Godtrosförvärv

Betänkande 1998/99:LU2

Lagutskottets betänkande 1998/99:LU02

Godtrosförvärv

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1998/99

LU2

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens
proposition 1997/98:168 Godtrosförvärv jämte en
motion som har väckts med anledning av
propositionen. Propositionen innehåller förslag till
en ändring i lagen om godtrosförvärv av lösöre som
innebär att kraven för godtrosförvärv skall skärpas.
Vidare föreslås en ändring i rättegångsbalken som
innebär att en målsägande som har gjort anspråk på
beslagtagen egendom skall få tid för att säkerställa
sin rätt innan beslaget hävs. Ändringarna skall
enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1999.

Utskottet tillstyrker de föreslagna lagändringarna
och avstyrker motionen.

Till betänkandet har fogats en reservation.

Propositionen

I proposition 1997/98:168 föreslår regeringen
(Justitiedepartementet) - efter hörande av Lagrådet
- att riksdagen antar de i propositionen framlagda
förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1986:796) om
godtrosförvärv av lösöre,

2. lag om ändring i rättegångsbalken.

Lagförslagen har intagits som bilaga till
betänkandet.

Motionen

1998/99:L2 av Rolf Åbjörnsson och Göran Hägglund
(kd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring av lagen att det i framtiden inte är
möjligt att genom förvärv i god tro få äganderätten
till stöldgods,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring av lagen att s.k. avbetalningsspärr i
bilregistret kan införas.

Utskottet

Regler om godtrosförvärv finns i lagen (1986:796) om
godtrosförvärv av lösöre, vilken trädde i kraft den
1 januari 1987 (prop. 1985/86:123, bet. LU
1986/87:4, rskr. 1986/87:6). Godtrosförvärvslagen
bygger på den s.k. exstinktionsprincipen, som
innebär att en förvärvare, under förutsättning att
han eller hon är i god tro, blir ägare till
egendomen även om den förvärvas från någon som inte
hade rätt att överlåta den. Det sätt på vilket
egendomen har kommit ur den ursprunglige ägarens
besittning har i och för sig inte någon betydelse
för möjligheten att göra godtrosförvärv av
egendomen. Det är sålunda möjligt att göra
godtrosförvärv även av stöldgods.

Bestämmelserna om godtrosförvärv av lösöre
innefattar i huvudsak en kodifiering av de
rättsregler på området som utbildats i rättspraxis.
Lagen innebär emellertid också en skärpning och
precisering av de krav som ställs på en förvärvare
av lösöre för att denne skall anses vara i god tro.
Sålunda skall en förvärvare anses ha varit i god tro
endast om det är sannolikt att egendomens
beskaffenhet, de förhållanden under vilka den
utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att
han inte borde ha insett att överlåtaren saknade
rätt att förfoga över egendomen (3 §). Regeln, som
kom till bl.a. i syfte att motverka handeln med
stöldgods, kan sägas innebära att, om situationen
vid köpetillfället på något sätt avviker från vad
som kan anses normalt, krav ställs på särskild
försiktighet hos förvärvaren.

Godtroskravet innebär således en långtgående
skyldighet att vid förvärvet iaktta aktsamhet
beträffande överlåtarens rätt att förfoga över
egendomen. Bedömningen av om förvärvaren har varit
tillräckligt aktsam skall göras i två led. Först
skall förvärvaren göra sannolikt att vissa
omständigheter förelåg, dvs. hur det gick till vid
förvärvet. Därefter skall man bedöma om dessa
omständigheter är sådana att förvärvaren kan anses
ha uppfyllt kraven på aktsamhet vid förvärvet.
Aktsamhetskravet skall anpassas efter egendomens
beskaffenhet, de förhållanden under vilka egendomen
bjöds ut och omständigheterna i övrigt.

I ett avseende är exstinktionsprincipen modifierad.
Godtrosförvärvslagen innehåller nämligen regler om
att den som på grund av någon annans godtrosförvärv
har förlorat äganderätten till viss egendom har rätt
att få denna tillbaka mot lösen. Den som vill lösa
till sig egendomen skall kräva tillbaka den från
innehavaren inom tre månader från det att han fick
eller måste antas ha fått kännedom om dennes innehav
(4 §). Lösenbeloppet skall motsvara ägarens
kostnader för förvärvet av egendomen och dess
förbättring. Vidare skall hänsyn tas till
förändringar i penningvärdet. Beloppet behöver dock
aldrig överstiga sakens värde i den allmänna handeln
(5 §). Rätten till lösen torde ha störst betydelse
när det gäller personliga föremål med värden utöver
de rent ekonomiska, museiföremål och annat, där en
utgiven försäkringsersättning inte medger
ersättningsköp.

Kraven på aktsamhet för ett giltigt godtrosförvärv
ställs högre än de krav som avgör om en förvärvare
av egendomen gjort sig skyldig till häleri. Den
straffrättsliga och den civilrättsliga bedömningen
skall sålunda göras efter olika måttstockar. Detta
kan få till följd att åtalet mot en förvärvare för
häleri lämnas utan bifall men att förvärvaren ändå
inte skall anses ha gjort ett civilrättsligt giltigt
godtrosförvärv.

Enligt 27 kap. 1 § rättegångsbalken kan ett föremål
tas i beslag bl.a. om det skäligen kan antas vara
avhänt någon genom brott. Sådana beslag görs för att
egendom som misstänks ha tagits från någon genom
brott skall kunna återställas till ägaren. De brukar
benämnas återställandebeslag. Denna typ av beslag
syftar alltså närmast till att säkra en målsägandes
rätt till viss egendom och kan därför i någon mån
liknas vid det civilprocessuella tvångsmedlet
kvarstad. Ett yrkande om att få ut egendom som
grundas på ett påstående om bättre rätt kan i ett
brottmål riktas inte bara mot en misstänkt utan även
mot t.ex. den som påstår sig ha förvärvat den
omtvistade egendomen i god tro. Eftersom beslag är
ett straffprocessuellt tvångsmedel får det
emellertid endast förekomma inom ramen för en
förundersökning eller en brottmålsrättegång som inte
har avgjorts genom ett lagakraftvunnet avgörande.
Ett beslag skall därför hävas så snart
förutsättningarna för beslaget inte längre
föreligger, t.ex. när en förundersökning eller ett
åtal läggs ned. Några särskilda regler om att
målsäganden skall underrättas i samband med att ett
beslag hävs finns inte.

År 1993 tillkallade regeringen en särskild utredare
för att se över godtrosförvärvslagen. Enligt
direktiven (dir. 1993:102) var utredarens
huvuduppgift att utvärdera tillämpningen av lagen
såvitt gäller godtrosförvärv av stöldgods och utreda
om reglerna bör ändras i syfte att motverka handeln
med stöldgods. Utredningen, som antog namnet
Godtrosförvärvsutredningen, skulle bl.a. överväga
fördelar och nackdelar med en lagstiftning som i
fråga om stöldgods baseras på den s.k.
vindikationsprincipen i stället för
exstinktionsprincipen. En tillämpning av
vindikationsprincipen beträffande stöldgods skulle
innebära att den bestulnes äganderätt till godset
skulle bestå, oavsett om någon annan hade förvärvat
egendomen i god tro, och att den bestulne alltså
skulle ha rätt att få tillbaka det stulna utan att
betala lösen.

Godtrosförvärvsutredningen avlämnade i maj 1995
betänkandet (SOU 1995:52) Godtrosförvärv av
stöldgods? Betänkandet har remissbehandlats och
ligger, tillsammans med en inom
Justitiedepartementet utarbetad promemoria med
förslag till ändring av reglerna om beslag i 27 kap.
rättegångsbalken, till grund för förslagen i den nu
aktuella propositionen.

I propositionen läggs fram förslag om en ändring i 3
§ godtrosförvärvslagen som innebär att kravet för
att god tro skall anses föreligga skärps. Om en
förvärvare borde ha misstänkt att överlåtaren
saknade rätt att förfoga över egendomen, skall han
eller hon inte anses ha varit i god tro. Ändringen
innebär enligt propositionen en klar skärpning av
aktsamhetskravet.

Vidare föreslås i propositionen en ändring i 27
kap. rättegångsbalken som innebär en förstärkt rätt
för målsägande vid hävande av återställandebeslag.
En målsägande skall enligt förslaget underrättas om
att ett beslag av egendom som han eller hon gör
anspråk på kan komma att hävas. För att ge måls-
äganden möjlighet att säkerställa sin rätt
kombineras underrättelsen med en tidsfrist på tre
veckor innan beslaget får hävas. Bestämmelserna om
underrättelse och tidsfrist skall omfatta samtliga
skeden av förundersökningen och handläggningen av
åtalet fram till dess att en domstol har avgjort
målet genom dom. Beslaget skall bestå under
tidsfristen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari
1999.

Nu föreslagna lagändringar är enligt regeringen
emellertid inte tillräckliga. Regeringen konstaterar
att principen att man kan göra godtrosförvärv också
av stöldgods är svår att förankra i det allmänna
rättsmedvetandet, trots att principen sedan länge är
etablerad i svensk rätt. Lagen förmedlar i detta
hänseende ett budskap som från kriminalpolitiska
utgångspunkter är olyckligt. I ett läge där
rättsordningen måste ge hög prioritet åt
brottsförebyggande åtgärder och brottsbekämpning bör
dessa omständigheter, enligt regeringens mening,
tillmätas stor vikt. En klar och enkel regel som
säger att den som har blivit bestulen på sin egendom
alltid har rätt att få tillbaka den skulle ge en
tydlig signal att handel med stöldgods inte
tolereras och att man aldrig kan räkna med att få
behålla det man har köpt, om det visar sig att det
är stulet.

Mot den angivna bakgrunden anser regeringen att
inriktningen nu bör vara att vindikationsprincipen
skall gälla i fråga om stöldgods och egendom som bör
jämställas med stöldgods. En sådan ändring är
emellertid, anför regeringen, av stor principiell
och praktisk betydelse varför detaljerna i en ny
reglering måste övervägas noga. Bl.a. krävs en
noggrann analys av hur gränsdragningen skall göras
när det gäller vilka brottsliga förfaranden som
skall göra godtrosförvärv omöjligt. Vidare måste det
analyseras om andra slag av lös egendom skall
regleras på samma sätt som lösöre. Enligt regeringen
behövs således ett genomarbetat utredningsförslag
som kan kritiskt granskas av en bred samling
remissinstanser. En utredning med uppdrag att ta
fram ett lagförslag som bygger på att
vindikationsprincipen skall gälla vid åtminstone
stöld av lösöre avses bli tillsatt innevarande år.

Utskottet delar för sin del regeringens uppfattning
om att det är angeläget att redan nu få till stånd
de förändringar som är möjliga för att försvåra
handeln med stöldgods och för att åstadkomma en
bättre avvägning mellan berörda intressen. De
förslag som nu läggs fram är, enligt utskottets
mening, ägnade att tillgodose dessa syften.
Utskottet kan därför ansluta sig till de i
propositionen framlagda förslagen, vilka heller inte
föranlett några erinringar motionsvis.

Utskottet övergår härmed till att behandla den
motion som har väckts med anledning av
propositionen. Rolf Åbjörnsson och Göran Hägglund
(båda kd) är i motion L2 i huvudsak positiva till
regeringens förslag. Motionärerna pekar på de
besvärande samhällsfenomen som ett ökat antal
egendomsstölder och en utbredd häleriverksamhet
utgör och menar att det inte bör vara lagtekniskt
svårt att utarbeta lagförslag som innebär att det i
framtiden inte skall vara möjligt att genom förvärv
i god tro få äganderätten till stöldgods. I motionen
yrkas att riksdagen skall begära att regeringen
senast den 1 juli 1999 återkommer till riksdagen med
förslag till en lagändring med denna innebörd
(yrkande 1). Vidare hänvisar motionärerna till det
förhållandet att den som köper en bil inte har
tillräckliga möjligheter att ta reda på om säljaren
av bilen har rätt att förfoga över densamma.
Motionärerna anser att riksdagen skall begära att
regeringen senast den 1 juli 1999 även föreslår
sådana lagändringar att det blir möjligt att införa
en s.k. avbetalningsspärr i bilregistret (yrkande
2).

Vad först gäller frågan om en ändrad princip såvitt
avser möjligheten att genom godtrosförvärv få
äganderätten till stöldgods och egendom som bör
jämställas med stöldgods är utskottet för sin del
ense med regeringen om att en sådan betydelsefull
förändring av svensk rätt bör föregås av en noggrann
utredning. En fördjupad analys av de rättsliga
frågorna bör, enligt utskottets mening, komma till
stånd varvid olika typer av gränsdragningsproblem
som kan göra sig gällande blir föremål för en
ingående belysning. Utskottet förutsätter att
erforderliga lagförslag, efter sedvanligt
beredningsförfarande, kan läggas fram utan onödig
tidsutdräkt. Att i nuvarande skede - innan
innehållet i direktiven till utredningen är känt -
fastställa så exakta tidsgränser som motionärerna
begär för det kommande komplicerade
lagstiftningsarbetet är, enligt utskottets mening,
knappast meningsfullt. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motion L2 yrkande 1.

När det härefter gäller det i motionen upptagna
spörsmålet om ändringar av de bestämmelser som
gäller bilregistret erinrar utskottet om att frågan
om införande av s.k. avbetalningsspärr i
bilregistret har aktualiserats vid flera tillfällen
tidigare. Godtrosförvärvsutredningen har bl.a. i
sitt betänkande - utifrån de synpunkter som
utredningen hade att beakta - ställt sig positiv
till att i bilregistret anmärka vissa förhållanden,
t.ex. att ett fordon köpts på avbetalning med
återtagandeförbehåll eller är utmätt. Frågan har
härefter åter aktualiserats i samband med
tillsättandet av Trafikregisterutredningen, som
enligt sina direktiv (dir. 1996:117) har att
överväga om det är lämpligt - och i så fall på vilka
villkor - att tillåta en utökad möjlighet till
registrering av uppgifter om inskränkt
förfoganderätt i bilregistret. Utredningen väntas
enligt uppgift lägga fram sitt betänkande i december
innevarande år.

Utskottet anser att resultatet av
Trafikregisterutredningens arbete bör avvaktas.
Något initiativ eller annan åtgärd från riksdagens
sida med anledning av yrkande 2 i motion L2 är
således inte påkallat. Motionsyrkandet avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande godtrosförvärv

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:L2 antar
regeringens förslag till

dels lag om ändring i lagen (1986:796) om
godtrosförvärv av lösöre,

dels lag om ändring i rättegångsbalken.

res. 1 (m, kd, fp)

Stockholm den 10 november 1998

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

I beslutet har deltagit: Tanja
Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson
(kd), Marianne Carlström (s), Stig
Rindborg (m), Rune Berglund (s),
Henrik S Järrel (m), Marina
Pettersson (s), Elizabeth Nyström
(m), Roland Larsson (s), Christina
Nenes (s), Tasso Stafilidis (v),
Berit Adolfsson (m), Anders Berglöv
(s), Viviann Gerdin (c), Ulf
Nilsson (fp), Raimo Pärssinen (s)
och Anne-Katrine Dunker (m).

Reservation

Godtrosförvärv

Rolf Åbjörnsson (kd), Stig Rindborg (m), Henrik S
Järrel (m), Elizabeth Nyström (m), Berit Adolfsson
(m), Ulf Nilsson (fp) och Anne-Katrine Dunker (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4
börjar med "Vad först" och på s. 5 slutar med
"Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet är för sin del ense med motionärerna om
att det är angeläget att snarast möjligt få till
stånd lagändringar som innebär att det i framtiden
över huvud taget inte skall vara möjligt att genom
förvärv i god tro få äganderätten till stöldgods.
Det ökande antalet stöldbrott och en alltmer utbredd
häleriverksamhet är besvärande samhällsfenomen som
tydliggör behovet av sådana lagstiftningsåtgärder. I
sammanhanget vill utskottet peka på den undersökning
som nyligen genomförts av tidningen Dagens Handel
och som visar att ett stort antal småbutiker inte
tycks vara främmande för att köpa stöldgods.

Även regeringen anser att lagstiftningsåtgärder för
att komma till rätta med den omfattande handeln med
stöldgods är angelägna, men gör emellertid den
bedömningen att lagförändringsarbetet kan komma att
ta flera år i anspråk. En sådan fördröjning av detta
viktiga arbete är, enligt utskottets mening, inte
acceptabel.

I likhet med motionärerna anser utskottet det
vidare otillfredsställande att uppgifter om
inskränkt förfoganderätt inte registreras i
bilregistret. I dag har en bilköpare mycket
begränsade möjligheter att ta reda på om en bil är
köpt med äganderättsförbehåll eller är utmätt.
Utskottet kan konstatera att
Trafikregisterutredningen överväger en utökad
möjlighet till registrering av sådana uppgifter.
Enligt utskottet är det angeläget att regeringen
snarast vidtar erforderliga lagstiftningsåtgärder
även i detta hänseende.

Ifrågavarande lagstiftningsarbete måste enligt
utskottet betraktas som förhållandevis okomplicerat,
och regeringen borde därför senast den 1 juli 1999
kunna återkomma till riksdagen med förslag till de
lagändringar som erfordras.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med bifall
till motion L2, som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

beträffande godtrosförvärv

att riksdagen

dels med bifall till motion 1998/99:L2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

dels antar

a. lag om ändring i lagen (1986:796) om
godtrosförvärv av lösöre,

b. lag om ändring i rättegångsbalken.

Propositionens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen
(1986:796) om godtrosförvärv av lösöre

2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken