Jakt och viltvård

Betänkande 1992/93:JoU4

Jordbruksutskottets betänkande 1992/93:JOU04

Jakt och viltvård

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motioner
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1992/93
JoU4

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande ett antal motioner om
jakt och viltvård, som väcktes under allmänna motionstiden 1992.
Flera motioner utgör direkta upprepningar av motioner som
behandlades för mindre än ett år sedan i utskottets betänkande
1991/92:JoU5. Andra tar upp i huvudsak samma frågor som
behandlas i angivna betänkande. Dessa motioner behandlas på ett
förenklat sätt i enlighet med utskottets principbeslut från
riksmötet 1989/90 om formerna för beredning av fristående
motioner som upprepas under valperioden.

Utskottet avstyrker samtliga motioner med hänvisning bl.a.
till ovan angivna betänkande eller tidigare ställningstaganden.

Till betänkandet har fogats 2 reservationer (s,nyd) och ett
särskilt yttrande (kds).

Motioner

1991/92:Jo215 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en utredning om vildgässkadorna på
jordbruket.

1991/92:Jo801 av Bengt Silfverstrand och Kurt Ove
Johansson(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarandet av
den skånska kronhjortsstammen.

1991/92:Jo802 av Maja Bäckström och Bengt Silfverstrand(s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en ny och mer
allsidigt sammansatt jaktvårdsorganisation.

1991/92:Jo804 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jakt på hanfågel av ejder.

1991/92:Jo806 av Arne Jansson m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jakt med stötande hund.

1991/92:Jo807 av John Andersson och Karl-Erik Persson(v)
vari yrkas att riksdagen räknar upp bidraget till Jägarnas
Riksförbund med 300000kr., avrundat till 900 000kr. för
verksamhetsåret 1992.

1991/92:Jo808 av John Andersson (v) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till lag om förbud mot
anbudsförfarande vid utarrendering av jaktmark och
förskottsbetalning av tilldelade djur.

1991/92:Jo809 av Jan Fransson och Åke Selberg(s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder
som leder till en dämpad prisutveckling av avgifterna för
upplåtelse av jakträtt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om upplåtelseformer för jakträtt,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i jaktlagen att besittningsskyddet för den som innehar
jaktmark med nyttjanderätt stärks.

1991/92:Jo810 av Hans Dau och Olle Lindström (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av jaktlagen i syfte att återge
alla markägare full dispositionsrätt till sin jaktmark.

1991/92:Jo812 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar om sådan ändring i jaktlagen (1989:259) att
överklagande av registrering av licensområde för älgjakt får ske
hos Statens naturvårdsverk.

1991/92:Jo813 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
återinförande av öppet kronhjortsreservat i Skåne.

1991/92:Jo814 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att Naturvårdsverket, eller annan myndighet
som regeringen bestämmer, får i uppdrag att utreda möjligheterna
till en övergång från blyhagel till hagel, som förorsakar mindre
skada på miljön.

1991/92:Jo815 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de av
Svenska jägareförbundet/Lantbrukarnas riksförbund föreslagna
förändringarna i organisationen av småviltjakten på statens mark
inom fjällområdet snarast bör genomföras.

Utskottet

Frågor som behandlats vid riksmötet 1991/92

Flertalet av de frågor som tas upp i de nu aktuella motionerna
från allmänna motionstiden 1992 behandlades även i utskottets
betänkande 1991/92:JoU5, daterat den 26 november 1991, med
riksdagsbeslut och debatt den 11 december 1991. I betänkandet
behandlades, förutom fristående motioner, en proposition om
olika jakt- och viltvårdsfrågor, bl.a. bildande av
älgskötselområden, förändringar av systemet för
viltskadeersättningar och jakt efter dovhjort, kronhjort och
rådjur. När det gäller ökade möjligheter till småviltjakt på
statens marker inom fjällområdet har utskottet dessutom
noterat att regeringen nyligen i en proposition om samerna och
samisk kultur m.m. lagt fram förslag som ligger i linje med
synpunkterna i motion Jo815 (se prop. 1992/93:32). Denna fråga
kommer således inom kort att behandlas av riksdagen på ett mer
utförligt sätt.

Enligt den av utskottet tidigare beslutade arbetsmetoden är
det i princip tillräckligt att en viss fråga behandlas mer
utförligt en gång per valperiod. I enlighet härmed avstyrker
utskottet följande motioner med hänvisning främst till de
ställningstaganden som innefattas i utskottets betänkande
1991/92:JoU5:

Jo215 om vildgässkadorna i jordbruket
Jo801 om den skånska kronhjortsstammen
Jo802 om en ny jaktvårdsorganisation
Jo804 om vårjakt på ejder
Jo812 om överklagande av beslut om registrering av
licensområde
Jo813 om ett kronhjortsreservat i Skåne
Jo815 om småviltjakten inom fjällområdet.

Enskildas dispositionsrätt över jaktmarken m.m.

Motionen

Enligt motion Jo810 av Hans Dau och Olle Lindström(m) har
svensk jaktlagstiftning under många år förändrats i riktning mot
mer samverkan, större jaktlag och mer kollektivism. Någon
omtanke om den lille markägaren och den småskalige jägarens
behov och önskemål finns inte. Motionärerna yrkar med hänvisning
härtill en översyn av jaktlagen i syfte att återge alla
markägare full dispositionsrätt över sin jaktmark.
Tvångsanslutningen till jaktvårdsområden måste omprövas, och de
små markägarnas jakträtt måste stärkas. De bör tillförsäkras en
så lång jakttid att de rimligen kan utöva sin jakt på ett
tilltalande sätt. De generella älgjaktsområdenas situation måste
prövas och ges en säkrare och tryggare ställning.

Utskottets överväganden

Frågor om skyddet för den enskilda jakträtten -- däri
inbegripet olika typer av inskränkningar, medlemskap i
jaktvårdsområden m.m. -- har behandlats av riksdagen vid ett
flertal tillfällen. Under riksmötet 1986/87 behandlade utskottet
en omfattande proposition med förslag till bl.a. en helt ny
jaktlag (JoU1986/87:15). Jakträtten för ägare till mindre
markområden har varit föremål för särskild uppmärksamhet bl.a. i
samband med förslag och beslut om älgjaktens utformning. Dessa
frågor behandlades senast i utskottets betänkande 1991/92:JoU5.
När det gäller de s.k. generella älgjaktsområdena har riksdagen
beslutat utsträcka övergångstiden så till vida att älgjakt
enligt äldre bestämmelser får bedrivas tills vidare, dock längst
till utgången av år 1994 (se1990/91:JoU11).

Utskottet delar i stor utsträckning de synpunkter som framförs
i motion Jo810 om de samlade effekterna för vissa markägare och
jägare av de senaste decenniernas lagstiftning på jakt- och
viltvårdsområdet. Till viss del har denna lagstiftning inneburit
ökade möjligheter till samordning av jakten och
viltvårdsarbetet, vilket måste betecknas som en positiv
utveckling. Samtidigt har de nya bestämmelserna lett till
inskränkningar av bl.a. mindre markägares möjligheter att själva
förfoga över jakten på sina jaktmarker. Framför allt i lagen
(1980:894) om jaktvårdsområden finns det bestämmelser som har
ifrågasatts på den grunden att de ger möjlighet till relativt
långtgående inskränkningar i enskildas jakträtt. Enligt
utskottets mening bör samverkan inom jakt och viltvård i största
möjliga utsträckning grundas på frivilliga överenskommelser. Med
hänsyn till de ökade möjligheter till frivillig samverkan t.ex.
inom älgjakten som numera föreligger finns det anledning att
anta att lagen om jaktvårdsområden till viss del förlorat sin
betydelse i detta sammanhang. I enlighet med det anförda ställer
sig utskottet bakom de principiella synpunkterna i motionen och
utgår från att regeringen i lämpligt sammanhang uppmärksammar de
frågor som tas upp i motionen. Vad särskilt beträffar lagen om
jaktvårdsområden har utskottet erfarit att Statens
naturvårdsverk fått i uppdrag att se över denna lag, delvis med
utgångspunkt i de överväganden som utskottet nyss redovisat. Det
är angeläget att denna översyn genomförs.
När det gäller mer övergripande frågor om äganderätten till mark
m.m. kan nämnas att regeringen tillsatt en utredning om utvidgat
skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna, bl.a.
äganderätten.

Utskottet anser att i första hand resultatet av den pågående
översynen av lagen om jaktvårdsområden bör avvaktas och avstår
därför från att nu föreslå något initiativ från riksdagens sida
med anledning av motion Jo810. Utskottet avstyrker motionen
också i den del som gäller de generella älgjaktsområdena med
hänvisning till att riksdagen, som ovan anförts, nyligen
beslutat om en väsentlig förlängning av övergångsperioden för
denna jakt.

Priserna på jakträttsupplåtelser m.m.

Motionerna

I motion Jo809 av Jan Fransson och Åke Selberg(s) framhålls
att jakten är en folkrörelse i vårt land. Mellan 300000 och
400000 människor jagar mer eller mindre regelbundet. Det finns
emellertid oroande tendenser till en utveckling som motverkar
folkrörelseengagemanget och riksdagens beslut om målen för jakt-
och viltvårdspolitiken. Härmed åsyftas i första hand de höga och
i många fall kraftigt stigande avgifterna för upplåtelse av
jakträtt som sker i första hand på skogsbolagens, kyrkans och
Domänverkets marker. Men man hör allt oftare samma tongångar
från enskilda markägare. Enligt motionärerna är det dock
orimligt att låta marknaden sätta priser på jaktarrenden så
länge som efterfrågan på jaktmark vida överstiger tillgången.
Motionärerna hänvisar till riksdagens uttalande om en eventuell
priskontroll på jaktarrenden (JoU1986/87:15) och framhåller
att det nu finns skäl att överväga åtgärder som dämpar
prisutvecklingen. Regeringen bör nu aktualisera frågan och
begära förslag från jägareförbundet.

En annan fråga som påverkar möjligheterna till jakt är
villkoren vid upplåtelse av jakt i fråga om upplåtelsetidens
längd och möjligheterna till förlängning. De regler som
riksdagen antagit om besittningsskydd gäller bara för
upplåtelser som överstiger ett år. Det står helt klart att många
markägare kringgått riksdagsbeslutet genom att gå över till
korttidsupplåtelser.

Motionen utmynnar i följande yrkanden: 1. att åtgärder vidtas
för en dämpad prisutveckling för jakträttsupplåtelser 2. att
regeringen kartlägger de olika upplåtelseformerna för jakträtt
3. att jaktlagen ändras så att besittningsskyddet för
jakträttsupplåtelse stärks.

Även i motion Jo808 av John Andersson(v) behandlas problemen
med stigande priser för jakträttsupplåtelser. Att ekonomiska
intressen alltmer gör sig gällande i jakten är till nackdel för
både jägarna och viltvården. De värsta avarterna måste motverkas
genom lagstiftning. Enligt motionären bör riksdagen uppdra åt
regeringen att föreslå lagstiftning om förbud mot
anbudsförfarande vid jaktarrende och mot förskottsbetalning av
tilldelade djur.

Utskottets överväganden

I den jaktlag som antogs av riksdagen år 1987 (1987:259)
infördes bestämmelser om bl.a. besittningsskyddet för innehavare
av upplåten jakträtt. Bestämmelserna, som finns i 15--22§§
jaktlagen och i viss annan lagstiftning, gäller för upplåtelser
som omfattar längre tid än ett år. De innehåller bl.a. regler om
uppsägning, rätt till förlängning och rätt att pröva tvist om
villkoren för avtalet vid arrendenämnd.

När det gäller prisutvecklingen på jaktarrenden erinrar
utskottet om att riksdagen vid upprepade tillfällen har avvisat
tanken på lagstiftning i enlighet med förslaget i motion Jo808.
Däremot gjordes ett tillkännagivande till regeringen i
betänkandet JoU1986/87:15 s.50 om att utskottet inte uteslöt
att frågan om priskontroll kunde behöva aktualiseras på nytt om
inte de då föreslagna åtgärderna (ökat utbud, prövning av
avgiftens skälighet m.m.) förmådde dämpa prisutvecklingen.

I samband med propositionen om Domänverkets bolagisering avgav
utskottet våren 1992 yttrande bl.a. över Domänverkets
jaktpolitik (1991/92:JoU9y). Utskottet ansåg att det nya bolaget
självt skulle få avgöra sådana frågor. En motion (s) om
tillämpning av standardiserade beräkningsgrunder i det
bolagiserade Domänverket med syfte på skäliga arrendeavgifter
avstyrktes.

Näringsutskottet delade jordbruksutskottets bedömning
(1991/92:NU33 s.19).

Utskottet vill vidare nämna att det på Svenska
Jägareförbundets initiativ har inrättats en arbetsgrupp för
jaktliga frågor, med representanter för markägarna, jägarna,
Domänverket och storskogsbruket i övrigt. I arbetsgruppen har
bl.a. diskuterats prisutvecklingen på jaktarrenden. Man har
beslutat utarbeta ett klassificeringssystem för de upplåtna
jaktmarkernas värde från jaktlig synpunkt.

Utskottet vill med anledning av de nu aktuella motionerna
understryka att avtal om upplåtelse av jakträtt är
civilrättsliga överenskommelser där grundprincipen måste vara
att avtalsfrihet råder. Att i särskild ordning lagstifta om
förbud mot anbudsförfarande och mot krav på förskottsbetalning
m.m. vid upplåtelse av jakträtt ser utskottet inte som någon
framkomlig väg från vare sig praktiska eller formella
utgångspunkter. I enlighet härmed avstyrks motion Jo808.

I anslutning till motion Jo809 vill utskottet tillägga att det
finns många principiella och praktiska skäl som talar mot en
offentligrättslig reglering över huvud taget av priserna på
jakträttsupplåtelser. Vidare ifrågasätter utskottet om det finns
tillräcklig anledning att särbehandla just den del av jaktens
kostnader som hänför sig till arrendepriserna.
Härvidlag kan nämnas att 1977 års jakt- och viltvårdsberedning
efter omfattande undersökningar kom fram till att jägarnas
kostnader för vapenutrustning m.m. samt hundar och transporter
vid tidpunkten för undersökningen översteg kostnaderna för
jaktarrenden (SOU1983:21 s.98f.).

Utskottet instämmer visserligen i motionärernas bedömning så
till vida att det är angeläget att jakttillfällena ökar genom
ett ökat utbud av jakträttsupplåtelser och att mer långsiktiga
upplåtelser ofta är till fördel för viltvårdsarbetet. När det
gäller besittningsskyddet bör dock framhållas att bestämmelserna
i 15--22§§ jaktlagen om upplåtelse av jakträtt tillkom efter
ingående överväganden om effekterna på utbudet av jakttillfällen
och att de bygger på en noggrann intresseavvägning mellan
markägarnas resp. nyttjanderättshavarnas intressen. En
förstärkning av besittningsskyddet kan göras genom att skyddet
utvidgas även till kortvarigare upplåtelser än ett år, och/eller
genom att rätten till förlängning av avtalet vid uppsägning från
markägarens sida förstärks. Inget av dessa alternativ framstår
som någon lämplig åtgärd. Enligt utskottets mening är det inte
troligt att en förstärkning av nyttjanderättshavarnas
besittningsskydd skulle leda utvecklingen i den önskade
riktningen. Snarare kan en sådan åtgärd befaras få till effekt
att markägarna i ännu större utsträckning avstår från att
upplåta jakträtt eller övergår till upplåtelser med ännu kortare
varaktighetstid än vad som nu är fallet.

Med hänvisning till det anförda och till den verksamhet som
redovisats ovan i fråga om ett klassificeringssystem för
jaktmarker avstyrker utskottet motion Jo809.

Jakt på rådjur

Motionen

I motion Jo806 av Arne Jansson m.fl. (nyd) hänvisas till en
bestämmelse i jaktförordningen (1991:1770) om jakt med stötande
hund på rådjur. Enligt motionen har det uppstått en del
frågeställningar kring den definition av begreppet stötande hund
som görs i förordningen ("hund som inte driver eller förföljer
vilt mer än högst fem minuter"). Motionärerna anser att regler
och förordningar skall vara klara och entydiga och föreslår ett
tillkännagivande av vad i motionen anförts om jakt med stötande
hund.

Utskottets överväganden

Utskottet anser givetvis i likhet med motionärerna att regler
och förordningar skall vara så klara och entydiga som möjligt.
Om det föreligger några oklarheter i fråga om tolkningen av
jaktförordningen -- som tillhör regeringens kompetensområde --
får det förutsättas att regeringen eller Naturvårdsverket tar
initiativet till ett klarläggande eller, om så erfordras, en
författningsändring. I motionen finns inga preciserade förslag
eller yrkanden om några verkställbara åtgärder från regeringens
eller någon myndighets sida. Motionen kan därför inte föranleda
någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Användning av blyhagel vid jakt

Motionen

I motion Jo814 av Gudrun Norberg (fp) anförs att det av bl.a.
miljöskäl är angeläget att gå över från blyhagel till andra,
mindre miljöskadliga hagel vid jakt. Statens naturvårdsverk bör
utreda möjligheterna att finna mindre miljöskadlig ammunition.

Utskottets överväganden

Utskottet erinrar om att frågan om blyhagel behandlades
utförligt i samband med 1991 års miljöpolitiska beslut (se prop.
1990/91:90 s.250, JoU30 s.165). Enligt riksdagens beslut
skall frågan lösas genom frivilliga överenskommelser.
Jägarorganisationerna ansåg det möjligt att på frivillig väg
helt upphöra med blyhagel inom vissa känsliga våtmarksområden.
Dåvarande miljöministern framhöll att en övergång till andra
hagel än blyhagel borde ske inom de närmaste åren vad gäller
jakt i våtmarker och andra känsliga områden. En fullständig
övergång krävde dock en relativt lång övergångstid, till början
av 2000-talet. Om en avveckling av blyhaglen då inte
åstadkommits borde förbud övervägas. Det ankom på
Kemikalieinspektionen att följa hur avvecklingen genomförs.
Riksdagen hade ingen annan uppfattning än miljöministern.

Utskottet har i det nu aktuella ärendet informerats om att
Svenska Jägareförbundet nyligen gett ut en informationsbroschyr
till sina medlemmar om övergång från blyhagel till mindre
miljöfarliga hagel. Vidare har man inrättat en gemensam kommitté
med Sportskytteförbundet för att samordna insatserna för en
minskad användning av blyhagel vid både jakt och tränings- och
tävlingsskytte.

Utskottet delar motionärens uppfattning om det angelägna i att
spridningen av bly och andra tungmetaller till miljön begränsas.
Vad utskottet här anfört innebär att motion Jo814 i huvudsak är
tillgodosedd och inte bör föranleda någon ytterligare åtgärd.

Bidragsfrågor

Motionen

Enligt motion Jo807 av John Andersson och Karl-Erik
Persson(v) bör det göras en uppräkning av bidraget till
Jägarnas riksförbund -- Landsbygdens jägare till 900000 kr för
verksamhetsåret 1992. Förslaget motiveras bl.a. med att
förbundet fått ökade uppgifter inom jakten och viltvården och
att bidragen utgår ur fonder som jägarna medverkat till att
bygga upp med egna avgifter.

Utskottets överväganden

Utskottet erinrar om att bidrag till jägarorganisationerna
betalas med medel ur jaktvårdsfonden. I 41§ jaktlagen har
riksdagen bemyndigat regeringen att fördela dessa medel.
Bidragens storlek och fördelning är således ingen fråga som
riksdagen behöver ta ställning till.

Det kan tilläggas att Jägarnas riksförbund -- Landsbygdens
jägare för innevarande verksamhetsår har erhållit ett bidrag om
700000 kr, vilket innebär en höjning med 125000 kr. jämfört
med år 1991. Dessutom har förbundet erhållit ett engångsanslag
om 1100000 kr som investeringsbidrag för att förvärva en
kontorslokal som man hittills hyrt.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion Jo807.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande frågor om jakt och viltvård som behandlats
under riksmötet 1991/92

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo215, 1991/92:Jo801,
1991/92:Jo802, 1991/92:Jo804, 1991/92:Jo812, 1991/92:JoU813 och
1991/92:JoU815,

2. beträffande markägares dispositionsrätt över jakten
m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo810,

3. beträffande lag om förbud mot anbudsförfarande m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo808,

4. beträffande prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser
m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo809,

res. 1 (s)

5. beträffande jakt med stötande hund

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo806,

res. 2 (nyd)

6. beträffande användning av blyhagel

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo814,

7. beträffande bidrag till Jägarnas riksförbund --
Landsbygdens jägare

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo807.

Stockholm den 22 oktober 1992

På jordbruksutskottets vägnar

Ivar Virgin

I beslutet har deltagit: Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson
(m), Bengt Rosén (fp), Inga-Britt Johansson (s), Lennart
Brunander (c), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Kaj Larsson (s),
Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m),
Lena Klevenås (s), Sverre Palm (s), Ulla Pettersson (s) och
Claus Zaar (nyd).

Reservationer

1. Prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser m.m. (mom. 4)

Inga-Britt Johanssson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin, Lena
Klevenås, Sverre Palm och Ulla Pettersson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.5
börjar med "I samband" och på s.6 slutar med "Jo809" bort ha
följande lydelse:

Som anförs i motion Jo809 måste vår strävan vara att bevara
folkrörelseengagemanget i jakten och viltvården. Emellertid
finns klara tendenser till en utveckling som strider mot
tidigare riksdagsbeslut om målsättningen för jakten och
viltvården och som leder till att verksamheten tappar sin
förankring hos den lokala befolkningen på landsbygden. Härmed
avses i första hand de kraftigt stigande avgifterna för
upplåtelse av jakträtt på t.ex. skogsbolagens, kyrkans och
Domänverkets marker. Denna utveckling är inte till gagn för
jakten och viltvården. I enlighet med utskottets tidigare
tillkännagivande finns det nu skäl att överväga åtgärder som
dämpar prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser. Regeringen bör
aktualisera detta uppdrag och begära in förslag från Svenska
Jägareförbundet.

En annan fråga som påverkar möjligheterna att jaga är
upplåtelsetidens längd vid jakträttsupplåtelser och möjligheten
att få upplåtelsetiden förlängd. Det står helt klart att många
markägare medvetet kringgått syftet med riksdagens tidigare
beslut om besittningsskydd för upplåtelser genom en övergång
till korttidsupplåtelser. Utskottet instämmer även i
motionärernas yrkande att regeringen bör kartlägga de olika
upplåtelseformer för jakträtt som växt fram under senare år och
undersöka om de står i överensstämmelse med riksdagens
intentioner om en god viltvård. Uppdraget bör redovisas till
riksdagen.

Med hänvisning till det anförda instämmer utskottet även i
motionärernas bedömning att starka skäl talar för att
besittningsskyddet för den som innehar jaktmark med
nyttjanderätt bör stärkas. Denna förstärkning kan ske i huvudsak
efter två modeller eller genom en kombination av dessa. Den ena
innebär att besittningsskyddet i jaktlagen utsträcks till att
gälla upplåtelser med kortare varaktighetstid än ett år. Den
andra innebär att nyttjanderättshavarens rätt till förlängning
av avtalet resp. prövning av avtalsvillkoren förstärks i den
intresseavvägning som enligt gällande bestämmelser skall göras
mellan markägarens och nyttjanderättshavarens intressen.
Regeringen bör således undersöka möjligheten att förstärka
nyttjanderättshavarens besittningsskydd i enlighet med vad
utskottet anfört och återkomma till riksdagen med förslag eller
redovisning.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo809 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo808
avstyrks i den mån den ej tillgodoses genom utskottets
ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:

4. beträffande prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser
m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo809 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Jakt med stötande hund (mom. 5)

Claus Zaar (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.7
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "riksdagens sida"
bort ha följande lydelse:

Som motionärerna anfört måste regler och förordningar vara
klara och entydiga. Det gäller i synnerhet bestämmelser som
ställer krav på eller förbjuder ett visst beteende från
medborgarnas sida. I 16§ jaktförordningen föreskrivs att vissa
jakthundar får användas vid jakt endast under de förutsättningar
som anges i paragrafen. Därvid definieras stötande hund på
följande sätt: "Hund som inte driver eller förföljer vilt mer än
högst fem minuter." Utskottet delar motionärernas uppfattning
att denna bestämmelse är utformad på ett orealistiskt sätt och
att det är i det närmaste omöjligt att efterleva den i
praktiken. Regeringen bör snarast ta initiativet till ett
upphävande av paragrafen i denna del eller till en
omformulering. Vad utskottet anfört med anledning av motion
Jo806 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:

5. beträffande jakt med stötande hund

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo806 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

De generella älgjaktsområdena

Dan Ericsson (kds) anför:
I enlighet med motion Jo810 anser jag att de jägare som
bedriver jakt på de generella älgjaktsområdena bör ges en
säkrare och tryggare ställning för framtiden. Frågan har nära
samband med de mer grundläggande frågorna om den enskildes
dispositionsrätt över jaktmarken. Jag förutsätter att den
generella älgjakten blir föremål för fortsatta överväganden och
anser att en permanentning av det nuvarande systemet för
generell älgjakt kan vara en väg att gå. Denna fråga bör kunna
behandlas i samband med den översyn av lagstiftningen som enligt
vad utskottet anfört pågår i syfte att stärka den enskildes
dispositionsrätt över sin jaktmark. Jag utgår ifrån, som
utskottet anför, att regeringen uppmärksammar de frågor motionen
tar upp och kommer med förslag som stämmer överens med de
principiella synpunkterna i motionen.