Information och resultatstyrning

Betänkande 1995/96:FiU7

Finansutskottets betänkande 1995/96:FIU07

Riksdagens revisorers förslag angående information och resultatstyrning

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionsyrkandet
• Utskottet
• Hemställan
• Innehållsförteckning

1995/96
FiU7

Sammanfattning

Utskottet ställer sig i betänkandet i
huvudsak bakom de förslag som riksdagens
revisorer lägger fram i sin rapport om
informationsstyrning. I sin granskning
har revisorerna gjort en nära koppling
till det pågående arbetet med att
förändra styrformerna för den statliga
förvaltningen, den s.k. mål- och
resultatstyrningen. Revisorernas
slutsatser och rekommendationer när det
gäller informationsstyrningen tar sikte
på såväl riksdagens som regeringens och
myndigheternas roller. Således behandlas
riksdagens arbete med mål- och
resultatstyrning, informativa medel i
samband med regeringens styrning av
myndigheterna och myndigheternas arbete
med informativa styrmetoder.

Revisorerna har i denna granskning
liksom i flera andra granskningsärenden
uppmärksammat att statsmakternas
styrning av olika verksamheter fungerar
mindre tillfredsställande. Revisorerna
förordar med hänsyn därtill att främst
regeringens förslag till riksdagen
bättre analyseras från
styrningssynpunkt. Enligt revisorerna
bör riksdagen också ha en aktivare roll
än för närvarande. Om inte riksdagen tar
aktivare del i mål- och
resultatstyrningen finns det betydande
risker för att omläggningen av
styrsystemet inte kommer att, som tänkt
var, innebära en starkare politisk
styrning från riksdagens sida utan
tvärtom en minskad sådan.

Utskottet avstyrker i betänkandet en
motion vari föreslås att revisorerna
skall ges i uppdrag att återkomma med
förslag där den omfattande
statsvetenskapliga och
nationalekonomiska forskningen om
politiska implementeringsproblem
beaktas.

Riksdagens revisorers förslag

I förslag 1994/95:RR14 föreslår
Riksdagens revisorer

1. att riksdagen

dels godkänner vad revisorerna anfört
under avsnitt 7.1 om bättre
beslutsunderlag och förbättrad
resultatinformation från regeringen och
som sin mening ger regeringen detta till
känna,

dels godkänner vad revisorerna i övrigt
anfört under avsnitt 7.1 om riksdagens
roll i mål- och resultatstyrning,

2. att riksdagen godkänner vad
revisorerna anfört under avsnitt 7.2 och
som sin mening ger regeringen detta till
känna,

3. att riksdagen godkänner vad
revisorerna anfört under avsnitt 7.3 och
som sin mening ger regeringen detta till
känna.

Motionsyrkandet

1995/96:Fi1 av Johan Lönnroth m.fl. (v)
vari yrkas att riksdagen ger
riksdagsrevisorerna i uppdrag att
återkomma med förslag där den omfattande
statsvetenskapliga och
nationalekonomiska forskningen om
politiska implementeringsproblem
beaktas.

Allmän bakgrund

Olika styrmedel

Riksdagens revisorer redovisar i
rapporten vissa allmänna utgångspunkter
för styrningen av den statliga
verksamheten. I rapporten sägs att de
statliga myndigheterna utgör regeringens
viktigaste instrument för att åstadkomma
politiska förändringar. Genom
myndigheterna verkställs de politiska
besluten. Statsmakterna och de statliga
myndigheterna har till sitt förfogande
ett antal styrinstrument för att uppnå
syftet med sin verksamhet. Man brukar i
den förvaltningspolitiska litteraturen i
regel skilja mellan tre olika kategorier
av styrmedel, nämligen administrativa
(rättsregler), ekonomiska (skatter,
subventioner, bidrag etc.) och
informativa. Med informativa styrmedel
avses i detta sammanhang försök till
påverkan genom t.ex. information,
kunskapsförmedling och attitydpåverkan.

Mål- och resultatstyrning

I 1988 års kompletteringsproposition
presenterades ett omfattande program för
att förändra styrformerna i den statliga
verksamheten. Syftet var att genom ökad
grad av resultatstyrning åstadkomma en
starkare politisk styrning och en
effektivare resurshushållning. Detta
skulle förverkligas genom att riksdag
och regering skulle ange mål för olika
verksamheter kombinerat med ett
delegerat ansvar till de
verksamhetsansvariga om hur verksamheten
skulle utformas. Utöver att ställa upp
mål för olika verksamheter skulle
riksdag och regering ställa mer
preciserade krav på resultat och genom
återrapportering kontrollera att målen
uppfyllts. Regeringen har under senare
år successivt rapporterat till riksdagen
hur arbetet med mål- och
resultatstyrningen har fortskridit.
Riksrevisionsverket har i uppdrag att
granska myndigheternas
resultatredovisningar.

Riksdagens syn på mål- och
resultatstyrning

I samband med riksdagens behandling av
budgetpropositionen våren 1994 gav
finansutskottet senast sin syn på hur
mål- och resultatstyrningen borde
utvecklas sett ur riksdagens perspektiv
(1993/94:FiU10). En förutsättning för en
mål- och ramstyrning av myndigheterna är
en väl fungerande återrapportering av
resultatet av verksamheterna till
statsmakterna. Myndigheternas
årsredovisningar utgör ett viktigt
underlag för utskottens uppföljande och
utvärderande verksamhet. Finansutskottet
pekade bl.a. på att riksdagens intresse
främst är fokuserat på effekter, utfall
och måluppfyllelse och mindre på
redovisningar av prestationer eller
produktivitet. På utskottets förslag
begärde riksdagen att regeringen i
kompletteringspropositionen skulle
redovisa vilka åtgärder den avsåg att
vidta för att förbättra resultatanalysen
och därmed bättre tillgodose riksdagens
behov av ett fördjupat beslutsunderlag.

Regeringen återkom i frågan i
kompletteringspropositionen våren 1994
och uttalade att de ursprungliga målen
för resultatstyrningen borde ligga fast
som utgångspunkt för det fortsatta
arbetet. Vidare pekades på betydelsen av
att formulera mål. Resultatstyrningen
måste enligt propositionen bygga på en
tydlig rollfördelning mellan riksdag,
regering och myndigheter. Riksdagens
roll är att mot bakgrund av de uppnådda
resultaten fatta beslut om statens
utgifter, målen för statsfinansierad
verksamhet och de ekonomiska ramarna för
de olika verksamheterna.

Riksrevisionsverkets iakttagelser i den
årliga rapporten 1995

Riksrevisionsverket (RRV) skall till
regeringen redovisa en samlad bedömning
av såväl behov av nya som gjorda
insatser för förbättringar av ekonomi-
och resultatstyrning i
statsförvaltningen. Rapporten skall
innehålla slutsatser av iakttagelser och
rekommendationer om hur brister kan
åtgärdas. Avsikten är att rapporten
skall kunna utgöra ett underlag för
regeringen i den ordinarie
budgetprocessen.

I systemet med mål- och
resultatstyrning är regleringsbreven ett
viktigt styrinstrument i förhållandet
mellan riksdag, regering och
myndigheter. I regleringsbreven anger
regeringen vad myndigheterna skall
utföra. Detta uttrycks i form av
övergripande mål för verksamheten
(beslutade av riksdagen eller
regeringen), verksamhetsmål (fastställda
av regeringen eller av myndigheten
själv) samt eventuella särskilda
uppdrag. Myndigheterna skall löpande
återrapportera resultatet av
verksamheten till regeringen och
därigenom visa hur myndigheten uppfyllt
kraven i regleringsbrevet.
Myndigheternas årsredovisningar spelar
också en viktig roll i detta sammanhang.
För riksdagen är
resultatredovisningsdelen i
årsredovisningen av särskilt intresse.

RRV har sedan 1991 systematiskt följt
upp regleringsbreven och i synnerhet
formuleringen av verksamhetsmålen. Av
RRV:s årliga rapport 1995 framgår att
regleringsbreven successivt har
förbättrats men att vissa problem
fortfarande kvarstår.

I rapporten finns också en
sammanfattande bedömning av
resultatredovisningen i
årsredovisningarna. Av den framgår att
det krävs ytterligare insatser för att
resultatredovisningen skall utvecklas
till relevant och fullgott underlag i
budgetprocessen. Hos många myndigheter
finns en tveksamhet som bl.a. kan antas
bero på att myndigheten är osäker på i
vilken utsträckning
resultatredovisningen används för
faktiska beslut. Det framgår också att
många myndigheter har svårigheter att
redovisa verksamheten i form av
prestationer och framför allt att
redovisa kostnader och kvalitet knutna
till prestationerna.

Hearing med företrädare för
Finansdepartementet och Riksrevi-
sionsverket

Utskottet anordnade den 20 februari 1996
en utfrågning om utvecklingen av mål-
och resultatstyrningen i den statliga
verksamheten med företrädare för
Finansdepartementet och RRV. Verket
redovisade och kommenterade de
iakttagelser man gjort i samband med den
årliga granskningen av regleringsbreven
och årsredovisningarna.

Revisorernas slutsatser och förslag

Riksdagens roll i mål- och
resultatstyrningen (avsnitt 7.1)

I sin granskning av
informationsstyrningen har revisorerna
gjort en nära koppling till det pågående
arbetet med att förändra styrformerna
för den statliga förvaltningen, den s.k.
mål- och resultatstyrningen.
Revisorernas slutsatser och
rekommendationer när det gäller
informationsstyrningen tar sikte på
såväl riksdagens som regeringens och
myndigheternas roller. Således behandlas
riksdagens arbete med mål- och
resultatstyrning, informativa medel i
samband med regeringens styrning av
myndigheterna och myndigheternas arbete
med informativa styrmetoder.

Revisorerna har i denna granskning
liksom i flera andra granskningsärenden
uppmärksammat att statsmakternas
styrning av olika verksamheter fungerar
mindre tillfredsställande. Mot denna
bakgrund är det enligt revisorerna
anmärkningsvärt att styrningsfrågor
sällan diskuteras i anslutning till att
beslut fattas. Revisorerna förordar med
hänsyn därtill att främst regeringens
förslag till riksdagen bättre analyseras
från styrningssynpunkt. Enligt
revisorerna bör riksdagen också ha en
aktivare roll än för närvarande. Om inte
riksdagen tar aktivare del i mål- och
resultatstyrningen finns det betydande
risker för att omläggningen av
styrsystemet inte kommer att, som tänkt
var, innebära en starkare politisk
styrning från riksdagens sida utan
tvärtom en minskad sådan.

Styrningen av förvaltningen är en svår
uppgift, som enligt revisorernas mening
måste ägnas mera tid och uppmärksamhet
dn i dag. Riksdagens roll är härvid
väsentlig. Styrning via information är
en mycket viktig del av mål- och
resultatstyrningen. Utskotten skulle
kunna medverka genom att aktivt följa
upp hur de av riksdagen fastställda
målen fullföljs av regeringen i bl.a.
regleringsbreven.

Enligt revisorerna är det viktigt att
arbetet med att utveckla utskottens
uppföljningsarbete fortsätter och om
möjligt ges en fastare förankring i
utskottsorganisationen. Det kan bl.a.
ske genom att frågorna i ökad
utsträckning av ledamöterna lyfts fram i
utskottets arbete. Det arbete med
utbildning och metodutveckling som nu
bedrivs inom utskottsorganisationen bör
fullföljas.

Informativa medel i regeringens styrning
av myndigheterna (avsnitt 7.2)

Den myndighetsstudie som genomförts på
revisorernas initiativ visar att det
från statsmaktsnivå inte finns någon
dokumenterad syn på information och
kommunikation som medel att uppnå målen
för olika verksamheter. Enligt
revisorernas uppfattning bör mål- och
resultatdialogen vara en viktig form för
att utveckla en sådan syn. Det bör ske i
ett samspel mellan berörda departement
och myndigheter. Det är främst i denna
dialog som det förutsätts att de
övergripande målsättningarna skall föras
ut och regeringen redovisa vad riksdagen
beslutat och vad regeringen kräver av
myndigheterna. I dialogen skall också
regelbundet diskuteras hur myndigheterna
uppfyller statsmakternas krav på
måluppfyllelse och resultat. Revisorerna
anser att dialogen bör dokumenteras. Det
bör kunna bidra till att stärka
genomslaget för resultatstyrningen och
lyfta fram behovet av att analysera
myndigheternas verksamhet ur ett
styrningsperspektiv.

Mot bakgrund av att de informativa
styrmedlen kan förväntas bli allt
viktigare och att inslaget av
kunskapsproduktion och
kunskapsförmedling ökar på många
statliga myndigheter är det enligt
revisorerna angeläget att statsmakterna
i detta sammanhang också utformar en
policy för denna typ av styrning. Vilka
är för- och nackdelarna med
informationsstyrning i ett mål- och
resultatstyrt system? Hur påverkas
effekterna och effektiviteten i
förhållande till andra styrmedelstyper?
Även frågan om självfinansiering av
sådan information som har påverkanssyfte
bör givetvis prövas i anslutning till
den förestående översynen av det
regelverk som styr myndigheterna. I den
undersökning som genomförts av
myndigheternas bruk av informativa medel
pekas på en rad övergripande
utvecklingsfrågor. Kunskaperna på
området är i många fall bristfälliga och
kompetensen kan behöva förstärkas. Det
finns också, understryks i rapporten,
ett behov av kunskapsutveckling,
metodutveckling och utbildning.
Regeringen bör se till att utbildningen
i resultatstyrning för departementen och
myndigheterna breddas till att omfatta
även frågor om informationsstyrning.

Som ett led i dialogen mellan
departementen och myndigheterna bör
vidare prövas behovet av särskilda
utbildningspaket, seminarier etc. som
tar upp informationens och
kommunikationens roll i utvecklingen av
resp. myndighets verksamhet.

Revisorerna anser sammanfattningsvis i
avsnittet 7.2 Informativa medel i
regeringens styrning av myndigheterna
följande:

- att mål- och resultatdialogen mellan
departementsledningar och
myndighetsledningar bör utvecklas vidare
och dokumenteras bättre. I det
sammanhanget bör också uppmärksammas hur
information och kommunikation bättre kan
utnyttjas för att både förbättra
underlaget för statsmakternas beslut och
stärka genomslaget för dessa beslut inom
olika verksamheter,

- att regeringen vid översynen av
verksförordningen och av
myndighetsinstruktionerna bör pröva
informationsstyrningens roll. Detta
gäller både i samband med regeringens
styrning av myndigheterna liksom dess
roll i samband med myndigheternas
styrning av sin verksamhet,

- att regeringen i det fortsatta arbetet
med att utveckla och stärka mål- och
resultatstyrningen överväger vad
revisorerna anfört om behovet av
kunskapsutveckling, metodutveckling och
utbildning inom området information och
kommunikation.

Utveckling av informationsarbetet hos
myndigheterna (avsnitt 7.3)

I den särskilda undersökningen av fyra
utvalda myndigheter har den praktiska
användningen av informativa
påverkansmetoder studerats. Ambitionen
har varit att presentera en översiktlig
bild av informationsarbetet, inte minst
i anslutning till den ökade frihet vid
genomförandet av olika samhällsprogram
som myndigheterna numera har.

Undersökningen visar att
informationsstyrningen hos myndigheterna
totalt sett är omfattande men svår att
uppskatta såväl i fråga om volymer som
kostnader och effekter. Ett genomgående
drag är att informationsinsatserna i hög
grad är målgruppsanpassade och praktiskt
orienterade. Samtidigt betraktas
informationsarbetet som en strategisk
resurs inom myndigheterna med ansvaret
förlagt högt upp i organisationen. Ändå
är det svårt att se att myndigheterna
har någon uttalad strategi för sitt
informationsarbete. Man har i regel inte
någon uttalad syn på hur man upplever
sina grundläggande informa
tionsuppgifter. Ej heller finns enligt
undersökningen de informationsteoretiska
grundvalarna för insatserna
dokumenterade. Uppföljning och
utvärdering förekommer endast i
begränsad utsträckning.

Den bild av informationsarbetet på
myndigheterna som framträder ur
undersökningsresultaten är enligt
revisorernas mening således splittrad.
Revisorerna ser det som en viktig
uppgift för myndigheternas ledningar att
ta sig an frågan hur
informationsinstrumentet bör användas
för styrningen av den verksamhet som
respektive förvaltningsmyndighet har
fått ansvaret för. Bland de frågor som i
detta sammanhang bör övervägas av
ledningarna kan nämnas:

- Vilken roll skall informationsarbetet
ha mot bakgrund av de mål och uppgifter
som statsmakterna lagt fast samt de
målgrupper som är aktuella?

- Hur skall informationsarbetet mot
denna bakgrund organiseras och
genomföras? Vilka resurser och vilken
kompetens krävs?

- Hur skall informationsinsatserna
följas upp och utvärderas mot bakgrund
av de krav på resultatåterföring som
riksdag och regering ställer upp?

- Vilket behov av vägledning och stöd
från regeringen och dess stabsorgan har
myndigheterna i sitt arbete med att
utveckla sitt bruk av informativa medel?

Motionen

I motion Fi1 av Johan Lönnroth m.fl. (v)
anförs att riksdagsrevisorernas förslag
är otillräckliga som diskussionsunderlag
om mål-, resultat- och
informationsstyrningens effektivitet.
Det finns enligt motionärerna andra och
djupare orsaker till varför t. ex.
informationsstyrningen inte fungerar som
självständigt styrmedel av statliga
myndigheter. Motionärerna hänvisar till
att det inom den statsvetenskapliga
forskningen finns åtskilliga
undersökningar om s.k.
implementeringsproblem. Som exempel
nämns att myndigheternas personal,
ämbetsmanna- och yrkestraditioner spelar
en stor roll för de politiska
instansernas möjligheter att genomdriva
beslut. I myndigheter utvecklas
traditioner, värderings- och
kulturmönster som måste beaktas när det
gäller möjligheterna att genomföra
politiken.

Motionärerna nämner bl.a. att i
nationalekonomisk forskning har det
under senare år utvecklats en speciell
skola - public-choice - som bl. a. ägnat
intresse åt att studera de målsättningar
och intressen som styr offentliga
organisationers verksamhet. I
myndigheter utvecklas t. ex. egna
målsättningar och strävanden som inte
behöver överensstämma med de politiska
institutionernas önskemål, dvs.
målsättningar som mer har att göra med
att stärka den egna organisationen eller
maximera den egna myndighetens
nyttofunktion.

Motionärerna anser att revisorerna
beträffande utvärdering av styrnings-
och genomförandeformerna inte i
tillräcklig utsträckning har beaktat den
omfattande forskning som finns på
området. Revisorerna bör därför
återkomma med förslag där man beaktar de
politiska implementeringsproblem som den
nationalekonomiska och
statsvetenskapliga forskningen
uppmärksammat.

Utskottet

Riksdagens roll i mål- och
resultatstyrningen

Som framgått av vad som redovisats har
revisorerna i denna granskning liksom i
flera andra granskningsärenden
uppmärksammat att statsmakternas
styrning av olika verksamheter fungerar
mindre tillfredsställande. Revisorerna
anser det anmärkningsvärt att
styrningsfrågor sällan diskuteras i
anslutning till att beslut tas och
förordar att riksdagen skall analysera
regeringens förslag bättre från
styrningssynpunkt. Om inte riksdagen tar
en aktivare del i mål- och
resultatstyrningen finns det betydande
risker för att styrsystemet inte kommer,
som tänkt var, att innebära en starkare
politisk styrning från riksdagens sida
utan tvärtom en minskad sådan.

Utskottet vill med anledning härav
anföra följande. Som framgått av
redovisningen tidigare har det redan
skett en förskjutning i riksdagen mot
ett ökat intresse för dessa frågor under
senare år. Riksdagen har beslutat om en
dndrad hantering av budgetförslaget
fr.o.m. hösten 1996. Riksdagen har
därvid ställt krav på en redovisning av
budgeten i sammanhängande
verksamhetsområden. Den s.k. ELMA-
gruppen, som revisorerna refererar till
i sin rapport, redovisar att vissa
förändringar övervägs i utformningen av
budgetpropositionen med anledning av
dessa krav. I inledningen till varje
avsnitt i budgetpropositionen bör de mål
och den inriktning som gäller för
verksamhetsområdet klargöras. Området
skall analyseras med avseende på
effekter och uppnådda resultat.
Regeringens slutsatser om effektiviteten
i styrningen och eventuella förändringar
i styrinstrumenten bör också redovisas.
Därmed tydliggörs sambandet mellan
övergripande politiska bedömningar och
enskilda krav och åtgärder som redovisas
på myndighets- eller anslagsnivå.

Vidare gör flertalet utskott i samband
med behandlingen av regeringens årliga
skrivelse med redogörelse för
behandlingen av riksdagens skrivelser en
genomgång av hur de av riksdagen
fastställda målen fullföljs av
regeringen i bl.a. regleringsbreven.
Genom att utnyttja myndigheternas
årsredovisningar, fördjupade
anslagsframställningar och RRV:s årliga
utlåtanden har utskotten ett underlag
för att bedöma hur målen och resultaten
uppnås på verksamhetsnivå. Vissa utskott
har även anlitat Riksdagens revisorers
kansli för att göra bedömningar av
myndigheternas årsredovisningar. Sedan
något år tillbaka har utskotten tillgång
till särskilda medel för att utnyttja
externa resurser för uppföljning och
utvärderingar inom utskottets
verksamhetsområde. Olika utbildnings-
och metodutvecklingsaktiviteter bedrivs
även inom utskottsorganisationen.
Talmanskonferensen har också beslutat,
för att kunna ge en samlad bild av
riksdagens aktiviteter inom området, att
utskotten till den 8 mars 1996 skall
lämna en redovisning över sina förslag
till uppföljnings- och
utvärderingsaktiviteter av verksamheten
inom sina respektive utgiftsområden.
Utskottet delar revisorernas uppfattning
att riksdagen och utskotten måste inta
en aktiv roll i mål- och
resultatstyrningen för att de avsedda
politiska effekterna skall kunna uppnås.
Det är därför viktigt att arbetet med
att utveckla utskottens
uppföljningsarbete fortsätter.
Riksdagens roll i mål- och
resultatstyrningen kan som Riksdagens
revisorer sammanfattningsvis framhåller
stärkas genom

- att regeringens förslag till riksdagen
bättre analyseras från
styrningssynpunkt,

- att utvecklingsarbetet med
formuleringar av övergripande mål och
verksamhetsmål drivs vidare av
regeringen,

- att arbetet med att utveckla
utskottens uppföljningsarbete fullföljs
och ges en fastare politisk förankring,

- att riksdagen ställer krav på
regeringen att de fastställda målen förs
ut till myndigheterna liksom att
styrsignalerna uppfattas och får
genomslag i verksamheten,

- att riksdagen ställer krav på
regeringen på förbättrad
återrapportering av resultat av olika
verksamheter.

Utskottet ser mot bakgrund av de
aktiviteter som här redovisats inte
någon anledning för riksdagen att göra
ett allmänt uttalande av det slag
revisorerna föreslår om betydelsen av
detta arbete.

Som ofta konstaterats i dessa
sammanhang är en förutsättning för en
god mål- och resultatstyrning att hela
kedjan fungerar, att riksdag, regering
och myndigheter aktivt deltar i
processen. Det är viktigt att dialogen
mellan regeringen och myndigheterna
fördjupas för att myndigheternas
verksamhetsmål skall få en relevant
utformning. För att undanröja den
osäkerhet som kan finnas hos
myndigheterna om i vilken utsträckning
resultatredovisningen används för
faktiska beslut bör tydligt klargöras
hur regeringskansliet och även riksdagen
använder informationen i sitt arbete.
Det är betydelsefullt att regeringen
löpande redovisar för riksdagen hur
styrningen fungerar och vilka åtgärder
regeringen avser att vidta för att
förbättra resultatanalysen för att denna
skall kunna utgöra ett relevant
beslutsunderlag för riksdagen. Vad
utskottet anfört i denna del bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Forskning kring politiska
implementeringsproblem

Revisorerna redovisar i sitt förslag
under rubriken Tre exempel på misslyckad
styrning några exempel på områden där
statsmakternas uttalade mål inte har
fått genomslag i verksamheten. Det
gäller kriminalpolitiken, polisens
verksamhet och sjuk- och hälsovårdens
inriktning. Trots att riksdagen vid ett
flertal tillfällen uttalat att
verksamheten skall bedrivas på ett visst
sätt har detta inte gett något märkbart
resultat. Tvärtom har gamla mönster
bestått och verksamhetens inriktning har
varit densamma som tidigare. Revisorerna
uttalar sig inte om huruvida
informationsstyrningen eller andra
former av styrning varit orsaken till
att de avsedda effekterna uteblivit.

I motion Fi1 av Johan Lönnroth m.fl. (v)
påtalas detta och nämns exempel på
likartade förhållanden på det
utbildningspolitiska området. Där tycks
gamla strukturer överleva trots att
statsmakterna på olika sätt eftersträvat
en ändrad inriktning av verksamheten.

Utskottet delar motionärernas slutsatser
att informationsstyrning knappast är
tillräcklig som metod för att genomföra
politiska beslut. Informationsstyrningen
måste kompletteras med ekonomiska och
administrativa styrmedel för att önskade
mål skall kunna uppnås. Det kan också
vara så som motionärerna nämner att
politiska beslut ibland är otydliga och
orealistiska. Ansvaret för problemen i
genomförandefasen faller därmed tillbaka
på riksdag och regering. Utskottet
konstaterar att politiska beslut även
med tydliga mål kan vara svåra att
genomföra vilket bl.a. belyses i
exemplen som redovisas i motionen och i
revisorernas rapport. Utskottet sätter
värde på de utredningar revisorerna
gjort och anser att revisorerna pekat på
påtagliga brister i nuvarande styrning
av den statliga verksamheten. Utskottet
ser dock inte anledning att som
motionärerna föreslår ge revisorerna ett
särskilt uppdrag att återkomma med
förslag där den omfattande
statsvetenskapliga och
nationalekonomiska forskningen om
politiska implementeringsproblem
beaktas. Utskottet avstyrker därför
motion Fi1 (v).

Informationsstyrning av myndigheterna
och myndigheternas informationsarbete

Regeringen har de senaste åren utvecklat
framför allt de finansiella
styrinstrumenten. Den administrativa
styrningen har också stramats upp. Detta
arbete har löpande redovisats för
riksdagen. Mot bakgrund av den
statsfinansiella utvecklingen har den
ekonomiska styrningen varit en högt
prioriterad uppgift. Revisorerna pekar i
sin rapport framför allt på hur
informationsstyrningen fungerar i mål-
och resultatstyrt system. Deras
iakttagelser är intressanta, och de
förslag de för fram är enligt utskottets
mening väl värda att pröva. Revisorerna
påpekar själva att den undersökning de
gjort inte i sig kan sägas utgöra
tillräcklig grund för att dra generella
slutsatser om statsmakternas styrning av
myndigheterna eller om myndigheternas
operativa arbete med
informationsstyrning. Utskottet anser
mot den bakgrunden att det får ankomma
på regeringen att pröva i vilken
utsträckning de förslag revisorerna för
fram kan utnyttjas i det fortsatta
arbetet med att utveckla mål- och
resultatstyrningen. Vad utskottet anfört
med anledning av revisorernas förslag
bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riksdagens roll i
mål- och resultatstyrningen

att riksdagen med anledning av förslag
1994/95:RR14 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. beträffande forskning kring
politiska implementeringsproblem

att riksdagen avslår motion
1995/96:Fi1,

3. beträffande
informationsstyrning av
myndigheterna och myndigheternas
informationsarbete

att riksdagen med anledning av förslag
1994/95:RR14 yrkandena 2 och 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Stockholm den 5 mars 1996

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist
(s), Per-Ola Eriksson (c), Sören Lekberg
(s), Lisbet Calner (s), Bo Nilsson (s),
Sonja Rembo (m), Arne Kjörnsberg (s),
Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist
(m), Susanne Eberstein (s), Johan
Lönnroth (v), Kristina Nordström (s),
Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kds), Per
Bill (m) och Karin Pilsäter (fp).

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Riksdagens revisorers förslag 1
Motionsyrkandet 2
Allmän bakgrund 2
Olika styrmedel 2
Mål- och resultatstyrning 2
Riksdagens syn på mål- och
resultatstyrning 2
Riksrevisionsverkets iakttagelser
i den årliga rapporten 1995 3
Hearing med företrädare för
Finansdepartementet och Riksrevi-
sionsverket 4
Revisorernas slutsatser och förslag 4
Riksdagens roll i mål- och
resultatstyrningen (avsnitt 7.1) 4
Informativa medel i regeringens
styrning av myndigheterna (avsnitt
7.2) 5
Utveckling av informationsarbetet
hos myndigheterna (avsnitt
7.3) 6
Motionen 6
Utskottet 7
Riksdagens roll i mål- och
resultatstyrningen 7
Forskning kring politiska
implementeringsproblem 9
Informationsstyrning av
myndigheterna och myndigheternas
informationsarbete 9
Hemställan 10
Gotab, Stockholm 1996