Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning
Betänkande 2006/07:KU10
- 1, Förslag
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 24 januari 2007
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
KU:s allmänna granskning av regeringen (KU10)
Riksdagen beslutade om konstitutionsutskottets (KU) allmänna granskning av regeringens och ministrarnas arbete. KU har bland annat granskat Regeringskansliets utveckling, beslut i regeringskansliärenden, bidrag till organisationer och myndigheter, myndigheter och organ hos Regeringskansliet, handläggningen av framställningar och beslut från JO och regeringens redovisning av sina åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser. I granskningen ingår också en redogörelse för regeringsskiftet hösten 2006.
- Utskottets förslag till beslut
- Utskottet anmäler enligt 12 kap. 2 § regeringsformen resultatet av granskningen för riksdagen
- Riksdagens beslut
- Kammaren lade utskottets anmälan till handlingarna.
Ärendets gång
Förslag
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2006-12-05
Justering: 2006-12-07
Trycklov: 2006-12-22
Trycklov till Gotab och webb: 2007-01-10
Trycklov: 2007-01-10
Justering: 2006-12-07
Trycklov: 2006-12-22
Trycklov till Gotab och webb: 2007-01-10
Trycklov: 2007-01-10
Betänkande 2006/07:KU10
Alla beredningar i utskottet
2006-10-19, 2006-11-16, 2006-11-23, 2006-11-30, 2006-12-05
KU:s allmänna granskning av regeringen (KU10)
Konstitutionsutskottet, KU, redovisar för riksdagen sin allmänna granskning av regeringens och ministrarnas arbete. KU har bland annat granskat Regeringskansliets utveckling, beslut i regeringskansliärenden, bidrag till organisationer och myndigheter, myndigheter och organ hos Regeringskansliet, handläggningen av framställningar och beslut från JO och regeringens redovisning av sina åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser. Granskningen innehåller också en redogörelse för regeringsskiftet hösten 2006.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2007-01-24
Debatt om förslag 2006/07:KU10
Webb-tv: Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning
Dokument från debatten
- 2007-01-24Protokoll 2006/07:53
Protokoll från debatten
Anf. 55 Phia Andersson (S)
Herr talman! Traineegruppen från länsstyrelserna i Svealand och andra åhörare! Låt mig börja med något ovanligt, att helt instämma i min socialdemokratiska kollegas anförande. Vi har gemensamt beslutat att gå upp i den här debatten just för att poängtera hur viktigt det här ärendet är.
Det finns lite av en idé i riksdagen, som sedan sprider sig ut i landet, att om man är överens i ett ärende är det inte så viktigt. Vi är ofta eller nästan alltid överens i det här ärendet. Det är kanske det som gör att det på riksdagens hemsida i dag på morgonen inte finns ett enda ord på förstasidan om att justitieombudsmännen ska lämna sin ämbetsberättelse - en viktig del i den svenska kontrollmakten, en viktig del i hur vi sakta men säkert gör den svenska demokratin ännu lite bättre.
Alla riksdagens partier står bakom det här ärendet och alla kommer vi gemensamt att jobba för att vi steg för steg ska göra denna ämbetsberättelse mer synlig för allmänheten och för våra kolleger här i riksdagen.
Anf. 56 Per Bill (M)
Herr talman! Till betänkande KU10 har vi, precis som till det tidigare betänkandet, inga reservationer. Vi har inte heller några särskilda yttranden. Det visar på att vi i konstitutionsutskottet har en kritisk inställning, oavsett parti, till de verksamheter som vi har att granska och också på vikten av att lära oss av det som kommer fram i granskningarna för att kunna förbättra arbetet.
Därför vill jag ändå sätta fokus på två delar som vi gemensamt har kritik mot. Det gäller bidrag till organisationer och myndigheter. Granskningen visar att återrapporteringen från bidragsmottagare har varit väldigt bristfällig.
Jag vill också påtala att man 2006 beslutade om nya och delvis omarbetade riktlinjer. De riktlinjerna förväntas kunna leda till bättre rutiner hos Regeringskansliet för handläggning av bidragsärenden. De ger också stöd till bidragsmottagare att komma in med fullgoda rapporter. Det är viktigt att konstitutionsutskottet fortsätter granskningen för att se om de nya rutinerna ger den effekten.
Jag vill också fästa uppmärksamheten på vikten av JO:s och Riksrevisionens rapporter och iakttagelser och att de tas till vara som inslag för att förbättra lagstiftning och rutiner. Regeringens sammanställning över vidtagna åtgärder visar att man oftast inte vidtar åtgärder trots att man får goda råd utifrån rapporterna.
Vi är övertygade om att riksdagens ombudsmäns framställningar och beslut kan ge värdefull information om vad ombudsmännens iakttagelser kan leda till. De bör också följas upp. Även de kan ligga till grund för förbättringar.
Med det vill jag yrka på godkännande av utskottets anmälan i betänkandet.
Anf. 57 Stefan Tornberg (C)
Herr talman! Även i detta ärende är konstitutionsutskottet helt överens över alla blockgränser och partigränser. Enligt 12 kap. 1 § i regeringsformen ska KU granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning.
I dag har vi det vi brukar kalla höstgranskningen, även om det kanske skulle kallas vintergranskning med tanke på väderleken just nu. Det är här vi tittar på allmänna administrativa delar i Regeringskansliet. Det är mindre spännande tycker journalister eftersom det inte är några statsråd som kan känna sig trampade på tårna eller på annat sätt få sig en liten uppsträckning och råd om hur man ska sköta sitt fögderi bättre i framtiden.
Jag skulle vilja säga att den här allmänna delen är lika viktig som vår vårgranskning.
Vi har i dagens betänkande behandlat åtta olika delar. Det handlar om procedurer kring själva regeringsskiftet, regeringens sammansättning och organisation, regeringsprotokollen, vissa förvaltningsärenden som hade att göra med hur vissa företag kunde slippa elskatter och CO2-skatter, hur man sköter bidrag till organisationer och så vidare.
Flera av mina kolleger i alliansen kommer senare i dag att fokusera på olika delar av det här viktiga granskningsarbetet. Jag ska ägna återstoden av min talartid till att titta på brister som har funnits när det gäller handläggningen av bidrag till organisationer och myndigheter.
Den här granskningen avser året 2004, och den avser bara Utbildnings- och kulturdepartementet å ena sidan och Socialdepartementet å andra sidan.
Över alla blockgränser blev vi faktiskt ganska förvånade över hur illa det hade fungerat med bidragsgivandet och framför allt med återrapporteringen av vad man hade använt pengarna till, om projekten hade genomförts och så vidare.
Herr talman! Det är väldigt viktigt att det är ordning och reda på den här typen av ärenden. Om vi inte har ordning och reda när det gäller vilka som får bidrag och vad man använder pengarna till på statlig nivå, vilka signaler skickar det till den kommunala och landstingskommunala världen om att man inte behöver ha så vidare stor ordning och reda i sin hantering av skattebetalarnas pengar? Det här är väldigt allvarligt. Det är viktigt att vi, journalister och allmänhet kan gå in och se om pengarna har använts till ett behjärtansvärt projekt, hur de har använts, när återrapportering gjordes i sak och när det kom in papper som visar hur den ekonomiska hanteringen har varit. Utan den typen av papper kan vi inte veta att skattebetalarnas pengar har använts på det sätt som de var avsedda för. Det är mycket oroande.
Redan 2001 beslutade Regeringskansliet om stramare regler för bidrag till föreningar, företag med mera. Man var väldigt tydlig med att det skulle vara återrapportering och man sade att det skulle lämnas en ekonomisk redovisning och en rapport om verksamheten i sak. Kraven var, som jag ser det, tydliga och klara. Det fanns dessutom tydliga och klara regler för vad som hände om man inte gjorde detta. Det handlade då i sista hand om återbetalning av hela eller delar av det bidrag man har fått.
När vi tittar på de här båda departementen och hur de hanterade bidragen år 2004 kan vi konstatera att man inte har följt de regler som finns.
I en promemoria till KU erkänner Socialdepartementet att flera av ärendena inte har följt regelverket. Andra ärenden har kommit in för sent eller inte alls. Man skyller på brist i handläggningsrutinerna. Man hoppas att de nya reglerna, som är ännu striktare och som genomfördes 2006, ska leda till en bättre tingens ordning.
Även Utbildnings- och kulturdepartementet tror väldigt mycket på de stramare reglerna från 2006. Departementet hävdar också att flera av bidragsmottagarna är myndigheter eller institutioner och att det därmed skulle finnas någon praxis att man lika gärna kan skicka in en årsredovisning eller en verksamhetsberättelse och därmed strunta i de regler som finns.
Herr talman! Jag har tittat efter om det finns några sådana undantagsregler, men inte hittat några sådana. Jag skulle snarare vilja säga att det är en bortförklaring och att vi har haft en bidragskultur som inte har varit bra i de här två departementen. Jag hoppas verkligen, som departementen skriver, på de nya reglerna från 2006, men kanske också på att ett enigt KU i dag talar om att vi verkligen inte är nöjda med tingens ordning.
Herr talman! Ett enigt KU har konstaterat att det finns brister i handläggningen och att återrapportering i flera fall helt har uteblivit. Enligt utskottets mening bör beslut om bidrag som regel innehålla krav på återrapportering. Normalt bör återrapporteringen lämnas just som en särskild redovisning, och om återrapportering ska ske på något annat sätt ska det tydligt framgå redan i bidragsbeslutet. Det måste vara lätt för journalister, en intresserad allmänhet och riksdagsledamöter att se om pengarna faktiskt har använts till det som de var avsedda för.
De nya reglerna från 2006 hoppas vi alla kommer att få denna uppstramande effekt. Jag hoppas att dagens granskningsärende också ska bidra till detta, särskilt med tanke på vår gransknings sista mening. Den lyder så här - nu är det riktig KU-svenska som är lite gammaldags:
"Mot bakgrund av de brister som konstaterats i granskningen finner utskottet ändå anledning att rikta fortsatt uppmärksamhet mot regeringens beslut om utbetalning av bidrag och det sätt på vilket sådana ärenden handläggs i Regeringskansliet."
På vanlig svenska betyder detta att vi kommer att hålla ett ordentligt öga på vad som händer med bidragsutvecklingen. Redan nu kan vi tala om att detta betyder att vi kommer att granska den nya regeringen, och vi inte bara hoppas utan vi förutsätter att det kommer att vara en betydligt bättre ordning nästa gång som vi gör en granskning.
Anf. 58 Mauricio Rojas (Fp)
Herr talman! KU:s betänkande inleds med en beskrivning av proceduren kring regeringsskiftet och en beskrivning av tillsättandet av den nya regeringen. Vi fick en ny regering, nya statsråd och nya värderingar och förhoppningsvis, för att knyta an till tidigare, en ny kultur, vilket väl vi i KU ska bidra till att se till.
När man läser årets betänkande och jämför med det tidigare är den stora skillnaden egentligen beskrivningen av regeringsskiftet. Mycket av den kritik som KU riktade tidigare finns kvar i dag. Regeringskansliet har fortsatt att utvecklas utan att man har kunnat beskriva en helhetsbild av vad som är orsakerna till det. Det är viktigt att denna utveckling bryts. Och det är en utmaning för den nya regeringen att se till att detta är en utveckling som måste brytas. Det är viktigt att vi får ett bättre fungerande regeringskansli och en mer samordnad stat som på ett effektivare sätt kan ta vara på sina resurser.
Jag vill också som tidigare landstingspolitiker knyta an till Per Bills anförande. Jag har suttit i tolv år och fördelat bidrag till organisationer och föreningar. Och jag är faktiskt förvånad över spretigheten i regeringens bidragsgivning - det handlar om allt från mycket små bidrag till mycket stora bidrag som delas ut - och framför allt över de brister som finns i fråga om dokumentation och hantering men också i fråga om krav på återrapportering, vilket är helt oacceptabelt. Redan i de riktlinjer som fanns 2001 ställdes det betydligt högre krav på detta än vad som nu redovisas i KU:s betänkande. Det handlar framför allt om att det inte finns några krav ens på återrapportering.
Nu kom det ett förtydligande, framför allt var det en mer praktisk hjälp till Regeringskansliet men också till organisationerna, i riktlinjerna för 2006. Och det ska bli mycket intressant att följa hur detta förändras.
Jag tycker att det är positivt att vi i KU har en samsyn om detta. Det är särskilt viktigt att det sker vid ett majoritetsskifte i riksdagen. Det en utmaning för oss som sitter i KU, både den gamla och den nya majoriteten, att följa den nya regeringen på samma sätt som vi har följt den gamla. Kraven ska inte bli mindre.
Vi måste också framhålla möjligheten för den nya regeringen att utveckla ett regeringskansli som i större utsträckning präglas av ordning och reda.
Jag förstår också att en sådan sak som diskuterades vid den förra debatten om motsvarande betänkande var utnämningsmakten. Även där är det ett viktigt steg att man kommer till rätta med detta. Och jag ser mycket positivt på den promemoria som vi i KU fick ta emot från Regeringskansliet och statsministern, där man visar vägen till en ny och reformerad utnämningsmakt för att bryta politiseringen och få ett mer öppet utnämningsförfarande. Jag tror att också detta, för att koppla det till de tidigare delarna, öppnar för en effektivisering och visar på möjligheter till ökad kvalitet och legitimitet inom den statliga förvaltningen. Jag välkomnar verkligen de besked och signaler som nu kommer från den nya regeringen i denna fråga.
Anf. 59 Phia Andersson (S)
Herr talman! Det är tre punkter som jag skulle vilja lyfta fram i detta betänkande. Det är tre punkter som rör en och samma sak - hur vi använder våra gemensamma resurser. Detta är ett centralt ansvar för det offentliga. Vi har rätt att beskatta medborgarna, och de har rätt att kräva av oss att vi redovisar hur vi använder pengarna och att vi förklarar varför vi använder skattepengarna på ett visst sätt. I båda dessa avseenden, när det gäller att förklara och redovisa, finns det allvarliga brister som redovisas i detta betänkande.
Den första punkten handlar om Regeringskansliets ständiga personalökning. Sedan 1994 har vi varje år utan undantag sett att fler och fler människor blir anställda i Regeringskansliet. Det handlar om en ökning på över 50 % på tolv år.
Det finns få andra verksamheter i Sverige, både när det gäller den privata och den offentliga sektorn, som kan redovisa en sådan ökning. Med en sådan ökning skulle vi givetvis inte ha något problem med sysselsättningen i Sverige, om det vore generellt. Antalet anställda har ökat från 1 846 till 2 829. Om detta fortsätter skulle vi inom de kommande tolv åren kunna se att det har blivit 4 500 anställda i Regeringskansliet. Kanske är det bra, kanske inte.
Det som är anmärkningsvärt här är att det inte finns en förklaring till detta. Varken vi inom konstitutionsutskottet eller regeringen har kunnat redovisa varför detta har inträffat. Då kan det hända att somliga tror att detta handlar om någonting annat än rationella beslut, att det handlar om att belöna vänner, bekanta och andra. Den tolkningen kan finnas när det inte finns andra tolkningar. Och vi från det offentliga måste vara mycket försiktiga med detta. Vi måste kunna redogöra för varför något sådant händer och inte låta allmänheten spekulera om detta.
Den andra punkten handlar om den mycket uppseendeväckande ökningen mellan 2004 och 2005 av de så kallade anslags- och bidragsärendena. De ökade under ett år från 1 273 till 1 664. Det är 30 % fler ärenden på ett år. Det finns inte heller någon förklaring till detta. Då kan återigen somliga tro och tycka att det här handlar om politiska favörer, om bidrag för att betala för någonting och få en mer vänligt sinnad verksamhet att gilla regeringen som delar ut bidragen. Man måste kunna säga varför bidragen har ökat med 30 %.
Detta måste vi fortsätta att granska. Jag är mycket nyfiken på vad som hände 2006 - ett valår. Har det blivit 30 % till, 60 % till eller 100 % till? Detta måste vi förklara. Medborgarna har rätt att kräva att vi förklarar detta.
Detta måste kopplas till den tredje punkten, som handlar om ungefär samma sak som tidigare talare har uppmärksammat, nämligen den mycket bristfälliga kontrollen och redovisningen av de bidrag som regeringen har gett till organisationer och myndigheter. Det är klart att om det ges fler och fler sådana bidrag utan förklaring och om de redovisas mycket dåligt, då finns det ytterligare en anledning för somliga att tro att vi här står inför en utveckling som inte är bra.
Vi ska inte klandra medborgarna om den förklaringen ges, utan vi ska klandra oss själva - i det här fallet den föregående regeringen för att inte ha förklarat detta och därmed gett allmänheten möjlighet till andra tolkningar, något som inte alls är bra för demokratin och som inte alls är bra för den offentliga makten. Några kan tro att pengarna frikostigt delas ut och att kontrollen är minimal. Det är med andra ord en bidragskultur som utskottets vice ordförande pratade om som för somliga kan verka vara en korrupt kultur. Det är förödande för demokratin om människorna får det intrycket.
Rätten att beskatta medför en skyldighet att använda pengarna med ansvar. Det har brustit där. Den föregående regeringen får underkänt från den här mycket viktiga aspekten. Vi måste fortsätta granskningen. Vi måste också påpeka för den nya regeringen att detta inte får fortsätta, för det här är inte bra. Egentligen är det inte fråga om ett partipolitiskt övervägande, utan det gäller demokratin över huvud taget.
Anf. 60 Mauricio Rojas (Fp)
Herr talman! Jag begärde replik när Mauricio Rojas i sitt anförande talade om de allt fler anställda. Jag tror att det är viktigt att KU:s ledamöter
inte
har en massa konspirationsteorier om saker och ting utan håller sig till de fakta som ändå kommit fram. Saknas det fakta behöver man kanske gå djupare in i en sådan granskning.
Vi ska veta att vi när det gäller antalet anställda i dag har en alltmer komplicerad omvärld som vi också måste samarbeta med och i långt fler frågor än tidigare. Inte minst gäller det EU-samarbetet.
Om man tittar på när ökningen började ser man att det var framför allt i samband med Sveriges ordförandeskap i EU. Sedan hade man önskat att det skulle bli en avtrappning, så det ska bli intressant att följa fortsättningen. Men konspirationsteorier tror jag att man, i alla fall som ledamot i KU, ska avhålla sig från.
När det gäller den administrativa granskningen står det regeringen fritt att ge bidrag. Vad vi ska kolla är att det sker och att det blir en bra dokumentation efter det samt en återrapportering. Innehållet däremot är inte KU:s sak att granska. Därför reagerade jag på Mauricios anförande.
Anf. 61 Phia Andersson (S)
Herr talman! Om vi inte förklarar varför antalet anställda i Regeringskansliet ökar med över 50 % på tolv år - varje år utan undantag har detta hänt sedan 1994 - kan somliga spekulera om någonting annat.
Nu får vi en förklaring, som vi borde ha haft på papper då, nämligen att - om det nu är det som gäller - EU har gjort den här mycket stora ökningen nödvändig. Är det verkligen så? Vilket belägg har du för detta? Det här är en spekulation. Det här är att bara kasta fram en teori när man inte har en förklaring. Hade vi en förklaring borde den finnas med i betänkandet, men det finns ingen sådan. Det står klart och tydligt: Vi har ingen helhetsförklaring till den här utvecklingen.
Det är alltså inte jag som spekulerar och det är inte jag som hittar på konstiga förklaringar. Det är tyvärr du som gör det. Jag säger bara att somliga bland allmänheten kan hitta andra förklaringar. Det vore förödande om de gjorde det.
Sedan har vi det här med ärenden. Det är klart att vi inte granskar varje ärende - varför det delas ut bidrag hit och dit. Men är inte en ökning med 30 % på ett år intressant? Är det inte viktigt att få en förklaring från regeringen om detta? Är det inte vår uppgift att också granska den här mycket märkliga utvecklingen där det plötsligt blir en 30-procentig ökning av vissa ärenden och inte minst att dessa ärenden hamnar i bidragskategorin och det sedan visar sig inte alls ha fungerat som det borde ha fungerat? Pekar inte detta på en kultur som är problematisk? Det var inte i reglerna det brast utan i den kultur som fanns där tjänstemän och politiker inte gjorde vad de borde ha gjort.
Anf. 62 Mauricio Rojas (Fp)
Herr talman! Vad jag sade var att man såg en ökning i samband med ordförandeskapet i EU. Vad jag värjde mig emot var just att man skulle spekulera. Därför är det viktigt att gå vidare om man vill ha fakta. Det är möjligt att man kan begära att det ytterligare granskas. Då är det detta man ska göra.
När det gäller den administrativa granskningen och dokumentationen samt handläggningen av de ärendena är det just det som vi har granskat. Tycker vi att en annan granskning ska göras har vi som ledamöter möjlighet att framföra det.
Anf. 63 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Det är, som du mycket väl vet, inte första gången som den här ökningen av personal granskas. Förra gången man gjorde detta hade vi ingen förklaring. Inte heller den här gången har vi någon förklaring.
Om du tittar på siffrorna ser du att det inte finns något avbrott, ingen enskild händelse som förklarar att vi får 500 eller 1 000 fler anställda. Varje år har det inträffat. Varje år under socialdemokratisk regering från 1994 till 2006 har vi sett allt fler människor bli anställda. Framför allt är det de politiskt tillsatta tjänstemännen som har blivit fler och fler. Där är ökningen på bara sex år 40 % - otroligt mycket! Det finns, som sagt, praktiskt taget ingen annan verksamhet som jag känner till där anställningarna ökar så mycket som bland politiskt tillsatta tjänstemän.
Är inte detta intressant? Borde det inte ges en förklaring? Är medborgarna inte tillräckligt mycket värda för att få en sådan förklaring? Jag undrar om vi bara ska säga: Ja, det händer. Det blir 40 % fler politiskt tillsatta tjänstemän.
Ser du inget demokratiskt problem i att det blir 30 % fler bidragsärenden utan att vi förklarar varför? Lämnar inte detta utrymme för andra förklaringar som kan vara väldigt förödande för demokratin? Det tror jag. Det här ska vi, inte minst nu när vi sitter med i regeringen, vara väldigt försiktiga med, för demokratin förtjänar bättre. Ni har presterat dåligt - underkänt! Det måste du erkänna.
Anf. 64 Pernilla Zethraeus (V)
Herr talman! KU äger granskningen. Vi har av praxis gjort så att vi under hösten har ägnat oss åt så kallad allmän granskning, administrativ granskning. Egentligen finns det ingenting som säger att det ska vara på det sättet, men det har blivit praxis. Vi granskar framför allt rutiner och processer i Regeringskansliet.
Vi har nu granskat några olika områden. På vissa områden dyker vi ned vissa år, och vissa saker återkommer år efter år. Det där är väldigt bra, för då håller vi tummen i ögat på regeringen och Regeringskansliet.
Häromdagen intervjuades jag av en statsvetare som ska börja med någonting intressant, med forskning om konstitutionsutskottet. Det visar sig nämligen att väldigt lite är skrivet om konstitutionsutskottet. Det finns väldigt ytliga kommentarer men egentligen inga djupanalyser. Han frågade mig om KU:s granskning verkligen är nödvändig. Svaret på den frågan är ja.
Först och främst kan man säga att jämfört med alla andra länder i vår omgivning finns det ett granskningsutskott som granskar regeringens agerande och hantering. Det är framför allt viktigt därför att när vi i KU säger någonting betyder det, som jag sagt, att vi håller tummen i ögat på regeringen.
Den viktigaste effekten av KU:s granskning är egentligen den preventiva. När vi pekar på saker och ting väntar vi oss att regeringen ska rätta sig efter detta och justera så att saker och ting fungerar på ett bra sätt.
Det finns ingen perfekt värld. Det kommer alltid att begås misstag, och det behövs nog ett granskande parlamentariskt öga.
Herr talman! Det mesta har sagts i den här debatten om de olika frågorna och om återrapporteringen, som är väldigt viktig, men även när det gäller bidragsgivningen. Angående Riksrevisionens rapport behöver regeringen förbättra sin redovisning av de åtgärder som vidtas med anledning av Riksrevisionens rapport. Det finns också en intressant frågeställning om hur man ser på det här med organ och myndigheter i Regeringskansliet. Man ger en försiktig fingervisning om att det faktiskt finns en utredning som pekar på att man skulle kunna förbättra det.
Anf. 65 Björn Leivik (M)
Herr talman! Jag vill understryka det som Per Bill sade inledningsvis, nämligen den stora enigheten kring slutsatserna i det här betänkandet i konstitutionsutskottet.
Några delar förtjänar att uppehålla sig vid. Den delen som gäller redovisningen av föreningsbidragen sticker ut lite grann. I den granskning i övrigt som har lett fram till slutsatsen att mycket har skötts klanderfritt är den här biten det som framför allt avviker som en bit där det har varit uppenbara problem, återkommande problem, strukturella problem med återrapportering och där man har brustit i de skyldigheter man har haft. Vi får förutsätta att det sköts bättre i fortsättningen och har, som Per Bill sade, anledning att hålla ett extra öga på den här frågan.
När det gäller den fråga som nyss diskuterades, det svällande antalet tjänstemän i Regeringskansliet och liknande, finns det förstås anledning att följa den utvecklingen också. Det ska inte vara ett omotiverat växande. Det enda som går att förklara, åtminstone från min horisont, är att det tillsattes ett antal politiskt sakkunniga som en del av samarbetet mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det var en självklar och naturlig del av den samarbetsmodellen, men det finns övriga stora delar av den här ökningen som jag tycker att det är lite svårare att hitta en förklaring till.
När det gäller snårskogen av beteckningar, myndigheter, organ och liknande framkommer det att det finns vissa svårigheter att definiera vad som är en myndighet, vad som är ett organ och i viss också mån vad som ska ha andra beteckningar. Här finns allmänt skäl att framhålla vikten av en transparent och begriplig organisation som är lätt att förklara, definiera och hitta rätt i för medborgarna och som är öppen och lätt att granska. Det tycker jag är det man kan säga inför framtiden med anledning av slutsatserna.
Jag kan inte låta bli att även göra en annan reflexion, och det gäller frågan om vidtagna åtgärder med anledning av JO:s framställning och den långa listan på inkomna ärenden till regeringen och dess departement och hur dessa har hanterats och handlagts.
Det finns säkert ärenden där man hade kunnat göra mer, men ofta finns det ingen anledning att ha några invändningar mot hur dessa ärenden hanterats. Jag kan ändå inte låta bli att säga att det finns en samhällstendens i det här som är tydlig och som växer fram. Det är en välfärd som krackelerar, myndigheter med slimmade organisationer och hårdbantade budgetanslag som gör det svårare att klara medborgarnas ökade behov av service. Jag ser verksamheter som inte längre klarar av att leva upp till förväntningar och mål från riksdag och regering. Jag ser medborgare som inte får sitt socialbidrag och som inte får sin sjukpenning, sin sjukvård eller sin färdtjänst, medborgare som hamnar mellan stolarna när kommun, landsting och staten drar åt svångremmen, psykiskt sjuka och missbrukare som kommer i kläm, starka medborgare som i allt högre grad tvingas att gå till de rättsvårdande instanserna för att få sina rättigheter tillgodosedda. När kommunen sviker går man till länsstyrelsen. När landstinget inte tillhandahåller sjukvård går man via vårdgarantin. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd har fått mer att göra. JO har fått mer att göra, Försäkringskassan sticker ut med sitt svenska myndighetsrekord vad gäller JO-anmälningar. Listan i betänkandet är lång och kritiken omfattande mot just Försäkringskassan. Det är bristande rättssäkerhet, dålig ordning på papperen, långa handläggningstider, många som utöver det får sin sjukpenning indragen. Vilka signaler sänder det? Känner sig människor i dag tryggt förvissade om att de får sin sjukpenning den dag de blir sjuka? Nej, jag tror inte det.
Trenden riskerar att fortsätta, och det är naturligtvis lite i gränslandet till diskussionen om det granskningsbetänkande som just nu ligger på riksdagens bord. Men reflexionen kring denna fråga är ändå att det vi granskar när vi granskar hur man har handlagt och hanterat de här JO-framställningarna är, i åtminstone i vissa delar, den starkes rätt.
Jag har inga invändningar mot slutsatserna i betänkandet, men jag vill ändå i det här sammanhanget understryka vikten av samstämmighet mellan mål och resurser när det gäller riksdags- och regeringsbeslut. Annars kommer trenden att fortsätta. Diskrepansen mellan mål och ambitionen å ena sidan och verkställighetsorganisationen och resurserna å andra sidan kanske ökar, och då kommer vi att få se ytterligare en ökning av JO-anmälningar med mera och ytterligare krav på regeringen och dess departement att hantera enskilda ärenden, enskilda klagomål.
Anf. 66 Anna Bergkvist (M)
Herr talman! Jag ska uppehålla mig helt kort vid ett av de ärenden som utskottet granskat, nämligen beslut om befrielse från energiskatt och koldioxidskatt på visst motorbränsle - inte därför att granskningen har lett till några anmärkningar utan därför att ämnet i högsta grad är aktuellt och väsentligt. Det kan också vara intressant att ge lite beröm åt regeringen. Vi har hört en del klagomål tidigare.
I mars 2003 nåddes en politisk överenskommelse om innehållet i ett nytt energiskattedirektiv. Direktivet skulle ge medlemsstaterna betydande frihet att utforma system för att skattemässigt gynna biodrivmedel inom ramen för EG-fördragets statsstödsregler.
Medlemsstaterna fick således tillämpa fullständig eller partiell skattebefrielse eller skattenedsättningar bland annat i fråga om skattepliktiga produkter som används inom pilotprojekt för teknisk utveckling av mer miljövänliga produkter för bränslen från förnybara källor.
Beslutet om skattebefrielse som regeringen tog och som mynnade ut i att ett tiotal projekt sattes i gång granskades av kommissionen i början av 2003, och man fann att stödet var förenligt med riktlinjerna för statligt stöd till skydd för miljön.
Projekten ska innehålla ett tekniskt nyhetsvärde som syftar till teknisk utveckling av produkter och bearbetning för framställning av biobränslen, och stödet ska vara nödvändigt för att projektet ska kunna fortsätta. De som ansöker om stöd kan fritt välja leverantör av de råvaror som ska användas.
Regeringen har i proposition 2006/07:13
Anpassningar av energibeskattning till energiskattedirektivet, m.m.
föreslagit en rad ändringar i lagen om skatt på energi. I propositionen framhålls att i Sverige har regeringen hittills genom särskilda beslut gett skattebefrielse för till exempel etanol och rapsmetylester som används som drivmedel. Beträffande biobränslen som används som drivmedel finns nu ett statsstödsgodkännande av en strategi för hur skattelättnader ska ges på detta område. Regeringen har för avsikt att lämna förslag till lagändringar som är nödvändiga för att skattestrategin för alternativa drivmedel ska kunna tillämpas. Den nuvarande generella skattefriheten på koldioxidneutrala drivmedel kommer att behållas.
Herr talman! Regelverk som gör det möjligt att utveckla nya typer av drivmedel är av största betydelse. Den tidigare regeringens ambitioner på detta område har varit goda, och den nuvarande regeringen fortsätter detta arbete och utvecklar regelverket och lägger fram förslag på lagändringar som kommer att gynna utvecklingen av miljövänliga alternativ.
Herr talman! Jag yrkar på godkännande av utskottets anmälan.
Anf. 67 Karl Sigfrid (M)
Herr talman! Som så många andra har sagt tidigare är utskottet enigt i betänkandet. Jag skulle ändå vilja ägna några minuter åt den del av betänkandet som tar upp frågan om myndigheter och organ i Regeringskansliet. Denna del av betänkandet är särskilt viktig och förtjänar extra uppmärksamhet eftersom det har betydelse för offentlighetsprincipen.
Sverige har en omfattande offentlighetsprincip som vi ska vara stolta över. Förutom musik och skog är den kanske den främsta exportvaran till omvärlden som vi har. Öppenheten motverkar maktmissbruk från offentliga myndigheter, och den ger medborgarna möjlighet att utkräva ansvar. Offentlighetsprincipen utgör därmed ett fundament för rättssäkerheten och för rättsstaten.
Det avsnitt i betänkandet som jag vill prata om granskar den djungel av myndigheter och organ och den snårskog av olika begrepp, såsom samordnare, utredare, kommittéer, råd, delegationer, nämnder, arbetsgrupper med mera, som finns inom och utom Regeringskansliet. Jag har själv svårt att fatta begreppen och hur de hänger samman, och då lever jag ändå med dessa begrepp och jobbar dagligen med detta.
Frågan är då hur allmänheten uppfattar detta. Hur lätt är det för en medborgare att förstå sammanhanget och få klarhet i till exempel vem man vänder sig till när man vill begära ut handlingar, vem man vänder sig till om man vill överklaga att man inte fått ut handlingarna, vem det är som ansvarar för en myndighet, vem det är som utför en utredning och varför, när den ska vara klar och vad den handlar om?
Risken är att den byråkratiska djungeln är för förvirrande och komplicerad och att öppenheten och offentlighetsprincipen därför blir lidande. Då kan offentlighetsprincipen inte utnyttjas av just dem som den faktiskt är till för.
Det är jätteviktigt att Regeringskansliet, och riksdagen också för den delen, är så öppna, klara och tydliga som möjligt när en ny myndighet, samordnare eller utredning tillsätts. Först och främst är det viktigt att namnet på till exempel en utredning speglar det syfte som den faktiskt har. Det ska vara lätt att förstå vad den sysslar med. Vidare är det viktigt att allmänheten på ett enkelt sätt kan söka information och ta reda på vem det är som ansvarar för utredningen, hur länge utredarna ska vara verksamma och vad de faktiskt ska sysselsätta sig med.
Herr talman! Jag är övertygad om att regeringen kan ha god användning och dra stor nytta av de slutsatser och de tidigare utredningar och granskningar som vi hänvisar till i betänkandet och att vi kan få en bättre demokrati och en större öppenhet och tydlighet i framtiden.
Anf. 68 Helene Petersson i Stock (S)
Herr talman! Jag ska säga några ord om den del av betänkandet som handlar om regeringskansliärenden.
Utgångspunkten är att regeringsärenden beslutas av regeringen kollektivt. Så kallade regeringskansliärenden utgör undantag från den regeln och kan avgöras av enskilda statsråd och tjänstemän.
För att förtydliga bilden av vilka ärenden som kan anses vara regeringskansliärenden har utskottet kartlagt Regeringskansliets beslutsfattande.
Varför är då detta viktigt att granska?
Det är en fråga om demokrati att makthavarna följer de regler som finns om beslutskompetens - dels för att reglerna är fastslagna i demokratisk ordning, dels för att politiskt beslutsfattande som delegeras i alltför många led ökar avståndet mellan beslutsfattaren och de parlamentariker som kan ställas till svars i allmänna val. Det är också viktigt för genomskinligheten i statsapparaten att det verkliga beslutsfattandet sker enligt de principer som medborgarna kan ta del av genom offentliga dokument.
Utskottet har behandlat liknande ärenden tidigare - år 1977 i en granskning av regeringskansliärenden, år 2002 i en granskning av formerna för utrikespolitiska beslut och år 2006 i en granskning av näringsministerns nomineringar av ledamöter i statliga bolagsstyrelser.
Den utredning som nu har gjorts omfattar ärenden i Regeringskansliets protokoll för år 2005, drygt 4 000 stycken. Av dem är huvuddelen ärenden som rör administration inom de olika departementen, såsom personal- och lönefrågor.
Utöver statistiken har utskottet också tittat på enskilda regeringsbeslut. I några fall har beslut fattats utan att det har funnits beslutskompetens och ekonomiska medel har betalats ut på ett sätt som inte stämmer överens med regelverket. Det har också förekommit ett förordnande till en bolagsstämma utan regeringsbemyndigande. Man kan dock konstatera att det i samtliga fall har handlat om smärre förbiseenden.
I ställningstagandet slår utskottet fast att undantagen från regeringens kollektiva beslutsfattande ska vara få och tydligt avgränsade. Enligt utskottet visar granskningen att det inte har funnits någon tendens till att ha ett alltför vittgående beslutsfattande, men vi har också funnit att det kan behövas förtydliganden i de regler som sätts upp. Det ska alltid framgå tydligt vem som är ansvarig för olika kostnader och vad i ett beslutsdokument som utgör själva beslutet och vad som utgör recitdelen.
Sammanfattningsvis kan man alltså säga att inga allvarliga fel har upptäckts i granskningen, men att det ändå är viktigt att denna typ av granskningar även fortsättningsvis görs.
Anf. 69 Mauricio Rojas (Fp)
Herr talman! Jag hade inte för avsikt att gå upp i debatten, men jag kunde inte låta bli när vi fick i mitt tycke lite oförtjänta påhopp från Mauricio Rojas och Folkpartiet.
Vi är ett enigt utskott, och det tycker jag är jätteviktigt att markera. KU har legitimitet. KU ska kontrollera och titta på de olika områdena oavsett politisk färg i Regeringskansliet och oavsett vilken regering vi har. Vi måste vara otroligt samstämda i denna syn.
Jag håller med Phia Andersson när hon pratar om konspirationsteorier. Jag känner att det var lite av den inriktningen i det som Folkpartiets representant tog upp här.
Vi har noterat att antalet har ökat i vissa delar när det gäller kansliets personal. Men i vårt betänkande ser man att det också står att det har skett en omorganisation. Det har flyttats personer från UD till förvaltningen. De som har tillgång till betänkandet kan titta på s. 11. Där ser man att antalet tjänstgörande i Regeringskansliet från 2004 till 2006 faktiskt har minskat från 3 642 personer till 3 608. Det är ingen ökning, utan det är tvärtom en minskning.
Folkpartiet måste väl också hålla med om att det sker en förändring i omvärlden, och att Sverige har en ganska stor uppgift i att hänga med i denna. Det började när vi hade ordförandeskapet i EU. Vi har också större krav på oss när det gäller att möta de frågor som diskuteras i EU. Det finns även en annan omvärld, som ligger utanför den europeiska gränsen. Allmänheten kräver större tillgång till information.
Jag kan tänka mig att också utvecklingen av Internet är en av orsakerna till att allmänheten vill se vad det är som händer inom politiken. Det ska vi väl se som något jättepositivt! Vi kan se på utvecklingen här i riksdagen bara under de fyra år som jag har haft förmånen att få sitta här. Vi har en webb-tv som har gjort att allmänhetens intresse för de frågor som tas upp och det som försiggår inom riksdag och regering har ökat otroligt. Jag hör många gånger när jag kommer ut att människor ser oss, och förhoppningsvis hör de också vad vi säger.
Det här ställer också högre krav på en administrativ del. Vi ställer högre krav från riksdagen på de dokument vi vill ha från regeringen.
Det händer alltså saker och ting. Vi kanske inte kan få en förklaring till varje enskild anställning. Det ska vi inte heller begära. Men jag tycker att det är viktigt att utskottet fortsätter att följa detta. Det har vi gjort under alla de år som jag har varit med i alla fall; vi har tittat på utvecklingen. Det är jätteviktigt.
Det är samma sak när det gäller bidragen. Vi tittade på 2004. Det är viktigt att vi följer vad vi faktiskt har granskat i konstitutionsutskottet. Det är 2004 års bidrag vi har tittat på. Vi har fått ett svar från regeringen att man har gjort en förändring i början på 2006. Men även här, om Mauricio Rojas har läst rapporten från Riksrevisionen, säger man att volymen av bidrag har minskat. Från 2001 till 2005 har regeringens bidrag halverats från 3,4 miljarder till 1,5. Jag tycker att vi ska hålla oss till sanningen.
Anf. 70 Helene Petersson i Stock (S)
Fru talman! Helene Petersson tyckte att det var oförtjänta påhopp. Jag tror att vi ska vara så kritiska som möjligt i de här ärendena. Det är inte våra pengar vi använder utan medborgarnas pengar. Det är inte vår makt vi utövar, utan det är medborgarnas delegerade makt. Vi som har det otroliga privilegiet att göra det måste tåla granskningen. Socialdemokraterna regerade i tolv år. Ni måste kunna granskas. Du kan inte mena att det är en partipolitisering om man granskar det ni har gjort och om ni får kritik för det ni har gjort. Jag kommer att vara lika kritisk eller mer kritisk mot vår egen regering, men den har inte haft chansen att bli granskad. Det var ni som granskades, och det är vad ni gjorde som helt enkelt inte duger.
Om du inte räknar Utrikesdepartementet kan du på s. 11 konstatera, som jag sade i mitt anförande, att antalet anställda i Regeringskansliet ökade varje år som det finns underlag från, från 1994 till 2006. Till detta finns det ingen förklaring som duger. Du kommer med några, och din kollega gjorde det också. Det är mycket möjligt att det är så. Men jag har sagt att vi har en skyldighet att erbjuda medborgarna en förklaring som duger. Det finns inte i det här betänkandet. Då kan somliga komma med olika tolkningar. När vi inte har gett en tolkning som duger kan vi inte klandra om medborgarna hittar på det ena och det andra. Det är vår skyldighet. Ni har fallerat, inte minst regeringen, när det gäller den här skyldigheten, och det måste man nog reparera.
Anf. 71 Mauricio Rojas (Fp)
Fru talman! Vi är fullständigt överens om att vi har en granskande uppgift. Finns det kritik, så ska det riktas kritik. Jag är jätteglad att vi är eniga i det här betänkandet. Vi är kritiska när det gäller bidragsdelen. Vi i vårt parti försvarar inte för en sekund hanteringen av bidragen, att det inte förs dokumentation, att det inte är ordentligt angivet hur man ska återrapportera och att det inte sker en återrapportering. Jag anser det egentligen är ännu mer allvarligt att det är kommuner, landsting och andra myndigheter som inte återrapporterar. Det är ju vi som ska föregå med gott exempel. Att en enskild bidragsorganisation inte mäktar med att göra stora fina dokument för en återrapportering kan jag ha en viss förståelse för, och det behöver vi inte ha heller, men att våra egna myndigheter inte gör det är inte bra. Det är vi kritiska till, och vi ska hålla en nagel i ögat på dem hela tiden, oavsett vilken regering som sitter på andra sidan vattnet. Det är vi fullständigt överens om. Men vi måste hela tiden hålla oss till sanningen och siffrorna.
Om man räknar bort UD, säger du. Varför ska vi göra det när vi har en total organisation? Som en förklaring, som du är ute efter, skriver man faktiskt att man har gjort en omorganisation och flyttat personal. Arkiv- och registratorsfunktionen har förts till förvaltningsavdelningen. Är det inte en form av förklaring? Vi ingick ett samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som Pernilla redovisade, och vi har faktiskt skrivit att här utökade vi med 25 politiska handläggare för att åstadkomma ett bra samarbete. Är det inte en form av förklaring? Man kan tycka illa om det. Det är en annan sak. Men visst är det en förklaring.
Anf. 72 Helene Petersson i Stock (S)
Fru talman! Varför ska vi inte räkna in Utrikesdepartementet? Av en mycket enkel anledning, det finns inte siffror som går längre tillbaka än 2003. Jag har diskuterat den långsiktiga utvecklingen som bara kan beläggas genom de siffror som inte gäller Utrikesdepartementet. Där kan man på s. 11 konstatera en ökning av antalet anställda varje år från 1994. Det måste få en bra förklaring. Det är inte en tillfällighet. Det är inte en händelse. Det handlar inte om en omorganisation. Det gäller varje år utan avbrott under den socialdemokratiska regeringstiden.
Låt mig ta upp en annan sak. Tycker du inte att det är anmärkningsvärt att bidragsärendena ökar från 2004 till 2005 med 30 %, det vill säga från 1 273 till 1 664? Det är alltså 391 fler ärenden. Är det inte något som vi åtminstone borde diskutera och tala om varför detta hände? Du säger att det blir mindre om man tittar på det totala beloppet på fyra år. Det kan stämma, och det ska också diskuteras. Men är inte den här ökningen på 30 % någonting som vi har en skyldighet att säga något om? Och vad händer 2006? Det vet vi inte. Det blir mycket intressant att granska valåret. Blev det en ökning på 30 % eller 50 %? Vad hände då?
Vad pekar detta på? Jag menar att om vi inte förklarar det på ett noggrant sätt kan somliga ge en annan förklaring, och det är inte bra för demokratin. Det är inte bra för någon av oss.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2007-01-24
Protokoll med beslut
- 2007-01-24Protokoll 2006/07:53
Riksdagsskrivelse
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.