Introduktionsersättning till flyktingar och vissa andra utlänningar

Betänkande 1992/93:SfU1

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1992/93:SFU01

Introduktionsersättning till flyktingar och vissa andra utlänningar

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation
• Bilaga 1

1992/93

SfU1

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1991/92:172 om
introduktionsersättning till flyktingar och vissa andra
utlänningar samt en motion väckt med anledning av propositionen
och en motion i ämnet från den allmänna motionstiden 1992.

Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag om
introduktionsersättning och avstyrker bifall till motionerna.

Till betänkandet har fogats en reservation (nyd).

Propositionen

I proposition 1991/92:172 om introduktionsersättning till
flyktingar och vissa andra utlänningar har regeringen
(kulturdepartementet) föreslagit riksdagen att anta de i
propositionen framlagda förslagen till
1. lag om introduktionsersättning för flyktingar och vissa
andra utlänningar,
2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
4. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620).

Lagförslagen återfinns i bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motion väckt under den allmänna motionstiden 1991/92

1991/92:Sf601 av Doris Håvik m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om introduktionsersättning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en ändring i 7 kap. 4 § sekretesslagen.

Motion väckt med anledning av propositionen

1991/92:Sf42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:172 om
introduktionsersättning till flyktingar och vissa andra
utlänningar,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i sociallagstiftningen att utländsk medborgare inte
medges högre bidrag än 80 % av kommunens socialbidragsnorm under
en tidsbegränsad period,
3. att riksdagen hos regeringen begär utredning om utländska
medborgares försörjning genom lån i stället för bidrag i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet

Inledning

Enligt 6§ socialtjänstlagen (1980:620) har den enskilde rätt
till bistånd av kommunen för sin försörjning och livsföring i
övrigt om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Rätten
till bistånd gäller både svenskar och utlänningar. Biståndet
skall tillförsäkra den enskilde en skälig levnadsnivå. Den
enskildes behov av socialbidrag bestäms efter en individuell
prövning. -- Under den första tiden efter bosättning i en kommun
är en flykting som regel helt beroende av socialbidrag för att
klara sin försörjning. Senare under introduktionstiden utgår
ofta socialbidrag som ett komplement till andra stöd upp till en
skälig levnadsnivå.

Sedan år 1991 gäller ett system med schablonersättning till
kommunerna för mottagande av flyktingar och vissa andra
utlänningar som i detta avseende jämställs med flyktingar.
Huvudsyftet med detta system är att stimulera kommunerna att i
samverkan med andra myndigheter vidta aktiva åtgärder för att
flyktingar snabbare skall bli delaktiga i det svenska samhället
och klara sin försörjning på egen hand. Kommunerna har genom
schablonersättningen fått möjlighet att prioritera de åtgärder
för att underlätta flyktingarnas integration som lokalt bedöms
vara mest angelägna och verkningsfulla. De flyktingmottagande
myndigheterna skall -- enligt det program för flyktingmottagande
som redovisades i propositionen (prop. 1989/90:105, SfU21,
rskr.281) -- i samråd med den enskilde flyktingen upprätta en
individuell plan för hans eller hennes introduktion så snart som
möjligt efter det att flyktingen tagits emot i en kommun. I
samband med att förslaget om individuella introduktionsplaner
för flyktingar utarbetades uppkom frågan om inte
effektivitetsvinster skulle kunna uppnås genom en samordning av
de olika former av samhällsstöd som kan förekomma under
introduktionstiden. Vidare diskuterades om inte
försörjningsstödet borde vara mer direkt relaterat till den
enskilde flyktingens deltagande i svenskundervisning,
samhällsintroduktion, utbildning etc. I propositionen förordades
att frågan om att införa en särskild introduktionsersättning
skulle utredas närmare. Resultatet av detta utredningsarbete
läggs fram i den nu aktuella propositionen.

Regeringens förslag

I proposition 1991/92:172 anges som bakgrund till regeringens
förslag att dagens system med socialbidrag som normal
försörjningskälla under den första introduktionstiden kan vara
passiviserande och ge fel signaler till flyktingar som kommer
till Sverige. Det gäller även om man i kommunerna redan i dag
kan ställa krav på att flyktingen skall medverka i olika
aktiviteter under den tid som socialbidrag beviljas. En särskild
introduktionsersättning anses enligt propositionen tydligare än
socialbidrag kunna kopplas till deltagande i ett
introduktionsprogram och utbetalas på ett sådant sätt att den
ökar motivationen hos flyktingen att delta i programmet. Vidare
bör introduktionsersättning kunna ha en positiv inverkan även
när det gäller attityder från omgivningen genom att kravet för
att få ersättning är kopplat till en motprestation.

Som en tänkbar negativ effekt av introduktionsersättningen
pekar föredragande statsrådet på att en sådan säråtgärd för
flyktingar kan uppfattas som orättvis bland svenskar och bland
andra invandrare, vilka inte kan få tillgång till motsvarande
åtgärder. Eftersom syftet med introduktionsplanen -- och den
till denna relaterade introduktionsersättningen -- är att
kompensera flyktingar för baskunskaper, främst i det svenska
språket, som de saknar och som de behöver för att kunna leva och
verka i Sverige, anser emellertid statsrådet inte att det bör
kunna uppfattas som en orättvisa.

Regeringen föreslår bl.a. mot den angivna bakgrunden och med
hänsyn till att kommunerna inte får betala ut bidrag till
enskilda utan lagstöd att en lag om introduktionsersättning för
flyktingar och vissa andra utlänningar införs. Lagen, som
föreslås träda i kraft den 1 januari 1993, innebär att
kommunerna får möjlighet att under en introduktionsperiod ge
introduktionsersättning i stället för socialbidrag till
flyktingar och andra utlänningar som omfattas av det kommunala
flyktingmottagandet. Som förutsättning för att
introduktionsersättning skall beviljas skall gälla att
flyktingen följer en introduktionsplan som upprättats av
kommunen efter samråd med den enskilde flyktingen. Om så inte
sker, får kommunen besluta att introduktionsersättning inte
skall betalas ut. Kommunerna skall få bestämma
introduktionsersättningens storlek, övriga villkor samt
verksamhetens organisation.

I propositionen utgår föredragande statsrådet från att
kommunerna fastställer en nivå på ersättningen så att den
enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå, och det bör
ankomma på kommunen att bestämma om introduktionsersättningen
även skall täcka övriga familjemedlemmars behov. Enligt
statsrådet bör det vara rimligt att nivån på ersättningen inte
understiger den av kommunen fastställda socialbidragsnormen,
eftersom den enskilde flyktingen då ändå måste vända sig till
socialtjänsten. Hon erinrar i sammanhanget om att den tidigare
regeringen tillkallat en parlamentarisk kommitté för att göra en
allmän översyn av socialtjänstlagen, och att
socialtjänstkommittén enligt sina direktiv (dir. 1991:50) bl.a.
skall överväga möjligheterna att åstadkomma större enhetlighet
mellan kommunernas socialbidragsnormer och andra närliggande
system.

Introduktionsersättningen föreslås i likhet med socialbidrag
inte räknas som skattepliktig inkomst.

En kommuns beslut att inte betala ut introduktionsersättning
skall kunna överklagas. Däremot skall ersättningens storlek inte
kunna överklagas.

Uppgifter om enskildas personliga förhållanden i ärenden om
introduktionsersättning skall enligt förslaget skyddas av samma
sekretess som gäller inom socialtjänsten, dvs. sekretess skall
gälla för uppgifterna om det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider
men.

Introduktionsersättningen skall bekostas genom den
schablonersättning som lämnas till kommunerna för
flyktingmottagandet. Förslaget bedöms inte medföra några ökade
kostnader för stat eller kommun.

I propositionen framhålls vidare att det är angeläget att en
uppföljning görs av i vilken utsträckning den enskilda
flyktingens motivation att delta i ett introduktionsprogram
påverkas positivt genom introduktionsersättningen och om
introduktionsersättning i övrigt får de förväntade positiva
effekterna. Statsrådet utgår från att kommunerna själva har ett
intresse av en sådan uppföljning på det lokala planet, medan
invandrarverket som central myndighet för flyktingmottagandet
också bör ha en roll i detta sammanhang.

Motionerna

I den under den allmänna motionstiden 1992 väckta motionen
1991/92:Sf601 av Doris Håvik m.fl. (s) begärs tillkännagivanden
om att introduktionsersättning bör införas för flyktingar m.fl.
(yrkande1) och att uppgifter i ärenden om sådan ersättning bör
skyddas av sekretess (yrkande2).

I den med anledning av propositionen väckta motionen
1991/92:Sf42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen
skall dels avslå propositionen (yrkande1), dels begära förslag
till sådan ändring i socialtjänstlagstiftningen att utländska
medborgare inte medges bidrag med högre belopp än 80% av
kommunens socialbidragsnorm under en tidsbegränsad period
(yrkande2) och dels begära en utredning om utländska
medborgares försörjning genom lån i stället för bidrag
(yrkande3). Som motiv till kravet på avslag på propositionen
anför motionärerna bl.a. att regeringens förslag inte angriper
själva problemet att snabbt integrera den utländske medborgaren
i det svenska samhället. Motionärerna anser inte att någon
särlag för flyktingar och vissa utlänningar skall införas utan
att eventuella särskilda krav på försörjningsstödet till
utländska medborgare bör kunna regleras i socialtjänstlagen. De
anser det vara helt oacceptabelt att utländska medborgare under
introduktionstiden skall kunna få ett högre bidrag än en svensk
socialbidragstagare, som ofta betalat skatt i Sverige under lång
tid. De kritiserar vidare förslaget för att medföra ökad
byråkrati och höjda allmänna kostnader. I stället för systemet
med introduktionsersättning bör enligt motionärerna på sikt ett
mera långtgående lånesystem införas och kanske ersätta
bidragssystemet samt i avvaktan på att ett sådant system utreds
utländska socialbidragstagares ersättning reduceras.

Utskottets bedömning

Utskottet delar den bedömning som regeringen gjort i
propositionen om fördelarna av ett system där ersättning ges för
utförd prestation i stället för att ges som rent bidrag.
Systemet med introduktionsersättning bör, som framhålls i
propositionen, kunna öka motivationen hos en flykting att delta
i ett uppgjort introduktionsprogram och även kunna positivt
påverka omgivningens attityder. Vad beträffar förslagen i motion
Sf42 om att ett mera långtgående lånesystem skall införas för
utlänningar och utlänningars rätt till socialbidrag begränsas,
vill utskottet peka dels på att ett system med lån till
hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlänningar har
införts, dels på att utländska medborgares behov av socialbidrag
inte generellt kan bedömas vara mindre än andra invånares i en
kommun och att ett system med inskränkt rätt till socialbidrag
för utländska kommuninvånare skulle innebära diskriminering.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att i den ovan nämnda
socialtjänstkommitténs uppdrag ingår att se över
socialtjänstlagens regler om rätten till bistånd.

Utskottet tillstyrker med hänsyn till det anförda att ett
system med introduktionsersättning till flyktingar och vissa
andra utlänningar införs. I propositionen har behovet av en
uppföljning av systemets effekter framhållits. Utskottet
understryker detta behov, och utskottet utgår från att en
uppföljning sker.

Utskottet föreslår således att riksdagen med avslag på motion
Sf42 antar regeringens förslag om införande av
introduktionsersättning för flyktingar m.fl. Härigenom blir
också motion Sf601 tillgodosedd.

I samband med beredningen av lagförslagen i propositionen har
utskottet uppmärksammat att den paragraf i kommunalskattelagen
som berörs av förslaget om introduktionsersättning har ändrats
genom lagen (1992:651) om ändring i kommunalskattelagen (se
prop. 1991/92:93, SkU19, rskr. 269), vilken ännu inte trätt i
kraft. Den med introduktionsersättningen sammanhängande
ändringen i kommunalskattelagen bör därför göras på sätt
utskottet föreslår i bilaga2.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:172 och med
anledning av motion 1991/92:Sf601 samt med avslag på motion
1991/92:Sf42

dels antar regeringens förslag till
1. lag om introduktionsersättning för flyktingar och vissa
andra utlänningar,
2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
3. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

dels antar utskottets förslag till lag om ändring i lagen
(1992:651) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
res. (nyd)

Stockholm den 13 oktober 1992

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Gullan Lindblad

I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Doris Håvik
(s), Börje Nilsson (s), Lena Öhrsvik (s), Hans Dau (m),
Nils-Olof Gustafsson (s), Pontus Wiklund (kds), Leif Bergdahl
(nyd), Margareta Israelsson (s), Gustaf von Essen (m), Maud
Björnemalm (s), Liselotte Wågö (m), Widar Andersson (s), Ingela
Mårtensson (fp) och Rune Backlund (c).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Leif Bergdahl (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "i bilaga 2." bort
ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1991/92:Sf42 löser det förslag som
regeringen lägger fram i propositionen inte problemet att
snabbt integrera utländska medborgare i det svenska samhället.
Enligt utskottets uppfattning bör eventuella särskilda krav på
försörjningsstödet till utländska medborgare kunna regleras i
socialtjänstlagstiftningen, och någon särlag bör inte införas
för flyktingar och andra utlänningar. Det är vidare enligt
utskottets mening helt oacceptabelt att utländska medborgare
under introduktionstiden skulle kunna få ett högre bidrag än
svenska socialbidragstagare, som ofta betalat skatt i Sverige
under lång tid. Med det föreslagna systemet finns också risk
att både byråkrati och allmänna kostnader ökar. Av nu
redovisade skäl avstyrker utskottet bifall till propositionen.
I stället bör enligt utskottets uppfattning på sikt ett mera
långtgående lånesystem införas och kanske ersätta
bidragssystemet. Frågan om utländska medborgares försörjning
genom lån i stället för bidrag bör därför utredas. I avvaktan
på denna utredning anser utskottet att den ersättning som ges
till utländska socialbidragstagare bör reduceras, så att
utländska medborgare inte medges bidrag med högre belopp än
80% av kommunens socialbidragsnorm under en tidsbegränsad
period. Regeringen bör lägga fram förslag till ändring i
gällande lagstiftning i enlighet med det anförda.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf42 och med
avslag på proposition 1991/92:172 och motion 1991/92:Sf601 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

I propositionen framlagt lagförslag

Bilaga 1

Av utskottet framlagt lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:651) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs dels att 19 § kommunalskattelagen
(1928:370) i paragrafens lydelse enligt lagen (1992:651) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse, dels att
övergångsbestämmelserna till lagen (1992:651) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad
som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller
gåva;
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här
i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst
i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska
premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;
ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör
föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller
särskild författning, som utgått annorledes än på grund av
sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller
olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i
fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om
icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst, ävensom
ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit
någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband
med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas
ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån
livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock
ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan
ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring
och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;
belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av
försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp
som arbetsgivare utan att försäkring har tecknats för
anställdas räkning betalar ut och som motsvarar ersättning på
grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte väsentligt
överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens
tjänst;
försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på
egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån
ersättningen avser annan byggnad än privatbostad eller
markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha
influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället
hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av
näringsverksamhet och dels i den mån ersättningen eljest
motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad
för näringsverksamhet;

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått
på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller
sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband
med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av
skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av
skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke
förelegat;
ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt
smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst;
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt,
som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån
givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 §
icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;
stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte
utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras
för utgivarens räkning;
stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår
periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts
eller skall utföras för utgivarens räkning;
studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349),
internatbidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6
och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt
av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser
utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i
fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav de
bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts
skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
introduktionsersättning
enligt lagen (1992:000) om
introduktionsersättning
för flyktingar och vissa
andra utlänningar;
allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension
enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen efter
varje avliden förälder inte överstiger 0,4 basbelopp;
lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt
enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;
kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med
bidrag av statsmedel;
handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän
försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§
samma lag som utgör ersättning för merkostnader, ersättning för
merutgifter för resor enligt 3 kap. 7 a § samma lag eller
enligt 3 kap. 5 d § lagen om arbetsskadeförsäkring eller 10 §
lagen om statligt personskadeskydd, särskilt pensionstillägg
enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till
folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn
samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag, som utgår av
kommunala eller landstingskommunala medel till den
vårdbehövande;
kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;
kommunalt bostadstillägg till handikappade;
bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag;
bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av
utländska barn;

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till
ensamstående med barn;
ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av
allmänna medel till den som -- utan att det skett yrkesmässigt
-- inställt sig inför domstol eller annan myndighet, om
ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning
för tidsspillan;
hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat
person eller egendom i fara eller bidragit till avslöjande
eller gripande av person som begått brott;
sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller
modersmjölk;

tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller
uppdrag och som utgår i annan form än kontant eller därmed
likställd ersättning, om vinsten avser minnesföremål eller
värdet inte överstiger 0,03 basbelopp avrundat till närmaste
hundratal kronor;
sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare
uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke
medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel
finnas i stiftelsen;
gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse,
till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna
gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid
avsättning till stiftelsen;
intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt
kottar som den skattskyldige själv plockat till den del
intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger 5000
kronor och inte kan hänföras till näringsverksamhet som utgör
rörelse eller till lön eller liknande förmån;
ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt, 69 § 1 och 2 mom., 69 a § tredje stycket eller 75 a
§ fjärde stycket uppbördslagen (1953:272), 36 § 3 mom. lagen
(1958:295) om sjömansskatt, 50 § lagen (1968:430) om
mervärdeskatt, 22 § tullagen (1973:670), 20 § lagen (1982:1006)
om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa
uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404)
om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 24 § lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetgivare eller
32 och 34 §§ tullagen (1987:1065);
ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 4 och 5 lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte
redovisas i kontrolluppgift om sådan ränta för den
skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt inte uppgår
till 500 kronor.
Beträffande ersättning som utfaller på grund av
avtalsgruppsjukförsäkring gäller särskilda bestämmelser i 32 §
3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22§.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1993. De nya den 1 januari 1993. De nya
bestämmelserna om ränta bestämmelserna om
i 20 § tillämpas på introduktionsersättning i
ränta som belöper på 19 § tillämpas första
tid efter ikraftträdandet. gången vid 1994 års
taxering. De nya
bestämmelserna om ränta
i 20 § tillämpas på
ränta som belöper på
tid efter ikraftträdandet.