Hovrättsfrågor, m.m.

Betänkande 1998/99:JuU13

Justitieutskottets betänkande 1998/99:JUU13

Hovrättsfrågor, m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1998/99

JuU13

Sammanfattning

I detta ärende behandlar utskottet ett
regeringsförslag om ändringar i rättegångsbalken,
jämte ett par motioner som väckts med anledning av
förslaget. Regeringens förslag gäller i huvudsak
rättegången i hovrätten. Ändringarna innebär i stort
att ett överklagande skall kunna avskrivas i fler
fall än i dag om en klagande inte inställer sig till
förhandling. Vidare klargörs att domstolarna kan
hålla frågan om påföljd för utevaro öppen när en
förhandling ställs in i förväg till dess att
förhindret styrkts. I övrigt innebär ändringarna
bl.a. att den tilltalades utsaga i brottmål skall
spelas in på band och att ett överklagande inte
behöver formellt delges åklagaren. Ändringarna
föreslås träda i kraft den 1 april 1999.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Motionerna, i vilka det förordas bl.a. ytterligare
åtgärder mot inställda huvudförhandlingar, avstyrks.

Till betänkandet har fogats tre reservationer.

Propositionen

I proposition 1998/99:37 har regeringen
(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i
rättegångsbalken.

Lagförslaget, som granskats av Lagrådet, har fogats
till betänkandet, se bilaga.

Motionerna

1998/99:Ju9 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning om påföljd vid utevaro i brottmål i
enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning om avräkning av häktningstid i enlighet
med vad som anförts i motionen.

1998/99:Ju10 av Kia Andreasson (mp) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen tar initiativ till en
djupare analys av problemet med inställda
huvudförhandlingar i brottmål.

Utskottet

Ärendet

I detta ärende behandlar utskottet ett
regeringsförslag om ändringar i rättegångsbalken
jämte ett par motioner, som väckts med anledning av
förslaget.

Regeringens förslag baseras på
Hovrättsprocessutredningens betänkande Ett
reformerat hovrättsförfarande (SOU 1995:124).
Närmare bestämt tar förslagen sikte på de delar av
utredningens betänkande som gäller åtgärder för ett
mer ändamålsenligt hovrättsförfarande samt åtgärder
för att begränsa flödet av mål till hovrätterna. I
sammanhanget bör nämnas att den del av
utredningsbetänkandet som innehåller ett förslag om
generellt krav på prövningstillstånd i ledet mellan
tingsrätt och hovrätt föranledde en proposition
(1996/97:131) från regeringen i februari 1997; en
proposition som sedermera återkallades (skr.
1996/97:168).

Förslagen har remissbehandlats.

Lagrådet har i yttrande föreslagit några mindre
justeringar av lagtexten, och regeringen har följt
Lagrådets förslag.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lägger regeringen fram förslag till
åtgärder för ett mera ändamålsenligt
hovrättsförfarande och åtgärder för att begränsa
flödet av mål till hovrätterna. Flera förslag har
betydelse även för tingsrätterna och Högsta
domstolen. De förslag som förs fram i propositionen
är följande.

- Hovrätten skall i slutet av förberedelsen av ett
tvistemål göra en skriftlig sammanfattning av
parternas ståndpunkter, om detta är till nytta för
rättegången.

- Den tilltalades utsaga i brottmål skall spelas in
på band eller tas in i protokollet på annat sätt i
syfte att ge bättre underlag för processen i högre
rätt.

- Ett mål skall kunna avgöras utan huvudförhandling
om ingen av parterna invänder mot det.

- Ett överklagande skall i fler fall än i dag kunna
förfalla om klaganden inte inställer sig till
huvudförhandling eller sammanträde för muntlig
förberedelse i hovrätten.

- Om ett sammanträde ställs in i förväg därför att
någon anmält förhinder skall domstolen få besluta om
påföljd för utevaron om inte personen i efterhand
kan visa att han hade laga förfall.

- När en åklagare är motpart i ett överklagat mål
skall överklagandet inte behöva formellt delges med
åklagaren utan i stället kunna skickas t.ex. i
lösbrev.

- Om en domstol har underlåtit att fatta beslut i
någon fråga i samband med ett måls avgörande får
domstolen komplettera sitt avgörande inom sex
månader från att det vann laga kraft, om en part
begär det och motparten godtar det.

- Kravet på att parterna skall ha avtalat om att
inte överklaga tingsrättens dom slopas som
förutsättning för att tingsrätten skall kunna
hänskjuta en prejudikatfråga till Högsta domstolen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april
1999.

Påföljd för utevaro

Den som underlåter att enligt rättens beslut infinna
sig vid rätten eller annars fullgöra något i
rättegången kan enligt skilda bestämmelser i
rättegångsbalken (RB) drabbas av olika påföljder.
Bestämmelserna om utevaro och frånvaro från
sammanträde för huvudförhandling innebär i huvudsak
följande.

När det gäller rättegången i tingsrätt gäller i
fråga om tvistemål där förlikning om saken är
tillåten, t.ex. mål som gäller skadestånd, att
tredskodom kan meddelas mot den part som uteblir. I
tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten,
t.ex. mål om vårdnad, avskrivs käromålet om käranden
uteblir. Är det däremot svaranden som uteblir kan
förelagt vite dömas ut eller beslut fattas om
hämtning. I brottmål kan om den tilltalade uteblir
målet under vissa förutsättningar avgöras ändå. Om
så inte sker kan den tilltalade drabbas av att
förelagt vite döms ut eller att beslut fattas om
hämtning. Även häktning kan komma i fråga.

Vad härefter gäller rättegången i hovrätt innebär
gällande regler att ett överklagande i brottmål
förfaller om en enskild klagande helt uteblir från
huvudförhandlingen. Detsamma gäller om en enskild
klagande, som kallats att infinna sig personligen,
inställer sig endast genom ombud och hovrätten inte
anser sig kunna avgöra målet ändå. I tvistemål i
hovrätten förfaller ett överklagande om klaganden
helt uteblir. Kommer en klagande, som kallats att
infinna sig personligen, endast genom ombud
förfaller inte överklagandet.

Om det är klagandens motpart som uteblir från
förhandlingen i hovrätten kan målet i vissa fall
avgöras ändå eller vite dömas ut. I tvistemål där
förlikning om saken inte är tillåten samt i brottmål
kan beslut om hämtning fattas.

När det gäller vite finns en särskild regel som
gäller i alla instanser. Om ett sammanträde ställs
in i förväg därför att någon som förelagts vite
anmäler förhinder, kan enligt denna bestämmelse
vitet ändå dömas ut om han inte kommer in med
utredning som gör sannolikt att han hade laga
förfall. Genom denna regel har domstolarna möjlighet
att hålla frågan om påföljd öppen trots att
förhandlingen ställts in.

För det fall att påföljden är en annan än vite är
det osäkert om domstolen kan ställa in en
förhandling i förväg och ändå hålla frågan om
påföljden öppen tills den som kallats har fått
tillfälle att komma in med utredning om sitt
förhinder. Om detta inte anses möjligt har
domstolen, när en part hör av sig före en
förhandling och anmäler förhinder, att välja mellan
två alternativ. Domstolen kan antingen ställa in
förhandlingen i förväg och då kan påföljden inte
dömas ut. Eller också kan domstolen förklara att
kallelsen fortfarande gäller och ta ställning till
påföljdens utdömande vid själva
förhandlingstillfället, om vederbörande inte
inställer sig då. Båda alternativen har uppenbara
nackdelar, om man bortser från de fall då det redan
från början framstår som sannolikt att den som
kallats faktiskt har laga förfall.

Regeringen föreslår - i klargörande syfte - att,
för de fall då ett sammanträde ställs in i förväg på
grund av att någon anmält förhinder, domstolen skall
få besluta om påföljd som upptagits i kallelsen, om
inte utredning i efterhand kommer in som gör det
sannolikt att personen hade laga förfall (32 kap. 7
§ förslaget). Vidare föreslås att ett överklagande i
tvistemål, såsom nu gäller i brottmål, skall kunna
förfalla när en klagande som kallats personligen
till huvudförhandling i hovrätten eller Högsta
domstolen bara inställer sig genom ombud (50 kap. 21
§ förslaget). Slutligen föreslås i denna del att ett
överklagande skall förfalla om en klagande helt
uteblir från ett sammanträde för muntlig
förberedelse i hovrätten eller i Högsta domstolen
(50 kap. 10 § och 51 kap. 10 § förslaget).

Motionerna Ju9 (m) och Ju10 (mp) tar upp
problematiken med inställda huvudförhandlingar i
brottmål. I den förstnämnda motionen förordas en
lagändring innebärande att det skall bli möjligt att
meddela tredskodom även i brottmål. I den sistnämnda
motionen begärs en djupare analys av problematiken
på området.

Utskottet har vid flera tillfällen under senare år
behandlat motionsyrkanden med krav på åtgärder mot
inställda huvudförhandlingar. Senast skedde det i
samband med att utskottet behandlade
budgetpropositionen (1998/99:JuU1 s. 29 f). För en
utförlig redovisning av tidigare ställningstaganden
och genomförda undersökningar i ämnet kan därför
hänvisas dit. Sammanfattningsvis är läget det att
Riksrevisionsverket i två rapporter (RRV 1994:16 och
RRV 1997:48) analyserat frågan och lämnat förslag på
åtgärder. Bland dem kan nämnas en ökad användning av
ett förenklat delgivningsförfarande, polishämtning
och häktning. Vidare har Domstolsverket på
regeringens uppdrag gjort en studie av omfattningen
av problemet.

Utskottet avstyrkte de då aktuella yrkandena med
hänvisning till att frågan övervägdes i
Justitiedepartementet. Samtidigt vidhöll utskottet
tidigare uttalanden som i huvudsak går ut på att
utskottet ser med stark oro på problemet. Utskottet
underströk också vikten av att regeringen tar
erforderliga initiativ i ämnet.

Utskottet har inhämtat att frågan om åtgärder mot
inställda huvudförhandlingar alltjämt bereds inom
departementet, men någon tidsplan är inte fastställd
för när förslag med åtgärder kan lämnas till
riksdagen.

Utskottet fäster, i likhet med regeringen, stor
vikt vid att bestämmelserna om påföljd för utevaro
är utformade så att man i möjligaste mån kan komma
till rätta med de problem som följer med att behöva
ställa in förhandlingar för att sedan behöva kalla
till ny förhandling. Utskottet konstaterar att
förslagen syftar till att åstadkomma förbättringar i
detta avseende. Regeringens förslag är således ett
steg i rätt riktning, och utskottet tillstyrker det.

När det sedan gäller motionsönskemålen om
ytterligare åtgärder noterar utskottet att det inte
saknas vare sig analyser eller förslag på åtgärder i
ämnet. Utskottet kan därför inte se något behov av
ytterligare utredningsarbete. Vilka åtgärder som bör
vidtas får beredningen i Regeringskansliet visa. Som
utskottet tidigare framhållit är det dock viktigt
att regeringen tar erforderliga initiativ i frågan.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Ju9 om
tredskodom i brottmål.

Önskemålet i motion Ju10 om en fördjupad analys är
enligt utskottets uppfattning tillgodosett genom det
beredningsarbete som pågår. Något tillkännagivande
till regeringen behövs alltså inte, och utskottet
avstyrker bifall till motionen.

Avräkning av häktningstid

Brottsbalkens regler för avräkning av häktningstid
innebär bl.a. att en häktad person har en
ovillkorlig rätt att tillgodoräkna sig den tid som
förflyter fram till den högre rättens dom som
verkställighet av fängelsestraffet. Så har reglerna
varit utformade sedan den 1 april 1973.

Regeringen gör bedömningen att den ovillkorliga
rätten för en klagande som är häktad att
tillgodoräkna sig tiden mellan tingsrättens och
hovrättens domar som verkställighet av
fängelsestraff bör behållas utan inskränkningar.
Samma bedömning görs såvitt gäller ledet mellan
hovrätten och Högsta domstolen.

Regeringens ställningstagande innebär att
regeringen delar Hovrättsprocessutredningens
bedömning. Utredningen ansåg att det finns en
påtaglig risk för att en tilltalad, på grund av att
han eller hon befarar att det totala
frihetsberövandet kommer att förlängas, avstår från
att överklaga ett avgörande som borde ändras av
hovrätten; under sådana förhållanden skulle
hovrätten inte kunna fungera som den garant för
riktiga avgöranden som den är avsedd att göra.
Enligt utredningen var det också mindre tilltalande
att en sådan tänkt ändring skulle rikta in sig bara
mot den minoritet av tilltalade som är häktade och
inte också mot dem som är på fri fot.

Av den målundersökning som
Hovrättsprocessutredningen företog i samarbete med
Domstolsverket framgår att ändringsfrekvensen var
något högre i de mål där den tilltalade var häktad
än för brottmålen i genomsnitt (DV-rapport 1995:3 s.
32).

I motion Ju9 (m) förordas en återgång till den
ordning som gällde före 1973 års lagändring eller i
vart fall att rätten till avräkning skulle göras
fakultativ vid överklagande av tingsrättens
respektive hovrättens dom. Motionärerna vill på
detta sätt komma till rätta med
okynnesöverklaganden.

Våren 1998 avstyrkte utskottet ett liknande yrkande
med hänvisning till att de nuvarande reglerna i
huvudsak fick anses vara väl avvägda (bet.
1997/98:JuU24 s. 16 f).

Utskottet kan inte se att någonting tillförts som
nu motiverar en annan ståndpunkt än den utskottet
tidigare intagit i frågan. Motion Ju9 i denna del
avstyrks.

Övrigt

Utskottet tillstyrker lagförslaget i övrigt.

I övrigt har utskottet ingenting att anföra med
anledning av propositionen eller motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tredskodom i brottmål

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju9 yrkande 1,

res. 1 (m)

2. beträffande fördjupad analys av
utevaroproblemet

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju10,

res. 2 (mp)

3. beträffande avräkning av häktningstid

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju9 yrkande 2,

res. 3 (m, kd)

4. beträffande regeringens lagförslag

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i rättegångsbalken.

Stockholm den 18 februari 1999

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Ingvar
Johnsson (s), Märta Johansson (s), Margareta
Sandgren (s), Alice Åström (v), Ingemar Vänerlöv
(kd), Anders G Högmark (m), Ann-Marie Fagerström
(s), Maud Ekendahl (m), Helena Frisk (s), Morgan
Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Kia Andreasson
(mp), Gunnel Wallin (c) och Siw Persson (fp).

Reservationer

1. Tredskodom i brottmål (mom. 1)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud
Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför:

Vi anser att det behövs ytterligare åtgärder för att
komma till rätta med de problem som är förknippade
med att huvudförhandlingar i brottmål ställs in.

En sådan åtgärd skulle kunna vara att införa en
möjlighet att meddela tredskodom även i brottmålen.
Om en sådan dom meddelas, skulle den tilltalade
givetvis kunna få målet prövat i sak genom att
begära återvinning.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett
lagförslag som beaktar vad vi nu anfört.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 1
bort ha följande lydelse:

1. beträffande tredskodom i brottmål

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju9 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 1.

2. Fördjupad analys av utevaroproblemet
(mom. 2)

Kia Andreasson (mp) anför:

Det förhållandet att huvudförhandlingar i brottmål
ställs in utgör ett allvarligt problem som vållar
domstolsväsendet stora effektivitetsförluster.
Dessutom finns det en risk att rättssäkerheten
försämras eftersom kvaliteten på exempelvis
bevisningen i målet sjunker med tiden.

Enligt min mening är de förslag som regeringen nu
lägger fram för att komma till rätta med problemet
otillräckliga. Det är därför angeläget att de
förslag som Riksrevisionsverket lagt fram analyseras
vidare. Det ankommer på regeringen att vidta
erforderliga åtgärder.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 2
bort ha följande lydelse:

2. beträffande fördjupad analys av
utevaroproblemet

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju10 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts
i reservation 2.

3. Avräkning av häktningstid (mom. 3)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G
Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind
(kd) och Jeppe Johnsson (m) anför:

Vi anser att det är angeläget att minska
hovrätternas arbetsbörda i syfte att uppnå högre
kvalitet och rättssäkerhet i den dömande
verksamheten. En åtgärd som skulle kunna leda till
ett minskat flöde av mål till hovrätterna är ett
slopande av rätten till avräkning av häktningstid.

Den nu gällande ordningen att en person som dömts
till fängelse har en obetingad rätt att vid
verkställande av straffet få tillgodoräkna sig den
tid under vilken han suttit anhållen eller häktad
kan ifrågasättas. Dagens obligatoriska avräkning
innebär att den dömde inte har någonting att förlora
på att överklaga. Okynnesöverklaganden torde vara
vanligt förekommande. En möjlighet som bör övervägas
är därför om rätten till avräkning skall vara
oinskränkt i den första instansen men inte efter ett
överklagande. En sådan ordning skulle sannolikt
påtagligt minska flödet till hovrätterna av mål vari
den tilltalade är häktad.

Vi anser att frågan om avräkning av häktningstid
förutsättningslöst bör utredas på nytt. Det bör
ankomma på regeringen att vidta erforderliga
åtgärder.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 3
bort ha följande lydelse:

3. beträffande avräkning av häktningstid

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju9 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 3.

Regeringens lagförslag