Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Inköp av bränsle och alkohol utan punktskatt, m.m.

Betänkande 2000/01:SkU26

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Avslutat, Genomförd

Ärendet är avslutat

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

DOC
Inköp av bränsle och alkohol utan punktskatt, m.m.(doc, 99 KB)
PDF
Bilaga: bet_200001_sku_26(pdf, 276 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2000/01:26 Inköp av bränsle och alkohol utan punktskatt, m.m.

Beslut

Inköp av bränsle och alkohol utan punktskatt (SkU26)

Riksdagen beslutade om lagändringar för inköp av bränsle och alkohol utan punktskatt. Beslutet innebär bla.a att nuvarande system för skattefria inköp av alkohol och bränsle ersätts med ett system där sådana inköp förutsätter att köparen är godkänd som skattebefriad förbrukare. Beskattningsmyndigheten får utökade möjligheter till revision av bl.a. upplagshavare och skatteupplag samt hos tredje man i ärenden om återbetalning av skatt enligt lagen om skatt på energi.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Bifall till utskottets hemställan
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 5
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2001-05-08
Justering: 2001-05-15
Trycklov: 2001-05-18
Trycklov: 2001-05-21
Betänkande 2000/01:SkU26

Alla beredningar i utskottet

2001-05-08

Inköp av bränsle och alkohol utan punktskatt (SkU26)

Skatteutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag om inköp av bränsle och alkohol utan punktskatt. Bland annat föreslås att nuvarande system för skattefria inköp av alkohol och bränsle ersätts med ett system där sådana inköp förutsätter att köparen är godkänd som skattebefriad förbrukare. Beskattningsmyndigheten får utökade möjligheter till revision av bl.a. upplagshavare och skatteupplag samt hos tredje man i ärenden om återbetalning av skatt enligt lagen om skatt på energi.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2001-05-30
Stillbild från Debatt om förslag 2000/01:SkU26, Inköp av bränsle och alkohol utan punktskatt, m.m.

Debatt om förslag 2000/01:SkU26

Webb-tv: Inköp av bränsle och alkohol utan punktskatt, m.m.

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

M. POURBAIX-LUNDIN (M)
Anf. 156 M. POURBAIX-LUNDIN (M)
Herr talman! Jag skulle bara helt kort vilja ställa följande frågor till Krister Örnfjäder: Vad är det som talar för att man ska bibehålla ett statligt ägande i SAS? Vilka fördelar kan Krister Örnfjäder redovisa med en sådan tanke? SAS har med det statliga ägandet och det svenska inrikesflyget inte bidragit särskilt mycket till låga biljettpriser och inte heller till en ökad konkurrens, utan SAS har ett de facto-monopol som på något sätt förhindrar möjligheten för både socialdemokratiska väljare och många andra att flyga betydligt billigare än vad man gör nu. Vilka är fördelarna med ett statligt ägande i för- hållande till att helt privatisera?
KENNETH LANTZ (Kd)
Anf. 157 KENNETH LANTZ (Kd)
Herr talman! Till att börja med måste jag väl be- finna mig i rätt sinnesstämning, för om jag ska kunna svara på de här frågorna måste jag göra det med ut- gångspunkt från det anförande som Per-Richard Molén höll nyss och som jag gick i moll. Jag upple- ver inte situationen på riktigt samma sätt. SAS är, om man nu ska vända sig mot Per- Richard Moléns resonemang, trots sitt ägande med statligt engagemang från tre olika länder ett mycket bra företag. SAS har en bra konkurrenskraft. Men det är en situation som hela tiden förändras, vilket gör att vi måste anpassa oss till de nya spelregler som gäller på marknaden, och det är det som vi försöker att göra här och som vi kommer att lyckas med. Det kommer SAS att ha nytta av. Jag skulle kunna nämna ett exempel där jag anser, av den erfarenhet som jag har av kontakter med andra länder, att det åtminstone inte är en nackdel att ha ett statligt engagemang, och det är i mellanstatliga frå- gor. Det är många länder, i princip samtliga länder, som har någon form av industriell struktur där staten är engagerad i ett nationellt flygbolag. Den situation som vi har i Sverige är inget undantag, snarare regel.
BIRGER SCHLAUG (Mp)
Anf. 158 BIRGER SCHLAUG (Mp)
Herr talman! När man lyssnar på Krister Örnfjä- der hör man att argumenten är precis desamma som de man kunde höra när den borgerliga regeringen i början på 90-talet lade fram ett förslag om att Telia skulle bolagiseras. Man var helt och hållet emot det. Jag är helt övertygad om att den anpassning som Krister Örnfjäder säger sig ha talat för i samband med en avreglering leder till att vi tyvärr kommer att vand- ra precis samma väg med SAS som vi gjorde med Telia. Socialdemokraterna kommer ständigt att bara bju- da motstånd. Vi förlorar i dynamik när det gäller SAS möjligheter att förändras i takt med sina konkurrenter. Det tycker jag är kolossalt tragiskt. Det är bara att konstatera att den socialdemokratiska näringspoliti- ken har gått i väggen. Ni har kört fast. För er social- demokrater är det tragiskt, och ni är bara att beklaga. Men det är ändå verkligheten som på något sätt måste styra den politiska opinionsbildningen. Man måste ta till sig verkligheten. Det är det som jag rekommende- rar Krister Örnfjäder att göra och att försöka påverka regeringen att framöver betydligt snabbare ändra inställning och privatisera de statliga bolag som be- driver kommersiell verksamhet. Det är inte skattebe- talarna som ska stå risker när ni leker med pengarna, utan låt det vara det privata.
PER ERIK GRANSTRÖM (S)
Anf. 159 PER ERIK GRANSTRÖM (S)
Herr talman! Det var inga nya tongångar precis. Det är samma argument som vi får höra hela tiden, inte minst från Per-Richard Molén. Jag tycker nog att det också kan vara dags för en så gammal högerman som Per-Richard Molén att ändra lite grann av sin argumentering och anpassa den till dagens verklighet. När det gäller diskussionen om Telia tycker jag trots allt att Telia har lyckats väldigt bra, åtminstone om man ser det från den utgångspunkten att Sverige är det land i världen som kanske har öppnat sig mest mot andra länder och släppt in nya konkurrenter på marknaden. Telia skulle kunnat ha en utmärkt situa- tion i dag om vi hade fortsatt att ha ett statligt mono- pol. Men det har vi alltså släppt, och det har gjort att Telia har fått vara med om en stenhård konkurrens. Det är väl inte så speciellt konstigt. Det måste väl också ha varit det som var en av meningarna med förslaget från början. Om vi tar flyget t.ex. så har det inte precis rosat marknaden. Det monopolet släppte man ju i början på 90-talet. Och vad är resultatet av det? Ja, inte har vi sett att det har blivit speciellt mycket bättre för kun- derna, åtminstone inte billigare, så i det fallet kanske man inte ska slå sig för bröstet lika mycket. Det finns alltså både positiva och negativa exempel på markna- der som har släppts fria. När det gäller SAS, som vi diskuterar i dag, är det tre länder som har varit inblandade. Bolaget startades på 40-talet i en tid då i princip alla bolag hade någon form av statlig inblandning, åtminstone i Europa. Sedan dess har det skett en utveckling, och vi anpas- sar oss till den utvecklingen. SAS har en bra verk- samhet och kommer att ha goda förutsättningar att ha en bra verksamhet med det förslag som vi nu ska ta ställning till.
M. POURBAIX-LUNDIN (M)
Anf. 160 M. POURBAIX-LUNDIN (M)
Herr talman! Vi är nu i diskussion om ett statligt ägande igen. I dag har vi haft besök av Björn Rosengren i riks- dagen. Det kanske hade varit lämpligt att ta tillbaka det här ärendet och göra som med Telia, att omedel- bart begära att få sälja ut hela bolaget så att det blir möjligt att agera på marknaden, som är ganska lika Teliamarknaden, men så blev inte fallet. I betänkandet behandlas regeringens förslag om att aktiestrukturen för SAS ändras så att ett börsnote- rat holdingbolag bildas som i tur och ordning ägs av de tre SAS-företagen i Danmark, Sverige och Norge. Statens ägande av SAS kommer ju inte att förändras genom omstruktureringen. Folkpartiet liberalerna är tveksamt till statliga fö- retag. Det som staten äger ska styras demokratiskt och med full öppenhet och insyn från medborgarna. Det finns dessutom mycket som staten över huvud taget inte ska ägna sig åt och som i dag sker i statliga bolag. Endast verksamhet som kan räknas till den absoluta kärnverksamaheten eller som är motiverad av t.ex. socialpolitiska skäl bör få drivas som statligt bolag. SAS är ett bolag som det inte finns några mo- tiv för statligt ägande av. Vi föreslår därför att svens- ka statens andel i SAS säljs ut. Den avreglering av flygtrafiken som Folkpartiet liberalerna har varit pådrivande för har ökat flygets attraktionskraft. Dessvärre har inte konkurrensen ökat i tillräcklig grad. SAS har fortfarande en alltför do- minerande ställning på många sträckor i inrikestrafi- ken och i utrikestrafiken till och från Sverige. Detta har lett till att biljettpriserna är orimligt höga på de sträckor där man inte har konkurrens jämfört med de sträckor där konkurrens förekommer. Speciellt gäller detta många destinationer till Norrland. På en del sträckor har även SAS använt sin dominerande ställ- ning till att konkurrera ut andra operatörer. Det vore därför bra om fler lågprisflygföretag etablerade sig i Sverige och kunde sätta press på biljettpriserna. Det är också viktigt att Luftfartsverket inte agerar konkur- renshämmande genom att ge bättre start- och land- ningstider till SAS, s.k. slots. Med detta korta inlägg ber jag att få yrka bifall till reservationen.
PER ERIK GRANSTRÖM (S)
Anf. 161 PER ERIK GRANSTRÖM (S)
Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till den reservation som finns i det här betänkandet, BoU10. Det är en fyrpartireservation. Det här ämnet har vi debatterat tidigare. Det handlar alltså om en förlängning av nuvarande lag- stiftning som innebär att regeringen har beslutat att straffa de kommuner som säljer delar av, eller hela, sina kommunala bostadsinnehav. Det här är principi- ellt helt förkastligt i en demokrati. Vi respekterar alltid människorna. Jag tycker att man ska respektera lokala väljare och lokala politiker. Det är endast de som känner till förhållandena i den enskilda kommu- nen, och deras åsikt i ett val borde fullt ut respekteras. Herr talman! För att slippa en debatt om inkon- sekvens kan jag med en gång säga - någon kommer att tala om det för mig om jag inte gör det själv - att Moderaterna en gång föreslog ett kommunalt skatte- stopp. Det förslaget gäller inte längre. Jag tyckte att det var fel då och det är fel nu. Sådana frågor ska kommunerna själva avgöra. Staten ska lägga sig i kommunal verksamhet så lite som möjligt. Regering- en får inte göra som man har gjort nu, alltså straffa kommuner som har fört en politik som inte passar regeringen. Det står också i betänkandet att sådana försälj- ningar baseras på kortsiktiga ekonomisk-politiska beslut. Jag ska bara svara för Moderata samlingspar- tiet. Vi har sedan lång tid tillbaka i alla partiprogram talat om att vi ser klara fördelar med att kommunerna säljer sina kommunala bostadsbolag. Det är absolut inget kortsiktigt som vi kom på häromdagen. Det finns, herr talman, varken någon grundlag eller na- turlag som säger att kommuner ska äga bostäder. Kommuner ska ge förutsättningar för att det ska kun- na byggas bostäder, men de behöver inte äga. Privata eller andra aktörer sköter ägandet och förvaltandet precis lika bra som, och många gånger bättre än, kommunerna. Vi fick faktiskt lite draghjälp i dag under riksda- gens frågestund. Det var någon som ställde en fråga till näringsministern. Den gällde att Vasakronan nu skulle koncentrera sin verksamhet till tillväxtregio- nerna och sälja det som finns i övriga delar av Sveri- ge. Det motiverade Rosengren med att säga att det är fullt okej, för fastigheterna finns fortfarande kvar. Visst finns de det, men det är ju exakt samma sak som när vi pratar om att kunna sälja kommunala bostadsföretag. Lägenheterna finns fortfarande kvar om än under annan ägare. Rosengrens uttalande i dag i riksdagens talarstol rimmar inte riktigt med det här betänkandet. Nu är det så att även om man skapar en lag har människor en förmåga att kringgå den. Det kan vara på gott och ont. Vad gäller den lagstiftning som vi diskuterar i dag, och som fyra partier mycket skarpt kritiserar, finns det mängder av olika kryphål. Om ett kommunalt bolag säljs och man låter den vinst som man gör stanna kvar i bolaget och betalar av lån som bolaget har finns det vad jag vet inget hinder för en sådan verksamhet. Om ett bolag säljer bort, låt säga, 50 % av sina fastigheter och använder pengarna till att renovera den del av beståndet som man har kvar måste det också vara tillåtet. Men hur är det om man låter pengarna ligga kvar i kassakistan i förhoppning om att riksdagen nästa år fattar ett klokare beslut och tillåter sådana här försäljningar? Tyvärr såg vi häromdagen hur det gick när Stock- holms kommun hade begärt att få använda vinstmedel från de kommunala bostadsföretagen till att förbättra standarden på gator och torg i ytterområden i Stock- holm. De fick nobben av regeringen. Det tycker jag var lite trist. Här fanns friska pengar som kunde an- vändas till att ge alla en tryggare tillvaro, men det nobbade Lars-Erik Lövdén. Det hade varit intressant att höra hans försvar för det. Herr talman! Ingen kan väl säga annat än att kommuninvånare och lokala partier bäst känner vad majoriteten vill i en viss komun. Vilken politik ska man bedriva? Så länge man inte i någon kommun för en politik som står i strid med FN:s mänskliga fri- och rättigheter tycker jag faktiskt att regeringen, även om de inte gillar kulören på majoriteten i en kommun, får acceptera att läget är som det är. Jag skulle vilja ställa två frågor nu, men då ser jag att Anders Ygeman, som ska svara för majoriteten, inte har dykt upp. Han kanske lyssnar i alla fall, eller så kan någon annan tala om för honom vad jag har frågat så att han kan ta upp det när han håller sitt anförande. Hur länge tänker man fortsätta med den här stopplagen? Kommer det ett nytt förslag nästa år med en ny förlängning eller har man något annat i kika- ren? Och allra sist, herr talman: Finns det fler områ- den i dag där regeringen kan tänka sig att gå in med sådana här pekpinnar och hot om vite och böter om ett parti går till val och vinner på en politik som får medborgarnas förtroende i den enskilda kommunen? Det skulle vara mycket intressant att få veta om det finns fler områden där regeringen tänker gå in och tafsa i samband med demokratiska val.
M. POURBAIX-LUNDIN (M)
Anf. 162 M. POURBAIX-LUNDIN (M)
Herr talman! Jag vill yrka bifall till den gemen- samma reservationen i betänkandet BoU10. Att förlänga stopplagstiftningen är ingen heder- värd uppgift. Denna lagstiftning är ett oerhört märk- ligt fenomen. Den som inget har, alltså ingen allmän- nytta, går fri. Den som har mycket, alltså stor andel allmännytta, bestraffas. Ändå är denna lagstiftning efter vad jag förstår till för att kommunerna ska till- godose medborgarna med allmännyttiga lägenheter. Då borde man ju i stället utgå från att se vilket basbe- hovet är, att X andel av hyresrätterna i en kommun ska vara allmännyttiga. Denna lagstiftning gör att för t.ex. Nacka kommun, som saknar allmännytta, sker över huvud taget inga sanktioner, medan det för Kristianstads kommun, där 80 % av hyresrätterna tillhör det kommunala bostadsbolaget, blir sanktioner vid försäljning av lägenheter. Ytterst, även om dispenser ges, kan det också bli så att inte ens tomma lägenheter får säljas till någon som skulle kunna fylla dem, utan de står outhyrda och tickar pengar. Det brukar finnas någon form av logik bakom en lagstiftning, men denna saknar enligt min mening all logik. Miljöpartiet visade sig vid lagens införande stolta över att ha förkortat stopplagstift- ningen med ett halvår. Nu förlänger också Miljöparti- et stopplagstiftningen. Det är ytterst ologiskt. Herr talman! I den gemensamma reservationen från Moderaterna, Kristdemokraterna, Centern och Folkpartiet har vi pekat på den lokala självstyrelsen. Den kommunala självstyrelsen är en av de två grundläggande beståndsdelarna i den lokala demo- kratin. Denna vill regeringen gång på gång kringskä- ra, när det inte går som regeringen vill. Det är med- borgarna i kommunerna som tillsätter våra kommun- politiker. Också en kommunpolitiker är alltså förtro- endevald, något som vi riksdagsledamöter måste komma ihåg. I kommunen är det också lättare att fortlöpande hålla kontakt mellan beslutsfattare och enskilda. Jag kan inte fatta varför Socialdemokraterna och Vänstern vill hindra sina egna kommunpolitiker att fatta beslut. Jag kan heller inte förstå att samma partier tror att det är fel på den lokala befolkningen om den väljer en annan majoritet för kommunen än den som regeringen lyckats trissa ihop. Den lokala självstyrelsen i de skandinaviska län- derna har en lång tradition. Här samlades man i forn- tiden till ting för att bestämma i gemensamma ange- lägenheter. Under medeltiden förlorade den lokala nivån i större delen av Europa. Nu verkar det som regeringen vill återvända till medeltiden. I Sverige stärktes statsmakten främst under Gustav Vasas och Gustaf II Adolfs och Axel Oxenstiernas tid. Man kan undra om statsminister Göran Persson är på väg att bli den moderna tidens Gustav Vasa, eller Lars-Erik Lövdén är på väg att bli den moderna tidens Axel Oxenstierna. Tydligen har man missat upplysningsti- den, då kravet på lokal självstyrelse pånyttföddes med bl.a. den engelske liberalen J. S. Mill som baserade sina samhällsstudier på den unga amerikanska demo- kratin. Där framkom också uppfattningen att den lokala självstyrelsen har en fostrande och folkbildan- de funktion. Kommunalisering visade sig också vara en ekonomisk och effektiv lösning på samhällets problem. Den lokala självstyrelsen har en central ställning i Sverige. Den fick sin moderna reglering i 1862 års kommunalförordningar. Den har också skrivits in i grundlagen i 1 kap. 1 § i regeringsformen, där det heter att den svenska folkstyrelsen förverkligas ge- nom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Denna ordning konfirmerades också vid grundlagsändringen 1974. Sverige ratificerade 1989 den europeiska konventio- nen om kommunalt självstyrelse. Vid införandet av stopplagstiftningen 1999 hade flera remissinstanser invändningar mot förslaget och menade att förslaget skulle strida mot den kommu- nala självstyrelsen. Regeringen gav sig inte heller tid att invänta Lagrådets yttrande, så Bostadsutskottet fick ingripa för att inhämta yttrandet som visade kri- tik på flera punkter. Herr talman! Lagen tillämpas på avyttringar och beslut om frivillig likvidation, på utdelningar och aktieägartillskott. Regeringen har t.o.m. fastställt den skäliga avkastningen till 7,5 %. Hela bakgrunden till stopplagstiftningen är en kamp hos regeringen att bevara allmännyttan som hyresledande, detta även om hyresrätterna skulle kunna ha lägre hyror om man slapp den hyresledande rollen, vilket är fallet i min hemkommun. ALLBO-kommitténs förslag i delbe- tänkandet blev ännu mer hårresande. Här skulle man ändra på hela kommunala beslutsordningen, så att två tredjedelars majoritet skulle krävas för att fatta beslut om försäljning av kommunala bostadsbolag. Som väl är har alla remissinstanser utom möjligtvis en sagt nej till detta förslag. Vi kristdemokrater har givetvis en positiv syn på allmännyttan. Den behövs och ska stimuleras, men den ska konkurrera på lika villkor. Stockholmspro- blematiken får inte styra hela landets bostadspolitik. Också i Stockholm har kristdemokratiska kommun- politiker skött sitt uppdrag på ett positivt sätt och sagt ifrån att nu är gränsen nådd för utförsäljning av all- männyttan, eftersom den har varit så stor. Men märk väl att det är två tredjedelar som är privata fastighets- ägare och som har gjort denna ombildning. Kristde- mokraterna har nu sagt att för nya intresseanmälning- ar, som alltså ännu inte har kommit in, vill man avslå ombildning för att få en balans. Det är så det ska gå till. Vi kristdemokrater betonar att kommunerna själva inte behöver äga och förvalta bostadsföretag för att kunna tillgodose sociala behov, men vi anser inte heller att en allmän utförsäljning av de kommunala hyresfastigheterna är ett mål i sig. Vi understryker vikten av valfrihet i boendet. Det måste finnas ett allsidigt utbud av olika upplåtelseformer - äganderätt, bostadsrätt, hyresrätt. En väl fungerande rörlig bo- stadsmarknad förutsätter att det finns ett tillräckligt inslag av hyresrätter. Herr talman! I många kommuner är bostadsföre- tagen kraftigt underkapitaliserade. Det blev därför nödvändigt för staten att tillskapa såväl en "kommunakut" som en "bostadsakut". För drygt två år sedan beräknade fastighetsekonomer vid KTH att 200 kommuner skulle behöva tillskjuta 40 à 50 mil- jarder kronor för att full ut rekonstruera sina bostads- bolag. SABO offentliggjorde för en tid sedan en rap- port där man uppskattade allmännyttans kostnader bara för tomma lägenheter till ca 29 miljarder kronor under perioden 2000 till 2010. För många kommuner är det alltså en tvingande nödvändighet att minska riskexponeringen. De kommunala skattebetalarnas pengar behöver styras till reguljär kommunal verk- samhet i stället för att riskeras på bostadsmarknaden. Vad säger statsministern, eller den socialdemokratis- ke företrädaren i den här debatten, till en kommun som skulle klara vård, omsorg och skola bättre om man inte hotades av sanktioner i en kreativ kommunal verksamhet? Det finns också tecken på att regeringen försöker rikta aktioner mot kommuner med annan politisk representation än den regeringen representerar. Rege- ringen har inte ens vett att hålla hemligt att stoppla- gen har sin grund i att vissa kommuner för en av regeringen oönskad politik, alltså något som vi inte ens i skolan får utföra - jag har själv varit lärare - nämligen kollektiv bestraffning. Slutligen, herr talman: Regeringen borde i stället koncentrera sig på skattelättnader för nybyggnation av hyresrätter och på skattelättnader för fastigheter, på att öka hyregästernas möjligheter till självförvalt- ning, på att se över allmännyttigas hyresledande roll, på att se över hyreslagstiftningen med flexibilitet samtidigt som besittningsskyddet bibehålls, osv. Det behövs en lång rad åtgärder och mera av positiv bo- stadspolitik i stället för att göra allt förbjudet så att man behöver begära undantag för tillstånd. Det borde vara som i andra länder, där det är tillåtet och förbud uppstår när det ger olägenheter för medborgarna. Regeringens klåfingrighet med stopplagstiftningen gynnar inte ytterst den enskilde. (forts.) Ajournering Kammaren beslutade kl. 17.59 på förslag av förste vice talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll. Återupptagna förhandlingar Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
PER ERIK GRANSTRÖM (S)
Anf. 163 PER ERIK GRANSTRÖM (S)
Fru talman! Släpp fångarne loss, det är vår! Ibland undrar jag om man inte skulle göra något överraskande här i talarstolen för att få t.ex. bostads- ministern att rusa hit och lyssna på våra diskussioner när det gäller bostadsfrågorna. Nyss såg det ut som om jag hade behövt sjunga även för mina kolleger, men de kommer nu. Det är jag glad för. Att vara fånge, att vara bakbunden, är inte bra. Det ger knappast någon framtidstro och inte heller någon framtidskraft. Många kommuner känner sig i dag faktiskt bak- bundna av den socialdemokratiska regeringen och dess stödpartier. Det tycks inte nå fram till er berörda. Inte ens om det är socialdemokratiska kommunalråd som påtalar att de inte är i behov av några uppifrån styrda lagregleringar. Det hindrar valfrihet och ny- tänkande. Men ni lyssnar inte. Regeringen tar visserligen emot uppvaktningar och ger sken av att lyssna, men så snart man stängt dörren bakom sig i Regeringskansliet och kommunal- råden åkt hem så är allt vid det gamla igen. Detta betänkande visar med all tydlighet att så är fallet. Jag hade en förhoppning att socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister efter den debatt som varit angående kommunernas självstyre och efter all den kritik som har kommit sedan ALLBO- kommittén slutfört sitt arbete, skulle ha kommit till insikt om att det inte är genom statliga pekpinnar, regleringsiver och sanktionsåtgärder som man får nya hyresbostäder där de behövs i Sverige. Åter blir vi som önskar valfrihet och mångfald be- svikna på regeringen och dess stödpartier. Jag bekla- gar det. Fru talman! Vi i Centerpartiet anser att det är ge- nom att skapa bra förutsättningar för allmännyttan och för hyresvärdar, även på den privata marknaden, som man ger möjligheter att såväl bygga nytt som att behålla hyreshus. Allmännyttan har enligt Centerpartiets syn en viktig roll i dagens samhälle. Frågan är om det inte behövs en modernisering och en harmonisering med övriga EU-länders agerande för att se till att vi även i framtiden har bra bostäder för medborgarna att hyra. Behovet av hyresbostäder kommer med stor san- nolikhet t.o.m. att öka i framtiden. Den ökade rörlig- heten mellan länderna visar att det finns ett klart intresse av att i livets olika skeden ha denna möjlig- het. Alla kan inte eller vill inte äga sin bostad. Fru talman! Från Centerpartiets sida anser vi att i dagens läge är en allmän utförsäljning av de kommu- nala bostadsbolagen inget mål i sig. Det måste vara de enskilda kommunerna som beslutar om bostadsfö- retagens framtid och uppgifter, inte vi här i riksdagen. De hinder som riksdagsmajoriteten beslutat om måste undanröjas. Det gäller såväl stopplagstiftningen som den tokiga bestämmelsen om två tredjedels ma- joritet av lokala kommunfullmäktigeförsamlingar. Det får inte ens komma upp på bordet, och gör det nog inte heller. Majoriteten envisas tyvärr med att konfirmera gamla beslut och förlänger nu stopplagstiftningen. Man tycks inte lita på kommunpolitikerna. Detta trots att flera ledamöter här i riksdagen sitter på båda sto- larna; de är representerade både i kommunfullmäktige och i riksdagen. Det borde borga för att man har för- ståelse. Det är ett mycket märkligt agerande från bostads- utskottets majoritet att föreslå den här förlängningen. Kan det vara så att man inte litar på sin förda bo- stadspolitik, utan gör det här för att få rådrum och tänka efter och kanske t.o.m. tänka lite nytt? Sten Andersson ställde ju en fråga till Socialde- mokraterna i sitt anförande. Eftersom ingen var här kan jag väl upprepa frågan: Vad kommer att hända efter det datum då den här stopplagstiftningen är slut? Jag har ännu inte sett några tecken på att det ska ske något nytt. Däremot vet vi att Hyresgästernas riksförbund, Sveriges Fastighetsägare och SABO har träffat en överenskommelse om att föra diskussioner som ska möjliggöra en utveckling av hyresrätten och som också ska ge möjlighet för byggande av nya hyreslägenheter. De har samma tankar som vi i Cen- terpartiet och övriga borgerliga partier, nämligen att man t.ex. bör se över bruksvärdessystemets tillämp- ning. Om nu inte regeringen och stödpartierna har viljan att ta till sig av politiska motståndares åsikter, borde man väl ändå lyssna på vad intresseorganisationerna säger och vara tillmötesgående och ändra lagstift- ningen på ett positivt sätt - man har ju chansen - och inte ta till ett sanktionsförfarande som det föreslås i betänkandet. Fru talman! Till sist kan jag berätta att jag under den förra plenifria veckan reste runt i Europa och studerade hur människor lever och bor. Jag gjorde jämförelser med speciell tonvikt på hyresbostäder eftersom jag tycker att det är intressant. Jag fann snart att det råder en helt annan frikoppling från det all- männa och en större frihet för hyresgästerna att själva forma sitt boende i Mellaneuropa än här i Sverige. Det var mycket intressant, och det finns anledning att återkomma till det. Det ska jag inte göra nu. Fru talman! Med detta yrkar jag avslag på försla- get i betänkandet och bifall till reservationen från de borgerliga partierna.
PER ROSENGREN (V)
Anf. 164 PER ROSENGREN (V)
Fru talman! I det här ärendet har alltså de fyra borgerliga partierna en gemensam reservation. Före- trädare för Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet har redan väl utvecklat de skäl som vi tillsammans har anfört mot en förlängning av stopp- lagen med bestämmelser om kommunala bostadsfö- retag. Jag behöver inte upprepa deras argument, men jag vill med kraft stryka under att vi i Folkpartiet är all- varligt oroade över att respekten för lokal demokrati och kommunal självstyrelse är på väg att urholkas. Jag vill, precis som Ulla-Britt Hagström tidigare, använda ordet klåfingrighet när det gäller regeringens och samarbetspartiernas ställningstagande i den här frågan. Det är uppenbart att man inte kan tolerera att t.ex. de borgerliga partierna i Stockholms kommun vill hantera sina tillgångar på det sätt som de anser rimmar med sina medborgares intressen. Det är faktiskt inte enbart i storstäderna som man vill kunna bestämma över sin egen kommun. I den regionalpolitiska utredningen, där jag var ledamot, talade vi mycket om och skrev också om att föra ned så mycket av makt och självbestämmande som möj- ligt till lokal nivå. Den lag som regeringen och stöd- partierna nu vill förlänga strider definitivt mot ett sådant synsätt. Folkpartiet har den principiella uppfattningen att kommuner inte bör äga bolag och inte syssla med sådan verksamhet som andra kan bedriva bättre. Kommunerna bör ägna sig åt s.k. kärnverksamhet, precis som flera har sagt tidigare. Men, och det är mycket viktigt, de kommuner som så vill ska natur- ligtvis få ha kvar sina bostadsbolag eller andra bolag. Det ska inte vi i riksdagen bestämma över. Som skäl att ha kvar de kommunala bostadsbola- gen anför man ofta behovet av bostäder för svaga grupper. Jag tycker dock inte att det är nödvändigt att ha dem i kommunala bolag. Kommunerna kan precis lika gärna träffa avtal med privata fastighetsägare. Detta är alltså enligt vår mening inte något tungt vägande skäl. Som jag sade har vi i den gemensamma borgerliga reservationen utvecklat våra skäl för avslag på propo- sitionen, och det finns ingen anledning för mig att upprepa dem här. Jag yrkar i stället bifall till reserva- tionen och rekommenderar den till läsning.
BIRGER SCHLAUG (Mp)
Anf. 165 BIRGER SCHLAUG (Mp)
Fru talman! Jag skulle vilja börja med att tacka Vänsterpartiet och Miljöpartiet för deras konstruktiva bidrag, som gjort det möjligt att förlänga denna lag, vilket vi tvingades till efter det att ALLBO- kommitténs ordförande tragiskt gick bort. Det är huvudskälet till att vi tvingas förlänga den här lag- stiftningen. Ingen hade varit gladare än jag om vi i dag hade haft färdiga utredningsförslag att diskutera i stället för en förlängning av stopplagstiftningen. Till dem som i kammaren har frågat om vad som ska komma därefter vill jag säga att det är för att få ett svar på detta som vi föreslår den här förlängning- en. Frågan ska utredas, så att vi kan komma tillbaka till kammaren med förslag som ska garantera en stark allmännytta och ett bruksvärdessystem, så att alla medborgare ska kunna bo till rimliga kostnader och med ett bra inflytande. Fru talman! Vi har sommarvärme utanför riks- dagshuset, och jag undrar ibland om inte sommarre- priserna har nått kammaren. De talare som jag lyssnat på har hållit exakt samma tal med exakt samma ar- gument som för ett år sedan. Så är fallet trots att det faktiskt har gått ett år och vi nu kan börja se resulta- ten av den borgerliga politiken i Stockholm och Stockholms kranskommuner. Sten Andersson pratade om kvalificerad majoritet. I varje fall är en sak säker: I Stockholms kommun finns det en kvalificerad majoritet emot utförsäljning av allmännyttan och emot försöken att införa mark- nadshyra. I en opinionsundersökning nyligen sade 75 % av stockholmarna att de är emot den utförsälj- ning som sker. Det om något är väl en kvalificerad majoritet. Låt oss lämna riksdagsretoriken och blicka ut över Stockholm. För mer än hälften av alla allmännyttiga hyreslägenheter i Stockholms innerstad har anmälts intresse för ombildning. Under det år som har gått sedan vi möttes sist här i kammaren har 15 % av de allmännyttiga hyreslägenheterna i Stockholm ombil- dats till privata bostadsrätter. Det har lett till en för- mögenhetsomflyttning enligt Finanstidningen på mellan 20 och 30 miljarder kronor från kommuninvå- nare i Rågsved och Högdalen till kommuninvånare på Kungsholmen och Östermalm, från fattiga till rika. Det är en förflyttning som också gör att biljetten för den som vill bosätta sig i innerstan eller i ett annat attraktivt område i fortsättningen kommer att heta pengar. Det kommer att vara omöjligt för människor med vanliga inkomster, sjuksköterskor och bilmeka- niker, att bosätta sig i ett attraktivt område i Stock- holm. När vi möttes här i kammaren för ett år sedan sa- de ni att bostadsrättsomvandlingen i Stockholm syf- tade till att skapa bostadsrätter i det som ni kallade Stockholms mindre attraktiva områden, i Rågsved, Tensta och Högdalen. Nu ett år senare kan ni se att inte en enda lägenhet i något av de områden som omfattas av storstadssatsningen har ombildats till bostadsrätt. Samtliga lägenheter som har ombildats ligger i innerstan eller i närförort med sjöutsikt. Det är russinen i kakan som har ombildats, och det är också russinen i kakan som har försvunnit från den allmännytta som 60 000 stockholmare köar till för att kunna få en lägenhet - 60 000 stockholmare som inte har en miljon på banken för att kunna bosätta sig i det borgerligt styrda Stockholm. Det är 60 000 stockhol- mare som är besvikna på den borgerliga politiken. Det har t.o.m. gått så långt att ledande företrädare för Kristdemokraterna i Stockholm säger att allmän- nyttan hotas i Stockholm och att de nu vill sätta stopp. De vill t.o.m. ha ett moratorium för vidare ombildning av hyreslägenheter i Stockholm. Man kunde tänka sig att det kunde leda till att kristdemo- kraterna i riksdagen skulle stödja det moratorium som regeringen har initierat och som vi nu vill förlänga, men så långt verkar inte effekterna av det borgerliga misslyckandet i Stockholm ha nått. Folkpartiet säger sig värna om det kommunala självstyret. Det är samma folkparti som från denna talarstol genom Karin Pilsäter när det gäller finansut- skottets ärenden säger att kommunerna ska förbjudas att bedriva bostadsbolag. Man ska alltså förbjuda kommunerna att tillhandahålla allmännyttiga bo- stadslägenheter. Det ska inte vara möjligt för kom- munen att ge kommuninvånarna bostäder. Detta om något är väl ett hot mot den kommunala självstyrelsen och en inskränkning som omöjliggör för kommunerna att leva upp till sina förpliktelser. Fru talman! Jag ska inte förlänga debatten ytterli- gare. Jag kan bara konstatera att det inte har kommit ett enda nytt argument mot stopplagstiftningen, att utvecklingen har visat att det var precis som vi sade för ett år sedan. Jag hoppas att vi kan mötas här i kammaren och i stället diskutera vad vi skulle kunna göra för att garantera allmännyttan och byggande av hyreslägenheter, så att vanligt folk har råd att bosätta sig i Sveriges huvudstad.
PER ROSENGREN (V)
Anf. 166 PER ROSENGREN (V)
Fru talman! Anders Ygeman säger att stopplag- stiftningen är konstruktiv och tackar Vänstern och Miljöpartiet, men det förvånar mig väldigt att hans huvudskäl är att en utredningsordförande har gått bort. Jag beklagar detta. Det var en mycket fin män- niska, som givetvis måste hedras, men inte kan en handlingskraftig regering vara beroende av en sådan händelse. Ni har haft ett helt år på er sedan vi sade samma sak. Anders Ygeman! Varför är det i ditt intresse att straffa allmännyttan men inte privata? Två tredjedelar av de ombildningar som har skett har gjorts av privata fastighetsägare och en tredjedel av allmännyttan, men Anders Ygeman vill ha en stopplagstiftning mot all- männyttan och öppna hela den privata marknaden till ombildning. Jag förstår inte riktigt Anders Ygemans sätt att resonera.
BIRGER SCHLAUG (Mp)
Anf. 167 BIRGER SCHLAUG (Mp)
Fru talman! Först måste jag rätta Ulla-Britt Hagström. Jag sade att Vänsterpartiet och Miljöparti- et var konstruktiva, inte att stopplagstiftningen var konstruktiv. Men jag kan säga att också stopplagstift- ningen är konstruktiv. Det var Vänsterpartiets och Miljöpartiets arbete som jag berömde. Om Ulla-Britt Hagström vill gå längre än rege- ringen och Socialdemokraterna och förbjuda ombild- ningar i privata bostadsföretag, får vi väl diskutera det. Det som skiljer mellan kommunerna och de pri- vata företagen är att de privata gör ombildningar på marknadsmässig grund. Där finns inte de 20 miljarder i omfördelning mellan kommunmedborgare som sker i Stockholm och i några andra kommuner i dag. Den omfördelningen sker inte på den privata sidan, och det är skillnaden. Man skänker faktiskt bort kom- munmedborgarnas egendom till underpris. Om Ulla-Britt Hagström är oroad över utveck- lingen på den privata sidan, vill jag se kd:s bidrag till den debatten. Det får vi diskutera. Jag tror inte på något förbud mot privata medborgare att avyttra sin egendom.
PER ROSENGREN (V)
Anf. 168 PER ROSENGREN (V)
Fru talman! Jag tror heller inte på något förbud för allmännyttan att få avyttra sitt. Det är vidare inte så illa som Anders Ygeman säger. Stockholms stads utrednings- och statistikkontor visar att det vid det gångna årsskiftet fanns drygt 400 000 bostäder i Stockholm. 59 % av dessa var hyresrätter och hälften av dessa kommunala bostäder, alltså ca 110 000 all- männyttiga hyresrätter. Någon brist på kommunägda bostäder råder således inte. I innerstan finns 173 000 bostäder, varav hyresrätterna uppgår till nästan 100 000 eller 56 %. Av dem är 27 000 eller 16 % kommunala. Nu finns det intresseanmälningar för 9 000 till, och då skulle antalet komma ned till 18 000. Där säger kristdemokraterna stopp, för vi vill uppehålla balansen. Det är en uppgift för kommunpolitikerna som bäst känner sin kommun att se till hur balansen bäst upprätthålls. Stockholm kan inte styra hela det övriga landets politik, utan det är en uppgift som dess kommunpolitiker måste klara.
KENNETH LANTZ (Kd)
Anf. 169 KENNETH LANTZ (Kd)
Fru talman! De siffror jag redovisade för kamma- ren kommer från ett tjänsteutlåtande från koncernsty- relsen i Stockholms stad vars majoritet är borgerlig och vars stadsdirektör som har tagit fram tjänsteutlå- tandet är borgerlig. Det är inga socialdemokratiska kampsiffror som jag redovisar för kammaren. Det som inte märks när Ulla-Britt Hagström redo- visar samma siffror på ett annorlunda sätt är att om- bildningen enbart har skett i innerstan. Under föregå- ende år, och sedan vi möttes här i kammaren, ombil- dades 15 % av allmännyttiga hyreslägenheter i inner- stan. Hälften av lägenheterna är anmälda för ombild- ning. Det är segregationsdrivande. Samtidigt har inte en enda lägenhet i Rinkeby, Tensta och Rågsved eller något av de utsatta område- na ombildats. Segregationen fortsätter. Kd påstår sig vara emot det men har ingen politik för att hindra utvecklingen där människor och grupper ställs mot varandra.
PER ROSENGREN (V)
Anf. 170 PER ROSENGREN (V)
Fru talman! Anders Ygeman säger att vi inte kommer med några nya förslag. Då vill jag påstå att Anders Ygeman inte heller lyssnar på oss. Det bekla- gar jag. Sedan vill jag ställa en fråga, och den vill jag ha svar på innan jag går vidare. Är det betänkande som vi nu för fram giltigt för hela Sverige eller är det bara giltigt för Stockholm?
MARGARETA CEDERFELT (M)
Anf. 171 MARGARETA CEDERFELT (M)
Fru talman! Betänkandet är naturligtvis giltigt för hela Sverige. Jag vill minnas att vi för ett år sedan diskuterade om ett betänkande var giltigt för t.ex. Linköping på en direkt fråga av ledamoten Anders- son. Det är naturligtvis giltigt för hela Sverige. Nu hör det till saken att de flesta kommunpolitiker i landet tar ansvar för sina medborgares bostadssitua- tion. De vill inte medvetet bidra till segregation. De gör inte som i t.ex. Nacka och säljer ut hela det all- männyttiga beståndet så att hyrorna höjs med 4 000 kr för en vanlig barnfamilj, eftersom det inte finns några allmännyttiga bostäder. Det gör att problemet finns och fokus hamnar i Stockholm. Men betänkandet är giltigt för hela lan- det.
PER ROSENGREN (V)
Anf. 172 PER ROSENGREN (V)
Fru talman! Eftersom betänkandet är giltigt för hela landet måste Anders Ygeman lyfta blicken och se ut över hela landet. På det här viset straffar man de kommuner som verkligen har ett behov av att sälja ut sina bostäder. Jag tycker att det är alldeles orimligt. Sverige klyvs. Jag hoppas att Anders Ygeman har hört att vi från Centerpartiet har påtalat det åtskilliga gånger. Jag skulle vilja ställa en fråga till Anders Ygeman. Jag delar nämligen Anders Ygemans farhågor för hur det ser ut här i Stockholm. Det gör jag faktiskt. Det är inte alls bra att man inte har hyresbostäder så att människor som vill kan få bo här. Det är precis sam- ma förhållande i hela Stockholms- och Uppsalaregio- nen. Jag delar de farhågorna. Har Anders Ygeman sett att stopplagstiftningen har hjälpt till så att det blir nya hyresbostäder i Stock- holm? Det har inte jag. Utförsäljningen har fortsatt.
MARGARETA CEDERFELT (M)
Anf. 173 MARGARETA CEDERFELT (M)
Fru talman! Jag vill börja med att ge Rigmor Stenmark rätt. Det är naturligtvis inte så att stopplag- stiftningen har lett till att det har byggts fler hyreslä- genheter i Stockholm. Det har inte heller varit syftet. Syftet har varit att hindra ombildning och utförsälj- ning av allmännyttiga hyreslägenheter. Rigmor Stenmark och jag har tillsammans varit på bostadsutskottets hearing när Tyresöbostäder och Tyresös kommunalråd redovisade sina planer att sälja ut hela det kommunala bostadsbolaget och göra exakt samma sak som Nacka. Det hade lett till exakt samma hyreshöjningar som i Nacka och till exakt samma situation. Där är man tvungen att hyra in lägenheter från grannkommunen för att klara sina sociala pro- blem. Det är något slags social rensning. Stopplagen har de facto hindrat Tyresö kommun från att gå den fruktansvärda vägen och vältra över sina sociala pro- blem på grannkommunerna. Det andra jag vill säga till Rigmor Stenmark är att hon har fel. De kommuner som har de problem som Rigmor Stenmark säger har möjlighet att omstruktu- rera sitt bestånd. Det har också skett ett antal gånger under det år den här lagen har varit giltig. Jag vet inte hur många dispenser vi är uppe i men jag tror att det har skett 16 eller 18 dispenser, varav hälften på de grunder som Rigmor Stenmark tar upp. Den möjligheten har funnits under det år vi haft lagen och den kommer att finnas även under förläng- ningen.
PER ROSENGREN (V)
Anf. 174 PER ROSENGREN (V)
Fru talman! Anders Ygeman har en något konstig argumentation. Han talar om utförsäljning vad gäller oppositionen, men när det gäller kommuner som har en dålig ekonomi är det omstrukturering. Jag har svårt att se skillnaden. Det viktigaste är i alla fall demokratin, och det tycker jag att vi borde vara överens om i den här kammaren. Ett parti går ut i ett kommunalt val och säger: Det ingår i vårt program att vi ska sälja vårt kommunala bostadsbolag, och får majoritet för detta, t.o.m. i vissa kommuner en kvalificerad sådan. Anser då Anders Ygeman att det ur demokratisk synpunkt är rätt att strunta i hur politiker och framför allt väljare på lokala nivå tycker att man ska sköta en enskild kommun och att vi ska köra över det i Sveriges riks- dag? Jag vet att det är representativ demokrati. Men det ni nu gör är att missbruka demokratin och omyndig- förklara väljarna. Det är ett bra budskap för oss inför nästa valrörelse. Fru talman! Anders Ygeman talar om en majoritet som hade tillfrågats om den tyckte om utförsäljning eller inte. De siffrorna är säkert rätt. Men jag har sett andra siffror om vad samma människor tycker totalt sett om Socialdemokraterna här i Stockholm. Anders Ygemans parti måste ha mycket dåliga aktier i Stock- holm. De siffrorna är inget att skriva hem om, An- ders.
MARGARETA CEDERFELT (M)
Anf. 175 MARGARETA CEDERFELT (M)
Fru talman! Det är fler som vill rösta på Social- demokraterna i Stockholm än som vill rösta på Mode- raterna i Malmö, så siffrorna kan vi tala om någon annan gång. Om inte Sten Andersson kan se skillnad på om- strukturering när 15 % eller 20 % av ett kommunalt bolag säljs ut och utförsäljning när 100 % av bolaget säljs ut kanske Sten Andersson kan se skillnad på överskott och underskott. Det är vad som är skillna- den. I en mängd kommuner dras man med ett rejält bo- stadsöverskott. Men i de kommuner där utförsälj- ningen och ombildningen sker finns ett rejält under- skott. Man omöjliggör för människor med vanliga inkomster att bosätta sig i de kommunerna. Det är det allvarliga. Sedan ser jag fram emot att i stockholms- debatten ta debatten mot den politik som stockhol- marna så tydligt avfärdar. Finns det något riksintresse i detta? Ja, det finns ett tydligt riksintresse. Det som händer i dessa kom- muner - Nacka är väl det tydligaste exemplet - är att man vältrar över sina problem på andra kommuner runtomkring. Då måste vi ta vårt nationella ansvar för att se till att människorna i dessa regioner får tillgång till bostäder på ett rimligt sätt. Man kan tänka sig situationen att Stockholms kommun skulle börja gräva upp riksvägarna och järnvägarna. Då tror jag att Sten Andersson ser det tydliga riksintresset att riksdagen måste gripa in för att stoppa den utvecklingen så att människor från hela landet kan åka. Ungefär på samma sätt är det med bostadspoliti- ken. Genom utförsäljningen vältrar man över sina problem på kringliggande kommuner. Då kan vi inte stillatigande sitta och se på. Vi måste ta vårt ansvar för att bostadsförsörjningen fungerar i hela riket.

Avslutat, Genomförd

Ärendet är avslutat

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.