Handel och tjänster på värdepappersmarknaden

Betänkande 1990/91:NU37

Näringsutskottets betänkande 1990/91:NU37

Handel och tjänster på värdepappersmarknaden

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Bilaga 1

1990/91
NU37

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1990/91:142 om handel och tjänster på
värdepappersmarknaden,

dels -- helt eller delvis -- de tre motioner som har väckts med anledning
av denna proposition,

dels -- delvis -- en motion från allmänna motionstiden år 1990.

Skrivelser i ärendet har inkommit från Föreningen Auktoriserade revisorer FAR
och Sveriges advokatsamfund.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till nya lagar om handel med
finansiella instrument och om värdepappersrörelse. Som ett led i den pågående
förändringen av regelsystemet på värdepappersområdet skall dessa lagar ersätta
bl.a. fondkommissionslagen (1979:748) och lagen (1985:571) om
värdepappersmarknaden. Härigenom kommer bestämmelser om den tidigare icke
lagreglerade options- och teminshandeln att införas i lagstiftningen.
Lagändringarna innebär vidare bl.a. att det nu rådande förbudet mot blankning
upphävs. I en reservation (v, mp) krävs att detta förbud skall bibehållas.
Samma reservanter anser också att det skall införas ett förbud mot s.k. oäkta
blankning, dvs. att man säljer fondpapper som man inte förfogar över.

Propositionen

Huvudsakligt innehåll

I propositionen framläggs förslag till två nya lagar på värdepappersområdet,
nämligen en lag om handel med finansiella instrument och en lag om
värdepappersrörelse. Samtidigt skall tre lagar på området upphävas.

Den förstnämnda lagen innehåller bestämmelser om hur handeln på
värdepappersmarknaden skall bedrivas. Genom lagen införs bestämmelser för den
tidigare icke lagreglerade options- och terminshandeln. Betryggande säkerhet
skall finnas för sådana optioner och terminer som blir föremål för
clearingverksamhet. Alla aktörer skall ställa säkerhet. Endast om det är
uppenbart att säkerhet inte erfordras bör kravet på säkerhet kunna efterges.
Vidare upphävs blankningsförbudet för fondkommissionärer. I stället införs i
lagen enhetliga regler för alla slag av förfoganden över finansiella instrument
som tillhör annan. För sådana förfoganden uppställs krav på ett särskilt
skriftligt avtal vari det förfogande som avses noggrant skall anges.
Bestämmelserna föreslås gälla företag som står under bankinspektionens eller
försäkringsinspektionens tillsyn.

Lagen om värdepappersrörelse innehåller regler för företag som bedriver
verksamhet på värdepappersmarknaden. Tillstånd skall krävas för företag som
yrkesmässigt tillhandahåller vissa angivna tjänster med finansiella instrument,
bl.a. kommissionshandel, handel för egen räkning och förmedling av kontakt
mellan köpare och säljare m.m. Tillstånd får ges till aktiebolag, bankinstitut
och utländskt företag (filial).

Företag som har fått tillstånd att bedriva värdepappersrörelse får inom ramen
för tillståndet bedriva finansiell rådgivning och värdepappersförvaring samt ta
emot medel med redovisningsskyldighet. Efter tillstånd av bankinspektionen får
sådant företag också lämna kredit mot betryggande säkerhet och ta emot kunders
medel på konto. Den fasta gränsen för handelslagrets storlek slopas. I stället
får ett värdepappersinstitut som har tillstånd att handla för egen räkning
eller att medverka vid emission förvärva finansiella instrument upp till
risknivåer som är relaterade till institutets kapitalbas. För utländska företag
som har fått tillstånd att bedriva värdepappersrörelse från filial här i landet
skall gälla i allt väsentligt samma regler som för de svenska
värdepappersbolagen.

Härutöver framläggs i propositionen förslag till följdändringar i ett stort
antal lagar.

De nya lagarna och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.

Förslag

Regeringen föreslår -- efter föredragning av statsrådet Erik Åsbrink -- att
riksdagen antar förslag till

1. lag om handel med finansiella instrument,

2. lag om värdepappersrörelse,

3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

4. lag om ändring i lagen (1949:722) om pantlånerörelse,

6. lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel,

7. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

8. lag om ändring i lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs,

9. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

10. lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361),

11. lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag
m.m.,

12. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

13. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

14. lag om ändring i lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa
värdepapper,

15. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna
pensionsfonden,

16. lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden,

17. lag om ändring i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i
aktiemarknadsbolag, m.m.,

19. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),

20. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

21. lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),

22. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

23. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,

24. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

25. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,

26. lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver,

27. lag om ändring i lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet
m.m.,

28. lag om ändring i insiderlagen (1990:1342),

29. lag om upphävande av kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 208) med vissa
bestämmelser angående försäljning av svenska statens premieobligationer.

Lagförslagen finns på s. 5--51 i propositionen. Lagrådet har granskat
lagförslagen och därvid lämnat dessa utan erinran.

Två resterande lagförslag -- (5) lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt
för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket och (18) lag om
ändring i bankrörelselagen (1987:617) -- avser ändringar i bestämmelser vilka
också skall bli ändrade enligt förslag i proposition 1990/91:154 om
rörelseregler för bank m.m. Utskottet behandlar de två nämnda lagändringarna
jämte förslagen i proposition 1990/91:154 och hithörande motioner i betänkandet
1990/91:NU41, vilket avlämnas i anslutning till föreliggande betänkande.

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av propositionen och behandlas
här är följande:

1990/91:N97 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om straffsanktionerad sekretess
för anställd i s.k. värdepappersbolag.

1990/91:N98 av Krister Skånberg (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
1. avslår proposition 1990/91:142,
2. -- vid avslag på yrkande 1 -- beslutar att blankningsförbudet inte skall
slopas,
3. -- vid avslag på yrkande 2 -- som sin mening ger regeringen till känna att
blankning endast skall få förekomma på aktier med stor omsättning och med en
typ av regler om lån av fondpapper enligt värdepappersmarknadskommitténs
förslag,
4. beslutar att i lag förbjuda fondhandlarna att låna ut pengar och ta emot
klientmedel med redovisningsskyldighet.

1990/91:N99 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen
1. hos regeringen begär förslag [till lagändring] som ger fondkommissionär
och clearingorganisation rätt att omedelbart avsluta eller neutralisera de
kundkonton för vilka säkerhetskraven inte blivit uppfyllda,
2. avslår regeringens förslag om upphävande av blankningsförbud för
fondkommissionärer,
3. av regeringen begär förslag om förbud mot s.k. oäkta blankning,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
intressekonflikt när fondkommissionär också bedriver egen handel.

Den motion från allmänna motionstiden år 1990 som behandlas här är

1989/90:N346 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (10) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
auktorisation av fondkommissionärer.

Utskottet

Inledning

Den 1 februari i år trädde den nya insiderlagen (1990:1342) i kraft. Lagen
innehåller betydligt strängare regler om förbud mot insiderhandel än vad som
har gällt tidigare. Införandet av den nya lagen var det första steget i en
planerad förändring av hela regelsystemet på värdepappersområdet. Till grund
för denna förändring ligger främst värdepappersmarknadskommitténs arbete.
Kommittén (Fi 1987:11), som tillkallades år 1987 med uppgift att göra en
översyn av värdepappersmarknaden, avlämnade år 1989 sitt slutbetänkande (SOU
1989:72) Värdepappersmarknaden i framtiden.

Förslag till ett andra steg i översynen av lagstiftningen på
värdepappersmarknaden framläggs nu i proposition 1990/91:142. Regeringen
föreslår att två nya lagar med bestämmelser om handeln med finansiella
instrument resp. med näringsrättsliga regler för företag på
värdepappersmarknaden skall införas den 1 juli 1991. Förslag till ett tredje
steg med en ny lag om börs- och clearingverksamhet avses bli förelagt riksdagen
hösten 1991.

Enligt regeringens förslag skall de två nu aktuella lagarna ersätta
fondkommissionslagen (1979:748), lagen (1979:750) om rätt att förfoga över
annan tillhöriga fondpapper och lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden.
Härutöver föreslås i propositionen följdändringar i ett stort antal lagar.

Yrkande om avslag på propositionen

Tre motioner har väckts med anledning av propositionen. Utskottet behandlar
inledningsvis ett yrkande i motion 1990/91:N98 (mp) om att propositionen i sin
helhet skall avslås. Motionären har invändningar, vilka också följs upp genom
separata yrkanden, emot delar av lagförslagen och begär att dessa skall
kompletteras i enlighet med hans önskemål. Sålunda skulle det nuvarande
förbudet mot blankning bibehållas. Vidare skulle värdepappersbolagen inte
tillåtas att lämna kredit eller att ta emot medel från kunder. I avvaktan på
att regeringen framlägger förslag om sådana kompletteringar borde riksdagen
avslå propositionen, anförs det.

I det följande kommer utskottet att behandla motionärens olika förslag till
kompletteringar i de framlagda lagförslagen. Utskottet finner inte något
bärande motiv för att propositionen i sin helhet skall avslås och avstyrker
sålunda den nu angivna delen av motion 1990/91:N98 (mp).

Lag om handel med finansiella instrument

Enligt en inledande bestämmelse i lagen om värdepappersmarknaden skall handel
på denna marknad bedrivas så att allmänhetens förtroende upprätthålls och
enskildas kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras. Denna bestämmelse
överförs i princip oförändrad till den nya lagen om handel med finansiella
instrument. Termen finansiella instrument används som samlingsbeteckning för
alla instrument som förekommer på värdepappersmarknaden. Begreppet har i
samband med den nyligen genomförda skattereformen också införts i
skattelagstiftningen. Därvid har det dock en något vidare innebörd.
Bestämmelser om den tidigare icke lagreglerade options- och terminshandeln
föreslås bli införda i den nya lagen. Till lagen förs också regler som rör
förfoganden över finansiella instrument som tillhör annan.
Enligt fondkommissionslagen (23 § andra stycket) gäller förbud för ett
fondkommissionsbolag att för egen räkning sälja fondpapper som bolaget har
mottagit som lån, blankning, eller att medverka vid blankning för annans
räkning. Motsvarande förbud gäller även (38 §) i banks fondkommissionsrörelse.
Utmärkande för denna typ av blankning är att man säljer ett fondpapper som man
förfogar över men inte äger, s.k. äkta blankning. En annan typ av blankning,
som emellertid inte nämns i lagstiftningen, är när man säljer ett fondpapper
som man vid försäljningen inte förfogar över, s.k. oäkta blankning. Utskottet
återkommer i det följande till den senare typen av blankning.

Värdepappersmarknadskommittén föreslog att blankning skulle tillåtas under
förutsättning att ett skriftligt avtal om lån av fondpapper har upprättats
särskilt för detta ändamål. Blankning skulle vidare endast få ske av sådana
fondpapper som bankinspektionen godkänt för blankning.

I propositionen (s. 100) erinras om att blankning internationellt är tillåten
på flera betydande värdepappersmarknader. Enligt regeringen är omsättningen på
Stockholms fondbörs, i motsats till vad som gällde då förbudet mot blankning
infördes år 1980, numera tillräckligt stor för att blankning skall kunna
tillåtas. Möjligheten till blankning skapar, anser regeringen, förutsättningar
för en högre likviditet och en effektivare prissättning. Ju fler kunniga
bedömare som vid varje tidpunkt kan uttrycka sin uppfattning om priset på ett
värdepapper desto säkrare blir prissättningen, påpekas det. Mot den nämnda
bakgrunden föreslås i propositionen att förbudet mot blankning skall upphävas.
Samtidigt införs en enhetlig reglering av alla slag av förfoganden över sådana
finansiella instrument som tillhör någon annan. Bestämmelserna gäller företag
som står under bankinspektionens eller försäkringsinspektionens tillsyn.

I motionerna 1990/91:N99 (v) och 1990/91:N98 (mp) krävs att förbudet mot
blankning skall bibehållas. Med regeringens förslag, anförs det i sistnämnda
motion, kommer riskerna för snabba kurssvängningar att öka på ett sätt som är
särskilt skadligt för småsparare.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ny lag om handel med
finansiella instrument. Enligt utskottets mening är skälen för det rådande
förbudet mot blankning inte längre hållbara. Spekulativa inslag förekommer i
all handel med värdepapper och är sålunda inte någonting specifikt för
blankningsförsäljningar. Vidare gäller att det numera genom tillkomsten av
options- och terminshandeln finns särskilda instrument på värdepappersmarknaden
som ger ett positivt utfall i en vikande marknad. Utskottet avstyrker
följaktligen de aktuella yrkandena i motionerna 1990/91:N99 (v) och 1990/91:N98
(mp). Det bör noteras att en förutsättning för att blankning av den typ som här
diskuteras skall kunna genomföras är att man förfogar över det fondpapper man
säljer och att man med ägaren till fondpapperet skriftligen har upprättat ett
avtal om detta förfogande.

Enligt lagförslaget skall bankinspektionen övervaka efterlevnaden av
bestämmelserna i lagen. Som tidigare nämnts gäller bestämmelserna om
förfoganden över annan tillhöriga finansiella instrument sådana företag som
står under bankinspektionens eller försäkringsinspektionens tillsyn.

Sedan den nu aktuella propositionen framlades har regeringen i proposition
1990/91:177 föreslagit att bankinspektionen och försäkringsinspektionen per den
1 juli 1991 skall slås samman till en förvaltningsmyndighet med namnet
finansinspektionen. Med hänvisning till att bestämmelser som avser
bankinspektionen eller försäkringsinspektionen förekommer i ett stort antal
författningar föreslås att det i en särskild lag skall tas in en allmän
föreskrift av innebörd att bestämmelser i lag eller annan författning som avser
bankinspektionen eller försäkringsinspektionen skall avse finansinspektionen.
Utskottet behandlar detta förslag jämte motioner i betänkandet 1990/91:N44,
vilket avlämnas i anslutning till föreliggande betänkande. Om emellertid
riksdagen beslutar om en sammanslagning av bankinspektionen och
försäkringsinspektionen i enlighet med regeringens förslag bör i den nu
aktuella lagen orden "bankinspektionen" och "försäkringsinspektionen", i olika
böjningsformer eller i kombination, bytas ut mot ordet "finansinspektionen" i
motsvarande form.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1991. För att de nya
lagbestämmelserna skall hinna publiceras tillräckligt lång tid före
ikraftträdandet föreslår utskottet att tidpunkten för detta flyttas till den 1
augusti 1991.

I propositionen föreslås inte någon reglering i lag av oäkta blankning.
Värdepappersmarknadskommittén föreslog att ett förbud, med visst undantag, mot
sådan blankning skulle införas i lagstiftningen. Regeringen erinrar om att
utvecklingen, såväl i Sverige som internationellt, går emot datoriserade system
för registrering av köp och försäljningar av fondpapper samt för hantering av
betalning och leverans. Med hänvisning härtill och med hänsyn till att det inte
anses ha framkommit några olägenheter av att denna form av blankning inte är
reglerad i lag menar regeringen att det saknas skäl för att någon bestämmelse
om oäkta blankning skall införas i lagstiftningen.

Regeringens uppfattning möter kritik i motionerna 1990/91:N99 (v) och
1990/91:N98 (mp). I den förstnämnda motionen föreslås att riksdagen hos
regeringen skall begära förslag om förbud mot oäkta blankning. För den händelse
att motionärens krav på att det nuvarande förbudet mot blankning skall
bibehållas inte vinner riksdagens bifall, föreslås i sistnämnda motion att
blankning skall få förekomma endast i fråga om sådana aktier som har stor
omsättning och endast om ett särskilt avtal om lån av aktierna har träffats med
ägaren till dessa i enlighet med värdepappersmarknadskommitténs förslag.

Det kännetecknande för oäkta blankning är, som tidigare nämnts, att man
säljer något som man inte förfogar över. Sådana försäljningar är inte reglerade
i gällande lagstiftning för värdepappersmarknaden. Den som utför en oäkta
blankning riskerar för det fall leverans inte kan ske såväl straffrättsliga som
civilrättsliga påföljder. Utskottet finner i likhet med regeringen inte motiv
för att en lagreglering avseende oäkta blankning bör införas. De två nu berörda
motionsyrkandena avstyrks alltså.

I den nya lagen införs, som har redovisats i det föregående, bestämmelser för
handeln med optioner och terminer. Vid options- och terminshandel som blir
föremål för clearingverksamhet skall betryggande säkerhet finnas.
Clearingorganisationen skall se till att det ställs säkerhet för gjorda
åtaganden och att sådan säkerhet vidmakthålls så länge åtagandet består.

Regeringen har inte tagit fasta på värdepappersmarknadskommitténs förslag att
det i lag skulle införas en rätt för såväl en clearingorganisation som en
fondkommissionär att omedelbart avsluta eller neutralisera de kundkonton för
vilka säkerhetskraven inte har blivit uppfyllda. I stället skall det överlåtas
till aktörerna på marknaden att i sina avtalsvillkor för handeln precisera
säkerhetskraven och de påföljder som kan komma i fråga vid avtalsbrott.

Regeringen har med svaga argument avvikit från kommitténs förslag, anförs det
i motion 1990/91:N99 (v). Där krävs att riksdagen hos regeringen skall begära
förslag till en sådan lagstadgad rätt som kommittén har föreslagit.

Det framhålls i propositionen (s. 98) att det är förenat med stora
svårigheter att i lag på ett entydigt sätt fastställa när en
clearingorganisation eller en fondkommissionär skall ha rätt att tvångsvis
avveckla ett kundkonto. Risk föreligger att en sådan lagregel blir för
komplicerad. En naturlig följd av den precisering av säkerhetskraven som måste
göras av aktörerna blir, anförs det, att det i avtalen anges när en kunds konto
skall få avvecklas på grund av bristande säkerhet. Med hänsyn härtill anser
regeringen att det inte finns tillräckliga skäl för att vissa aktörer skall ges
en lagfäst rätt att tvångsavveckla ett kundkonto.

Utskottet instämmer i denna uppfattning. Med en effektiv tillsyn och kontroll
av att gällande villkor uppfylls bör förutsättningar för en säker handel kunna
skapas. Det nu berörda yrkandet i motion 1990/91:N99 (v) avstyrks med det
sagda.

Lag om värdepappersrörelse

Enligt den nya lagen om värdepappersrörelse skall tillstånd krävas för
företag som tillhandahåller vissa angivna tjänster på värdepappersmarknaden.
Dessa tjänster är följande:

1. handel med finansiella instrument för annans räkning i eget namn,
2. förmedling av kontakt mellan köpare och säljare av finansiella instrument
eller i annat fall medverkan vid transaktioner avseende sådana instrument,
3. handel med finansiella instrument för egen räkning,
4. förvaltning av annans finansiella instrument,
5. garantigivning eller annan medverkan vid emissioner av fondpapper eller
erbjudanden om köp eller försäljning av finansiella instrument som är riktade
till en öppen krets.

Som tidigare har nämnts baseras lagförslagen på
värdepappersmarknadskommitténs arbete, vilket avslutades i oktober 1989.
Huvuddragen i lagförslagen är desamma som i kommitténs förslag. Också kommittén
föreslog sålunda att tillstånd även fortsättningsvis skulle krävas för
värdepappersrörelse. I motion 1989/90:N346 (fp) från allmänna motionstiden år
1990 har detta förslag avvisats.

Regeringens förslag innebär att det i fortsättningen skall krävas särskilt
tillstånd för var och en av de angivna tjänsterna. För närvarande gäller att
flera av dessa tjänster får utövas inom ramen för ett tillstånd att bedriva
fondkommissionsrörelse enligt fondkommissionslagen.

Enligt regeringen torde allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden
inte kunna upprätthållas om inte staten ges möjlighet att ingripa mot en aktör
som inte bedriver sin verksamhet på ett tillfredsställande sätt. Därför bör
åtminstone sådana aktörer som bedriver yrkesmässig handel med värdepapper,
förmedling eller annan liknande verksamhet stå under det allmännas tillsyn,
anförs det i propositionen (s. 107).

Det klargörs sålunda i lagen (1 kap. 2 § 1) att endast sådan verksamhet som
tillhandahålls yrkesmässigt skall beröras av tillståndsplikten. Om exempelvis
en advokat vid enstaka tillfällen medverkar vid värdepappersaffärer, sägs det i
specialmotiveringen (s. 152), så skall inte detta kräva tillstånd. För
bedömningen av om lagen är tillämplig är det vidare av betydelse hur
verksamheten marknadsförs. Om ett företag t.ex. i annonser erbjuder sina
tjänster på värdepappersmarknaden är lagen tillämplig även om det sedan skulle
leda till endast ett fåtal uppdrag.

Liksom hittills skall krävas att den berörda verksamheten drivs i
aktiebolagsform eller av ett bankinstitut. Någon behovsprövning skall inte
göras. Inte heller införs några ägarbegränsningar. I fortsättningen skall även
utländska företag få bedriva värdepappersrörelse från filial här i landet.
Tillstånd till värdepappersrörelse skall enligt förslaget lämnas av
bankinspektionen. Företag som har fått sådant tillstånd skall också stå under
tillsyn av inspektionen.

I förslaget till lag om värdepappersrörelse anges vissa sidoverksamheter som
värdepappersbolag -- och även utländska värdepappersföretag -- får utöva inom
ramen för sina tillstånd att driva värdepappersrörelse. Sålunda får de bedriva
förvarings- och rådgivningsverksamhet. Vidare får de ta emot medel med
redovisningsskyldighet; dessa medel skall genast avskiljas och sättas in på
bank för kundens räkning. De får också, dock först efter tillstånd av
bankinspektionen, ta emot medel på konto (dvs. utan att medlen avskiljs för
kundens räkning) och lämna kredit mot säkerhet. Fondkommissionslagen ger
motsvarande möjligheter för fondkommissionsbolag att utöva nu nämnda
verksamheter.

I motion 1990/91:N98 (mp) riktas kritik emot förslaget att värdepappersbolag
skall kunna få tillstånd dels att lämna kredit, dels att ta emot medel från
kunder. Utlåningsverksamheten bör enligt motionären förbehållas bankerna. Han
anser vidare att det föreligger stor risk för att värdepappersbolagen, om de
ges möjlighet att ta emot medel från kunder, utnyttjar dessa medel för
värdepappersaffärer i spekulativt syfte. I motionen görs ingen distinktion
mellan att ta emot medel med redovisningsskyldighet och att ta emot medel på
konto. I samband med utskottsbehandlingen har dock miljöpartiets företrädare
klargjort att det är den senare möjligheten som motionärens kritik tar sikte
på.

I fråga om kreditgivning förutsätts i propositionen (s. 121) att den skall
underlätta och ske i samband med bolagens ordinarie verksamhet. Någon risk för
att värdepappersbolag kommer att ägna sig åt allmän kreditgivning torde därför
inte föreligga, anförs det. Regeringen anser vidare (s. 119) att mottagande av
medel på konto kan ha särskild betydelse för fondkommissionsrörelse. Eftersom
det samtidigt kan vara förenat med risker för kunder att låna ut medel till
fondkommissionärer skall dessa, för att tillstånd att ta emot medel på konto
skall ges, visa att de har kompetens, kapitalstyrka och tekniska resurser att
kunna göra detta. Med åberopande av vad som sägs i förarbetena till
fondkommissionslagen (prop. 1978/79:9 s. 144) betonas att inlåningen skall
begränsas till vad som erfordras för att kommissionshandeln skall kunna
underlättas.

Utskottet tillstyrker det framlagda förslaget till lag om
värdepappersrörelse. Av detta följer att den angivna delen av motion
1989/90:N346 (fp) avstyrks. I fråga om kreditgivning och mottagande av medel på
konto vill utskottet erinra dels om att fondkommissionsbolagen redan nu enligt
fondkommissionslagen har möjlighet att utöva sådana verksamheter, dels att det
i fortsättningen kommer att krävas särskilt tillstånd för att de skall få
bedrivas. Det här berörda yrkandet i motion 1990/91:N98 (mp) avstyrks alltså.

Liksom beträffande lagen om handel med finansiella instrument anser utskottet
att lagen om värdepappersrörelse bör träda i kraft den 1 augusti 1991. Också i
denna lag bör ordet "bankinspektionen" i olika böjningsformer bytas ut mot
ordet "finansinspektionen" i motsvarande form under förutsättning att riksdagen
beslutar om en sammanslagning av bankinspektionen och försäkringsinspektionen.
Utskottet föreslår slutligen vissa smärre redaktionella ändringar i lagens 1
kap. 8--10 §§. Ändringarna framgår av bilaga 1.

I motion 1990/91:N97 (m) har sekretessbestämmelsen i den nya lagen om
värdepappersrörelse tagits upp. Enligt denna bestämmelse (1 kap. 8§), som i
princip har samma innebörd som en motsvarande bestämmelse (44 §) i
fondkommissionslagen, får en styrelseledamot eller befattningshavare hos ett
värdepappersbolag (eller utländskt värdepappersföretag) inte obehörigen röja
vad han i den egenskapen har fått veta om en uppdragsgivares affärsförhållanden
m.m. Han får inte heller utnyttja kunskapen i strid mot uppdragsgivarens
intresse. Den som bryter mot bestämmelsen kan dömas för brott mot tystnadsplikt
enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. För en banks fondkommissionsrörelse gäller
föreskriften om tystnadsplikt i bankrörelselagen (1987:617; 1 kap. 6 §). Brott
mot denna tystnadsplikt är emellertid inte straffsanktionerat.

I specialmotiveringen (s. 156) har denna skillnad i straffsanktion
kommenterats. Det erinras om att lagrådet vid granskningen av förslaget till
lag (1990:749) om valutareglering anmärkte att straffsanktion inte fanns för
befattningshavare vid bank eller annat kreditinstitut som bryter mot
tystnadsplikten vid behandlingen av ärende enligt valutaregleringslagen. Med
anledning därav anförde regeringen i proposition 1989/90:135 (s. 163) att
problematiken kring tystnadsplikten för tjänstemän vid kreditinstitut borde
övervägas i ett större sammanhang, där även frågan om brott mot sekretessen i
den allmänna bankverksamheten borde beaktas. I avvaktan på denna översyn, sägs
det nu, bör olikheten i det straffrättsliga ansvaret bestå.

Enligt yrkandet i motion 1990/91:N97 (m) skall riksdagen göra ett uttalande
till regeringen om översynen av sekretessen på området. Denna översyn bör,
anser motionären, ha som mål att anställda i kreditinstitut och
värdepappersbolag skall behandlas lika i nu aktuellt avseende. Han menar att
straffsanktioneringen skall avskaffas och att i stället arbetsgivare och
arbetstagare tillsammans skall reglera dessa frågor.

Med hänsyn till den aviserade översynen på området anser utskottet att motion
1990/91:N97 (m) inte bör ge anledning till något initiativ av riksdagen.
Motionen avstyrks alltså.

Innan fondkommissionslagen trädde i kraft år 1980 hade fondkommissionsbolagen
en obegränsad möjlighet att handla med värdepapper för egen räkning. För att
minska riskerna för den intressekonflikt som kan bli följden av att handel för
egen räkning bedrivs samtidigt som bolagen utför kommissionsuppdrag infördes i
fondkommissionslagen regler om fondkommissionärers handelslager. Storleken på
handelslagret fick högst vara 10 milj.kr. Gränsen har senare höjts vid olika
tillfällen och är för närvarande 100 milj.kr. I den nya lagen om
värdepappersrörelse har gränsen för handelslagrets storlek slopats. I stället
begränsas värdepappersinstituten i sin rätt att förvärva och driva handel med
finansiella instrument till vissa risknivåer relaterade till institutens
kapitalbas.

Slopandet av begränsningen av handelslagrets storlek accentuerar, anförs det
i motion 1990/91:N99 (v), den intressekonflikt som uppstår då en
fondkommissionär ges möjlighet att bedriva handel för egen räkning. Denna
konflikt bör undanröjas genom att fondkommissionären uteslutande ägnar sig åt
att vara kommissionär, anser motionärerna och föreslår att riksdagen gör ett
uttalande i saken.

Den risk för intressekonflikt som uppstår då en fondkommissionär också
handlar för egen räkning är, sägs det i propositionen (s. 125), inget hinder
för att reglerna om begränsning av handelslagrets storlek skall kunna
avskaffas. Regeringen erinrar bl.a. om att det automatiska handelssystem (SAX;
Stockholm automated exchange) som Stockholms fondbörs har introducerat under år
1990 möjliggör att en enskild kund kan kontrollera att han har fått den bästa
kurs som gällde vid en viss tidpunkt. Regeringen framhåller att tillstånd för
en kommissionär att handla för egen räkning kommer att lämnas först efter
prövning i det enskilda fallet. I denna prövning bör kommissionärens förmåga
att hantera den aktuella risken beaktas. Skulle det visa sig, fortsätter
regeringen, att en kommissionär inte klarar av detta kan tillståndet för egen
handel återkallas utan att kunderna i kommissionsrörelsen behöver bli lidande.

Utskottet noterar sålunda att den risk för intressekonflikt som har tagits
upp i motion 1990/91:N99 (v) har behandlats i propositionen. Enligt utskottets
mening bör en fondkommissionär även framöver ges möjlighet att bedriva handel
för egen räkning. Därigenom kan kommissionshandeln underlättas, bl.a. genom att
hanteringen av små värdepappersposter kan rationaliseras. I fortsättningen
kommer det emellertid att krävas särskilt tillstånd för handel för egen
räkning. Den angivna delen av motion 1990/91:N99 (v) avstyrks med hänvisning
till det anförda.

Övriga lagförslag

Utöver förslagen till de två nu behandlade lagarna framläggs i propositionen
förslag till följdändringar i 26 olika lagar. Utskottet behandlar av
samordningsskäl två av dessa förslag -- beträffande lagen (1968:555) om rätt
för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket och
bankrörelselagen (1987:617) -- i betänkandet 1990/91:NU41 om rörelseregler för
bank, m.m. Övriga aktuella lagförslag tillstyrks av utskottet, dock med ändring
av tidpunkten för ikraftträdandet till den 1 augusti 1991. Vidare bör
redaktionella ändringar göras i två av lagförslagen. I lagen om ändring i
lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver bör i 1 § ordet
"finansbolag" sättas in före ordet "värdepappersbolag". Vidare bör i 4 § lagen
om ändring i lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m. orden
"en kommissionär" bytas ut mot orden "ett institut".

Utskottet tillstyrker slutligen regeringens förslag att kungörelsen den 19
maj 1939 (nr 208) med vissa bestämmelser angående försäljning av svenska
statens premieobligationer skall upphävas.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen avslår motion 1990/91:N98 yrkande 1,

2. beträffande lag om handel med finansiella instrument
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N98 yrkande 2 och motion
1990/91:N99 yrkande 2 antar det i proposition 1990/91:142 framlagda förslaget
till lag om handel med finansiella instrument, dock med ändring dels att
lagen träder i kraft den 1 augusti 1991, dels -- under förutsättning av
bifall till utskottets hemställan i betänkandet 1990/91:NU44 moment 1 -- att
orden "bankinspektionen" och "försäkringsinspektionen" i olika böjningsformer
eller i kombination byts ut mot ordet "finansinspektionen" i motsvarande form,
res. 1 (v, mp)

3. beträffande oäkta blankning
att riksdagen avslår motion 1990/91:N98 yrkande 3 och motion 1990/91:N99
yrkande 3,
res. 2 (v, mp)

4. beträffande säkerhet vid options- och terminshandel
att riksdagen avslår motion 1990/91:N99 yrkande 1,
res. 3 (v, mp)

5. beträffande lag om värdepappersrörelse
att riksdagen med avslag på motion 1989/90:N346 yrkande 10 och motion
1990/91:N98 yrkande 4 antar det i proposition 1990/91:142 framlagda förslaget
till lag om värdepappersrörelse, dock med ändring dels enligt utskottets
förslag i bilaga 1, dels -- under förutsättning av bifall till utskottets
hemställan i 1990/91:NU44 moment 1 -- att ordet "bankinspektionen" i olika
böjningsformer byts ut mot ordet "finansinspektionen" i motsvarande form,
res. 4 (mp)

6. beträffande sekretess för anställda i värdepappersbolag
att riksdagen avslår motion 1990/91:N97,

7. beträffande fondkommissionärers handel för egen räkning
att riksdagen avslår motion 1990/91:N99 yrkande 4,
res. 5 (v)

8. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen -- med ändring i samtliga fall utom det sista av
ikraftträdandetidpunkten till den 1 augusti 1991 -- antar de i proposition
1990/91:142 framlagda förslagen till
a) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
b) lag om ändring i lagen (1949:722) om pantlånerörelse,
c) lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel,
d) lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
e) lag om ändring i lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs,
f) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
g) lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361),
h) lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag
m.m.,
i) lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
j) lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,
k) lag om ändring i lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa
värdepapper,
l) lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna
pensionsfonden,
m) lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden,
n) lag om ändring i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i
aktiemarknadsbolag, m.m.,
o) lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),
p) lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),
q) lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),
r) lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
s) lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,
t) lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
u) lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
v) lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver,
dock med tillägg i 1 § av "finansbolag," före ordet "värdepappersbolag",
x) lag om ändring i lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet
m.m., dock med utbyte i 4 § av orden "en kommissionär" mot "ett institut",
y) lag om ändring i insiderlagen (1990:1342),
z) lag om upphävande av kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 208) med vissa
bestämmelser angående försäljning av svenska statens premieobligationer.

Stockholm den 29 maj 1991

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s),
Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Inga-Britt Johansson (s), Gunnar
Hökmark (m), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats
Lindberg (s), Karin Falkmer (m), Barbro Andersson (s), Christer Eirefelt (fp),
Christina Raud (s) och Håkan Hansson (c).

Reservationer

1. Lag om handel med finansiella instrument (mom.2)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som börjar med
"Utskottet tillstyrker" och slutar med "detta förfogande" bort ha följande
lydelse:

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ny lag om handel med
finansiella instrument. Dock anser utskottet i enlighet med vad som sägs i
motionerna 1990/91:N99 (v) och 1990/91:N98 (mp) och i linje med vad
Landsorganisationen i Sverige (LO) har anfört i sitt remissyttrande över
värdepappersmarknadskommitténs förslag att förbudet mot blankning bör
bibehållas. Skall förtroendet för värdepappersmarknadens funktion kunna
upprätthållas är det, menar utskottet, väsentligt att verksamheten har stöd i
allmänhetens rättsmedvetande och att lagstiftningen inte i onödan uppmuntrar
till spekulativa beteenden.

Regeringen bör därför utarbeta förslag till kompletterande bestämmelser om
förbud mot blankning, vilka bör föreläggas riksdagen under hösten 1991. I
avvaktan härpå bör i en övergångsbestämmelse i den nya lagen anges att de
nuvarande bestämmelserna i fondkommissionslagen om förbud mot blankning
skall gälla tills vidare.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande lag om handel med finansiella instrument
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N98 yrkande 2 och motion
1990/91:N99 yrkande 2 antar det i proposition 1990/91:142 framlagda förslaget
till lag om handel med finansiella instrument, dock med ändring dels att
lagen träder i kraft den 1 augusti 1991, dels -- under förutsättning av
bifall till utskottets hemställan i betänkandet 1990/91:NU44 moment 1 -- att
orden "bankinspektionen" och "försäkringsinspektionen" i olika böjningsformer
eller i kombination byts ut mot ordet "finansinspektionen" i motsvarande form,
dels att övergångsbestämmelserna tillfogas en ny bestämmelse av följande
lydelse:

4. I fråga om förbud mot blankning gäller tills vidare bestämmelserna i 23 §
andra stycket och 38 § fondkommissionslagen (1979:748).

2. Oäkta blankning (mom. 3)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.7 som börjar med "Det
kännetecknande" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:

I lagstiftningen finns för närvarande inte något uttryckligt förbud mot s.k.
oäkta blankning, dvs. försäljning av fondpapper som man inte förfogar över. I
linje med vad som anförs i motionerna 1990/91:N99 (v) och 1990/91:N98 (mp)
anser utskottet att ett sådant förbud bör införas. Även
värdepappersmarknadskommittén menade att det fanns motiv för att oäkta
blankning explicit skulle förbjudas i lagstiftningen.

Regeringen bör sålunda enligt utskottets uppfattning utarbeta förslag till
ett förbud mot oäkta blankning. Riksdagen bör i ett uttalande anmoda regeringen
härtill. Därigenom skulle det aktuella yrkandet i motion 1990/91:N99 (v) bli
helt tillgodosett. Med ett sådant uttalande skulle även syftet med den angivna
delen av motion 1990/91:N98 (mp) bli väsentligen tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande oäkta blankning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N99 yrkande 3 och med anledning
av motion 1990/91:N98 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

3. Säkerhet vid options- och terminshandel (mom. 4)

Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.8 som börjar med
"Utskottet instämmer" och slutar med "det sagda" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i värdepappersmarknadskommitténs uppfattning att det i
lag bör införas en rätt för såväl en clearingorganisation som en
fondkommissionär att omedelbart avsluta eller neutralisera de kundkonton för
vilka säkerhetskraven inte har blivit uppfyllda. Enligt utskottets mening är
det väsentligt att ett konto där säkerhetskravet inte längre är uppfyllt
verkligen avvecklas eller neutraliseras snabbt om utvecklingen leder till allt
större förluster. Regeringen bör i enlighet med vad som föreslås i motion
1990/91:N99 (v) utarbeta förslag till en sådan lagstadgad rätt som utskottet
här har angivit.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande säkerhet vid options- och terminshandel
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N99 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Lag om värdepappersrörelse (mom. 5)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.10 som börjar med
"Utskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande
lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion 1990/91:N98 (mp) anser utskottet att
värdepappersbolagen i den nya lagen inte bör ges möjlighet till kreditgivning
och mottagande av medel på konto. Dessa verksamheter bör förbehållas
banksektorn. Därigenom kommer kunderna hos värdepappersbolagen att inte
utsättas för onödiga risker om bolagen t.ex. skulle råka i
betalningssvårigheter. Ifrågavarande bestämmelser i förslaget till lag om
värdepappersrörelse bör sålunda utgå. I övrigt tillstyrker utskottet det
framlagda förslaget till lag om värdepappersrörelse. Av detta följer att det
aktuella yrkandet i motion 1989/90:N346 (fp) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande lag om värdepappersrörelse
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N98 yrkande 4 och med avslag på
motion 1989/90:N346 yrkande 10 antar det i proposition 1990/91:142 framlagda
förslaget till lag om värdepappersrörelse med undantag för 3 kap. 6 och 7 §§ ,
dock med ändring dels enligt utskottets förslag i bilaga 1, dels
enligt alternativt förslag i bilaga 2, dels -- under förutsättning av
bifall till utskottets hemställan i betänkandet 1990/91:NU44 moment 1 -- att
ordet "bankinspektionen" i olika böjningsformer byts ut mot ordet
"finansinspektionen" i motsvarande form.

5. Fondkommissionärers handel för egen räkning (mom. 7)

Rolf L Nilson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.11 som börjar med
"Utskottet noterar" och slutar med "det anförda" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör en fondkommissionär ägna sig uteslutande åt
rollen att vara kommissionär. Som sägs i motion 1990/91:N99 (v) uppstår det en
självklar risk för intressekonflikt om fondkommissionären även ges möjlighet
att bedriva handel för egen räkning. Risken blir än mer uppenbar i och med att
den nuvarande begränsningen av handelslagrets storlek slopas.

Regeringen bör därför utarbeta förslag till ändring i den nya lagen om
värdepappersrörelse med syfte att handel för egen räkning inte skall tillåtas
för fondkommissionärer. Riksdagen bör med bifall till det aktuella yrkandet i
nyssnämnda motion anmoda regeringen härtill.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande fondkommissionärers handel för egen räkning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N99 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om
värdepappersrörelse

Bilaga 1

Regeringens förslag

Utskottets förslag

1 kap.

8 §

En styrelseledamot eller befattningshavare hos ett värdepappersbolag
eller ett utländskt värdepappersföretag, som i den egenskapen får kunskap
om en uppdragsgivares affärsförhållanden eller personliga förhållanden, får
inte obehörigen röja vad han har fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i
strid med uppdragsgivarens intresse.

En styrelseledamot eller befattningshavare hos ett värdepappersbolag
eller ett utländskt värdepappersföretag, vilken i den egenskapen får
kunskap om en uppdragsgivares affärsförhållanden eller personliga förhållanden,
får inte obehörigen röja vad han har fått veta och inte heller utnyttja
kunskapen i strid med uppdragsgivarens intresse.

9 §

För ett värdepappersinstitut som har tillstånd att driva värdepappersrörelse
enligt 3 § 1 gäller bestämmelserna om handelskommission i lagen (1914:45) om
kommission, handelsagentur och handelsresande, om inte annat följer av
denna lag.

För ett värdepappersinstitut som har tillstånd att driva värdepappersrörelse
enligt 3 § 1 gäller bestämmelserna om handelskommission i lagen (1914:45) om
kommission, om inte annat följer av denna lag.

10 §

Vad som föreskrivs om självinträde i 40--45 §§ lagen (1914:45) om kommission,
handelsagentur och handelsresande gäller även när ett värdepappersinstitut
som fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt 3 § 1 utför uppdrag
avseende köp, försäljning eller byte av finansiella instrument genom avtal med
ett företag som har sådant samband med värdepappersinstitutet som avses i 6
kap. 3 § andra stycket.

Vad som föreskrivs om självinträde i 40--45 §§ lagen (1914:45) om kommission
gäller även när ett värdepappersinstitut som fått tillstånd att driva
värdepappersrörelse enligt 3 § 1 utför uppdrag avseende köp, försäljning eller
byte av finansiella instrument genom avtal med ett företag som har sådant
samband med värdepappersinstitutet som avses i 6 kap. 3 § andra stycket.

Vad som sägs i första stycket skall också tillämpas då avtalet ingås med
någon som äger tio procent eller mer av aktiekapitalet eller andelarna eller av
röstetalet i värdepappersinstitutet eller företag som har sådant samband med
värdepappersinstitutet som sägs i 6 kap. 3 § andra stycket.

Vad som sägs i första stycket skall också tillämpas då avtalet ingås med
någon som äger tio procent eller mer av aktiekapitalet eller andelarna eller av
röstetalet i värdepappersinstitutet eller företag som har sådant samband med
värdepappersinstitutet som avses i 6 kap. 3 § andra stycket.

[Övergångsbestämmelser]

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1991.

I reservation 4 föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om
värdepappersrörelse

Bilaga 2

Regeringens förslag

Alternativt förslag

3 kap.

4 §

Ett värdepappersbolag och ett utländskt värdepappersföretag får som
ett led i rörelsen
1. lämna råd i finansiella frågor,
2. ta emot värdepapper för förvaring,
3. ta emot medel med redovisningsskyldighet.

För att underlätta värdepappersrörelsen får ett värdepappersbolag och ett
utländskt värdepappersföretag, efter tillstånd av bankinspektionen, ta emot
medel på konto och lämna kredit mot säkerhet.

När det finns särskilda skäl får bankinspektionen medge att ett
värdepappersbolag och ett utländskt värdepappersföretag utövar annan verksamhet
än som anges i första och andra styckena, om den kan antas komma att
underlätta rörelsen.

Ett värdepappersbolag och ett utländskt värdepappersföretag får som
ett led i rörelsen
1. lämna råd i finansiella frågor,
2. ta emot värdepapper för förvaring,
3. ta emot medel med redovisningsskyldighet.

När det finns särskilda skäl får bankinspektionen medge att ett
värdepappersbolag och ett utländskt värdepappersföretag utövar annan verksamhet
än som anges i första stycket, om den kan antas komma att underlätta
rörelsen.
5 §

Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt 4 § första stycket 3
skall genast avskiljas och sättas in på räkning i bankinstitut.

Ett värdepappersbolag och ett utländskt värdepappersföretag som enligt 4 §
andra stycket tar emot medel på konto skall träffa skriftlig överenskommelse om
detta med kunden. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen får meddela närmare föreskrifter om mottagande av medel på
konto.

Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt 4 § första stycket 3
skall genast avskiljas och sättas in på räkning i bankinstitut.

5 kap.

1 §

Ett värdepappersbolag som har tillstånd att driva värdepappersrörelse
enligt 1 kap. 3 § 3 eller 5 eller som har bankinspektionens medgivande att ta
emot medel på konto enligt 3 kap. 4 § andra stycket skall vid varje tidpunkt
ha en kapitalbas, beräknad enligt 2 §, som motsvarar åtta procent av värdet av
bolagets placeringar, beräknat enligt 3 § (kapitalkrav).

Ett värdepappersbolag som har tillstånd att driva värdepappersrörelse
enligt 1 kap. 3 § 3 eller 5 skall vid varje tidpunkt ha en kapitalbas, beräknad
enligt 2 §, som motsvarar åtta procent av värdet av bolagets placeringar,
beräknat enligt 3 § (kapitalkrav).

[Övergångsbestämmelser]

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1991.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Propositionen1
Huvudsakligt innehåll1
Förslag2

Motionerna3

Utskottet4
Inledning4
Yrkande om avslag på propositionen5
Lag om handel med finansiella instrument5
Lag om värdepappersrörelse8
Övriga lagförslag12
Hemställan12

Reservationer
1. Lag om handel med finansiella instrument (v, mp)14
2. Oäkta blankning (v, mp)15
3. Säkerhet vid options- och terminshandel (v, mp)15
4. Lag om värdepappersrörelse (mp)16
5. Fondkommissionärers handel för egen räkning (v)16

Bilagor
1. Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om
värdepappersrörelse18
2. I reservation 4 föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om
värdepappersrörelse19