fritid - att det finns skäl att göra en
grundlig analys av hur det påverkar
jämställdheten inom idrotten.
Motionärerna utvecklar detta närmare.
Resultatet av den begärda analysen bör
utgöra underlag för att öka
jämställdheten inom idrotten. Likartade
synpunkter om effekterna av minskade
kommunala insatser på idrottsområdet
anförs i motion A802 (fp). Motionärerna
anser att en rimlig målsättning i
kommunerna bör vara att resurser för
fritid styrs mot en större jämställdhet
mellan kvinnor och män och att
utgångspunkten bör vara att fördelningen
mellan kvinnliga och manliga
idrottsaktiviteter blir lika stor. I
motion A807 (c) anförs att det är
angeläget att alla kommunalpolitiker tar
sitt ansvar och vågar prioritera
flickors idrott.

Utskottet vill med anledning av
motionsyrkandena anföra följande.

Som inledningsvis angetts tillsattes
Fritidsutredningen, sedan de här
aktuella motionerna väcktes. I
utredningsdirektiven angavs att
utredaren skall undersöka de offentliga
resursernas fördelning inom
fritidssektorn i kommuner och
föreningar. Utredaren borde vidare bl.a.
belysa om något av könen missgynnas i
denna fördelning och i sådan fall
närmare analysera orsakerna till detta
samt överväga om och hur
omprioriteringar av resurserna kan ske.

I enlighet med sina direktiv har
utredaren gjort en analys av
fördelningen av de offentliga resurserna
till kvinnor och män. Utredaren har
inventerat de fritidsvaneundersökningar
som redan finns, t.ex. i Statistiska
centralbyråns (SCB:s) material. En egen
kommunundersökning har gjorts i
samarbete med Kommunförbundet i form av
en enkät till samtliga kommuner. Vidare
har en specialstudie gjorts av åtta
kommuner utifrån deras egna kultur- och
fritidsvaneundersökningar. Fördjupade
studier har därefter gjorts beträffande
två av dessa åtta kommuner. Utredaren
har också uppdragit åt Idrottsekonomiskt
centrum (IEC) att kartlägga hur
kostnader inom fritidssektorn fördelas
mellan könen.

Utredaren (s. 98-99) anger att
resultatet av undersökningarna visar att
ca 60 % av kontantbidragen och ca 60 %
av anläggningsbidragen kommer män till
del och att således ca 40 % av dessa
bidrag kommer kvinnor till del.
Utredaren påpekar att siffrorna inte får
uppfattas som exakta då
beräkningsinstrumenten varit alltför
trubbiga och då det saknas relevant
information om könsfördelningen bland
anläggningsnyttjarna och frekvens i
nyttjande. Ingen beräkning visar dock
att flickorna tillgodogjort sig mer än
pojkarna av resurserna.

Utredaren anför på grundval av
framtaget material att den största delen
av det kommunala stödet - ca 70 % -
går till anläggningar och att det är män
som dominerar utnyttjandet av
anläggningar. De ungdomar som är med i
föreningsdrivna aktiviteter får större
delen av det kommunala stödet inom
fritidssektorn. De som dessutom bedriver
sin föreningsdrivna verksamhet i
kommunala anläggningar får ut mest av
det kommunala stödet inom
fritidssektorn. Enligt enkäten är den
vanligaste kommunala satsningen, när
flickor skall prioriteras, byggande av
ridhallar. Redovisningen av
aktivitetsbidrag inom kommunerna är
könsneutral. Bidragssystemet gynnar hög
aktivitet och sammankomster med flera
deltagare, dvs. lagidrotter. Enligt
utredaren visar resultaten av
specialstudien av åtta kommuner att
kontantbidragen baserade på aktivitet
och deltagarantal tenderar att missgynna
flickor.

Utredaren konstaterar att kommunerna
i mycket varierande omfattning har gjort
egna undersökningar av medborgarnas
fritidsvanor och att många kommuner
fattar fritidspolitiska beslut utan
ordentligt beslutsunderlag.

På grundval av det utredningsmaterial
som Fritidsutredningen tagit fram har
den framfört ett stort antal förslag som
rör kommunernas fritidsverksamhet. Dessa
har redovisats i ett föregående avsnitt.
Remissorganen har således fått ett rikt
material att diskutera, då det gäller
såväl fakta som förslag. Utskottet har
under hand inhämtat att remissen kommer
att bli omfattande och bl.a. kommer att
rikta sig till ett stort antal kommuner.
Det finns anledning anta att de
synpunkter som kommer att framföras av
remissinstanserna kommer att kunna
tillföra ärendet värdefulla synpunkter.
Självfallet bör riksdagen inte föregripa
synpunkterna från remissinstanserna och
den fortsatta beredningen av ärendet i
regeringskansliet. Motionerna i här
aktuella delar bör därför inte föranleda
någon riksdagens åtgärd (motion Kr412
(c) yrkande 7, motion A802 (fp) yrkande
7 och motion A807 (c) yrkande 41
delvis).

Forskning

I motion Kr417 (fp) anförs att
forskningen om kvinnors situation i
idrotten bör uppmärksammas.

Utskottet delar denna uppfattning. Det
är därför glädjande att frågan om
forskning och utvecklingsarbete i ett
bredare perspektiv - som avser även
annan fritidsverksamhet än idrott -
tagits upp av Fritidsutredningen.
Utredaren föreslår, som framgår av ett
tidigare avsnitt, att medel avsätts till
forskning om flickors och kvinnors
fritid med ett genusteoretiskt
perspektiv. Även denna fråga bör kunna
få en bredare belysning av
remissinstanserna. Inte heller i här
aktuellt avseende bör remissbehandlingen
och den fortsatta beredningen i
regeringskansliet av ärendet föregripas.
Motionen påkallar inte någon riksdagens
åtgärd i här aktuell del (yrkande 3
delvis).

Skolan

Slutligen tar utskottet upp två frågor
som avser skolan och jämställd idrott.

Motionärerna bakom motion Kr413 (kds)
yrkar att kvotering vid intagningen på
idrottsgymnasier skall införas så att
lika många flickar som pojkar får
möjlighet att utöva och utveckla sin
idrott samtidigt som de studerar.

Med anledning av vad motionärerna
anfört har utskottet inhämtat följande.
Sedan riksdagen förra året beslutat om
vissa förändringar i fråga om de
riksrekryterande idrottsutbildningarna,
fattade Skolverket i december månad
beslut om innehållet i föreskrifter
rörande dessa utbildningar (SKOLFS
1995:63). Antalet intagningsplatser
uppgår till totalt 500, varav 353 avser
individuella idrotter. Könsfördelningen
innebär att 42,8 % av platserna skall
tilldelas kvinnor. Merparten av
platserna för ett visst
specialidrottsförbund på viss ort är
jämt fördelade mellan män och kvinnor. I
vissa sporter - bandy, ishockey och
tyngdlyftning - är samtliga platser
avsedda för män. Av platserna för
ridsport och konståkning är 30 % avsedda
för män och 70 % för kvinnor.

Utskottet anser med hänvisning till
det anförda att det inte är motiverat
med något riksdagens initiativ med
anledning av motion Kr413 i aktuell del
(yrkande 8 delvis).

Den främsta grunden till idrottsintresse
läggs i skolan, anförs i motion A807
(c). Skolans idrottsundervisning måste
utformas så att flickor känner sig
delaktiga och stimuleras till fortsatt
motion och idrottsutövande på fritiden.

Enligt kursplanen för idrott och
hälsa i grundskolan (SKOLFS 1994:3)
skall eleverna få en bred erfarenhet av
olika aktiviteter och så småningom kunna
välja vad som passar dem bäst. De skall
också kunna ta ansvar för sin egen
fysiska träning och utveckla ett
bestående intresse för motion, idrott
och friluftsliv. Bland de mål som
särskilt uttrycks för undervisningen kan
nämnas att skolan skall sträva efter att
eleverna får förståelse och ett
bestående intresse för regelbunden
fysisk aktivitet och grundlägger goda
vanor som kan leda till hälsa och
välbefinnande och att eleven utvecklar
förmågan att leka och idrotta på egen
hand eller tillsammans med kamrater och
ta ett växande ansvar för sin egen
fysiska träning . Undervisningen skall
ta hänsyn till elevernas skilda
förutsättningar och bidra till
jämställdhet genom att beakta de
könskillnader som finns mellan flickor
och pojkar när det gäller t.ex. fysisk
förmåga, skaderisker, kroppsuppfattning
och förutsättningar i övrigt. Liknande
riktlinjer finns i kursplanen för idrott
och hälsa i gymnasieskolan (SKOLFS
1994:9).

Såvitt kulturutskottet kan finna -
utbildningsfrågor bereds i
utbildningsutskottet - har de redovisade
läroplanerna ett sådant innehåll att
idrottsundervisningen kan få en sådan
inriktning som motionärerna syftar till.
Syftet med motionskravet får därmed
anses tillgodosett (motion A807 yrkande
41 delvis). Det ankommer på de enskilda
kommunerna, skolorna och lärarna att
leva upp till de ambitioner som anges i
läroplanerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande idrottsrörelsens
jämställdhetsmål

att riksdagen avslår motion
1994/95:Kr413 yrkande 8 i denna del,
motion 1994/95:Kr417 yrkande 3 i denna
del och motion 1994/95:A807 yrkande 41
i denna del,

2. beträffande kommunernas insatser
för jämställd idrott och annan
fritidsverksamhet

att riksdagen avslår motion
1994/95:Kr412 yrkande 7, motion
1994/95:A802 yrkande 7 och motion
1994/95:A807 yrkande 41 i denna del,

3. beträffande viss forskning

att riksdagen avslår motion
1994/95:Kr417 yrkande 3 i denna del,

4. beträffande kvotering vid
intagning till idrottsgymnasier

att riksdagen avslår motion 1994/95:Kr
413 yrkande 8 i denna del,

5. beträffande viss fråga om
utformningen av idrottsundervisningen

att riksdagen avslår motion A807
yrkande 41 i denna del.

Stockholm den 12 mars 1996

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson
(s), Elisabeth Fleetwood (m), Berit
Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Leo
Persson (s), Björn Kaaling (s), Lennart
Fridén (m), Carl-Johan Wilson (fp),
Agneta Ringman (s), Charlotta L
Bjälkebring (v), Annika Nilsson (s), Jan
Backman (m), Ewa Larsson (mp), Lars
Lilja (s), Erik Arthur Egervärn (c),
Tuve Skånberg (kds) och Elizabeth
Nyström (m).

Särskilda yttranden

1. Idrottsrörelsens jämställdhetsmål
(mom. 1)

Ewa Larsson (mp) anför:

Det ekonomiska stödet skall fördelas på
sådant sätt att flickor får stöd för den
idrott de faktiskt utövar. De skall inte
behöva göra om sig för att få ekonomiskt
stöd på lika villkor. I det sammanhanget
vill jag påminna om att den största
sportgrenen för flickor är ridsport.
Många ägnar sig dessutom åt
fritidsverksamheter såsom
motionsgymnastik och dans, verksamheter
som har svårt att erhålla ekonomiskt
stöd i dag.

2. Utformningen av utskottets hemställan
(samtliga mom.)

Ewa Larsson (mp) anför:

Jag har ställt mig bakom betänkandet i
dess helhet. Betänkandet genomsyras av
en positiv syn på insatser för jämställd
idrott. Aktuella motioner får ett mycket
positivt bemötande. Därför anser jag att
motionerna ej skulle ha avslagits utan
ansetts besvarade.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Motionerna 1
Riksidrottsmötet 1995, m.m. 2
Vissa bakgrundsuppgifter 2
Utvärdering av idrottens
jämställdhetsplan 1989 1995 3
Beslut av RIM 1995 rörande
jämställdhetsrapporten 4
Idéprogram för idrottsrörelsen 4
Verksamhetsinriktning och
ekonomisk plan för 1996 1997 4
Fritidsutredningen 5
Tidigare riksdagsbehandling 7
Utskottet 9
Allmänna bakgrundsuppgifter 9
Idrottsrörelsens jämställdhetsmål 11
Kommunernas insatser för jämställd
idrott och annan fritidsverksamhet 12
Forskning 13
Skolan 13
Hemställan 14
Särskilda yttranden 15
1. Idrottsrörelsens
jämställdhetsmål (mom. 1) 15
2. Utformningen av utskottets hemställan
(samtliga mom.) 15