Indrivningslag

Betänkande 1992/93:SkU27

Skatteutskottets betänkande 1992/93:SKU27

Indrivningslag

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Proposition 1992/93:198
• Utskottet
• Hemställan
• Bilaga

1992/93
SkU27

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet proposition 1992/93:198 om
en ny ordning för indrivning av statliga fordringar och
proposition 1992/93:150 bilaga 6 såvitt avser en följdändring i
arvs- och gåvoskattelagen.

Proposition 1992/93:198

Regeringen (Finansdepartementet) hemställer i proposition
1992/93:198 att riksdagen antar de vid propositionen fogade
förslagen till

1. lag om indrivning av statliga fordringar,

2. lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.,

3. lag om ändring i utsökningsbalken,

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt,

6. lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt
på ackumulerad inkomst,

7. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

8. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

9. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),

10. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

11. lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

12. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),

13. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),

14. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar,

15. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),

16. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter,

17. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter,

18. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare,

19. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter,

20. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),

21. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

22. lag om ändring i tullagen (1987:1065),

23. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),

24. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

25. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för
anställning på fartyg,

26. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m.,

27. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta,

28. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta artister m.fl.,

29. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter.

Proposition 1992/93:150 bilaga 6 i viss del

I proposition 1992/93:150 bilaga 6 hemställer regeringen
(Finansdepartementet) -- såvitt nu är i fråga -- att riksdagen
antar det i propositionen framlagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Regeringens förslag innebär att det skall bli möjligt att göra
inbetalning av skatt till andra konton än postgirokonton. Detta
föranleder ändringar i flera lagar, bl.a. arvs- och
gåvoskattelagen. Finansutskottet har behandlat propositionen i
denna del (se bet. 1992/93:FiU30) och av samordningsskäl
överlämnat förslaget till ändring i arvs- och gåvoskattelagen
till skatteutskottet.

Lagförslagen

Proposition 1992/93:198

Beträffande lagförslagen i proposition 1992/93:198 har vissa
justeringar gjorts i lagförslagen 4 och 9 föranledda av
betänkande 1992/93:FiU30 (prop. 1992/93:150 bilaga 6) samt
riksdagens beslut med anledning av betänkande 1992/93:SkU28
(prop. 1992/93:196). Vidare har lagförslag 13 jämkats med hänsyn
till riksdagens beslut med anledning av betänkande 1992/93:SkU36
(prop. 1992/93:150 bil. 6 s. 77). Med beaktande härav har
lagförslagen i proposition 1992/93:198 följande lydelse.

Proposition 1992/93:150 bilaga 6, delvis

Det nu aktuella lagförslaget i proposition 1992/93:150 bilaga
6 har följande lydelse.

Yttrande från annat utskott

Lagutskottet har yttrat sig i ärendet. Yttrandet
(1992/93:LU6y) bifogas som bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Ställningstagande

I propositionen föreslås att reglerna om indrivning bryts ut
ur uppbördslagen och efter vissa ändringar och kompletteringar
samlas i en särskild lag. Den nya lagen innebär bl.a. att
kronofogdemyndigheten får en lagfäst skyldighet att i allmänt
mål göra den utredning om gäldenärens ekonomiska förhållanden
som behövs för att bestämma lämplig indrivningsåtgärd.

Bestämmelserna om ackord samlas i en annan särskild lag men
förutsättningarna för att anta ackord på skatte- och
avgiftsområdet behålls oförändrade. Skattemyndigheten skall
fortfarande vara behörig att besluta om ackordsförslag. Någon
utvidgad möjlighet att efterge skatt eller avgift i annan
ordning än genom ackord införs inte.

De nya bestämmelserna föreslås bli tillämpliga fr.o.m. den 1
januari 1994. Vissa nya bestämmelser om avräkning vid
återbetalning av mervärdesskatt avses dock tillämpas först
fr.o.m. den 1 januari 1995. Slutligen föreslås en mindre ändring
i deklarationsförfarandet vid 1994 års taxering som innebär att
fysisk person skall kunna lämna förenklad självdeklaration även
om han eller hon under inkomst av tjänst yrkar avdrag för högre
kostnader än 4 000 kr för resor till och från arbetsplatsen med
allmänna kommunikationsmedel.

Inga motioner har väckts med anledning av propositionen men
lagutskottet har lämnat ett utförligt yttrande som har fogats
som bilaga till detta betänkande. Med vissa markeringar ställer
sig lagutskottet i allt väsentligt bakom propositionen.

Beträffande frågan om vilken myndighet som skall besluta i
frågor om ackordsförslag -- där som nyss nämnts i propositionen
föreslås att skattemyndigheten även i fortsättningen skall vara
behörig -- erinrar lagutskottet om att Insolvensutredningen
förordat att borgenärsfunktionen vid ackord beträffande skatter
och avgifter flyttas från skattemyndigheten till
kronofogdemyndigheten (SOU 1992:113). Insolvensutredningens
betänkande remissbehandlas för närvarande. Lagutskottet delar
föredragande statsrådets bedömning att någon ändring inte bör
ske nu men understryker angelägenheten av en skyndsam beredning
av Insolvensutredningens förslag.

När det gäller den principiella frågan om
kronofogdemyndighetens dubbla roll i allmänna mål -- rollen som
borgenär och rollen som oväldig exekutiv myndighet -- framhåller
lagutskottet att några avgörande olägenheter av en sådan
ordning, som har gällt för kronofogdemyndigheterna alltsedan den
nya utsökningsbalken trädde i kraft för drygt tio år sedan, inte
synes ha uppstått i praktiken. Lagutskottet anser därför att
några organisatoriska förändringar i de allmänna målen inte nu
bör övervägas. Regeringen bör dock enligt lagutskottets mening
vara uppmärksam på den ifrågavarande rollkonflikten och vid
behov ta initiativ till sådana åtgärder som bedöms nödvändiga
för att inte kronofogdemyndighetens opartiskhet skall dras i
tvivelsmål.

Vad slutligen gäller frågan om en utvidgad möjlighet att
efterge skatte- och avgiftsfordringar vid sidan av
ackordsinstitutet är lagutskottet för närvarande inte -- lika
litet som föredragande statsrådet -- berett att medverka till
införandet av nytt eftergiftsinstitut. Lagutskottet påpekar
samtidigt att utskottet inom kort kommer att behandla spörsmålet
om skuldsanering för fysiska personer med anledning av ett antal
motioner i ämnet som väckts under den allmänna motionstiden i
år.

Skatteutskottet instämmer i lagutskottets yttrande i nu nämnda
hänseenden. När det gäller de lagstiftningstekniska frågorna
vill utskottet emellertid göra några detaljpåpekanden och
tillrättalägganden.

Med hänsyn till att bestämmelsen i 65 § andra stycket
uppbördslagen (lagförslag 4) slopas behövs en bestämmelse som
hindrar att sådan debiterad preliminär skatt (F-skatt och
särskild A-skatt) som inte har betalats och som alltså är
restförd leder till överskjutande skatt. En sådan bestämmelse
bör tas in i 68 § 1 mom. första stycket.

Den ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt som
föreslagits i proposition 1992/93:198 (lagförslag 5) bör
sammanfogas med den ändring i samma lagrum som föreslagits i
proposition 1992/93:150 bilaga 6. Samtidigt bör ett
förtydligande göras beträffande hur en betalning av skatt skall
ha skett för att skatten skall anses betald. Finansutskottet har
föreslagit liknande omformuleringar beträffande de övriga i
detta sammanhang aktuella författningarna.

I kupongskattelagen har tidigare i berörda paragrafer ordet
"Riksskatteverket" bytts ut mot "beskattningsmyndigheten" (prop.
1992/93:196, bet. 1992/93:SkU28). Den nya lydelsen av 26 §
tredje stycket bör utformas i enlighet härmed.

Mot bakgrund av vad som anförts och med de detaljjusteringar
som föreslagits ovan tillstyrker utskottet propositionen.

Hemställan

Utskottet hemställer
att riksdagen med anledning av propositionerna 1992/93:198
och 1992/93:150 bilaga 6 i denna del
dels antar de på s. 5--16 och 19--48 i detta betänkande
återgivna förslagen till
1. lag om indrivning av statliga fordringar,

2. lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.,

3. lag om ändring i utsökningsbalken,

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) med den ändringen
att ingressen och 68 § 1 mom. erhåller följande lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Ingress
Härigenom föreskrivs i Härigenom föreskrivs i
fråga om uppbördslagen fråga om uppbördslagen
(1953:272) dels att 57 a, 60 (1953:272) dels att 57 a, 60
och 62--67 §§ skall och 62--67 §§ skall
upphöra att gälla, dels upphöra att gälla, dels
att 49 § 1 och 2 mom., 57, att 49 § 1 och 2 mom., 57
59 samt 97 §§ skall ha och 59 §§, 68 § 1
följande lydelse, dels att mom. samt 97 § skall ha
rubriken närmast före 57 följande lydelse, dels att
a § skall sättas rubriken närmast före 57
närmast före 59§, a § skall sättas
dels att det närmast närmast före 59§,
före 58 § skall dels att det närmast
införas en ny rubrik som före 58 § skall
skall lyda införas en ny rubrik som
Dröjsmålsavgift. skall lyda
Dröjsmålsavgift.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

68 §

1 m o m.1 Överstiger 1 m o m. Överstiger erlagd
erlagd preliminär skatt och preliminär skatt och
överskjutande ingående överskjutande ingående
mervärdeskatt motsvarande mervärdeskatt motsvarande
slutliga skatt eller har genom slutliga skatt eller har genom
skatteavdrag enligt 40 § 2 skatteavdrag enligt 40 § 2
mom. andra stycket mom. andra stycket
innehållits mer än som innehållits mer än som
svarar mot den skattskyldige svarar mot den skattskyldige
påförd kvarstående påförd kvarstående
skatt, skall den skatt, skall den
skattemyndighet som debiterat skattemyndighet som debiterat
skatten, skyndsamt skatten, skyndsamt
ombesörja att det ombesörja att det
överskjutande beloppet överskjutande beloppet
återbetalas till den återbetalas till den
skattskyldige. skattskyldige. Om den
Återbetalning av skattskyldige vid debitering
överskjutande skatt skall av slutlig skatt gottskrivits
dock ske endast om skatten preliminär skatt till
tillsammans med högre belopp än den
ö-skatteränta, i slutliga skatten skall det
förekommande fall efter överskjutande beloppet
avdrag för kvarstående sättas ned i den mån det
skatt och kvarskatteavgift, är obetalt.
uppgår till minst tjugofem Återbetalning av
kronor. överskjutande skatt skall
ske endast om skatten
tillsammans med
ö-skatteränta, i
förekommande fall efter
avdrag för kvarstående
skatt och kvarskatteavgift,
uppgår till minst tjugofem
kronor.

Efter beslut, som avses i 45 § 2 mom., skall skattemyndigheten
utbetala i beslutet angivet belopp. Detsamma gäller belopp, som
anges i beslut enligt 45 § 3 mom., i den mån beloppet
inbetalats.

Regeringen får förordna att sådan återbetalning av skatt som
avses i första stycket, får verkställas av annan än
skattemyndighet.

5. lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt
på ackumulerad inkomst,

6. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

7. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

8. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624) med den
ändringen att i 26 § tredje stycket ordet "Riksskatteverket"
skall bytas ut mot "beskattningsmyndigheten",

9. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

10. lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

11. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),

12. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),

13. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar,

14. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),

15. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter,

16. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter,

17. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare,

18. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter,

19. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),

20. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

21. lag om ändring i tullagen (1987:1065),

22. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),

23. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

24. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för
anställning på fartyg,

25. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m.,

26. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta,

27. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta artister m.fl.,

28. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter.

dels avslår de vid propositionerna 1992/93:150 bilaga 6
och 1992/93:198 fogade förslagen till lag om ändring i lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
dels antar följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom föreskrivs att 53 § lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53 §2

I fall där underrätt I fall där underrätt
fastställt skatt, skall fastställt skatt, skall
rätten till den rätten till den
skattemyndighet, som enligt 52 skattemyndighet, som enligt 52
§ 1mom. tredje stycket § 1mom. tredje stycket
är uppbördsmyndighet, är uppbördsmyndighet,
snarast översända till snarast översända en
rätten ingiven till rätten ingiven
bouppteckning eller annan bouppteckning eller någon
handling, som sägs i 51 annan handling, som sägs i
§ andra stycket, eller 51 § andra stycket, eller
bouppteckning, som en bouppteckning, som
tillhandahållits rätten tillhandahållits rätten
jämlikt tredje stycket enligt tredje stycket
sistnämnda paragraf. sistnämnda paragraf.
Därjämte åligger det Dessutom är rätten
rätten att, enligt vad skyldig att, enligt vad
regeringen närmare regeringen närmare
bestämmer, tillställa bestämmer, lämna
skattemyndigheten de skattemyndigheten de
uppgifter, som fordras för uppgifter, som behövs
uppbörd av skatten. Vad nu för uppbörd av skatten.
sagts skall äga motsvarande Vad som nu sagts gäller
tillämpning, när också i tillämpliga
överrätt fastställt delar, när överrätt
skatt till högre belopp fastställt skatt till ett
än förut beräknats högre belopp än som
eller skattskyldig vitsordat förut beräknats eller
anmärkning som när en skattskyldig
framställts av den enligt vitsordat en anmärkning som
64 § 1 mom. förordnade framställts av den enligt
granskningsmyndigheten. 64 § 1 mom. förordnade
granskningsmyndigheten.

Inbetalning enligt 52 § 1 Inbetalning enligt 52 § 1
mom. tredje stycket skall ske mom. tredje stycket skall ske
till postgirokonto hos till särskilt konto hos
skattemyndigheten. skattemyndigheten. Skatten
Inbetalningen sker skall anses vara betald den
kostnadsfritt. Skatten skall dag, då inbetalningskort
anses vara erlagd den dag, eller gireringshandlingar
då inbetalningskort eller kommit in till en postanstalt
försändelse eller, om staten har ingått
innehållande girokort avtal om förmedling av
inkommit till postanstalt. skatteinbetalningen med en
bank eller ett giroinstitut,
till banken eller
giroinstitutet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har skatt icke erlagts inom Om skatt inte betalas inom
föreskriven tid, skall föreskriven tid, skall
skattemyndigheten, om ej annat dröjsmålsavgift tas ut
följer av vad i 6§ sista enligt 58 § 2--5 mom.
stycket stadgas, förordna uppbördslagen (1953:272) om
om uttagande av felande belopp inte annat följer av 6 §
i den ordning, som enligt sista stycket. Den obetalda
uppbördslagen (1953:272) skatten och
gäller för indrivning av dröjsmålsavgiften skall
restförd skatt. Därvid lämnas för indrivning.
tas dröjsmålsavgift ut Regeringen får
enligt 58 § 2--5 mom.lagen. föreskriva att indrivning
Skattemyndigheten får medge inte behöver begäras
befrielse helt eller delvis för ett ringa belopp.
från skyldigheten att Skattemyndigheten får medge
betala dröjsmålsavgift, befrielse helt eller delvis
om det finns särskilda från skyldigheten att
skäl. betala dröjsmålsavgift,
om det finns särskilda
skäl.

Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:000) om
indrivning av statliga
fordringar m.m. Vid indrivning
får verkställighet
enligt utsökningsbalken
ske.

Handling, som enligt första stycket tillställts
skattemyndigheten och som ingivaren äger återfå må
skattemyndigheten icke utlämna till denne förrän skatt, med vars
erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen
utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av
inbetald skatt.
Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige
sedan skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit
erlagd. Innan handlingen utlämnas, skall den förses med
anteckning om beloppet av inbetald skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. De nya
bestämmelserna i paragrafens tredje och fjärde stycke tillämpas
dock först från och med den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.
2 Senaste lydelse 1992:625.

Stockholm den 27 maj 1993

På skatteutskottets vägnar

Knut Wachtmeister

I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars
Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Kjell Johansson (fp), Ivar
Franzén (c), Karl-Gösta Svenson (m), Yvonne Sandberg-Fries (s),
Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s), Carl
Fredrik Graf (m), Sverre Palm (s), Karl Hagström (s), Inger
Lundberg (s) och Martin Nilsson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Lagutskottets yttrande

1992/93:LU6y

Bilaga

Indrivningslag m.m.

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 20 april 1993 beslutat att bereda
lagutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition
1992/93:198 om indrivning av statliga fordringar m.m.

Propositionen har inte föranlett något motionsyrkande.

Lagutskottet, som har beslutat att avge yttrande i ärendet,
får anföra följande.

Mål om verkställighet enligt utsökningsbalken (UB) kan vara av
två slag -- allmänna mål eller enskilda mål. Allmänna mål är i
huvudsak mål om uttagande av böter, vite, skatt, tull, avgift
och liknande medel som tillkommer staten och som får utsökas
utan föregående dom. Utsökningsmål som inte är allmänna är
enskilda. Verkställighet enligt UB handhas av
kronofogdemyndigheten. I allmänna mål har kronofogdemyndigheten
dubbla funktioner: förutom att som exekutiv myndighet handlägga
målet har myndigheten till uppgift att i egenskap av företrädare
för den borgenär för vars fordran verkställighet skall ske
tillvarata borgenärens rätt.

UB gäller således i såväl allmänna som enskilda mål.
Åtskilliga av bestämmelserna är dock undantagna från tillämpning
i de allmänna målen. De ersätts endast delvis av bestämmelser
som finns i andra författningar, främst uppbördslagen
(1953:272), UBL. Förfarandet i de allmänna målen är till följd
härav delvis oreglerat. I särskilt hög grad gäller att
författningsregleringen är ofullständig i fråga om de
arbetsuppgifter vid indrivningen som ligger utanför
utsökningsrättens område, dvs. borgenärsfunktionen.

I propositionen föreslås att reglerna om indrivning bryts ut
ur UBL och efter vissa ändringar och kompletteringar samlas i en
särskild lag kallad lag om indrivning av statliga fordringar
m.m. Förslagen bygger på Skatteindrivningsutredningens
betänkande (SOU 1987:10) Indrivningslag m.m. som har
remissbehandlats.

Som allmänna utgångspunkter för en reform anför föredragande
statsrådet i propositionen att det är av största vikt att skapa
så goda förutsättningar som möjligt för en effektiv indrivning
av fordringar på skatt m.m. Genom att kronofogdemyndigheten
svarar för verkställigheten och därvid också i väsentliga
avseenden företräder det allmännas borgenärsintressen kan
myndigheten sägas ha ett yttersta ansvar för att skatter och
andra statliga fordringar verkligen betalas. Samtidigt förfogar
inte kronofogdemyndigheten över alla de verktyg som
lagstiftningen ger för att utverka betalning. De arbetsuppgifter
som hör till borgenärsfunktionen är vidare enligt föredragande
statsrådet ofullständigt reglerade.

För en effektiv indrivning är det enligt föredragande
statsrådet angeläget att kronofogdemyndigheten även formellt kan
förfoga över samtliga sådana åtgärder som lagstiftaren
tillhandahåller för att utverka betalning av en gäldenär.

Samtidigt är det enligt föredragande statsrådet nödvändigt med
en nära samverkan mellan de myndigheter som påfört fordringarna,
främst skattemyndigheten, och kronofogdemyndigheten. Med
hänvisning till den parallella uppbyggnaden av den regionala
organisationen av exekutionsväsendet och skatteförvaltningen
anser statsrådet att förutsättningarna dock är goda för
samverkan mellan myndigheterna i skatteindrivningen.

Mot den angivna bakgrunden kan föredragande statsrådet inte se
någon risk för att en viss utvidgning av kronofogdemyndighetens
borgenärsuppgifter, och en tydlig gränsdragning mellan uppbörd
och indrivning, skulle leda till bristande samordning mellan
indrivningen och de tidigare leden i förfarandet. I stället ser
statsrådet betydande fördelar med att låta de funktioner som
aktualiseras i indrivningsskedet vara samlade hos
kronofogdemyndigheten. Det är enligt statsrådets mening en
förutsättning för att denna skall kunna agera på ett effektivt
sätt i alla indrivningssituationer.

När det gäller kronofogdemyndighetens opartiskhet som exekutiv
myndighet framhåller föredragande statsrådet att det inte
förekommit någon allvarlig kritik som varit föranledd av att det
skulle ha uppstått konflikter mellan de roller som
kronofogdemyndigheten har vid indrivningen. Detta visar enligt
statsrådet att det inte vållat några större svårigheter att i
den praktiska tillämpningen hålla borgenärsrollen skild från
rollen som exekutiv myndighet.

Mot bakgrund av de allmänna övervägandena bör enligt
propositionen reglerna om indrivning samlas i en ny lag, lag om
indrivning av statliga fordringar m.m. Som skäl för den
författningstekniska lösningen anför föredragande statsrådet att
en av bristerna när det gäller frågor som rör indrivning är
avsaknaden av ett enhetligt regelverk. Den lösning som bäst
tillgodoser intresset av att skapa en klar och lättillgänglig
reglering är att samla de viktigaste bestämmelserna på
indrivningsområdet i en särskild lag.

I propositionen föreslås vidare att den nuvarande regeln att
utmätning skall ske så snart som möjligt efter det att ett
allmänt mål kommit in till kronofogdemyndigheten upphävs. I
stället får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
förordna att indrivning i vissa fall skall ske med förtur.

När en borgenär har ansökt om verkställighet skall
kronofogdemyndigheten undersöka om gäldenären har utmätningsbar
egendom genom en s.k. tillgångsundersökning (4 kap. 9 § UB). En
sådan undersökning skall göras i både allmänna och enskilda mål.
I propositionen föreslås att kronofogdemyndigheten får en
lagfäst skyldighet att i allmänt mål, utöver
tillgångsundersökning, göra den utredning om gäldenärens
ekonomiska förhållanden som behövs för att bestämma lämplig
indrivningsåtgärd. Denna gäldenärsutredning skall enligt
förslaget grundas på uppgifter från den myndighet som begär
indrivning och från gäldenären samt på uppgifter som redan finns
hos kronofogdemyndigheten.

I allmänna mål anses kronofogdemyndigheten ha rätt att medge
gäldenären uppskov. Uppskov är vanligt förekommande. Det
kombineras ofta med ett åläggande för gäldenären att betala
enligt en avbetalningsplan. Uppskovsinstitutet är dock i det
närmaste oreglerat. Föredragande statsrådet anför i
propositionen att möjligheten att få uppskov med en skatte-
eller avgiftsbetalning i regel är av stor betydelse för den
enskilde. Mot bakgrund härav finner föredragande statsrådet att
det är angeläget att uppskovsinstitutet nu lagregleras.

Enligt förslaget får kronofogdemyndigheten medge uppskov om
det kan antas vara till fördel för det allmänna, om det är
påkallat med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden
eller i avvaktan på att fråga om anstånd med betalningen prövas.
Uppskov får förenas med villkor att gäldenären betalar enligt en
avbetalningsplan och får inte beviljas för längre tid än vad som
behövs för att gäldenären skall kunna betala sin skuld. Uppskov
som inte förenas med avbetalning får bara om synnerliga skäl
föreligger beviljas för längre tid än ett år.

På skatteområdet finns för närvarande bestämmelser om ackord
som nära ansluter till vad som i allmänhet gäller om ackord.
Enligt 62 § UBL får ett ackordsförslag som rör skatt antas om
det kan antas vara till fördel för det allmänna. Ackordsförslag
som inte framställs i konkurs eller enligt ackordslagen
(1970:847), s.k. underhandsackord, får dock antas endast på
villkor att även övriga borgenärer som ackordet angår godkänner
detta. I propositionen föreslås att ackordsfrågorna på skatte-
och avgiftsområdet bör regleras i en särskild lag om ackord
rörande statliga fordringar m.m. och att nuvarande bestämmelser
om ackord i bl.a. 62 § UBL upphävs. De materiella
förutsättningarna för att anta ackord på skatte- och
avgiftsområdet föreslås emellertid inte bli ändrade. Inte heller
föreslås någon ändring beträffande behörigheten att besluta i
fråga om ackordsförslag utan denna skall som hittills tillkomma
skattemyndigheten.

Enligt huvudbestämmelserna om användning av konkurs i
skatteindrivningen skall konkursansökan göras av
kronofogdemyndigheten efter bemyndigande från skattemyndigheten
(62 § UBL). Skattemyndigheten kan också uppdra åt
kronofogdemyndigheten att själv avgöra om konkursansökan skall
göras. Generella bemyndiganden av detta slag är regel. Enligt
propositionen är sambandet mellan konkursansökan och andra
åtgärder i syfte att förmå gäldenären att betala en viktig
förklaring till att det i praktiken är kronofogdemyndigheten som
beslutar om konkursansökan. Föredragande statsrådet anser att
det främjar en effektiv indrivning om kronofogdemyndigheten
självständigt får svara för så gott som samtliga statens
borgenärsfunktioner under en konkurs. I propositionen föreslås
därför genom bestämmelser i indrivningslagen att behörigheten
att besluta om konkursansökan för statens räkning flyttas från
skattemyndigheten till kronofogdemyndigheten.
Kronofogdemyndigheten får enligt förslaget även en utökad
behörighet att företräda staten i frågor som uppkommer under en
konkurs.

Utskottet är för sin del positivt till att regler om
indrivning i allmänna mål samlas i en särskild
indrivningslag. Förslaget främjar enligt utskottets mening en
överblick av regelsystemet på området och åstadkommer en klarare
gränsdragning mellan uppbörd och indrivning. Det är vidare
angeläget att vissa grundläggande bestämmelser om betydelsefulla
och vanliga men i dag oreglerade indrivningsåtgärder såsom
beslut om uppskov nu lagregleras.

I linje med önskemålet att helt utmönstra regler om indrivning
ur UBL tillstyrker utskottet också att bestämmelser om ackord i
fråga om skatter och avgifter tas in i en särskild lag om ackord
rörande statliga fordringar m.m. Som redovisats ovan föreslås
därvidlag i propositionen inte någon ändring beträffande vilken
myndighet som skall vara behörig att besluta i frågor om
ackordsförslag på skatte- och avgiftsområdet. Utskottet vill här
erinra om att Insolvensutredningen (Ju 1988:02) i sitt
slutbetänkande (SOU 1992:113) Lag om företagsrekonstruktion
förordat bl.a. att borgenärsfunktionen vid ackord beträffande
skatter och avgifter flyttas från skattemyndigheten till
kronofogdemyndigheten. Betänkandet remissbehandlas för
närvarande. Mot den bakgrunden anser utskottet i likhet med
föredragande statsrådet att någon ändring vad gäller
ackordsmyndighet i fråga om skattefordringar m.m. nu inte bör
ske. Utskottet vill dock understryka angelägenheten av en
skyndsam beredning av Insolvensutredningens förslag.

Utskottet kan vidare, som framgått, konstatera att regeringens
förslag åter aktualiserar den principiella frågan om
kronofogdemyndighetens dubbla roll i allmänna mål.
Spörsmålet var föremål för överväganden vid tillkomsten av UB
(prop. 1980/81:8 s. 1058 f. och 1189 f.). I sitt yttrande över
det remitterade förslaget till UB anförde Lagrådet att man inte
kunde bortse från att kronofogdemyndighetens dubbelställning i
allmänna mål utgör en i systemet inbyggd svaghet, som är ägnad
att väcka betänkligheter. Enligt Lagrådets mening var det av
största vikt att alla de åtgärder vidtogs som är möjliga för att
förhindra intressekonflikter. Den bedömningen delades av
föredragande statsrådet i slutprotokollet i ärendet. Statsrådet
pekade därvid bl.a. på vissa åtgärder som kunde övervägas vid
utarbetandet av verkställighetsföreskrifter till UB. Statsrådet
nämnde i sammanhanget också att kronofogdemyndighetens
befogenhet att under vissa förutsättningar själv pröva en tvist
om fördelningen av köpeskillingen vid exekutiv försäljning av
fast egendom inte gäller i allmänna mål, om statens eller
vederbörande kommuns fordran berörs av tvisten (se 13 kap. 7 §
tredje stycket och 21 § UB).

I det nu aktuella lagstiftningsärendet återkommer Lagrådet
till frågan om kronofogdemyndighetens dubbla funktion i de
allmänna målen. Lagrådet hänvisar därvid till sitt tidigare
uttalande vid beredningen av förslaget till UB, att denna
dubbelställning utgör en i systemet inbyggd svaghet som är ägnad
att väcka betänkligheter. Samtidigt, fortsätter Lagrådet, kan
man inte bortse från att själva det förhållandet att
kronofogdemyndigheten har dubbla uppgifter leder till att
indrivningen blir smidig, effektiv och mindre kostsam. Lagrådet
anför att det, som framgår av lagrådsremissen, inte under de
drygt tio år som förflutit sedan UB trädde i kraft framkommit
någon allvarligare kritik med utgångspunkt i de båda roller som
kronofogdemyndigheten har vid indrivningen. Någon anledning att
nu överväga organisatoriska förändringar finns enligt Lagrådet
därför inte.

Lagrådet anser emellertid, med hänvisning till vad som
framhållits i olika sammanhang, att det är angeläget att det
inom den aktuella organisatoriska ramen vidtas åtgärder för att
så långt möjligt undvika intressekonflikter. Enligt Lagrådet har
så också skett i lagstiftningsärendet. Lagrådet pekar här endast
på förslaget till ändringar i 2 kap. 30 § andra stycket UB, som
innebär att kronofogdemyndigheten i vissa situationer inte skall
företräda det allmännas borgenärsintresse. Mot bakgrund av det
anförda kan det nu föreliggande förslaget om ändrade
bestämmelser om indrivning enligt Lagrådets mening inte antas
medföra att kronofogdemyndighetens opartiskhet kommer att i ökad
utsträckning ifrågasättas.

Utskottet delar Lagrådets uppfattning att det kan resas
invändningar från principiella utgångspunkter mot
kronofogdemyndighetens dubbelställning i allmänna mål. Som
framgår av den lämnade redogörelsen har det emellertid inom den
befintliga organisatoriska ramen getts vissa garantier mot att
kronofogdemyndigheten skall hamna i intressekonflikter. Några
avgörande olägenheter av den rådande ordningen synes, i enlighet
med vad som påpekats i det aktuella ärendet, ej heller ha
uppstått i praktiken. I propositionen föreslås också, som
nämnts, ytterligare åtgärder som syftar till att förhindra att
intressekollisioner av här avsett slag skall uppstå. Utskottet
anser vidare att den gällande ordningen i allmänna mål innebär
stora effektivitetsvinster som kan förmodas ytterligare
förstärkas genom den utbyggnad av kronofogdemyndighetens
borgenärsfunktion, t.ex. när det gäller rätten för myndigheten
att företräda staten i konkurs, som regeringens förslag innebär.
I likhet med Lagrådet anser utskottet således att några
organisatoriska förändringar i de allmänna målen nu inte bör
övervägas. Regeringen bör dock vara uppmärksam på den
ifrågavarande rollkonflikten och vid behov ta initiativ till
sådana åtgärder som bedöms nödvändiga för att inte
kronofogdemyndighetens opartiskhet skall dras i tvivelsmål.

Utskottet vill avslutningsvis beröra den i propositionen
diskuterade frågan om en utvidgad möjlighet att efterge
skatte- och avgiftsfordringar vid sidan av
ackordsinstitutet. En sådan möjlighet hade föreslagits av
Skatteindrivningsutredningen, SIU, vars förslag innebar att
eftergift skall kunna medges, helt eller delvis, när det på
grund av gäldenärens sjukdom eller därmed jämförlig orsak eller
av annan anledning är uppenbart obilligt att kräva betalning.

Enligt föredragande statsrådet kan skäl anföras för ett
eftergiftsinstitut. Samtidigt får den allmänna betalningsmoralen
inte försvagas. Det är enligt statsrådet också angeläget att
prövningen av frågor som innebär att betalningsansvar upphör
sker under former som garanterar en rättvis och enhetlig
tillämpning, inte minst gäldenärer emellan. De behov av vidare
ramar för skuldsanering som SIU pekar på bör enligt föredragande
statsrådet kunna tillgodoses genom ackordsinstitutet. Den
fortsatta beredningen av Insolvensutredningens förslag om en
skuldsaneringslag bör enligt statsrådet avvaktas innan ställning
tas till införandet av ett eftergiftsinstitut. Föredragande
statsrådet är därför inte beredd att nu lägga fram förslag i
frågan.

Utskottet vill i denna fråga påpeka att utskottet inom kort
kommer att behandla spörsmålet om skuldsanering för fysiska
personer med anledning av ett antal motioner i ämnet som väckts
under den allmänna motionstiden i år. Utskottet är därför inte
nu berett att ta ställning till frågan om att införa ett
eftergiftsinstitut.

Med det anförda förordar lagutskottet att regeringens
proposition om indrivning av statliga fordringar m.m.
tillstyrks.

Stockholm den 13 maj 1993

På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger
Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe
Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s),
Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s),
Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s),
Lennart Fridén (m) och Lars Andersson (nyd).