Godkännande av Europarådets konvention om dopning

Betänkande 1989/90:SoU30

Socialutskottets betänkande
1989/90:SoU30

Godkännande av Europarådets

konvention om dopning 1989/90

SoU30

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1989/90:142 om godkännande
av Europarådets konvention mot dopning och de motioner
som väckts med anledning av propositionen. I betänkandet behandlas
också en motion om dopning från den allmänna motionstiden 1990.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner Europarådets konvention
mot dopning. Motionerna avstyrks. Tre reservationer (m, c, mp)
har avgetts.

Propositionen

I proposition 1989/90:142 har regeringen föreslagit att riksdagen godkänner
Europarådets konvention mot dopning.

Motionerna

1989/90:So56 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna behovet av en utredning om
sambandet mellan å ena sidan dopning och å andra sidan idrottens
villkor, dess funktion för folkhälsan samt elitidrottens effekter.

1989/90:So57 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om åtgärder för
att motverka dopning med biotekniskt framställda produkter.

1989/90:So474 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder mot dopning.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Kr509.

1

1 Riksdagen 1989190. 12 sami. Nr 30

Utskottet

1989/90: SoU30

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en av Europarådet
den 16 november 1989 upprättad konvention mot dopning.

År 1988 beslutade Europarådet att utarbeta en konvention mot dopning.
Konventionen godkändes av idrottsministrarna vid ett möte i
Reykjavik sommaren 1989. Europarådets ministerkommitté beslöt att
öppna konventionen för undertecknande den 16 november 1989.
Konventionen undertecknades samma dag av 15 länder, däribland
Sverige. Den trädde i kraft den 1 mars 1990. Sverige undertecknade
konventionen med förbehåll för ratifikation.

Konventionens syfte är att minska och slutligen avskaffa dopning
inom idrotten. Konventionsstaterna åtar sig att verka för detta syfte
inom ramarna för resp. lands konstitutionella befogenheter. Enligt
konventionens artikel 4:1 skall parterna genom lagstiftningsåtgärder
eller administrativa åtgärder begränsa tillgången till och bruket av
förbjudna dopningsmedel och dopningsmetoder, i synnerhet anabola
steroider. Av artikel 6 framgår att parterna skall genomföra utbildningsprogram
och informationskampanjer om dopningens hälsorisker
och dess menliga inverkan på idrottens etiska värden. Forskning
rörande idrottsträning skall uppmuntras.

Artikel 2 i konventionen innehåller definitioner av uttrycken "dopning
inom idrott", "farmakologiska grupper av dopningsmedel eller
dopningsmetoder" samt "idrottsmän och idrottskvinnor".

Den allmänt vedertagna definitionen på dopning är numera den av
Internationella olympiska kommittén (IOC) fastställda definitionen
från 1986: "Dopning är användandet av substanser tillhörande de olika
grupperna av förbjudna medel, men också användandet av illegala
metoder, som t.ex. bloddopning." Härtill hör den av IOC framtagna
listan över substanser som är att betrakta som dopningsmedel. Listan
har senast reviderats i april 1989, då bl.a. tillväxthormon fördes till de
förbjudna substanserna.

En viktig del av konventionen (artikel 7) rör staternas samarbete
med idrottsorganisationerna om åtgärder som skall vidtas av organisationerna.
Här märks bl.a. harmonisering av bestämmelser mot dopning
och regler för dopningskontroll samt disciplinära åtgärder. Idrottsorganisationerna
skall också uppmuntras att samarbeta internationellt på
samma sätt som konventionsstaterna enligt konventionen (artikel 8).
Information om konventionens tillämpning skall lämnas till Europarådets
generalsekreterare (artikel 9).

För att övervaka tillämpningen av konventionen upprättas en övervakningsgrupp,
där varje ratificerande stat har en röst. Andra stater,
för vilka konventionen är öppen, kan delta som observatörer (artikel
10). Övervakningsgruppen kan bl.a. godkänna den lista över förbjudna
dopningsmedel och dopningsmetoder, motsvarande IOC:s fastställda
lista, vilken fogats som bilaga till konventionen (Appendix; artikel 11).

Gruppen rapporterar till Europarådets generalsekreterare (artikel 12).
Av propositionen framgår att övervakningsgruppen planerar att hålla
sitt första möte i juli eller augusti 1990.

I propositionen anförs att Europarådskonventionen inte är en slutpunkt
utan snarare en utgångspunkt för fortsatta och intensifierade
insatser mot dopning. Om Sverige skall spela en aktiv roll från början
i det konventionsreglerade samarbetet anser regeringen det angeläget
att Sverige ratificerar konventionen i så god tid att vi omedelbart kan
ingå i övervakningsgruppen. I propositionen framhålls att en förutsättning
för ett trovärdigt deltagande i övervakningsgruppens arbete naturligtvis
är att en ratificerande stat för egen del vidtar åtgärder för att
uppfylla konventionens krav. Myndigheter och idrottsorganisationer i
Sverige har enligt propositionen var för sig och i samverkan vidtagit
sådana åtgärder. Sammantagna anses åtgärderna redan nu motsvara
konventionskraven. Trots detta anses det nödvändigt med ytterligare
insatser mot dopning. Socialministern påpekar att möjligheterna att
genom ändringar i lagstiftningen minska tillgången på dopningspreparat
utretts och redovisats i promemorian (Ds 1989:60) Åtgärder mot
doping. I promemorian läggs fram förslag bi a. om kompletterande
lagbestämmelser för att motverka ett icke medicinskt betingat bruk av
vissa typer av dopningspreparat, bl.a. beredningar av syntetiska anabola
steroider. Promemorian har re missbe hand lats och en proposition aviseras
under innevarande år. Det anses dock inte vara nödvändigt med
några lagändringar för att Sverige skall kunna ansluta sig till konventionen.

Motionerna

I motion 1989/90:So57 av Karin Israelsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande
till regeringen om vad som anförs om åtgärder för att motverka
dopning med biotekniskt framställda produkter. Motionärerna
framhåller att det är idrottsrörelsen själv som måste finna former för
att stävja dopningsproblematiken. Nya metoder som avslöjar dopning
måste utarbetas. Skärpta straff för dem som smugglar in anabola
steroider bör övervägas liksom förbud mot förvärv, innehav och överlåtelse
av vissa dopningspreparat. Enligt motionärerna går det inte att
kontrollera kroppsegna ämnen. Flera biotekniskt framtagna läkemedel
är sådana och kan också användas som dopningspreparat. Blodbristmedlet
erythropoietin, som kan renframställas med genteknik, nämns
särskilt. Motionärerna hänvisar till att socialstyrelsen i sitt remissyttrande
över promemorian Åtgärder mot doping (Ds 1989:60) framhållit
att erythropoietin och andra substanser som ökar produktionen av
röda blodkroppar bör tas upp på IOC:s förteckning över otillåtna
preparat.

Motionärerna anser det viktigt att Sverige nu godkänner Europarådets
konvention men att Sverige verkar för en utvidgning av IOC:s
dopningslista så att nya biotekniska produkter omfattas. Motionärerna
anser det också angeläget att regeringen tillsammans med idrottsrörel -

1989/90: SoU30

3

1* Riksdagen 1989190. 12 sami. Nr 30

sen utarbetar förslag till att komma till rätta med och spåra utnyttjande
av sådana produkter som tillväxthormon och det nämnda erythropoietinet.

Erythropoietin är ett ämne som finns naturligt i människokroppen.
Ämnet medverkar till att reglera halten av röda blodkroppar i blodet.
Svenska forskare har försökt att genom mätningar av halten av erythropoietin
spåra s.k. bloddopning i form av blodtransfusioner. Några
läkemedelsföretag har helt nyligen lyckats framställa erythropoietin
med genteknik. Ämnet anses betydelsefullt för behandling av vissa
svåra njursjukdomar. De svenska forskarna har bl.a. inför IOC påtalat
risken för att erythropoietin kan komma att användas i stället för
bloddopning. Den kapacitetshöjande effekten av erythropoietin anses
vara mycket stor. Användningen av ämnet som dopningsmedel anses
för närvarande omöjlig att spåra.

I motion 1989l90:So474 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande
till regeringen om vad som anförs i motionen om åtgärder
mot dopning. Staten bör enligt motionärerna i åtminstone två avseenden
kunna bidra till en lösning av dopningsproblemet. Stöd bör
lämnas till kontrollverksamhet och sådan forskning som syftar till att
utveckla metoder som avslöjar dopning. Narkotikaliknande preparat
som används för dopning bör i princip betraktas som narkotika.

I motion 1989/90:So56 av Anita Stenberg m.fl. (mp) hemställs att
riksdagen hos regeringen skall begära en utredning om sambandet
mellan å ena sidan dopning och å andra sidan idrottens villkor, dess
funktion för folkhälsan samt elitidrottens effekter. Motionärerna anser
att konventionen i sig är viktig men att den inte räcker. Själva
idrottens syften bör diskuteras för att full förståelse för dess avarter
skall nås. Enligt motionärerna har en allt större prestationshets utvecklats
inom elitidrotten. Denna hets utgör anledningen till att dopning
över huvud taget förekommer. En utredning enligt den motionen
skulle vara till mycket stor nytta för både elitidrottare och för dem
som ägnar sig åt breddidrotter.

Tidigare utskottsbehandling m.m.

Utskottet behandlade tidigare under detta riksmöte, i betänkandet
1989/90:SoU6, ett motionsyrkande motsvarande det nu aktuella i motion
So474 (m). I det sammanhanget redovisades utförligt aktuella
bestämmelser i läkemedelslagstiftningen, narkotikalagstiftningen och
lagen om straff för varusmuggling. Betänkandet innehåller också en
redogörelse för dopningstestverksamheten och förslagen i den tidigare
nämnda promemorian Åtgärder mot doping.

Vid sin behandling av frågan om insatser mot dopning konstaterade
utskottet att frågan var föremål för beredning i regeringskansliet.
Utskottet, som utgick från att ärendet behandlas skyndsamt i regeringskansliet,
ansåg att beredningen av utredningsförslaget borde avvaktas
innan riksdagen överväger några initiativ. Det då aktuella motionsyrkandet
avstyrktes därför. Riksdagen följde utskottet (RD 1989/90:26).

1989/90: SoU30

4

Socialministern har i ett interpellationssvar den 24 januari 1990 (RD
1989/90:55) förklarat att utredningens förslag skall beredas med skyndsamhet
inom regeringskansliet och att regeringen planerar att dels
lägga fram en proposition i ärendet under året, dels genomföra en
översyn av kontrollen av narkotiska läkemedel i samband med övervägandena
kring en ny läkemedelslagstiftning.

Riksidrottsförbundet (RF) driver sedan länge ett antidopningsprogram
i vilket ingår kontrollverksamhet riktad mot vissa idrotter. RF
avser att genom särskilda projekt inom ramen för programmet stimulera
svenska förbund att inom sina organ påverka de internationella
idrottsförbunden så att man i ökad omfattning kan göra stickprovskontroller.
Programmet får stöd av statsmedel.

I årets budgetproposition, prop. 1989/90:100 bil. 13 (bostadsdepartementet)
med förslag till anslag till idrotten, framhålls motionsidrottens
stora betydelse ur folkhälsosynpunkt. När det gäller elitdrotten konstateras
att det är den som tilldrar sig den största uppmärksamheten i
massmedia. Elitidrotten utgör dock endast en liten del av det totala
idrottsutbudet. Bostadsministern anför att han för sin del vill understryka
vikten av att de som ägnar sig åt elitidrott ges goda förutsättningar
för detta. Det är en fråga för RF och dess specialförbund att
inom ramen för anslagen sörja för att så sker. I propositionen anförs
vidare att stödet till idrottens forskningsinsatser och för att bekämpa
dopning under elfte huvudtiteln fortsättningsvis bör redovisas under
ett nytt anslag (E 2 Stöd till idrottens forskning och utveckling m.m.).
Därigenom har regeringen, enligt vad som framgår av propositionen,
velat markera vikten av insatser på dessa områden. Bostadsministern
konstaterar också att idrottsrörelsen konsekvent och målmedvetet ökat
ansträngningarna för att motverka användningen av olika dopningsmedel
och andra droger inom idrotten. Idrottsrörelsen har begärt utökade
medel för att intensifiera kampen mot dopning. I propositionen anförs
att kontrollverksamheten med stickprovskontroller måste kunna upprätthållas
på en hög nivå. Resurserna vid Huddinge sjukhus dopningslaboratorium
behöver byggas ut ytterligare. Informationsverksamheten
om dopningsmedels risker bör stärkas och utformas i samråd med
socialstyrelsen, Apoteksbolaget och de rättsvårdande myndigheterna,
anförs det också. Det framhålls att samhället har ett ansvar för att
hindra tillgängligheten av olika dopningspreparat som riskerar att
skada användarna. I budgetpropositionen beräknas 6 milj.kr. för idrottsrörelsens
arbete mot dopning, en ökning med 1 milj.kr.

I proposition 1989/90:90 om forskning framhålls att forsknings- och
utvecklingsarbetet när det gäller idrotten är av stor betydelse för att
idrotten skall kunna utvecklas på ett positivt sätt. Det gäller såväl från
folkhälsosynpunkt som från rent idrottslig synpunkt. Regeringen anser
därför att det behövs en mera långsiktig vetenskaplig kunskapsuppbyggnad
på idrottsforskningens område för att skapa förutsättningar för
en fortsatt utveckling av svensk idrott. I propositionen föreslås ett
anslag till Stöd till idrottens forskning och utveckling m.m. på 9,7
milj.kr. Detta innebär att stödet till idrottens forskning räknas upp
med 1 milj.kr. utöver vad som föreslagits i budgetpropositionen. Inom

1989/90:SoU30

5

ramen för anslaget utgår, vilket redan framgått i det föregående, stöd
till idrottsrörelsens arbete mot dopning. Enligt propositionen bör det
ankomma på Riksidrottsstyrelsen att inkomma med förslag till regeringen
om anslagets närmare användning. Regeringen anser att anslaget
skall ses som ett komplement till den forskning som bekostas av
forskningsråden m.fl. samt de satsningar som sker genom inrättandet
av nya professurer med inriktning på idrott vid landets högskolor och
universitet. Det hänvisas också till att ett centrum för idrottsforskning
numera har inrättats i Stockholm.

Budgetpropositionens och forskningspropositionens förslag när det
gäller stödet till idrottens forskning och utveckling har beretts och
tillstyrkts i kulturutskottet (1989/90:KrU23). Riksdagen har ännu inte
fattat i beslut i frågorna.

Utskottets bedömning

Vad först gäller frågan om godkännande av Europarådets konvention
om dopning konstaterar utskottet att inga erinringar riktats mot konventionen
i form av motioner. Inga lagändringar behövs för att Sverige
skall kunna ansluta sig till konventionen. Utskottet tillstyrker att
riksdagen godkänner konventionen. Utskottet vill samtidigt framhålla
betydelsen av att ansträngningarna, nationellt och internationellt, att
komma till rätta med dopningsproblemen inom idrotten måste fortsätta.

Två motioner tar upp det fortsatta arbetet mot dopning. I motion
So57 (c) anförs att Sverige måste verka för en utvidgning av IOC:s
dopningslista så att nya med genteknik framställda produkter kommer
att omfattas. Motion So474 (m) efterlyser åtgärder framför allt på två
områden. Staten måste enligt motionärerna stödja kontrollverksamheten
och forskning som syftar till att utveckla metoder att avslöja
dopning. Det behövs också enligt dem också lagstiftningsåtgärder för
att komma till rätta med de narkotikaliknande preparat som används
för dopning.

När det gäller åtgärder för att förhindra dopning med vissa ämnen
framställda på genteknisk väg konstaterar utskottet att det just är det
svenska arbetet med att finna kontrollmetoder som lett till att frågan
om användning av erythropoietin uppmärksammats inom IOC. Utskottet
utgår från att de svenska insatserna på detta område fortsätter.
Något särskilt initiativ från riksdagens sida behövs inte. Motion So57
(c) avstyrks därför.

Utskottet konstaterar vidare att det dopningslaboratorium som finns
vid Huddinge sjukhus i årets budgetproposition föreslagits få förstärkta
resurser. I forskningspropositionen föreslås en ytterligare förstärkning
av anslaget till idrottens forskning och utveckling. Förslagen har
tillstyrkts av kulturutskottet men ännu inte behandlats av riksdagen.

Frågan om lagstiftningsåtgärder för att minska tillgången på dopningspreparat
har utretts och bereds för närvarande i regeringskansliet.
En proposition till riksdagen har aviserats under innevarande år.

1989/90: SoU30

6

Utskottet anser sig kunna förutsätta att de åtgärder sorn efterlyses i
motion So474 (m) kommer att tillgodoses utan något initiativ från
riksdagens sida. Motionen avstyrks därför.

Vad sedan gäller kraven i motion So56 (mp) kan utskottet konstatera
att Riksidrottsförbundet bedriver ett aktivt arbete när det gäller att
utveckla idrotten och när det gäller att komma till rätta med dopningsproblemen.
En förstärkning av anslaget till idrottens forskning och
utveckling har föreslagits av regeringen. Utskottet anser det inte påkallat
att ytterligare utreda sambandet mellan dopning och idrottens
villkor. Med det anförda avstyrker utskottet motion So56 (mp).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande godkännande av konventionen

att riksdagen med bifall till propositionen godkänner Europarådets
konvention mot dopning,

2. beträffande åtgärder för att motverka dopning med produkter
som framställts med genteknik

att riksdagen avslår motion 1989/90:So57,

res. I (c)

3. beträffande fortsatta insatser mot dopning
att riksdagen avslår motion 1989/90:So474,

res. 2 (m)

4. beträffande utredning om idrottens villkor m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:So56.

res. 3 (mp)

Stockholm den 17 maj 1990
På socialutskottets vägnar

Bo Holmberg

Närvarande: Bo Holmberg (s), Anita Persson (s), Sten Svensson (m),
Aina Westin (s), Ulla Tillander (c), Ingrid Andersson (s), Per Stenmarck
(m), Johnny Ahlqvist (s), Rinaldo Karlsson (s), Ingegerd Anderlund
(s). Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa
Östh (c), Gudrun Schyman (vpk), Anita Stenberg (mp), Jan Andersson
(s) och Ulla Orring (fp).

1989/90: SoU30

7

Reservationer

1. Åtgärder för att motverka dopning med produkter
som framställts med genteknik (morn. 2)

Ulla Tillander och Rosa Östh (både c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "När det
gäller" och slutar med "So57 (c) avstyrks därför." bort ha följande
lydelse:

När det gäller åtgärder för att förhindra dopning med vissa ämnen
framställda på genteknisk väg delar utskottet uppfattningen i motion
So57 (c) att Sverige bör verka för en utvidgning av av IOC:s dopningslista
så att nya med genteknik framställda produkter kommer att
omfattas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande åtgärder för att motverka dopning med produkter
som framställts med genteknik

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So57 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Fortsatta insatser mot dopning (mom. 3)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet
konstaterar" och på s. 7 slutar med "avstyrks därför." bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion So474 (m) att det behövs ett
ökat statligt stöd när det gäller kontrollverksamheten och den forskning
som syftar till att utveckla metoder att avslöja dopning. Utskottet
anser också i likhet med motionärerna att det är angeläget med
lagstiftningsåtgärder för att komma till rätta med de narkotikaliknande
preparat som används för dopning. Vad utskottet anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa

3. beträffande fortsatta insatser mot dopning

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So474 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Utredning om idrottens villkor m.m. (mom.4)

Anita Stenberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Vad
sedan" och slutar med "So56 (mp)." bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion So56 (mp) att det behövs en
utredning om sambandet mellan å ena sidan dopning och å andra
sidan idrottens vilkor, dess funktion för folkhälsan samt elitidrottens
villkor. En sådan utredning skulle vara till mycket stor nytta för både

1989/90:SoU30

8

elitidrottare och för dem som ägnar sig åt breddidrotter. En större
kunskap i dessa frågor kan också medverka till att insatserna mot
dopning inom idrotten kan göras mer verksamma.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion
So56 (mp) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

4. beträffande utredning om idrottens villkor m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So56 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:SoU30

9

I

I

1

I