Handläggningen av ungdomsmål

Betänkande 2000/01:JuU18

Justitieutskottets betänkande 2000/01:JUU18

Handläggningen av ungdomsmål

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Följdmotion
• Utskottets överväganden
• Utskottets förslag till riksdagsbeslut
• Reservationer
• Bilaga 2

2000/01

JuU18

Redogörelse för ärendet

Våren 1998 gav regeringen en särskild utredare i
uppdrag att utvärdera hur de nya regler för
handläggning av ungdomsmål som trädde i kraft den 1
mars 1995 har tillämpats, om syftet med reglerna har
uppnåtts och vilka effekter i övrigt som de nya
reglerna har haft hos polis, åklagare och domstol
samt inom socialtjänsten.

Uppdraget genomfördes i huvudsak genom
enkätundersökningar hos berörda myndigheter.

Utredningen överlämnade i september 1999
betänkandet Handläggning av ungdomsmål - en
utvärdering av 1995 års ungdomsmålsreform (SOU
1999:108). Betänkandet har remissbehandlats.

Regeringens förslag i detta ärende bygger på det
nämnda utredningsbetänkandet och remissbehandlingen
av det.

Regeringens lagförslag har granskats av Lagrådet.
Förslagen har i huvudsak godtagits men Lagrådet har
framfört kritik i den del som handlar om
specialisering i domstolarna. Regeringen har till
skillnad från Lagrådet ansett att specialiseringen i
detta avseende bör finnas kvar men följt Lagrådets
synpunkter på hur regeln bör utformas.

Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Med anledning av propositionen har det väckts en
motion. I detta ärende behandlar utskottet härutöver
några motionsyrkanden som väckts under den allmänna
motionstiden år 2000.

Sammanfattning

I detta ärende behandlar utskottet ett
regeringsförslag om ändringar av de särskilda regler
som gäller för handläggning av ungdomsmål.
Regeringens förslag tar bl.a. upp reglerna om vilka
domare som skall handlägga ungdomsmål, rätten till
offentlig försvarare, socialtjänstens medverkan vid
huvudförhandlingen och utredningar rörande
brottsmisstänkta barn under 15 år. Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.

Förutom en motion som väckts med anledning av
propositionen tar utskottet också upp några
motionsyrkanden som väckts under den allmänna
motionstiden år 2000. Motionerna handlar i huvudsak
om föräldrars medverkan i förfarandet när unga begår
brott.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens
förslag och avslår motionerna.

I ärendet finns två reservationer från (m) och ett
särskilt yttrande från (kd).

Propositionen

I proposition 2000/01:56 har regeringen
(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen
antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare,

2. lag om ändring i telelagen (1993:597),

3. lag om ändring i lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

Följdmotion

2000/01:Ju3 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas:

1. Riksdagen slopar vårdnadshavares rätt till
ersättning enligt 26 § tredje stycket lagen
(1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare i enlighet med vad som anförs i
motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om föräldrars medverkan
i mål med brottsmisstänkta barn.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till registrering av minderåriga
lagöverträdare i enlighet med vad som anförs i
motionen.

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01:Ju907 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas:

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag vad gäller polisens rätt att registrera
brottsmisstänkta ungdomar under 15 år, i enlighet
med vad som anförs i motionen.

2000/01:Ju929 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas:

9. Riksdagen beslutar ändra lagen om unga
lagöverträdare så att föräldrars roll under
utredning och domstolsprocess stärks i enlighet med
vad som anförs i motionen.

10. Riksdagen beslutar ändra lagen om unga
lagöverträdare så att rätten till ersättning för
inställelse vid domstol slopas för föräldrar i
enlighet med vad som anförs i motionen.

11. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till registrering av minderåriga
lagöverträdare i enlighet med vad som anförs i
motionen.

Utskottets överväganden

Handläggningen av ungdomsmål

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag i dess helhet. I huvudsak
rör förslaget rätten till offentlig
försvarare, vilka domare som skall handlägga
ungdomsmål, socialtjänstens medverkan och
handläggningen av ärenden som gäller brott
begångna av barn under 15 år. Utskottet
föreslår också att riksdagen avslår motioner
som går ut på att föräldrar skall vara
skyldiga att närvara vid polisförhör när barn
under 18 år misstänks för brott och vid
eventuellt därpå följande rättegång.
Slutligen föreslår utskottet att riksdagen
avslår motioner om att slopa vårdnadshavares
rätt till ersättning för inställelse vid
huvudförhandling. Jämför reservation 1 (m).

Allmänt

Handläggningen av ungdomsmål regleras i huvudsak av
bestämmelserna i lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL). I
propositionen föreslår regeringen att kravet på att
de lagfarna domare och nämndemän som prövar mål
enligt lagen om unga lagöverträdare skall vara
särskilt lämpade för uppgiften tas bort. För att
bibehålla specialiseringen föreslås i stället att de
lagfarna domare och nämndemän som prövar sådana mål
skall vara särskilt utsedda av domstolen för
uppgiften. I syfte att möjliggöra för företrädare
för socialtjänsten att i ökad utsträckning delta vid
lagföringen av unga lagöverträdare föreslås att
domstolarna skall underrätta socialtjänsten om
tidpunkt för huvudförhandling i de fall
socialtjänstens yttrande har inhämtats av åklagare
eller domstol. Tillämpningsområdet för den särskilda
bestämmelsen om offentlig försvarare vidgas också.
Vidare föreslås åtgärder för att förbättra
handläggningen av ärenden som gäller brott begångna
av barn som inte har fyllt 15 år. I den delen
föreslås att ett särskilt skyndsamhetskrav skall
införas, att utredningen skall ledas av en särskilt
lämpad polisman eller åklagare och att den unge vid
återfall i brott om möjligt skall ställas inför
samma polisman eller åklagare. Det föreslås också
att polisens möjligheter att vidta inledande
utredningsåtgärder skall vidgas. I syfte att
tydliggöra vikten av vårdnadshavarnas eller andra
fostrares medverkan föreslås att dessa skall kallas
till förhör med den unge. Slutligen föreslås att
även de lagfarna domare och nämndemän som prövar en
bevistalan skall vara särskilt utsedda för
uppgiften. Lagändringarna föreslås träda i kraft den
1 juli 2001.

Utskottet konstaterar att den utvärdering som
genomförts pekat på en del brister i regelverket
kring handläggningen av ungdomsmål. De nu
föreliggande lagförslagen innebär att åtgärder
vidtas för att rätta till dessa. Utskottet ställer
sig alltså i princip bakom regeringens förslag. Till
frågan om föräldrars medverkan återkommer utskottet
nedan.

Närvaroplikt och ersättning för inställelse

I motionerna Ju3 och Ju929 (båda m) hävdas att
regeringens förslag borde ha gått längre och att
reglerna om kallelse till polisförhör och rättegång
bör ändras så att det generellt sett blir en
skyldighet för den som är förälder att närvara vid
dessa tillfällen. I motionerna yrkas vidare att
rätten till ersättning för inställelse tas bort i de
fall där vårdnadshavare hörs i en rättegång mot den
unge.

Bestämmelserna i LUL innebär såvitt nu är aktuellt
sammanfattningsvis följande. När någon som är under
18 år misstänks för brott skall vårdnadshavaren
eller annan som svarar för den unges vård och
fostran kallas till förhör med den unge hos polisen,
om det inte är till men för utredningen eller
särskilda skäl talar däremot. Företrädare för
socialtjänsten skall också närvara, om det är
möjligt och det kan ske utan men för utredningen. I
fråga om barn som misstänks ha begått brott före 15
års ålder skall både vårdnadshavaren och
socialtjänsten underrättas om att en utredning har
inletts. Vårdnadshavaren behöver dock inte
underrättas, om det finns särskilda skäl mot det.
Vid utredning i dessa fall skall socialtjänsten
närvara, om inte hinder möter.

Om det väcks åtal, skall vårdnadshavaren eller
annan fostrare underrättas om tidpunkten för
förhandlingen. Avser åtalet ett brott på vilket det
kan följa fängelse skall vårdnadshavaren höras, om
det kan ske och det inte finns särskilda skäl mot
det.

Om vårdnadshavaren eller en annan fostrare hörs i
en huvudförhandling mot barnet, har han rätt till
ersättning enligt samma regler som gäller för
vittnen.

Av motiven till nämnda regler (prop. 1994/95:12 s.
97 f) framgår att med annan fostrare avses
fosterföräldrar och andra, t.ex. far- eller
morföräldrar, som den unge bor hos. Det får avgöras
från fall till fall vem som skall underrättas och
kallas, om det inte är klart att de legala
vårdnadshavarna också har det faktiska ansvaret för
den unge.

Regeringen lägger inte fram något förslag om
ändring av dessa regler.

Den enkätundersökning som ligger till grund för
regeringens förslag tyder på att den unges
vårdnadshavare i stor utsträckning medverkar vid
polisförhör. Enligt utredningens mening är denna
medverkan tillräcklig. Utredningen har inte funnit
skäl att förena vårdnadshavarens kallelse med vite
eller någon annan sanktion.

När det gäller närvaron vid huvudförhandling i
domstol anför utredningen att enkätresultatet visar
att vårdnadshavare medverkar i stor omfattning även
vid huvudförhandlingen. Av underrättelsen och
kallelsen till vårdnadshavaren bör dock enligt
utredningen framgå att det vid behov finns möjlighet
att anlita tolk om behovet anmäls viss tid innan
förhandlingen. En liknande upplysning bör enligt
utredningen också finnas i polisens och åklagarnas
underrättelser och kallelser till vårdnadshavare.

Utskottet har tidigare avstyrkt liknande yrkanden
om föräldrars närvaroplikt m.m. med hänvisning till
den pågående beredningen av det nu föreliggande
regeringsförslaget (se senast bet. 1999/2000:JuU16
s. 21 f).

Utskottet har inhämtat att det inom
Regeringskansliet pågår ett arbete med att se över
reglerna om kallelse till sammanträde i vissa fall.
Inom ramen för det arbetet kommer frågan om kallelse
till huvudförhandling av föräldrar som inte är
vårdnadshavare att tas upp.

Utskottet har naturligtvis ingenting emot att även
föräldrar som inte är vårdnadshavare engagerar sig i
sina barns utveckling. Det bör emellertid påpekas
att det inte bara är vårdnadshavaren som kan kallas.
Även andra fostrare kan komma i fråga.

Utskottet konstaterar vidare att den utvärdering
som gjorts av gällande regler tyder på en god
närvaro vid polisförhör och huvudförhandling.
Utvärderingen motiverar alltså inte någon förändring
i den riktning som motionärerna efterfrågar. Ett
tvång att närvara skulle för övrigt vara mycket
svårt att upprätthålla i praktiken utan stora
kostnader. I sammanhanget vill utskottet anmärka att
utskottet ser positivt på utredningens förslag att
möjligheten till tolk skall framgå av kallelsen.

Avslutningsvis vill utskottet påpeka att det i
vissa fall rent av kan vara olämpligt att kalla den
som inte är vårdnadshavare. Här tänker utskottet på
situationer där den andra föräldern av domstol
bedömts olämplig som vårdnadshavare på grund av
missbruk eller brottslighet. Vilka dessa fall är kan
inte avgöras på förhand och det kan inte gärna
krävas att polisen eller tingsrätten efterforskar
skälet till att inte den andra föräldern också är
vårdnadshavare.

Utskottet är således inte berett att ställa sig
bakom önskemålet om att ålägga föräldrar en
skyldighet att närvara. Att föräldranärvaro normalt
är önskvärd är en annan sak. Utskottet föreslår att
riksdagen avslår motionerna Ju3 och Ju929 i här
aktuella delar.

Såvitt gäller frågan om ersättning för inställelse
konstaterar utskottet att utredningen har funnit att
vårdnadshavarnas medverkan är stor. Utskottet ser
ingen anledning att ifrågasätta denna bedömning. En
omfattande medverkan från vårdnadshavare och andra
fostrare har ett stort värde. Om rätten till
ersättning för inställelse skulle slopas kan det i
vart fall inte uteslutas att denna medverkan skulle
äventyras. Detta är utskottet inte berett att
medverka till. Utskottet föreslår att riksdagen
avslår motionerna Ju3 och Ju929 i här aktuella
delar.

Registrering av brottsmisstänkta
barn under 15 år

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motioner om att barn under 15 år skall kunna
registreras också i det centrala
misstankeregistret och inte bara - som är
fallet i dag - i de lokala register som förs
länsvis. Jämför reservation 2 (m).

I motionerna Ju3, Ju907 och Ju929 (alla m)
efterfrågas en möjlighet att centralt registrera
barn under 15 år som begått brott. Motionärerna
anser att det skulle ha stor betydelse för polisens
brottsbekämpande och brottsförebyggande arbete om
misstankeregistret omfattade barn under 15 år som är
skäligen misstänkta för brott. Dessutom skulle
möjligheten till tidigt ingripande mot barn som
begår brott öka.

Frågan tas inte upp i propositionen.

Misstankeregistret innehåller uppgifter om den som
fyllt 15 år och som enligt förundersökningsledarens
bedömning är skäligen misstänkt för bl.a. brott mot
brottsbalken eller andra brott för vilket svårare
straff än böter är föreskrivet [se 3 § lagen
(1998:621) om misstankeregister].

Brottsmisstänkta barn registreras dock i polisens
RAR-system. RAR står för Rationell Anmälnings Rutin
och är ett datasystem för brottsanmälningar på lokal
nivå. Detta innebär att det är möjligt att på varje
polismyndighet, dvs. i varje län, registrera barn
under 15 år som misstänks för brott. I vilken
utsträckning detta sker är dock inte känt.

I anslutning till en diskussion om innehållet i
belastningsregistret anförde regeringen (prop.
1997/98:97 s. 80), efter att ha redogjort för
dittills gällande regler som på denna punkt
överensstämmer med den nya regleringen, att det
däremot inte finns hinder mot att registrera barn i
de arbetsregister som kan finnas hos polisen medan
en utredning pågår. Det finns, anförde regeringen
vidare, inte heller något som hindrar att i sökbar
form spara de sista utredningshandlingarna om
barnet. Regeringen tog vidare upp
integritetsaspekten som, enligt regeringen, väger
tungt särskilt i fråga om barn under 15 år och
hänvisade härutöver till skyldigheten för polisen
att anmäla brott av barn till socialnämnden (6 §
LUL). Regeringens slutsats var att det i vart fall
vid det tillfället inte borde införas någon
möjlighet att registrera minderåriga.

Utskottet fann inte skäl till annan inställning
och avstyrkte såväl i sitt betänkande om
polisregisterlagstiftningen som om påföljdssystemet
(bet. 1997/98:JuU20 och JuU21) yrkanden som gick ut
på att införa en möjlighet att registrera barn under
15 år.

När utskottet senast (bet. 1999/2000:JuU16 s. 14
f) behandlade denna fråga ansåg utskottet att det
inte framkommit något som motiverade en annan
bedömning än den utskottet gjort tidigare.

Utskottet vidhåller den nyss redovisade
uppfattningen, och utskottet föreslår att riksdagen
avslår motionerna Ju3, Ju907 och Ju929 i här
aktuella delar.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Föräldrars närvaro vid förhör och
rättegång

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ju3
yrkande 2 och 2000/01:Ju929 yrkande 9.

2. Föräldrars ersättning för inställelse

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare såvitt avser
26 § och avslår därmed motionerna 2000/01:Ju3
yrkande 1 och 2000/01:Ju929 yrkande 10.

Reservation 1 (m)

3. Handläggningen av ungdomsmål

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare såvitt det
inte omfattas av utskottets förslag ovan.

4. Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i telelagen (1993:597),

2. lag om ändring i lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

5. Registrering av brottsmisstänkta barn
under 15 år

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ju3 yrkande
3, 2000/01:Ju907 yrkande 4 och 2000/01:Ju929
yrkande 11.

Reservation 2 (m)

Stockholm den 13 mars 2001

På justitieutskottets vägnar

Fredrik Reinfeldt

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Fredrik
Reinfeldt (m), Ingvar Johnsson (s), Märta Johansson
(s), Margareta Sandgren (s), Alice Åström (v),
Ingemar Vänerlöv (kd), Ann-Marie Fagerström (s),
Maud Ekendahl (m), Helena Zakariasén (s), Yvonne
Oscarsson (v), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson
(m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp), Anita
Sidén (m) och Nalin Pekgul (s).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Föräldrars ersättning för inställelse
(punkt 2)

av Fredrik Reinfeldt (m), Maud Ekendahl (m),
Jeppe Johnsson (m) och Anita Sidén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare såvitt avser 26
§, dock att fjärde stycket utgår. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:Ju3 yrkande 1 och
2000/01:Ju929 yrkande 10.

Ställningstagande

Eftersom vi anser att det bör vara en plikt för alla
föräldrar, oavsett om de är vårdnadshavare eller
inte, att närvara vid rättegång mot sina barn bör
någon ersättning för inställelsen inte betalas. 26 §
i LUL bör ändras i enlighet härmed.

2. Registrering av brottsmisstänkta barn under
15 år (punkt 5)

av Fredrik Reinfeldt (m), Maud Ekendahl (m) och
Jeppe Johnsson (m) och Anita Sidén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager med anledning av motionerna
2000/01:Ju3 yrkande 3, 2000/01:Ju907 yrkande 4 och
2000/01:Ju929 yrkande 11 som sin mening för
regeringen vad som anförts i denna reservation.

Ställningstagande

Det är inte tillfredsställande att en fjortonåring
som grips av polisen kan synas ha ett fläckfritt
förflutet trots att han gjort sig skyldig till
omfattande brottslighet. Den möjlighet polisen har
till registrering är otillräcklig bl.a. då den
endast omfattar händelser inom den enskilda
polismyndigheten. Det handlar inte heller om
registrering av brottsmisstanke i egentlig
bemärkelse utan om en brottsanmälan där en misstänkt
gärningsman kan anges. Enligt vår mening bör
minderåriga som misstänks för brott registreras i
misstankeregistret så snart de övriga
förutsättningarna för registrering i detta register
är uppfyllda. Det ankommer på regeringen att lägga
fram ett lagförslag i saken.

Särskilt yttrande

Särskilda ungdomsmålsdomare

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd)
anför:

När den nuvarande specialiseringen i fråga om
handläggningen av ungdomsmål infördes år 1995 yrkade
vi avslag på förslaget i den delen. Skälen för det
var bl.a. att en sådan ordning hotar domarnas
självständighet och integritet eftersom domarens
lämplighet att handlägga den aktuella typen av mål
prövas av hans chef. Vi påpekade att lagen inte
närmare anger hur denna lämplighet skall
manifesteras.

Utnämning till ordinarie domare föregås av ett
noggrant förfarande och sådana domare skyddas också
av särskilda regler i regeringsformen som innebär
att de i princip inte kan avsättas. Den som betrotts
med ett sådant ämbete måste rimligen anses lämplig
att handlägga ungdomsmål utan ytterligare en
granskning av vederbörande domstolschef.

Den utvärdering som nu gjorts visar på de
svårigheter vi befarade redan i samband med att
lagstiftningen infördes. Med det förslag som
regeringen nu lägger fram om ändring i regelverket
har vårt synsätt vunnit gehör.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Bilaga 2

Regeringens lagförslag